Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsanslag till Jägarnas riksförbund.

1966-04-14 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1966:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsanslag till Jägarnas riksförbund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsanslag till

Jägarnas riksförbund.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 235 av herr Karlsson, Helge, in. fl. och II: 308 av herr

Wikner m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att ett årligt anslag

ur jaktvårdsfonden tillerkännes Jägarnas riksförbund, att storleken av

anslaget för budgetåret 1966/67 fixeras till 150 000 ''kr., samt att riksdagen

hemställer att hos Jägarnas riksförbund få tillsätta en styrelseledamot för

insyn i förbundets verksamhet.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till

motionen II: 308.

Över motionerna har utskottet låtit inhämta yttranden från domänstyrelsen,

Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund.

Domänstyrelsen avstyrker bifall till motionerna. Härvid erinrar styrelsen

om att frågan om Jägarnas riksförbunds ställning inom jaktvården i riket

tidigare har berörts vid flera tillfällen. Styrelsen har i sådant sammanhang

många gånger uttalat, att ledningen av jaktvårdsarbetet inom riket ej bör

splittras på flera organisationer och att därför de medel, som för jaktvård

och hithörande ändamål kan anvisas ur jaktvårdsfonden, ej bör delas på

flera händer, varigenom ledningen skulle bli oenhetlig och administrationskostnaderna

större. Mot bakgrunden av den inställning statsmakterna intagit

i fråga om ledningen och organisationen av jäktvårdsarbetet inom riket

anser styrelsen, att statsbidrag ej bör utgå till organisation vid sidan

av Svenska jägareförbundet, som fått förtroendet att svara för ledningen av

jaktvården i landet.

I övrigt anför styrelsen följande.

I motionerna lämnad uppgift att i Sverige finns två större jägareorganisationer,

Svenska jägareförbundet med ca 75 000 medlemmar och Jägarnas

riksförbund med ca 9 000 medlemmar, synes i viss mån vara vilseledande.

Svenska jägareförbundet har nämligen, utöver i motionerna angivet medlemsantal,

som avser endast direkt anslutna, ännu fler medlemmar, som

är indirekt anslutna genom lokala jaktvårdsföreningar och jaktvårdsområden.

Jägareförbundets medlemsantal, inberäknat såväl direkt som indirekt

anslutna, uppgår enligt uppgift från förbundet den 1 juli 1965 till ca

160 000. Att i samband med Svenska jägareförbundet nämna Jägarnas riksförbund

som en stor organisation finner styrelsen ej alldeles korrekt.

Vad i motionerna anförts att Jägarnas riksförbund »torde vara före
1

Ilihang till riksdagens protokoll 1060. 10 samt. Nr S

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

gångare inom jaktskyttet» synes icke vara grundat på kännedom om de

verkliga förhållandena. Riksförbundets verksamhet i detta avseende är ej

särskilt omfattande och kan ju icke ha bedrivits längre än sedan tiden för

förbundets tillkomst, alltså i högst 27 år. Svenska jägareförbundet däremot,

som i detta avseende och även i fråga om jaktvården bedriver den dominerande

verksamheten i riket, har alltsedan det bildades år 1830 eller i 135 års

tid ägnat sig åt bl. a. höjande av skjutskiokligheten bland jägarna. Någon

föregångare inom jaktskyttet kan därför Jägarnas riksförbund icke sägas

vara.

Svenska jägareförbundet avstyrker, att ytterligare organisationer på jaktens

och viltvårdens område tilldelas årsbidrag ur jaktvårdsfonden och avstyrker

sålunda bifall till förevarande motioner. Till motivering härför anför

förbundet sammanfattningsvis, att det ur jakt- och viltvårdens synvinkel

är angeläget med en koncentration av det statliga stödet samt att

förbundet är effektivt organiserat i samtliga län och står öppet för alla

jakt- och viltvårdsintresserade, såväl genom personlig direktanslutning över

länsjaktvårdsföreningarna som genom anslutning av lokala jaktvårdssammanslutningar,

likaledes över länsföreningarna.

Vid utvecklandet av de närmare skälen för förbundets ställningstagande

erinrar detta till en början om att det av statsmakterna betrotts med ledningen

av jaktvårdsarbetet i riket.

