Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa jämte i ämnet väckta motioner.
1966-02-08 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1966:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling
av stödet till odling av spånadslin och hampa
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 30 december 1965 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition,
nr 11, har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att dels godkänna vad i propositionen förordats rörande avveckling av stödet
till odlingen av spånadslin och hampa, dels godkänna vad i propositionen
föreslagits om avgångsersättningar till anställda vid lin- och hampberedningsverken,
dels medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos Hallands
läns linodlareförening och Gotlands hampodlareförening som förordats
i propositionen, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja föreningarna tillfälliga
lån i enlighet med vad som förordats, dels ock godkänna vad som anförts
i propositionen rörande forsknings- och försöksverksamheten beträffande
spånadslin och hampa.
I propositionen har å s. 3—12 redogjorts för nuvarande förhållanden rörande
lin- och hampodlingen samt forsknings- och försöksverksamheten
beträffande lin och hampa. Vidare
har anmälts det av utredningsmannen kanslichefen Yngve Ericsson den 30
juni 1965 överlämnade betänkandet »Lin och hampa» (Stencil Jo 1965:2)
angående frågan om stödet åt spånadslin- och hamphanteringen på längre
sikt m. m. Utredningens redovisning i nämnda avsnitt ävensom däröver
avgivna yttranden återfinnes å s. 12—31.
Utskottet tillåter sig hänvisa till sagda delar i propositionen.
Efter förenämnda redogörelser har departementschefen anfört följande.
»Odlingen av spånadslin och hampa har fått särskilt stöd allt sedan den
återupptogs i större skala under andra världskriget. Stödet har utgått i
form av pristillägg eller garantipris till odlarna samt statliga lån för att
igångsätta och driva beredningsverk som förädlar halm av lin och hampa
till råvara för spinneriindustrin. Frågan om stödet till lin- och hampodlingen
har senast mera ingående övervägts av 1961 års riksdag (prop. 49,
JoU 17, rskr 169), då för linodlingens del beslut fattades om stöd för 1961—
1964 års skördar och för hampodlingens del i fråga om 1961 års skörd. Sedermera
har genom beslut av riksdagen stödet utsträckts till att omfatta
tiden t. o. in. 1965 års skörd av såväl lin som hampa.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 10 samt. Nr 3
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
Frågan om stödet på längre sikt åt spånadslin- och hampodlingen har
övervägts av en särskild utredning. Denna föreslår, såsom närmare framgår
av redogörelsen i det föregående, att fortsatt stöd skall utgå under en
tid av fem år för att upprätthålla en begränsad odling av lin och hampa.
Remissinstansernas uppfattning om önskvärdheten av att behålla odlingen
är starkt varierande.
Utredningen och remissinstanserna är ense om att lin- och hampodlingen
inte kan vidmakthållas utan särskilt stöd. Några remissinstanser, däribland
lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, förordar att frågan om
lin- och hampodlingens framtid inte avgörs förrän i anslutning till att beslut
fattas om de riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, som f. n.
övervägs av 1960 års jordbruksutredning, och att i avvaktan härpå fortsatt
stöd utgår enligt provisoriska grunder. För min del anser jag att ett provisorium
av flera skäl inte är lämpligt. Enligt min mening bör vidare frågan
om stöd åt lin- och hampodlingen inte bedömas efter samma grunder som
när det gäller jordbruksprodukter av betydelse för livsmedelsförsörjningen.
Jag vill också hänvisa till att 1960 års jordbruksutredning i sitt remissyttrande
inte sätter i fråga att utredningens resultat skall avvaktas. Jag förordar
sålunda att ställning nu tas till frågan om lin- och hampodlingens
framtid.
Utredningen tillmäter linodlingen avsevärd betydelse ur beredskapssynpunkt.
Om odlingen läggs ner helt, blir det enligt utredningen nödvändigt
att genom lagring, som beräknas kosta 1,5 milj. kr. per år, trygga behovet
av linfiber m. m. under en eventuell avspärrning. Det är däremot inte nödvändigt
att vidta åtgärder i beredskapssyfte, om odlingens omfattning minskas
till hälften av nuvarande areal, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
framhåller bl. a. att de av utredningen uppställda beredskapskraven
betydligt överstiger målsättningen för den försörjningsberedskap
som tillämpas i fråga om andra varor som överstyrelsen lagrar. Mot bakgrunden
av att uthålligheten beträffande olika försörj ningsviktiga varor
om möjligt bör vara lika stor anser överstyrelsen att en nedläggning av
linodlingen inte behöver kompenseras med beredskapslagring av den omfattning
som utredningen anger.
Med utgångspunkt från sina överväganden och kostnadsberäkningar rörande
beredskapslagring av linfiber m. m. anser utredningen ett fortsatt
stöd till linodlingen, vilket drar ungefär samma kostnad som lagringen,
vara försvarligt. Detta innebär enligt utredningen att kostnaderna för stödet
måste minskas från f. n. 2 milj. kr. till 1,5 milj. kr. för år. För att en
sådan minskning skall kunna ske finner utredningen att såväl nuvarande
odlingsareal som beredningskapacitet bör begränsas till ungefär hälften.
