Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att främja fisket i Torne älv.

1966-12-06 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1966:23, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att främja fisket i Torne älv.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att främja

fisket i Torne älv.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion nr 756 av herr Larsson i Hedenäset har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag

om åtgärder för främjande av fisket i Torne älv, dess bivatten och kustområde

i enlighet med vad i motionen anförts.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen liar utskottet inhämtat utlåtanden från fiskeristyrelsen

och länsstyrelsen i Norrbottens län, vilka bifogat yttranden, likalydande,

av fiskeriintendenten i övre norra distriktet. Länsstyrelsen har tillika bifogat

yttrande i ärendet av Norrbottens läns hushållningssällskap.

Fiskeristyrelsen erinrar om att den i motionen väckta frågan inte är ny.

Sålunda har riksdagen 1955 haft att ta ställning till önskemål om uppförande

av en fiskodlingsanstalt i Tornedalen (jfr JoU 1955: 16), 1962 om

en inventering av fiskevattnen i Tornedalen (jfr JoU 1962: 1 p. 103) och

1963 om upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv (jfr

BvU 1963: 21). För fiskevattensinventering har Kungl. Maj :t genom beslut

den 17 januari 1964 och 22 januari 1965 av vattenavgifter enligt 2 kap. 10 §

vattenlagen ställt sammanlagt 70 000 kr. till Norrbottens läns hushållningssällskaps

förfogande. Vidare har förslag till lösning av flera av de i motionen

upptagna spörsmålen framlagts av dels den finsk-svenska laxfiskekommissionen

i dess betänkande »Fiske och flottning i gränsvattnen mellan

Finland och Sverige» (Nordiska utredningar 1963: 2), dels den finsk-svenska

gränsälvskommittén i dess överarbetade förslag rörande »Fisket i gränsvattnen

mellan Finland och Sverige» (JU 1964: A6), vilka utredningar ligger

under Kungl. Maj :ts prövning.

Styrelsen framhåller, att den inte finner en utredning rörande fiskets

främjande i Torne älv i enlighet med motionärens förslag påkallad. Härvid

ansluter styrelsen sig till de av fiskeriintendenten i övre norra distriktet

anförda synpunkterna samt framhåller därutöver bl. a. följande.

Vid den tidpunkt, då en fiskodlingsanstalt i Tornedalen för produktion

av främst laxyngel planerades, hystes uppfattningen, att utplantering av

dylikt, relativt billigt utplanteringsmaterial var en effektiv fiskevårdsåtgärd.

Fiskeriforskningens resultat har senare visat, att utsättning av laxyngel ger

dåligt resultat på strömsträckor, som är tillgängliga för naturlig laxlek. För

Biliang till riksdagens protokoll 1966. 10 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966

att åstadkomma en rikligare laxtillgång erfordras i stället utsättning av

2 å 3 år gamla laxungar i det stadium, då de efter uppväxten i älven är

mogna för att vandra ut i havet. Torneälvens egen produktion av utvandringsfärdiga

laxungar har beräknats vara av storleksordningen 700 000 st.

per år. En produktion i fiskodlingsanstalt av förslagsvis 100 000 dylika laxungar

per år skulle nödvändiggöra investeringar i anläggningar på IV2 å

2 milj. kr. och innebära driftkostnader (inklusive förräntning av nedlagt

kapital) på ca 300 000 kr. per år. Kostnader av denna storlek skulle endast

till en mindre del kunna täckas med flottgodsavgifter, och i nuvarande läge

måste därför ett dylikt projekt förutsätta finansiering genom statsbidrag.

Enligt styrelsens uppfattning blir en laxodlingsverksamhet för Torneälvens

del befogad först om dess laxbestånd genom vattenkraftutbyggnad eller vattenförorening

skulle komma att allvarligt skadas. Enligt laxfiskekommissionens

och gränsälvskommitténs förslag skall influtna och inflytande flottgodsavgifter

användas för fiskevårdande åtgärder i gränsvattnen.

Nyssnämnda utredningsinstanser bar vidare föreslagit, att tiondebeskattningen

av laxfisket skall upphöra. Beträffande de sedan 1927 uppburna

laxtiondena anför gränsälvskommittén följande (s. 50):

»Medel som inflyter genom laxtiondebeskattningen tillgodoföres i Sverige

för närvarande av länsstyrelsen riksstatstiteln Diverse inkomster. Beloppen

kan variera starkt från det ena året till det andra beroende på stora variationer

i laxtillgång men har under senare år ej uppgått till mer än 2 000 ä

3 000 kronor årligen.

