Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av riksdagens organisationsutrednings förslag angående riksdagens personalorganisation jämte motion.

1966-11-16 · 99 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 91 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KBU 1966:2, Betänkande med anledning av riksdagens organisationsutrednings förslag angående riksdagens personalorganisation jämte motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 dr 1966

1

Nr 2

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande med

anledning av riksdagens organisationsutrednings förslag

angående riksdagens personalorganisation jämte motion.

Med skrivelse till talmanskonferensen den 21 oktober 1966 har riksdagens

organisationsutredning överlämnat ett betänkande angående riksdagens

personalorganisation. Sedan detta framlagts för kamrarna och hänvisats till

konstitutions- och bankoutskotten, har det behandlats i sammansatt utskott.

Utredningens betänkande fogas vid utskottets betänkande.

I anledning av betänkandet har motionen nr 944 i andra kammaren

väckts av fröken Sandell och herr Martinsson. I densamma hemställs, »att

riksdagen måtte besluta (1) att utskottssekreterare måtte utses i den i

riksdagsstadgan angivna ordningen, (2) att riksdagen icke måtte antaga

de av utredningen föreslagna reglerna för besvärsrätt».

Utredningen

Talmanskonferensen beslöt i februari 1965 att tillsätta en kommitté för

utredning rörande riksdagens personal- och förvaltningsorganisation m. m.

Till ledamöter utsågs talmannen F. Thapper, tillika ordförande, talmannen

E. Boheman, andre vice talmannen I. Johansson, konstitutionsutskottets ordförande

G. Pettersson och bankoutskottets ordförande C. G. Regnéll. Kommittén

antog benämningen riksdagens organisationsutredning.

Som en inledning och bakgrund till sina överväganden i organisationsfrågorna

studerade utredningen riksdagsarbetet i stort. De undersökningar,

som genomfördes i denna del, framlades jämte förslag rörande effektivisering

av riksdagsarbetet i ett första betänkande under höstsessionen 1965.

Detta riksdagsbehandlades samma session (KU 1965:47) och föranledde

reformer från 1966 års riksdag.

I ett andra betänkande framlade utredningen förslag rörande riksdagens

förvaltningsorganisation. Detta riksdagsbehandlades under vårsessionen av

innevarande års riksdag (KBaU 1966: 1) och föranledde reformer från halvårsskiftet,

främst inrättandet av riksdagens förvaltningskontor.

Sedan utredningen i det nu föreliggande betänkandet upptagit riksdagens

personalorganisation, återstår endast vissa begränsade spörsmål att behandla,

bl. a. frågan om ett internationellt sekretariat inom riksdagen vilket

åven har personalorganisatoriska aspekter.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 saml. 3 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

Med hänsyn till att utredningens betänkande bifogas torde endast en

helt kort sammanfattning av dess innehåll behöva lämnas här.

Betänkandet berör personalorganisationen hos riksdagens kamrar och

utskott samt ett mindre antal tjänster vid förvaltningskontoret med särskild

anknytning till arbetet i kamrarna och utskotten. Denna personal omfattar

i dag omkring 130 funktioner, vilka samtliga uppehålls av s. k. tillfälligt

anställda tjänstemän. Beträffande tjänstgöringstider och fördelning på heltidsarbetande

och bisysslor m. m. må hänvisas till betänkandet. Utredningens

förslag innebär till en början, att 56 av nämnda funktioner skall omvandlas

till lönegradsplacerade tjänster, därav 28 ordinarie och 28 icke-ordinarie.

Inom den återstående delen av organisationen åsyftar förslaget att

såvitt möjligt nedbringa antalet bisysslor och ersätta dem med arvodestjänster

för heltidstj änstgöring och med Lönegradsanknutna avlöningsförmåner.

Antalet sådana arvodestjänster beräknas till ca 41. Bisysslor måste

emellertid finnas kvar i viss omfattning; antalet uppskattas till ca 30.

Beträffande anställningsvillkor, som enligt gällande lagstiftning är avtalsbara

har utredningen enligt riksdagens bemyndigande (se KU 1966: 25 och

IvBaU 1966: 1) slutit avtal med berörda personalorganisationer. Avtalet har

godkänts av riksdagens lönedelegation under förbehåll för riksdagens godkännande

av de organisatoriska förutsättningarna.

I efterföljande tabell lämnas en översikt över de lönegradspacerade tjänster

och arvodestjänster utom bisysslor som enligt utredningens förslag skall

förekomma vid de olika enheterna. Tjänsterna har förtecknats i ordning

efter löneställningen.

Tjänster

FK

AK

KU

SU

BeU

BaU

L*U

L»U

L’U

JU

ABU

RFK

Sekreterare (1)

Cr4. . .

1

1

1

1

• O)

Cr 3 . . .

1

1

1

1

1

1

1

Föredragande (1)

Cr 2 ...

3

Avdeln.sekr. (1)

Cr 2 . . .

5

Bitr. sekr. (1)

Cr 1 . . .

2

1

1

1

* (a)

h B 6. .

1—3

5—7

2

1

1

1

1

Stomnotarie (1)

h Ae 27

1

1

l:e stenograf (a)

A 26

Stenograf (1)

Ae 25. .

C

l:e byråsekr. (1)

Ao 23. .

1

1

Korr.Iäsare (a)

A 22...

» (1)

Ae 21. .

3

Stenograf (a)

A 21...

ca

12

l:e kanslist (1)

Ao, Ae

19.....

i

1

1

1

Kanslist (1)

h Ae 17

3

3

1

1

1

1

1

1

» (a)

h A 17.

1

1

1

a arvodestjänst, 1 — lönegradsplacerad tjänst, h = högst, RFK = riksdagens förvaltningskontor.

Till samtliga ordinarie sekreterare skall utgå avlöningsförstärkning. Stenograforganisationen

föreslås bli gemensam för kamrarna. Tjänsten som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatt konstitutions- och hankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

stomnotarie i andra kammaren avses tills vidare hållas vakant och funktionen

oinliänderhas som bisyssla.

Tjänsterna som sekreterare i kamrarna och konstitutions- och statsutskotten

skall enligt avtalet tillhöra »frikrets».

Av bisysslorna hänför sig flertalet, ca 25, till kamrarna: 2 ersättare för

kammarsekreterarna, 2 biträdande jurister i första och 1 i andra kammaren,

1 gemensam kontaktman riksdag—skola, 1 förste kanslist i andra kammaren,

ca 4 reservstenografer och 14 maskinskrivare vid snabbprotokollet.

Inom utskotten avses 4 bisysslor förekomma, nämligen 1 sekreterare och

1 biträdande sekreterare i utrikesutskottet, 1 biträdande sekreterare (»andre

man») i bankoutskottet och 1 ltamrerare i statsutskottet. Slutligen skall den

till förvaltningskontoret hörande funktionen som föreståndare för »Riksdagsdebatterna»

uppehållas som bisyssla.

Av de ordinarie tjänsterna föreslås 4 tillsatta med konstitutorial ( = Ao i

tabellen) och övriga 24 med förordnande tills vidare, högst 3 år (= Cr i

tabellen), dock att kammarsekreterarna förutsätts bli förordnade årligen.

Ordinarie tjänst förutsätter heltidstjänstgöring hela året. Detta bör, där

det inte redan förekommer, enligt utredningen ordnas på tre vägar: genom

arbetsomläggning, ökad service och fyllnadstjänstgöring vid annat organ

än det där tjänsten placerats. Riksdagen har i anledning av utredningens

första betänkande beslutit en arbetsomläggning med huvudsyfte att, bl. a.

genom utvidgat uppskovsförfarande, åstadkomma en utjämning av arbetsbördan

över riksdagsåret. Detta medför pa sina hall ett ökat kansliarbete

mellan sessionerna. I utskotten bör en arbetsrationalisering även kunna ske

genom att antalet specialföredragande minskas, genom att även i övrigt

arbetsuppgifter som nu utförs som bisysslor överförs till fast anställda

tjänstemän varigenom antalet arvodesanställda och deras tjänstgöringstid

minskas, och slutligen även genom att remissförfarandet i motionsärenden

begränsas där så kan ske utan sakliga nackdelar. Servicesynpunkter anförs

främst för att även kammarkanslierna förses med kvalificerade befattningshavare

året runt. I fråga om fyllnadstjänstgöring framhåller utredningen

att viss samordning är möjlig mellan konstitutionsutskottet och riksdagens

ombudsmän samt mellan statsutskottet och riksdagens revisorer.

