Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa jämte i ämnet väckta motioner.

1966-02-08 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1966:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling

av stödet till odling av spånadslin och hampa

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 30 december 1965 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition,

nr 11, har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen

att dels godkänna vad i propositionen förordats rörande avveckling av stödet

till odlingen av spånadslin och hampa, dels godkänna vad i propositionen

föreslagits om avgångsersättningar till anställda vid lin- och hampberedningsverken,

dels medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos Hallands

läns linodlareförening och Gotlands hampodlareförening som förordats

i propositionen, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja föreningarna tillfälliga

lån i enlighet med vad som förordats, dels ock godkänna vad som anförts

i propositionen rörande forsknings- och försöksverksamheten beträffande

spånadslin och hampa.

I propositionen har å s. 3—12 redogjorts för nuvarande förhållanden rörande

lin- och hampodlingen samt forsknings- och försöksverksamheten

beträffande lin och hampa. Vidare

har anmälts det av utredningsmannen kanslichefen Yngve Ericsson den 30

juni 1965 överlämnade betänkandet »Lin och hampa» (Stencil Jo 1965:2)

angående frågan om stödet åt spånadslin- och hamphanteringen på längre

sikt m. m. Utredningens redovisning i nämnda avsnitt ävensom däröver

avgivna yttranden återfinnes å s. 12—31.

Utskottet tillåter sig hänvisa till sagda delar i propositionen.

Efter förenämnda redogörelser har departementschefen anfört följande.

»Odlingen av spånadslin och hampa har fått särskilt stöd allt sedan den

återupptogs i större skala under andra världskriget. Stödet har utgått i

form av pristillägg eller garantipris till odlarna samt statliga lån för att

igångsätta och driva beredningsverk som förädlar halm av lin och hampa

till råvara för spinneriindustrin. Frågan om stödet till lin- och hampodlingen

har senast mera ingående övervägts av 1961 års riksdag (prop. 49,

JoU 17, rskr 169), då för linodlingens del beslut fattades om stöd för 1961—

1964 års skördar och för hampodlingens del i fråga om 1961 års skörd. Sedermera

har genom beslut av riksdagen stödet utsträckts till att omfatta

tiden t. o. in. 1965 års skörd av såväl lin som hampa.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 10 samt. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

Frågan om stödet på längre sikt åt spånadslin- och hampodlingen har

övervägts av en särskild utredning. Denna föreslår, såsom närmare framgår

av redogörelsen i det föregående, att fortsatt stöd skall utgå under en

tid av fem år för att upprätthålla en begränsad odling av lin och hampa.

Remissinstansernas uppfattning om önskvärdheten av att behålla odlingen

är starkt varierande.

Utredningen och remissinstanserna är ense om att lin- och hampodlingen

inte kan vidmakthållas utan särskilt stöd. Några remissinstanser, däribland

lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, förordar att frågan om

lin- och hampodlingens framtid inte avgörs förrän i anslutning till att beslut

fattas om de riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, som f. n.

övervägs av 1960 års jordbruksutredning, och att i avvaktan härpå fortsatt

stöd utgår enligt provisoriska grunder. För min del anser jag att ett provisorium

av flera skäl inte är lämpligt. Enligt min mening bör vidare frågan

om stöd åt lin- och hampodlingen inte bedömas efter samma grunder som

när det gäller jordbruksprodukter av betydelse för livsmedelsförsörjningen.

Jag vill också hänvisa till att 1960 års jordbruksutredning i sitt remissyttrande

inte sätter i fråga att utredningens resultat skall avvaktas. Jag förordar

sålunda att ställning nu tas till frågan om lin- och hampodlingens

framtid.

Utredningen tillmäter linodlingen avsevärd betydelse ur beredskapssynpunkt.

Om odlingen läggs ner helt, blir det enligt utredningen nödvändigt

att genom lagring, som beräknas kosta 1,5 milj. kr. per år, trygga behovet

av linfiber m. m. under en eventuell avspärrning. Det är däremot inte nödvändigt

att vidta åtgärder i beredskapssyfte, om odlingens omfattning minskas

till hälften av nuvarande areal, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

framhåller bl. a. att de av utredningen uppställda beredskapskraven

betydligt överstiger målsättningen för den försörjningsberedskap

som tillämpas i fråga om andra varor som överstyrelsen lagrar. Mot bakgrunden

av att uthålligheten beträffande olika försörj ningsviktiga varor

om möjligt bör vara lika stor anser överstyrelsen att en nedläggning av

linodlingen inte behöver kompenseras med beredskapslagring av den omfattning

som utredningen anger.

Med utgångspunkt från sina överväganden och kostnadsberäkningar rörande

beredskapslagring av linfiber m. m. anser utredningen ett fortsatt

stöd till linodlingen, vilket drar ungefär samma kostnad som lagringen,

vara försvarligt. Detta innebär enligt utredningen att kostnaderna för stödet

måste minskas från f. n. 2 milj. kr. till 1,5 milj. kr. för år. För att en

sådan minskning skall kunna ske finner utredningen att såväl nuvarande

odlingsareal som beredningskapacitet bör begränsas till ungefär hälften.