Utredningens förslag härom, som går ut på att linberedningsverket i Laholm
skall drivas i ett i stället för två arbetsskift, kritiseras av ett stort an
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
3
tal remissinstanser. Dessa framhåller dels att driftsinskränkningen ur
både samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt är olämplig, dels
att utredningen underskattar kostnaderna för en begränsad odling och
drift. I det senare hänseendet pekas på att utredningen inte tagit hänsyn
till inverkan av framtida löneökningar samt att betalningen till odlarna för
linhalm måste höjas. Det bör även erinras om att länsstyrelsen i Hallands
län upplyser att linberedningsverket är den största vattenförorenaren i
Lagans nedre lopp och att ett enklare reningsverk uppskattas medföra en
investeringskostnad av 900 000 kr. och en årlig driftskostnad av 135 000 kr.
Av vad överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anför synes enligt
min mening framgå att försörjningsberedskapen i fråga om lintiber m. m.
kan tillgodoses till lägre kostnad än utredningen räknar med. Å andra sidan
synes de synpunkter, som vissa remissinstanser framför beträffande
lämpligheten av och kostnaderna för att driva linberedningsverket med en
till hälften minskad kapacitet, inte kunna frånkännas berättigande. Det är
sålunda sannolikt att driftskostnaderna för beredningsverket blir högre än
vad utredningen beräknar. Vidare kan vissa investeringar bli ofrånkomliga.
Mot denna bakgrund är det uppenbart att åtminstone på sikt en jämförelse
mellan kostnaderna för stöd åt fortsatt linodling och för beredskapslagring
utfaller till lagringens fördel. Med hänsyn till det anförda anser
jag inte beredskapssynpunkterna utgöra tillräckligt skäl för att lämna stöd
till fortsatt odling av spånadslin.
Bland övriga skäl som påverkar frågan om stödet till linodlingen märks
arbetsmarknadssynpunkterna. Arbetsmarknadsstyrelsen, LO och Svenska
arbetsgivareföreningen förordar i sina remissyttranden under hänvisning
till den allmänna bristen på arbetskraft att linberedningsverket läggs ner.
Enligt min mening måste dessa synpunkter tillmätas stor vikt. Det är givet
att, såsom bl. a. de lokala remissinstanserna påpekar, rådande åldersfördelning
bland beredningsverkets personal kan leda till vissa svårigheter ur
sysselsättningssynpunkt vid en avveckling. Detta kan dock inte utgöra något
avgörande skäl att upprätthålla verksamheten, eftersom sådana svårigheter
även framgent kan uppkomma. Jag vill framhålla att det, såsom länsstyrelsen
i Hallands län påpekar, är lättast att avveckla linberedningsverket
under en högkonjunktur såsom den nu rådande.
Ur allmän jordbrukssynpunkt får linodlingen enligt lantbruksstyrelsen
anses vara av underordnad betydelse. Åtskilliga remissinstanser framhåller
dock linets värde som ett led i växtföljden. Vidare anförs som skäl för
att behålla nuvarande stöd till linodlingen att andra jordbruksgrödor åtnjuter
minst lika stort stöd räknat per hektar. Härjämte hävdas att användningen
för andra grödor av den areal där lin nu odlas leder till överskott
som är svåra alt avsätta.
Enligt min mening finns ej anledning att vid behandling av frågan om
stöd till linodlingen jämföra med det stöd som lämnas till produktion av
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
livsmedelsråvaror. Jag vill även framhålla att f. n. mångdubbelt större areal
åkerjord än de ca 2 000 ha som används för linodling årligen tas ur produktionen.
Med hänsyn bl. a. härtill synes knappast den omständigheten
att linodlingsarealen friställs för annan jordbruksproduktion kunna inverka
på riskerna för överproduktion.
Såväl utredningen som vissa remissinstanser framhåller att förekomsten
av en linodling medför vissa fördelar ur spinneriindustrins synpunkt vid
prisförhandlingar med utländska leverantörer. Å andra sidan uttalar Sveriges
grossistförbund att sådana skäl kan åberopas för stöd åt flertalet inhemska
produkter.
Mot bakgrunden av det anförda finner jag att tillräckliga skäl ej längre
föreligger att lämna stöd för att vidmakthålla en inhemsk odling av spånadslin.