Detta skedde ursprungligen som ett försök genom beslut av 1938 års riksdag

och blev med stöd av de under försökstiden vunna erfarenheterna slutligt

bekräftat genom beslut av 1951 års riksdag. Som en följd av 1938 års

auktorisering av Svenska jägareförbundet utsåg Kungl. Maj :t ett ombud

hos förbundet med uppgift att kontrollera användningen av jaktvårdsmedlen.

I Kungl. Maj :ts prop. nr 189 till 1951 års riksdag anförde departementschefen,

såvitt nu är i fråga, följande.

»I likhet med utredningen anser jag önskvärt att det allmänna erhåller

större inflytande över ledningen av jaktvårdsarbetet. Detta önskemål synes

mig emellertid bli i skälig grad tillgodosett om Svenska jägareförbundet

omorganiseras i enlighet med föreliggande stadgeförslag. Under denna förutsättning

bör därför enligt min mening ledningen av jaktvårdsarbetet alltjämt

anförtros åt Svenska jägareförbundet och dess lokalavdelningar.»

Departementschefens uttalande lämnades utan erinran av riksdagen.

Den med anledning av 1951 års riksdags beslut genomförda omorganisationen

av Svenska jägareförbundet medförde bl. a., att Kungl. Maj :t utser

förbundets ordförande, som tillika är självskriven ordförande i förbundets

överstyrelse och förbundsstyrelse (den sistnämnda motsvarar ett arbetsutskott)

ävensom en ledamot av förbundets överstyrelse samt en revisor i

förbundet.

Vidare må nämnas att på länsplanet varje hushållningssällskap och varje

landsting (utom Kopparbergs län) utser vardera en ledamot jämte suppleant

i styrelsen i länets till Svenska jägareförbundet anslutna jaktvårdsförening.

I Kopparbergs län är emellertid, landshövdingen enligt hävd ordförande

i länets jäktvårdsförening: Dalarnas jaktvårdsförbund.

Det allmännas representation på länsplanet överensstämmer helt med vad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 196(>

3

jordbruksutskottet ansett angeläget. I sitt av riksdagen i denna del godkända

utlåtande nr 53/1938 anför jordbruksutskottet, att ansvaret för jaktvårdsarbetet

syntes komma att främst åvila Svenska jägareförbundet och

dess underavdelningar i länen. Häremot vore enligt utskottets mening intet

annat att erinra än att det för jaktvårdsarbetets behöriga bedrivande bleve

av betydelse att förbundet vidgade sin bas och sålunda sökte dra till sig —

även i form av kollektiv anslutning — de ute i bygderna verksamma jaktvårdssammanslutningarna

och icke minst de som bildades med stöd av de

föreslagna bestämmelserna om jaktvårdsområden. Utskottet ifrågasatte

härjämte, om icke länsjaktvårdsföreningarna skulle kunna i sina beslutande

organ bereda plats för en representant för hushållningssällskap och landsting

i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i 1936 års betänkande.

Svenska jägareförbundet har sålunda anpassat sina stadgar och sin verksamhet

i enlighet med statsmakternas intentioner.

Förbundet gör därefter vissa erinringar mot och kompletteringar till olika

i motionerna lämnade uppgifter.

Beträffande omfattningen av Svenska jägareförbundets resp. Jägarnas

riksförbunds verksamhet m. m. anför förbundet följande.

Motionärerna uppger inledningsvis att bland de svenska jägarna finns

två större organisationer, nämligen Svenska jägareförbundet med ca 75 000

anslutna jägare eller jaktorganisationer och Jägarnas riksförbund (JRF)

med ca 9 000 anslutna jägare. Denna uppgift är icke klarläggande. Jägareförbundet

har nämligen "följt jordbruksutskottets ovan refererade anvisningar

och lagt sin verksamhet på bred bas. År 1938 utgjorde förbundets

medlemsantal omkring 25 500. Under jaktåret 1949/50 uppgick antalet medlemmar

den 30 juni 1950 till över 125 200. Av dessa var omkring 42 300

personligen anslutna till förbundet. Återstoden utgjordes av personer, som

genom samtliga då förefintliga 767 jaktvårdsområden och genom 757 lokala

jaktvårdssammanslutningar anslutits till länsjaktvårdsföreningarna.

Vid utgången av budgetåret 1964/65 utgjorde antalet personligen anslutna

medlemmar i förbundet 69 649, antalet anslutna jaktvårdsområden 1 309

och antalet anslutna lokala jaktvårdssammanslutningar 1 066. Av de 1 311

då befintliga jaktvårdsområdena var sålunda samtliga utom två kollektivt

anslutna till jägareförbundet. — Enligt uppgift från vederbörande jaktvårdskonsulent

står numera endast ett jaktvårdsområde utanför förbundet.

— De genom jaktvårdsområdena och de övriga lokala jaktvårdssammanslutningarna

kollektivt anslutna medlemmarna i jägareförbundet utgjorde

121 842 vid utgången av budgetåret 1964/65. Det är ostridigt att vissa medlemmar

i jaktvårdsområdena utgörs av juridiska personer och att ett antal

delägare i jaktvårdsområdena samtidigt är direktanslutna medlemmar. Jägareförbundet

har vid olika tillfällen analyserat detta förhållande och kommit

till den slutsatsen, att om man tar hänsyn till dessa juridiska personer

och de fysiska personer, som är både direkt och kollektivt anslutna, torde

det totala antalet s. k. kollektivanslutna medlemmar i förbundet böra minskas

med 25 procent för att man skall kunna ange ett objektivt riktigt antal

medlemmar i jägareförbundet. Detta skulle sålunda vid utgången av budgetåret

1964/65 utgöra omkring 160 000 fysiska personer (69 649 direkt anslutna

-f 91 381 kollektivt anslutna = 161 030). Detta totalantal bör ställas

i relation till antalet jägare i landet, vilket numera — sedan endast ett

lj Ilihang till riksdagens protokoll 1900. 10 saml. Nr 8

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 196<>

slags jaktkort gällande för jakt inom hela riket förekommer — är lika med

antalet lösta jaktkort, dvs. 270 914 jaktåret 1964/65.

Det får mot bakgrund av dessa fakta knappast anses förvånande att

jägareförbundet icke anser sig kunna godta motionärernas uppfattning att

jägareförbundet skulle vara den ena av landets två större jägareorganisationer.

Det förhåller sig i stället så, att det finns en mycket stor jägarorganisation

i Sverige och därutöver ett fåtal små sådana sammanslutningar,

bland vilka JRF är den största och Riksförbundet landsbygdens jägare den

näst största. Ingen av dessa små organisationer torde emellertid vara effektivt

företrädd i hela riket.

I fråga om bidragsgivningen till Svenska jägareförbundet och de till detta

anslutna 25 länsjaktvårdsföreningarna och bidragens fördelning i övrigt

lämnar förbundet följande upplysningar och synpunkter.

Såväl förbundet som en var av länsföreningarna upprättar förslag till ututgifts-

och inkomststat för kommande budgetår. Sedan föreningarnas förslag

granskats av förbundets överstyrelse, inger förbundet till Kungl. Maj :t

en gemensam petita åtföljd av dels årsredovisningar för det senast tilländalupna

budgetåret från länsföreningarna, dels förbundets och länsföreningarnas

statförslag jämte tillhörande motiveringar. Efter remissbehandling i

domänstyrelsen (fr. o. in. nästkommande år i statens naturvårdsnämnd) beslutar

Kungl. Maj :t om bidragen för det kommande året. Samtidigt fastställer

Kungl. Maj :t en specificerad utgiftsstat för förbundet. I regleringsbrevet

rörande bidragen till länsföreningarna föreskrivs, att de uppgjorda

slatförslagen skall iakttas så långt detta är möjligt. Bidragen uppgår långt

ifrån alltid till vad föreningarna äskat.

Vid ett studium av fördelningen av de totala årsbidragen till jägareförbundet

och länsjaktvårdsföreningarna visar det sig, att den avgjort största

delen, eller ca 80 %, disponeras för fältverksamheten, d. v. s. dels de 14

jaktvårdskonsulenterna, sjöfågelkonsulenten och de 31 länsjaktvårdarna,

dels de 25 länsföreningarnas arbete. Det må erinras om att dessa föreningar

på olika sätt stödjer lokala jaktvårdsorganisationer, särskilt jaktvårdsområdena.

— Ca fem % används för Öster-Malma jaktvårdsgård i Södermanland

och ca fem % för viltbiologisk forskning i förbundets regi, bl. a. vid

Boda försöksstation i Hälsingland. Öster-Malma jaktvårdsgård är visserligen

i första hand eu anläggning för utbildning av jaktvårdare. Där bedrivs

emellertid även viltuppfödning och — i samarbete med Stockholms universitets

zoologiska institution — viltforskning.

Återstående tio % används för förbundets administrationskostnader. Det

bör emellertid framhållas dels att i synnerhet riksjaktvårdskonsulentens

omfattande fältverksamhet helt belastar administrationskostnaderna, dels

att förbundets interna verksamhet med avseende å medlemsvård o. dyl. vartill

bl. a. jaktskytte räknas, bekostas av egna medel. Detta gäller även viss

administration — andel i lokal-, löne- och övriga kanslikostnader.

Motionärernas påstående är riktigt, att de bidrag ur jaktvårdsfonden, som

Kungl. Maj :t årligen tilldelar Svenska jägareförbundet och de 25 länsjaktvårdsföreningarna

brukat uppgå till ett sammanlagt belopp, motsvarande

ca 80 % av jaktvårdsfondens årsintäkter. Om man omräknar bidragens fördelning

i förhållande till dessa årsintäkter finner man sålunda följande fördelning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 19GC>

Svenska jägareförbundet:

förbundets administration........................... • • • ■ • •

fältverksamhet, dvs. konsulentdistrikten och länsjaktvårdsför
eningarna

..............................................

Öster-Malma jaktvårdsgård ................................

viltforskning i förbundets regi..............................

Övriga ändamål:

viltforskningsrådet exkl. det över rådets stat anvisade bidraget för

förbundets viltforskning.................................

Svenska naturskyddsföreningen ............................

Ersättning för skador på motorfordon vid sammanstötning med

älg (har nu övertagits av älgskadefonderna och dessas regleringsfond)

.............................................

Utgifter genom länsstyrelserna (1964/65 tre procent på grund

av vildkaninbekämpning på Gotland)......................

Diverse ...............................................

Summa 100

Det är jägareförbundets förhoppning att bidragen till viltforskningen

skall höjas med belopp motsvarande den i tabellen nämnda besparingen genom

att skadeersättningarna förts över till älgskadefonderna och dessas

regleringsfond.

Beträffande vad i motionerna anförts om jaktskyttet och kompetensprovet

för älgvapenlicenserna anför förbundet.

Det är i och för sig riktigt att jaktskytte bedrivs inom JRF, som bildades

år 1938. Däremot nödgas jägareförbundet bestrida påståendet att JRF är

någon föregångare på området. Tvärtom kan det konstateras, att JRF är

en efterföljare. Svenska jägareförbundet har alltsedan sin tillkomst år 1830

bedrivit jaktskytte. Det torde icke vara någon överdrift att påstå, att den

svenska sportskytteeliten, som nått framgångar vid olympiska spel och

världsmästerskap, fått sin grundläggande jaktskytteutbildning i Svenska jägareförbundets

organisationer. Jägareförbundet har långt före JRF:s tillkomst

ordnat och ordnar alltjämt årligen läns- och riksmästerskap i jaktskytte.

I fråga om det numera obligatoriska kompetensprovet för älgvapenlicenserna

förhåller det sig så, att detta obligatorium infördes på Svenska jägareförbundets

av 1949 års jaktutredning förordade initiativ, och kompetensen

är i de av Kungl. Maj :t fastställda anvisningarna till vapenförordningen direkt

knuten till Svenska jägareförbundets bestämmelser för förbundets älgskyttemärke.

JRF tillämpar numera dessa bestämmelser för sitt älgskyttemärke.

Det i förevarande sammanhang centrala är emellertid, att Svenska

jägareförbundet aldrig disponerar jaktvårdsmedel eller andra allmänna medel

i sin jaktskytteverksamhet, som sålunda helt bekostas av förbundets,

länsjaktvårdsföreningarnas och lokalorganisationernas samt skyttarnas egna

medel. -— Kungl. Maj :t har under årens lopp anvisat betydande belopp för

iordningställande av älgskyttebanor och för förvärv av ett mindre antal övningsvapen

(högst ett vid någon bana) för ovan nämnda kompetensskjut
-

Procent

8

64

4

4 80

8

3

3

2

4 20

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

ningar, men jägareförbundet har utfärdat förbud mot att använda allmänna

medel för banornas drift eller för övrig jaktskytteverksamhet. Utbildningen

av kontrollanterna bekostas av egna medel liksom anläggningen av jaktskyttebanor

för det övriga jaktskyttet (rådjurs-, har- och lerduveskytte).

Undantagsvis har någon jaktskyttesammanslutning tilldelats bidrag ur fonden

för idrottens främjande (d. v. s. av s. k. tipsmedel) för banor, där internationellt

jaktskytte kan bedrivas (hjort, rådjur och lerduvor). Beträffande

fonden för idrottens främjande beslutar som bekant Kungl. Maj :t i handelsdepartementet.

Det förhållandet att JRF mer eller mindre exakt söker följa Svenska jägareförbundets

jaktskytteprogram, motiverar varken benämningen föregångare

eller att JRF i motsats till Svenska jägareförbundet bör få disponera

jakt vårdsmedel eller andra allmänna medel för denna verksamhet.

Här må dock upplysas, att mycket små belopp av allmänna medel — sammanlagt

högst ca tl 000 kr. årligen — fått disponeras för ordnande av s. k.

jaktstigar, d. v. s. skytte mot rörliga figurer i kombination med teoretiska

prov. Denna användningsform har sedan mycket lång tid tillbaka sanktionerats

av Kungl. Maj :t. Jaktskytteverksamheten finansieras emellertid nästan

helt genom länsjaktvårdsföreningarnas, de lokala arrangörernas och

skyttarnas egna medel. Inom jägareförbundet uttalas numera tveksamhet,

huruvida icke även jaktstigsverksamheten bör helt bekostas av egna medel.

Rörande studie- och upplysningsverksamhet på området anför förbundet

därefter följande.

I fråga om studie- och upplysningsverksamhet är jägareförbundet anslutet

till den godkända studieorganisationen Studiefrämjandet och samarbetar

genom länsjaktvårdsföreningarna bl. a. med ett flertal folkhögskolor,

lantmannaskolor, skogs- och skogsbruksskolor, med ett antal skolstyrelser

och med förbundet Skog och Ungdom (den nuvarande benämningen på den

studieorganisation, som tidigare omhänderhades av JUF). Denna studieverksamhet

bekostas emellertid huvudsakligen av ecklesiatika medel (studiecirkelbidrag

etc. från skolöverstyrelsen) och skall enligt jägareförbundets

förmenande liksom hittills ej bekostas av jaktvårdsmedel i annan mån

än vad som påkallas av att jägareförbundet ställer sin fältper sonal (jaktvårdskonsulenterna

och län sjakt vår dar na) till skolors och studieorganisationers

förfogande såsom föreläsare och studiecirkelledare oberoende av anslutning

till jägareförbundet. Även studiecirklar, som ordnas av JRF, kan

sålunda anlita denna fältpersonal. Endast den av jägareförbundet bedrivna

utbildningen av jaktvårdspersonal vid Öster-Malma jaktvårdsskola finansieras

av jaktvårdsmedel. Dessutom har Kungl. Maj :t åren 1955/57 anvisat

bidrag med sammanlagt 15 000 kr. för att möjliggöra för JUF att i samarbete

med jägareförbundet utge en handledning i viltvård, vilken kan köpas

av varje intresserad oberoende av medlemskap i någon organisation.

Vad gäller resp. organisationers uppgifter som remissorgan anför förbundet,

att det endast i enstaka undantagsfall förekommer att Jägarnas riksförbund

fungerar som remissorgan åt någon myndighet i jaktvårdsfrågor,

medan förbundet och dess länsjaktvårdsföreningar som regel är remissorgan.

Förbundet hänvisar till att detta kommit till direkt uttryck i jaktlagstiftningen,

bl. a. i 2, 9 och 15 §§ jaktstadgan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

7

Förbundet går även in på frågan om Jägarnas riksförbunds målsättning.

När det gäller att bedöma förevarande motioner är det ej utan intresse att

studera JRF:s målsättning, sådan den kommit till uttryck i JRF:s i 3 §

förbundets stadgar intagna program. Det skulle föra för långt att här citera

hela detta program och följande två punkter får anses betecknande.

»5. Vi vill förbättra möjligheterna för ansvarskännande jägare att få

ägna sig åt jakt och viltvård, och vi utgår ifrån att det inte är något intrång

i den privata äganderätten om kronans och skogsbolagens domäner — som

tillsammans upptar nära hälften av landets skogsareal — i större utsträckning

än nu öppnas för de icke målsägande jägarna, småbrukarna och jordbruksarrendatorerna.

6. Vi vill inte fråntaga någon hans jakträtt — tvärtom slår vi vakt om

jaktlagens andra paragraf — men vi väll att kronans och bolagens marker i

större utsträckning disponeras för effektiv viltvård.»

Motionen nr II: 397 vid innevarande riksdag ger ytterligare belysning åt

JRF:s målsättning. Jägareförbundet ber att få hänvisa till denna motion.

Ytterligare anför förbundet, att det har sig bekant, att 1949 års jaktutredning

kommer att under innevarande år avge sitt slutbetänkande i vilket

bl. a. riksdagens skrivelse 1954: 171 med anledning av motionen II: 467 av

herr Andersson i Ryggestad in. fl. rörande bildande av ett jaktråd kommer

att besvaras. På grund härav synes enligt förbundet anledning saknas att

f. n. ytterligare beröra frågan om jaktvårdens organisation i riket.

Svenska jägareförbundet anför slutligen att, om statsmakterna skulle beträda

vägen att tilldela inte blott förbundet utan även förefintliga små

jägarorganisationer i landet — såsom Jägarnas riksförbund — årliga bidrag,

detta endast medför en olämplig splittring av det allmännas ekonomiska

stöd åt jakt- och viltvården. Ett bifall till de remitterade motionerna måste

nämligen, fortsätter förbundet, följas av bidrag även till övriga små organisationer,

d. v. s. f. n. till Förbundet landsbygdens jägare och till de s. k.

jägaregillena. Därest Jägarnas riksförbund skulle erhålla anslag på de av

motionärerna anförda skälen uppkommer, tillägger förbundet, dessutom

den enligt förbundets uppfattning orimliga situationen, att Jägarnas riksförbund

får använda medel ur jaktvårdsfonden till finansiering av sådan

verksamhet, som av och inom Svenska jägareförbundet måste bekostas av

egna medel och inte får finansieras genom att ta jaktvårdsmedel eller andra

allmänna medel i anspråk. Redan av denna anledning bör enligt förbundets

mening ett bifall till förevarande motioner vara uteslutet.

Jagarnas riksförbund hälsar motionärernas initiativ i frågan med tillfredsställelse.

Förbundet tillstyrker motionerna på följande grunder.

När det gäller anslag ur jaktvårdsfonden, så tillämpar Svenska jägareförbundet

konsekvent regeln, att icke tillstyrka bidrag till andra än de egna

föreningarna. Med andra ord, så sätts som villkor för bidrag, att man är

medlem i Svenska jägareförbundet.

Vi finner en sådan tillämpning icke vara förenlig med vad som måste

ha avsetts med jaktvårdsfonden vid dess tillkomst. Avsikten var väl, enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

vårt förmenande, att skapa en fond, som skulle komma den svenska jaktoch

viltvården till godo, och icke att den skulle vara förbehållen en viss

kategori jägare. Alla som vill ägna sig åt jakt i vårt land är nödsakade att

lösa "det statliga jaktkortet, och därmed bidra till jaktvårdsfonden, och detta

jaktkort löses också av ca 270 000 jägare. Det är väl alldeles uppenbart, att

av dessa 270 000 jägare finns flera än de ca 70 000 till Svenska jägareförbundet

anslutna, som ägnar sig åt viltvård i större eller mindre omfattning.

De av Svenska jägareförbundet uppgivna ca 110 000 kollektivt anslutna

jägarna kan vi bortse ifrån, enär de till större delen består av sådana markägare,

som upplåtit mark till någon av Svenska jägareförbundet ansluten

lokalorganisation. Och vi är medvetna om, att av dessa är det endast ca

32 % som ägnar sig åt jakt- eller viltvård.

Kvar står "det faktum, att större delen av den svenska jägarkåren står

utanför Svenska jägareförbundet, och att dessa analogt med vad som tilllämpas

icke skulle kunna erhålla bidrag till viltvård i någon omfattning.

Vi finner detta icke överensstämma med den stora upprustning inom naturvården

som skett och alltfort sker idag.

Det är av allra största betydelse alt så många som möjligt deltar i skyddet

och vården av våra viltstammar, och att de för den skull erhåller största

möjliga stöd från det allmännas sida, och att jägarna då i första hand bereds

möjlighet att erhålla hjälp från den fond de själva varit med om att

skapa.

Om viltvården anses vara ett angeläget projekt idag, så är jaktvården det

i ännu högre grad, och det är på detta område, som j ägarorganisationerna

bör ta krafttag. Det är då viktigt alt förutom stöd och hjälp genom olika

lagstiftningsåtgärder, organisationerna erhålla nödvändig ekonomisk hjälp

till denna verksamhet.

Jägarnas riksförbund har alltsedan starten år 1938 tagit mycket verksam

del i upplysnings- och uppfostringsarbetet ute bland jägarna, främst då genom

att förbundet bedrivit en pionjärverksamhet när det gäller jaktskyttet,

för att lära jägarna behärska sitt vapen. Detta är viktigt av humanitära skäl

för att minska orsakerna till skadeskjutningar under jaktutövning. Men det

är inte mindre viktigt att dessa jaktskyttetävlingar också får en uppfostrande

verkan när det gäller frågan att avlossa eller icke avlossa ett skott.

Förbundet har även där gjort och försöker göra stora insatser, men det är

som regel så, att dessa moment kräver mera kostnadskrävande arrangemang

och ställer större krav på den arrangerande avdelningens funktionärer vad

det gäller deras eget kunnande.

Det har därför visat sig nödvändigt att starta studiecirklar och andra upplysande

möten för att utbilda förbundets funktionärer och kontrollanter i

härför avsett syfte. Vi driver bl. a. ett stort antal älgskyttebanor och anordnar

där skjutningar för kompetens att erhålla licens å älgvapen. Det är

mycket viktigt, att vid dessa skjutningar finns tillgång till kunniga kontrollanter.

Förbundet har därvid lagt ner stor omsorg på utbildningen av

dessa och får väl anse oss ha lyckats i mycket hög grad. Detta är dock åtgärder

som kostat förbundet mycket stora pengar, som medlemmarna själva

fått offra. Man kan dock icke begära att en medlem skall offra både afl sin

fritid och dessutom betala för att få lära andra jägare att rätt handskas

med vapen och villebråd.

Förbundet har författat och bedriver f. n. studiecirklar i jaktlagstiftning

och vapenförordning. Tillsammans med ABF bedrivs även studiecirklar i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

9

»Vi vårdar viltet», som har till uppgift att lära jägarna att rätt handskas

med den stora tillgång som vårt lands fauna utgör för alla människor.

Inom förbundet har utarbetats stadgar för jaktvårdsområden, jaktvårdsföreningar

och jaktklubbar. Vi har även låtit trycka ett speciellt utdrag ur

jaktlagstiftningen berörande alla frågor angående jaktvårdsområdeslagstiftningen

för att göra denna känd för flertalet av markägarna. Dessa skrifter

har av förbundet tillhandahållits kostnadsfritt för alla som beställt den.

Förbundet fungerar även som remissinstans i flera län ävensom till högre

myndighet.

All denna förbundets verksamhet har bekostats av förbundets medlemmar,

dels genom medlemsavgifter, dels genom anordnande av lotterier, dels,

och inte minst, genom egna arbetsinsatser av stor betydenhet. Det förtjänar

nämnas att ingen av förbundets förtroendemän eller funktionärer

åtnjuter arvoden för sina tjänster. Förbundet är med andra ord uppbyggt

på helt ideell grund.

Jägarnas riksförbund har även gjort en omfattande utredning av älgfrågan,

som utmynnat i ett konkret förslag vilket inlämnats till Kungl.

Maj:t. Det vore önskvärt om förbundet kunde få ekonomiska resurser att

göra detta förslag mera känt ute bland jägarna.

Jägarnas riksförbunds styrelse har också vid styrelsemöte i Gävle den 19

februari 1966 beslutat att ställa en plats i styrelsen till Kungl. Maj :ts förfogande.

Då Jägarnas riksförbund vid flera tillfällen ansökt om bidrag till sin verksamhet

utan framgång, är det oss angeläget att frågan nu förs upp på riksdagsplanet.

Utskottet. I motionerna I: 235 och II: 308 har hemställts, att Jägarnas

riksförbund för sin verksamhet tillerkänns ett årligt anslag ur jaktvårdsfonden

samt att anslaget för nästa budgetår bestäms till 150 000 kr. I anslutning

härtill har i motionerna framförts förslag om viss representation

i förbundets styrelse för insyn i förbundets verksamhet. Motionärerna hänvisar

till att Svenska jägareförbundet åtnjuter betydande årliga anslag ur

fonden och till att Jägarnas riksförbund — vartill enligt motionärerna är

anslutna ca 9 000 jägare — gör en mycket stor insats för utbildning och

förkovran av jägarkåren och även i viss utsträckning fungerar som remissorgan

åt olika myndigheter i jaktfrågor.

Utskottet vill för sin del till en början erinra om att jaktvårdsfonden, som

inrättades genom beslut av 1938 års riksdag (prop. 46, JoU 53, rskr 232)

och som bildas av influtna jaktvårdsavgifter, enligt stadgande i 26 § tredje

mom. lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt skall efter Kungl. Maj :ts bestämmande

användas till främjande av jaktvården inom riket. Såsom framgår

av redovisning i riksdagsberättelserna för gjorda anvisningar ur fonden

anslås huvudparten av fondmedlen årligen till verksamheten vid Svenska

jägareförbundet och de till förbundet anslutna länsjaktvårdsföreningarna.

I övrigt används fonden bl. a. för att stödja viltforskningsrådets och Svenska

naturskyddsföreningens verksamhet. Driftbidrag till annan jaktorganisation

än Svenska jägareförbundet och dess lokalavdelningar har hittills ej

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

utgått. Däremot har, i enlighet med uttalande i proposition nr 189 till 1951

års riksdag, vilket uttalande ej föranledde någon erinran från riksdagens

sida (L3U 14, rskr 327), i visst fall beviljats anslag från fonden även åt annan

organisation.

Vidare vill utskottet erinra om att ledningen av jaktvårdsarbetet i landet

utövas av Svenska jägareförbundet och dess lokalavdelningar. Beslut härom

fattades ursprungligen av 1938 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj :t i

tidigare nämnd proposition. Förslaget grundades på betänkande (SOU

1936:38) av utredningsmannen i dåvarande jaktutredning, vilken även

övervägt att anförtro denna ledning åt en statlig myndighet, som i så fall

måste tillskapas, men på anförda skäl förkastat detta alternativ. På förslag

av Kungl. Maj:t i förutnämnda proposition till 1951 års riksdag beslöt riksdagen

att ifrågavarande uppgift alltjämt skulle anförtros åt berörda organisation.

I anslutning därtill genomfördes viss omorganisation av Svenska jägareförbundet,

innebärande bl. a. att Kungl. Maj :t utser förbundets ordförande,

som tillika är självskriven ordförande i förbundets överstyrelse och

förbundsstyrelse ävensom en ledamot av förbundets överstyrelse samt en revisor

i förbundet.

I anledning av det nu väckta motionsyrkandet vill utskottet slutligen erinra

om att tredje lagutskottet i utlåtande nr 14 till 1951 års riksdag anförde

att det inte vore tillfredsställande att två riksorganisationer som Svenska

jägareförbundet och Jägarnas riksförbund, båda med jaktvårdens främjande

på sitt program, under konkurrerande former verkade vid sidan av varandra.

Att på sätt som förordats i förevarande motioner tilldela annan jaktorganisation

än Svenska jägareförbundet bidrag ur fonden till dess löpande

verksamhet skulle enligt jordbruksutskottets mening medföra administrativ

oklarhet på ifrågavarande område. En sådan medelsdisposition synes utskottet

orationell även med hänsyn till att administrationskostnaderna för

jaktvårdsarbetet såsom påpekats av bl. a. domänstyrelsen därvid torde komma

att öka. På grund av bl. a. nu anförda skäl avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lämna motionerna 1: 235 och II: 308

utan bifall.

Stockholm den 14 april 1966

På jordbruksutskottets vägnar-:

ERIC MOSSBERGER

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1966

11

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Mossberger, Lage Svedberg*, Nils

Hansson*, Hermansson*, Gunnar Pettersson, Manne Olsson, Sveningsson,

fru Lundblad, fru Hultell och herr Lokander*;

från andra kammaren: herrar Lindström, Antby, Nilsson i Lönsboda,

Lundmark, Trana, Persson i Heden, Hedin, Johansson i Simrishamn*, fru

Lindberg och herr Sundkvist.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.