Som förutsättning för inrättande av icke-ordinarie tjänster har utredningen

uppställt, att dessa skall avse heltidstjänstgöring under minst

8 månader av året. Avtalet innehaller, att icke-ordinarie tjänsteman skall

vidkännas C-avdrag (= hela lönen) när det inte finns möjlighet att bereda

honom arbete och han ej åtnjuter semester. Beträffande vissa stenografer

avses heltidstjänstgöring ordnad genom att de under (i första hand) sessionstid

bereds även annat arbete inom riksdagen. Utredningen förutsätter

att fyllnadstjänstgöring i princip skall kunna ifrågakomma också för ickeordinarie

tjänstemän, i särskilda fall, närmast avseende stenografer, även

utanför riksdagsförvaltningen.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 3 avd. Nr 2

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

Beträffande den förväntade årliga tjänstgöringstiden på de föreslagna

28 icke-ordinarie tjänsterna framgår av betänkandet endast att en kanslist

förutsätts ha helårsarbete på vartdera kammarkansliet. I fråga om de drygt

40 arvodestjänsterna berörs motsvarande spörsmål endast beträffande de

12 16 arvodesanställda biträdande sekreterare som omfattas av förslaget.

Om dessa har i en anmärkning till avtalet upplysts att de av utredningen

förutsatts komma att tjänstgöra, i andra lagutskottet (1) liela året, i konstitutions-

och statsutskotten (1—3 resp. 5—7) del av sessionerna och i övriga

utskott (5) hela sessionstiden.

Utredningen förordar att en viss integration eftersträvas i personalorganisatoriskt

hänseende mellan de olika organen. Expertis inom en enhet bör

kunna anlitas även hos en annan.

I ett särskilt avsnitt uppehåller sig utredningen vid kvalifikationskrav

och rekrytering, varvid understryks att höga krav måste ställas på tjänstemännen

och att organisationen bör utformas så att den underlättar en god

rekrytering.

De ordinarie tjänstemän, som tillsätts med förordnande, kommer att

kunna behålla sina bottentjänster, om de har sådana, men kommer endast

att kunna utöva riksdagstjänsten. överstatförande av bottentjänsterna bör

enligi utredningen i princip kunna ske men med vissa begränsningar med

hänsyn till riksdagens särskilda förhållanden.

Beträffande tillsättning av tjänst föreslår utredningen ingen ändring

annat an vad gäller första tillsättningen som i princip skall ske före innevarande

års utgång. Utredningen förordar som en engångsanordning, att

tillsättningsförfarandet anförtros en särskild nämnd, förslagsvis med 5 ledamöter

jämte erforderligt kanslimässigt och sakkunnigt biträde. På utredningens

förslag har också flertalet befattningar efter beslut av talmanskonferensen

utannonserats.

Utredningen föreslår att samma bestämmelser skall gälla i fråga om ledigforklarande

av tjänst som redan återfinns i tjänstemannastadgan. Besvärsratt

föreslås efter vissa överväganden föreligga hos bankoutskottet och efter

samma principer som eljest inom statsförvaltningen; bl. a. skall besvärsrätt

inte föreligga i fråga om de högsta tjänsterna på grund av deras förtroendekaraktar.

Utredningen förordar emellertid, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer om förslag till lagändring som till regeringsrätten

överför prövning av rättsbesvär inom riksdagsförvaltningen.

Frågan om tjänstebenämningar har ej definitivt penetrerats av utredningen.

De begagnade benämningarna, vilka framgått av tabellen, ger alltså

ej uttryck för något slutligt ställningstagande.

Beslut om inrättande av nya tjänster föreslås skola fattas av riksdagen,

med rätt emellertid för förvaltningskontorets styrelse att på framställning

av vederbörande organ inrätta extra ordinarie eller extra tjänst eller arvodestjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 är 1960 ■>

Hällen att besluta lönegradsplacering i 1''räga om tjänster med hogstlönegrad

avses tillkomma vederbörande organ eller samråd med förvaltningskontoret,

dock alt kontoret skall ha beslutanderätten då det gäller att

utnyttja högsta lönegraden, It b, för arvodesanställd biträdande sekreterare.

De olika organen föreslås också få rätt att själva besluta om ersättning åt

bisysslehavare intill ett belopp motsvarande B 5; högre ersättning skall

beslutas av förvaltningskontoret.

I övergångsbestämmelser till avtalet talas bl. a. om särskild ersättning

i vissa fall. Tjänsteman, som varit anställd i riksdagen fr. o. m. vårsessionen

1902 och som anmäler sig till men inte blir innehavare av lönegradsplacerad

tjänst eller som varit dubbelanställd och i den nya organisationen får

lägre lön än summan av den från de båda anställningarna förut uppburna

lönen, må efter överenskommelse mellan förvaltningskontoret och berörd

huvudorganisation erhålla särskild ersättning, som dock ej får överstiga

vad vederbörande uppburit från riksdagen under andra halvåret 1966.

Slutligen må antecknas att utredningens förslag, enligt vad som framhålls

i betänkandet, inte kommer att lägga hinder i vägen för övergång till en

ny kammar- och utskotlsorganisation. Garantier härför ges av tjänsternas

konstruktion, som alltså innebär att endast 4 medför en starkare bundenhet

för riksdagen genom konstitutorial, samt av att de allmänna reglerna

om förflytlningsskyldighet förutsätts bli tillämpliga.

Utskottet

En viktig strävan hos riksdagen under senare år har varit att trots den

ständigt stigande arbetsbördan åstadkomma förbättrade arbetsförhållanden

för ledamöterna och en ökad service såväl till ledamöterna som till allmänheten.

Riksdagens organisationsutredning är ett av de främsta uttrycken för

denna strävan. Dess huvuduppgift har varit att föreslå sådana förstärkningar

av riksdagens förvaltnings- och personalorganisation, att riksdagen

får bättre arbetsinässiga förutsättningar. Det kan också idag konstateras

att avsevärda förbättringar redan inträtt som en följd av de reformer som

hittills vidtagits i anledning av dess tidigare förslag. Den effektivisering av

riksdagsarbetets bedrivande som kommit till stånd i enlighet med utredningens

rekommendationer i dess första betänkande bär medfört väsentliga

lättnader under årets riksdag. Som exempel härpå må antecknas att medan

under åren 1950—1965 i genomsnitt omkring 45 % av vårsessionens plenitid

varit förlagd till maj månad, har nämnda procenttal under innevarande

år nedgått till 28—29 % trots att ärendemängden varit minst lika stor som

förut. Tillkomsten av riksdagens förvaltningskontor har också medfört en

välbehövlig förstärkning av riksdagens grepp om dess interna förvaltningsangelägenheter.

Genom de reformer, som sålunda kommit till stånd, har ett gynnsamt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

utgångsläge skapats för prövningen av frågan om övergång till en ändrad

personalorganisation. Under de gångna åren har allt starkare reformkrav

gjort sig gällande i detta hänseende. Redan år 1959 framlade en intern riksdagsutredning

ett förslag till ny personalorganisation, innebärande övergång

från nuvarande ordning med endast tillfälligt anställda tjänstemän

till ett fastare system. Även författningsutredningen, som tillmätte frågan

stor vikt och ägnade den särskild uppmärksamhet, förordade en reform

i samma riktning. I sammansatta konstitutions- och bankoutskott har vidare

behandlats reformyrkanden åren 1963 och 1964.

Det sammansatta utskott, som behandlade frågan år 1963, underströk

särskilt vikten av att en personalorganisatorisk förändring inte föregriper

övervägandena i författningsfrågan om en ändrad kammar- och utskottsorganisation.

I den då föreliggande situationen, då författningsutredningens

betänkanden helt nyligen framlagts, ansåg utskottet att en i och för sig

välbehövlig reform av personalorganisationen borde anstå. Synpunkten att

övergång till en ny kammar- och utskottsorganisation inte bär försvåras är

självfallet giltig även idag. Utskottet liar därför inledningsvis särskilt granskat

det nu föreliggande betänkandet med hänsyn till dess möjliga konsekvenser

i nämnda hänseende. Utskottet har därvid funnit, att några farhågor

av angivet slag inte behöver hysas inför förslagets förverkligande.