Utredningens förslag härom, som går ut på att linberedningsverket i Laholm

skall drivas i ett i stället för två arbetsskift, kritiseras av ett stort an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

3

tal remissinstanser. Dessa framhåller dels att driftsinskränkningen ur

både samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt är olämplig, dels

att utredningen underskattar kostnaderna för en begränsad odling och

drift. I det senare hänseendet pekas på att utredningen inte tagit hänsyn

till inverkan av framtida löneökningar samt att betalningen till odlarna för

linhalm måste höjas. Det bör även erinras om att länsstyrelsen i Hallands

län upplyser att linberedningsverket är den största vattenförorenaren i

Lagans nedre lopp och att ett enklare reningsverk uppskattas medföra en

investeringskostnad av 900 000 kr. och en årlig driftskostnad av 135 000 kr.

Av vad överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anför synes enligt

min mening framgå att försörjningsberedskapen i fråga om lintiber m. m.

kan tillgodoses till lägre kostnad än utredningen räknar med. Å andra sidan

synes de synpunkter, som vissa remissinstanser framför beträffande

lämpligheten av och kostnaderna för att driva linberedningsverket med en

till hälften minskad kapacitet, inte kunna frånkännas berättigande. Det är

sålunda sannolikt att driftskostnaderna för beredningsverket blir högre än

vad utredningen beräknar. Vidare kan vissa investeringar bli ofrånkomliga.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att åtminstone på sikt en jämförelse

mellan kostnaderna för stöd åt fortsatt linodling och för beredskapslagring

utfaller till lagringens fördel. Med hänsyn till det anförda anser

jag inte beredskapssynpunkterna utgöra tillräckligt skäl för att lämna stöd

till fortsatt odling av spånadslin.

Bland övriga skäl som påverkar frågan om stödet till linodlingen märks

arbetsmarknadssynpunkterna. Arbetsmarknadsstyrelsen, LO och Svenska

arbetsgivareföreningen förordar i sina remissyttranden under hänvisning

till den allmänna bristen på arbetskraft att linberedningsverket läggs ner.

Enligt min mening måste dessa synpunkter tillmätas stor vikt. Det är givet

att, såsom bl. a. de lokala remissinstanserna påpekar, rådande åldersfördelning

bland beredningsverkets personal kan leda till vissa svårigheter ur

sysselsättningssynpunkt vid en avveckling. Detta kan dock inte utgöra något

avgörande skäl att upprätthålla verksamheten, eftersom sådana svårigheter

även framgent kan uppkomma. Jag vill framhålla att det, såsom länsstyrelsen

i Hallands län påpekar, är lättast att avveckla linberedningsverket

under en högkonjunktur såsom den nu rådande.

Ur allmän jordbrukssynpunkt får linodlingen enligt lantbruksstyrelsen

anses vara av underordnad betydelse. Åtskilliga remissinstanser framhåller

dock linets värde som ett led i växtföljden. Vidare anförs som skäl för

att behålla nuvarande stöd till linodlingen att andra jordbruksgrödor åtnjuter

minst lika stort stöd räknat per hektar. Härjämte hävdas att användningen

för andra grödor av den areal där lin nu odlas leder till överskott

som är svåra alt avsätta.

Enligt min mening finns ej anledning att vid behandling av frågan om

stöd till linodlingen jämföra med det stöd som lämnas till produktion av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

livsmedelsråvaror. Jag vill även framhålla att f. n. mångdubbelt större areal

åkerjord än de ca 2 000 ha som används för linodling årligen tas ur produktionen.

Med hänsyn bl. a. härtill synes knappast den omständigheten

att linodlingsarealen friställs för annan jordbruksproduktion kunna inverka

på riskerna för överproduktion.

Såväl utredningen som vissa remissinstanser framhåller att förekomsten

av en linodling medför vissa fördelar ur spinneriindustrins synpunkt vid

prisförhandlingar med utländska leverantörer. Å andra sidan uttalar Sveriges

grossistförbund att sådana skäl kan åberopas för stöd åt flertalet inhemska

produkter.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag att tillräckliga skäl ej längre

föreligger att lämna stöd för att vidmakthålla en inhemsk odling av spånadslin.

I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att odlingen och beredningen

av lin bör avvecklas så att minsta möjliga störningar på arbetsmarknaden

uppkommer. Även andra skäl talar för att verksamheten såvitt

möjligt avvecklas under en övergångsperiod, då fortsatt stöd i nuvarande

eller begränsad omfattning utgår. I anledning härav har jag haft

överläggningar med företrädare för Hallands läns linodlareförening, som

äger linberedningsverket i Laholm. Dessa har härvid yrkat på att linodlingen

bör få sadant stöd att verksamheten vid beredningsverket kan fortgå

i nuvarande omfattning. Samtidigt har de dock förklarat att, om principbeslut

nu fattas att stödet skall upphöra, det knappast är möjligt att få till

stånd odling och behålla arbetskraft i tillräcklig omfattning för att under

en övergångsperiod på ett par år upprätthålla driften vid linberedningsverket.