I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att odlingen och beredningen
av lin bör avvecklas så att minsta möjliga störningar på arbetsmarknaden
uppkommer. Även andra skäl talar för att verksamheten såvitt
möjligt avvecklas under en övergångsperiod, då fortsatt stöd i nuvarande
eller begränsad omfattning utgår. I anledning härav har jag haft
överläggningar med företrädare för Hallands läns linodlareförening, som
äger linberedningsverket i Laholm. Dessa har härvid yrkat på att linodlingen
bör få sadant stöd att verksamheten vid beredningsverket kan fortgå
i nuvarande omfattning. Samtidigt har de dock förklarat att, om principbeslut
nu fattas att stödet skall upphöra, det knappast är möjligt att få till
stånd odling och behålla arbetskraft i tillräcklig omfattning för att under
en övergångsperiod på ett par år upprätthålla driften vid linberedningsverket.
Under sådana förhållanden har de uttalat sig för att driften läggs ner
då nu befintliga lager av linhalm är bearbetade. Om driften upprätthålls
i två arbetsskift, beräknas dessa lager räcka till september eller oktober
1966. Vid en partiell driftsinskränkning under avvecklingstiden kan lagren
väntas räcka över årsskiftet 1966/67.
Med hänsyn till vad som sålunda framkommit finner jag det inte möjligt
att genom fortsatt stöd till linodlingen under en övergångsperiod tillgodose
de i och för sig berättigade önskemål som har framkommit om successiv
avveckling av linodlingen och linberedningen. En viss övergångsperiod uppkommer
dock genom att driften vid linberedningsverket upprätthålls så
länge det nu befintliga lagret av linhalm räcker. Såsom framgår av det föregående
blir det därför sannolikt inte aktuellt att lägga ner driften vid beredningsverket
förrän under senare delen av år 1966 eller början av år
1967. För att underlätta för linberedningsverkets anställda att få annan
sysselsättning bör sa snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas
uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläge
som uppkommer i och med att verket läggs ner. Det torde vidare kunna
förutsättas att linodlareföreningen vid avvecklingen av driften samråder
med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala organ. — Jag
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966 5
vill även anmäla att så snart riksdagens beslut föreligger överstyrelsens för
ekonomisk försvarsberedskap uppmärksamhet bör fästas på det ändrade
läge som uppkommer i fråga om försörjningen med linfiber in. m. Det åligger
överstyrelsen att vidta eller föreslå de åtgärder som i anledning härav
kan erfordras ur beredskapssynpunkt.
För att ytterligare underlätta omställningen för personalen vid linberedningsverket
bör liksom tidigare skett vid nedläggning av sådana beredningsverk
viss avgångsersättning utgå. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna
i detta fall bör ersättningen bestridas med statsmedel, oavsett att
arbetsmarknadens parter numera inrättat en fond för avgångsbidrag. Villkoren
för ersättningen bör enligt min mening utformas som en kombination
av de grunder som gällt vid tidigare nedläggningar av linberedningsverk
och dem som tillämpas för bidrag ur den nyss nämnda fonden. Ersättning
bör utgå till person som varit anställd minst fem år vid beredningsverket
och som avskedas till följd av allmän eller partiell driftsnedläggelse.
Om särskilda skäl föreligger, bör ersättning kunna utgå även till annan anställd.
Vid avvägningen av avgångsersättningens storlek bör hänsyn tas till såväl
anställningstidens längd som åldern. Jag föreslår sålunda såsom grundbidrag
vid en anställningstid av minst fem år 1 000 kr., minst tio år 1 500
kr. och minst femton år 2 000 kr. Härutöver bör tilläggsbidrag med hänsyn
till ålder, då anställningen upphör, utgå enligt följande tabell.
Ålder kr. Ålder kr.
50—55 år................ 1 000 59 år 4 200
56 * ................ 1 800 60 » 5100
57 * ................ 2 600 61—66 » 6 000
58 * ................ 3 300
Handikappad personal bör oavsett ålder och anställningstid kunna erhålla
avgångsersättning med högst 8 000 kr., vilket motsvarar högsta förekommande
ersättning enligt de bestämmelser jag nyss förordat. Kungl. Maj :t eller
myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, bör äga besluta om och meddela
närmare föreskrifter rörande avgångsersättning.
Kostnaderna för avgångsersättningar till personalen vid linberedningsverket
uppskattar jag till ca 650 000 kr. Eventuella kostnader under innevarande
budgetår för avgångsersättningar bör få belasta det under riksstatens
nionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område. I fråga om täckande av medelsbehovet under budgetåret
1966/67 för ifrågavarande ändamål återkommer jag vid anmälan av
den särskilda proposition varvid jag ämnar behandla bl. a. nyss nämnda
anslag.
Linodlareföreningen bör i avvaktan på linberedningsverkets nedläggning
och därpå följande likvidation erhålla fortsatt anstånd med räntebetalning
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
och amortering på föreningens lån nr hemslöjdslånefonden. Vid de förut
nämnda överläggningarna med företrädare för Hallands läns linodlareförening
har uttalats att under den tid verket drivs för att bearbeta befintliga
lager av linhalm likviditetssvårigheter kan tänkas uppkomma. Eftersom en
nedläggning av driften i förtid av sådan orsak bör undvikas, bör Kungl.
