Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets stgrelse och förvaltning.
1966-02-22 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1966:8, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets stgrelse och förvaltning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1966
1
Nr 8
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets stgrelse och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande
samt myntväxlingens fortgång och bestånd.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och
industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamt sammanträde
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll
för tiden från och med den 10 januari 1965, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,
och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens
revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens
tillstånd och förvaltning under år 1964, dels ock fullmäktiges med utskottets
memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1965, ävensom de redogörelser
som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i
avseende å dessa kontors förvaltning under samma år. Vid granskningen
har för utskottet varit tillgänglig jämväl en särskild redogörelse för verksamheten
vid riksbankens sedeltryckeri under år 1965.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tilllåter
sig utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden
hänvisa till de redogörelser som lämnats i ovan angivna berättelser av
riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken.
På sin utlånings- och övriga rörelse under år 1965 har riksbanken erhållit
en nettovinst av 208 334 928 kronor och 33 öre.
I avseende härpå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande
riksbankens vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges
nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade
berättelse.
För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning som
åligger innevarande års riksdags bankoutskott har utskottet tagit del av
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. S samt. Nr 8
2
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1966
dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige
i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1965, intill vilken dag ansvarsfrihet
tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut
och åtgärder, till och med den 9 januari 1966, dels den av riksdagens
revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning för tiden 1 juli 1964—30 juni 1965, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1966 års riksdag avgivna
berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.
1 :o) Penning- och valutapolitiken. Tillväxttakten i den svenska ekonomin
var år 1965 inte oväsentligt lägre än 1964. Bruttonationalprodukten beräknas
preliminärt ha ökat med 3,5 procent jämfört med inte mindre än
drygt 7 procent under 1964, vilket är det största ökningstal som uppnåtts i
Sverige under efterkrigstiden. Vid en bedömning av dessa förändringstal
bör emellertid noteras att den preliminära beräkningen för 1965 kan komma
att visa sig vara en underskattning av den faktiska ökningen. Redan
vid ingången av 1965 kunde konstateras att förutsättningarna för produktionsökningen
för detta år var betydligt mindre gynnsamma än de varit
för 1964. Utvecklingen under år 1964 betingades i viss mån av tillfälliga
faktorer, bl. a. gynnsamma väderleksförhållanden och vissa outnyttjade
kapacitetsreserver vid ingången av året. Under 1965 arbetade däremot
den svenska ekonomin under ett efterfrågetryck som medförde störningar
i produktionsprocessen med ett på vissa håll tillfälligt försämrat produktivitetsläge
som följd.
Den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna Visar en utvecklingsbild
som är likartad med den svenska, d. v. s. en fortsatt högkonjunktur men
med en jämfört med 1964 dämpad tillväxttakt. Skillnaderna i tillväxttakt i
olika länder är emellertid betydande. I Västtyskland, Nederländerna samt
de mindre EFTA-staterna ökade den totala produktionen med 4 procent
eller mer, medan i övriga EEC-stater och Storbritannien den ekonomiska
expansionen begränsade sig till 2 å 3 procent. Den lägre expansionstakten i
dessa länder framstår framför allt som ett resultat av stabiliseringspolitiska
åtgärder i syfte att motverka tendenser till prisstegringar och kostnadsstegringar
och i vissa fall av åtgärder för att återställa utrikeshandelsbalansen.
I Förenta staterna fortsatte den ekonomiska tillväxten i oförminskad
takt, uppburen framför allt av en stark ökning i efterfrågan för
investering och privat konsumtion, vilken ökning i sin tur betingades
av en expansiv finanspolitik.
Det mest iögonenfallande draget i den svenska ekonomiska utvecklingen
under 1965 var att utrikeshandelsbalansen rubbades. Importen mätt i
fasta priser steg i ungefär samma takt som under 1964, men exportens till
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bnnkoutskottets utlåtande nr 8 år W6(>
3
växttakt avtog kraftigt eller från ca It procent 1964 till drygt 3 procent
1965. Bortsett från 1958 är detta det lägsta ökningstal som noterats för den
svenska exportutvecklingen under efterkrigstiden. Till viss del betingades
uppbromsningen i exportutvecklingen av att den ekonomiska tillväxttakten
i avnämarländerna var lägre än tidigare. Detta torde åtminstone delvis
förklara den svaga exportutvecklingen för sådana varor som pappersmassa,
trävaror och i viss mån malm. En ytterligare orsak till att exportens ökningstakt
avtog under 1965 torde emellertid vara del alltför höga interna
efterf rågetrycket.
Bruttoinvesteringarna fortsatte att öka i en endast obetydligt lägre takt
än 1964 eller med drygt 5 procent jämfört med knappt 6 procent under
1964. Inom investeringssektorn skedde emellertid förskjutningar, som i
fråga om tillväxttakt innebar en minskning för byggnadsinvesteringarna
och en ökning för maskininvesteringarna. Dessa förskjutningar, som var
förutsedda och utgjorde ett av målen för den ekonomiska politiken, kunde
uppnås främst genom en dämpning av investeringsökningen i bostadsbyggandet
och en minskning av handelns investeringar i byggnader och anläggningar.
Den fortsatta totala investeringsexpansionen uppbars framfor
allt av den egentliga industrins investeringar, som under senare år förändrats
endast obetydligt och som under 1964 t. o. m. visat en nedgång.
Den mest betydande ökningen noteras för den egentliga industrins maskininvesteringar,
men också dess investeringar i byggnader och anläggningar
visar en uppgång. Kommunernas totala investeringar fortsatte att öka i
ungefär samma snabba takt som 1964, medan den statliga investeringsaktiviteten
avtog inte oväsentligt.
Lagerinvesteringarna ökade ytterligare med 600 milj. kr. En väsentlig
del därav representerades av ofrivilliga lagerökningar inom massaindustrin
till följd av visst köpmotstånd i avnämarländerna.
Den privata konsumtionens volym fortsatte alt öka trendmässigt eller
med ca 4 procent. Med tanke på att hushållens disponibla inkomster kan
beräknas ha stigit med endast 2 procent ter sig denna konsumtionsökning
anmärkningsvärd och bör innebära att hushållens sparkvot minskat. Väsentligen
torde den höga konsumtionsnivån vara en eftersläpande effekt
av inkomst- och sparandeutvecklingen 1964. Hushållens disponibla inkomster
steg från 1963 till 1964 med ca 6 procent, samtidigt som sparkvoten var
relativt hög. En uppbyggnad av likvida medel under 1964 torde sålunda ha
skett och utgjort en förutsättning för konsumtionsutvecklingen under det
nu gångna året.
Det interna efterfrågetrycket ledde till en fortsatt uppgång i importen i
ungefär samma takt som 1964, medan exporten ökade betydligt mindre. 1
förening med en mindre försämring av övriga löpande betalningar ledde utrikeshandelns
utveckling till ett underskott på ca 1 400 milj. kr. i bytesbalansen,
som under de närmast föregående åren i stort sett befunnit sig i
lf Bi lian t/ till riksdagens protokoll 1066. S samt. AV S
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Bnnkoutskottets utlåtande nr 8 år 1966
jämvikt. Trots det betydande underskottet i bytesbalansen uppkom inte någon
minskning i valutareserven, delvis beroende på en ökning av det statistiskt
redovisade kapitalinflödet. Den s. k. restposten, vars utveckling
främst torde återspegla förskjutningar i den kortfristiga kreditgivningen
till svenska företag, var också 1965 av mycket betyrdande storlek.
Bortsett från prishöjningseffekten av den allmänna varuskattens höjning
1965 var prisuppgången under loppet av detta år 3,5 procent mot 4,5
procent under loppet av 1964. Av stegringen under 1965 hänförde sig ca
hälften till ökade lönekostnader och ytterligare ca en halv procentenhet till
höjda hyror.
Lönerna per arbetstimme kan beräknas ha ökat med 8,5 procent från
1964 till 1965 i genomsnitt för alla löntagare. Löneglidningens andel härav
kan uppskattas till ca 3,5 procentenheter. Då prisstegringen var drygt 5
procent kan reallönerna uppskattas ha stigit med drygt 3 procent. Företagens
lönekostnader för industriarbetare uppskattas ha stigit med 11 procent,
varav 9,5 procentenheter avsåg lönehöjningar och återstoden sociala
kostnader av olika slag.
Den ekonomiska politiken åtstramades ytterligare under 1965, varvid såväl
finanspolitiska som kreditpolitiska åtgärder vidtogs i kombination
med vissa direkta ingripanden. Finanspolitiken skärptes vid mitten av
året genom höjningen av den allmänna varuskatten från 6,4 procent till 10
procent. Genom att näringslivets investeringsutgifter för maskininvesteringar
undantogs från skattehöjningen fick denna karaktären av ökad
konsumtionsbeskattning.
övertrycket på byggnadsmarknaden lättades genom vissa åtgärder som
syftade till att minska efterfrågan. Igångsättningsprogrammet för bostadsbyggandet
reducerades. Under våren vidtogs vidare åtgärder för att under
sommarhalvåret minska den statliga efterfrågan på byggarbetskraft. Slutligen
utvidgades tillämpningsområdet för lagen om igångsåttningstillstånd
för byggnadsarbete i två avseenden, nämligen dels geografiskt till att
omfatta praktiskt taget alla orter med brist på byggarbetskraft, dels så
till vida att vissa ytterligare kategorier av byggnader hänfördes till den
icke prioriterade sektorn.
Kreditpolitiken, som under konjunkturuppsvinget 1963 och 1964 skärpts
i flera etapper, bedrevs med oförändrad stramhet under de första månaderna
1965. Det starka efterfrågetrycket och det höga kapacitetsutnyttjandet
i förening med ett avtagande utbud av långa krediter nödvändiggjorde
dock under våren ytterligare åtgärder. Med verkan fr. o. m. den 9 april
höjde riksbanken diskontot med en halv procentenhet till 5 1/2 procent.
Samtidigt höjdes den s. k. straffräntan för kreditinstitutens upplåning i
riksbanken från 10 till 11 procent. En differentiering skedde så till vida att
för banker som uppfyllde den av riksbanken rekommenderade likviditetskvoten
straffränta uttogs endast på belopp överstigande hälften av respek
-
Bankoutskottets utlåtande nr S år 1966
5
tive banks fonder, medan för banker som inte uppfyllde likviditetskraven
ränta uttogs på belopp överstigande en fjärdedel av bankens fonder. De rekommenderade
likviditetskvoterna utgjorde för större banker 30 procent
och för mindre banker 25 procent. Mot slutet av året infördes en ny typ
av obligationslån för bostadsinstituten. Primär- och sekundärlånen sammanfördes
därvid i ett enhetslån med samma annuiteter som genomsnittet
för primär- och sekundärlånen enligt det tidigare systemet. Lånet löper
med 6 1/4 procents ränta och skall amorteras under en 60-årsperiod.
Den totala kreditexpansionen fortsatte under 1965 i något snabbare takt
än under 1964. Nettoupplåningen, d. v. s. tillväxten i skuldsättningen på
den organiserade kreditmarknaden från årets början till dess slut, var
drygt 10 miljarder kr. under 1965 mot drygt 9 miljarder kr. under 1964.
Som ett uttryck för kreditpolitikens inriktning ägde en förskjutning i kreditgivningen
rum till förmån för näringslivet, som 1965 svarade för över 40
procent av nettoupplåningen mot drygt en tredjedel 1964. Bostadssektorn
svarade båda dessa år för närmare hälften av den totala nettoupplåningen
exklusive de statliga bostadslånen. Den offentliga sektorns andel minskade
från ca 18 procent 1964 till ca 11 procent 1965.
Affärsbankernas nettoutlåning under året uppgick till drygt 2,2 miljarder
kr., varav drygt 1,8 miljard kr. hänförde sig till näringslivet, medan innehavet
av statspapper minskade med 1,1 miljard kr. Allmänna pensionsfondens
nettoutlåning (exklusive återlån m. m.) uppgick till 2,8 miljarder kr.
Även försäkringsbolagens och övriga kreditinstituts nettoutlåning expanderade.
Kapitalmarknaden, d. v. s. den del av kreditmarknaden som avser långfristiga
krediter, kan statistiskt avgränsas på olika sätt. Ett alternativ är
att ta sikte på finansobjekten och summera de placeringar som normalt är
uttryck för långsiktiga engagemang, d. v. s. långfristiga obligationer och
förlagslån, aktier, reverslån från andra banker än affärsbanker samt reverslån
från enskilda och offentliga försäkringsinrättningar. Nettoutlåningen
definierad på detta sätt var under år 1965 ca 8,3 miljarder kr. mot 7,4 miljarder
kr. år 1964. Av nettoupplåningen på kapitalmarknaden under 1965
enligt nyssnämnda definition hänförde sig 0,5 miljard kr. till staten, 1,1
miljard kr. till kommunerna, 4,0 miljarder kr. till bostadssektorn (exkl.
statliga bostadslån) samt 2,7 miljarder kr. till näringslivet.
Den offentliga sektorns minskade totala nettoupplåning på kreditmarknaden
reflekterar framför allt en omsvängning i budgetutfallet för staten.
Statsbudgeten uppvisade under kalenderåret 1964 ett underskott på en
kvarts miljard kr., medan budgetsaldot 1965 som ett resultat bl. a. av skatteunderlagets
tillväxt och den skärpta finanspolitiken försköts i positiv riktning
med ca en halv miljard kr. till ett överskott på ca en kvarts miljard
kr. Den åtstramande effekten härav förstärktes av den förda statsskuldspolitiken,
som syftade till att genom långfristig upplåning reducera kredit
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1966
systemets och allmänhetens likviditet. Statens kortfristiga skulder minskades
sålunda under året, medan de långfristiga ökades.
Kommunernas nettoupplåning, som sedan början av 1960-talet vuxit i
mycket snabb takt, stabiliserades 1965 på ungefär samma nivå som 1964.
Den totala nettoupplåningen kan för vartdera året beräknas till 1,5 å 1,6
miljard kr., under 1964 huvudsakligen i form av obligationsemissioner och
under 1965 huvudsakligen i form av reverslån i kapitalmarknadsinstituten.
Jämfört med de tre första åren av 1960-talet innebär detta en mycket väsentlig
ökning jämsides med ett ökat inslag av kortfristig upplåning och
upplåning utanför den organiserade kreditmarknaden.
Medan den offentliga sektorns nettoupplåning var lägre 1965 än 1964,
redovisas däremot en ökning för den privata sektorn, i första hand näringslivet.
Ökningen av kreditgivningen till näringslivet bör ses i samband med
den snabba uppgången i de privata investeringarna. Som tidigare berörts
fortsatte företagens investeringar inklusive lagerinvesteringar att öka i samma
snabba takt som 1964, medan vinsterna synes ha stigit i långsammare
takt. Företagens externa finansieringsbehov stegrades därför kraftigt och
torde ha tillgodosetts framför allt genom affärsbankerna men också genom
ökad kreditgivning från utlandets sida. Därtill kommer att företagens kapitalanskaffning
genom aktieemissioner i det närmaste fördubblades från
1964 till 1965.
ökningstakten i bostadsinvesteringarna, som under en följd av år varit
mycket hög, begränsades under 1965. Bostadsbyggnadsplanen fastställdes
av statsmakterna till 88 000 lägenheter, vilket jämfört med 1964 innebar
en minskning av igångsättningen med ca 8 000 lägenheter. Totalramen, vilken
av statsmakterna betecknades som en minimiram, innefattade dels en
ram för den preliminära långivningen från bostadsmyndigheterna, dels en
uppskattad igångsättning av icke statsstödda lägenheter till ett antal av
6 000. Den statsbelånade ramen fördelades av bostadsmyndigheterna på län
och kommuner och av kommunerna på olika byggföretag. Den faktiska
igångsättningen blev drygt 92 000 lägenheter. Färdigställandet uppgick till
nästan 97 000 lägenheter. Under loppet av 1965 uppstod på grund av den
rådande knappheten på krediter på vissa håll svårigheter att helt anpassa
kreditivgivningen till den av statsmakterna fastställda bostadsbyggnadsplanen.
1 denna situation framstod det som angeläget att söka avhjälpa den
punktvis bristande anpassningen utan att den kreditpolitiska åtstramningen
i stort äventyrades. Detta uppnåddes genom att under riksbankens medverkan
avlyften av äldre kreditiv fick komma de banker till godo som var
beredda att lämna nya kreditiv.
För utskottets bedömning av de sålunda vidtagna åtgärderna måste utgångspunkten
vara, att den samhällsekonomiska utvecklingen utan tvivel
nödvändiggjorde en betydande kreditpolitik stramhet. Att inom ramen för
en begränsning av kreditexpansionen i förhållande till de totala anspråken
i första hand tillgodose de kreditbehov som motsvarade det av statsmakter
-
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1966
7
na uppställda investeringsprogrammet måste därvid betraktas som en huvuduppgift
för kreditpolitiken. En eftersträvad ökning av industrins maskininvesteringar
hade kunnat förverkligas, medan däremot bostadsbyggnadsprogrammet
löpte risk att inte kunna fullföljas. Att riksbanken, under
beaktande av sin primära uppgift att verka för penningvärdets stabilisering,
i ett sådant läge medverkar till att brister i anpassningen mellan samhällets
bostadsbyggnadsplaner och tillgången på krediter i görligaste män reduceras,
finner utskottet nödvändigt. De redovisade åtgärderna framstår
som ett naturligt uttryck för denna princip.
Valutapolitiken har under året fungerat som ett stöd för den ytterligare
skärpta kreditpolitiken. Vid tillämpningen av valutaregleringen har dock
liksom tidigare lämnats tillstånd till en betydande finansiell upplåning
utomlands. Det sammanlagda beloppet uppgick till ca 1 miljard kr. eller
något mer än föregående år och väsentligt mer än under de första åren av
1960-talet.
Det internationella kreditsamarbetet har liksom tidigare bl. a. inriktats
på att stödja pundets ställning. De krediter som beviljats Bank of England
bl. a. från svensk sida avvecklades i maj 1965. Nya stödåtgärder blev emellertid
erforderliga under hösten, varvid riksbanken återigen deltog tillsammans
med ett antal andra centralbanker.
Den höjning av medlemsländernas kvoter i Internationella valutafonden,
varom enighet uppnåddes under år 1964, kan beräknas inom kort träda i
kraft. Diskussioner om en ytterligare förbättring av det internationella betalningssystemet
pågår, liksom tidigare främst inom den s. k. tioländersgruppen,
bestående av representanter för Sverige och nio andra industriländer.
Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
2:o) Protokoll och berättelser. Fullmäktige i riksbanken lämnar i sin berättelse
vissa uppgifter rörande förvaltningen av riksbankens jubileumsfond.
Utskottet torde senare få verkställa granskning av Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfonds verksamhet under året och för riksdagen redovisa resultatet
av denna granskning.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt icke funnit något förhållande, som pakallat särskilt yttrande från utskottets
sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
15 :o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer har
för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under
den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktio
-
8 Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1966
nen vill utskottet meddela, att, med avseende på riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid granskningen omfattat, utskottet för
sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken
dels för förvaltningen under år 1964 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels
ock för de beslut och åtgärder som finnes antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1965 till
och med den 9 januari innevarande år.
4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer
har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets förvaltning
under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende på riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid granskningen omfattat, utskottet för sin
del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade
förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli
1964—30 juni 1965 än även för alla beslut och åtgärder,
som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och
med den 10 januari 1965 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 22 februari 1966
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Palm, Nils Theodor Larsson, Åkerlund, Larfors och Sten Andersson;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Berglund, Bengtsson
i Landskrona, Ekström i Iggesund, Rask, Löfgren och Sjönell.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 196G
9
Reservationer
1. a) av herrar Hilding, Nils Theodor Larsson, Berglund, Löfgren och
Sjönell, vilka ansett att det stycke i utlåtandet som börjar på s. 6 med orden
»För utskottets bedömning» och slutar på s. 7 med orden »för denna
princip» bort ha följande lydelse:
»Med hänsyn till vikten av att de fastställda bostadsbyggnadsplanerna
fullföljs kan det enligt utskottets mening i ett ansträngt samhällsekonomiskt
läge stundom inte undvikas att riksbanken medverkar till att uppkommande
brister i anpassningen mellan bostadsbyggnadsplanerna och
tillgången på krediter i görlig mån avhjälpes. Det är emellertid angeläget
att detta sker utan att vissa företagsformer gynnas på andras bekostnad.»
b) av herrar Gustaf Henry Hansson, Åkerlund och Regnéll, vilka ansett
att ifrågavarande stycke bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse.
»Bostadsproduktionsplanerna måste enligt utskottets mening så utformas
och avvägas att deras genomförande icke påverkar penningvärdet i negativ
riktning.
Bostadsproduktionen är den mest kapitalkrävande av alla investeringar,
varför dess volym måste avvägas så att finansieringen av andra, lika angelägna
investeringar inte minst inom näringslivet ej förhindras.
Anpassas bostadsproduktionen inom ramen för tillgängliga resurser behöver
riksbanken på sedvanligt sätt vid beviljandet av emissionstillstånd
endast bestämma vilka kreditinstitut som får emittera. Då undvikes vad
som inträffade hösten 1965, när riksbanken även bestämde vilka som skulle
ha krediterna. Ett sådant förfaringssätt ligger helt utanför vad riksbanken
har att syssla med.»
2. av herrar Gustaf Henry Hansson och Åkerlund, vilka ansett att det
stycke på s. 7 i utlåtandet som börjar med orden »Valutapolitiken har
under året» och slutar med orden »av 1960-talet» bort ha följande lydelse:
»Den valutapolitiska målsättningen att upprätthålla kronans yttre värde
har under året fullföljts. Valutakurserna har varit stabila, ehuru utvecklingen
på den svenska valutamarknaden under större delen av året
kännetecknats av en svagare tendens för den svenska kronan än under
1964. De för riksbanken och affärsbankerna sammanlagda guld-och valutatillgångarna
ökade under året med 51 milj. kr. mot en ökning av 944 milj.
kr. 1964 och uppgick vid årsskiftet till 5 604 milj. kr. Enligt § 4 i den för
bankoutskottet gällande instruktionen bör utskottet med synnerlig upp
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1966
miärksamhet följa de fullmäktiges åtgärder som avser metalliska kassans
upprätthållande. Utskottet har därför vid sin granskning noterat, att
guldkassan utgör endast 25 procent av riksbankens guld och valutor och 17
procent av de sammanlagda tillgångarna trots en ökning under året med
68 milj. kr. Vid en internationell jämförelse får den svenska guldkassan
betraktas som låg och fördelningen mellan guld och valutor som ogynnsam
från likviditetssynpunkt. Valutaregleringen har varit i kraft under året.
Vid dess tillämpning har dock liksom tidigare lämnats tillstånd till en betydande
finansiell upplåning utomlands. Det sammanlagda beloppet---
(utskottet)----av 1960-talet.»
Särskilt yttrande
av herr Hagnell, som anfört:
»Utskottet framhåller (s. 4), att timförtjänsterna inom industrin under
det gångna året stigit på ett sådant sätt att »reallönerna uppskattas ha stigit
med drggt 3 procent» (kurs. här).
Enligt den officiella statistiken har timförtjänsterna för vuxna manliga
arbetare gått upp med 9,5 procent från slutet av 1964 till slutet av 1965,
medan samtidigt konsumentpriserna ökat med 6,0 procent. Detta gav möjlighet
till en reallönehöjning, sedan sedvanliga skatter erlagts, på omkring
0,7 procent för vuxna manliga arbetare inom industrin under 1965. Genom
socialpolitiken har visserligen levnadsstandarden kunnat förbättras för folkpensionärer,
barnfamiljer och andra grupper, men i utskottets utlåtande
borde ha omnämnts att det alltför höga efterfrågetrgck i samhällsekonomin,
som man talar om, icke kan ha sin rot i någon anmärkningsvärt stark
stegring av de reella timförtjänsterna för de vanliga löntagarna.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660079
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1966:81 Skrivelse till Fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
- Rskr. 1966:82 Skrivelse till Fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten