Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till radiolag jämte i ämnet väckta motioner.
1965-12-06 · 32 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
K3LU 1966:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till radiolag jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 1
Nr 1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till radiolag jämte i ämnet väckta motioner.
Genom en den 28 oktober 1966 dagtecknad proposition, nr 149, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till radiolag.
Propositionen har hänvisats till konstitutionsutskottet såvitt avser 8 § i
förslaget medan den i övrigt hänvisats till lagutskott och tilldelats tredje
lagutskottet. Utskotten har beslutat att behandla ärendet i sammansatt utskott.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta, parvis likalydande motioner, nämligen
I: 793 av herr Blomquist och II: 969 av herr Rubin m. fl.,
I: 794 av herr Hilding och herr Eriksson, Karl-Erik, samt II: 970 av herr
Ståhl m. fl.,
I: 795 av herr Holmberg m. fl. samt II: 967 av herr Bohman m. fl.,
I: 796 av herr Lundström m. fl. samt II: 968 av herr Ohlin m. fl., ävensom
I: 797 av herr Schött m. fl. och II: 971 av herr Werner m. fl.
Ärendet har visst samband med propositionen nr 136 angående rundradions
fortsatta verksamhet m. m. I anledning av denna har väckts bl. a. de
likalydande motionerna I: 779 av herr Holmberg m. fl. och II: 948 av herr
Bohman m. fl. samt de likalydande motionerna I: 781 av herr Lundström
m. fl. och II: 956 av herr Ohlin m. fl.
Här må även nämnas propositionen nr 156 med förslag till radioansvarighetslag.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I anslutning till propositionen nr 136 angående rundradions fortsatta
verksamhet m. m. framläggs genom denna proposition förslag till ny radiolag.
Den föreslagna lagstiftningen skiljer mellan begreppen radiosändning,
som är den trådlösa sändningen för ljudradio och television, och trådsändning.
Rundradiosändning är ett gemensamt begrepp för den radiooch
trådsändning som riktar sig till allmänheten. Som rundradiosändning
anses ej sändning som är avsedd att mottagas endast av en sluten krets,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 4 avd. Nr 1
2 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag
än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Undantagna
blir således t. ex. sjukhusradio, specialtelevision för undervisningsändamål,
television inom ett varuhus m. m.
Enligt förslaget fordras tillstånd för innehav och användning av radiosändare
men icke trådsändare. Rundradiosändning förutsättes som nu handhas
av ett företag med ensamrätt.
I lagförslaget ingår en särskild bestämmelse om att ensamrätten skall
utövas opartiskt och sakligt. Vidare föreskrivs förbud mot censur. Efterhandsgranskning
skall som nu ske genom radionämnden.
Förslaget innehåller straff- och förverkandebestämmelser.
Den nya radiolagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1967.
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
Förslag
till
Radiolag
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
I denna lag förstås med
radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp
av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser äro lägre än 3 000 gigahertz
och vilka utbreda sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp
av elektromagnetiska vågor vilka äro bundna vid särskilt anordnad ledare,
rundradiosändning: radiosändning eller trådsändning som är avsedd att
mottagas direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast för
en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap
av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning
(trådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består
av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden
om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.
2 §.
Radiosändare får här i riket eller på svenskt fartyg eller luftfartyg utom
riket innehas eller användas endast av den som erhållit tillstånd av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 106b 3
Tillstånd meddelas för viss tid. „
Konungen äger förordna om avgift för innehav av radiosändare.
3 §.
Mottagare får innehas och användas av var och en.
Konungen förordnar efter riksdagens hörande om avgift för innehav
av mottagare. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer ager
meddela närmare föreskrifter om sådan avgift och ordningsföreskrifter för
användning av mottagare. ...
Konungen äger meddela föreskrifter till skydd för telehemlighet.
4 §.
Bestämmelserna i 2 och 3 §§ äga ej tillämpning på radiosändare eller
mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela föreskrifter
för innehav och användning av sådan radiosändare och mottagare.
5 §.
Det företag som Konungen bestämmer äger med ensamrätt avgöra vilka
radioprogram som skola förekomma i rundradiosändning från sändare här
i riket.
Företaget får ej överlåta sin rätt enligt första stycket helt eller delvis
utan medgivande av Konungen.
6 §•
Ensamrätten enligt 5 § skall utövas opartiskt och sakligt.
Ensamrätten skall i övrigt utövas efter riktlinjer som fastställas genom
avtal mellan Konungen och företaget.
7 §•
För granskning av radioprogram som förekommit i rundradiosändning
finnes radionämnden. Konungen meddelar närmare bestämmelser om nämndens
verksamhet.
8 §.
Myndighet eller annat allmänt organ får ej i förväg granska eller föreskriva
förhandsgranskning av radioprogram och ej heller förbjuda radiosändning
eller trådsändning på grund av dess innehåll.
Bestämmelserna i första stycket hindra ej förhandsgranskning eller sändningsförbud
i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som
innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.
9 §.
Den som innehar eller använder radiosändare i strid mot bestämmelserna
i denna lag eller mot villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd
enligt 2 § eller som driver verksamhet i strid mot bestämmelserna i 5 § dömes
till böter eller fängelse i högst ett år.
Sändare som använts såsom hjälpmedel vid eller varit föremål för brott
enligt denna lag kan förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken
äga därvid tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Sammansatt konstitutions, och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967, då lagen den 3 maj 1946
(nr 172) om radioanläggningar m. m. skall upphöra att gälla.
^Tillstånd som meddelats enligt den äldre lagen äger fortfarande giltig
Utan
hinder av bestämmelserna i den nya lagen får verksamhet för trådsandning
som påbörjats före den 1 november 1966 och som drives vid lagens
ikraftträdande drivas även därefter i samma omfattning som den hade
den 31 oktober 1966.
Motionsyrkanden
I motionerna I: 793 och II: 969 hemställs
»dels att riksdagen måtte besluta att trådsändning får ske utan inskränkning,
dels att åt vederbörande utskott uppdrages att vidtaga de ändringar i
det till propositionen fogade Förslag till lag som därav betingas».
I motionerna I: 79i och II: 970 hemställs
»1. att riksdagen måtte avslå förslaget till radiolag såvitt det avser att såsom
rundradiosändning skall förstås jämväl trådsändning,
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta härav föranledd författningstext».
I motionerna I: 795 och II: 967 hemställs
r »att riksdagen med avslag av Kungl. Maj :ts prop. 149 i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa att förslag snarast måtte föreläggas riksdagen
till dels lagstiftning om fri etableringsrätt av radio- och televisionsanläggningar
och de med den fria etableringsrätten sammanhängande förändringarna
inom opinionsrätten, dels lagstiftning om inrättande av en auktoriseringsnämnd
i enlighet med de i motionerna framförda riktlinjerna».
I motionerna I: 796 och II: 968 hemställs
»att riksdagen med avslag på det i proposition nr 149 framlagda förslaget
till radiolag måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om nytt förslag till
radiolag i enlighet med de i motion nr 00 anförda riktlinjerna för rundradions
fortsatta verksamhet».
De i hemställan avsedda motionerna är I: 781 och II: 956.
I motionerna 1: 797 och 11: 971 hemställs
»att Kungl. Maj :t i de bestämmelser som enligt § 7 radiolagen skall meddelas
radionämnden måtte, under beaktande av vad i motionen anförts,
ange den målsättningen för programutformningen, att denna präglas av
hänsynstagande till skilda åsiktsriktningar i religiösa och etiska frågor».
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr i år
5
Inledning
I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Palme,
inledningsvis följande.
Den 22 juni 1965 avlämnade en särskilt tillkallad utredningsman (professorn
vid Uppsala universitet Svante Bergström) betänkandet »Radiolag»
(SOU 1965:46). I betänkandet föreslås att lagen den 3 maj 1946 (nr 172)
om radioanläggningar m. in. skall ersättas med en ny lag.
Den nya lagen föreslås skola reglera inte endast rätten att inneha radioanläggning
utan även rätten att driva programverksamhet för radio. I fråga
om programverksamheten innefattar förslaget bestämmelser om den nya
form av rundradio, särskild rundradio, som föreslagits av 1960 års radioutredning
i betänkandet »Radions och televisionens framtid i Sverige I» (SOU
1965:20).
Vidare föreslås en särskild reglering i fråga om trådsändningar.
Efter remiss, som skett gemensamt med remiss över radioutredningens
betänkande, har yttranden över betänkandet »Radiolag» avgetts av justitiekanslersämbetet
(JK), riksåklagarämbetet (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten för
Västra Sverige, försvarsstaben, televerket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,
Norrbottens, Södermanlands och Älvsborgs län, forskningsrådens samarbetsdelegation,
1964 års utredning om radions juridiska ansvar, ellagstiftningsutredningen,
Sveriges Radio aktiebolag, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Sveriges Grossistförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation,
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Lantbruksförbund,
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Publicistklubben,
Svenska Tidningsutgivareföreningen, Föreningen Sveriges Filmproducenter,
Svenska Teleindustriföreningen, Hyresgästernas Sparkasse- och
Byggnadsföreningars Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag,
Motororganisationernas Samarbetsdelegation och Kooperativa Kvinnogillesförbundet.
Jag avser att senare föreslå Ivungl. Maj :t att radioutredningens förslag om
inrättande av särskild rundradio skall utredas närmare, innan Kungl. Maj :t
tar ställning till förslaget. Jag kommer därför inte att nu ta upp frågan om
en rättslig reglering av särskild rundradio.
Den 15 maj 1962 avlämnade en särskilt tillkallad utredningsman (häradshövdingen
Johan Björling) betänkandet »Radions juridiska ansvar» (SOU
1962: 27) till chefen för justitiedepartementet. I betänkandet föreslås bl. a.
censurförbud i fråga om radioprogram. Sedan Nordiska rådet vid sin elfte
session i Oslo år 1963 beslutat hemställa till regeringarna att undersöka
möjligheterna för en i princip likartad nordisk lagstiftning om radions juridiska
ansvar (rekommendation nr 18/1963), tillkallade chefen för justitiedepartementet
samme utredningsman att ytterligare utreda frågan. Den 15
6 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
september 1965 avlämnade utredningsmannen betänkandet »Radioansvarighetslag»
(SOU 1965:58). I betänkandet föreslås åter censurförbud i fråga
om radioprogram.