Vid återgäldande i Finland av uppburna medel har dessa ansetts skola

tillfalla »vattenrättsinnehavarna i de kommuner, där prästerna ägt laxtionde»,

något som emellertid vid det praktiska genomförandet visat sig

högst otillfredsställande. Om något häremot svarande förfaringssätt skulle

tillgripas för Sveriges del, torde betydande kostnader uppkomma för utredning

av frågan vilka personer som är behöriga mottagare av andelar. Med

hänsyn till den jämförelsevis ringa storleken av uppburna medel kan återbetalning

till fiskerättshavarna eller vattenområdenas ägare knappast anses

vara en rationell ordning. Eu för alla godtagbar lösning synes vara att

medlen — i den mån de finnes fonderade — kommer till användning för

fiskefrämjande åtgärder inom Torne älvs fiskeområde.»

Fiskeriintendenten i Övre norra distriktet framhåller, att någon särskild

utredning rörande fiskets främjande i Torne älv i enlighet med hemställan

i riksdagsmotionen inte synes påkallad, enär samtliga i motionen berörda

frågor är föremål för departements- eller domstolsbehandling eller utreds

av vederbörande fiskerimyndigheter. Härvid anför fiskeriintendenten närmare

följande.

Enligt art. XI i konventionen mellan Sverige och Finland den 10 maj 1927

angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio gränsälvar,

samt däri den 16 februari 1933 fastställd ändring, skulle till upphjälpande

av fisket inom fiskeområdet de fördragsslutande staterna inom

området gemensamt uppföra, underhålla och driva en fiskodlingsanstalt.

De härmed förenade kostnaderna skulle enligt samma art. täckas genom

de avgifter, vilka de flottande, enligt vid tiden för fiskekonventionens tillkomst

gällande deklaration angående ordnandet av timmerflottningen i

gränsälvarna, hade att erlägga till fiskets upphjälpande. I och med att tillräckliga

medel för uppförande av en fiskodlingsanstalt år 1938 fanns till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.Jordbruksutskottets utlåtande nr 2.1 år WCåJ

:t

gängliga upphörde utdebiteringen av flottgodsavgifl. 1 ill följd av del incllankommande

andra världskriget torde planerna rörande fiskodlingsanstaltens

uppförande ha lagts åt sidan under ett antal år. Efter krigsslutet t ramkom,

att penningvärdesförsämringen i Finland hatt till följd att de disponibla

medlen icke längre vore tillräckliga för anstaltens uppförande och drift.

Enligt vad som sedermera framkommit finns f. n. av ifrågavarande medel

i svensk och finsk bank innestående ett sammanlagt belopp å ca 65 000

kr. Klart är att denna medelstillgång numera icke alis förslår till uppförande

och drift av en tidsenlig fiskodlingsanläggning. Härtill kommer att man,

med utgångspunkt från nutida, allmänt tillämpade metoder på fiskevårdens

område, starkt kan ifrågasätta behovet av en särskild fiskodlingsanstalt

för fiskets vård inom Torne älvs vattensystem. Det bör framhållas,

att fiskutplantering som sådan icke självklart medför att förutsättningarna

för fisket förbättras. Fiskutsättning verkställs numera ytterst sällan i syfte

att förstärka naturliga fiskbestånd, såvitt dessa icke påtagligt decimerats

genom vattenkraftutbyggnad, flottning, vattenförorening eller av andra orsaker.

Torne älvs vattensystem är ännu i det närmaste helt orört av vattenbyggnader

för kraftändamål och vattenförorening förekommer endast i ringa

utsträckning. Däremot torde flottningen i vissa avseenden ha försämrat

förutsättningarna för fiskbestånd och fiske. Sålunda liar i åtskilliga biflöden

anlagts flottningsdammar, och såväl i bivattendrag som i huvudälven

bär rensningar och stensprängningar utförts i strömmar och forsar. Verkningarna

på fiskbestånden av dylika ingrepp kan endast i mindre omfattning

kompenseras genom utplantering av odlad fisk. Av fiskeförbättrande

åtgärder erfordras i stället undanröjande av flottledsbyggnader i nedlagda

biflottleder — vilket redan i viss utsträckning skett genom flottningsföreningens

försorg — återställande av för strömfisken lämpliga bottenförhållanden

i rensade älvavsnitt, o. d.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden har fiskeristyrelsen som bekant

den 21 juni 1965 uppdragit åt undertecknad fiskeriintendent att, efter samråd

med de finska fiskerimyndigheterna, utarbeta förslag till ett fiskevårdsprogram

för de svenska delarna av gränsvattnen mellan Sverige och Finland.