Under sådana förhållanden har de uttalat sig för att driften läggs ner

då nu befintliga lager av linhalm är bearbetade. Om driften upprätthålls

i två arbetsskift, beräknas dessa lager räcka till september eller oktober

1966. Vid en partiell driftsinskränkning under avvecklingstiden kan lagren

väntas räcka över årsskiftet 1966/67.

Med hänsyn till vad som sålunda framkommit finner jag det inte möjligt

att genom fortsatt stöd till linodlingen under en övergångsperiod tillgodose

de i och för sig berättigade önskemål som har framkommit om successiv

avveckling av linodlingen och linberedningen. En viss övergångsperiod uppkommer

dock genom att driften vid linberedningsverket upprätthålls så

länge det nu befintliga lagret av linhalm räcker. Såsom framgår av det föregående

blir det därför sannolikt inte aktuellt att lägga ner driften vid beredningsverket

förrän under senare delen av år 1966 eller början av år

1967. För att underlätta för linberedningsverkets anställda att få annan

sysselsättning bör sa snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas

uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläge

som uppkommer i och med att verket läggs ner. Det torde vidare kunna

förutsättas att linodlareföreningen vid avvecklingen av driften samråder

med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala organ. — Jag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966 5

vill även anmäla att så snart riksdagens beslut föreligger överstyrelsens för

ekonomisk försvarsberedskap uppmärksamhet bör fästas på det ändrade

läge som uppkommer i fråga om försörjningen med linfiber in. m. Det åligger

överstyrelsen att vidta eller föreslå de åtgärder som i anledning härav

kan erfordras ur beredskapssynpunkt.

För att ytterligare underlätta omställningen för personalen vid linberedningsverket

bör liksom tidigare skett vid nedläggning av sådana beredningsverk

viss avgångsersättning utgå. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna

i detta fall bör ersättningen bestridas med statsmedel, oavsett att

arbetsmarknadens parter numera inrättat en fond för avgångsbidrag. Villkoren

för ersättningen bör enligt min mening utformas som en kombination

av de grunder som gällt vid tidigare nedläggningar av linberedningsverk

och dem som tillämpas för bidrag ur den nyss nämnda fonden. Ersättning

bör utgå till person som varit anställd minst fem år vid beredningsverket

och som avskedas till följd av allmän eller partiell driftsnedläggelse.

Om särskilda skäl föreligger, bör ersättning kunna utgå även till annan anställd.

Vid avvägningen av avgångsersättningens storlek bör hänsyn tas till såväl

anställningstidens längd som åldern. Jag föreslår sålunda såsom grundbidrag

vid en anställningstid av minst fem år 1 000 kr., minst tio år 1 500

kr. och minst femton år 2 000 kr. Härutöver bör tilläggsbidrag med hänsyn

till ålder, då anställningen upphör, utgå enligt följande tabell.

Ålder kr. Ålder kr.

50—55 år................ 1 000 59 år 4 200

56 * ................ 1 800 60 » 5100

57 * ................ 2 600 61—66 » 6 000

58 * ................ 3 300

Handikappad personal bör oavsett ålder och anställningstid kunna erhålla

avgångsersättning med högst 8 000 kr., vilket motsvarar högsta förekommande

ersättning enligt de bestämmelser jag nyss förordat. Kungl. Maj :t eller

myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, bör äga besluta om och meddela

närmare föreskrifter rörande avgångsersättning.

Kostnaderna för avgångsersättningar till personalen vid linberedningsverket

uppskattar jag till ca 650 000 kr. Eventuella kostnader under innevarande

budgetår för avgångsersättningar bör få belasta det under riksstatens

nionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område. I fråga om täckande av medelsbehovet under budgetåret

1966/67 för ifrågavarande ändamål återkommer jag vid anmälan av

den särskilda proposition varvid jag ämnar behandla bl. a. nyss nämnda

anslag.

Linodlareföreningen bör i avvaktan på linberedningsverkets nedläggning

och därpå följande likvidation erhålla fortsatt anstånd med räntebetalning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

och amortering på föreningens lån nr hemslöjdslånefonden. Vid de förut

nämnda överläggningarna med företrädare för Hallands läns linodlareförening

har uttalats att under den tid verket drivs för att bearbeta befintliga

lager av linhalm likviditetssvårigheter kan tänkas uppkomma. Eftersom en

nedläggning av driften i förtid av sådan orsak bör undvikas, bör Kungl.