Endast ett begränsat antal ordinarie tjänster föreslås, totalt 28, och av

dessa förutsätts endast 4 tillsatta med konstitutorial medan övriga föreslås

konstruerade med förordnande tills vidare med maximerad förordnandetid.

Allmänna regler om förflyttningsskyldighet avses vidare bli tillämpliga.

Även om man beaktar hela antalet lönegradsplacerade tjänster enligt förslaget,

sålunda även de icke-ordinarie som likaledes avses bli 28, synes det

kunna förutses att komplikationer inte skall uppkomma vid övergång till

en ny kammar- och utskottsorganisation. Man kan enligt utskottets bedömning

utan vidare säga sig, att om den aktuella tanken på en enkammarriksdag

med omkring 350 ledamöter förverkligas, kommer behovet av tjänstemän

inte att på sådant sätt minska inom vare sig kammarkansli eller utskottsorganisation,

att de resurser som det nu framlagda förslaget åsyftar

blir för stora.

De skäl, som av utredningen anförts till förmån för en fastare personalorganisation

hos riksdagens kamrar och utskott, framstår för utskottet som

bärande och övertygande. Det må också erinras om att principiell enighet

om en reform i denna riktning förelegat alltsedan det förra kommittéförslaget

i ämnet framlades år 1959. Den fråga, som då orsakade delade meningar

och föranledde att en reform inte genomfördes, gällde i vad mån

riksdagens tjänstemän bör helt knytas till riksdagen och uppföras på dess

egen stat. I likhet med utredningen finner utskottet, att avgörande principiella

skäl av konstitutionell natur talar för en sådan ordning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen inrymmer i stort

sett lika många funktioner som den nuvarande. Någon nedskärning liar alltså

inte ansetts möjlig. Vissa begränsningar förordas, lika. i fråga om stenografernas

antal, men häremot står behov av vissa förstärkningar på andra

punkter. Härtill kommer att förslaget innebär en inte oväsentlig ökning av

de faktiska resurserna genom att vissa befattningar, som idag är förenade

med tjänstgöring i huvudsak under sessionstid, föreslås bli årstjänster och

genom att bisysslesystemet avses i ganska betydande omfattning bli ersatt

med en ordning, enligt vilken tjänstemännen helt ägnar sig åt riksdagsarbetet

under anställningstiden med ledighet från annan tjänst. En självfallen

förutsättning för detta förslag har varit, att utredningen funnit arbetsuppgifter

föreligga som kräver att varje tjänsteman tas i anspråk i den omfattning

som angetts. Utredningen har framhållit att detta förutsätter i första

hand viss arbetsrationalisering, som bl. a. skulle möjliggöra begränsning av

antalet tillfälliga befattningshavare eller av deras tjänstgöringstid samt

någon inskränkning av remissförfarandet i motionsärenden. Vidare förutsätter

utredningens förslag, att fyllnadstjänstgöring hos annat organ än där

vederbörande tjänsteman är placerad kommer till stand eller att C-avdrag

verkställs under tid då en befattning inte medför tillräckliga arbetsuppgifter

för innehavaren. I viss del åsyftar förslaget en ökning av riksdagens service

till ledamöter och allmänhet genom förstärkning av personalresurserna.

Med hänsyn till den starka ökning, som riksdagens arbetsbörda undergått

och som kan förutses fortgå, finner sig utskottet kunna godtaga utredningens

förslag i fråga om personalorganisationens omfattning. Särskilt vill

utskottet understryka vikten av att kvaliteten i det arbete, som framläggs

av riksdagens organ, inte eftersätts till följd av personalbrist. Det framstår

emellertid för utskottet som synnerligen angeläget, att riksdagen med uppmärksamhet

följer utvecklingen och tillser att utredningens intentioner förverkligas.

Då någon minskning av antalet permanenta funktioner knappast

kommer till stånd, är det naturligtvis ett viktigt önskemål, att sådan arbetsrationalisering

verkligen sker, som medför en minskning av antalet tillfälliga

tjänstemän, såsom specialföredragande i utskott etc., och en förkortning

av tjänstgöringstiden för de arvodesanställda befattningshavarna. Likaledes

är det uppenbarligen angeläget att tillse, att fyllnadstjänstgöring respektive

C-avdrag kommer till stånd där så är sakligt motiverat. Utskottet

har särskilt uppmärksammat utredningens uttalande om fyllnadstjänstgöring,

att utredningen i fråga om läget för dagen för sin del funnit möjligheter

föreligga till en viss samordning mellan konstitutionsutskottet och

riksdagens ombudsmän och mellan statsutskottet och riksdagens revisorer.

Det är givetvis både värdefullt och angeläget att den fyllnadstjänstgöring

som här förutsätts förverkligas och blir en kontinuerlig förbindelselänk

mellan nämnda organ och verk. Det framstår emellertid för utskottet som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 är 1966

tydligt, att utredningen inte bör tolkas så, att möjligheterna och behovet av

fyllnadstjänstgöring skulle anses uttömda därmed. Snarare torde det förhålla

sig så, att frågan inte kunnat slutgiltigt och allsidigt penetreras, något

som är naturligt med hänsyn bl. a. till de aktuella reformsträvandena beträffande

både ombudsmännen och revisorerna. Även på andra håll än de

nämnda torde för övrigt fyllnadstjänstgöring kunna ifrågakomma. En annan

punkt i utredningens allmänna överväganden, som bör upptas i detta

sammanhang, gäller värdet av integration i personalorganisatoriskt hänseende

mellan riksdagens skilda organ. Utskottet kan till fullo instämma i

utredningens uttalande om vikten av att eftersträva sådan integration med

hänsyn till den rationalisering och arbetsutjänming som därigenom kan

vinnas.

De organ, som närmast kommer i blickfältet då det gäller att, på sätt

utskottet förordar, följa utvecklingen på förevarande område, är talmanskonferensen

och förvaltningskontoret. Detta har också förutsatts av utredningen,

som bl. a. uttalat att frågor om fyllnadstjänstgöring bör underställas

talmanskonferensen då så anses påkallat. Det ligger även i linje med

de uttalanden, som gjordes från riksdagens sida i samband med behandlingen

av utredningens första båda betänkanden, att ge ifrågavarande båda

organ en central ställning. Det bör emellertid understrykas, att de olika

enheterna även framdeles bör äga beslutanderätten inom var sitt område,

där det inte på vissa särskilda punkter stadgas avvikelser. Det lämpligaste

synes vara att kamrarna och utskotten var för sig tillhandahåller talmanskonferensen

och förvaltningskontoret de uppgifter om de interna förhållandena,

som erfordras för överblick och gemensam planering, och att

de nämnda båda organen utövar sin ledning i samråd och genom rekommendationer.

Sålunda bör talmanskonferensen i samband med framställning

om uppskov med ärendens behandling underrättas om de arbetsuppgifter ''i

övrigt, som avses ankomma på vederbörande befattningshavare, samt om

omfattningen och förläggningen av fyllnadstjänstgöring och sådan »integrerad»

tjänstgöring som ovan nämnts. Talmanskonferensen bör även göra

sig underrättad om utskottens remissförfarande i motionsärenden. För\altningskontoret

gifter om antalet specialföredragande och om tjänstgöringstider. I den män

kammare eller utskott avser att ta i anspråk icke-ordinarie eller arvodesanställd

tjänsteman även mellan sessionerna eller eljest i större omfattning

än som förutsatts i utredningens betänkande, bör uppgift därom jämte

motivering tillställas förvaltningskontoret. I sistnämnda hänseende må erinras

om att det enligt gällande bestämmelser i princip alltid åligger kammare

och utskott att lämna sådan motiverad uppgift till förvaltningskontoret

så snart en tjänsteman alls skall tas i anspråk mellan sessionerna.

Denna föreskrift tillkom under den tid, då sådan tjänstgöring betraktades

som extraordinär. Då nu fasta ordinarie årstjänster inrättas hos samtliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 är 19C>C> 9

organ, synes det naturligt att bibehålla ifrågavarande uppgiftsplikt beträffande

annan personal. Härmed avser utskottet naturligtvis inte, att andra

tjänstemän än de ordinarie i princip ej skall anlitas mellan sessionerna,

utan endast att förhållandena och utvecklingen bör kunna överblickas, något

som är särskilt betydelsefullt för den framtida prövningen av äskanden

om nya tjänster.