Programmets genomförande avses kunna finansieras med tidigare nämnda

flottgodsmedel. Det kan upplysas, att planläggningen av detta utredningsarbete

påbörjats. Bl. a. har jag sammanträffat med vederbörande finländske

fiskeritjänsteman för överläggning rörande arbetets uppläggning. Efter

vissa fältundersökningar instundande sommar kommer sannolikt utredningsuppdraget

att kunna slutföras. Skulle utredningen ge vid handen, att

vissa kompensatoriska fiskutplanteringar erfordras, utöver miljöförbättringar

av det slag som ovan berörts, bör möjligheter finnas att inköpa för

ändamålet lämplig odlad fisk från exempelvis Norrbottens läns hushållningssällskaps

fiskodling i Kusträsk utanför Boden.

Vad därefter angår de i riksdagsmotionen anförda synpunkterna angående

äganderätten till fisket efter lax och laxöring kan endast framhållas, att

omfattningen av processen mellan kronan och Vitsaniemi byamän ger

belägg för att äganderättsförhållandena rörande fisket i berörd del av Torne

älv ingalunda varit klarlagda. Genom Vitsaniemimålet, som kommer att

prövas i högsta instans, erhålls en fullständig utredning av dessa problem,

vilket ur allmän synpunkt är synnerligen ti!,rredsställande.

Enligt art. XII i 1927 års fiskekonvention skall staterna gemensamt uppbära

tiondelen av all lax och laxöring, som erhålls av de fiskande. Det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966

förslag till ny konvention, som efter remissbehandling f. n. handläggs inom

jordbruksdepartementet, innehåller icke någon bestämmelse av motsvarande

innebörd. Med hänsyn till att laxtiondet sålunda med all sannolikhet

inom en nära framtid kommer att avvecklas synes det tveksamt, huruvida

ett förslag om upphävande av denna i och för sig otidsenliga beskattning

nu skall behöva upptas till särskild riksdagsbehandling.

Beträffande fiskekonventionen med Finland framhålls i riksdagsmotionen

angelägenheten av att en ändamålsenlig mellanstatlig överenskommelse

rörande fisket i Torne och Muonio gränsälvar kommer till stånd. I detta

avseende delar jag till fullo motionärens uppfattning. Det är av största betydelse

för fisket i gränsvattnen mellan Sverige och Finland, att det av finsksvenska

gränsälvskommittén överarbetade förslaget till fiskeöverenskommelse

och fiskestadga snarast möjligt kommer att ersätta nu gällande konvention

och stadga.

Vad slutligen angår av Tornedalsutredningen föreslagen och av 1962 års

riksdag sanktionerad inventering av fiskevatten i Tornedalen kan framhållas

följande. Fiskevatteninventeringen, som helt finansieras med fiskeavgiftsmedel,

påbörjades år 1964 genom Norrbottens läns hushållningssällskaps

försorg och har hittills omfattat Karesuando, Pajala, Junosuando,

Övertorneå, Korpilombolo, Hietaniemi och Karl Gustavs kommuner. Ännu

återstår inventering inom Tärendö och överkalix kommuner samt vissa delar

av Karl Gustavs kommun. Av inventeringen berörs flertalet bivattendrag

och sjöar inom Torne älvs vattensystem, däremot icke huvudälven. Verksamheten

bedrivs i nära samarbete med fiskeriintendenten samt med berörda

kommuner och fiskerättsägare. Redogörelser med inventeringsresultat

och åtgärdsförslag sammanställs årsvis. Vissa av inventeringen föranledda

förslag till fiskefrämjande åtgärder har redan kommit till utförande.