Maj :t äga ta i anspråk medel ur det förut nämnda förslagsanslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område för att vid behov såsom tillfälligt

lån kunna ställa erforderliga rörelsemedel till linodlareföreningens förfogande.

I enlighet med vad som tillämpats vid tidigare nedläggning av linberedningsverk

bör Kungl. Maj :t äga förklara att krav på återbetalning av statens

fordringar inte skall framställas förrän i samband med likvidation och att

därvid dessa fordringar — med undantag för nyss nämnda tillfälliga lån —

skall äga sämre rätt än övriga fordringar. Kungl. Maj :t bör därjämte äga

efterge statens fordringar i den utsträckning som behövs för att medlemmarna

i linodlareföreningen skall återfå högst hälften av det av dem satsade

insatskapitalet. Belopp som eftergetts bör täckas via fonden för oreglerade

kapitalmedelsförluster.

Hampodlingen har enligt utredningen inte samma betydelse ur beredskapssynpunkt

som linodlingen. Denna uppfattning delas av överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, som uttalar bl. a. att något oavvisligt

krav på tillgång till hampa för beredskapsviktiga ändamål inte föreligger.

Med hänsyn härtill finns enligt min mening ej längre skäl att ur beredskapssynpunkt

vidmakthålla hampodlingen.

Ur allmänna arbetsmarknadssynpunkter förordar arbetsmarknadsstyrelsen,

LO och Svenska arbetsgivareföreningen att hampberedningsverket i

Visby läggs ner. Arbetsmarknadsstyrelsen hänvisar därvid till att sysselsättningsmöjligheterna

på Gotland förbättrats under senare år och att en

ytterligare industriell utbyggnad pågår. De lokala remissinstanserna hävdar

däremot att det är svårt att bereda beredningsverkets personal annat arbete.

Även om vissa tillfälliga sysselsättningssvårigheter kan uppkomma, om beredningsverket

läggs ner, kan med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen

anför detta förhållande enligt min mening inte utgöra tillräckligt skäl för

att på sikt upprätthålla driften vid verket.

Åtskilliga remissinstanser erinrar om betydelsen av hampodlingen för

jordbruket på Gotland. Ehuru vissa svårigheter kan uppstå att finna ersättningsgrödor

för hampan på de myrjordar där den odlas, anses dock enligt

lantbruksstyrelsen odlingen vara av underordnad betydelse ur allmän jordbrukssynpunkt.

För min del anser jag att spörsmålet bör ses mot bakgrunden

av att hampodlingen minskat så att den år 1964 omfattade endast 530

ha av de något över 80 000 ha åkerjord som finns på Gotland.

Med hänsyn till det anförda och till att, såsom utredningen framhåller,

svårigheter efter hand uppkommit att finna avsättning för hampfiber finns

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år i96C>

7

enligt min mening ej längre bärande motiv för stöd åt hampodlingen. Såsom

flera remissinstanser framhåller kan det vara önskvärt att odlingen och beredningen

avvecklas under en övergångsperiod. Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar

sålunda att den pågående industriella utbyggnaden på Gotland beräknas

få full effekt först under år 1967. I syfte att undersöka möjligheterna att

avveckla verksamheten under en övergångsperiod på något år, då fortsatt

stöd skulle utgå, har jag haft kontakt med företrädare för Gotlands hampodlareförening,

som äger hampberedningsverket. Härvid har dock framkommit

att det, om principbeslut nu fattas att stödet till hampodlingen skall

upphöra, i likhet med förhållandena vid linberedningsverket inte anses föreligga

förutsättningar att upprätthålla driften längre tid än vad som erfordras

för att bearbeta befintliga halmlager. Dessa beräknas räcka för drift

av verket t. o. m. juni 1966.

Liksom fallet är i fråga om linet finner jag det sålunda inte möjligt att

genom fortsatt stöd till odlingen under en övergångsperiod tillgodose de i

och för sig berättigade önskemålen om en successiv avveckling av hampodlingen

och hampberedningen. En kortare övergångsperiod uppkommer dock

genom att driften vid hampberedningsverket, såsom framgår av det föregående,

torde kunna upprätthållas t. o. m. juni 1966. För att underlätta för

beredningsverkets anställda att få annan sysselsättning, när verket läggs

ner, bör så snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas

uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläget. Det torde

vidare kunna förutsättas att hampodlareföreningen vid avvecklingen av driften

samråder med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala

organ.

För att ytterligare underlätta omställningen bör till personalen utgå avgångsersättningar

av statsmedel enligt samma grunder som jag förordat för

linberedningsverkets personal. Kostnaderna för ersättningarna uppskattar

jag till ca 150 000 kr. Dessa kostnader bör bestridas på samma sätt som jag

har föreslagit beträffande motsvarande kostnader vid linberedningsverkets

avveckling.

Vad jag vid behandlingen av avvecklingsfrågorna beträffande linberedningsverket

förordat i fråga om anstånd med räntebetalning och amortering

på lån ur liemslöjdslånefonden, täckande av eventuellt uppkommande behov

av driftskapital samt återbetalning, förmånsordning och eftergift av

statens fordringar bör tillämpas även vid avvecklingen av hampberedningsverket.

Såsom närmare framgår av redogörelsen i det föregående utgår statsmedel

för viss forsknings- och försöksverksamhet beträffande spånadslin och hampa.

Endast mycket obetydlig odling av dessa växter kan väntas förekomma

när stöd ej längre utgår. Med hänsyn härtill anser jag att det inte finns anledning

att vid Sveriges utsädesförening och lantbrukshögskolan bedriva

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

särskild forsknings- och försöksverksamhet i fråga om dessa växter och produkter

av dem. De medel, som för ändamålet inräknats i statsbidraget till

utsädesföreningen, bör under nästa budgetår få disponeras av föreningen för

att täcka kostnader för den personal som sysselsatts vid linlaboratoriet.

Fragan om medlen skall kvarstå även för följande budgetår får prövas vid

den årliga budgetbehandlingen. De medel som tagits i anspråk för ifrågavarande

ändamål ur lantbrukshögskolans anslag till försöksverksamhet bör

stå till förfogande för andra försök.

Det ränte- och amorteringsfria lån ur fonden för låneunderstöd, som Sveriges

utsädesförening erhöll genom beslut av 1943 års riksdag för att finansiera

uppförandet av ett nytt linlaboratorium, bör få kvarstå tills vidare.

Något villkor att lånet skall återbetalas om laboratoriet läggs ner bör givetvis

inte gälla i fortsättningen. Laboratoriebyggnaden torde av föreningen

kunna användas för andra ändamål inom dess verksamhetsområde.

Av förut nämnda skäl bör efter utgången av innevarande budgetår statsbidrag

ej längre utgå till Riksförbundet Lin och hampa eller till Sveriges allmänna

linodlingsförening.»

I samband härmed har utskottet behandlat följande till utskottet hänvisade

motioner, nämligen

1) 1: 236 av herrar Kristiansson, Axel, och Ohlsson, Ebbe, likalydande med

II: 300 av herr Antonsson in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 11 måtte medge, att under femårsperioden 1966/

67—1970/71 stöd av införselavgiftsmedel må utgå till spånadslinodlingen

enligt det förslag som framlagts i betänkandet »Lin och hampa»;

2) I: 612 av herr Pettersson, Harald, in. fl., och II: 746 av herr Grebäck

m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte bevilja

Sveriges allmänna linodlingsförening för budgetåret 1966/67 ett anslag på

8 000 kronor ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område;

3) 1:619 av herrar Åkesson och Pettersson, Harald, likalydande med

II: 745 av herr Grebäck in. fl., vari hemställts, att riksdagen, med avslag å

Kungl. Maj :ts proposition nr 11, måtte besluta, att spånadslinodlingen skall

erhålla fortsatt stöd jämväl efter utgången av budgetåret 1965/66;

4) motionen II: 742 av herr Franzén i Träkumla, i vilken motion hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala dels att av

anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område 575 000 kr. må

användas som stöd åt hampodlingen på Gotland under budgetåret 1968/67,

dels att Gotlands Hampodlareförening befrias från ränteskulden på ca

210 000 kr. och därutöver befrias från räntor under den kommande femårsperioden

under förutsättning att driften vid hampberedningsverket upprätthålles.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till

motionerna I: 236, II: 746, II: 745 och II: 742.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

9

Utskottet

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har odlingen av spånadslin

och hampa alltsedan andra världskriget åtnjutit stöd i form av pristillägg

eller garantipris till odlarna samt statliga lån för att igångsätta och driva beredningsverk

som förädlar halm av lin och hampa till råvara för spinneriindustrien.

Stödet till linhanteringen utgår av införselavgiftsmedel för fettvaror

medan stödet till hampodlingen bestrids ur anslaget till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område. Grunderna för stödet till linhanteringen

fastställdes senast genom beslut av 1961 års riksdag. I fråga om hampodlingen

har grunderna för det statliga stödet varit oförändrade sedan 1958.

Stödet till lin- och hampodlingen har senast behandlats av 1965 års riksdag,

som beslöt att nu gällande stödformer skulle tillämpas t. o. in. 1965 års

skörd av såväl lin som hampa. Storleken av de bidrag av införselavgiftsmedel

som under senare år utgått för att stödja spånadslinodlingen har uppgått

till ca 1,9 milj. kr. per år medan statsstödet till hampodlingen samtidigt

uppgått till 680 000 kr. per år.

Frågan om stödet åt spånadslin- och hamphanteringen på längre sikt

m. m. har övervägts av en särskild utredning. Denna överlämnade föregående

år ett betänkande, vari föreslogs att fortsatt stöd skall utgå under en tid av

fem år för att upprätthålla en begränsad odling av lin och hampa. Som skäl

för sitt förslag har utredningen i huvudsak åberopat beredskapsbehovet av

framför allt linfiber och linfrö, lin- och hampodlingens värde som led i växtföljden

ävensom sysselsättningssynpunkter.

Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. I fråga

om fortsatt stöd åt linodlingen ansluter sig flertalet remissinstanser i allt

väsentligt till utredningens förslag. De remissorgan, som närmast företräder

arbetsmarknadssynpunkter, såsom arbetsmarknadsstyrelsen, LO och

Svenska arbetsgivareföreningen, förordar dock med hänsyn till rådande brist

på arbetskraft att åtgärder omedelbart vidtas för att avveckla såväl detta

stöd som stödet till hampodlingen. I fråga om sistnämnda stöd är remissinstanserna

genomgående mera negativt inställda till utredningens förslag än

vad fallet är beträffande linodlingen.

I föreliggande proposition har departementschefen med hänsyn till bl. a.

de synpunkter som anförts av nyssnämnda arbetsmarknadsorgan icke ansett

sig kunna biträda utredningsförslaget utan förordat att stöd till odlingen av

spånadslin och hampa ej längre skall utgå. Vid ett beslut i sådan riktning

torde driften vid linberedningsverket i Laholm och hampberedningsverket i

Visby få läggas ned när befintliga lager av lin- och hamphalm bearbetats. Vid

linberedningsverket beräknas halmlagret räcka till september eller oktober

1966 eller, om arbetsstyrkan minskas, till början av år 1967. Hampbered
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

ningsverket torde få inställa driften redan under försommaren 1966. För att

underlätta omställningen för personalen vid beredningsverken föreslås att

särskilda avgångsersättningar utgår av statsmedel. Ersättningarna beräknas

för de båda verken uppgå till sammanlagt ca 800 000 kr.

Beträffande förslaget om att avveckla stödet åt hamphanteringen finns enligt

utskottets mening ej anledning att framställa någon erinran. De i motionen

11:742 framförda yrkandena om vissa stödåtgärder åt hampodlingen

på Gotland anser sig utskottet därför icke böra biträda. Däremot delar utskottet

den i motionerna I: 236 och II: 300 samt I: 619 och II: 745 uttalade

uppfattningen att i den framlagda propositionen icke anförts tillräckliga skäl

för en indragning av stödet till spånadslinodlingen. Departementschefen

synes ha fäst alltför liten uppmärksamhet vid de vådor, främst ur beredskapssynpunkt

men även ur sysselsättningssynpunkt, som en avveckling

oundvikligen måste föra med sig. Linodlingens värde för odlarna inte

minst ur växtföljdssynpunkt synes också ha underskattats. Enligt utskottets

mening uppväger icke fördelarna med en nedläggning av linodlingen

de uppenbara nackdelar, som densamma kommer att medföra. Utskottet anser

därför att visst stöd till linodlingen bör utgå även i fortsättningen. För ett

beslut härom bör såsom i motionsparet I: 236 och 11:300 anförts utredningens

förslag kunna läggas till grund. Utskottet tillstyrker därför i nämnda

motioner framställt yrkande, att riksdagen vid behandlingen av förevarande

proposition måtte medge, att under femårsperioden 1966/67—1970/71

stöd av införselavgiftsmedel må på sätt utredningen föreslagit utgå till spånadslinodlingen

för 1966—1970 års skördar. I överensstämmelse härmed

finner sig utskottet även böra i princip tillstyrka det i motionerna I: 612 och

II: 746 framlagda förslaget om visst fortsatt statligt stöd till Sveriges allmänna

linodlingsförening. Utskottets ställningstagande innebär vidare att

visst fortsatt statsstöd till forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin

synes böra utgå på sätt utredningen förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionen II: 742

a) godkänna vad i det föregående förordats rörande avveckling

av stödet till odlingen av hampa,

b) godkänna vad i det föregående föreslagits om avgångsersättningar

till de anställda vid hampberedningsverket

i Visby,

c) medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos

Gotlands hampodlareförening som förordats i propositionen,

d) bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja nyssnämnda förening

tillfälliga lån i enlighet med vad i propositionen förordats,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

11

e) godkänna vad i propositionen anförts rörande forsknings-

och försöksverksamheten beträffande hampa.

II. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna

I: 619 och II: 745 samt med bifall till motionerna I: 236 och

II: 300

a) godkänna vad utskottet i det föregående förordat rörande

stödet till odlingen av spånadslin under femårsperioden

1966/67—1970/71,

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja Hallands läns linodlareförening

anstånd med amorteringar för lån ur statens

hantverks- och industrilånefond t. o. m. år 1971,

c) godkänna vad utskottet anfört rörande forsknings- och

försöksverksamhet beträffande spånadslin, m. m.

III. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna

I: 612 och II: 746 godkänna vad utskottet i det föregående

förordat rörande statsbidrag till Sveriges allmänna linodlingsförening.