Maj :t äga ta i anspråk medel ur det förut nämnda förslagsanslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för att vid behov såsom tillfälligt
lån kunna ställa erforderliga rörelsemedel till linodlareföreningens förfogande.
I enlighet med vad som tillämpats vid tidigare nedläggning av linberedningsverk
bör Kungl. Maj :t äga förklara att krav på återbetalning av statens
fordringar inte skall framställas förrän i samband med likvidation och att
därvid dessa fordringar — med undantag för nyss nämnda tillfälliga lån —
skall äga sämre rätt än övriga fordringar. Kungl. Maj :t bör därjämte äga
efterge statens fordringar i den utsträckning som behövs för att medlemmarna
i linodlareföreningen skall återfå högst hälften av det av dem satsade
insatskapitalet. Belopp som eftergetts bör täckas via fonden för oreglerade
kapitalmedelsförluster.
Hampodlingen har enligt utredningen inte samma betydelse ur beredskapssynpunkt
som linodlingen. Denna uppfattning delas av överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap, som uttalar bl. a. att något oavvisligt
krav på tillgång till hampa för beredskapsviktiga ändamål inte föreligger.
Med hänsyn härtill finns enligt min mening ej längre skäl att ur beredskapssynpunkt
vidmakthålla hampodlingen.
Ur allmänna arbetsmarknadssynpunkter förordar arbetsmarknadsstyrelsen,
LO och Svenska arbetsgivareföreningen att hampberedningsverket i
Visby läggs ner. Arbetsmarknadsstyrelsen hänvisar därvid till att sysselsättningsmöjligheterna
på Gotland förbättrats under senare år och att en
ytterligare industriell utbyggnad pågår. De lokala remissinstanserna hävdar
däremot att det är svårt att bereda beredningsverkets personal annat arbete.
Även om vissa tillfälliga sysselsättningssvårigheter kan uppkomma, om beredningsverket
läggs ner, kan med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen
anför detta förhållande enligt min mening inte utgöra tillräckligt skäl för
att på sikt upprätthålla driften vid verket.
Åtskilliga remissinstanser erinrar om betydelsen av hampodlingen för
jordbruket på Gotland. Ehuru vissa svårigheter kan uppstå att finna ersättningsgrödor
för hampan på de myrjordar där den odlas, anses dock enligt
lantbruksstyrelsen odlingen vara av underordnad betydelse ur allmän jordbrukssynpunkt.
För min del anser jag att spörsmålet bör ses mot bakgrunden
av att hampodlingen minskat så att den år 1964 omfattade endast 530
ha av de något över 80 000 ha åkerjord som finns på Gotland.
Med hänsyn till det anförda och till att, såsom utredningen framhåller,
svårigheter efter hand uppkommit att finna avsättning för hampfiber finns
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år i96C>
7
enligt min mening ej längre bärande motiv för stöd åt hampodlingen. Såsom
flera remissinstanser framhåller kan det vara önskvärt att odlingen och beredningen
avvecklas under en övergångsperiod. Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar
sålunda att den pågående industriella utbyggnaden på Gotland beräknas
få full effekt först under år 1967. I syfte att undersöka möjligheterna att
avveckla verksamheten under en övergångsperiod på något år, då fortsatt
stöd skulle utgå, har jag haft kontakt med företrädare för Gotlands hampodlareförening,
som äger hampberedningsverket. Härvid har dock framkommit
att det, om principbeslut nu fattas att stödet till hampodlingen skall
upphöra, i likhet med förhållandena vid linberedningsverket inte anses föreligga
förutsättningar att upprätthålla driften längre tid än vad som erfordras
för att bearbeta befintliga halmlager. Dessa beräknas räcka för drift
av verket t. o. m. juni 1966.
Liksom fallet är i fråga om linet finner jag det sålunda inte möjligt att
genom fortsatt stöd till odlingen under en övergångsperiod tillgodose de i
och för sig berättigade önskemålen om en successiv avveckling av hampodlingen
och hampberedningen. En kortare övergångsperiod uppkommer dock
genom att driften vid hampberedningsverket, såsom framgår av det föregående,
torde kunna upprätthållas t. o. m. juni 1966. För att underlätta för
beredningsverkets anställda att få annan sysselsättning, när verket läggs
ner, bör så snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas
uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläget. Det torde
vidare kunna förutsättas att hampodlareföreningen vid avvecklingen av driften
samråder med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala
organ.
För att ytterligare underlätta omställningen bör till personalen utgå avgångsersättningar
av statsmedel enligt samma grunder som jag förordat för
linberedningsverkets personal. Kostnaderna för ersättningarna uppskattar
jag till ca 150 000 kr. Dessa kostnader bör bestridas på samma sätt som jag
har föreslagit beträffande motsvarande kostnader vid linberedningsverkets
avveckling.
Vad jag vid behandlingen av avvecklingsfrågorna beträffande linberedningsverket
förordat i fråga om anstånd med räntebetalning och amortering
på lån ur liemslöjdslånefonden, täckande av eventuellt uppkommande behov
av driftskapital samt återbetalning, förmånsordning och eftergift av
statens fordringar bör tillämpas även vid avvecklingen av hampberedningsverket.
Såsom närmare framgår av redogörelsen i det föregående utgår statsmedel
för viss forsknings- och försöksverksamhet beträffande spånadslin och hampa.
Endast mycket obetydlig odling av dessa växter kan väntas förekomma
när stöd ej längre utgår. Med hänsyn härtill anser jag att det inte finns anledning
att vid Sveriges utsädesförening och lantbrukshögskolan bedriva
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
särskild forsknings- och försöksverksamhet i fråga om dessa växter och produkter
av dem. De medel, som för ändamålet inräknats i statsbidraget till
utsädesföreningen, bör under nästa budgetår få disponeras av föreningen för
att täcka kostnader för den personal som sysselsatts vid linlaboratoriet.
Fragan om medlen skall kvarstå även för följande budgetår får prövas vid
den årliga budgetbehandlingen. De medel som tagits i anspråk för ifrågavarande
ändamål ur lantbrukshögskolans anslag till försöksverksamhet bör
stå till förfogande för andra försök.
Det ränte- och amorteringsfria lån ur fonden för låneunderstöd, som Sveriges
utsädesförening erhöll genom beslut av 1943 års riksdag för att finansiera
uppförandet av ett nytt linlaboratorium, bör få kvarstå tills vidare.
Något villkor att lånet skall återbetalas om laboratoriet läggs ner bör givetvis
inte gälla i fortsättningen. Laboratoriebyggnaden torde av föreningen
kunna användas för andra ändamål inom dess verksamhetsområde.
Av förut nämnda skäl bör efter utgången av innevarande budgetår statsbidrag
ej längre utgå till Riksförbundet Lin och hampa eller till Sveriges allmänna
linodlingsförening.»
I samband härmed har utskottet behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen
1) 1: 236 av herrar Kristiansson, Axel, och Ohlsson, Ebbe, likalydande med
II: 300 av herr Antonsson in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 11 måtte medge, att under femårsperioden 1966/
67—1970/71 stöd av införselavgiftsmedel må utgå till spånadslinodlingen
enligt det förslag som framlagts i betänkandet »Lin och hampa»;
2) I: 612 av herr Pettersson, Harald, in. fl., och II: 746 av herr Grebäck
m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte bevilja
Sveriges allmänna linodlingsförening för budgetåret 1966/67 ett anslag på
8 000 kronor ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område;
3) 1:619 av herrar Åkesson och Pettersson, Harald, likalydande med
II: 745 av herr Grebäck in. fl., vari hemställts, att riksdagen, med avslag å
Kungl. Maj :ts proposition nr 11, måtte besluta, att spånadslinodlingen skall
erhålla fortsatt stöd jämväl efter utgången av budgetåret 1965/66;
4) motionen II: 742 av herr Franzén i Träkumla, i vilken motion hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala dels att av
anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område 575 000 kr. må
användas som stöd åt hampodlingen på Gotland under budgetåret 1968/67,
dels att Gotlands Hampodlareförening befrias från ränteskulden på ca
210 000 kr. och därutöver befrias från räntor under den kommande femårsperioden
under förutsättning att driften vid hampberedningsverket upprätthålles.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till
motionerna I: 236, II: 746, II: 745 och II: 742.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
9
Utskottet
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har odlingen av spånadslin
och hampa alltsedan andra världskriget åtnjutit stöd i form av pristillägg
eller garantipris till odlarna samt statliga lån för att igångsätta och driva beredningsverk
som förädlar halm av lin och hampa till råvara för spinneriindustrien.
Stödet till linhanteringen utgår av införselavgiftsmedel för fettvaror
medan stödet till hampodlingen bestrids ur anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Grunderna för stödet till linhanteringen
fastställdes senast genom beslut av 1961 års riksdag. I fråga om hampodlingen
har grunderna för det statliga stödet varit oförändrade sedan 1958.
Stödet till lin- och hampodlingen har senast behandlats av 1965 års riksdag,
som beslöt att nu gällande stödformer skulle tillämpas t. o. in. 1965 års
skörd av såväl lin som hampa. Storleken av de bidrag av införselavgiftsmedel
som under senare år utgått för att stödja spånadslinodlingen har uppgått
till ca 1,9 milj. kr. per år medan statsstödet till hampodlingen samtidigt
uppgått till 680 000 kr. per år.
Frågan om stödet åt spånadslin- och hamphanteringen på längre sikt
m. m. har övervägts av en särskild utredning. Denna överlämnade föregående
år ett betänkande, vari föreslogs att fortsatt stöd skall utgå under en tid av
fem år för att upprätthålla en begränsad odling av lin och hampa. Som skäl
för sitt förslag har utredningen i huvudsak åberopat beredskapsbehovet av
framför allt linfiber och linfrö, lin- och hampodlingens värde som led i växtföljden
ävensom sysselsättningssynpunkter.
Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. I fråga
om fortsatt stöd åt linodlingen ansluter sig flertalet remissinstanser i allt
väsentligt till utredningens förslag. De remissorgan, som närmast företräder
arbetsmarknadssynpunkter, såsom arbetsmarknadsstyrelsen, LO och
Svenska arbetsgivareföreningen, förordar dock med hänsyn till rådande brist
på arbetskraft att åtgärder omedelbart vidtas för att avveckla såväl detta
stöd som stödet till hampodlingen. I fråga om sistnämnda stöd är remissinstanserna
genomgående mera negativt inställda till utredningens förslag än
vad fallet är beträffande linodlingen.
I föreliggande proposition har departementschefen med hänsyn till bl. a.
de synpunkter som anförts av nyssnämnda arbetsmarknadsorgan icke ansett
sig kunna biträda utredningsförslaget utan förordat att stöd till odlingen av
spånadslin och hampa ej längre skall utgå. Vid ett beslut i sådan riktning
torde driften vid linberedningsverket i Laholm och hampberedningsverket i
Visby få läggas ned när befintliga lager av lin- och hamphalm bearbetats. Vid
linberedningsverket beräknas halmlagret räcka till september eller oktober
1966 eller, om arbetsstyrkan minskas, till början av år 1967. Hampbered
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
ningsverket torde få inställa driften redan under försommaren 1966. För att
underlätta omställningen för personalen vid beredningsverken föreslås att
särskilda avgångsersättningar utgår av statsmedel. Ersättningarna beräknas
för de båda verken uppgå till sammanlagt ca 800 000 kr.
Beträffande förslaget om att avveckla stödet åt hamphanteringen finns enligt
utskottets mening ej anledning att framställa någon erinran. De i motionen
11:742 framförda yrkandena om vissa stödåtgärder åt hampodlingen
på Gotland anser sig utskottet därför icke böra biträda. Däremot delar utskottet
den i motionerna I: 236 och II: 300 samt I: 619 och II: 745 uttalade
uppfattningen att i den framlagda propositionen icke anförts tillräckliga skäl
för en indragning av stödet till spånadslinodlingen. Departementschefen
synes ha fäst alltför liten uppmärksamhet vid de vådor, främst ur beredskapssynpunkt
men även ur sysselsättningssynpunkt, som en avveckling
oundvikligen måste föra med sig. Linodlingens värde för odlarna inte
minst ur växtföljdssynpunkt synes också ha underskattats. Enligt utskottets
mening uppväger icke fördelarna med en nedläggning av linodlingen
de uppenbara nackdelar, som densamma kommer att medföra. Utskottet anser
därför att visst stöd till linodlingen bör utgå även i fortsättningen. För ett
beslut härom bör såsom i motionsparet I: 236 och 11:300 anförts utredningens
förslag kunna läggas till grund. Utskottet tillstyrker därför i nämnda
motioner framställt yrkande, att riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte medge, att under femårsperioden 1966/67—1970/71
stöd av införselavgiftsmedel må på sätt utredningen föreslagit utgå till spånadslinodlingen
för 1966—1970 års skördar. I överensstämmelse härmed
finner sig utskottet även böra i princip tillstyrka det i motionerna I: 612 och
II: 746 framlagda förslaget om visst fortsatt statligt stöd till Sveriges allmänna
linodlingsförening. Utskottets ställningstagande innebär vidare att
visst fortsatt statsstöd till forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin
synes böra utgå på sätt utredningen förordat.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 742
a) godkänna vad i det föregående förordats rörande avveckling
av stödet till odlingen av hampa,
b) godkänna vad i det föregående föreslagits om avgångsersättningar
till de anställda vid hampberedningsverket
i Visby,
c) medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos
Gotlands hampodlareförening som förordats i propositionen,
d) bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja nyssnämnda förening
tillfälliga lån i enlighet med vad i propositionen förordats,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
11
e) godkänna vad i propositionen anförts rörande forsknings-
och försöksverksamheten beträffande hampa.
II. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 619 och II: 745 samt med bifall till motionerna I: 236 och
II: 300
a) godkänna vad utskottet i det föregående förordat rörande
stödet till odlingen av spånadslin under femårsperioden
1966/67—1970/71,
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja Hallands läns linodlareförening
anstånd med amorteringar för lån ur statens
hantverks- och industrilånefond t. o. m. år 1971,
c) godkänna vad utskottet anfört rörande forsknings- och
försöksverksamhet beträffande spånadslin, m. m.
III. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 612 och II: 746 godkänna vad utskottet i det föregående
förordat rörande statsbidrag till Sveriges allmänna linodlingsförening.
Stockholm den 8 februari 1966
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Mossberger, Lage Svedberg, Carl Eskilsson*,
Hedström*, Magnusson, Augustsson*, Gunnar Pettersson, Isacson*,
Skärman och Axel Kristiansson;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, Antby,
Arweson, Eliasson i Moholm*, Johanson i Västervik, Persson i Skänninge*,
Nilsson i Lönsboda, Jonasson och fru Lindberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Mossberger, Lage Svedberg, Hedström, Magnusson, Augustsson,
Lindström, Arweson, Johanson i Västervik, Persson i Skänninge och
fru Lindberg, vilka ansett
dels att utskottets utlåtande fr. o. m. det stycke på s. 9, som börjar med
»Betänkandet har» t. o. in. det stycke på s. 10 som slutar med »utredningen
förordat», bort ha följande lydelse:
»Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Be
-
12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
träffande utredningens principiella ställningstagande till frågan om fortsatt
stöd åt linodlingen råder olika meningar bland remissinstanserna. Ett stort
antal tillstyrker att fortsatt stöd lämnas, men flera av dessa har betydande
invändningar mot utredningens förslag till utformning av det fortsatta
stödet. De remissorgan, som närmast företräder arbetsmarknadssynpunkterna,
såsom arbetsmarknadsstyrelsen, LO och Svenska arbetsgivareföreningen,
förordar bl. a. med hänsyn till rådande brist på arbetskraft att
åtgärder omedelbart vidtages för att avveckla stödet till linodlingen. Till
frågan om fortsatt stöd till hampodlingen är remissinstanserna genomgående
mera negativt inställda än vad fallet är beträffande stödet till linodlingen.
I föreliggande proposition har departementschefen efter övervägande av
de synpunkter, som lagts på frågan om fortsatt stöd åt odlingen av spånadslin
och hampa, funnit att tillräckliga skäl ej längre föreligger för sådant
stöd. Beslut att stöd ej längre skall utgå torde leda till att driften vid
linberedningsverket i Laholm och hampberedningsverket i Visby får läggas
ned när befintliga lager av lin- och hamphalm bearbetats. Vid linberedningsverket
beräknas halmlagret räcka till september eller oktober 1966
eller, om arbetsstyrkan minskas, till början av år 1967. Hampberedningsverket
torde få inställa driften redan under försommaren 1966. För att underlätta
omställningen för personalen vid beredningsverket föreslås att särskilda
avgångsersättningar utgår av statsmedel. Ersättningarna beräknas
för de båda verken uppgå till sammanlagt ca 800 000 kr.
Beträffande förslaget---(lika med utskottet s. 10)---icke
böra biträda.
I fråga om linodlingen har i motionerna I: 236 och II: 300 yrkats att under
femårsperioden 1966/67—1970/71 fortsatt stöd bör utgå enligt utredningens
förslag. Samma yrkande framställs i motionsparet I: 619 och II: 745,
vari även alternativt begärts att oförändrat stöd beviljas för budgetåret
1966/67 samt att frågan om linberedningsverkets framtida utnyttjande ur
beredskapssynpunkt utreds under denna tid och att slutligt förslag i ärendet
föreläggs 1967 års riksdag. Motionärerna anser att linodlingens värde ur
beredskapssynpunkt, växtföljdssynpunkt och sysselsättningssynpunkt underskattats
och att i propositionen inte anförts bärande skäl för att dra in
stödet till linodlingen.
Utskottet vill vad gäller beredskapssynpunkterna till en början hänvisa
till att överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap uttalat att de av utredningen
uppställda beredskapskraven betydligt överstiger målsättningen
för den försörjningsberedskap som tillämpas i fråga om andra varor som
överstyrelsen lagrar. Vidare har överstyrelsen uttalat att, eftersom uthålligheten
beträffande olika försörjningsviktiga varor om möjligt bör vara lika
stor, en nedläggning av linodlingen inte behöver kompenseras med en beredskapslagring
av den omfattning som utredningen anger. Utskottet kan
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
13
för sin del inte finna att vad motionärerna anfört utgör skäl för annan
målsättning för försörjningsberedskapen beträffande linfiber m. m. än den
som framgår av överstyrelsens nyss nämnda uttalande. Mot bakgrunden
av den i propositionen redovisade jämförelsen mellan de sannolika kostnaderna
för fortsatt stöd åt en enligt utredningens förslag begränsad linodling
och en beredskapslagring anser utskottet i likhet med departementschefen
att en sådan jämförelse utfaller till lagringens fördel. Såsom i propositionen
anförts åligger det överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
att vidta eller föreslå de åtgärder som i anledning av linodlingens upphörande
kan erfordras ur beredskapssynpunkt. Utskottet utgår från att
överstyrelsen därvid prövar om anledning finns att i sammanhanget utnyttja
linberedningsverkets lokaler och utrustning. Att, såsom i motionsparet
1:619 och 11:745 begärts, uppskjuta det slutliga ställningstagandet
till frågan om fortsatt stöd i avvaktan på ytterligare utredning i berörda
ämne finner utskottet ej erforderligt.
Vad gäller spånadslinets betydelse ur växtföljdssynpunkt vill utskottet
framhålla att denna inte rimligen kan åberopas såsom något avgörande
skäl för fortsatt stöd, eftersom även vid nuvarande omfattning av odlingen
antalet odlare är begränsat till ca 500. Mot bakgrunden av att enligt senaste
statistiska uppgifter åkerjorden i landet minskat med inte mindre än
89 000 ha under perioden juni 1964—juni 1965 så delar utskottet departementschefens
uppfattning att den omständigheten att linodlingsarealen friställs
för annan jordbruksproduktion knappast kan inverka på riskerna
för överproduktion inom jordbruket.
I fråga om sysselsättningssynpunkterna på en avveckling av driften vid
linberedningsverket i Laholm vill utskottet fästa uppmärksamheten på att
inte endast den på området närmast ansvariga myndigheten, arbetsmarknadsstyrelsen,
utan även LO och Svenska arbetsgivareföreningen förordat
avveckling. Utskottet som inte kan finna att avvecklingen, såsom i motionsparet
I: 619 och II: 745 påståtts, strider mot antagna principer för lokaliseringspolitikens
syften anser i likhet med departementschefen att arbetsmarknadssynpunkterna
inte utgör något avgörande skäl för att uppehålla
verksamheten. Utskottet utgår från att berörda myndigheter kommer att
verka för att lämplig annan industri förläggs till laholmsregionen i sådan
tid att sysselsättningssvårigheter vid linberedningsverkets avveckling såvitt
möjligt undviks.
I sammanhanget vill utskottet även påtala angelägenheten av att liknande
åtgärder vidtages i anledning av att hampberedningsverket i Visby läggs
n ed.
Vad gäller motionärernas yrkande om fortsatt stöd enligt utredningens
förslag, som innebär att driften vid linberedningsverket begränsas till ett
arbetsskift och att ett sjuttiotal arbetare och tjänstemän friställs, anser
sig utskottet böra framhålla att detta förslag ur olika synpunker kritise
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
rats vid remissbehandlingen av bl. a. statskontoret, 1960 års jordbruksutredning,
Sveriges industriförbund, RLF, Skogs- och lantbruksakademien,
Sveriges allmänna linodlingsförening och Hallands läns linodlareförening.
Med hänsyn till vad sistnämnda förening, som äger linberedningsverket,
anfört om förslaget kan det enligt utskottets mening ifrågasättas om det
vid förslagets genomförande är möjligt att driva verket under en femårsperiod.
Mot bakgrunden av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:236
och II: 300 samt I: 619 och II: 745 och tillstyrker följaktligen förslaget i
propositionen att avveckla stödet till linodlingen.
Utskottet finner de i propositionen framlagda förslagen till åtgärder från
statens sida vid avvecklingen av driften vid linberedningsverket lämpliga.
Således tillstyrker utskottet departementschefens förslag om avgångsersättningar
till de anställda. Enligt utskottets mening bör — på sätt förordats
beträffande handikappad personal — Kungl. Maj :t äga möjlighet att jämka
normerna för avgångsersättning för den händelse gränsfall uppkommer vid
tillämpningen av de föreslagna reglerna om anställningstid och ålder då
anställningen upphör.
Mot de framlagda förslagen rörande forsknings- och försöksverksamheten
beträffande spånadslin samt i fråga om indragning av statsbidraget till
bl. a. Sveriges allmänna linodlingsförening har utskottet ej något att erinra.
Enligt utskottets mening kan den mycket obetydliga odling av spånadslin,
som kan väntas förekomma, inte motivera att statsmedel utgår till
vare sig forskning och försök eller föreningsverksamhet på området. Härav
följer att utskottet avstyrker motionsparet 1:612 och 11:746, vari yrkats
fortsatt statsbidrag till linodlingsföreningen.»
dels ock att utskottets hemställan under II och III bort lyda sålunda:
»II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 236 och II: 300 samt I: 619 och II: 745
a) godkänna vad i det föregående förordats rörande avveckling
av stödet till odlingen av spånadslin
b) godkänna vad i det föregående föreslagits om avgångsersättningar
till de anställda vid linberedningsverket
i Laholm
c) medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos
Hallands linodlareförening som förordats i propositionen
d) bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja nyssnämnda förening
tillfälliga lån i enlighet med vad i propositionen förordats
e)
godkänna vad i propositionen anförts rörande forsknings-
och försöksverksamheten beträffande spånadslin,
m. m.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966
15
III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 612 och II: 746 godkänna vad i propositionen
förordats rörande statsbidrag till Sveriges allmänna
linodlingsförening.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660033
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadqlin och hampa jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten