Utlåtande i anledning av väckta motioner angående veterinärstyrelsens handläggning av frågor om ersättning enligt epizootilagen.
1966-11-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1966:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående veterinärstyrelsens handläggning av frågor om ersättning enligt epizootilagen.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1966
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående veterinärstyrelsens
handläggning av frågor om ersättning enligt epizootilagen.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 614 av herr Sundin och II: 757 av herr Larsson i
Hedenäset m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag, som möjliggör
för veterinärstyrelsen att på ett snabbare och smidigare sätt handlägga frågor
rörande ersättning m. m. som är i överensstämmelse med epizootilagens
syfte.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till
motionen II: 757.
I anledning av motionerna har remissyttrande avgivits av veterinärstyrelsen,
som anser intet skäl föreligga för att på av motionärerna angivna grunder
föranstalta om särskild utredning. Styrelsen anför sålunda:
Motionärerna påpekar att den till 1935 års epizootilag fogade förteckningen
över smittsamma sjukdomar, som omfattas av lagen, är föråldrad. Som
exempel på sjukdomar som numera förekommer och vållar förluster för
enskilda jordbrukare och enligt motionärerna borde vara upptagna i lagen
nämnes vissa svårartade virussjukdomar, bl. a. s. k. lungbrand. Härmed
torde avses den virussjukdom hos nötkreatur, som förekommer över hela
landet och under namnet Umesjukan uppträtt i Norrland och i ett undantagsfall
under föregående år föranlett nödslakt av en hel besättning i Tornedalen.
För att epizootilagens bestämmelser skall kunna tillämpas på en sjukdom
fordras, att denna icke har för stor utbredning, att effektiva bekämpningsmetoder
finns mot sjukdomen samt att smittvägarna i den mån de är kända
kan stängas effektivt. Umesjukan fyller för närvarande icke dessa fordringar
och bör alltså ej föras under lagen.
Motionärerna anför vidare att epizootilagstiftningen fungerar trögt och
anser att veterinärstyrelsen borde bemyndigas utbetala sådana ersättningar,
som står i överensstämmelse med lagens syfte. De hemställer om utredning
rörande detta ävensom rörande spörsmålet om en fortlöpande komplettering
av den till epizootilagen fogade sjukdomsförteckningen.
Vartefter nya sjukdomar uppträder i landet eller läget beträffandet tidiBihang
till riksdagens protokoll 1966. 10 samt. Nr 22
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1966
gare befintliga sjukdomar påtagligt förändras prövar veterinärstyrelsen, huruvida
det är möjligt och lämpligt att på dem tillämpa epizootilagen. Enligt
lagens 1 § 3 mom. kan Konungen på framställning av veterinär styrel sen
eller länsstyrelse besluta att i lagen givna stadganden helt eller delvis skall
landa till efterrättelse med avseende på sjukdom, som icke är upptagen i
förteckningen.
Sådana framställningar och beslut har förekommit vid flera tillfällen sedan
lagens tillkomst. Så var t. ex. fallet år 1961, då två tidigare mycket utbredda
sjukdomar, tuberkulos och smittsam kastning, ansågs ha genom
företagna bekämpningsåtgärder begränsats så att det kunde anses ändamålsenligt
att ställa dem under lagen. Det senaste tillfället då Kungl. Maj :t
på framställning av veterinärstyrelsen beslutade om tillämpning i viss utsträckning,
bl. a. rörande nedslaktning och ersättning till djur ägaren, av epizootilagen
på sjukdom, som tidigare icke fanns i landet, var år i965. Då uppträdde
i Kristianstads län en virussjukdom, den s. k. Aujeszky’s sjukdom,
som ansågs böra föranleda nedslaktning av hela besättningen. Då misstankarna
på sjukdomen började ta form erhöll veterinärstyrelsen under hand
från jordbruksdepartementet besked om att epizootilagen kunde tillämpas
och medgavs nedslakta besättningen vid tidpunkt styrelsen fann lämplig.
När diagnosen ansågs säkerställd avgav styrelsen skriftlig framställning^
ämnet och Kungl. Maj :ts formella beslut fattades två dagar senare.
Utskottet. I förevarande motioner har hemställts om utredning och förslag
i syfte att möjliggöra en snabbare och smidigare handläggning av frågor
rörande ersättning m. in. enligt 1935 års epizootilag. Bakgrunden till
motionsyrkandena är att den till lagen fogade förteckningen över smittsamma
sjukdomar som omfattas av lagen anses till en del ha blivit inaktuell
varjämte epizootilagstiftningen enligt motionärernas uppfattning fungerar
trögt som den nu är uppbyggd.
Av det från veterinärstyrelsen inhämtade yttrandet i ärendet framgår att
styrelsen, efter hand som nya sjukdomar uppträder i landet eller läget beträffande
tidigare befintliga sjukdomar påtagligt förändras, prövar om det
är möjligt och lämpligt att på dem tillämpa epizootilagen. På framställningar
av veterinärstyrelsen eller länsstyrelse har sålunda Kungl. Maj :t vid flera
tillfällen fattat beslut om att i lagen givna stadganden helt eller delvis skall
lända till efterrättelse med avseende på sjukdom, som ej är upptagen i den
till lagen fogade förteckningen. Som exempel på sådana sjukdomar har angivits
tuberkulos och smittsam kastning. I yttrandet har vidare getts exempel
på fall som visar att handläggningen av ett ärende om utvidgad tillämpning
av epizootilagen kan genomföras förhållandevis snabbt med de regler
som nu finns.
Den i ärendet gjorda utredningen synes sålunda icke ge vid handen att nuvarande
system för handläggning av frågor om ersättning enligt epizootilagen
är behäftade med sådana brister att en ändring i förevarande hänseende nu
kan anses påkallad. Utskottet finner därför icke anledning biträda det i motionerna
I: 614 och II: 757 gjorda utredningsyrkandet.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22 år 1966
3
Utskottet hemställer således,
att riksdagen må lämna motionerna I: 614 och II: 757 utan
åtgärd.
Stockholm den 22 november 1966
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Mossberger*, Nils Hansson, Hedström,
Hermansson*, Augustsson, Gunnar Pettersson, Manne Olsson, fru Lundblad
och herr Lundberg*;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström*, fru
Lindskog, herrar Antby, Johanson i Västervik, Nilsson i Lönsboda, Jonasson,
Johansson i Simrishamn, Fridolfsson i Rödeby och fru Sundberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.