Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att främja fisket i Torne älv.
1966-12-06 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1966:23, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att främja fisket i Torne älv.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att främja
fisket i Torne älv.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion nr 756 av herr Larsson i Hedenäset har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag
om åtgärder för främjande av fisket i Torne älv, dess bivatten och kustområde
i enlighet med vad i motionen anförts.
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen liar utskottet inhämtat utlåtanden från fiskeristyrelsen
och länsstyrelsen i Norrbottens län, vilka bifogat yttranden, likalydande,
av fiskeriintendenten i övre norra distriktet. Länsstyrelsen har tillika bifogat
yttrande i ärendet av Norrbottens läns hushållningssällskap.
Fiskeristyrelsen erinrar om att den i motionen väckta frågan inte är ny.
Sålunda har riksdagen 1955 haft att ta ställning till önskemål om uppförande
av en fiskodlingsanstalt i Tornedalen (jfr JoU 1955: 16), 1962 om
en inventering av fiskevattnen i Tornedalen (jfr JoU 1962: 1 p. 103) och
1963 om upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv (jfr
BvU 1963: 21). För fiskevattensinventering har Kungl. Maj :t genom beslut
den 17 januari 1964 och 22 januari 1965 av vattenavgifter enligt 2 kap. 10 §
vattenlagen ställt sammanlagt 70 000 kr. till Norrbottens läns hushållningssällskaps
förfogande. Vidare har förslag till lösning av flera av de i motionen
upptagna spörsmålen framlagts av dels den finsk-svenska laxfiskekommissionen
i dess betänkande »Fiske och flottning i gränsvattnen mellan
Finland och Sverige» (Nordiska utredningar 1963: 2), dels den finsk-svenska
gränsälvskommittén i dess överarbetade förslag rörande »Fisket i gränsvattnen
mellan Finland och Sverige» (JU 1964: A6), vilka utredningar ligger
under Kungl. Maj :ts prövning.
Styrelsen framhåller, att den inte finner en utredning rörande fiskets
främjande i Torne älv i enlighet med motionärens förslag påkallad. Härvid
ansluter styrelsen sig till de av fiskeriintendenten i övre norra distriktet
anförda synpunkterna samt framhåller därutöver bl. a. följande.
Vid den tidpunkt, då en fiskodlingsanstalt i Tornedalen för produktion
av främst laxyngel planerades, hystes uppfattningen, att utplantering av
dylikt, relativt billigt utplanteringsmaterial var en effektiv fiskevårdsåtgärd.
Fiskeriforskningens resultat har senare visat, att utsättning av laxyngel ger
dåligt resultat på strömsträckor, som är tillgängliga för naturlig laxlek. För
Biliang till riksdagens protokoll 1966. 10 samt. Nr 23
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966
att åstadkomma en rikligare laxtillgång erfordras i stället utsättning av
2 å 3 år gamla laxungar i det stadium, då de efter uppväxten i älven är
mogna för att vandra ut i havet. Torneälvens egen produktion av utvandringsfärdiga
laxungar har beräknats vara av storleksordningen 700 000 st.
per år. En produktion i fiskodlingsanstalt av förslagsvis 100 000 dylika laxungar
per år skulle nödvändiggöra investeringar i anläggningar på IV2 å
2 milj. kr. och innebära driftkostnader (inklusive förräntning av nedlagt
kapital) på ca 300 000 kr. per år. Kostnader av denna storlek skulle endast
till en mindre del kunna täckas med flottgodsavgifter, och i nuvarande läge
måste därför ett dylikt projekt förutsätta finansiering genom statsbidrag.
Enligt styrelsens uppfattning blir en laxodlingsverksamhet för Torneälvens
del befogad först om dess laxbestånd genom vattenkraftutbyggnad eller vattenförorening
skulle komma att allvarligt skadas. Enligt laxfiskekommissionens
och gränsälvskommitténs förslag skall influtna och inflytande flottgodsavgifter
användas för fiskevårdande åtgärder i gränsvattnen.
Nyssnämnda utredningsinstanser bar vidare föreslagit, att tiondebeskattningen
av laxfisket skall upphöra. Beträffande de sedan 1927 uppburna
laxtiondena anför gränsälvskommittén följande (s. 50):
»Medel som inflyter genom laxtiondebeskattningen tillgodoföres i Sverige
för närvarande av länsstyrelsen riksstatstiteln Diverse inkomster. Beloppen
kan variera starkt från det ena året till det andra beroende på stora variationer
i laxtillgång men har under senare år ej uppgått till mer än 2 000 ä
3 000 kronor årligen.
Vid återgäldande i Finland av uppburna medel har dessa ansetts skola
tillfalla »vattenrättsinnehavarna i de kommuner, där prästerna ägt laxtionde»,
något som emellertid vid det praktiska genomförandet visat sig
högst otillfredsställande. Om något häremot svarande förfaringssätt skulle
tillgripas för Sveriges del, torde betydande kostnader uppkomma för utredning
av frågan vilka personer som är behöriga mottagare av andelar. Med
hänsyn till den jämförelsevis ringa storleken av uppburna medel kan återbetalning
till fiskerättshavarna eller vattenområdenas ägare knappast anses
vara en rationell ordning. Eu för alla godtagbar lösning synes vara att
medlen — i den mån de finnes fonderade — kommer till användning för
fiskefrämjande åtgärder inom Torne älvs fiskeområde.»
Fiskeriintendenten i Övre norra distriktet framhåller, att någon särskild
utredning rörande fiskets främjande i Torne älv i enlighet med hemställan
i riksdagsmotionen inte synes påkallad, enär samtliga i motionen berörda
frågor är föremål för departements- eller domstolsbehandling eller utreds
av vederbörande fiskerimyndigheter. Härvid anför fiskeriintendenten närmare
följande.
Enligt art. XI i konventionen mellan Sverige och Finland den 10 maj 1927
angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio gränsälvar,
samt däri den 16 februari 1933 fastställd ändring, skulle till upphjälpande
av fisket inom fiskeområdet de fördragsslutande staterna inom
området gemensamt uppföra, underhålla och driva en fiskodlingsanstalt.
De härmed förenade kostnaderna skulle enligt samma art. täckas genom
de avgifter, vilka de flottande, enligt vid tiden för fiskekonventionens tillkomst
gällande deklaration angående ordnandet av timmerflottningen i
gränsälvarna, hade att erlägga till fiskets upphjälpande. I och med att tillräckliga
medel för uppförande av en fiskodlingsanstalt år 1938 fanns till
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
.Jordbruksutskottets utlåtande nr 2.1 år WCåJ
:t
gängliga upphörde utdebiteringen av flottgodsavgifl. 1 ill följd av del incllankommande
andra världskriget torde planerna rörande fiskodlingsanstaltens
uppförande ha lagts åt sidan under ett antal år. Efter krigsslutet t ramkom,
att penningvärdesförsämringen i Finland hatt till följd att de disponibla
medlen icke längre vore tillräckliga för anstaltens uppförande och drift.
Enligt vad som sedermera framkommit finns f. n. av ifrågavarande medel
i svensk och finsk bank innestående ett sammanlagt belopp å ca 65 000
kr. Klart är att denna medelstillgång numera icke alis förslår till uppförande
och drift av en tidsenlig fiskodlingsanläggning. Härtill kommer att man,
med utgångspunkt från nutida, allmänt tillämpade metoder på fiskevårdens
område, starkt kan ifrågasätta behovet av en särskild fiskodlingsanstalt
för fiskets vård inom Torne älvs vattensystem. Det bör framhållas,
att fiskutplantering som sådan icke självklart medför att förutsättningarna
för fisket förbättras. Fiskutsättning verkställs numera ytterst sällan i syfte
att förstärka naturliga fiskbestånd, såvitt dessa icke påtagligt decimerats
genom vattenkraftutbyggnad, flottning, vattenförorening eller av andra orsaker.
Torne älvs vattensystem är ännu i det närmaste helt orört av vattenbyggnader
för kraftändamål och vattenförorening förekommer endast i ringa
utsträckning. Däremot torde flottningen i vissa avseenden ha försämrat
förutsättningarna för fiskbestånd och fiske. Sålunda liar i åtskilliga biflöden
anlagts flottningsdammar, och såväl i bivattendrag som i huvudälven
bär rensningar och stensprängningar utförts i strömmar och forsar. Verkningarna
på fiskbestånden av dylika ingrepp kan endast i mindre omfattning
kompenseras genom utplantering av odlad fisk. Av fiskeförbättrande
åtgärder erfordras i stället undanröjande av flottledsbyggnader i nedlagda
biflottleder — vilket redan i viss utsträckning skett genom flottningsföreningens
försorg — återställande av för strömfisken lämpliga bottenförhållanden
i rensade älvavsnitt, o. d.
Mot bakgrunden av dessa förhållanden har fiskeristyrelsen som bekant
den 21 juni 1965 uppdragit åt undertecknad fiskeriintendent att, efter samråd
med de finska fiskerimyndigheterna, utarbeta förslag till ett fiskevårdsprogram
för de svenska delarna av gränsvattnen mellan Sverige och Finland.
Programmets genomförande avses kunna finansieras med tidigare nämnda
flottgodsmedel. Det kan upplysas, att planläggningen av detta utredningsarbete
påbörjats. Bl. a. har jag sammanträffat med vederbörande finländske
fiskeritjänsteman för överläggning rörande arbetets uppläggning. Efter
vissa fältundersökningar instundande sommar kommer sannolikt utredningsuppdraget
att kunna slutföras. Skulle utredningen ge vid handen, att
vissa kompensatoriska fiskutplanteringar erfordras, utöver miljöförbättringar
av det slag som ovan berörts, bör möjligheter finnas att inköpa för
ändamålet lämplig odlad fisk från exempelvis Norrbottens läns hushållningssällskaps
fiskodling i Kusträsk utanför Boden.
Vad därefter angår de i riksdagsmotionen anförda synpunkterna angående
äganderätten till fisket efter lax och laxöring kan endast framhållas, att
omfattningen av processen mellan kronan och Vitsaniemi byamän ger
belägg för att äganderättsförhållandena rörande fisket i berörd del av Torne
älv ingalunda varit klarlagda. Genom Vitsaniemimålet, som kommer att
prövas i högsta instans, erhålls en fullständig utredning av dessa problem,
vilket ur allmän synpunkt är synnerligen ti!,rredsställande.
Enligt art. XII i 1927 års fiskekonvention skall staterna gemensamt uppbära
tiondelen av all lax och laxöring, som erhålls av de fiskande. Det
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966
förslag till ny konvention, som efter remissbehandling f. n. handläggs inom
jordbruksdepartementet, innehåller icke någon bestämmelse av motsvarande
innebörd. Med hänsyn till att laxtiondet sålunda med all sannolikhet
inom en nära framtid kommer att avvecklas synes det tveksamt, huruvida
ett förslag om upphävande av denna i och för sig otidsenliga beskattning
nu skall behöva upptas till särskild riksdagsbehandling.
Beträffande fiskekonventionen med Finland framhålls i riksdagsmotionen
angelägenheten av att en ändamålsenlig mellanstatlig överenskommelse
rörande fisket i Torne och Muonio gränsälvar kommer till stånd. I detta
avseende delar jag till fullo motionärens uppfattning. Det är av största betydelse
för fisket i gränsvattnen mellan Sverige och Finland, att det av finsksvenska
gränsälvskommittén överarbetade förslaget till fiskeöverenskommelse
och fiskestadga snarast möjligt kommer att ersätta nu gällande konvention
och stadga.
Vad slutligen angår av Tornedalsutredningen föreslagen och av 1962 års
riksdag sanktionerad inventering av fiskevatten i Tornedalen kan framhållas
följande. Fiskevatteninventeringen, som helt finansieras med fiskeavgiftsmedel,
påbörjades år 1964 genom Norrbottens läns hushållningssällskaps
försorg och har hittills omfattat Karesuando, Pajala, Junosuando,
Övertorneå, Korpilombolo, Hietaniemi och Karl Gustavs kommuner. Ännu
återstår inventering inom Tärendö och överkalix kommuner samt vissa delar
av Karl Gustavs kommun. Av inventeringen berörs flertalet bivattendrag
och sjöar inom Torne älvs vattensystem, däremot icke huvudälven. Verksamheten
bedrivs i nära samarbete med fiskeriintendenten samt med berörda
kommuner och fiskerättsägare. Redogörelser med inventeringsresultat
och åtgärdsförslag sammanställs årsvis. Vissa av inventeringen föranledda
förslag till fiskefrämjande åtgärder har redan kommit till utförande.
Åtgärderna har hittills finansierats av vederbörande fiskerättsägare, i vissa
fall med bidrag från kommunerna eller mindre anslag av restituerade bensinskattemedel.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför till en början att det av hushållningssällskapets
och fiskeriintendentens yttranden framgår att åtgärder av
de slag motionären berört antingen pågår eller också f. n. inte anses påkallade.
Sålunda pågår en process, som kommer att klarlägga äganderättsförhållandena.
Vidare pågår inventering av fiskevattnen. Resultaten av inventeringen
redovisas allteftersom den slutförs i olika kommuner. Frågan om
uppförande av en fiskodlingsanstalt speciellt för Torne och Muonio älvars
fiskeområde synes i dag med hänsyn dels till expertisens syn på när fiskeutplantering
bör ske och dels till att möjlighet finns att inköpa lämplig
odlad fisk från hushållningssällskapets fiskodling i Ivusträsk inte längre
aktuell.
Därefter förklarar länsstyrelsen sig däremot dela motionärens uppfattning,
att det är angeläget att en mellanstatlig överenskommelse rörande
fisket i Torne och Muonio älvar kommer till stånd så snart det är möjligt.
Då det emellertid f. n. synes ovisst hur snart detta kan komma att ske,
föreslår länsstyrelsen, alt frågan om laxtiondets avskaffande behandlas separat
och att denna beskattningsform avskaffas.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966 5
På anförda skäl anser länsstyrelsen del f. n. i övrigt icke påkallat med
någon utredning för främjande av fisket i Torne älv, dess bivatten och
kustområde.
Enligt Norrbottens läns hushållningssällskap är samtliga i motionen upptagna
frågor föremål för behandling eller utredning av olika myndigheter
och institutioner. I anledning härav framhåller hushållningssällskapet att
någon ytterligare utredning av fiskefrågorna i Torne och Muonio älvar f. n.
ej synes vara påkallad. Hushållningssällskapet anför närmare följande.
I sin motion har herr Larsson tagit upp frågan om uppförande av en fiskodlingsanstalt
för produktion av utplanteringsmaterial för Torne älvs vattensystem
i enlighet med de planer, som redan år 1920 utarbetades av en
svensk-finsk delegation. Enligt artikel XI i nu gällande konvention mellan
Sverige och Finland av den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda
laxfisket i Torne och Muonio älvar, samt däri den 16 februari 1933
fastställd ändring, skulle de fördragsslutande länderna gemensamt uppföra
och driva en fiskodlingsanstalt med utnyttjande av för ifrågavarande vatten
uttaxerade flottgodsavgiftsmedel.
Efter vad hushållningssällskapet erfarit upphörde utdebitering av flottgodsavgifter
i slutet av 1930-talet, beroende på att man då bedömde att tillräckliga
medel fanns till förfogande för att bygga den avsedda anstalten.
Det därpå följande andra världskriget spolierade emellertid de upptagna
planerna. Efter krigets slut befanns att penningförsämringen speciellt i
Finland medfört att'' de tillgängliga medlen starkt reducerats. I dagens läge
uppgår det belopp, som finns till förfogande, till ca 65 000 kr., varav 24 000
kr. i Sverige och ca 41 000 kr. i Finland.
Beträffande den svenska andelen av de disponibla medlen har till fiskeriintendenten
i Övre norra distriktet av fiskeristyrelsen uppdragits att utarbeta
en plan för medlens användning. För en dylik plan erfordras enligt
fiskeriintendenten vissa fältarbeten kommande sommar, varför han sannolikt
kommer att avlämna en plan i slutet av innevarande år. För ett ev. samarbete
med finska myndigheter har kontakt upprättats med en tjänsteman,
som på finska sidan erhållit motsvarande uppdrag.
Oavsett vilka åtgärder fiskeriintendenten kommer att föreslå torde man
kunna utgå från att de ovan angivna medlen (65 000:—) icke tillnärmelsevis
täcker de kostnader som erfordras för uppförande och drift av en
tidsenlig fiskodlingsanläggning. Med hänsyn till att utplanteringar av nykläckt
yngel i Torne och Muonio älvar icke synes kunna lämna avsedda
resultat, måste man nämligen räkna med en 2—3-årig uppfödning av öringungar
samt lax- och havslaxöringsmolt. För en anläggning med en dylik
produktionsinriktning måste byggnadskostnaden beräknas uppgå till ett
belopp av storleksordningen 200* 000—400 000 kr., medan driftskostnaderna
torde uppgå till 75 000—100 000 kr. per år. Eftersom Torne älvs vattensystem
är helt opåverkat av vattenkraftsutbyggnader är utplanteringar i
syfte att kompensera bortfall av den naturliga reproduktionen icke aktuell.
Det är därför skäl att överväga huruvida det är möjligt att ens genom
utsättningar av utvandringsfärdig smolt eller större ungar av exempelvis
laxöring påverka beståndet av vandringsfisk. Av stor betydelse vore att
denna fråga klarlades genom försöksutsättningar med utnyttjande av tillgängliga
flottgodsavgifter.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966
Vad motionären anfört i fråga om äganderättsförhållandena beträffande
lax- och laxöringsfisket, rätt för de fördragsslutande staterna att uppbära
tiondelen av alla lax- och laxöringsfångster samt angelägenheten av en
ändamålsenlig överenskommelse mellan de båda länderna är i och för sig
berättigat. Dessa frågor torde emellertid inom en relativt snar framtid klarläggas
respektive lösas sedan Högsta domstolen avgjort äganderättsfrågan
i Vitsaniemimålet samt då det av den svensk-finska gränsälvskommittén
överarbetade förslaget blir föremål för handläggning. Det är emellertid ur
allmän fiskesynpunkt angeläget att de här angivna frågorna får sin lösning
snarast möjligt.
De av Tornedalsutredningen föreslagna fiskevattensinventeringarna, som
enligt beslut av 1962 års riksdag skulle bekostas med fiskeavgiftsmedel,
har genom hushållningssällskapets försorg påbörjats år 1964. Undersökningar
har hitintills företagits i Karesuando, Paj ala, Junosuando, Korpilombolo,
Övertorneå, Hietaniemi, Nedertorneå och Karl Gustavs kommuner.
Under år 1966 avses inventeringarna förläggas till Tärendö och överkalix
kommuner samt i kompletteringssyfte till Karl Gustavs kommun. Eftersom
inventeringarna bedrivs i samtliga tornedalskommuner är de följaktligen
ej ägnade att utföras enbart i gränsälvarna. Det är vidare ytterligt svårt att
föreslå verksamma åtgärder i stora vattendrag som Torne och Muonio älvar
till kostnader, som faller inom ramen för befintliga medel och som förutsätts
ankomma på enskilda byalag. Med hänsyn härtill har inventeringsverksamheten
inriktats på mindre vattendrag och sjöar, där resultatgivande
åtgärder kan föreslås till relativt låga kostnader. I vissa större bivattendrag
till Muonio älv bar dock utförts undersökningar och i den mån det varit
erforderligt har åtgärder föreslagits. Om det med hänsyn till fiskeriintendentens
undersökningar inom området visar sig nödvändigt, kommer därtill
vissa kompletteringar att utföras i vissa biflöden till nedre delen av Torne
älv. I detta sammanhang kan omnämnas att flottningsföreningen i samband
med flottledsavlysningar i mindre vattendrag efter samråd med fiskeriintendenten
redan bortskaffat en del dammanläggningar, vilka utgjort vandringshinder.
Inventeringsresultat och föreslagna åtgärder sammanställs i årsvisa redogörelser,
som distribueras till berörda fiskevattenägare och kommuner. Av
förklarliga skäl har hitintills redogörelser översänts endast till de kommuner
där 1964 års inventeringar utfördes, nämligen Karesuando, Paj ala och
Övertorneå. I några fall har de föreslagna åtgärderna redan kommit till utförande
och planer till förverkligande av ytterligare åtgärder föreligger.
De av inventeringen föranledda åtgärderna har bekostats av enskilda personer,
fiskevårdsföreningar och byalag delvis med bidrag från kommunerna
och med utnyttjande av restituerade bensinskattemedel. Enligt hushållningssällskapets
uppfattning förefaller det emellertid naturligt, ätt en del av de
flottgodsavgiftsmedel, som står till förfogande, utnyttjas för utförande av
vissa av inventeringen föreslagna åtgärder.
Utskottet. I motionen 11:756 har framhållits behovet av konstruktiva
insatser från samhällets sida för att upphjälpa fisket i Tornedalen. I anslutning
till vissa i motionen framförda synpunkter i ämnet har motionären
hemställt om utredning och förslag om åtgärder för främjande av fisket i
Torne älv, dess bivatten och kustområde i enlighet med vad i motionen an
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966 7
förts. Enligt motionären framstår del som angeläget, att den överenskommelse
om uppförande av en fiskodlingsanstalt som intogs i 1927 års s. k.
fiskekonvention mellan Sverige och Finland verkställs med anlitande av
vissa tidigare uttaxerade flottgodsavgifter. Vidare bör enligt motionärens
mening tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv avvecklas och efter år
1927 uppburna laxtionden återbetalas. Ytterligare har motionären framhållit
angelägenheten av att arbetet på en ny konvention rörande fisket
i Torne och Muonio älvar fortsätts samt av att inventeringen av fiskevatten
i Tornedalen residterar i konkreta åtgärder.
Av remissinstansernas i ärendet anförda synpunkter synes framgå att
frågan om uppförande av en fiskodlingsanstalt i Iorncdalen för närvaiandc
ej är aktuell. Vad gäller motionsförslaget om avveckling av tiondebeskattningen
av laxfisket i Torne älv och återbetalning av uppburna laxtionden
får utskottet till en början erinra om att denna fråga behandlades av bevillningsutskottet
i dess betänkande nr 21 till 1963 års riksdag med anledning
av enahanda motionsyrkanden. Därvid lämnade bevillningsutskottet
en utförlig redogörelse för denna beskattning, till vilken redogörelse jordbruksutskottet
tillåter sig hänvisa. Bevillningsutskottet förklarade sig helt
dela vederbörande motionärs uppfattning, att beskattningen i fråga borde
avvecklas, men fann — med hänsyn till att förslag om upphörande av densamma
kom me att inom kort framläggas av den s. k. svensk-finska laxfiskekommissionen
— anledning inte föreligga för riksdagen att vidta åtgärder
med anledning av motionen. Utskottet förutsatte dock att Kungl. Maj :t så
snart som möjligt vidtoge de åtgärder som erfordrades för avveckling av
denna beskattning. Mot vad bevillningsutskottet sålunda anfört hade riksdagen
ej någon erinran. Jordbruksutskottet vill i nu förevarande sammanhang
för sin del — med framhållande av att denna fråga i dagens läge för
sin lösning kräver gemensam överenskommelse mellan Sverige och Finland
om upphävande av den ännu gällande art. XII i 1927 ars fiskekonvention
erinra om att Kungl. Maj :t den 29 juli 1966 godkänt deklaration mellan
Sverige och Finland rörande tillämpningen av nyssnämnda konvention. I
deklarationen, som undertecknats av resp. regeringar den 8 september 1966,
uttalas, att förhandlingar pågår mellan de båda länderna om en allmän
vattenrättslig konvention beträffande gränsälvarna, d. v. s. Torne och Muonio
älvar, samt att vid förhandlingarna bl. a. övervägs huruvida det är möjligt
och lämpligt att i en sådan konvention uppta bestämmelser även om fisket.
Nyssnämnda förhandlingar bedrivs enligt vad utskottet erfarit av finsksvenska
gränsälvskommittén. I det problemkomplex som kommittén har
att behandla ingår även frågan om avskaffande av laxtiondebeskattningen.
Med hänsyn härtill finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens
sida med anledning av nu ifrågavarande motionsyrkande ej böra vidtas.
Detsamma gäller i vad motionen avser frågan om en ny fiskekonvention.
Vad slutligen angår frågan om inventering av fiskevatten i Tornedalen
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966
framgår av utredningen i ärendet att arbetet härmed pågår genom vederbörande
fiskerimyndigheters försorg. Utskottet anser motionen ej heller i
denna del böra föranleda någon åtgärd.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må lämna motionen II: 756 utan åtgärd.
Stockholm den 6 december 1966
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Mossberger, Nils Hansson*, Hermansson*,
Augustsson, Gunnar Pettersson, Manne Olsson, Wanhainen, Sveningsson,
fru Lundblad och herr Lundberg;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, fru
Lindskog, herrar Antby, Arweson, Johanson i Västervik*, Nilsson i Lönsboda,
Jonasson, Johansson i Simrishamn och fru Sundberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
ESSELTE AB, STHLM 66
614848
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.