Betänkandet »Radioansvarighetslag» har remissbehandlats inom justitiedepartementet.
Yttranden har avgetts av JK, RÄ, Svea hovrätt, hovrätten
över Skåne och Blekinge, Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Göteborg,
överbefälhavaren (ÖB), televerket, beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, statens biografbyrå, radionämnden, filmcensurutredningen, 1963
års konsumentupplysningskommitté, Sveriges Radio aktiebolag, Sveriges
advokatsamfund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), SACO, Tidningarnas
Telegrambyrå, Högerpressens Nyhetsbyrå, Folkpartiets Presstjänst,
Publicistklubben, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Författareförening,
Fria Litterära Yrkesutövares Centralorganisation, Svenska
Journalistförbundet och Föreningen Sveriges stadsdomare.
I yttrandena över betänkandet »Radiolag» har frågan om förbud mot censur
berörts av JK, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Grossistförbund,
Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges Köpmannaförbund,
Sveriges Industriförbund och Sveriges Lantbruksförbund.
Efter samråd med chefen för justitiedepartementet kommer jag i det följande
att ta upp frågan om förbud mot censur.
Nuvarande ordning
Utskottet hänvisar till propositionen s. 6—8.
Utredningarna
Utskottet hänvisar till propositionen s. 8—19.
Remissyttrandena
Utskottet hänvisar till propositionen s. 19—27.
Departementschefen
I nära samarbete med radioutredningen, vars förslag jag kommer att anmäla
inom kort, har frågan om den för radioverksamheten grundläggande
lagstiftningen utretts av en särskild utredningsman. Hans förslag innebär
att gällande lag på området, 1946 års lag om radioanläggningar m. m., skall
ersättas av en ny radiolag. Denna föreslås liksom 1946 års lag reglera rät
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr i år 19C>r> 7
ten att inneha och använda sändnings- och mottagningsanläggningar för
radiosändning. Vidare skall den enligt förslaget behandla ratten alt driva
programverksamhet för radio.
Begreppet radiosändning är i 1946 års lag definierat så att bestämmelserna
kommer att omfatta både trådlösa och trådbundna sändningar. Enligt
1959 års internationella telekonvention avser radiosändning emellertid endast
trådlös sändning. Utredningsmannen anser det naturligt att den svenska
terminologin anpassas till den internationella. Remissinstanserna har ingen
invändning mot detta, och även jag anser en sådan anpassning naturlig.
Under senare år har eu rad nya former av trådbundna sändningar blivit aktuella,
och eu viss osäkerhet har visat sig om vilka regler som gäller for sådana
sändningar, trots att 1946 års lag enligt sin ordalydelse är tillämplig
på dem. Detta gör det än mer angeläget att lagstiftningen på området utformas
så att de skillnader i rättsligt avseende som kan anses motiverade mellan
trådlösa och trådbundna sändningar blir klargjorda.
Förslaget om rättslig reglering av rätten att driva programverksamhet,
dvs. av sändningars innehåll, är närmast föranlett av radioutredningens
förslag om inrättande av en ny form av rundradio, kallad särskild rundradio.
Som jag anfört inledningsvis, anser jag att frågan om en särskild
rundradio bör utredas närmare, innan Kungl. Maj :t tar ställning till radioutredningens
förslag härom. Detta bör emellertid inte hindra ett ställningstagande
redan nu till frågan om en rättslig reglering av sändningars innehåll.
Enligt min mening är det naturligt att man i samband med bestämmandet
av den framtida utformningen av radioverksamheten i Sverige också
i lag slår fast de grundläggande rättigheterna och skyldigheterna i fråga
om denna verksamhet. Med hänsyn till radions betydelse som kommunikationsmedel
i samhället kan det, såsom påpekats från olika hall, finnas skal
att bestämma dessa rättigheter och skyldigheter eller de viktigaste av dem
i grundlag. Frågan om detta bör ske torde lämpligen kunna prövas i samband
med det fortsatta arbetet på en total grundlagsreform.
Jag förordar att 1946 års lag nu ersätts med en ny lag. I likhet med utredningsmannen
anser jag att en sådan lag bör utformas som en ramlag
för alla författningar och föreskrifter på området.
Till en början är det nödvändigt att bestämma vissa huvudbegrepp för
den nya lagstiftningen. Utredningsmannen anser med utgångspunkt från
telekonventionens definition av radiovågor att begreppsbestämningarna bör
göras så att allt som hänför sig till radio i princip skall avse endast trådlösa
sändningar. En sådan gränsdragning skulle onekligen ha vissa fördelar.
Som jag kommer att utveckla närmare i specialmotiveringen stöter
det emellertid på praktiska svårigheter, om man vill på detta sätt renodla
begreppet radio. Framför allt gäller detta i fråga om rundradiosändning,
om man, som jag föreslår i det följande, vill låta samma regler gälla
vare sig sändningen sker trådlöst eller med tråd. Jag förordar i stället ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
system där radiosändning, definierat enligt de internationella bestämningarna
är det grundläggande begreppet för ljudradio och television och avser
den betydelsefullaste formen av sändning, nämligen den trådlösa. Trådbunden
sändning bör då kallas trådsändning. Vidare används rundradio
sändning
som ett gemensamt begrepp för en viss form av radio- eller trådsändning.
Utrymmet i etern är begränsat, och de frekvenser som är tillgängliga för
radiosändningar har därför genom internationella överenskommelser fördelats
mellan olika kategorier av radiotrafik och mellan skilda områden
och stater. Ansvaret för att denna internationellt gällande ordning iakttas
vilar ytterst på staterna, och det är uteslutet att var och en skulle äga rätt
att inneha och använda radiosändare. Sedan år 1905 har också radiosändningar
i Sverige varit underkastade statlig kontroll. I den nya lagen bör
därför föreskrivas att innehav och användning av radiosändare skall kräva
tillstånd av Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
Jag vill betona att vad jag nu anfört avser endast radiosändare. I fråga om
trådsändare ar situationen en annan, vilket jag kommer att beröra i det
följande.
I ett demokratiskt samhälle, där informations- och yttrandefriheten anses
som en av de viktigaste medborgerliga rättigheterna, är det en självklar
princip att var och en skall ha rätt att inneha radio- och trådmottagare
och lyssna eller se på varje rundradiosändning som han kan mottaga
på sin apparat. En sådan rättighet stämmer enligt min mening väl
overens med bestämmelserna om yttrandefrihet i Europarådets konvention
angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
I en lag som slår fast de grundläggande rättigheterna i fråga
om radion bör, såsom bl. a. JK anfört, rätten att inneha och använda
mottagare komma till uttryck. Principen om denna rätt utesluter inte att
utövandet av rätten förenas med skyldighet att betala en avgift för finansieringen
av rundradioverksamheten i landet. Enligt gällande ordning
bestämmer Kungl. Maj :t licensavgifter efter hörande av riksdagen. Denna
ordnmg bör enligt min mening skrivas in i lagen. Jag anser det vidare
o rankomligt att ratten att inneha och använda mottagare begränsas i den
omfattning som är nödvändig för att hindra spridning av meddelanden
som inte ar avsedda för allmänheten. Möjlighet bör också finnas att meddela
ordningsföreskrifter för användning av mottagare.
De forsta försöken med rundradiosändning i vårt land utfördes år 19‘>2
Redan från början diskuterades de principer efter vilka den nva verksamheten
borde drivas. Genom tillkomsten av Aktiebolaget Radiotjänst den
januari 1925 överlämnades programverksamheten åt ett enda företas
som var fristående från staten men hade statligt medinflytande. Denna’
orm for handhavandet av programverksamheten har gällt sedan dess. Som
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966 9
jag kommer att utveckla närmare vid anmälan av frågan om radions
framtid i Sverige anser jag att någon ändring inte bör ske i principen
att rundradions programverksamhet skall handhas av ett enda företag.
Denna princip hör komma till uttryck i lagen.
Ensamrätten hör avse att bestämma vilka program som skall förekomma
i rundradiosändning från sändare här i landet. Att ett enda töretag tår
en sådan ensamrätt utesluter inte att företaget avstår ensamrätten helt
eller delvis till annan. Företaget hör dock inte få överlåta sin ensamrätt
utan medgivande av Ivungl. Maj :t. En sådan ordning stämmer med vad
som nu gäller enligt överenskommelsen mellan staten och Sveriges Radio.
JK anser att en bestämmelse om visst företags ensamrätt bör utformas
så att företaget garanteras rätt att sända sina program. I sådana extrema
situationer som JK närmast avser torde det inte spela någon större roll
om en garanti av det slaget finns i lag eller i avtal mellan staten och företaget.
För normala förhållanden finns det ingen anledning att reglera
sändningsrätten på annat sätt än enligt gällande ordning.
Med ett system där rundradions program bestäms av ett enda företag,
som skall verka i samhällets och allmänhetens tjänst, är det nödvändigt att
företaget intar en oavhängig hållning till olika åsiktsyttringar och smakriktningar.
Även om alla intressen inte kan tillgodoses, måste skilda grupper
i största möjliga utsträckning kunna komma till tals. En allsidig belysning
av de skiftande företeelserna i samhället är en väsentlig uppgift för
rundradioverksamheten, överenskommelsen mellan staten och Sveriges
Radio ger uttryck för detta bl. a. genom kravet på opartiskhet och saklighet
i upplysningar om nuets händelser och orientering om viktigare kulturoch
samhällsfrågor. Detta krav innehåller den grundläggande skyldigheten
för företaget. Det bör därför regleras i samma ordning som företagets
grundläggande rättighet. Jag förordar att bestämmelsen om ensamrätt
kompletteras med en bestämmelse om skyldighet att utöva ensamrätten
opartiskt och sakligt. Riktlinjerna i övrigt för rundradions programverksamhet
bör liksom f. n. bestämmas genom en överenskommelse mellan staten
och företaget. Jag anser det lämpligt att en bestämmelse härom tas in
i lagen.
Huvudprincipen för programverksamheten bör vara att företaget självständigt
skall handha det löpande programarbetet inom ramen för kravet
på opartiskhet och saklighet och de riktlinjer som dras upp i överenskommelsen
med staten. Jag är inte beredd att i detta sammanhang ta ställning
till frågan i vilken omfattning och på vilket sätt intressen utanför
företaget bör få inverka på dess programpolitik och kontrollera att de
grundläggande kraven på programverksamheten uppfylls. Så mycket anser
jag emellertid klart, att det med hänsyn till företagets ställning som ett
organ i samhällets och allmänhetens tjänst måste finnas möjlighet att genom
ett från företaget fristående organ få prövat om visst program över
lj-
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 4 avd. Förslag nr 1
10 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
ensstämmer med dessa krav. Enligt gällande ordning ankommer en sådan
granskning på radionämnden. Denna funktion bör även i framtiden ankomma
på nämnden. Bestämmelserna härom bör enligt min mening ges
i lagen i stället för, som nu är fallet, i överenskommelsen. Jag vill understryka
att den kontroll jag nu avser gäller efterhandsgranskning. Till frågan
om förhandsgranskning och annan censur återkommer jag i det följande.
Som jag redan antytt avser jag med rundradiosändning såväl trådlös
som trådhunden sändning. Vad jag förordat i fråga om rundradiosändning
gäller alltså även trådsändning. Jag delar med andra ord, liksom
flertalet av remissinstanserna, utredningsmannens uppfattning att ensamrätten
i fråga om rundradiosändning skall omfatta även trådsändning.
Detta innebär ingen ändring av vad som gäller f. n.
Utredningsmannen föreslår att tillstånd inte skall krävas för innehav av
trådsändare. Inte heller skall det enligt förslaget göras någon inskränkning
i rätten att använda sändaren, annat än när det blir fråga om rundradiosändning.
Majoriteten av remissinstanserna har ingen erinran mot dessa
förslag.
Det skäl som påkallar krav på tillstånd för innehav och användning av
radiosändare, nämligen att utrymmet i etern är begränsat, föreligger inte i
fråga om trådsändare. Det kan göras gällande att principerna i fråga om
rundradiosändning motiverar statlig kontroll även av innehav av trådsändare.
Skälet för en sådan ordning skulle då vara att man genom tillståndsprövningen
fick möjlighet att hindra upprättandet av sändare som skulle
kunna komma att användas för rundradiosändning. Definitionen av rundradiosändning
bör emellertid kunna göras så att det inte blir någon större
svårighet för innehavare av trådsändare att avgöra om de sändningar som
han tänker utföra skall betraktas såsom rundradiosändningar eller ej. Jag
anser därför att det antydda skälet inte bör leda till krav på tillstånd i
fråga om trådsändare. Inte heller har jag funnit något annat skäl för ett
sådant krav.
Jag förordar alltså att trådsändare skall få innehas och användas utan
annan inskränkning än den som följer av att bestämmanderätten i fråga
om rundradions program förbehålls ett enda företag.
För regleringen i fråga om rundradiosändningar är det av stor vikt hur
vissa gränsdragningsfrågor behandlas. Utredningsmannen föreslår att begreppet
rundradiosändning skall avse sådan sändning som är ägnad att
mottagas direkt av en större allmänhet. Med uttrycket »en större allmänhet»
avser utredningsmannen en vidare krets än den i lagtext brukliga bestämningen
»allmänheten». Några remissinstanser är kritiska mot den föreslagna
definitionen.
För egen del anser jag att begreppet allmänheten bör användas. Innebörden
av detta begrepp torde vara förhållandevis klar. Det har i olika
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år WC,ti 11
sammanhang tolkats så att en krets av personer som är på eu gång liten
och sluten inte räknas till allmänheten. Avgränsar man mottagarkretsen
på detta sält, kan rundradiosändning komma att föreligga även i nagra
fall, där det enligt min mening skulle föra för långt alt upprätthålla
ensamrätten. .lag avser t. ex. sjukhusradio och kommentarer till ett
sportevenemang för publiken på sportanläggningen. Man bör här kunna
tala om en sluten krets, eftersom de personer som ingår i den utgör en
från andra avgränsad grupp som uppstått genom att medlemmarna befinner
sig i en likartad situation eller har ett påtagligt gemensamt intresse.
Gruppen kan emellertid vara så stor att man av den anledningen måste
hänföra den till allmänheten. En sådan grupp kan ha ett berättigat krav
på radioprogram som är anpassade särskilt för gruppens behov och intressen
men är av ringa eller inget intresse för andra. Det är uppenbart att
ett enda företag inte kan tillgodose alla krav av sådant slag. Enligt min
mening är det emellertid också klart att man inte av den anledningen bör
avstå från att tillmötesgå sådana önskemål om speciella radioprogram.
Det begränsade utrymmet i etern behöver inte heller lägga hinder i vägen,
eftersom överföringen av programmen kan ske genom trådsändning.
Jag vill betona att endast sådana speciella former av programverksamhet
som de jag nyss nämnt bör få förekomma vid sidan av den verksamhet
som avses med bestämmelserna om ensamrätt. Det kan inte komma i fråga
att bestämma begreppet rundradiosändning så att varje sändning som ar
avsedd för en viss grupp faller utanför begreppet. För att viss programverksamhet
skall kunna anses förenlig med principerna för rundradioverksamheten
i landet, måste det i första hand vara fråga om en grupp
som verkligen kan anses som en sluten krets. De som bor inom ett bostadsområde
kan inte endast av den anledningen anses utgöra en sluten krets.
En ytterligare förutsättning för att viss programverksamhet skall kunna
drivas utan att inkräkta på ensamrätten bör vara att medlemmarna i den
slutna kretsen inte kommit samman endast för att lyssna på eller se
program som anordnats i verksamheten.
Jag förordar alltså att begreppsbestämningen sker efter den principen
att rundradiosändning inte skall anses föreligga om sändningen är avsedd
endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig
gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se
sändningen.
Det är enligt min mening inte lämpligt att göra bestämningen så att, såsom
RÅ föreslår, i lagen anges vissa typfall som inte skall anses som
rundradiosändning, även om sändningarna är avsedda för allmänheten.
Utvecklingen på området går snabbt, och nya företeelser kan snart bli aktuella.
Det kan då visa sig mindre välbetänkt att ha låst undantagen från
rundradiosändningsbegreppet vid vissa konkreta fall, låt vara att de utformats
som typfall. Det synes mig bättre att undantag från begreppet all
-
12 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
mänheten görs genom en generell bestämning enligt den princip jag nyss
nämnt.
En annan fråga av betydelse i detta sammanhang är begreppsbestämningen
i fråga om rundradiosändnings innehåll. Det är detta som skall
vara föremål för ensamrätten, inte sändningens tekniska sida, dvs. distributionen
av innehållet. Den verksamhet det här är fråga om kallar utredningsmannen
för programverksamhet och föreslår en särskild definition
av begreppet. Enligt denna avses verksamhet där program anordnas
direkt för radiosändning eller trådsändning. Undantag görs dock i fråga
om sändning som, utom angivande av namn och källa, innehåller endast
enkla meddelanden, inspelad musik eller vidaresändning av program som
anordnats av annan, om denne medgett vidaresändningen. Flera remissinstanser
har ansett definitionen oklar och svårtolkad. Jag delar denna
uppfattning. Som jag förut anfört anser jag att ensamrätten bör beskrivas
som en rätt att bestämma vilka program som skall förekomma i rundradiosandning.
Begreppet program bör då definieras. Att ett program avser
en sändnings innehåll torde utan vidare vara klart. Vid begreppsbestämningen
uppkommer emellertid frågan om det finns anledning att förbehålla
ett enda företag rätten att bestämma över varje innehåll i en rundradiosändning.
Jag kan ansluta mig till utredningsmannens förslag i fråga
om enkla meddelanden. Sådana bör inte anses som program i lagens mening.
Däremot anser jag det tveksamt om inspelad musik bör undantas från programbegreppet.
Det kan här bli fråga om sändningar som till natur och
omfattning är av samma slag som vissa av Sveriges Radios sändningar.
Jag anser det mest förenligt med principerna för rundradioverksamheten
i landet att även inspelad musik betraktas som progam.
Med den innebörd som ensamrätten enligt min mening bör ha följer att
aven vidaresandning av program omfattas av ensamrätten. En sådan ordning
anser jag sakligt fullt motiverad. Ensamrätten skulle annars kunna
urholkas genom att s. k. slavstationer vidaresänder utländska program. I
vissa fall kan det dock vara motiverat att annan än det företag som har
ensamrätten får vidaresända program. Jag avser t. ex. trådbunden överföring
av program genom centralantenn. Sådan vidaresändning kan göras
möjlig genom att företaget med Kungl. Maj :ts medgivande avstår sin ensamrätt
till sändningar av detta slag.
Utredningsmannen föreslår att Kungl. Maj :t skall kunna ge förhandsbesked
huruvida viss trådsändning är tillåtlig enligt lagen eller ej. Det
skall enligt förslaget vara fråga om en tolkning eller tillämpning av lagen
och inte om dispens i enskilt fall. Jag instämmer i den kritik som riktats
mot forslaget av JK, RÅ och hovrätten för Västra Sverige. Jag kan således
inte tillstyrka förslaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 13
1 fråga om påföljder för överträdelse av bestämmelserna i den nya lagen
anser jag liksom RÅ att dessa bör vara lika utformade vare sig det gäller
radiosändning eller trådsändning.
Som jag anfört inledningsvis förordar chefen för justitiedepartementet
och jag att det i betänkandet »Radioansvarighetslag» törcslagna förbudet
mot censur behandlas i samband med förslaget till radiolag. Jag övergåi
nu till denna fråga.
En av hörnpelarna i skyddet för tryckfriheten i vårt land är det förbud
mot censur av tryckt skrift som föreskrivs i 1 kap. 2 § TF. Det löreslagna
förbudet mot censur i fråga om radioprogram är uppbyggt efter samma
principer som förbudet i TF. Remissinstanserna har inte någon invändning
mot behovet av att yttrandefriheten i radio värnas på detta sätt.
Som utredningsmannen påpekar kan man visserligen inte utan vidare
jämställa radion med pressen i fråga om censurförbud. Principen om piessens
självständighet och frihet från förhandsgranskning av myndighet
eller annat allmänt organ bör dock enligt min mening otvivelaktigt gälla
även för radion. Jag anser det naturligt att denna princip kommer till uttryck
i den nya lagen. Liksom utredningsmannen anser jag att ett censurförbud
bör avse endast myndighet eller annat allmänt organ.
I det föregående har jag framhållit vikten av att det företag som tillerkänns
ensamrätt att bestämma vilka program som skall förekomma i rundradiosändning
självständigt handhar det löpande programarbetet inom
ramen för kravet på opartiskhet och saklighet och de riktlinjer som dras
upp i överenskommelsen med staten. Ett censurförbud har betydelse framför
allt som en garanti för att företagets självständighet i detta hänseende
tryggas. Utredningsmannen framhåller att en sådan garanti är ägnad att
stärka allmänhetens förtroende för programverksamheten och påpekar att
det också kan vara en fördel, om statsmakterna gentemot främmande stater
eller inhemska påtryckningsgrupper kan åberopa att myndigheter genom
lag är förhindrade att blanda sig i programverksamheten. Jag ansluter
mig till dessa synpunkter.
Censurförbudet är emellertid av betydelse inte bara som ett led i systemet
för bedrivande av programverksamhet för rundradion. Principen om
yttrandefrihet i radio kräver att inte heller innehållet i andra sändningar
än sådana som förbehålls det företag som har ensamrätten utsätts för
förhandsgranskning av myndighet eller beläggs med sändningsförbud.
Svea hovrätt och Sveriges Radio berör ett särskilt problem som uppkommer
om myndighet inte skall få förbjuda en sändning på grund av dess
innehåll. Problemet gäller i vad mån det kan vara förenligt med ett sådant
censurförbud att föreskriva villkor för programverksamheten i avtal eller
tillstånd. Jag har tidigare förordat en bestämmelse i lagen om att riktlinjerna
för rundradions programverksamhet skall fastställas genom avtal
mellan staten och företaget. Med en sådan ordning bör censurförbudet inte
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
hindra att man i avtalet kommer överens om att vissa slag av program
inte skall få sändas. Detta är redan fallet i fråga om program med kommersiell
reklam. Om villkor i andra fall uppställs för viss sändningsverksamhet,
t. ex. i samband med tillstånd att inneha eller använda radiosändare,
bör dessa givetvis inte få utformas så att de kommer i strid med censurförbudet.
Frågan om ett censurförbud skall gälla även under krig och krigsfara
och andra sådana orostider tilldrar sig stort intresse. Utredningsmannen
anser att ingripanden mot omstörtningsaktioner mot radion kan göras oberoende
av ett censurförbud och att i övrigt nackdelarna med censur under
krig och liknande förhållanden väger tyngre än fördelarna. Vid remissbehandlingen
har endast Svea hovrätt framfört betänkligheter mot utredningsmannens
ståndpunkt. Hovrätten framhåller att svårigheterna att upprätthålla
ett censurförbud under ifrågavarande förhållanden är väsentligt större
för rundradion än för pressen med hänsyn till den omedelbara verkan av en
radiosändning.
Jag kan instämma med hovrätten i att problemet är mer svårlöst när det
gäller radion än i fråga om pressen. Svårigheterna torde uppkomma framför
allt i fråga om sändningar som inte skall omfattas av ensamrätten. Vad
angår det företag som tillerkänns ensamrätten anser jag riskerna med att
upprätthålla censurförbudet även under krig och andra orostider vara mycket
små. Jag förutsätter att företagets ställning under sådana tider såsom
radioutredningen föreslagit kommer att regleras i en särskild överenskommelse
med staten. Statens upplysningscentrals rådgivande verksamhet i händelse
av krig är en ytterligare garanti för att företagets verksamhet inte
kommer att äventyra landets säkerhet.
När det gäller sändningar som inte skall omfattas av ensamrätten är det
mera osäkert vilka konsekvenser ett censurförbud under krig och andra
orostider kan få. Man bör visserligen kunna utgå från att de som kommer
att utöva sådan verksamhet i regel är medvetna om sitt ansvar och frivilligt
underkastar sig den övervakning som kan vara befogad med hänsyn
till landets säkerhet. Det kan emellertid inte bortses från att det kan
finnas de som låter lojaliteten mot landet vika för andra intressen. Motsvarande
problem aktualiserades vid tillkomsten av TF men ansågs inte
vara av den art att allmän censur var motiverad. Dåvarande chefen för
justitiedepartementet anförde till statsrådsprotokollet i frågan att censur
är förkastlig under fredstid och i krig kan bli en verklig fara för landet
och den demokratiska ordningen (prop. 1948:230 s. 104). Detta uttalande
äger enligt min mening fortfarande giltighet. Jag vill också påpeka att de
sändningar som jag nu avser antingen består endast av enkla meddelanden
eller inte rör allmänheten eller i vart fall endast en sluten krets av allmänheten.
Eventuella skadeverkningar av illojala sändningar bör därför bli
ganska begränsade. Vidare vill jag påpeka att en sändare som använts som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966 15
hjälpmedel vid brott kan förverkas enligt bestämmelserna i brottsbalken
och då också tas i beslag. Det finns alltså möjlighet att relativt snabbt ingripa
mot sändning som innefattar brott mot landets säkerhet.
lag vill i detta sammanhang förorda att censurforbudet i enlighet me
utredningsmannens förslag inte skall gälla i fråga om kartor in. in. som
innehåller uppgifter av betydelse för landets försvar. Lagens bestämmelser
härom bör utformas med beaktande av ÖB:s påpekanden.
Vad härefter angår den särskilda frågan om skillnaden i censurhanseende
mellan film som visas på biograf och film som visas i television anser
jag det inte möjligt att ta definitiv ställning till frågan forr an i samband
med behandlingen av filmcensurutredningens kommande förslag. Censurförbudet
i radiolagen bör enligt min mening i avvaktan på detta ställningstagande
avse även film som visas i television.
I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till radiolag. Förslaget torde få fogas till statsradspro okollet
i detta ärende som bilaga4 Om innehållet i förslaget får jag, utöver
vad som framgår av den tidigare framställningen, anföra följande.
1 §■
Vad som kan vara föremål för radiosändning är enligt 1 § 1946 års lag
tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud. I den föreslagna definitionen har
uppräkningen begränsats till ljud, bild eller annat meddelande. Härigenom
framhävs att radio avser inte bara ljudsändning, dvs. vad som vanligen avses
med radio, utan även television. Begränsningen innebär ingen ändring
i sak. Alla former av meddelanden avses. Även radarsändning, fjarrmanövrering,
fjärrskrift och liknande överföring av tecken, signaler eller skrift
är alltså radiosändning. I anledning av vad Svenska Teleindustriforenmgen
anfört vill jag framhålla att begreppet radiosändning omfattar aven sadan
överföring mellan teleslinga och särskilda mottagare som föreningen syftar
på. Definitionen anknyter i övrigt till den internationella terminologin.
Från tekniska utgångspunkter skulle det vara motiverat att reservera begreppet
radio för det som hänför sig till trådlösa sändningar. Begreppet
förekommer emellertid i olika författningar utan sådan begränsning. Med
en ny innebörd av begreppet måste sådana författningar andras. Även i
många andra sammanhang avser radio både trådlösa och tradbundna
sändningar. En ny begreppsbestämning skulle kunna skapa förvirring. Det
terminologiska system som jag förordar torde inte komma att medföra
några tillämpningssvårigheter. De praktiska fördelarna med systemet anser
jag överväga de nackdelar det kan ha från tekniskt-språklig synpunkt.
Definitionen av trådsändning omfattar både högfrekvent och lågfrekvent
,i Bilagan som, frånsett redaktionell jämkning i övergångsbestämmelserna, har samma lydelse
som det vid propositionen fogade lagförslaget har uteslutits här.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år i966
sändning. Vanliga telefonsamtal är alltså en form av trådsändning. Att de
elektromagnetiska vågorna skall vara bundna, innebär att energi inte får
stråla ut från ledaren på sådant sätt att sändningen kan mottagas utanför
denna.
Det skulle kunna göras gällande att den rent tekniska innebörden av
definitionen omfattar även överföringar som uppenbarligen inte bör i förevarande
hänseende betraktas som trådsändningar, t. ex. överföring av
tal, sång eller musik från en mikrofon till en högtalare vid konsert, folkmöte
eller under liknande förhållanden, eller uppspelning av grammofonskiva
eller ljudband. Det har inte visat sig möjligt att komma fram
till en definition som är på en gång lämpad för lagtext och tekniskt oantastlig
och som helt utesluter att begrepet trådsändning får denna vida
innebörd. Detta får givetvis inte leda till den orimliga tolkningen att lagförslagets
bestämmelser om trådsändning skulle vara tillämpliga på överföringar
sådana som de nämnda.
Enligt 1946 års lag avses med radioanläggning antingen endast sändare
eller en kombination av sändare och mottagare. Begreppet radioanläggning
anvands inte i lagförslaget. Endast sändare och mottagare har därför definierats.
Vad dessa uttryck innebär torde vara klart även utan definitioner,
men sadana synes ändå befogade för att undvika eventuella missförstånd
om att endast trådlös sändare och mottagare skulle avses. Med dessa definitioner
bör begreppet radioanläggning också få den naturliga innebörden av
en gemensam benämning på sändare, mottagare eller en kombination av
båda.
Rundradiosändning föreligger liksom enligt 1966 års lag om förbud i
vissa tall mot rundradiosändning på öppna havet, om sändningen är avsedd
att mottagas direkt av allmänheten. Uttrycket »direkt» får, såsom utredningsmannen
anfört, anses innebära att sändningen överförs från sändaren
till mottagaren utan att passera en mellanliggande sändare. Att en
sändning som är avsedd för en sluten krets tillfälligtvis kan mottagas även
av andra, anser jag inte vara av den vikt att sändningen därför bör betraktas
som rundradiosändning. Principerna för rundradioverksamheten torde
mte komma att äventyras härigenom.
Jag har i det föregående redovisat de överväganden som lett fram till definitionen
av rundradiosändning. Jag utgick därvid från att vissa former
av programverksamhet bör få förekomma vid sidan av den verksamhet
som avses med bestämmelserna om ensamrätt och nämnde som exempel
sjukhusradio och kommentarer till ett sportevenemang för publiken på
sportanläggningen. Bland de praktiska fall som utredningsmannen an«ett
anser jag att följande bör jämställas med de redan nämnda, nämligen
sändning av inspelad musik till viss arbetsplats e. d„ konferenstelefoni,
överföring av gudstjänster till sjukhus och liknande inrättning, lokal nyhetssändning
och annan information till synskadade på viss ort, television
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 17
inom ett varuhus, samt specialtelevision för undervisningsändamål, för
patienter på sjukhus, vid offentliga evenemang för att underlätta för publiken
att följa med vad som händer, eller på båtar och andra färdmedel som
tidsfördriv eller information för passagerarna. I fall som dessa och liknande
får sändningen anses avsedd att mottagas av en sluten krets, vars
medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett
gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Dessa förutsättningar
föreligger däremot inte i fall sådana som överföring till andra orter av
sportevenemang eller kommentarer till sådant evenemang, specialtelevision
för bostadsområden eller stadsdelar, eller s. k. pay-TV. Vidaresändning
av rundradioprogram bör, som framgår av vad jag förut anfört, bedömas
på samma sätt som direktsändning.
Uttrycket radioprogram har valts i stället för endast program med tanke
på att uttrycket skall kunna användas även i annan lagstiftning, där det
kanske inte ställer sig lika naturligt som i radiolagen att tala om program.
Undantagen från begreppet radioprogram avser enkla meddelanden av det
slag som lämnas av »Fröken Ur», »Fröken Väder», »Telenytt» o. d. F. n.
torde sådana meddelanden förekomma endast i trådsändning men åtminstone
teoretiskt kan det tänkas ske även i radiosändning. I likhet med utredningsmannen
vill jag understryka att det verkligen måste vara fråga
om enkla meddelanden för att innehållet i en sändning inte skall betraktas
som program. Kommentarer eller andra utläggningar till meddelandena
gör att de inte kan anses såsom enkla. Fordrar meddelandena någon form
av redigering utöver en ren sammanställning av uppgifter torde radioprogram
alltid föreligga. Meddelandena får t. ex. inte inramas av musik, reklam
eller annat innehåll utom uppgift om vem som lämnar meddelandena och
deras källa.
2 §.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 2 och 3 §§
1946 års lag. Den formella ändringen har dock gjorts att det inte uttryckligen
föreskrivits att tillstånd kan förenas med villkor om användningen
under förbehåll om enskild rätt. En sådan föreskrift synes överflödig.
Tillstånd krävs för både innehav och användning av radiosändare. Att
kräva tillstånd endast för innehavet skulle, såsom hovrätten för Västra
Sverige och televerket påpekat, kunna leda till att syftet med tillståndstvånget
inte uppnås.
I likhet med utredningsmannen anser jag att generella tillstånd bör kunna
ges för vissa angivna typer av sändare, t. ex. teleslinga.
Jag kan inte dela utredningsmannens uppfattning att det skulle innebära
någon större administrativ lättnad om tillstånd meddelades t. v. En sådan
ordning skulle ställa stora krav på utformningen av villkoren för innehav
och användning av radiosändare. De tekniska förutsättningar som förelåg
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966
när ett tillstånd meddelades kan t. ex. förändras så att de föreskrivna villkoren
inte längre är tillräckliga. Om tillståndet meddelats t. v., skulle det
i en sådan situation kunna återkallas för den händelse tillståndshavaren inte
ville gå med på de nya villkor som ansågs nödvändiga. Ett sådant förfarande
skulle många gånger kunna te sig stötande för den enskilde. Det kan därför
förmodas att tillståndsmyndigheten ofta skulle välja att söka utforma
villkoren från början så att de skulle kunna täcka tänkbara framtida förändringar
i förutsättningarna för tillståndet. De administrativa lättnaderna
med en tillståndsgivning t. v. skulle därmed kunna förbytas i sin motsats.
Någon ändring har därför inte gjorts i gällande ordning, enligt vilken
tillstånd skall meddelas för viss tid.
Jag avser att senare anmäla de ändringar som kan bli nödvändiga i
1954 års kungörelse med vissa bestämmelser rörande radioanläggningar.
När medborgarnas rätt att inneha och använda mottagare grundar sig
på en föreskrift i lag, kan bestämmelserna om licensavgift och de övriga
inskränkningar i denna rätt som ansetts nödvändiga inte såsom f. n. knytas
till ett krav på tillstånd för rätt att inneha mottagare. Bestämmelserna
i förevarande paragraf har i detta hänseende utformats så att de nödvändiga
föreskrifterna skall utfärdas av Ivungl. Maj :t i vissa fall och i andra
fall av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. På Kungl. Maj :t bör ankomma
att utfärda de grundläggande föreskrifterna om licensavgift och
andra föreskrifter som inte är av rent administrativ natur eller innebär
mindre ingripande ordningsregler.
Uttrycket telehemlighet har samma innebörd som i 4 kap. 8 § brottsbalken.
Det skydd som där ges för telehemlighet avser endast det fallet att
någon olovligen berett sig tillgång till telemeddelande. Det fordras alltså
att gärningsmannen agerat med uppsåt att få tillgång till meddelandet. Bestämmelsen
täcker inte det fallet att någon oavsiktligt fått del av en telehemlighet,
t. ex. medan han lyssnar på ett rundradioprogram. En på sådant
sätt uppenbarad telehemlighet bör givetvis inte få föras vidare. Bestämmelser
härom finns f. n. i de villkor som televerket meddelat för innehav
av mottagare. De är emellertid av sådan art att de bör utfärdas av Kungl.
Maj :t. En föreskrift härom har därför intagits i förevarande paragraf.
Rätten att inneha och använda mottagare får anses innebära att myndighet
eller annat allmänt organ inte äger föreskriva om mottagares beskaffenhet
eller hindra framställning eller försäljning av mottagare, om syftet
skulle vara att försvåra eller göra det omöjligt att mottaga viss sändning
eller sändning av visst slag. Ett särskilt förbud häremot, såsom JK ifrågasätter,
anser jag inte nödvändigt.
Bestämmelserna i förevarande paragraf förutsätter en genomgripande ändring
av 1958 års kungörelse angående rätt att innehava radiomottagningsapparat.
Jag kommer senare att föreslå Kungl. Maj :t dessa ändringar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966 19
*s
Vad
som föreskrivits i 2 och 3 §§ bör liksom enligt gällande rätt inte äga
tillämpning i fråga om utländskt fartyg eller luftfartyg som tinns i Sverige.
Eftersom det numera inte är ovanligt att utländska motorfordon kommer
in i landet försedda med radiosändare, har undantaget utvidgats att omfatta
även sådana fall.
Jag avser att senare anmäla de ändringar som kan bli nödvändiga i 1939
års kungörelse angående nyttjande inom svenskt territorium av radioanläggning
eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg.
5 §.
Den ensamrätt Sveriges Radio har att bestämma programmen i rundradiosändning
följer av det avtal där Kungl. Maj :t och Sveriges Radio är
avtalsslutande parter. Sedan en lång följd av år har emellertid huvudprinciperna
för rundradioverksamheten i landet fastställts med riksdagens godkännande.
Denna ordning bör bestå.
Med bestämmelsen att ensamrätten gäller rundradiosändning från sändare
här i landet avses inte någon ändring i gällande ordning för sändningar
till utlandet.
6 §.
Reglerna om opartiskhet och saklighet måste tillämpas med beaktande
av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i radion.
Kravet på opartiskhet medför att olika åsiktsriktningar skall få komma
till tals och balanseras på ett rättvist sätt. Av kravet på saklighet följer att
uppgifter och påståenden i ett program skall vara sanna. För att dessa krav
skall kunna anses uppfyllda bör fordras att felaktig sakuppgift beriktigas,
när det är påkallat, och att den som har befogat anspråk att bemöta ett
påstående bereds tillfälle till genmäle.
Eftersom ett beriktigande eller genmäle kan förlora avsevärt i verkan
om det kommer alltför lång tid efter den felaktiga uppgiften eller det påstående
som skall bemötas, är det angeläget att det utan oskäligt dröjsmål
ges beriktigande eller plats för genmäle. Bestämmelser i detta syfte bör
ingå i det avtal som avses i andra stycket av 6 §.
7 §.
Bland de uppgifter som skall ankomma på radionämnden bör ingå övervakning
av att kraven på opartiskhet och saklighet uppfylls. Härav följer
att nämnden har att pröva frågor om beriktigande eller genmäle.
8 §■
Censurförbudet enligt denna paragraf bör lika litet som motsvarande
förbud enligt TF hindra en frivillig censurering på det sätt som bl. a. ÖB
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 Sammansatt konstitutions, och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966
antytt. En sådan ordning tillämpas f. n. av Sveriges Radio i fråga om flygbilder
som visas i television. Det undantag från censurförbudet som gjorts
i andra stycket med hänsyn till bildsekretessens betydelse för landets försvar
innebär alltså i praktiken ingen ändring av vad som nu tillämpas.
Den reglering som är påkallad i detta hänseende bör utan olägenhet kunna
ske i administrativ ordning. Det har därför inte såsom i 6 kap. 2 § TF
föreskrivits att reglerna skall ges i lag.
9 §■
Även om tillstånd inte krävs för innehav av trådsändare, måste det dock
finnas möjligheter att ingripa, om sändaren används i verksamhet som strider
mot bestämmelserna om ensamrätt i 5 §. Är det sändarens innehavare
som driver verksamheten, kan han straffas direkt enligt bestämmelserna
i förevarande paragraf. Har innehavaren upplåtit sändaren till den som
driver verksamheten, torde brottsbalkens medverkansregler bli tillämpliga
på innehavaren.
Straffet har anpassats till det som föreskrivits i 1966 års lag om förbud
i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.
Bestämmelserna om förverkande avser både radiosändare och trådsändare.
Med bestämningen att sändare varit föremål för brott avses det
fallet att en radiosändare innehas utan tillstånd. Den kan då inte anses ha
använts såsom hjälpmedel vid brott men bör ändå kunna förverkas.
Enligt 4 § 1946 års lag är förverkande i princip obligatoriskt. Undantag
görs om förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som annars
är synnerligen mildrande eller om förseelsen begåtts av annan än anläggningens
innehavare och denne inte låtit något komma sig till last i fråga
om förseelsen. Dessa bestämmelser får anses strängare än de i 36 kap. 2 §
brottsbalken. Enligt den paragrafen skall förverkande ske om ägaren eller
någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat
till den och om förverkande är påkallat för att förebygga brott eller det annars
föreligger särskilda skäl och det inte är uppenbart obilligt. Det finns
enligt min mening ingen anledning att reglera förverkandemöjligheten i fråga
om sändare på annat sätt än enligt brottsbalken.
De påföljder som kan behövas i fråga om överträdelse av föreskrifter för
innehav och användning av mottagare torde liksom f. n. böra bestämmas
av Kungl. Maj :t.
Övergångsbestämmelser
Som jag antytt i det föregående har rättsläget i fråga om trådsändningar
inte varit helt klart. Det förekommer också, vid sidan av Sveriges
Radios verksamhet, vissa fall av sådana sändningar som enligt lagförslaget
faller under begreppet rundradiosändning. Verksamhet som drivs med tillstånd
enligt 1946 års lag bör få fortsättas även sedan den nya lagen trätt
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr l år 1966 21
i kraft. Jag anser det vidare obilligt att den som till följd av oklarheten
i rättsläget nu opåtalat utför trådsändningar utan tillstånd skulle tvingas
att upphöra med sändningarna, övergångsbestämmelserna har därför utformats
så att det blir möjligt att fortsätta redan etablerad verksamhet
även om den strider mot bestämmelserna i den nya lagen.
Lagrådsbehandlingen
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Motionerna
Motionsyrkandena har redovisats ovan under särskild rubrik. De huvudsakliga
grunderna för yrkandena återges i det följande.
I: 793 och II: 969
I motionerna anförs bl. a. att vid tidigare tillfällen motiveringen för bibehållande
och befästande av radiomonopolet varit bristen på sändningskanaler
och befarad trängsel i etern. Då i propositionen föreslås att även
sändning per tråd direkt till allmänheten förbjuds blir rätten att sända program,
oavsett på vilket sätt det sker, monopoliserad. Motivet att förbjuda
trådsändningar måste enligt motionärernas uppfattning vara myndigheternas
rädsla för fri konkurrens och att man vill skydda Sveriges Radios ensamrätt
att med teleteknik distribuera nyheter och underhållning.
Motionärerna säger vidare, att det nya lagförslaget är svårtolkat och har
många vaga definitioner, bl. a. »allmänheten». Som exempel nämns att personer
i en bostadsförening, vilka bor i ett bostadsområde, inte anses utgöra
en sluten krets, vilket däremot är fallet beträffande passagerarna på en båt.
I anslutning till lagens övergångsbestämmelser påpekar motionärerna, att
det ledande företaget utanför Sveriges Radio, ITV, satsat cirka 1,5 miljon
på förberedelser att nå nya intressenter och i Upplands Väsby lagt in teleslingor
till 2 500 hushåll. Man är dock hittills inte färdig att sända till mer
än 600 hushåll. Motionärerna frågar sig hur det skall förfaras med de företag
som lagt ned kostnader för förberedelse till trådsändning men på grund
av svårigheter att tolka gällande bestämmelser avvaktat mer preciserade
förordningar.
Med den våldsamma expansion som tekniken på detta område f. n. befinner
sig i är det enligt motionärernas mening inte omöjligt att vi en gång i
framtiden får tidningar distribuerade hem till läsaren genom s. k. telefax på
telefonledningen. Enligt den nya lagen skulle en sådan distribution vara
olaglig.
22 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966
I: 794 och II: 970
Motionärerna anför bl. a. att en bärande princip för offentlig radioverksamhet
i ett demokratiskt kultursamhälle är att man inte får inskränka medborgarnas
yttrandefrihet i högre grad än som är oundgängligen motiverat
av tekniska skäl, dvs. trängseln i etern. Sådan opinionsbildande verksamhet
som inte konkurrerar om utrymmet i etern får inte förhindras enbart i avsikt
att stärka ett bestående radiomonopol. Självklart är därför också att
man inte kan få inskränka yttrandefriheten vad gäller tryckta skrifter och
tidningar i syfte att stärka radiomonopolet. Tryckfriheten är en medborgerlig
rättighet i vårt land och är garanterad i vår författning. Motionärerna
menar, att det därför är ur principiell synpunkt helt oacceptabelt att hindra
överföring av meddelanden mellan medborgare, vilken sker genom trådsändning.
När i förslaget till radiolag rundradiosändning definieras på sådant
sätt att även trådsändningar innefattas blir följden att medborgarnas yttrandefrihet
begränsas på ett sätt som måste betecknas såsom stridande mot
yttrande- och tryckfrihetens grunder.
Motionärerna vill jämföra överföring av program via tråd med tidningsutgivning
och anser att en parallell ligger nära till hands bl. a. därför att
man inom tidningstekniken arbetar med tanken att i en framtid distribuera
tidningar direkt till läsarens hem genom s. k. telefax på ledning.
Motionärerna anför också att den föreslagna lagregleringen av trådsändningarna
medför en stor mängd besvärliga gränsdragningsproblem och nämner
att bl. a. sjukhusradio och kommentarer till ett sportevenemang för
publiken på sporlanläggningen liksom television inom ett varuhus undantagits.
Men hur ställer det sig, frågar motionärerna, om en varuhuskedja per
tråd sänder program till samtliga sina varuhus i landet. Sådana meddelanden
som allmänheten kan få genom att slå ett visst telefonnummer — TTnytt
t. ex. — undantas vidare, men om meddelandet innefattar något mera,
t. ex. inramas av musik eller annan underhållning, skall det anses såsom
otillåten rundradiosändning, överföring av gudstjänster per tråd till sjukhus
och liknande inrättningar anges vara tillåten men om gudstjänst skulle
överföras från en kyrka till en annan samlingslokal där allmänhet kommit
samman för att lyssna på gudstjänsten är detta uppenbarligen otillåtet.
I motionerna nämns till slut att det redan finns åtminstone ett par företag
i landet som bedriver verksamhet av detta slag, riktad till abonnenter i
vissa bostadsområden. Denna verksamhet befinner sig ännu så länge på
försöksstadiet, men omfattande investeringar är gjorda och kontakter tagna
för att utvidga verksamheten. Att här införa förbud med straff framstår
för motionärerna som ett orättmätigt ingrepp i den enskilda näringsfriheten
även om, som föreslås i övergångsbestämmelserna till lagen, den verksamhet
som bedrevs den 1 november även i fortsättningen får bedrivas.
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 19(>C> 23
I: 795 och II: 967
I motionerna hänvisas till de i anledning av propositionen nr 136 väckta
likalydande motionerna I: 779 och II: 948.
I dessa anförs hl. a. att det ur den fria opinionsbildningens synpunkt är
särskilt väsentligt att man har konkurrerande organ som bevakar och kompletterar
varandra. På opinionsbildningens område tillämpas denna princip
framför allt inom pressen. Den liberala tryckfrihetslagstiftningens idé
måste lika väl kunna tillämpas på det nya medium som genom teknikens
framsteg står till huds.
I fortsättningen sägs att det alltid föreligger risk för att de som arbetar
inom ett monopolföretag medvetet eller omedvetet driver sin åsikt så hårt
att den fria opinionen hindras att komma till uttryck. Motionärerna anmärker
i sammanhanget att radion och televisionen har en mycket kraftig
opinionsbildande genomslagskraft.
Skillnaden mellan en situation där televisionen bedrivs som ett monopolföretag
och ett system med fri etablering ligger enligt vad motionärerna
anför framför allt i det konkurrensmoment som den fria etableringen medför.
Konkurrensmomentet innebär att olika företag kan tävla om att vinna
publiken på samma gång som de bevakar varandras sätt att möta publiken.
Båda dessa moment saknas i monopolsituationen. En tävlan mellan
skilda avdelningar inom samma företag kan heller aldrig få karaktären av
effektiv ekonomisk konkurrens.
Motionärerna framhåller att en från statsmakterna fristående radio- och
televisionsverksamhet kan och bör byggas upp så att reklamfinansieringen
är helt skild från själva programproduktionen och inte ges möjlighet att
påverka dennas utformning.
Enligt vad i motionerna anförs finns redan nu tekniska möjligheter att
vid sidan av Sveriges Radio AB inrätta ett eller flera fristående radio- och
TV-företag. De TV-kanaler som tilldelats Sverige medger samtidig sändning
av tre å fyra rikstäckande TV-program. För ljudradions del har radioutredningen
förordat s. k. kanalklyvning, varigenom sändningsmöjligheterna
fördubblas. Dessutom frigörs radiosändare för mellan- och kortvåg,
när ljudradion täcker hela landet via ultrakortvågskanaler.
Förslaget om frihet i etern för såväl ljudradio som TV förutsätter, säger
motionärerna, att en särskild auktoriseringsnämnd inrättas, bestående av
ledamöter utsedda av Ivungl. Maj :t. Nämndens främsta uppgift skall vara
att avgöra frågor rörande etableringsrätt. Vid sidan härav bör nämnden ha
att avgöra antalet fria program och i övrigt ge erforderliga riktlinjer för den
fria radio- och televisionsverksamheten. Motionärerna anser det naturligt
att man i första hand prövar ett av Tidningsutgivareföreningen framfört
förslag att tidningspressen får ta huvudansvaret för ett programbolag, me
-
24 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1966
dan den avstår från ägareinflytande i Sveriges Radio. Vid sidan av ett av
pressen ägt fritt TV-företag bör emellertid efter hand andra företag kunna
etableras exempelvis i syfte att bedriva regional verksamhet.
I: 796 och II: 968
I motionerna anförs att de i anledning av propositionen nr 136 väckta
likalydande motionerna I: 781 och II: 956 föranleder så vittgående förändringar
av grunderna för rundradions fortsatta verksamhet att förslaget till
radiolag måste bli föremål för omarbetning i vederbörande departement.
I de sistnämnda två motionerna framhålls bl. a. att radio-TV markant
ökat möjligheterna för opinionsbildning och information. Men samtidigt
kan radio och TV, sägs det, medföra ett hot mot yttrandefriheten. Särskilt
televisionen har en genomslagskraft som gör att den kan få ett alltför stort
inflytande på opinionsbildningen, även när framställningen är ensidig. Alldeles
särskilt stor anses denna risk vara när radio och TV ligger under
offentligt monopol. Motionärerna menar att förekomsten av flera från varandra
oberoende radio-TV-företag skapar bättre förutsättningar för en fri
och allsidig opinionsbildning och samhällsdebatt. Ett enda statligt företag
med monopolställning innebär i dessa avseenden påtagliga risker för ensidighet
och godtycke. Redan förekomsten av två självständiga konkurrerande
företag med målsättning att var för sig ge en så allsidig bild av
verkligheten som möjligt innebär en förbättring i detta avseende. Risken
för ensidighet hos monopolet gäller inte bara nyheter och samhällsreportage
utan även litteratur, musik och underhållning.
Genom konkurrens skapas som motionärerna ser det förutsättningar för
en bättre programproduktion. Förekomsten av flera företag inom radioTV-branschen
medför även förbättrade förhållanden för de anställda, som
inte längre blir beroende av en enda arbetsgivare. Konkurrens skapar också,
anför motionärerna, incitament för rationellare metoder, ett mer effektivt
utnyttjande av tillgängliga resurser.
Enligt motionärernas uppfattning talar utomordentligt starka skäl för
ett upphävande av systemet med ett enda statligt företag i monopolställning
och inrättandet av ett friare system. I motionerna anges kortfattat
de principer som man menar bör vara vägledande vid uppbyggnaden av
det nya systemet. Dessa är följande:
Statsmonopolet upphör. Koncession för TV-2 ges till ett fristående gentemot
statsmakterna och Sveriges Radio oberoende företag. För att förhindra
att detta blir dominerat av en enda politisk eller ekonomisk maktgruppering
måste särskilda bestämmelser gälla för aktieteckningen i bolaget.
En naturlig möjlighet är t. ex. att press och folkrörelser får förvarva
en viss andel av aktiestocken. TV-2-företaget skall arbeta under
samma regler för opartiskhet och ansvar som gäller för Sveriges Radio
(eller kommer att gälla då nya radiolagen trätt i kraft).
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr i år 1966 25
TV-2-företaget tillätes finansiera sin verksamhet genom försäljning av
reklamtid. I vad mån och från vilken tidpunkt lokala eller regionala TVföretag
eller radioföretag skall ges rätt att likaledes försälja reklam hör bli
föremål för särskild utredning. Därvid bör bl. a. hänsyn tas till verkningarna
på dagspressens ekonomiska villkor och önskvärdheten att inte alltför
plötsliga och genomgripande förändringar inträder därvidlag. Tidningsföretagens
möjligheter att bli intressenter i detta TV-företag och därigenom
uppnå vissa ekonomiska fördelar bör därvid beaktas. Reklamfinansiering
är bästa sättet att ge företaget ekonomiskt oberoende gentemot staten.
Det är också den enda metoden om man vill ha elt finansieringssystem
som möjliggör en utveckling till ett ännu friare system i framtiden då det
finns ökade möjligheter till flera företag. Vissa regler bör gälla för annonseringen.
Reklam bör endast få förekomma mellan olika program eller
i sammanhängande programblock. Reklamen skall således klart åtskiljas
från den övriga programverksamheten. Den skall presenteras på ett sådant
sätt att allmänheten inte svävar i tvivelsmål om att det rör sig om
annonsering. Det får inte förekomma att ett visst program bekostas eller
understöds av en viss annonsör eller annan person.
I: 797 och II: 971
Motionärerna anför bl. a. att den fortsatta utbyggnaden av etermedia
kommer att ge ett ökat utrymme för en rik differentiering av programverksamheten,
varvid skilda intresse- och åsiktsriktningar i allt större
utsträckning kommer att kunna tillgodoses. Det är därvid av stor vikt att
programmen till sin utformning präglas av kultur och stilkänsla, varvid
oliktänkandes åsikter och värderingar i möjligaste mån respekteras. Motionärerna
anser att en sådan målsättning klart bör komma till uttryck i de
anvisningar för radionämnden som Kungl. Maj :t avser att utfärda. Syftet
sägs inte vara att inskränka den enskildes yttrandefrihet på ett sätt som
kan sägas innebära en beskärning av en av de viktigaste medborgerliga
rättigheterna, utan att söka förhindra människovärdets kränkande genom
cynismer, sarkasmer, intoleranta klyschor och sådana programinslag, som i
religiöst och etiskt avseende för stora befolkningsgrupper verkar sårande.
Avsikten är således, sägs det, att åstadkomma en ordning, som i sann
demokratisk anda uppfyller erforderliga krav på hänsynstagande till skilda
åsiktsriktningar.
I anslutning till motionerna må nämnas att Presskonsortiet inom Sveriges
Radio AB i skrivelse till utskottet erinrat om det förslag om ett av
pressen ägt licensfinansierat TV-företag, som tidigare framförts av Svenska
tidningsutgivareföreningen. För det fall att föreningens förslag om ett särskilt
programföretag för driften av TV-2 skulle vinna riksdagens gillande
bör enligt konsortiets mening 5 och 6 §§ i förslaget till radiolag ändras till
att avse två företag.
26 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
Utskottet
I förevarande proposition framläggs förslag till ny radiolag. Lagen är
utformad som en ramlag för alla författningar och föreskrifter på området.
Lagen skiljer mellan begreppen radiosändning, som är den trådlösa
sändningen för ljudradio och television, och trådsändning. Enligt förslaget
fordras tillstånd för innehav och användning av radiosändare. Tillståndstvånget
motiveras av att utrymmet i etern är begränsat. Detta skäl föreligger
inte i fråga om trådsändare. Något krav på tillstånd för innehav och
användning av sådan sändare har heller inte uppställts i lagen. Viktiga inskränkningar
i fråga om användningen av sändare — och detta gäller såväl
radiosändare som trådsändare — följer av att bestämmanderätten i fråga
om vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning förbehålls
ett enda företag. Rundradiosändning definieras i lagen som radiosändning
eller trådsändning, som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten,
om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar
är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt
intresse att lyssna på eller se sändningen. Undantagna blir enligt
vad i propositionen anges bl. a. sjukhusradio, specialtelevision för undervisningsändamål,
television inom ett varuhus m. m. Ensamrätten begränsas
också på så sätt att enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter m. m.
inte utgör radioprogram i lagens mening.
I fråga om mottagare gäller f. n. att innehav av sådan kräver särskilt tillstånd
(licens). Denna ordning föreslås nu ändrad så att mottagare får innehas
och användas av var och en utan sådant tillstånd. Innehavet avses
emellertid skola förenas med skyldighet att betala en avgift. Härom skall
Kungl. Maj :t förordna efter riksdagens hörande.
I lagförslaget ingår en särskild bestämmelse om att den ovannämnda ensamrätten
skall utövas opartiskt och sakligt. Vidare föreskrivs förbud mot
censur. Efterhandsgranskning skall som nu ske genom radionämnden.
Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet skall meddelas av Kungl.
Maj :t. Förslaget innehåller slutligen vissa straff- och förverkandebestämmelser.
Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1967.
I motionerna 1:795 och 11:967 samt 1:796 och 11:968 yrkas att riksdagen
med avslag på propositionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
nytt förslag till lagstiftning i ämnet enligt närmare angivna riktlinjer.
Gemensamt för motionerna är att man vill få till stånd en ordning, som
medger att ett eller flera från statsmakterna fristående radio- och TVföretag
kan etableras.
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 27
I motionerna I: 791! och II: 969 samt I: 794 och II: 970 hemställs att lagen
inte skall omfatta trådsändningar.
I motionerna 1:797 och 11:971 slutligen begärs att riksdagen i skrivelse
till Ivungl. Maj :t måtte hemställa att i de ovannämnda bestämmelserna för
radionämndens verksamhet skall som målsättning för programutformningen
anges att denna skall präglas av hänsynstagande till skilda åsiktsriktningar
i religiösa och etiska frågor.
Vad först gäller frågan om etableringsrätten inom radio- och TV-området
vill utskottet erinra om att motioner som syftade till införandet av en fri
sådan rätt, behandlades under vårsessionen innevarande år. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande i anledning av motionerna hänvisade tredje lagutskottet
till att de aktualiserade frågorna prövats av statsmakterna vid åtskilliga
tillfällen under det senaste årtiondet. Utskottet återgav i sammanhanget
de skäl som tidigare varit avgörande för ställningstagandet i frågan
om införandet av ett reklamfinansierat TV-företag. Skälen innebär i korthet
att det inte med fog kan göras gällande att alternativet med ett sådant
företag leder till en ökad yttrandefrihet och att det vidare beträffande
publikens reella valmöjligheter och programledningens integritet är underlägset
det nuvarande systemet. Detsamma gäller beträffande programstandarden,
dock att konkurrensen som sådan kan tänkas få en stimulerande
inverkan på vissa typer av program. Tredje lagutskottet anförde att några
skäl som borde föranleda till att den sålunda uttalade uppfattningen frångicks
inte anförts.
Utskottet kan ej finna att något nytt nu framkommit, som ger anledning
att ändra de grundläggande principerna för rundradioverksamheten i vårt
land. Motionerna I: 795 och II: 967 samt I: 796 och II: 968 bör sålunda avstyrkas.
Det är enligt utskottets mening vidare tydligt att om man avstår från
varje reglering av trådsändningarna så innebär detta ett väsentligt avsteg
från de nämnda principerna. Inte minst genom utvecklingen av centralantennanläggningar
för stora enheter och förbindelserna mellan olika sådana
anläggningar skulle det med all sannolikhet ganska snart uppstå omfattande
ledningsnät i privat regi för sändning av radio- och TV-program med
inslag av kommersiell reklam. En av grundvalarna för det nuvarande
systemet skulle härigenom rubbas. Starka skäl talar sålunda för att ensamrätten
bör omfatta även trådsändning. Motionerna 1:793 och 11:969 samt
I: 794 och II: 970 bör därför avstyrkas.
I dessa motioner har även riktats kriktik mot utformningen av begreppet
rundradiosändning och gjorts gällande att det är vagt och svårtolkat. Utskottet
är medvetet om att vissa tolkningssvårigheter föreligger. God ledning
för bedömningen synes emellertid kunna erhållas nr de av departementschefen
motivvis gjorda uttalandena. Mot bakgrunden härav och då
28 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
avsevärda svårigheter torde möta varje försök till gränsdragning på området
bör den i propositionen förordade lösningen godtas.
Vad gäller den fråga som väckts i motionerna I: 797 och II: 971 angående
målsättningen för programutformningen vill utskottet anföra följande. Regler
för Sveriges Radio aktiebolags programverksamhet ges f. n. i överenskommelsen
den 15 maj 1959 mellan svenska staten och bolaget angående
rundradions programverksamhet. Vid programmens utformning har bolaget
enligt överenskommelsen bl. a. att sakligt, opartiskt och i lämplig form
meddela upplysning om nuets händelser, lämna allmänheten orientering
om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera till debatt kring
sådana frågor. Bolaget skall vidare i skälig omfattning tillgodose olika intresseriktningar
inom religion, musik, teater, litteratur och vetenskap samt
skänka god förströelse och underhållning. För granskning av bolagets handhavande
av programverksamheten utser Ivungl. Maj :t radionämnden. Enligt
den för nämnden gällande instruktionen åligger det denna huvudsakligen
att granska de allmänna riktlinjer efter vilka programverksamheten
planläggs och bedrivs samt granska om programverksamheten i stort
handhas enligt bestämmelserna i överenskommelsen. Någon ändring i vad
sålunda gäller sker inte genom propositionen i vidare mån än att de grundläggande
bestämmelserna om saklighet och opartiskhet samt om radionämnden
tas in i lagen. Utskottet anser det vara i och för sig riktigt att
programutformningen bör »präglas av hänsynstagande till skilda åsiktsriktningar
i religiösa och etiska frågor» men då dessa synpunkter kan inbegripas
i kravet på saklighet och opartiskhet bör motionerna inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Som ovan nämnts skall enligt förslaget Ivungl. Maj :t efter riksdagens hörande
förordna om avgift för innehav av mottagare. I samband med att sådan
avgift föreskrivs torde bl. a. uppkomma fråga huruvida straffansvar
bör stadgas för innehav eller brukande av mottagare, för vilken avgift ej
erlagts. Då en sådan bestämmelse skulle innebära en inskränkning i den
nu föreslagna regeln om rätt att inneha och använda mottagare förutsätter
utskottet att dylika föreskrifter underställes riksdagen för beslut.
De delar av propositionen som ej behandlats ovan föranleder inte något uttalande
från utskottets sida.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
A. att riksdagen måtte avslå följande motioner, nämligen
1. 1: 795 och II: 967 samt
2. I: 796 och II: 968;
B. att riksdagen med avslag på följande motioner, nämligen
1.
I: 793 och II: 969 samt
2. I: 794 och II: 970,
måtte bifalla förevarande proposition, nr 149; samt
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 29
C. att motionerna I: 797 och II: 971 i vad de ej kan anses
besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 december 196(5
På sammansatta konstitutions- och tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Georg Pettersson, fru
Segerstedt Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Göran Karlsson
och Herbert Larsson;
från andra kammaren: herrar Hamrin i Jönköping, Johansson i Trollhättan,
Martinsson, Boo, Nyberg*, fru Torbrink, herrar Grebäck*, Persson i
Tandö och Carlshamre.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
Vid A. i utskottets hemställan
av herr Alexanderson, fröken Stenberg, samt herrar Hamrin i Jönköping,
Nyberg och Carlshamre, vilka ansett
a) att den del av utlåtandet under rubriken »Utskottet» som börjar med
orden »Vad först» och som slutar med orden »utskottets sida» bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning beträffande riktlinjerna för rundradions
fortsatta verksamhet, som angivits i den till statsutskottets utlåtande nr
163 fogade, med 2) betecknade reservationen av herr Kaijser m. fl. Dessa
riktlinjer innebär bl. a. utvidgad etableringsrätt. Det i förevarande proposition
framlagda förslaget till radiolag är icke förenligt med de synpunkter
på radioverksamheten i vårt land, som utskottet sålunda har. Förslaget till
radiolag kan därför icke antagas. I stället bör riksdagen med avslag å propositionen
hos Kungl. Maj :t anhålla att ett nytt förslag till radiolag, i vilket
dessa synpunkter beaktas, snarast föreläggs riksdagen.
Med detta ståndpunktstagande saknar utskottet anledning att ta ställning
till de yrkanden som avses i motionerna I: 793 och II: 969, I: 794 och
11:970 samt 1:797 och 11:971.
30 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
b) att utskottet bort hemställa:
I. att riksdagen med bifall till motionerna I: 795 och
11:967 samt 1:796 och 11:968 måtte avslå förevarande
proposition, nr 149;
II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
att nytt förslag till radiolag, utformat enligt de riktlinjer
som angivits i ovan nämnda reservation, snarast
förelägges riksdagen; samt
III. att motionerna I: 793 och II: 969, I: 794 och II: 970
samt I: 797 och II: 971 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Vid B. i utskottets hemställan
av fru Segerstedt Wiberg samt — i andra hand — av herr Alexanderson,
fröken Stenberg, herrar Hamrin i Jönköping, Ngberg och Carlshamre, vilka
ansett
a) att det avsnitt av utlåtandet under rubriken »Utskottet» som börjar
med orden »Det är» och som slutar med orden »lösningen godtas» bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan icke finna att den reglering av trådsändningarna, som föreslås
i propositionen, kan accepteras ur principiell synvinkel. Genom att ensamrätten
enligt förslagets 5 § innefattar även trådsändningar inskränkes
yttrandefriheten på ett sätt som enligt utskottets uppfattning måste anses
stridande mot yttrande- och tryckfrihetens grunder. Vidare kommer härigenom
utvecklingen på teleöverföringens område sannolikt att försvåras.
I likhet med motionärerna finner utskottet också att en mängd besvärliga
gränsdragningsproblem kommer att uppstå.
Utskottet förordar därför sådan ändring av förslaget till radiolag, att
med rundradiosändning icke skall avses trådsändning.
b) att utskottet bort hemställa:
att riksdagen med bifall till motionerna 1: 793 och II:
969 samt I: 794 och II: 970 måtte för sin del antaga förslaget
till radiolag med sådana ändringar att nedanstående
paragrafer och övergångsbestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
1 §•
I denna---—--— bunda vid särskilt anordnad ledare.
rundradiosändning: radiosändning
eller trådradiosändning som är avsedd
att mottagas direkt av allmänheten,
om sändningen icke är av
-
rundradiosändning: radiosändning
som är avsedd att mottagas direkt
av allmänheten, om sändningen icke
är avsedd endast för en sluten krets,
Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966 31
(Kungl. Maj.ts förslag)
sedd endast för en sluten krets, vars
medlemmar äro förenade genom en
påtaglig gemenskap av annat slag
än att lyssna på eller se sändningen,
sändare: anordning — ----- —
(Utskottets förslag)
vars medlemmar äro förenade genom
eu påtaglig gemenskap av annat
slag än att lyssna på eller se
sändningen,
--eller dylikt.
5
Det företag som Konungen bestämmer
äger med ensamrätt avgöra
vilka radioprogram som skola förekomma
i rundradiosändning från
sändare här i riket.
Företaget får------—
§•
Det företag som Konungen bestämmer
äger med ensamrätt avgöra
vilka radioprogram som skola förekomma
i rundradiosändning från
radiosändare här i riket.
— av Konungen.
9 §.
Den som-----—--
Sändare som använts såsom hjälpmedel
vid eller varit föremål för
brott enligt denna lag kan förklaras
förverkad. Bestämmelserna i 36 kap.
brottsbalken äga därvid tillämpning.
ett år.
Radiosändare som använts såsom
hjälpmedel vid eller varit föremål
för brott enligt denna lag kan förklaras
förverkad. Bestämmelserna
i 36 kap. brottsbalken äga därvid
tillämpning.
Denna lag--------- — att gälla.
Tillstånd som ------—--fortfarande giltighet.
Utan hinder av bestämmelsen i
den nya lagen får verksamhet för
trådsändning som påbörjats före den
1 november 1966 och som drives vid
lagens ikraftträdande drivas även
därefter i samma omfattning som
den hade den 31 oktober 1966.
Särskilt yttrande
av fru Segerstedt Wiberg
Enligt 2 § förslaget till lag om radiolag får radiosändare här i riket innehas
eller användas endast av den som erhållit tillstånd härtill antingen av
regeringen själv eller av annan myndighet som regeringen utsett. Innebörden
härav är att några möjligheter till internationellt samarbete vid an
-
32 Sammansatt konstitutions- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1966
vändning av radiosändare icke föreligger. Rätten till användningen av radiosändare
har monopoliserats för den som erhållit ett nationellt svenskt
tillstånd.
För närvarande behandlas i Nordiska rådet förslag om ett utvidgat nordiskt
samarbete på televisionens område. Ett förslag är därvidlag att en
TV-kanal 2 skall brukas för ett samnordiskt producerat program. I denna
tanke ligger självfallet icke att ett sådant samproducerat program uteslutande
skall handla om nordiska frågor av olika slag. Tanken är fastmera
att, då våra resurser — personella och ekonomiska — på televisionens
område i alla de nordiska länderna är starkt begränsade, det skulle
möjliggöra ett bättre utnyttjande av våra tillgångar, därest programmen
kunde framställas gemensamt. Stora besparingar måste härvid kunna göras
jämfört med om tre eller fyra länder skulle producera var och en sitt eget
TV-program 2.
Det har satts i fråga om ett helt, nordiskt samproducerat TV-program
skulle mottagas väl bland tittarna. Hyser man oro för att ett helt och
hållet samproducerat program skulle komma att innehålla alltför mycket
stoff, vilket kunde te sig främmande för en större grupp tittare, är det
möjligt att endast upplåta viss del av programtiden i ett TV-program 2
(antingen viss veckodag eller vissa timmar eller över huvud en bestämd
andel av programtiden) att disponeras av den samnordiska produktionsledningen.
Många olika alternativ erbjuder sig härvidlag. Det väsentliga är
att man genom en gemensam nordisk produktionsledning skulle kunna utnyttja
alla tillgängliga resurser bättre än vid splittring på en råd nationella
program.
Nordiska rådet har ännu icke kunnat taga ställning till hur enligt dess
mening hithörande spörsmål bäst kan lösas. En debatt härom är planerad
att hållas vid rådets förestående femtonde session, som hålls första veckan
i april 1967. En rekommendation till regeringarna kan förutses bli antagen.
Även i andra former än nu antytts kan ett internationellt samarbete i
TV snabbt bli aktuellt. Redan nu skymtar tanken med en nordisk satellitsändare
som förmedlare av sändningar till hela Norden på en gång som ett
realiserbart projekt.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660755
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.