Åtgärderna har hittills finansierats av vederbörande fiskerättsägare, i vissa

fall med bidrag från kommunerna eller mindre anslag av restituerade bensinskattemedel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför till en början att det av hushållningssällskapets

och fiskeriintendentens yttranden framgår att åtgärder av

de slag motionären berört antingen pågår eller också f. n. inte anses påkallade.

Sålunda pågår en process, som kommer att klarlägga äganderättsförhållandena.

Vidare pågår inventering av fiskevattnen. Resultaten av inventeringen

redovisas allteftersom den slutförs i olika kommuner. Frågan om

uppförande av en fiskodlingsanstalt speciellt för Torne och Muonio älvars

fiskeområde synes i dag med hänsyn dels till expertisens syn på när fiskeutplantering

bör ske och dels till att möjlighet finns att inköpa lämplig

odlad fisk från hushållningssällskapets fiskodling i Ivusträsk inte längre

aktuell.

Därefter förklarar länsstyrelsen sig däremot dela motionärens uppfattning,

att det är angeläget att en mellanstatlig överenskommelse rörande

fisket i Torne och Muonio älvar kommer till stånd så snart det är möjligt.

Då det emellertid f. n. synes ovisst hur snart detta kan komma att ske,

föreslår länsstyrelsen, alt frågan om laxtiondets avskaffande behandlas separat

och att denna beskattningsform avskaffas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966 5

På anförda skäl anser länsstyrelsen del f. n. i övrigt icke påkallat med

någon utredning för främjande av fisket i Torne älv, dess bivatten och

kustområde.

Enligt Norrbottens läns hushållningssällskap är samtliga i motionen upptagna

frågor föremål för behandling eller utredning av olika myndigheter

och institutioner. I anledning härav framhåller hushållningssällskapet att

någon ytterligare utredning av fiskefrågorna i Torne och Muonio älvar f. n.

ej synes vara påkallad. Hushållningssällskapet anför närmare följande.

I sin motion har herr Larsson tagit upp frågan om uppförande av en fiskodlingsanstalt

för produktion av utplanteringsmaterial för Torne älvs vattensystem

i enlighet med de planer, som redan år 1920 utarbetades av en

svensk-finsk delegation. Enligt artikel XI i nu gällande konvention mellan

Sverige och Finland av den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda

laxfisket i Torne och Muonio älvar, samt däri den 16 februari 1933

fastställd ändring, skulle de fördragsslutande länderna gemensamt uppföra

och driva en fiskodlingsanstalt med utnyttjande av för ifrågavarande vatten

uttaxerade flottgodsavgiftsmedel.

Efter vad hushållningssällskapet erfarit upphörde utdebitering av flottgodsavgifter

i slutet av 1930-talet, beroende på att man då bedömde att tillräckliga

medel fanns till förfogande för att bygga den avsedda anstalten.

Det därpå följande andra världskriget spolierade emellertid de upptagna

planerna. Efter krigets slut befanns att penningförsämringen speciellt i

Finland medfört att'' de tillgängliga medlen starkt reducerats. I dagens läge

uppgår det belopp, som finns till förfogande, till ca 65 000 kr., varav 24 000

kr. i Sverige och ca 41 000 kr. i Finland.

Beträffande den svenska andelen av de disponibla medlen har till fiskeriintendenten

i Övre norra distriktet av fiskeristyrelsen uppdragits att utarbeta

en plan för medlens användning. För en dylik plan erfordras enligt

fiskeriintendenten vissa fältarbeten kommande sommar, varför han sannolikt

kommer att avlämna en plan i slutet av innevarande år. För ett ev. samarbete

med finska myndigheter har kontakt upprättats med en tjänsteman,

som på finska sidan erhållit motsvarande uppdrag.

Oavsett vilka åtgärder fiskeriintendenten kommer att föreslå torde man

kunna utgå från att de ovan angivna medlen (65 000:—) icke tillnärmelsevis

täcker de kostnader som erfordras för uppförande och drift av en

tidsenlig fiskodlingsanläggning. Med hänsyn till att utplanteringar av nykläckt

yngel i Torne och Muonio älvar icke synes kunna lämna avsedda

resultat, måste man nämligen räkna med en 2—3-årig uppfödning av öringungar

samt lax- och havslaxöringsmolt. För en anläggning med en dylik

produktionsinriktning måste byggnadskostnaden beräknas uppgå till ett

belopp av storleksordningen 200* 000—400 000 kr., medan driftskostnaderna

torde uppgå till 75 000—100 000 kr. per år. Eftersom Torne älvs vattensystem

är helt opåverkat av vattenkraftsutbyggnader är utplanteringar i

syfte att kompensera bortfall av den naturliga reproduktionen icke aktuell.

Det är därför skäl att överväga huruvida det är möjligt att ens genom

utsättningar av utvandringsfärdig smolt eller större ungar av exempelvis

laxöring påverka beståndet av vandringsfisk. Av stor betydelse vore att

denna fråga klarlades genom försöksutsättningar med utnyttjande av tillgängliga

flottgodsavgifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966

Vad motionären anfört i fråga om äganderättsförhållandena beträffande

lax- och laxöringsfisket, rätt för de fördragsslutande staterna att uppbära

tiondelen av alla lax- och laxöringsfångster samt angelägenheten av en

ändamålsenlig överenskommelse mellan de båda länderna är i och för sig

berättigat. Dessa frågor torde emellertid inom en relativt snar framtid klarläggas

respektive lösas sedan Högsta domstolen avgjort äganderättsfrågan

i Vitsaniemimålet samt då det av den svensk-finska gränsälvskommittén

överarbetade förslaget blir föremål för handläggning. Det är emellertid ur

allmän fiskesynpunkt angeläget att de här angivna frågorna får sin lösning

snarast möjligt.

De av Tornedalsutredningen föreslagna fiskevattensinventeringarna, som

enligt beslut av 1962 års riksdag skulle bekostas med fiskeavgiftsmedel,

har genom hushållningssällskapets försorg påbörjats år 1964. Undersökningar

har hitintills företagits i Karesuando, Paj ala, Junosuando, Korpilombolo,

Övertorneå, Hietaniemi, Nedertorneå och Karl Gustavs kommuner.

Under år 1966 avses inventeringarna förläggas till Tärendö och överkalix

kommuner samt i kompletteringssyfte till Karl Gustavs kommun. Eftersom

inventeringarna bedrivs i samtliga tornedalskommuner är de följaktligen

ej ägnade att utföras enbart i gränsälvarna. Det är vidare ytterligt svårt att

föreslå verksamma åtgärder i stora vattendrag som Torne och Muonio älvar

till kostnader, som faller inom ramen för befintliga medel och som förutsätts

ankomma på enskilda byalag. Med hänsyn härtill har inventeringsverksamheten

inriktats på mindre vattendrag och sjöar, där resultatgivande

åtgärder kan föreslås till relativt låga kostnader. I vissa större bivattendrag

till Muonio älv bar dock utförts undersökningar och i den mån det varit

erforderligt har åtgärder föreslagits. Om det med hänsyn till fiskeriintendentens

undersökningar inom området visar sig nödvändigt, kommer därtill

vissa kompletteringar att utföras i vissa biflöden till nedre delen av Torne

älv. I detta sammanhang kan omnämnas att flottningsföreningen i samband

med flottledsavlysningar i mindre vattendrag efter samråd med fiskeriintendenten

redan bortskaffat en del dammanläggningar, vilka utgjort vandringshinder.

Inventeringsresultat och föreslagna åtgärder sammanställs i årsvisa redogörelser,

som distribueras till berörda fiskevattenägare och kommuner. Av

förklarliga skäl har hitintills redogörelser översänts endast till de kommuner

där 1964 års inventeringar utfördes, nämligen Karesuando, Paj ala och

Övertorneå. I några fall har de föreslagna åtgärderna redan kommit till utförande

och planer till förverkligande av ytterligare åtgärder föreligger.

De av inventeringen föranledda åtgärderna har bekostats av enskilda personer,

fiskevårdsföreningar och byalag delvis med bidrag från kommunerna

och med utnyttjande av restituerade bensinskattemedel. Enligt hushållningssällskapets

uppfattning förefaller det emellertid naturligt, ätt en del av de

flottgodsavgiftsmedel, som står till förfogande, utnyttjas för utförande av

vissa av inventeringen föreslagna åtgärder.

Utskottet. I motionen 11:756 har framhållits behovet av konstruktiva

insatser från samhällets sida för att upphjälpa fisket i Tornedalen. I anslutning

till vissa i motionen framförda synpunkter i ämnet har motionären

hemställt om utredning och förslag om åtgärder för främjande av fisket i

Torne älv, dess bivatten och kustområde i enlighet med vad i motionen an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966 7

förts. Enligt motionären framstår del som angeläget, att den överenskommelse

om uppförande av en fiskodlingsanstalt som intogs i 1927 års s. k.

fiskekonvention mellan Sverige och Finland verkställs med anlitande av

vissa tidigare uttaxerade flottgodsavgifter. Vidare bör enligt motionärens

mening tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv avvecklas och efter år

1927 uppburna laxtionden återbetalas. Ytterligare har motionären framhållit

angelägenheten av att arbetet på en ny konvention rörande fisket

i Torne och Muonio älvar fortsätts samt av att inventeringen av fiskevatten

i Tornedalen residterar i konkreta åtgärder.

Av remissinstansernas i ärendet anförda synpunkter synes framgå att

frågan om uppförande av en fiskodlingsanstalt i Iorncdalen för närvaiandc

ej är aktuell. Vad gäller motionsförslaget om avveckling av tiondebeskattningen

av laxfisket i Torne älv och återbetalning av uppburna laxtionden

får utskottet till en början erinra om att denna fråga behandlades av bevillningsutskottet

i dess betänkande nr 21 till 1963 års riksdag med anledning

av enahanda motionsyrkanden. Därvid lämnade bevillningsutskottet

en utförlig redogörelse för denna beskattning, till vilken redogörelse jordbruksutskottet

tillåter sig hänvisa. Bevillningsutskottet förklarade sig helt

dela vederbörande motionärs uppfattning, att beskattningen i fråga borde

avvecklas, men fann — med hänsyn till att förslag om upphörande av densamma

kom me att inom kort framläggas av den s. k. svensk-finska laxfiskekommissionen

— anledning inte föreligga för riksdagen att vidta åtgärder

med anledning av motionen. Utskottet förutsatte dock att Kungl. Maj :t så

snart som möjligt vidtoge de åtgärder som erfordrades för avveckling av

denna beskattning. Mot vad bevillningsutskottet sålunda anfört hade riksdagen

ej någon erinran. Jordbruksutskottet vill i nu förevarande sammanhang

för sin del — med framhållande av att denna fråga i dagens läge för

sin lösning kräver gemensam överenskommelse mellan Sverige och Finland

om upphävande av den ännu gällande art. XII i 1927 ars fiskekonvention

erinra om att Kungl. Maj :t den 29 juli 1966 godkänt deklaration mellan

Sverige och Finland rörande tillämpningen av nyssnämnda konvention. I

deklarationen, som undertecknats av resp. regeringar den 8 september 1966,

uttalas, att förhandlingar pågår mellan de båda länderna om en allmän

vattenrättslig konvention beträffande gränsälvarna, d. v. s. Torne och Muonio

älvar, samt att vid förhandlingarna bl. a. övervägs huruvida det är möjligt

och lämpligt att i en sådan konvention uppta bestämmelser även om fisket.

Nyssnämnda förhandlingar bedrivs enligt vad utskottet erfarit av finsksvenska

gränsälvskommittén. I det problemkomplex som kommittén har

att behandla ingår även frågan om avskaffande av laxtiondebeskattningen.

Med hänsyn härtill finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens

sida med anledning av nu ifrågavarande motionsyrkande ej böra vidtas.

Detsamma gäller i vad motionen avser frågan om en ny fiskekonvention.

Vad slutligen angår frågan om inventering av fiskevatten i Tornedalen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1966

framgår av utredningen i ärendet att arbetet härmed pågår genom vederbörande

fiskerimyndigheters försorg. Utskottet anser motionen ej heller i

denna del böra föranleda någon åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lämna motionen II: 756 utan åtgärd.

Stockholm den 6 december 1966

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Mossberger, Nils Hansson*, Hermansson*,

Augustsson, Gunnar Pettersson, Manne Olsson, Wanhainen, Sveningsson,

fru Lundblad och herr Lundberg;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, fru

Lindskog, herrar Antby, Arweson, Johanson i Västervik*, Nilsson i Lönsboda,

Jonasson, Johansson i Simrishamn och fru Sundberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB, STHLM 66

614848

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.