Stockholm den 8 februari 1966

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Mossberger, Lage Svedberg, Carl Eskilsson*,

Hedström*, Magnusson, Augustsson*, Gunnar Pettersson, Isacson*,

Skärman och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, Antby,

Arweson, Eliasson i Moholm*, Johanson i Västervik, Persson i Skänninge*,

Nilsson i Lönsboda, Jonasson och fru Lindberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Mossberger, Lage Svedberg, Hedström, Magnusson, Augustsson,

Lindström, Arweson, Johanson i Västervik, Persson i Skänninge och

fru Lindberg, vilka ansett

dels att utskottets utlåtande fr. o. m. det stycke på s. 9, som börjar med

»Betänkandet har» t. o. in. det stycke på s. 10 som slutar med »utredningen

förordat», bort ha följande lydelse:

»Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

träffande utredningens principiella ställningstagande till frågan om fortsatt

stöd åt linodlingen råder olika meningar bland remissinstanserna. Ett stort

antal tillstyrker att fortsatt stöd lämnas, men flera av dessa har betydande

invändningar mot utredningens förslag till utformning av det fortsatta

stödet. De remissorgan, som närmast företräder arbetsmarknadssynpunkterna,

såsom arbetsmarknadsstyrelsen, LO och Svenska arbetsgivareföreningen,

förordar bl. a. med hänsyn till rådande brist på arbetskraft att

åtgärder omedelbart vidtages för att avveckla stödet till linodlingen. Till

frågan om fortsatt stöd till hampodlingen är remissinstanserna genomgående

mera negativt inställda än vad fallet är beträffande stödet till linodlingen.

I föreliggande proposition har departementschefen efter övervägande av

de synpunkter, som lagts på frågan om fortsatt stöd åt odlingen av spånadslin

och hampa, funnit att tillräckliga skäl ej längre föreligger för sådant

stöd. Beslut att stöd ej längre skall utgå torde leda till att driften vid

linberedningsverket i Laholm och hampberedningsverket i Visby får läggas

ned när befintliga lager av lin- och hamphalm bearbetats. Vid linberedningsverket

beräknas halmlagret räcka till september eller oktober 1966

eller, om arbetsstyrkan minskas, till början av år 1967. Hampberedningsverket

torde få inställa driften redan under försommaren 1966. För att underlätta

omställningen för personalen vid beredningsverket föreslås att särskilda

avgångsersättningar utgår av statsmedel. Ersättningarna beräknas

för de båda verken uppgå till sammanlagt ca 800 000 kr.

Beträffande förslaget---(lika med utskottet s. 10)---icke

böra biträda.

I fråga om linodlingen har i motionerna I: 236 och II: 300 yrkats att under

femårsperioden 1966/67—1970/71 fortsatt stöd bör utgå enligt utredningens

förslag. Samma yrkande framställs i motionsparet I: 619 och II: 745,

vari även alternativt begärts att oförändrat stöd beviljas för budgetåret

1966/67 samt att frågan om linberedningsverkets framtida utnyttjande ur

beredskapssynpunkt utreds under denna tid och att slutligt förslag i ärendet

föreläggs 1967 års riksdag. Motionärerna anser att linodlingens värde ur

beredskapssynpunkt, växtföljdssynpunkt och sysselsättningssynpunkt underskattats

och att i propositionen inte anförts bärande skäl för att dra in

stödet till linodlingen.

Utskottet vill vad gäller beredskapssynpunkterna till en början hänvisa

till att överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap uttalat att de av utredningen

uppställda beredskapskraven betydligt överstiger målsättningen

för den försörjningsberedskap som tillämpas i fråga om andra varor som

överstyrelsen lagrar. Vidare har överstyrelsen uttalat att, eftersom uthålligheten

beträffande olika försörjningsviktiga varor om möjligt bör vara lika

stor, en nedläggning av linodlingen inte behöver kompenseras med en beredskapslagring

av den omfattning som utredningen anger. Utskottet kan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

13

för sin del inte finna att vad motionärerna anfört utgör skäl för annan

målsättning för försörjningsberedskapen beträffande linfiber m. m. än den

som framgår av överstyrelsens nyss nämnda uttalande. Mot bakgrunden

av den i propositionen redovisade jämförelsen mellan de sannolika kostnaderna

för fortsatt stöd åt en enligt utredningens förslag begränsad linodling

och en beredskapslagring anser utskottet i likhet med departementschefen

att en sådan jämförelse utfaller till lagringens fördel. Såsom i propositionen

anförts åligger det överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

att vidta eller föreslå de åtgärder som i anledning av linodlingens upphörande

kan erfordras ur beredskapssynpunkt. Utskottet utgår från att

överstyrelsen därvid prövar om anledning finns att i sammanhanget utnyttja

linberedningsverkets lokaler och utrustning. Att, såsom i motionsparet

1:619 och 11:745 begärts, uppskjuta det slutliga ställningstagandet

till frågan om fortsatt stöd i avvaktan på ytterligare utredning i berörda

ämne finner utskottet ej erforderligt.

Vad gäller spånadslinets betydelse ur växtföljdssynpunkt vill utskottet

framhålla att denna inte rimligen kan åberopas såsom något avgörande

skäl för fortsatt stöd, eftersom även vid nuvarande omfattning av odlingen

antalet odlare är begränsat till ca 500. Mot bakgrunden av att enligt senaste

statistiska uppgifter åkerjorden i landet minskat med inte mindre än

89 000 ha under perioden juni 1964—juni 1965 så delar utskottet departementschefens

uppfattning att den omständigheten att linodlingsarealen friställs

för annan jordbruksproduktion knappast kan inverka på riskerna

för överproduktion inom jordbruket.

I fråga om sysselsättningssynpunkterna på en avveckling av driften vid

linberedningsverket i Laholm vill utskottet fästa uppmärksamheten på att

inte endast den på området närmast ansvariga myndigheten, arbetsmarknadsstyrelsen,

utan även LO och Svenska arbetsgivareföreningen förordat

avveckling. Utskottet som inte kan finna att avvecklingen, såsom i motionsparet

I: 619 och II: 745 påståtts, strider mot antagna principer för lokaliseringspolitikens

syften anser i likhet med departementschefen att arbetsmarknadssynpunkterna

inte utgör något avgörande skäl för att uppehålla

verksamheten. Utskottet utgår från att berörda myndigheter kommer att

verka för att lämplig annan industri förläggs till laholmsregionen i sådan

tid att sysselsättningssvårigheter vid linberedningsverkets avveckling såvitt

möjligt undviks.

I sammanhanget vill utskottet även påtala angelägenheten av att liknande

åtgärder vidtages i anledning av att hampberedningsverket i Visby läggs

n ed.

Vad gäller motionärernas yrkande om fortsatt stöd enligt utredningens

förslag, som innebär att driften vid linberedningsverket begränsas till ett

arbetsskift och att ett sjuttiotal arbetare och tjänstemän friställs, anser

sig utskottet böra framhålla att detta förslag ur olika synpunker kritise
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

rats vid remissbehandlingen av bl. a. statskontoret, 1960 års jordbruksutredning,

Sveriges industriförbund, RLF, Skogs- och lantbruksakademien,

Sveriges allmänna linodlingsförening och Hallands läns linodlareförening.

Med hänsyn till vad sistnämnda förening, som äger linberedningsverket,

anfört om förslaget kan det enligt utskottets mening ifrågasättas om det

vid förslagets genomförande är möjligt att driva verket under en femårsperiod.

Mot bakgrunden av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:236

och II: 300 samt I: 619 och II: 745 och tillstyrker följaktligen förslaget i

propositionen att avveckla stödet till linodlingen.

Utskottet finner de i propositionen framlagda förslagen till åtgärder från

statens sida vid avvecklingen av driften vid linberedningsverket lämpliga.

Således tillstyrker utskottet departementschefens förslag om avgångsersättningar

till de anställda. Enligt utskottets mening bör — på sätt förordats

beträffande handikappad personal — Kungl. Maj :t äga möjlighet att jämka

normerna för avgångsersättning för den händelse gränsfall uppkommer vid

tillämpningen av de föreslagna reglerna om anställningstid och ålder då

anställningen upphör.

Mot de framlagda förslagen rörande forsknings- och försöksverksamheten

beträffande spånadslin samt i fråga om indragning av statsbidraget till

bl. a. Sveriges allmänna linodlingsförening har utskottet ej något att erinra.

Enligt utskottets mening kan den mycket obetydliga odling av spånadslin,

som kan väntas förekomma, inte motivera att statsmedel utgår till

vare sig forskning och försök eller föreningsverksamhet på området. Härav

följer att utskottet avstyrker motionsparet 1:612 och 11:746, vari yrkats

fortsatt statsbidrag till linodlingsföreningen.»

dels ock att utskottets hemställan under II och III bort lyda sålunda:

»II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 236 och II: 300 samt I: 619 och II: 745

a) godkänna vad i det föregående förordats rörande avveckling

av stödet till odlingen av spånadslin

b) godkänna vad i det föregående föreslagits om avgångsersättningar

till de anställda vid linberedningsverket

i Laholm

c) medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos

Hallands linodlareförening som förordats i propositionen

d) bemyndiga Kungl. Maj :t att bevilja nyssnämnda förening

tillfälliga lån i enlighet med vad i propositionen förordats
e)

godkänna vad i propositionen anförts rörande forsknings-

och försöksverksamheten beträffande spånadslin,

m. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3 år 1966

15

III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag

å motionerna I: 612 och II: 746 godkänna vad i propositionen

förordats rörande statsbidrag till Sveriges allmänna

linodlingsförening.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadqlin och hampa jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten