Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till radiolag jämte i ämnet väckta motioner.

1965-12-06 · 32 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

K3LU 1966:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till radiolag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till radiolag jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 oktober 1966 dagtecknad proposition, nr 149, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till radiolag.

Propositionen har hänvisats till konstitutionsutskottet såvitt avser 8 § i

förslaget medan den i övrigt hänvisats till lagutskott och tilldelats tredje

lagutskottet. Utskotten har beslutat att behandla ärendet i sammansatt utskott.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta, parvis likalydande motioner, nämligen

I: 793 av herr Blomquist och II: 969 av herr Rubin m. fl.,

I: 794 av herr Hilding och herr Eriksson, Karl-Erik, samt II: 970 av herr

Ståhl m. fl.,

I: 795 av herr Holmberg m. fl. samt II: 967 av herr Bohman m. fl.,

I: 796 av herr Lundström m. fl. samt II: 968 av herr Ohlin m. fl., ävensom

I: 797 av herr Schött m. fl. och II: 971 av herr Werner m. fl.

Ärendet har visst samband med propositionen nr 136 angående rundradions

fortsatta verksamhet m. m. I anledning av denna har väckts bl. a. de

likalydande motionerna I: 779 av herr Holmberg m. fl. och II: 948 av herr

Bohman m. fl. samt de likalydande motionerna I: 781 av herr Lundström

m. fl. och II: 956 av herr Ohlin m. fl.

Här må även nämnas propositionen nr 156 med förslag till radioansvarighetslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till propositionen nr 136 angående rundradions fortsatta

verksamhet m. m. framläggs genom denna proposition förslag till ny radiolag.

Den föreslagna lagstiftningen skiljer mellan begreppen radiosändning,

som är den trådlösa sändningen för ljudradio och television, och trådsändning.

Rundradiosändning är ett gemensamt begrepp för den radiooch

trådsändning som riktar sig till allmänheten. Som rundradiosändning

anses ej sändning som är avsedd att mottagas endast av en sluten krets,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 4 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag

än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Undantagna

blir således t. ex. sjukhusradio, specialtelevision för undervisningsändamål,

television inom ett varuhus m. m.

Enligt förslaget fordras tillstånd för innehav och användning av radiosändare

men icke trådsändare. Rundradiosändning förutsättes som nu handhas

av ett företag med ensamrätt.

I lagförslaget ingår en särskild bestämmelse om att ensamrätten skall

utövas opartiskt och sakligt. Vidare föreskrivs förbud mot censur. Efterhandsgranskning

skall som nu ske genom radionämnden.

Förslaget innehåller straff- och förverkandebestämmelser.

Den nya radiolagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1967.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Radiolag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I denna lag förstås med

radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp

av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser äro lägre än 3 000 gigahertz

och vilka utbreda sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,

trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp

av elektromagnetiska vågor vilka äro bundna vid särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning: radiosändning eller trådsändning som är avsedd att

mottagas direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast för

en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap

av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning

(trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning,

radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består

av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden

om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

2 §.

Radiosändare får här i riket eller på svenskt fartyg eller luftfartyg utom

riket innehas eller användas endast av den som erhållit tillstånd av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 106b 3

Tillstånd meddelas för viss tid. „

Konungen äger förordna om avgift för innehav av radiosändare.

3 §.

Mottagare får innehas och användas av var och en.

Konungen förordnar efter riksdagens hörande om avgift för innehav

av mottagare. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer ager

meddela närmare föreskrifter om sådan avgift och ordningsföreskrifter för

användning av mottagare. ...

Konungen äger meddela föreskrifter till skydd för telehemlighet.

4 §.

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ äga ej tillämpning på radiosändare eller

mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela föreskrifter

för innehav och användning av sådan radiosändare och mottagare.

5 §.

Det företag som Konungen bestämmer äger med ensamrätt avgöra vilka

radioprogram som skola förekomma i rundradiosändning från sändare här

i riket.

Företaget får ej överlåta sin rätt enligt första stycket helt eller delvis

utan medgivande av Konungen.

6 §•

Ensamrätten enligt 5 § skall utövas opartiskt och sakligt.

Ensamrätten skall i övrigt utövas efter riktlinjer som fastställas genom

avtal mellan Konungen och företaget.

7 §•

För granskning av radioprogram som förekommit i rundradiosändning

finnes radionämnden. Konungen meddelar närmare bestämmelser om nämndens

verksamhet.

8 §.

Myndighet eller annat allmänt organ får ej i förväg granska eller föreskriva

förhandsgranskning av radioprogram och ej heller förbjuda radiosändning

eller trådsändning på grund av dess innehåll.

Bestämmelserna i första stycket hindra ej förhandsgranskning eller sändningsförbud

i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som

innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.

9 §.

Den som innehar eller använder radiosändare i strid mot bestämmelserna

i denna lag eller mot villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd

enligt 2 § eller som driver verksamhet i strid mot bestämmelserna i 5 § dömes

till böter eller fängelse i högst ett år.

Sändare som använts såsom hjälpmedel vid eller varit föremål för brott

enligt denna lag kan förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken

äga därvid tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt konstitutions, och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967, då lagen den 3 maj 1946

(nr 172) om radioanläggningar m. m. skall upphöra att gälla.

^Tillstånd som meddelats enligt den äldre lagen äger fortfarande giltig
Utan

hinder av bestämmelserna i den nya lagen får verksamhet för trådsandning

som påbörjats före den 1 november 1966 och som drives vid lagens

ikraftträdande drivas även därefter i samma omfattning som den hade

den 31 oktober 1966.

Motionsyrkanden

I motionerna I: 793 och II: 969 hemställs

»dels att riksdagen måtte besluta att trådsändning får ske utan inskränkning,

dels att åt vederbörande utskott uppdrages att vidtaga de ändringar i

det till propositionen fogade Förslag till lag som därav betingas».

I motionerna I: 79i och II: 970 hemställs

»1. att riksdagen måtte avslå förslaget till radiolag såvitt det avser att såsom

rundradiosändning skall förstås jämväl trådsändning,

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta härav föranledd författningstext».

I motionerna I: 795 och II: 967 hemställs

r »att riksdagen med avslag av Kungl. Maj :ts prop. 149 i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa att förslag snarast måtte föreläggas riksdagen

till dels lagstiftning om fri etableringsrätt av radio- och televisionsanläggningar

och de med den fria etableringsrätten sammanhängande förändringarna

inom opinionsrätten, dels lagstiftning om inrättande av en auktoriseringsnämnd

i enlighet med de i motionerna framförda riktlinjerna».

I motionerna I: 796 och II: 968 hemställs

»att riksdagen med avslag på det i proposition nr 149 framlagda förslaget

till radiolag måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om nytt förslag till

radiolag i enlighet med de i motion nr 00 anförda riktlinjerna för rundradions

fortsatta verksamhet».

De i hemställan avsedda motionerna är I: 781 och II: 956.

I motionerna 1: 797 och 11: 971 hemställs

»att Kungl. Maj :t i de bestämmelser som enligt § 7 radiolagen skall meddelas

radionämnden måtte, under beaktande av vad i motionen anförts,

ange den målsättningen för programutformningen, att denna präglas av

hänsynstagande till skilda åsiktsriktningar i religiösa och etiska frågor».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr i år

5

Inledning

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Palme,

inledningsvis följande.

Den 22 juni 1965 avlämnade en särskilt tillkallad utredningsman (professorn

vid Uppsala universitet Svante Bergström) betänkandet »Radiolag»

(SOU 1965:46). I betänkandet föreslås att lagen den 3 maj 1946 (nr 172)

om radioanläggningar m. in. skall ersättas med en ny lag.

Den nya lagen föreslås skola reglera inte endast rätten att inneha radioanläggning

utan även rätten att driva programverksamhet för radio. I fråga

om programverksamheten innefattar förslaget bestämmelser om den nya

form av rundradio, särskild rundradio, som föreslagits av 1960 års radioutredning

i betänkandet »Radions och televisionens framtid i Sverige I» (SOU

1965:20).

Vidare föreslås en särskild reglering i fråga om trådsändningar.

Efter remiss, som skett gemensamt med remiss över radioutredningens

betänkande, har yttranden över betänkandet »Radiolag» avgetts av justitiekanslersämbetet

(JK), riksåklagarämbetet (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten för

Västra Sverige, försvarsstaben, televerket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen,

kommerskollegium, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,

Norrbottens, Södermanlands och Älvsborgs län, forskningsrådens samarbetsdelegation,

1964 års utredning om radions juridiska ansvar, ellagstiftningsutredningen,

Sveriges Radio aktiebolag, Svenska Arbetsgivareföreningen,

Sveriges Grossistförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation,

Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Lantbruksförbund,

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Publicistklubben,

Svenska Tidningsutgivareföreningen, Föreningen Sveriges Filmproducenter,

Svenska Teleindustriföreningen, Hyresgästernas Sparkasse- och

Byggnadsföreningars Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag,

Motororganisationernas Samarbetsdelegation och Kooperativa Kvinnogillesförbundet.

Jag avser att senare föreslå Ivungl. Maj :t att radioutredningens förslag om

inrättande av särskild rundradio skall utredas närmare, innan Kungl. Maj :t

tar ställning till förslaget. Jag kommer därför inte att nu ta upp frågan om

en rättslig reglering av särskild rundradio.

Den 15 maj 1962 avlämnade en särskilt tillkallad utredningsman (häradshövdingen

Johan Björling) betänkandet »Radions juridiska ansvar» (SOU

1962: 27) till chefen för justitiedepartementet. I betänkandet föreslås bl. a.

censurförbud i fråga om radioprogram. Sedan Nordiska rådet vid sin elfte

session i Oslo år 1963 beslutat hemställa till regeringarna att undersöka

möjligheterna för en i princip likartad nordisk lagstiftning om radions juridiska

ansvar (rekommendation nr 18/1963), tillkallade chefen för justitiedepartementet

samme utredningsman att ytterligare utreda frågan. Den 15

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

september 1965 avlämnade utredningsmannen betänkandet »Radioansvarighetslag»

(SOU 1965:58). I betänkandet föreslås åter censurförbud i fråga

om radioprogram.

Betänkandet »Radioansvarighetslag» har remissbehandlats inom justitiedepartementet.

Yttranden har avgetts av JK, RÄ, Svea hovrätt, hovrätten

över Skåne och Blekinge, Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Göteborg,

överbefälhavaren (ÖB), televerket, beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar, statens biografbyrå, radionämnden, filmcensurutredningen, 1963

års konsumentupplysningskommitté, Sveriges Radio aktiebolag, Sveriges

advokatsamfund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i

Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), SACO, Tidningarnas

Telegrambyrå, Högerpressens Nyhetsbyrå, Folkpartiets Presstjänst,

Publicistklubben, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Författareförening,

Fria Litterära Yrkesutövares Centralorganisation, Svenska

Journalistförbundet och Föreningen Sveriges stadsdomare.

I yttrandena över betänkandet »Radiolag» har frågan om förbud mot censur

berörts av JK, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Grossistförbund,

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges Köpmannaförbund,

Sveriges Industriförbund och Sveriges Lantbruksförbund.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet kommer jag i det följande

att ta upp frågan om förbud mot censur.

Nuvarande ordning

Utskottet hänvisar till propositionen s. 6—8.

Utredningarna

Utskottet hänvisar till propositionen s. 8—19.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 19—27.

Departementschefen

I nära samarbete med radioutredningen, vars förslag jag kommer att anmäla

inom kort, har frågan om den för radioverksamheten grundläggande

lagstiftningen utretts av en särskild utredningsman. Hans förslag innebär

att gällande lag på området, 1946 års lag om radioanläggningar m. m., skall

ersättas av en ny radiolag. Denna föreslås liksom 1946 års lag reglera rät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr i år 19C>r> 7

ten att inneha och använda sändnings- och mottagningsanläggningar för

radiosändning. Vidare skall den enligt förslaget behandla ratten alt driva

programverksamhet för radio.

Begreppet radiosändning är i 1946 års lag definierat så att bestämmelserna

kommer att omfatta både trådlösa och trådbundna sändningar. Enligt

1959 års internationella telekonvention avser radiosändning emellertid endast

trådlös sändning. Utredningsmannen anser det naturligt att den svenska

terminologin anpassas till den internationella. Remissinstanserna har ingen

invändning mot detta, och även jag anser en sådan anpassning naturlig.

Under senare år har eu rad nya former av trådbundna sändningar blivit aktuella,

och eu viss osäkerhet har visat sig om vilka regler som gäller for sådana

sändningar, trots att 1946 års lag enligt sin ordalydelse är tillämplig

på dem. Detta gör det än mer angeläget att lagstiftningen på området utformas

så att de skillnader i rättsligt avseende som kan anses motiverade mellan

trådlösa och trådbundna sändningar blir klargjorda.

Förslaget om rättslig reglering av rätten att driva programverksamhet,

dvs. av sändningars innehåll, är närmast föranlett av radioutredningens

förslag om inrättande av en ny form av rundradio, kallad särskild rundradio.

Som jag anfört inledningsvis, anser jag att frågan om en särskild

rundradio bör utredas närmare, innan Kungl. Maj :t tar ställning till radioutredningens

förslag härom. Detta bör emellertid inte hindra ett ställningstagande

redan nu till frågan om en rättslig reglering av sändningars innehåll.

Enligt min mening är det naturligt att man i samband med bestämmandet

av den framtida utformningen av radioverksamheten i Sverige också

i lag slår fast de grundläggande rättigheterna och skyldigheterna i fråga

om denna verksamhet. Med hänsyn till radions betydelse som kommunikationsmedel

i samhället kan det, såsom påpekats från olika hall, finnas skal

att bestämma dessa rättigheter och skyldigheter eller de viktigaste av dem

i grundlag. Frågan om detta bör ske torde lämpligen kunna prövas i samband

med det fortsatta arbetet på en total grundlagsreform.

Jag förordar att 1946 års lag nu ersätts med en ny lag. I likhet med utredningsmannen

anser jag att en sådan lag bör utformas som en ramlag

för alla författningar och föreskrifter på området.

Till en början är det nödvändigt att bestämma vissa huvudbegrepp för

den nya lagstiftningen. Utredningsmannen anser med utgångspunkt från

telekonventionens definition av radiovågor att begreppsbestämningarna bör

göras så att allt som hänför sig till radio i princip skall avse endast trådlösa

sändningar. En sådan gränsdragning skulle onekligen ha vissa fördelar.

Som jag kommer att utveckla närmare i specialmotiveringen stöter

det emellertid på praktiska svårigheter, om man vill på detta sätt renodla

begreppet radio. Framför allt gäller detta i fråga om rundradiosändning,

om man, som jag föreslår i det följande, vill låta samma regler gälla

vare sig sändningen sker trådlöst eller med tråd. Jag förordar i stället ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

system där radiosändning, definierat enligt de internationella bestämningarna

är det grundläggande begreppet för ljudradio och television och avser

den betydelsefullaste formen av sändning, nämligen den trådlösa. Trådbunden

sändning bör då kallas trådsändning. Vidare används rundradio
sändning

som ett gemensamt begrepp för en viss form av radio- eller trådsändning.

Utrymmet i etern är begränsat, och de frekvenser som är tillgängliga för

radiosändningar har därför genom internationella överenskommelser fördelats

mellan olika kategorier av radiotrafik och mellan skilda områden

och stater. Ansvaret för att denna internationellt gällande ordning iakttas

vilar ytterst på staterna, och det är uteslutet att var och en skulle äga rätt

att inneha och använda radiosändare. Sedan år 1905 har också radiosändningar

i Sverige varit underkastade statlig kontroll. I den nya lagen bör

därför föreskrivas att innehav och användning av radiosändare skall kräva

tillstånd av Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Jag vill betona att vad jag nu anfört avser endast radiosändare. I fråga om

trådsändare ar situationen en annan, vilket jag kommer att beröra i det

följande.

I ett demokratiskt samhälle, där informations- och yttrandefriheten anses

som en av de viktigaste medborgerliga rättigheterna, är det en självklar

princip att var och en skall ha rätt att inneha radio- och trådmottagare

och lyssna eller se på varje rundradiosändning som han kan mottaga

på sin apparat. En sådan rättighet stämmer enligt min mening väl

overens med bestämmelserna om yttrandefrihet i Europarådets konvention

angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I en lag som slår fast de grundläggande rättigheterna i fråga

om radion bör, såsom bl. a. JK anfört, rätten att inneha och använda

mottagare komma till uttryck. Principen om denna rätt utesluter inte att

utövandet av rätten förenas med skyldighet att betala en avgift för finansieringen

av rundradioverksamheten i landet. Enligt gällande ordning

bestämmer Kungl. Maj :t licensavgifter efter hörande av riksdagen. Denna

ordnmg bör enligt min mening skrivas in i lagen. Jag anser det vidare

o rankomligt att ratten att inneha och använda mottagare begränsas i den

omfattning som är nödvändig för att hindra spridning av meddelanden

som inte ar avsedda för allmänheten. Möjlighet bör också finnas att meddela

ordningsföreskrifter för användning av mottagare.

De forsta försöken med rundradiosändning i vårt land utfördes år 19‘>2

Redan från början diskuterades de principer efter vilka den nva verksamheten

borde drivas. Genom tillkomsten av Aktiebolaget Radiotjänst den

januari 1925 överlämnades programverksamheten åt ett enda företas

som var fristående från staten men hade statligt medinflytande. Denna’

orm for handhavandet av programverksamheten har gällt sedan dess. Som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966 9

jag kommer att utveckla närmare vid anmälan av frågan om radions

framtid i Sverige anser jag att någon ändring inte bör ske i principen

att rundradions programverksamhet skall handhas av ett enda företag.

Denna princip hör komma till uttryck i lagen.

Ensamrätten hör avse att bestämma vilka program som skall förekomma

i rundradiosändning från sändare här i landet. Att ett enda töretag tår

en sådan ensamrätt utesluter inte att företaget avstår ensamrätten helt

eller delvis till annan. Företaget hör dock inte få överlåta sin ensamrätt

utan medgivande av Ivungl. Maj :t. En sådan ordning stämmer med vad

som nu gäller enligt överenskommelsen mellan staten och Sveriges Radio.

JK anser att en bestämmelse om visst företags ensamrätt bör utformas

så att företaget garanteras rätt att sända sina program. I sådana extrema

situationer som JK närmast avser torde det inte spela någon större roll

om en garanti av det slaget finns i lag eller i avtal mellan staten och företaget.

För normala förhållanden finns det ingen anledning att reglera

sändningsrätten på annat sätt än enligt gällande ordning.

Med ett system där rundradions program bestäms av ett enda företag,

som skall verka i samhällets och allmänhetens tjänst, är det nödvändigt att

företaget intar en oavhängig hållning till olika åsiktsyttringar och smakriktningar.

Även om alla intressen inte kan tillgodoses, måste skilda grupper

i största möjliga utsträckning kunna komma till tals. En allsidig belysning

av de skiftande företeelserna i samhället är en väsentlig uppgift för

rundradioverksamheten, överenskommelsen mellan staten och Sveriges

Radio ger uttryck för detta bl. a. genom kravet på opartiskhet och saklighet

i upplysningar om nuets händelser och orientering om viktigare kulturoch

samhällsfrågor. Detta krav innehåller den grundläggande skyldigheten

för företaget. Det bör därför regleras i samma ordning som företagets

grundläggande rättighet. Jag förordar att bestämmelsen om ensamrätt

kompletteras med en bestämmelse om skyldighet att utöva ensamrätten

opartiskt och sakligt. Riktlinjerna i övrigt för rundradions programverksamhet

bör liksom f. n. bestämmas genom en överenskommelse mellan staten

och företaget. Jag anser det lämpligt att en bestämmelse härom tas in

i lagen.

Huvudprincipen för programverksamheten bör vara att företaget självständigt

skall handha det löpande programarbetet inom ramen för kravet

på opartiskhet och saklighet och de riktlinjer som dras upp i överenskommelsen

med staten. Jag är inte beredd att i detta sammanhang ta ställning

till frågan i vilken omfattning och på vilket sätt intressen utanför

företaget bör få inverka på dess programpolitik och kontrollera att de

grundläggande kraven på programverksamheten uppfylls. Så mycket anser

jag emellertid klart, att det med hänsyn till företagets ställning som ett

organ i samhällets och allmänhetens tjänst måste finnas möjlighet att genom

ett från företaget fristående organ få prövat om visst program över
lj-

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 4 avd. Förslag nr 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

ensstämmer med dessa krav. Enligt gällande ordning ankommer en sådan

granskning på radionämnden. Denna funktion bör även i framtiden ankomma

på nämnden. Bestämmelserna härom bör enligt min mening ges

i lagen i stället för, som nu är fallet, i överenskommelsen. Jag vill understryka

att den kontroll jag nu avser gäller efterhandsgranskning. Till frågan

om förhandsgranskning och annan censur återkommer jag i det följande.

Som jag redan antytt avser jag med rundradiosändning såväl trådlös

som trådhunden sändning. Vad jag förordat i fråga om rundradiosändning

gäller alltså även trådsändning. Jag delar med andra ord, liksom

flertalet av remissinstanserna, utredningsmannens uppfattning att ensamrätten

i fråga om rundradiosändning skall omfatta även trådsändning.

Detta innebär ingen ändring av vad som gäller f. n.

Utredningsmannen föreslår att tillstånd inte skall krävas för innehav av

trådsändare. Inte heller skall det enligt förslaget göras någon inskränkning

i rätten att använda sändaren, annat än när det blir fråga om rundradiosändning.

Majoriteten av remissinstanserna har ingen erinran mot dessa

förslag.

Det skäl som påkallar krav på tillstånd för innehav och användning av

radiosändare, nämligen att utrymmet i etern är begränsat, föreligger inte i

fråga om trådsändare. Det kan göras gällande att principerna i fråga om

rundradiosändning motiverar statlig kontroll även av innehav av trådsändare.

Skälet för en sådan ordning skulle då vara att man genom tillståndsprövningen

fick möjlighet att hindra upprättandet av sändare som skulle

kunna komma att användas för rundradiosändning. Definitionen av rundradiosändning

bör emellertid kunna göras så att det inte blir någon större

svårighet för innehavare av trådsändare att avgöra om de sändningar som

han tänker utföra skall betraktas såsom rundradiosändningar eller ej. Jag

anser därför att det antydda skälet inte bör leda till krav på tillstånd i

fråga om trådsändare. Inte heller har jag funnit något annat skäl för ett

sådant krav.

Jag förordar alltså att trådsändare skall få innehas och användas utan

annan inskränkning än den som följer av att bestämmanderätten i fråga

om rundradions program förbehålls ett enda företag.

För regleringen i fråga om rundradiosändningar är det av stor vikt hur

vissa gränsdragningsfrågor behandlas. Utredningsmannen föreslår att begreppet

rundradiosändning skall avse sådan sändning som är ägnad att

mottagas direkt av en större allmänhet. Med uttrycket »en större allmänhet»

avser utredningsmannen en vidare krets än den i lagtext brukliga bestämningen

»allmänheten». Några remissinstanser är kritiska mot den föreslagna

definitionen.

För egen del anser jag att begreppet allmänheten bör användas. Innebörden

av detta begrepp torde vara förhållandevis klar. Det har i olika

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år WC,ti 11

sammanhang tolkats så att en krets av personer som är på eu gång liten

och sluten inte räknas till allmänheten. Avgränsar man mottagarkretsen

på detta sält, kan rundradiosändning komma att föreligga även i nagra

fall, där det enligt min mening skulle föra för långt alt upprätthålla

ensamrätten. .lag avser t. ex. sjukhusradio och kommentarer till ett

sportevenemang för publiken på sportanläggningen. Man bör här kunna

tala om en sluten krets, eftersom de personer som ingår i den utgör en

från andra avgränsad grupp som uppstått genom att medlemmarna befinner

sig i en likartad situation eller har ett påtagligt gemensamt intresse.

Gruppen kan emellertid vara så stor att man av den anledningen måste

hänföra den till allmänheten. En sådan grupp kan ha ett berättigat krav

på radioprogram som är anpassade särskilt för gruppens behov och intressen

men är av ringa eller inget intresse för andra. Det är uppenbart att

ett enda företag inte kan tillgodose alla krav av sådant slag. Enligt min

mening är det emellertid också klart att man inte av den anledningen bör

avstå från att tillmötesgå sådana önskemål om speciella radioprogram.

Det begränsade utrymmet i etern behöver inte heller lägga hinder i vägen,

eftersom överföringen av programmen kan ske genom trådsändning.

Jag vill betona att endast sådana speciella former av programverksamhet

som de jag nyss nämnt bör få förekomma vid sidan av den verksamhet

som avses med bestämmelserna om ensamrätt. Det kan inte komma i fråga

att bestämma begreppet rundradiosändning så att varje sändning som ar

avsedd för en viss grupp faller utanför begreppet. För att viss programverksamhet

skall kunna anses förenlig med principerna för rundradioverksamheten

i landet, måste det i första hand vara fråga om en grupp

som verkligen kan anses som en sluten krets. De som bor inom ett bostadsområde

kan inte endast av den anledningen anses utgöra en sluten krets.

En ytterligare förutsättning för att viss programverksamhet skall kunna

drivas utan att inkräkta på ensamrätten bör vara att medlemmarna i den

slutna kretsen inte kommit samman endast för att lyssna på eller se

program som anordnats i verksamheten.

Jag förordar alltså att begreppsbestämningen sker efter den principen

att rundradiosändning inte skall anses föreligga om sändningen är avsedd

endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig

gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se

sändningen.

Det är enligt min mening inte lämpligt att göra bestämningen så att, såsom

RÅ föreslår, i lagen anges vissa typfall som inte skall anses som

rundradiosändning, även om sändningarna är avsedda för allmänheten.

Utvecklingen på området går snabbt, och nya företeelser kan snart bli aktuella.

Det kan då visa sig mindre välbetänkt att ha låst undantagen från

rundradiosändningsbegreppet vid vissa konkreta fall, låt vara att de utformats

som typfall. Det synes mig bättre att undantag från begreppet all
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

mänheten görs genom en generell bestämning enligt den princip jag nyss

nämnt.

En annan fråga av betydelse i detta sammanhang är begreppsbestämningen

i fråga om rundradiosändnings innehåll. Det är detta som skall

vara föremål för ensamrätten, inte sändningens tekniska sida, dvs. distributionen

av innehållet. Den verksamhet det här är fråga om kallar utredningsmannen

för programverksamhet och föreslår en särskild definition

av begreppet. Enligt denna avses verksamhet där program anordnas

direkt för radiosändning eller trådsändning. Undantag görs dock i fråga

om sändning som, utom angivande av namn och källa, innehåller endast

enkla meddelanden, inspelad musik eller vidaresändning av program som

anordnats av annan, om denne medgett vidaresändningen. Flera remissinstanser

har ansett definitionen oklar och svårtolkad. Jag delar denna

uppfattning. Som jag förut anfört anser jag att ensamrätten bör beskrivas

som en rätt att bestämma vilka program som skall förekomma i rundradiosandning.

Begreppet program bör då definieras. Att ett program avser

en sändnings innehåll torde utan vidare vara klart. Vid begreppsbestämningen

uppkommer emellertid frågan om det finns anledning att förbehålla

ett enda företag rätten att bestämma över varje innehåll i en rundradiosändning.

Jag kan ansluta mig till utredningsmannens förslag i fråga

om enkla meddelanden. Sådana bör inte anses som program i lagens mening.

Däremot anser jag det tveksamt om inspelad musik bör undantas från programbegreppet.

Det kan här bli fråga om sändningar som till natur och

omfattning är av samma slag som vissa av Sveriges Radios sändningar.

Jag anser det mest förenligt med principerna för rundradioverksamheten

i landet att även inspelad musik betraktas som progam.

Med den innebörd som ensamrätten enligt min mening bör ha följer att

aven vidaresandning av program omfattas av ensamrätten. En sådan ordning

anser jag sakligt fullt motiverad. Ensamrätten skulle annars kunna

urholkas genom att s. k. slavstationer vidaresänder utländska program. I

vissa fall kan det dock vara motiverat att annan än det företag som har

ensamrätten får vidaresända program. Jag avser t. ex. trådbunden överföring

av program genom centralantenn. Sådan vidaresändning kan göras

möjlig genom att företaget med Kungl. Maj :ts medgivande avstår sin ensamrätt

till sändningar av detta slag.

Utredningsmannen föreslår att Kungl. Maj :t skall kunna ge förhandsbesked

huruvida viss trådsändning är tillåtlig enligt lagen eller ej. Det

skall enligt förslaget vara fråga om en tolkning eller tillämpning av lagen

och inte om dispens i enskilt fall. Jag instämmer i den kritik som riktats

mot forslaget av JK, RÅ och hovrätten för Västra Sverige. Jag kan således

inte tillstyrka förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 13

1 fråga om påföljder för överträdelse av bestämmelserna i den nya lagen

anser jag liksom RÅ att dessa bör vara lika utformade vare sig det gäller

radiosändning eller trådsändning.

Som jag anfört inledningsvis förordar chefen för justitiedepartementet

och jag att det i betänkandet »Radioansvarighetslag» törcslagna förbudet

mot censur behandlas i samband med förslaget till radiolag. Jag övergåi

nu till denna fråga.

En av hörnpelarna i skyddet för tryckfriheten i vårt land är det förbud

mot censur av tryckt skrift som föreskrivs i 1 kap. 2 § TF. Det löreslagna

förbudet mot censur i fråga om radioprogram är uppbyggt efter samma

principer som förbudet i TF. Remissinstanserna har inte någon invändning

mot behovet av att yttrandefriheten i radio värnas på detta sätt.

Som utredningsmannen påpekar kan man visserligen inte utan vidare

jämställa radion med pressen i fråga om censurförbud. Principen om piessens

självständighet och frihet från förhandsgranskning av myndighet

eller annat allmänt organ bör dock enligt min mening otvivelaktigt gälla

även för radion. Jag anser det naturligt att denna princip kommer till uttryck

i den nya lagen. Liksom utredningsmannen anser jag att ett censurförbud

bör avse endast myndighet eller annat allmänt organ.

I det föregående har jag framhållit vikten av att det företag som tillerkänns

ensamrätt att bestämma vilka program som skall förekomma i rundradiosändning

självständigt handhar det löpande programarbetet inom

ramen för kravet på opartiskhet och saklighet och de riktlinjer som dras

upp i överenskommelsen med staten. Ett censurförbud har betydelse framför

allt som en garanti för att företagets självständighet i detta hänseende

tryggas. Utredningsmannen framhåller att en sådan garanti är ägnad att

stärka allmänhetens förtroende för programverksamheten och påpekar att

det också kan vara en fördel, om statsmakterna gentemot främmande stater

eller inhemska påtryckningsgrupper kan åberopa att myndigheter genom

lag är förhindrade att blanda sig i programverksamheten. Jag ansluter

mig till dessa synpunkter.

Censurförbudet är emellertid av betydelse inte bara som ett led i systemet

för bedrivande av programverksamhet för rundradion. Principen om

yttrandefrihet i radio kräver att inte heller innehållet i andra sändningar

än sådana som förbehålls det företag som har ensamrätten utsätts för

förhandsgranskning av myndighet eller beläggs med sändningsförbud.

Svea hovrätt och Sveriges Radio berör ett särskilt problem som uppkommer

om myndighet inte skall få förbjuda en sändning på grund av dess

innehåll. Problemet gäller i vad mån det kan vara förenligt med ett sådant

censurförbud att föreskriva villkor för programverksamheten i avtal eller

tillstånd. Jag har tidigare förordat en bestämmelse i lagen om att riktlinjerna

för rundradions programverksamhet skall fastställas genom avtal

mellan staten och företaget. Med en sådan ordning bör censurförbudet inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

hindra att man i avtalet kommer överens om att vissa slag av program

inte skall få sändas. Detta är redan fallet i fråga om program med kommersiell

reklam. Om villkor i andra fall uppställs för viss sändningsverksamhet,

t. ex. i samband med tillstånd att inneha eller använda radiosändare,

bör dessa givetvis inte få utformas så att de kommer i strid med censurförbudet.

Frågan om ett censurförbud skall gälla även under krig och krigsfara

och andra sådana orostider tilldrar sig stort intresse. Utredningsmannen

anser att ingripanden mot omstörtningsaktioner mot radion kan göras oberoende

av ett censurförbud och att i övrigt nackdelarna med censur under

krig och liknande förhållanden väger tyngre än fördelarna. Vid remissbehandlingen

har endast Svea hovrätt framfört betänkligheter mot utredningsmannens

ståndpunkt. Hovrätten framhåller att svårigheterna att upprätthålla

ett censurförbud under ifrågavarande förhållanden är väsentligt större

för rundradion än för pressen med hänsyn till den omedelbara verkan av en

radiosändning.

Jag kan instämma med hovrätten i att problemet är mer svårlöst när det

gäller radion än i fråga om pressen. Svårigheterna torde uppkomma framför

allt i fråga om sändningar som inte skall omfattas av ensamrätten. Vad

angår det företag som tillerkänns ensamrätten anser jag riskerna med att

upprätthålla censurförbudet även under krig och andra orostider vara mycket

små. Jag förutsätter att företagets ställning under sådana tider såsom

radioutredningen föreslagit kommer att regleras i en särskild överenskommelse

med staten. Statens upplysningscentrals rådgivande verksamhet i händelse

av krig är en ytterligare garanti för att företagets verksamhet inte

kommer att äventyra landets säkerhet.

När det gäller sändningar som inte skall omfattas av ensamrätten är det

mera osäkert vilka konsekvenser ett censurförbud under krig och andra

orostider kan få. Man bör visserligen kunna utgå från att de som kommer

att utöva sådan verksamhet i regel är medvetna om sitt ansvar och frivilligt

underkastar sig den övervakning som kan vara befogad med hänsyn

till landets säkerhet. Det kan emellertid inte bortses från att det kan

finnas de som låter lojaliteten mot landet vika för andra intressen. Motsvarande

problem aktualiserades vid tillkomsten av TF men ansågs inte

vara av den art att allmän censur var motiverad. Dåvarande chefen för

justitiedepartementet anförde till statsrådsprotokollet i frågan att censur

är förkastlig under fredstid och i krig kan bli en verklig fara för landet

och den demokratiska ordningen (prop. 1948:230 s. 104). Detta uttalande

äger enligt min mening fortfarande giltighet. Jag vill också påpeka att de

sändningar som jag nu avser antingen består endast av enkla meddelanden

eller inte rör allmänheten eller i vart fall endast en sluten krets av allmänheten.

Eventuella skadeverkningar av illojala sändningar bör därför bli

ganska begränsade. Vidare vill jag påpeka att en sändare som använts som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966 15

hjälpmedel vid brott kan förverkas enligt bestämmelserna i brottsbalken

och då också tas i beslag. Det finns alltså möjlighet att relativt snabbt ingripa

mot sändning som innefattar brott mot landets säkerhet.

lag vill i detta sammanhang förorda att censurforbudet i enlighet me

utredningsmannens förslag inte skall gälla i fråga om kartor in. in. som

innehåller uppgifter av betydelse för landets försvar. Lagens bestämmelser

härom bör utformas med beaktande av ÖB:s påpekanden.

Vad härefter angår den särskilda frågan om skillnaden i censurhanseende

mellan film som visas på biograf och film som visas i television anser

jag det inte möjligt att ta definitiv ställning till frågan forr an i samband

med behandlingen av filmcensurutredningens kommande förslag. Censurförbudet

i radiolagen bör enligt min mening i avvaktan på detta ställningstagande

avse även film som visas i television.

I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till radiolag. Förslaget torde få fogas till statsradspro okollet

i detta ärende som bilaga4 Om innehållet i förslaget får jag, utöver

vad som framgår av den tidigare framställningen, anföra följande.

1 §■

Vad som kan vara föremål för radiosändning är enligt 1 § 1946 års lag

tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud. I den föreslagna definitionen har

uppräkningen begränsats till ljud, bild eller annat meddelande. Härigenom

framhävs att radio avser inte bara ljudsändning, dvs. vad som vanligen avses

med radio, utan även television. Begränsningen innebär ingen ändring

i sak. Alla former av meddelanden avses. Även radarsändning, fjarrmanövrering,

fjärrskrift och liknande överföring av tecken, signaler eller skrift

är alltså radiosändning. I anledning av vad Svenska Teleindustriforenmgen

anfört vill jag framhålla att begreppet radiosändning omfattar aven sadan

överföring mellan teleslinga och särskilda mottagare som föreningen syftar

på. Definitionen anknyter i övrigt till den internationella terminologin.

Från tekniska utgångspunkter skulle det vara motiverat att reservera begreppet

radio för det som hänför sig till trådlösa sändningar. Begreppet

förekommer emellertid i olika författningar utan sådan begränsning. Med

en ny innebörd av begreppet måste sådana författningar andras. Även i

många andra sammanhang avser radio både trådlösa och tradbundna

sändningar. En ny begreppsbestämning skulle kunna skapa förvirring. Det

terminologiska system som jag förordar torde inte komma att medföra

några tillämpningssvårigheter. De praktiska fördelarna med systemet anser

jag överväga de nackdelar det kan ha från tekniskt-språklig synpunkt.

Definitionen av trådsändning omfattar både högfrekvent och lågfrekvent

,i Bilagan som, frånsett redaktionell jämkning i övergångsbestämmelserna, har samma lydelse

som det vid propositionen fogade lagförslaget har uteslutits här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år i966

sändning. Vanliga telefonsamtal är alltså en form av trådsändning. Att de

elektromagnetiska vågorna skall vara bundna, innebär att energi inte får

stråla ut från ledaren på sådant sätt att sändningen kan mottagas utanför

denna.

Det skulle kunna göras gällande att den rent tekniska innebörden av

definitionen omfattar även överföringar som uppenbarligen inte bör i förevarande

hänseende betraktas som trådsändningar, t. ex. överföring av

tal, sång eller musik från en mikrofon till en högtalare vid konsert, folkmöte

eller under liknande förhållanden, eller uppspelning av grammofonskiva

eller ljudband. Det har inte visat sig möjligt att komma fram

till en definition som är på en gång lämpad för lagtext och tekniskt oantastlig

och som helt utesluter att begrepet trådsändning får denna vida

innebörd. Detta får givetvis inte leda till den orimliga tolkningen att lagförslagets

bestämmelser om trådsändning skulle vara tillämpliga på överföringar

sådana som de nämnda.

Enligt 1946 års lag avses med radioanläggning antingen endast sändare

eller en kombination av sändare och mottagare. Begreppet radioanläggning

anvands inte i lagförslaget. Endast sändare och mottagare har därför definierats.

Vad dessa uttryck innebär torde vara klart även utan definitioner,

men sadana synes ändå befogade för att undvika eventuella missförstånd

om att endast trådlös sändare och mottagare skulle avses. Med dessa definitioner

bör begreppet radioanläggning också få den naturliga innebörden av

en gemensam benämning på sändare, mottagare eller en kombination av

båda.

Rundradiosändning föreligger liksom enligt 1966 års lag om förbud i

vissa tall mot rundradiosändning på öppna havet, om sändningen är avsedd

att mottagas direkt av allmänheten. Uttrycket »direkt» får, såsom utredningsmannen

anfört, anses innebära att sändningen överförs från sändaren

till mottagaren utan att passera en mellanliggande sändare. Att en

sändning som är avsedd för en sluten krets tillfälligtvis kan mottagas även

av andra, anser jag inte vara av den vikt att sändningen därför bör betraktas

som rundradiosändning. Principerna för rundradioverksamheten torde

mte komma att äventyras härigenom.

Jag har i det föregående redovisat de överväganden som lett fram till definitionen

av rundradiosändning. Jag utgick därvid från att vissa former

av programverksamhet bör få förekomma vid sidan av den verksamhet

som avses med bestämmelserna om ensamrätt och nämnde som exempel

sjukhusradio och kommentarer till ett sportevenemang för publiken på

sportanläggningen. Bland de praktiska fall som utredningsmannen an«ett

anser jag att följande bör jämställas med de redan nämnda, nämligen

sändning av inspelad musik till viss arbetsplats e. d„ konferenstelefoni,

överföring av gudstjänster till sjukhus och liknande inrättning, lokal nyhetssändning

och annan information till synskadade på viss ort, television

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 17

inom ett varuhus, samt specialtelevision för undervisningsändamål, för

patienter på sjukhus, vid offentliga evenemang för att underlätta för publiken

att följa med vad som händer, eller på båtar och andra färdmedel som

tidsfördriv eller information för passagerarna. I fall som dessa och liknande

får sändningen anses avsedd att mottagas av en sluten krets, vars

medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett

gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Dessa förutsättningar

föreligger däremot inte i fall sådana som överföring till andra orter av

sportevenemang eller kommentarer till sådant evenemang, specialtelevision

för bostadsområden eller stadsdelar, eller s. k. pay-TV. Vidaresändning

av rundradioprogram bör, som framgår av vad jag förut anfört, bedömas

på samma sätt som direktsändning.

Uttrycket radioprogram har valts i stället för endast program med tanke

på att uttrycket skall kunna användas även i annan lagstiftning, där det

kanske inte ställer sig lika naturligt som i radiolagen att tala om program.

Undantagen från begreppet radioprogram avser enkla meddelanden av det

slag som lämnas av »Fröken Ur», »Fröken Väder», »Telenytt» o. d. F. n.

torde sådana meddelanden förekomma endast i trådsändning men åtminstone

teoretiskt kan det tänkas ske även i radiosändning. I likhet med utredningsmannen

vill jag understryka att det verkligen måste vara fråga

om enkla meddelanden för att innehållet i en sändning inte skall betraktas

som program. Kommentarer eller andra utläggningar till meddelandena

gör att de inte kan anses såsom enkla. Fordrar meddelandena någon form

av redigering utöver en ren sammanställning av uppgifter torde radioprogram

alltid föreligga. Meddelandena får t. ex. inte inramas av musik, reklam

eller annat innehåll utom uppgift om vem som lämnar meddelandena och

deras källa.

2 §.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 2 och 3 §§

1946 års lag. Den formella ändringen har dock gjorts att det inte uttryckligen

föreskrivits att tillstånd kan förenas med villkor om användningen

under förbehåll om enskild rätt. En sådan föreskrift synes överflödig.

Tillstånd krävs för både innehav och användning av radiosändare. Att

kräva tillstånd endast för innehavet skulle, såsom hovrätten för Västra

Sverige och televerket påpekat, kunna leda till att syftet med tillståndstvånget

inte uppnås.

I likhet med utredningsmannen anser jag att generella tillstånd bör kunna

ges för vissa angivna typer av sändare, t. ex. teleslinga.

Jag kan inte dela utredningsmannens uppfattning att det skulle innebära

någon större administrativ lättnad om tillstånd meddelades t. v. En sådan

ordning skulle ställa stora krav på utformningen av villkoren för innehav

och användning av radiosändare. De tekniska förutsättningar som förelåg

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966

när ett tillstånd meddelades kan t. ex. förändras så att de föreskrivna villkoren

inte längre är tillräckliga. Om tillståndet meddelats t. v., skulle det

i en sådan situation kunna återkallas för den händelse tillståndshavaren inte

ville gå med på de nya villkor som ansågs nödvändiga. Ett sådant förfarande

skulle många gånger kunna te sig stötande för den enskilde. Det kan därför

förmodas att tillståndsmyndigheten ofta skulle välja att söka utforma

villkoren från början så att de skulle kunna täcka tänkbara framtida förändringar

i förutsättningarna för tillståndet. De administrativa lättnaderna

med en tillståndsgivning t. v. skulle därmed kunna förbytas i sin motsats.

Någon ändring har därför inte gjorts i gällande ordning, enligt vilken

tillstånd skall meddelas för viss tid.

Jag avser att senare anmäla de ändringar som kan bli nödvändiga i

1954 års kungörelse med vissa bestämmelser rörande radioanläggningar.

När medborgarnas rätt att inneha och använda mottagare grundar sig

på en föreskrift i lag, kan bestämmelserna om licensavgift och de övriga

inskränkningar i denna rätt som ansetts nödvändiga inte såsom f. n. knytas

till ett krav på tillstånd för rätt att inneha mottagare. Bestämmelserna

i förevarande paragraf har i detta hänseende utformats så att de nödvändiga

föreskrifterna skall utfärdas av Ivungl. Maj :t i vissa fall och i andra

fall av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. På Kungl. Maj :t bör ankomma

att utfärda de grundläggande föreskrifterna om licensavgift och

andra föreskrifter som inte är av rent administrativ natur eller innebär

mindre ingripande ordningsregler.

Uttrycket telehemlighet har samma innebörd som i 4 kap. 8 § brottsbalken.

Det skydd som där ges för telehemlighet avser endast det fallet att

någon olovligen berett sig tillgång till telemeddelande. Det fordras alltså

att gärningsmannen agerat med uppsåt att få tillgång till meddelandet. Bestämmelsen

täcker inte det fallet att någon oavsiktligt fått del av en telehemlighet,

t. ex. medan han lyssnar på ett rundradioprogram. En på sådant

sätt uppenbarad telehemlighet bör givetvis inte få föras vidare. Bestämmelser

härom finns f. n. i de villkor som televerket meddelat för innehav

av mottagare. De är emellertid av sådan art att de bör utfärdas av Kungl.

Maj :t. En föreskrift härom har därför intagits i förevarande paragraf.

Rätten att inneha och använda mottagare får anses innebära att myndighet

eller annat allmänt organ inte äger föreskriva om mottagares beskaffenhet

eller hindra framställning eller försäljning av mottagare, om syftet

skulle vara att försvåra eller göra det omöjligt att mottaga viss sändning

eller sändning av visst slag. Ett särskilt förbud häremot, såsom JK ifrågasätter,

anser jag inte nödvändigt.

Bestämmelserna i förevarande paragraf förutsätter en genomgripande ändring

av 1958 års kungörelse angående rätt att innehava radiomottagningsapparat.

Jag kommer senare att föreslå Kungl. Maj :t dessa ändringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966 19

*s
Vad

som föreskrivits i 2 och 3 §§ bör liksom enligt gällande rätt inte äga

tillämpning i fråga om utländskt fartyg eller luftfartyg som tinns i Sverige.

Eftersom det numera inte är ovanligt att utländska motorfordon kommer

in i landet försedda med radiosändare, har undantaget utvidgats att omfatta

även sådana fall.

Jag avser att senare anmäla de ändringar som kan bli nödvändiga i 1939

års kungörelse angående nyttjande inom svenskt territorium av radioanläggning

eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg.

5 §.

Den ensamrätt Sveriges Radio har att bestämma programmen i rundradiosändning

följer av det avtal där Kungl. Maj :t och Sveriges Radio är

avtalsslutande parter. Sedan en lång följd av år har emellertid huvudprinciperna

för rundradioverksamheten i landet fastställts med riksdagens godkännande.

Denna ordning bör bestå.

Med bestämmelsen att ensamrätten gäller rundradiosändning från sändare

här i landet avses inte någon ändring i gällande ordning för sändningar

till utlandet.

6 §.

Reglerna om opartiskhet och saklighet måste tillämpas med beaktande

av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i radion.

Kravet på opartiskhet medför att olika åsiktsriktningar skall få komma

till tals och balanseras på ett rättvist sätt. Av kravet på saklighet följer att

uppgifter och påståenden i ett program skall vara sanna. För att dessa krav

skall kunna anses uppfyllda bör fordras att felaktig sakuppgift beriktigas,

när det är påkallat, och att den som har befogat anspråk att bemöta ett

påstående bereds tillfälle till genmäle.

Eftersom ett beriktigande eller genmäle kan förlora avsevärt i verkan

om det kommer alltför lång tid efter den felaktiga uppgiften eller det påstående

som skall bemötas, är det angeläget att det utan oskäligt dröjsmål

ges beriktigande eller plats för genmäle. Bestämmelser i detta syfte bör

ingå i det avtal som avses i andra stycket av 6 §.

7 §.

Bland de uppgifter som skall ankomma på radionämnden bör ingå övervakning

av att kraven på opartiskhet och saklighet uppfylls. Härav följer

att nämnden har att pröva frågor om beriktigande eller genmäle.

8 §■

Censurförbudet enligt denna paragraf bör lika litet som motsvarande

förbud enligt TF hindra en frivillig censurering på det sätt som bl. a. ÖB

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt konstitutions, och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966

antytt. En sådan ordning tillämpas f. n. av Sveriges Radio i fråga om flygbilder

som visas i television. Det undantag från censurförbudet som gjorts

i andra stycket med hänsyn till bildsekretessens betydelse för landets försvar

innebär alltså i praktiken ingen ändring av vad som nu tillämpas.

Den reglering som är påkallad i detta hänseende bör utan olägenhet kunna

ske i administrativ ordning. Det har därför inte såsom i 6 kap. 2 § TF

föreskrivits att reglerna skall ges i lag.

9 §■

Även om tillstånd inte krävs för innehav av trådsändare, måste det dock

finnas möjligheter att ingripa, om sändaren används i verksamhet som strider

mot bestämmelserna om ensamrätt i 5 §. Är det sändarens innehavare

som driver verksamheten, kan han straffas direkt enligt bestämmelserna

i förevarande paragraf. Har innehavaren upplåtit sändaren till den som

driver verksamheten, torde brottsbalkens medverkansregler bli tillämpliga

på innehavaren.

Straffet har anpassats till det som föreskrivits i 1966 års lag om förbud

i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.

Bestämmelserna om förverkande avser både radiosändare och trådsändare.

Med bestämningen att sändare varit föremål för brott avses det

fallet att en radiosändare innehas utan tillstånd. Den kan då inte anses ha

använts såsom hjälpmedel vid brott men bör ändå kunna förverkas.

Enligt 4 § 1946 års lag är förverkande i princip obligatoriskt. Undantag

görs om förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som annars

är synnerligen mildrande eller om förseelsen begåtts av annan än anläggningens

innehavare och denne inte låtit något komma sig till last i fråga

om förseelsen. Dessa bestämmelser får anses strängare än de i 36 kap. 2 §

brottsbalken. Enligt den paragrafen skall förverkande ske om ägaren eller

någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat

till den och om förverkande är påkallat för att förebygga brott eller det annars

föreligger särskilda skäl och det inte är uppenbart obilligt. Det finns

enligt min mening ingen anledning att reglera förverkandemöjligheten i fråga

om sändare på annat sätt än enligt brottsbalken.

De påföljder som kan behövas i fråga om överträdelse av föreskrifter för

innehav och användning av mottagare torde liksom f. n. böra bestämmas

av Kungl. Maj :t.

Övergångsbestämmelser

Som jag antytt i det föregående har rättsläget i fråga om trådsändningar

inte varit helt klart. Det förekommer också, vid sidan av Sveriges

Radios verksamhet, vissa fall av sådana sändningar som enligt lagförslaget

faller under begreppet rundradiosändning. Verksamhet som drivs med tillstånd

enligt 1946 års lag bör få fortsättas även sedan den nya lagen trätt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966 21

i kraft. Jag anser det vidare obilligt att den som till följd av oklarheten

i rättsläget nu opåtalat utför trådsändningar utan tillstånd skulle tvingas

att upphöra med sändningarna, övergångsbestämmelserna har därför utformats

så att det blir möjligt att fortsätta redan etablerad verksamhet

även om den strider mot bestämmelserna i den nya lagen.

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Motionerna

Motionsyrkandena har redovisats ovan under särskild rubrik. De huvudsakliga

grunderna för yrkandena återges i det följande.

I: 793 och II: 969

I motionerna anförs bl. a. att vid tidigare tillfällen motiveringen för bibehållande

och befästande av radiomonopolet varit bristen på sändningskanaler

och befarad trängsel i etern. Då i propositionen föreslås att även

sändning per tråd direkt till allmänheten förbjuds blir rätten att sända program,

oavsett på vilket sätt det sker, monopoliserad. Motivet att förbjuda

trådsändningar måste enligt motionärernas uppfattning vara myndigheternas

rädsla för fri konkurrens och att man vill skydda Sveriges Radios ensamrätt

att med teleteknik distribuera nyheter och underhållning.

Motionärerna säger vidare, att det nya lagförslaget är svårtolkat och har

många vaga definitioner, bl. a. »allmänheten». Som exempel nämns att personer

i en bostadsförening, vilka bor i ett bostadsområde, inte anses utgöra

en sluten krets, vilket däremot är fallet beträffande passagerarna på en båt.

I anslutning till lagens övergångsbestämmelser påpekar motionärerna, att

det ledande företaget utanför Sveriges Radio, ITV, satsat cirka 1,5 miljon

på förberedelser att nå nya intressenter och i Upplands Väsby lagt in teleslingor

till 2 500 hushåll. Man är dock hittills inte färdig att sända till mer

än 600 hushåll. Motionärerna frågar sig hur det skall förfaras med de företag

som lagt ned kostnader för förberedelse till trådsändning men på grund

av svårigheter att tolka gällande bestämmelser avvaktat mer preciserade

förordningar.

Med den våldsamma expansion som tekniken på detta område f. n. befinner

sig i är det enligt motionärernas mening inte omöjligt att vi en gång i

framtiden får tidningar distribuerade hem till läsaren genom s. k. telefax på

telefonledningen. Enligt den nya lagen skulle en sådan distribution vara

olaglig.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966

I: 794 och II: 970

Motionärerna anför bl. a. att en bärande princip för offentlig radioverksamhet

i ett demokratiskt kultursamhälle är att man inte får inskränka medborgarnas

yttrandefrihet i högre grad än som är oundgängligen motiverat

av tekniska skäl, dvs. trängseln i etern. Sådan opinionsbildande verksamhet

som inte konkurrerar om utrymmet i etern får inte förhindras enbart i avsikt

att stärka ett bestående radiomonopol. Självklart är därför också att

man inte kan få inskränka yttrandefriheten vad gäller tryckta skrifter och

tidningar i syfte att stärka radiomonopolet. Tryckfriheten är en medborgerlig

rättighet i vårt land och är garanterad i vår författning. Motionärerna

menar, att det därför är ur principiell synpunkt helt oacceptabelt att hindra

överföring av meddelanden mellan medborgare, vilken sker genom trådsändning.

När i förslaget till radiolag rundradiosändning definieras på sådant

sätt att även trådsändningar innefattas blir följden att medborgarnas yttrandefrihet

begränsas på ett sätt som måste betecknas såsom stridande mot

yttrande- och tryckfrihetens grunder.

Motionärerna vill jämföra överföring av program via tråd med tidningsutgivning

och anser att en parallell ligger nära till hands bl. a. därför att

man inom tidningstekniken arbetar med tanken att i en framtid distribuera

tidningar direkt till läsarens hem genom s. k. telefax på ledning.

Motionärerna anför också att den föreslagna lagregleringen av trådsändningarna

medför en stor mängd besvärliga gränsdragningsproblem och nämner

att bl. a. sjukhusradio och kommentarer till ett sportevenemang för

publiken på sporlanläggningen liksom television inom ett varuhus undantagits.

Men hur ställer det sig, frågar motionärerna, om en varuhuskedja per

tråd sänder program till samtliga sina varuhus i landet. Sådana meddelanden

som allmänheten kan få genom att slå ett visst telefonnummer — TTnytt

t. ex. — undantas vidare, men om meddelandet innefattar något mera,

t. ex. inramas av musik eller annan underhållning, skall det anses såsom

otillåten rundradiosändning, överföring av gudstjänster per tråd till sjukhus

och liknande inrättningar anges vara tillåten men om gudstjänst skulle

överföras från en kyrka till en annan samlingslokal där allmänhet kommit

samman för att lyssna på gudstjänsten är detta uppenbarligen otillåtet.

I motionerna nämns till slut att det redan finns åtminstone ett par företag

i landet som bedriver verksamhet av detta slag, riktad till abonnenter i

vissa bostadsområden. Denna verksamhet befinner sig ännu så länge på

försöksstadiet, men omfattande investeringar är gjorda och kontakter tagna

för att utvidga verksamheten. Att här införa förbud med straff framstår

för motionärerna som ett orättmätigt ingrepp i den enskilda näringsfriheten

även om, som föreslås i övergångsbestämmelserna till lagen, den verksamhet

som bedrevs den 1 november även i fortsättningen får bedrivas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 19(>C> 23

I: 795 och II: 967

I motionerna hänvisas till de i anledning av propositionen nr 136 väckta

likalydande motionerna I: 779 och II: 948.

I dessa anförs hl. a. att det ur den fria opinionsbildningens synpunkt är

särskilt väsentligt att man har konkurrerande organ som bevakar och kompletterar

varandra. På opinionsbildningens område tillämpas denna princip

framför allt inom pressen. Den liberala tryckfrihetslagstiftningens idé

måste lika väl kunna tillämpas på det nya medium som genom teknikens

framsteg står till huds.

I fortsättningen sägs att det alltid föreligger risk för att de som arbetar

inom ett monopolföretag medvetet eller omedvetet driver sin åsikt så hårt

att den fria opinionen hindras att komma till uttryck. Motionärerna anmärker

i sammanhanget att radion och televisionen har en mycket kraftig

opinionsbildande genomslagskraft.

Skillnaden mellan en situation där televisionen bedrivs som ett monopolföretag

och ett system med fri etablering ligger enligt vad motionärerna

anför framför allt i det konkurrensmoment som den fria etableringen medför.

Konkurrensmomentet innebär att olika företag kan tävla om att vinna

publiken på samma gång som de bevakar varandras sätt att möta publiken.

Båda dessa moment saknas i monopolsituationen. En tävlan mellan

skilda avdelningar inom samma företag kan heller aldrig få karaktären av

effektiv ekonomisk konkurrens.

Motionärerna framhåller att en från statsmakterna fristående radio- och

televisionsverksamhet kan och bör byggas upp så att reklamfinansieringen

är helt skild från själva programproduktionen och inte ges möjlighet att

påverka dennas utformning.

Enligt vad i motionerna anförs finns redan nu tekniska möjligheter att

vid sidan av Sveriges Radio AB inrätta ett eller flera fristående radio- och

TV-företag. De TV-kanaler som tilldelats Sverige medger samtidig sändning

av tre å fyra rikstäckande TV-program. För ljudradions del har radioutredningen

förordat s. k. kanalklyvning, varigenom sändningsmöjligheterna

fördubblas. Dessutom frigörs radiosändare för mellan- och kortvåg,

när ljudradion täcker hela landet via ultrakortvågskanaler.

Förslaget om frihet i etern för såväl ljudradio som TV förutsätter, säger

motionärerna, att en särskild auktoriseringsnämnd inrättas, bestående av

ledamöter utsedda av Ivungl. Maj :t. Nämndens främsta uppgift skall vara

att avgöra frågor rörande etableringsrätt. Vid sidan härav bör nämnden ha

att avgöra antalet fria program och i övrigt ge erforderliga riktlinjer för den

fria radio- och televisionsverksamheten. Motionärerna anser det naturligt

att man i första hand prövar ett av Tidningsutgivareföreningen framfört

förslag att tidningspressen får ta huvudansvaret för ett programbolag, me
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966

dan den avstår från ägareinflytande i Sveriges Radio. Vid sidan av ett av

pressen ägt fritt TV-företag bör emellertid efter hand andra företag kunna

etableras exempelvis i syfte att bedriva regional verksamhet.

I: 796 och II: 968

I motionerna anförs att de i anledning av propositionen nr 136 väckta

likalydande motionerna I: 781 och II: 956 föranleder så vittgående förändringar

av grunderna för rundradions fortsatta verksamhet att förslaget till

radiolag måste bli föremål för omarbetning i vederbörande departement.

I de sistnämnda två motionerna framhålls bl. a. att radio-TV markant

ökat möjligheterna för opinionsbildning och information. Men samtidigt

kan radio och TV, sägs det, medföra ett hot mot yttrandefriheten. Särskilt

televisionen har en genomslagskraft som gör att den kan få ett alltför stort

inflytande på opinionsbildningen, även när framställningen är ensidig. Alldeles

särskilt stor anses denna risk vara när radio och TV ligger under

offentligt monopol. Motionärerna menar att förekomsten av flera från varandra

oberoende radio-TV-företag skapar bättre förutsättningar för en fri

och allsidig opinionsbildning och samhällsdebatt. Ett enda statligt företag

med monopolställning innebär i dessa avseenden påtagliga risker för ensidighet

och godtycke. Redan förekomsten av två självständiga konkurrerande

företag med målsättning att var för sig ge en så allsidig bild av

verkligheten som möjligt innebär en förbättring i detta avseende. Risken

för ensidighet hos monopolet gäller inte bara nyheter och samhällsreportage

utan även litteratur, musik och underhållning.

Genom konkurrens skapas som motionärerna ser det förutsättningar för

en bättre programproduktion. Förekomsten av flera företag inom radioTV-branschen

medför även förbättrade förhållanden för de anställda, som

inte längre blir beroende av en enda arbetsgivare. Konkurrens skapar också,

anför motionärerna, incitament för rationellare metoder, ett mer effektivt

utnyttjande av tillgängliga resurser.

Enligt motionärernas uppfattning talar utomordentligt starka skäl för

ett upphävande av systemet med ett enda statligt företag i monopolställning

och inrättandet av ett friare system. I motionerna anges kortfattat

de principer som man menar bör vara vägledande vid uppbyggnaden av

det nya systemet. Dessa är följande:

Statsmonopolet upphör. Koncession för TV-2 ges till ett fristående gentemot

statsmakterna och Sveriges Radio oberoende företag. För att förhindra

att detta blir dominerat av en enda politisk eller ekonomisk maktgruppering

måste särskilda bestämmelser gälla för aktieteckningen i bolaget.

En naturlig möjlighet är t. ex. att press och folkrörelser får förvarva

en viss andel av aktiestocken. TV-2-företaget skall arbeta under

samma regler för opartiskhet och ansvar som gäller för Sveriges Radio

(eller kommer att gälla då nya radiolagen trätt i kraft).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr i år 1966 25

TV-2-företaget tillätes finansiera sin verksamhet genom försäljning av

reklamtid. I vad mån och från vilken tidpunkt lokala eller regionala TVföretag

eller radioföretag skall ges rätt att likaledes försälja reklam hör bli

föremål för särskild utredning. Därvid bör bl. a. hänsyn tas till verkningarna

på dagspressens ekonomiska villkor och önskvärdheten att inte alltför

plötsliga och genomgripande förändringar inträder därvidlag. Tidningsföretagens

möjligheter att bli intressenter i detta TV-företag och därigenom

uppnå vissa ekonomiska fördelar bör därvid beaktas. Reklamfinansiering

är bästa sättet att ge företaget ekonomiskt oberoende gentemot staten.

Det är också den enda metoden om man vill ha elt finansieringssystem

som möjliggör en utveckling till ett ännu friare system i framtiden då det

finns ökade möjligheter till flera företag. Vissa regler bör gälla för annonseringen.

Reklam bör endast få förekomma mellan olika program eller

i sammanhängande programblock. Reklamen skall således klart åtskiljas

från den övriga programverksamheten. Den skall presenteras på ett sådant

sätt att allmänheten inte svävar i tvivelsmål om att det rör sig om

annonsering. Det får inte förekomma att ett visst program bekostas eller

understöds av en viss annonsör eller annan person.

I: 797 och II: 971

Motionärerna anför bl. a. att den fortsatta utbyggnaden av etermedia

kommer att ge ett ökat utrymme för en rik differentiering av programverksamheten,

varvid skilda intresse- och åsiktsriktningar i allt större

utsträckning kommer att kunna tillgodoses. Det är därvid av stor vikt att

programmen till sin utformning präglas av kultur och stilkänsla, varvid

oliktänkandes åsikter och värderingar i möjligaste mån respekteras. Motionärerna

anser att en sådan målsättning klart bör komma till uttryck i de

anvisningar för radionämnden som Kungl. Maj :t avser att utfärda. Syftet

sägs inte vara att inskränka den enskildes yttrandefrihet på ett sätt som

kan sägas innebära en beskärning av en av de viktigaste medborgerliga

rättigheterna, utan att söka förhindra människovärdets kränkande genom

cynismer, sarkasmer, intoleranta klyschor och sådana programinslag, som i

religiöst och etiskt avseende för stora befolkningsgrupper verkar sårande.

Avsikten är således, sägs det, att åstadkomma en ordning, som i sann

demokratisk anda uppfyller erforderliga krav på hänsynstagande till skilda

åsiktsriktningar.

I anslutning till motionerna må nämnas att Presskonsortiet inom Sveriges

Radio AB i skrivelse till utskottet erinrat om det förslag om ett av

pressen ägt licensfinansierat TV-företag, som tidigare framförts av Svenska

tidningsutgivareföreningen. För det fall att föreningens förslag om ett särskilt

programföretag för driften av TV-2 skulle vinna riksdagens gillande

bör enligt konsortiets mening 5 och 6 §§ i förslaget till radiolag ändras till

att avse två företag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

Utskottet

I förevarande proposition framläggs förslag till ny radiolag. Lagen är

utformad som en ramlag för alla författningar och föreskrifter på området.

Lagen skiljer mellan begreppen radiosändning, som är den trådlösa

sändningen för ljudradio och television, och trådsändning. Enligt förslaget

fordras tillstånd för innehav och användning av radiosändare. Tillståndstvånget

motiveras av att utrymmet i etern är begränsat. Detta skäl föreligger

inte i fråga om trådsändare. Något krav på tillstånd för innehav och

användning av sådan sändare har heller inte uppställts i lagen. Viktiga inskränkningar

i fråga om användningen av sändare — och detta gäller såväl

radiosändare som trådsändare — följer av att bestämmanderätten i fråga

om vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning förbehålls

ett enda företag. Rundradiosändning definieras i lagen som radiosändning

eller trådsändning, som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten,

om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar

är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt

intresse att lyssna på eller se sändningen. Undantagna blir enligt

vad i propositionen anges bl. a. sjukhusradio, specialtelevision för undervisningsändamål,

television inom ett varuhus m. m. Ensamrätten begränsas

också på så sätt att enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter m. m.

inte utgör radioprogram i lagens mening.

I fråga om mottagare gäller f. n. att innehav av sådan kräver särskilt tillstånd

(licens). Denna ordning föreslås nu ändrad så att mottagare får innehas

och användas av var och en utan sådant tillstånd. Innehavet avses

emellertid skola förenas med skyldighet att betala en avgift. Härom skall

Kungl. Maj :t förordna efter riksdagens hörande.

I lagförslaget ingår en särskild bestämmelse om att den ovannämnda ensamrätten

skall utövas opartiskt och sakligt. Vidare föreskrivs förbud mot

censur. Efterhandsgranskning skall som nu ske genom radionämnden.

Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet skall meddelas av Kungl.

Maj :t. Förslaget innehåller slutligen vissa straff- och förverkandebestämmelser.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1967.

I motionerna 1:795 och 11:967 samt 1:796 och 11:968 yrkas att riksdagen

med avslag på propositionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

nytt förslag till lagstiftning i ämnet enligt närmare angivna riktlinjer.

Gemensamt för motionerna är att man vill få till stånd en ordning, som

medger att ett eller flera från statsmakterna fristående radio- och TVföretag

kan etableras.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 27

I motionerna I: 791! och II: 969 samt I: 794 och II: 970 hemställs att lagen

inte skall omfatta trådsändningar.

I motionerna 1:797 och 11:971 slutligen begärs att riksdagen i skrivelse

till Ivungl. Maj :t måtte hemställa att i de ovannämnda bestämmelserna för

radionämndens verksamhet skall som målsättning för programutformningen

anges att denna skall präglas av hänsynstagande till skilda åsiktsriktningar

i religiösa och etiska frågor.

Vad först gäller frågan om etableringsrätten inom radio- och TV-området

vill utskottet erinra om att motioner som syftade till införandet av en fri

sådan rätt, behandlades under vårsessionen innevarande år. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande i anledning av motionerna hänvisade tredje lagutskottet

till att de aktualiserade frågorna prövats av statsmakterna vid åtskilliga

tillfällen under det senaste årtiondet. Utskottet återgav i sammanhanget

de skäl som tidigare varit avgörande för ställningstagandet i frågan

om införandet av ett reklamfinansierat TV-företag. Skälen innebär i korthet

att det inte med fog kan göras gällande att alternativet med ett sådant

företag leder till en ökad yttrandefrihet och att det vidare beträffande

publikens reella valmöjligheter och programledningens integritet är underlägset

det nuvarande systemet. Detsamma gäller beträffande programstandarden,

dock att konkurrensen som sådan kan tänkas få en stimulerande

inverkan på vissa typer av program. Tredje lagutskottet anförde att några

skäl som borde föranleda till att den sålunda uttalade uppfattningen frångicks

inte anförts.

Utskottet kan ej finna att något nytt nu framkommit, som ger anledning

att ändra de grundläggande principerna för rundradioverksamheten i vårt

land. Motionerna I: 795 och II: 967 samt I: 796 och II: 968 bör sålunda avstyrkas.

Det är enligt utskottets mening vidare tydligt att om man avstår från

varje reglering av trådsändningarna så innebär detta ett väsentligt avsteg

från de nämnda principerna. Inte minst genom utvecklingen av centralantennanläggningar

för stora enheter och förbindelserna mellan olika sådana

anläggningar skulle det med all sannolikhet ganska snart uppstå omfattande

ledningsnät i privat regi för sändning av radio- och TV-program med

inslag av kommersiell reklam. En av grundvalarna för det nuvarande

systemet skulle härigenom rubbas. Starka skäl talar sålunda för att ensamrätten

bör omfatta även trådsändning. Motionerna 1:793 och 11:969 samt

I: 794 och II: 970 bör därför avstyrkas.

I dessa motioner har även riktats kriktik mot utformningen av begreppet

rundradiosändning och gjorts gällande att det är vagt och svårtolkat. Utskottet

är medvetet om att vissa tolkningssvårigheter föreligger. God ledning

för bedömningen synes emellertid kunna erhållas nr de av departementschefen

motivvis gjorda uttalandena. Mot bakgrunden härav och då

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

avsevärda svårigheter torde möta varje försök till gränsdragning på området

bör den i propositionen förordade lösningen godtas.

Vad gäller den fråga som väckts i motionerna I: 797 och II: 971 angående

målsättningen för programutformningen vill utskottet anföra följande. Regler

för Sveriges Radio aktiebolags programverksamhet ges f. n. i överenskommelsen

den 15 maj 1959 mellan svenska staten och bolaget angående

rundradions programverksamhet. Vid programmens utformning har bolaget

enligt överenskommelsen bl. a. att sakligt, opartiskt och i lämplig form

meddela upplysning om nuets händelser, lämna allmänheten orientering

om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera till debatt kring

sådana frågor. Bolaget skall vidare i skälig omfattning tillgodose olika intresseriktningar

inom religion, musik, teater, litteratur och vetenskap samt

skänka god förströelse och underhållning. För granskning av bolagets handhavande

av programverksamheten utser Ivungl. Maj :t radionämnden. Enligt

den för nämnden gällande instruktionen åligger det denna huvudsakligen

att granska de allmänna riktlinjer efter vilka programverksamheten

planläggs och bedrivs samt granska om programverksamheten i stort

handhas enligt bestämmelserna i överenskommelsen. Någon ändring i vad

sålunda gäller sker inte genom propositionen i vidare mån än att de grundläggande

bestämmelserna om saklighet och opartiskhet samt om radionämnden

tas in i lagen. Utskottet anser det vara i och för sig riktigt att

programutformningen bör »präglas av hänsynstagande till skilda åsiktsriktningar

i religiösa och etiska frågor» men då dessa synpunkter kan inbegripas

i kravet på saklighet och opartiskhet bör motionerna inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Som ovan nämnts skall enligt förslaget Ivungl. Maj :t efter riksdagens hörande

förordna om avgift för innehav av mottagare. I samband med att sådan

avgift föreskrivs torde bl. a. uppkomma fråga huruvida straffansvar

bör stadgas för innehav eller brukande av mottagare, för vilken avgift ej

erlagts. Då en sådan bestämmelse skulle innebära en inskränkning i den

nu föreslagna regeln om rätt att inneha och använda mottagare förutsätter

utskottet att dylika föreskrifter underställes riksdagen för beslut.

De delar av propositionen som ej behandlats ovan föranleder inte något uttalande

från utskottets sida.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

A. att riksdagen måtte avslå följande motioner, nämligen

1. 1: 795 och II: 967 samt

2. I: 796 och II: 968;

B. att riksdagen med avslag på följande motioner, nämligen
1.

I: 793 och II: 969 samt

2. I: 794 och II: 970,

måtte bifalla förevarande proposition, nr 149; samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 29

C. att motionerna I: 797 och II: 971 i vad de ej kan anses

besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 december 196(5

På sammansatta konstitutions- och tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Georg Pettersson, fru

Segerstedt Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Göran Karlsson

och Herbert Larsson;

från andra kammaren: herrar Hamrin i Jönköping, Johansson i Trollhättan,

Martinsson, Boo, Nyberg*, fru Torbrink, herrar Grebäck*, Persson i

Tandö och Carlshamre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid A. i utskottets hemställan

av herr Alexanderson, fröken Stenberg, samt herrar Hamrin i Jönköping,

Nyberg och Carlshamre, vilka ansett

a) att den del av utlåtandet under rubriken »Utskottet» som börjar med

orden »Vad först» och som slutar med orden »utskottets sida» bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den uppfattning beträffande riktlinjerna för rundradions

fortsatta verksamhet, som angivits i den till statsutskottets utlåtande nr

163 fogade, med 2) betecknade reservationen av herr Kaijser m. fl. Dessa

riktlinjer innebär bl. a. utvidgad etableringsrätt. Det i förevarande proposition

framlagda förslaget till radiolag är icke förenligt med de synpunkter

på radioverksamheten i vårt land, som utskottet sålunda har. Förslaget till

radiolag kan därför icke antagas. I stället bör riksdagen med avslag å propositionen

hos Kungl. Maj :t anhålla att ett nytt förslag till radiolag, i vilket

dessa synpunkter beaktas, snarast föreläggs riksdagen.

Med detta ståndpunktstagande saknar utskottet anledning att ta ställning

till de yrkanden som avses i motionerna I: 793 och II: 969, I: 794 och

11:970 samt 1:797 och 11:971.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

b) att utskottet bort hemställa:

I. att riksdagen med bifall till motionerna I: 795 och

11:967 samt 1:796 och 11:968 måtte avslå förevarande

proposition, nr 149;

II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

att nytt förslag till radiolag, utformat enligt de riktlinjer

som angivits i ovan nämnda reservation, snarast

förelägges riksdagen; samt

III. att motionerna I: 793 och II: 969, I: 794 och II: 970

samt I: 797 och II: 971 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Vid B. i utskottets hemställan

av fru Segerstedt Wiberg samt — i andra hand — av herr Alexanderson,

fröken Stenberg, herrar Hamrin i Jönköping, Ngberg och Carlshamre, vilka

ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet under rubriken »Utskottet» som börjar

med orden »Det är» och som slutar med orden »lösningen godtas» bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan icke finna att den reglering av trådsändningarna, som föreslås

i propositionen, kan accepteras ur principiell synvinkel. Genom att ensamrätten

enligt förslagets 5 § innefattar även trådsändningar inskränkes

yttrandefriheten på ett sätt som enligt utskottets uppfattning måste anses

stridande mot yttrande- och tryckfrihetens grunder. Vidare kommer härigenom

utvecklingen på teleöverföringens område sannolikt att försvåras.

I likhet med motionärerna finner utskottet också att en mängd besvärliga

gränsdragningsproblem kommer att uppstå.

Utskottet förordar därför sådan ändring av förslaget till radiolag, att

med rundradiosändning icke skall avses trådsändning.

b) att utskottet bort hemställa:

att riksdagen med bifall till motionerna 1: 793 och II:

969 samt I: 794 och II: 970 måtte för sin del antaga förslaget

till radiolag med sådana ändringar att nedanstående

paragrafer och övergångsbestämmelserna erhåller följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

1 §•

I denna---—--— bunda vid särskilt anordnad ledare.

rundradiosändning: radiosändning

eller trådradiosändning som är avsedd

att mottagas direkt av allmänheten,

om sändningen icke är av
-

rundradiosändning: radiosändning

som är avsedd att mottagas direkt

av allmänheten, om sändningen icke

är avsedd endast för en sluten krets,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 31

(Kungl. Maj.ts förslag)

sedd endast för en sluten krets, vars

medlemmar äro förenade genom en

påtaglig gemenskap av annat slag

än att lyssna på eller se sändningen,

sändare: anordning — ----- —

(Utskottets förslag)

vars medlemmar äro förenade genom

eu påtaglig gemenskap av annat

slag än att lyssna på eller se

sändningen,

--eller dylikt.

5

Det företag som Konungen bestämmer

äger med ensamrätt avgöra

vilka radioprogram som skola förekomma

i rundradiosändning från

sändare här i riket.

Företaget får------—

§•

Det företag som Konungen bestämmer

äger med ensamrätt avgöra

vilka radioprogram som skola förekomma

i rundradiosändning från

radiosändare här i riket.

— av Konungen.

9 §.

Den som-----—--

Sändare som använts såsom hjälpmedel

vid eller varit föremål för

brott enligt denna lag kan förklaras

förverkad. Bestämmelserna i 36 kap.

brottsbalken äga därvid tillämpning.

ett år.

Radiosändare som använts såsom

hjälpmedel vid eller varit föremål

för brott enligt denna lag kan förklaras

förverkad. Bestämmelserna

i 36 kap. brottsbalken äga därvid

tillämpning.

Denna lag--------- — att gälla.

Tillstånd som ------—--fortfarande giltighet.

Utan hinder av bestämmelsen i

den nya lagen får verksamhet för

trådsändning som påbörjats före den

1 november 1966 och som drives vid

lagens ikraftträdande drivas även

därefter i samma omfattning som

den hade den 31 oktober 1966.

Särskilt yttrande

av fru Segerstedt Wiberg

Enligt 2 § förslaget till lag om radiolag får radiosändare här i riket innehas

eller användas endast av den som erhållit tillstånd härtill antingen av

regeringen själv eller av annan myndighet som regeringen utsett. Innebörden

härav är att några möjligheter till internationellt samarbete vid an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966

vändning av radiosändare icke föreligger. Rätten till användningen av radiosändare

har monopoliserats för den som erhållit ett nationellt svenskt

tillstånd.

För närvarande behandlas i Nordiska rådet förslag om ett utvidgat nordiskt

samarbete på televisionens område. Ett förslag är därvidlag att en

TV-kanal 2 skall brukas för ett samnordiskt producerat program. I denna

tanke ligger självfallet icke att ett sådant samproducerat program uteslutande

skall handla om nordiska frågor av olika slag. Tanken är fastmera

att, då våra resurser — personella och ekonomiska — på televisionens

område i alla de nordiska länderna är starkt begränsade, det skulle

möjliggöra ett bättre utnyttjande av våra tillgångar, därest programmen

kunde framställas gemensamt. Stora besparingar måste härvid kunna göras

jämfört med om tre eller fyra länder skulle producera var och en sitt eget

TV-program 2.

Det har satts i fråga om ett helt, nordiskt samproducerat TV-program

skulle mottagas väl bland tittarna. Hyser man oro för att ett helt och

hållet samproducerat program skulle komma att innehålla alltför mycket

stoff, vilket kunde te sig främmande för en större grupp tittare, är det

möjligt att endast upplåta viss del av programtiden i ett TV-program 2

(antingen viss veckodag eller vissa timmar eller över huvud en bestämd

andel av programtiden) att disponeras av den samnordiska produktionsledningen.

Många olika alternativ erbjuder sig härvidlag. Det väsentliga är

att man genom en gemensam nordisk produktionsledning skulle kunna utnyttja

alla tillgängliga resurser bättre än vid splittring på en råd nationella

program.

Nordiska rådet har ännu icke kunnat taga ställning till hur enligt dess

mening hithörande spörsmål bäst kan lösas. En debatt härom är planerad

att hållas vid rådets förestående femtonde session, som hålls första veckan

i april 1967. En rekommendation till regeringarna kan förutses bli antagen.

Även i andra former än nu antytts kan ett internationellt samarbete i

TV snabbt bli aktuellt. Redan nu skymtar tanken med en nordisk satellitsändare

som förmedlare av sändningar till hela Norden på en gång som ett

realiserbart projekt.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660755

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.