Utskottet vill anmärka, att den information, som sålunda förordas förekomma

mellan talmanskonferensen, förvaltningskontoret och de olika organen

i övrigt, självfallet får betydelse utöver blott att ge underlag för en tillsyn

över utvecklingen på personalsidan. Den skapar även förbättrade möjligheter

för en rationell planering i stort, något som är av särskilt värde i

ett läge då övergång till en ny kammar- och utskottsorganisation är aktuell

eller nyligen genomförts.

Ett annat frågekomplex av stor både praktisk och principiell räckvidd,

som ingående behandlats av utredningen, gäller kvalifikationskrav och

rekrytering. Då utskottet övergår härtill, synes det lämpligt att utgå från

det träffade avtalets innehåll. Utskottet vill härvid, med anledning av vad

som anförts i motionen II: 944 om att riksdagens möjligheter att påverka

ärendet i någon mån förbisetts genom förhandlingarna, erinra om att utredningen

förhandlat på grundval av riksdagens bemyndigande, vilket getts

i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan i dess memorial 1966: 25.

Av detta memorial framgick hur ärendet avsågs skola handläggas och att

förfarandet överensstämmer med praxis beträffande statsförvaltningen i

övrigt.

Beträffande den ordinarie sekreterarpersonalen innebär avtalet, att den

i lönehänseende jämställts med de högsta tjänstemannakategorierna inom

statsdepartementen. Avtalet som sådant ligger utanför utskottets bedömning,

men det bör antecknas att utskottet ansluter sig till de överväganden

av organisatorisk art som ligger bakom de överenskomna anställningsvillkoren.

Riksdagen har otvivelaktigt behov av tjänstemän med de kvalifikationer,

som krävs för en hög ställning i Kungl. Maj :ts kansli. Utskottet tillstyrker

också det förslag som utredningen framlagt i fråga om avlöningsförmåner

till de fyra befattningshavare, vilkas tjänster enligt avtalet skall

utgöra »frikrets»; vid lönegradsplaceringen har utredningen här, efter

vad som angetts i betänkandet, beaktat lönegradsplaceringen för statssekreterare.

Med avseende på andra lönegradsplacerade tjänster än sådana

för sekreterarpersonal har utskottet uppmärksammat, att lägre befattningar

än som kanslist inte upptagits i förslaget. Detta torde sålunda förutsätta,

att vanliga skrivgöromål i huvudsak utförs av riksdagens skrivbyrå,

och att förvaltningskontoret liksom hittills tillhandahåller personal

för expeditionsvaktssysslorna. Enligt utskottets bedömning kunde det

ifrågasättas, om det med dessa förutsättningar erfordras ett så stort antal

kanslistbefattningar som utredningen upptagit. Utskottet vill emellertid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 är 1966

inte motsätta sig förslaget; det högst-lönesystem, som gäller för ifrågavarande

tjänster, medger också en differentierad lönsättning.

Utskottet finner det angeläget att understryka vikten av att samtliga de

befattningar, som den nya organisationen kommer att innehålla, högre såväl

som lägre, verkligen besätts efter normer som motsvarar den avtalade

lönsättningen. Det måste sålunda genomgående noga beaktas, att riktiga

kvalifikationskrav upprätthålls. Det är enligt utskottets mening bättre, att

vissa tjänster tills vidare får stå vakanta, än att de besätts på ett med hänsyn

till lönsättningen och arbetsuppgifterna mindre tillfredsställande sätt.

Angeläget är också att enhetliga normer tillämpas för de olika organen.

Förslaget om en särskild nämnd för det första tillsättningsförfarandet, vartill

utskottet återkommer i det följande, har särskilda förtjänster från denna

synpunkt.

Som utredningen framhållit kan emellertid vissa svårigheter framkomma,

då det gäller att rekrytera och behålla tjänstemän med önskvärda kvalifikationer.

Konkurrensen om den bästa arbetskraften är stor, och riksdagen

har så till vida ett mindre gynnsamt utgångsläge än Kungl. Maj :t som

karriärmöjligheterna inom riksdagsförvaltningen är begränsade. Med hänsyn

härtill är det, som utredningen understrukit, angeläget att konstruera

riksdagstjänsterna på sådant sätt, inte endast med avseende på lönsättningen,

att rekryteringen underlättas. Utskottet vill i detta hänseende till

en början instämma i utredningens uttalande, att den nya organisationen

bör ge vissa möjligheter till karriär inom riksdagsförvaltningen. Utredningen

torde väl i första hand ha tänkt på den inre förvaltningen, men vissa befordringsvägar

föreligger otvivelaktigt även utanför denna, vilka bör tillvaratas.

Det ma härtill antecknas, att den fyllnadstjänstgöring, som berörts

i det föregående, innebär möjligheter att meritera för befordringstjänst inom

riksdagens verk. Utskottet vill även instämma i utredningens uttalande,

att anställning i riksdagen bör vid tillsättning av tjänst inom statsförvaltningen

i övrigt tillmätas minst samma värde som jämförlig tjänstgöring i

annan befattning. Detta förutsätter emellertid att riksdagen på sätt utskottet

förordat iakttar höga kvalifikationskrav vid förordnande på här ifrågakommande

befattningar.

Rekryteringen till riksdagstjänsterna kan, som utredningen framhåller,

även underlättas genom att befattningshavarnas återgång till deras tidigare

karriär inte försvåras. Utskottet ansluter sig till vad utredningen anfört

i fråga om möjligheter till tjänsteförening och om principer för överstatförande

av bottentjänster. I sistnämnda hänseende förutsätter betänkandet

ett uttalande från riksdagens sida. Med anslutning till vad utredningen anfört

föreslår utskottet, att överstatförande i de fall som här kommer i fråga

får ske enligt samma principer som eljest tillämpas men med de två inskränkningarna,

att beslut om överstatförande dels inte får fattas beträffande

nyanställd befattningshavares bottentjänst förrän ett år av anställ
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotls betänkande nr 2 år 1966 11

ningstiden förflutit, dels i samband med organisationens genomförande vid

instundande årsskifte inte får i något fall beslutas förrän efter utgången av

vederbörande tjänstemans första förordnandeperiod. Som utredningen framhållit

kommer den nya ordningen att medföra en inte oväsentlig förbättring

från Kungl. Maj :ts synpunkt även med de nämnda båda begränsningarna,

eftersom riksdagstjänstemännen med nuvarande system i stor utsträckning

är tjänstlediga under avsevärd tid utan att överstatförande alls är möjligt.

Det kan emellertid å andra sidan inte heller bortses från att den relativa

löslighet i anställningen, som förordnande tills vidare innebär, kan i vissa

fall medföra svårigheter vid rekryteringen. Med hänsyn till övervägandena

om en författningsreform kan dock en fastare anställningsform än som föreslagits

av utredningen inte nu övervägas. Utskottet instämmer emellertid i

utredningens uttalande, att frågan om införande av förordnandetjänster

tillsatta för bestämd tid bör upptas till förnyad prövning i samband med

en blivande författningsreform. Oavsett detta bör riksdagen tillse att dess

tjänstemän bereds en motsvarande trygghet i händelse av uteblivet förnyat

förordnande som i övrigt är gängse. Dels bör tillfredsställande pensionsförhållanden

åstadkommas och dels bör riksdagen eftersträva att bereda

avgående befattningshavare skäliga reträttposter, oavsett om de avgått på

egen begäran eller ej. I detta sammanhang vill utskottet uttala, att frågan

om förnyat förordnande bör, där så kan ske, upptagas till avgörande i så

god tid före förordnandeperiodens utgång, att skäligt rådrum ges för övergång

till annan verksamhet. Vad här sagts har särskild betydelse för de

tjänstemän som inte innehar annan tjänst än förordnandetjänsten.

Beträffande de arvodestjänster, som upptagits i förslaget, kommer läget

att bli, att riksdagen liksom hittills vid rekryteringen blir beroende av att

vederbörande beviljas tjänstledighet av sin arbetsgivare. Som utredningen

framhållit bör riksdagens tidigare uttalanden om att myndigheterna bör

visa tillmötesgående i här åsyftade fall alltjämt äga giltighet. Detta framstår

som så mycket mera befogat som den praktiska betydelsen därav blir

avsevärt ringare för myndigheterna än hittills genom att arvodestjänsterna

blir väsentligt färre och dessutom kommer att avse kortare anställningstid.

Om vissa enskildheter i utredningens förslag får utskottet vidare anföra

följande. Som framgått av det förut sagda tillstyrker utskottet förslaget i

vad avser tjänsternas konstruktion, som beträffande ordinarie tjänstei

alltså innebär att 4 tjänstemän tillsätts med konstitutorial och 24 med förordnande

tills vidare. De sistnämnda avses skola förordnas, kammarsekreterarna

för högst ett år och övriga, däribland utskottssekreterare, för högst

tre år. I motionen 11:944 kritiseras denna olikhet mellan kammar- och

utskottssekreterare och hemställs att samma förordnandetid skall gälla,

med hänsyn till riksdagsstadgans föreskrift anser sig motionärerna förhindrade

att föreslå tre år, varför de förordar ett år. Utskottet kan instämma

med motionärerna däri, att skillnaden mellan kammar- och ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

skottssekreterare i och för sig knappast är motiverad. Med hänsyn till den

rådande principiella enigheten om övergivande av nuvarande tvåkammarsystem

synes likväl kammarsekreterarna tills vidare böra förordnas för

högst ett år i sänder. Att införa samma korta tid även för utskottssekreterare

skulle innebära, att den i egentlig mening fasta personal, som riksdagen

erhåller genom den nya organisationen, blir mycket ringa. Utskottet

finner sig därför böra följa utredningens förslag och avstyrker sålunda

motionen i denna del. Utskottet vill liksom utredningen framhålla, att förordnandetidens

längd självfallet skall kunna i det enskilda fallet anpassas

till vad som bedöms lämpligt. Utskottet ansluter sig även till vad som anförts

i fråga om tillsättande organ och om samråd före tillsättning av tjänst

som förutses bli förenad med skyldighet att fullgöra fyllnadstjänstgöring

hos visst riksdagens verk. Till det sistnämnda må antecknas att konstitutionsutskottet

uttalat sig för att de föredragandetjänster hos utskottet, som

skall vara samordnade med riksdagens ombudsmannaämbeten, inte bör

besättas annat än i samförstånd med ombudsmännen.

Utskottet finner sig vidare kunna godtaga utredningens ställningstaganden

i frågorna om besvärsrätt och besvärsinstanser. Riksdagen bör i skri\else

prövningen av besvär i rättsfrågor inom riksdagsförvaltningen förläggs till

regeringsrätten enligt samma principer som gäller inom statsförvaltningen

i övrigt. I motionen II: 944 har hemställts om att utredningens förslag beträffande

besvärsrätt inte måtte antas. Som grund härför åberopas endast

utskottens gamla suveränitet i fråga om anställning av sina tjänstemän.

Detta kan enligt utskottets mening inte utgöra bärande skäl mot införande

av besvärsrätt, särskilt inte då utredningens förslag överensstämmer med

allmänna regler, varav följer vissa begränsningar som får praktisk betydelse

just i fråga om utskotten. Motionen avstyrks sålunda även i

denna del.

Frågan om tjänstebenämningar har inte slutligt penetrerats av utredningen.

Utskottet utgar från att frågan blir föremål för ytterligare överväganden

inom utredningen.

Beslutanderätten i fråga om lönegradsplacering av befattningshavare med

tjänst i liögst-Iönegrad och om bestämmande av avlöningsförmåner till arvodesanställd

personal synes lämpligen böra regleras på sätt utredningen

föreslagit.

I fråga om inrättande av nya tjänster finner utskottet, med anslutning

till vad utredningen anfört, att beslutanderätt bör tillkomma styrelsen för

riksdagens förvaltningskontor enligt samma principer som gäller beträffande

riksdagens verk. Styrelsen bör sålunda äga inrätta extra ordinarie och

extra tjänster samt arvodestjänster ävensom besluta om göromålsförordnande.

Däremot bör de enskilda organen inte själva äga befogenhet att in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 är 1960 13

rätta nyu tjänster. De bär emellertid vid behov äga besluta om anställning

av bisysslekaraktär.

Konstitutionsutskottets kanslifråga, som behandlades av ett sammansatt

konstitutions- och bankoutskott år 1964 varvid uttalades att frågan borde

lösas med begagnande av nämnda utskotts initiativrätt, får genom förevarande

förslag en lösning. Förslaget utgår från dechargearbetets nuvarande

omfattning och uppläggning. Enligt vad som inhämtats från konstitutionsutskottet

är förslaget tillfredsställande även med en sådan ändrad

uppläggning av dechargen som för närvarande övervägs.

Utredningen har som redan antecknats föreslagit, att tillsättningen första

gången av flertalet nya tjänster skall uppdras åt en särskild nämnd. I

motionen II: 944 hemställs att detta förslag inte förverkligas såvitt avser

tillsättning av utskottssekreterare. Till grund för sitt förslag har utredningen

anfört följande. Motsvarande anordning har i flera sammanhang

förekommit inom den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Utredningen

har funnit att de skäl som talar för en sådan ordning framstår som

alldeles särskilt starka i nu förevarande sammanhang. Uppdelningen av

de tillsättningsfunktioner, som eljest i sista hand ligger hos Kungl. Maj :t,

på ett flertal olika riksdagsorgan med mycket små resurser i jämförelse

med Kungl. Maj :t utgör ett alldeles särskilt starkt skäl för en tillsättningsnämnd.

önskvärdheten av att enhetliga tillsättningsnormer tillämpas och

att en för framtiden lämplig praxis inleds talar vidare här liksom inom den

Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen för en särskild övergångsanordning.

Ytterligare skäl därför utgör angelägenheten av att astadkomma

en verklig inventering av möjliga aspiranter och av att trots tidsbrist kunna

genomföra organisationsförändringen på ett i alla hänseenden tillfredsställande

sätt, förhållanden som talar för en centralisering av tillsättningsförfarandet

till ett särskilt organ med erforderliga tekniska resurser. Utskottet

finner dessa skäl helt övertygande och tillstyrker därför förslaget. Någon

anledning att göra undantag för utskottssekreterare kan utskottet ej anse

föreligga; snarare borde förfarandet ha gjorts ännu mera omfattande. Motionen

avstyrks alltså även i denna del.

Efter beslut av talmanskonferensen i enlighet med rekommendation i betänkandet

har flertalet tjänster utannonserats som en förberedelse för ett

sådant särskilt tillsättningsförfarande som åsyftas. Detta har i motionen

II: 944 kritiserats med avseende på sådana befattningar, som för framtiden

avses ej bli omfattade av regler om skyldighet att ledigförklara tjänster.

Utskottet vill för sin del uttala, att det framstår som högst värdefullt att

riksdagen genom utannonseringen får vetskap om vilka aspiranter som

står till buds även i fråga om de höga tjänsterna, och att det kan vara av

värde att ett motsvarande förfarande tillämpas även i framtiden även om

det inte föreskrivs i författningsbestämmelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

Samtliga tjänster inom den nya organisationen utom de som sekreterare i

kamrarna och sådana arvodestjänster som avses endera ha bisysslekaraktär

eller medföra kortare årlig tjänstgöring än under riksdagens sessionstid

bör omfattas av det särskilda tillsättningsförfarandet. De till förvaltningskontoret

knutna tjänsterna bör dock tillsättas av kontoret. Nämnden bör

bestå av fem ledamöter och utses av talmanskonferensen. Av stor vikt är

att nämnden får till sitt förfogande föredragande och särskild expertis,

vilka står utanför den inre riksdagsförvaltningen och även i övrigt intar en

obunden ställning. De olika arbetsfält, från vilka riksdagens tjänstemän

huvudsakligen rekryteras, bör representeras. Med hänsyn till vad som anförts

om värdet och behovet av fyllnadstjänstgöring föreligger särskilda

skäl för att söka sakkunnigt biträde inom riksdagens verk, t. ex. bland riksdagens

ombudsmän. Vid tillsättningen bör noga iakttas vad förut anförts

om kvalifikationskrav. Särskilt bör det beaktas, att de enheter som det gäller

var för sig är av ringa storlek. Stor vikt måste därför fästas vid personliga

kvalifikationer, medan anciennitetshänsyn och liknande inte bör tillmätas

utslagsgivande betydelse. Det bör också iakttas att det, som ovan

anförts, är bättre att låta vissa tjänster tills vidare hållas vakanta än att

tillsätta dem utan att personer med fullt övertygande meriter funnits stå

till förfogande. Nämnden bör samråda med de organ där de olika tjänsterna

är placerade. Det bör inte ankomma på nämnden att utfärda anställningsbevis,

utan sådana bör meddelas i den ordning som utredningen föreslagit.

Besvärsrätt bör i enlighet med utredningens förslag föreligga till bankoutskottet

i fråga om alla tjänster på löneplanerna A och B.

Den föreslagna förändringen av personalorganisationen påkallar ändring

av 30 § riksdagsstadgan, som innehåller de grundläggande bestämmelserna

om riksdagens tjänstemän. Utskottet har utarbetat ett förslag till ändrad

lydelse av stadgandet. I mom. 1 har intagits bestämmelser om inrättande

av tjänster, i mom. 2 regler om tjänstetillsättning, förordnandetid och anställningsbevis.

Förslaget återspeglar i denna del betänkandet och vad ovan

anförts i nämnda frågor. I mom. 3 har utskottet, efter mönster av 15 § 1

mom. kamrarnas ordningstadgor, infört ett stadgande soin fastslår sekreterarnas

ansvar som chefer för respektive kammar- och utskottskanslier. I

mom. 4 föreslås en reglering av beslutanderätten i fråga om semester och

annan ledighet för tjänstemän. Motsvarande stadgande återfinns för statsförvaltningen

i övrigt i allmänna verksstadgan. Enligt utskottets mening bör

talmännen och utskottens ordförande besluta i nämnda hänseenden. I mom.

5 har utskottet upptagit bestämmelser om den informationsplikt som enligt

ovan utvecklats bör åläggas kamrarna och utskotten. Det må antecknas att

första stycket omfattar såväl fyllnadstjänstgöring som sådan »integrerad»

tjänstgöring varom förut talats. Andra stycket omfattar av tekniska skäl

formellt alla tjänstemän som inte har ordinarie tjänst, sålunda även de

båda kammarkanslister och den biträdande sekreterare i andra lagutskot
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 är 1966 15

tet, i fråga om vilka utredningen angetl sig ha förutsatt tjänstgöring mellan

sessionerna. 1 praktiken kommer detta inte att vålla någon olägenhet.

I inom. 0 slutligen har utskottet infört en hänvisning till tjänstemannastadgan

i fråga om besvärsrätt, varom torde höra lämnas föreskrifter i nämnda

stadga. De nuvarande bestämmelserna om tillsättande av personal hos förvaltningskontoret

och kanslideputerade har inte getts någon motsvarighet,

då något behov därav ej ansetts föreligga. Utskottet bär övervägt, om regler

bort ges beträffande särskilda utskott, men funnit att detta ej erfordras

med hänsyn till den avfattning som getts paragrafen.

Den nya lydelsen av 30 § riksdagsstadgan bör träda i kraft den 1 januari

1967. Den särskilda tillsättningsnämnden skall fungera dessförinnan och

kan därför ej regleras i ett övergångsstadgande. Ej heller är den förenlig

med den nuvarande lydelsen av 30 §. Utskottet föreslår den tekniska lösningen,

att riksdagen med omedelbar verkan upphäver ifrågavarande stadgande

och åt! nämnden etableras i kraft av särskilt riksdagsbeslut under den

korta övergångstiden i slutet av innevarande år innan den nya lydelsen av

30 § trätt i kraft.

Genomförandet av den nya personalorganisationen föranleder även i övrigt

vissa författningsändringar. I första hand bör tjänstemannastadgan

för riksdagens förvaltningskontor och riksdagens verk göras tillämplig även

på riksdagens kamrar och utskott, vilket nödvändiggör ändringar både av

stadgans rubrik och av flera stadganden i densamma. Ytterligare kan aktualiseras

bl. a. ändringar i instruktionen för riksdagens förvaltningskontor,

vartill kommer att vissa bemyndiganden bör ges kontoret. Utskottet har

ännu inte tagit ställning till samtliga dessa författningsändringar in. m. utan

kommer att framlägga ett nytt betänkande därom senare under innevarande

session. Med hänsyn till det särskilda tillsättningsförfarandet, som bör kunna

inledas snarast, har utskottet inte velat uppskjuta avgivandet av sitt betänkande

i principfrågorna. Några tekniska olägenheter följer inte av att

riksdagsbehandlingen av ärendet sålunda uppdelas.

Kostnadsökningen, vad beträffar löner och arvoden, för genomförande

av ovan angivna förslag har av utredningen beräknats till i runt tal 630 000

kronor för år. Beräkningen har skett med utgångspunkt i den under senare

halvåret 1966 gällande lönenivån. På grund av redan avtalade löneökningar

för år 1967 kan kostnadsökningen förutsättas redan från början bli högre

än vad nyss sagts.

Med hänsyn till att den ändrade personalorganisationen skall genomföras

från och med den 1 januari 1967 uppkommer spörsmålet från vilket anslag

ifrågavarande personalkostnader skall täckas under innevarande budgetår.

Enligt riksdagens beslut i maj 1966 (Bali nr 42) skall kostnader för avlöningar

till såväl tillfälligt anställda tjänstemän hos riksdagen som ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän på riksdagens förvaltningskontors stat

under budgetåret 1966/67 bestridas från det på fjortonde huvudtiteln upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 år 1966

förda förslagsanslaget »Den inre riksdagsförvaltningen: Avlöningar». Enligt

utskottets mening bör även avlöningskostnaderna för de tjänster och arvodesbefattningar

som nu införs belasta ifrågavarande anslag, något som kan

komma att medföra en medelsåtgång av i runt tal 330 000 kronor utöver

det belopp varmed detta uppförts i riksstaten.

Genomförandet av vad utskottet här förordat förutsätter ändring i den

avlöningsstat för den inre riksdagsförvaltningen som ingår i den till bankoutskottets

nämnda utlåtande fogade specifikationen till anslagen under

fjortonde huvudtiteln. Det torde böra uppdragas åt styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor att efter erforderliga detalj beräkningar besluta om sagda

ändring av avlöningsstaten. Denna bör därvid uppdelas på två avdelningar,

nämligen dels avlöningar etc. till tjänstemän hos kamrar, utskott m. fl. organ,

dels avlöningar etc. avseende riksdagens förvaltningskontor.

Lnder hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att motionen II: 944 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

B. att riksdagen i anledning av riksdagens organisationsutrednings

förevarande förslag måtte besluta

1. att från och med den 1 januari 1967 genomföra ändrad

personalorganisation inom riksdagen i enlighet med vad utskottet

ovan anfört;

2. att upphäva 30 § riksdagsstadgan och, med giltighet

från och med den 1 januari 1967, antaga bifogade förslag

till ny lydelse av samma stadgande;

3. att i enlighet med vad utskottet ovan anfört en särskild

av talmanskonferensen utsedd nämnd skall utse innehavare

av vissa tjänster hos riksdagens kamrar och utskott; samt

4. att avlåta skrivelse till Kungl. Maj :t i enlighet med vad

utskottet ovan anfört om principer för överstatförande av

tjänster i vissa fall och om förslag till lagändring angående

prövning av besvär över vissa beslut inom riksdagsförvaltningen.

Stockholm den 16 november 1966

På sammansatta konstitutions- och bankoutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Dahlén, Nils Theodor

Larsson, Åke Larsson och Larfors; samt

från andra kammaren: herrar Regnéll, Adamsson, Henningsson, Larsson

i Luttra, Wennerfors, Berglund och Ekström i Iggesund.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande nr 2 är 1966 17

Förslag till ny lydelse av 30 § riksdagsstadgan

Mom. 1. Hos kamrarna och de ständiga utskotten finnas ordinarie, extra

ordinarie och extra tjänster samt arvodestjänster enligt beslut av riksdagen.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor äger därutöver inrätta extra

ordinarie och extra tjänster samt arvodestjänster ävensom besluta om göromålsförordnande.

Därjämte äger varje kammare och utskott besluta om

anställning av bisysslekaraktär.

Mom. 2. Varje kammare och utskott tillsätter sin sekreterare. Övriga tjänstemän

utses, i samråd med sekreteraren, för varje kammare av talmännen

och vice talmännen samt de ledamöter, som kammaren därtill utser, och

för varje utskott av utskottet.

Förordnande på ordinarie tjänst skall gälla tills vidare, högst tre år, dock

att kamrarnas sekreterare förordnas årligen.

Förordnande utfärdas för sekreterare i kammare av talmannen och för

sekreterare i ständigt utskott av talmännen på riksdagens vägnar med kontrasignation

av utskottets ordförande. För övriga tjänstemän utfärdas anställningsbevis

av talmannen eller utskottsordföranden med kontrasignation

av sekreteraren.

Mom. 3. Sekreteraren är chef för kansliet. Han är i denna egenskap ansvarig

för kansligöromålens ordentliga och skyndsamma gång och för expeditionen

av fattade beslut.

Mom. 4. Om semester och annan ledighet för tjänsteman besluter för varje

kammare talmannen och för varje utskott ordföranden.

Mom. 5. Det åligger varje kammare och utskott att före vårsessionens slut

lämna talmanskonferensen meddelande om kansliets arbetsuppgifter under

sessionsuppehållet och om omfattningen och förläggningen av tjänstgöring,

som tjänsteman avses fullgöra eller under tiden efter senaste meddelande

fullgjort hos annat riksdagens organ eller verk.

Avser kammare eller utskott att under tid, då session ej pågår, anlita

annan tjänsteman än ordinarie eller att eljest anlita tjänsteman under längre

tid än som förutsatts vid tjänstens inrättande, skall underrättelse därom

jämte motivering lämnas riksdagens förvaltningskontor.

Mom. 6. Om besvär i vissa fall över beslut enligt denna paragraf föreskrivs

i tjänstemannastadgan för riksdagen och dess verk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE

angående

riksdagens personalorganisation

AVGIVET AV RIKSDAGENS ORGANISATIONSUTREDNING

opaginerad Kontrollera mot PDF

.

■ - '' (* s \h''A A i

• ■■■ saaSBiväi

..., . > ■

:• ; <•'';/ j ''

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

INNEHÅLL

Sid.

Skrivelse till talmanskonferensen....................................... 5

I. Gällande ordning................................................. 7

A. Anställningstyper och antal tjänstemän ......................... 7

B. Gällande anställningsnormer ................................... 1°

C. Aktuella löneförmåner......................................... 13

II. Kort historik ................................................... 13

A. Huvudpunkter i utvecklingen................................... 15

B. Tidigare utredningar m. ...................................... 18

C. Reformsträvanden ........................................... 1®

D. Utredningens tidigare betänkanden ............................. 26

III. Utredningens allmänna överväganden ............................. 28

A. Skäl för och emot en fastare personalorganisation................. 28

B. Huvudgrunderna för konstruktionen av ett nytt system............ 31

C. Kvalifikationskrav och rekrytering ............................. 34

D. Vissa särskilda spörsmål....................................... 35

1. Anställningsformen för lönegradsplacerade tjänster............. 35

2. Beslutande organ i anställningsärenden m. m................... 37

3. Tjänstledighet i vissa fall ................................... 40

IV. Utredningens förslag till personalorganisation ....................... 41

A. Kamrarna ................................................... 42

B. Utskotten ................................................... 42

C. Riksdagens förvaltningskontor ................................. 43

D. Sammanfattning av den föreslagna personalorganisationen......... 43

E. Specialmotivering till vissa delar av förslaget..................... 43

V. Lönefrågor m. .................................................. 46

VI. Personalförteckning, författningsbestämmelser m. m.................. 49

VII. Kostnadsberäkning ............................................. 53

Bilaga 1. Vissa uppgifter rörande organisation och arbetsuppgifter inom kamrarnas

och utskottens kanslier................................. 54

2. översikt av den av organisationsutredningen föreslagna personalorganisationen

............................................... 76

3. Förhandlingsöverenskommelse ................................. 78

opaginerad Kontrollera mot PDF

V‘z

J V

! i \ > r; ,• r•

. ” • • ■ ■'' i : ■

...........•■ii;!:!;!'',: ''

! ! i.l: f}> 1 '' ! i !■ ,

<<!.; ■ ,1

• • . • • . !!•''•■ idb:; i/u’. ..*•

h'' : ■ <

......

■ !!''•! >t*:>»*f ■ :;j IT», i

•• n It . , *4,-

> ’ii ./

’i'' ; ! !

j ! \J

»»!<* i-i

* ..... •f/;’! ?5; ; *, jVfi *?; T

i■»:«•••.«»:r^^•;hommf tf:> >>• >: i / {

■..... ........... i,!iru: -tam.

. : . . i .> *

; ti J f-i< i > ''•* &w/f Ötj ?.>{? nx %mc* 1 Jk)cj r** um -:7 C»

..... * *•>-'' >r ; t,-&\7 »itf vHbr/iJ’»:

-i7

.. -u) .f>l V>^’-•!; .-fj/m: » J t , . •;1 i i r!i‘ 1 i Vtjinfu ■ 7

• jl \• *.r<n;.-

i: !;‘0 ‘ -

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Till Talmanskonferensen

Med skrivelse till talmanskonferensen den 27 april 1966 överlämnade

riksdagens organisationsutredning betänkande med vissa förslag rörande

riksdagens förvaltningsorganisation. I skrivelsen anmälde utredningen sin

avsikt att senare framlägga förslag rörande riksdagens personalorganisation,

varvid förutsattes att riksdagens prövning av sistnämnda förslag skulle

kunna ske under innevarande års riksdags höstsession.

Efter slutfört utredningsarbete i ifrågavarande del får utredningen harmed

överlämna Betänkande angående riksdagens personalorganisation. Det

i betänkandet innefattade förslaget avses skola genomföras den 1 januari

1967.

Såsom av betänkandet framgår har på grundval av förda förhandlingar

överenskommelse träffats med personalorganisationerna i föreliggande lönefrågor.

överenskommelsen har på riksdagens vägnar godkänts av riksdagens

lönedelegation, dock under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska

förutsättningar som legat till grund för densamma.

Inom utredningen har diskuterats frågan om eventuellt upprättande av

ett internationellt sekretariat inom riksdagen. Någon ståndpunkt härutinnan

är utredningen emellertid inte f. n. beredd att redovisa. Utredningen vill endast

anmäla att fortsatta överväganden inom utredningen av denna fråga

kan komma att beröra även utrikesutskottets sekretariat. Utredningens förslag

i denna del, vilket utgår från nuvarande förhållanden, är därför att betrakta

som preliminärt.

Enligt utredningen tillhandakommet protokollsutdrag från talmanskonferensens

sammanträde den 25 maj 1966 har talmanskonferensen beslutat,

att en hos konferensen väckt fråga om utskottens resor och kostnaderna

härför skulle beredas av organisationsutredningen. Utredningen får anmäla,

att berörda fråga ännu icke kunnat behandlas av utredningen och att resultatet

av utredningens överväganden i ämnet avses skola redovisas senare.

Förutom sistberörda spörsmål har utredningen mottagit dels den i konstitutionsutskottets

av riksdagen godkända utlåtande 1966:16 behandlade

frågan om ändrad ordning för väckande av motioner, vilken fråga upptagits

i motionen II: 434 till årets riksdag, och dels en av talmanskonferensen genom

beslut den 24 februari 1966 till utredningen överlämnad framställning

från ett antal riksdagsledamöter angående läkarvårdsservice åt ledamöterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Organisationsutredningens arbete fortsätter sålunda även efter framläggandet

av förevarande betänkande.

Stockholm den 21 oktober 1966

Fridolf Thapper

Erik Boheman Ivar Johansson

Georg Pettersson C. G. Regnéll

/ N. af Malmborg

Organisationsutredningens ledamöter: Talmannen F. Thapper, ordförande,

talmannen E. Boheman, andre vice talmannen I. Johansson, konstitutionsutskottets

ordförande G. Pettersson och bankoutskottets ordförande

C. G. Regnéll.

Sakkunniga och experter: Kamrarnas sekreterare K.-G. Lindelöw och

S. Johansson, statsutskottets sekreterare O. Berger, konstitutionsutskottets

sekreterare F. Sterzel och avdelningssekreteraren i statsutskottet N. af

Malmborg, den sistnämnde tillika utredningens sekreterare.

Såsom särskild expert rörande avtalsfrågor m. m. har anlitats direktören

i riksdagens förvaltningskontor S. Lannefjord.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

RIKSDAGENS PERSONALORGANISATION

I. Gällande ordning

I vidsträckt bemärkelse omfattar »riksdagens personalorganisation» arbetstagare

vid riksdagens verk, vid riksdagens förvaltningskontor och hos

riksdagens kamrar och utskott. Kndast den sistnämnda personalgruppen

brukar emellertid åsyftas med det citerade uttrycket, och det är också i huvudsak

denna som avses i detta betänkande.

Medan personalorganisationen vid riksdagens verk och förvaltningskontor

i huvudsak uppbyggts efter de inom statsförvaltningen i övrigt gängse principerna

råder särpräglade förhållanden hos riksdagens kamrar och utskott.

Tjänstemännen där går sedan gammalt under beteckningen »riksdagens tillfälligt

anställda tjänstemän». De har inga lönegradsplacerade tjänster utan

endast arvodesbefattningar, på vilka nya förordnanden beslutas vid varje ny

riksdag. Åtskilliga av dessa befattningar uppehålls vid sidan av annan tjänst,

vanligen statstjänst. Först under senare år har tjänstemän haft fortlöpande

arbete hos riksdagen på annan tid än i anslutning till sessionerna. Utvecklingen

har, som kommer att framgå av den följande framställningen, gått i

den riktningen att allt fler riksdagsbefattningar i realiteten omvandlats till

heltidstjänster med kontinuerlig tjänstgöring året om, men systemet bygger

alltjämt på att fråga endast är om tillfällig anställning.

Huvuddragen i det personalorganisatoriska system som tillämpas hos

riksdagens kamrar och utskott skall tecknas i detta avsnitt. Det bör anmärkas

att även riksdagens förvaltningskontor i någon mån här kommer i betraktande

då ett fåtal »tillfälligt anställda tjänstemän» finns även där.

Framställningen disponeras på tre underavsnitt, avseende anställningstyper

och antal tjänstemän, gällande anställningsnormer och aktuella löneförmåner.

A. Anställningstyper och antal tjänstemän

Vid en redovisning av riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän är det,

som redan antytts, av grundläggande betydelse att särskilja två kategorier:

dels de som uppehåller riksdagssysslan vid sidan av annan tjänst, från vilken

de åtnjuter partiell eller ingen tjänstledighet, och dels de som ägnar sig

helt åt riksdagsarbetet endera med hel tjänstledighet från annan anställning

eller utan att alls inneha annan tjänst. Den förra gruppen kommer här att

kallas »dubbelarbetande», den senare »heltidsarbetande». Begreppen kan

närmare definieras på något olika sätt, som kommer att framgå av det

följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

I efterföljande två uppställningar lämnas uppgifter om de olika slags befattningar

som finns hos riksdagens kamrar och utskott samt om det antal

befattningshavare som brukar anställas under en normal vårsession. Heltidsarbetande

tjänstemän har utmärkts med asterisk.

Tjänstemän hos riksdagens kamrar

Befattning

FK

AK

Sekreterare...............

1

1*

Ersättare för sekreteraren........

1

1

Stomnotarie..............

1*

1

Notarie............

1

Förste stenograf.........

3

4

Stenograf.................

12

13

Reservstenograf..........

2

2

Förste kanslist...........

1

1

Kanslist tillika registrator........

1

1*

Kanslist.............

2

1* +1

Kanslist (kansliskrivare)........

3*

2*

Maskinskrivare vid snabbprotokollet .

7

6

Tjänstemän hos riksdagens ständiga utskott

Befattning

UU

KU

SU

BeU

BaU

L*U

L2U

LaU

JU

ABU

Sekreterare .......

1

1*

1

1*

1

1»

1*

1*

1

1

Notarie med sekre-

terargöromål....

3*

5

2* +2

1

1*

2*

1*

2

Notarie.........

1

1*

7

Notarie och regist-

rator...........

1*

Kamrerare........

1

Kanslist tillika re-

gistrator........

1*

1*

Kanslist..........

1*

1*

1*

1»

i*

i*

1* 1

Utöver de tjänstemän som angetts i den första uppställningen finns en för

kamrarna gemensam kontaktman riksdag—skola. Till den andra uppställningen

bör anmärkas att befattning som kamrerare endast kan tillsättas i

statsutskottet.

Som uppställningarna visar brukar hos kamrarna och hos utrikes-, stats-,

banko-, jordbruks- och allmänna beredningsutskotten alla befattningar utom

vissa registrators-, kanslist- och kansliskrivarbefattningar uppehållas av

dubbelarbetande tjänstemän. Undantag utgör sedan flera år andra kammarens

sekreterare och första kammarens stomnotarie. Under vissa tider, däribland

vårsessionen 1966, har även bankoutskottets sekreterare samt allmänna

beredningsutskottets sekreterare och notarie med sekreterargöromål

varit heltidsarbetande. Dubbelarbete har däremot alltid varit självfallet i

utrikesutskottet och är sedan många år regel för sekreterare och notarier

med och utan sekreterargöromål i stats- och jordbruksutskotten samt för

notarie med sekreterargöromål i bankoutskottet. I konstitutions- och lag
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

utskotten är som regel samtliga tjänstemän heltidsarbetande; i bevillningsutskottet

gäller detsamma utom i fråga om ett par notarier med sekreterargöromål.

Uppställningarna hänför sig såsom nämnts till en normal vårsession. Under

höstsessionerna är personaluppsättningen regelmässigt något mindre i

vissa utskott. Sålunda kan statsutskottets notarier utan sekreterargöromål

och två av bevillningsutskottets notarier med sekreterargöromål betraktas

som i huvudsak knutna endast till vårsessionerna.

I allt större omfattning har riksdagstjänstemän kommit att tas i anspråk

även mellan sessionerna. Detta sammanhänger givetvis med att uppskovsinstitutet

tagits i bruk allt flitigare. I december 1965 beslöt riksdagen att

godkänna organisationsutredningens rekommendationer av ett ytterligare

väsentligt utvidgat uppskovsförfarande och utökat kansliarbete under uppehållen

mellan sessionerna. Redan dessförinnan hade emellertid ett flertal

befattningar i realiteten blivit att betrakta som helårs- och heltidsbefattningar.

Detta gäller posterna som sekreterare i konstitutions-, bevillningsoch

lagutskotten samt två befattningar som notarie med sekreterargöromål

i bevillnings- och en i ettvart av konstitutions- och lagutskotten.

Hittills har endast berörts personal hos kamrarna och utskotten. Som

förut nämnts finns även vid riksdagens förvaltningskontor vissa tillfälligt

anställda tjänstemän. Dessa är en föreståndare för »Riksdagsdebatterna»

och ett antal korrekturläsare. De sistnämnda skall i princip — vid full tjänstgöring,

f. n. 27 tim./vecka —• vara 10, men arbetet har brukat tidvis fördelas

på flera (17 under vårsessionen 1966).

En fråga som bör beröras i detta sammanhang är rekryteringen av de tillfälligt

anställda tjänstemännen. Härom kan till en början sägas att statstjänstemän

dominerar och att den näst största gruppen utgörs av personer

utan anställning vid sidan av riksdagen. En mindre grupp har anställning i

enskild eller kommunal tjänst.

De heltidsarbetande utgörs undantagslöst av statstjänstemän med hel

tjänstledighet från sina ordinarie tjänster och personer utan annan anställning.

Sekreterare och notarier hör som regel till den förra gruppen, övriga

befattningshavare till den senare.

Dubbelarbetande tjänstemän med annan anställning i kommunal eller enskild

tjänst återfinns främst hos kamrarna, särskilt bland stenograferna,

men har också förekommit t. ex. i bankoutskottet.

Statstjänstemännen rekryteras huvudsakligen från departementen och

verken samt från de allmänna domstolarna och kammarrätten. Som fast

praxis kan betecknas att statsutskottet hämtar sina tjänstemän främst från

departementen men i någon utsträckning även från verken samt att lagutskotten

rekryterar från hovrätterna och bevillningsutskottet från kammarrätten

och kontrollstyrelsen. Konstitutionsutskottet har i huvudsak tagit

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

sinä tjänstemän dels från de allmänna domstolarna och dels bland universitetslärare.

Utrikesutskottets personal är numera alltid anställd i utrikesförvaltningen.

I övrigt kan man knappast tala om någon fast praxis vid personalrekryteringen.

Beträffande den nivå på vilken statstjänstemän rekryteras kan helt allmänt

sägas följande. I kamrarna uppehålls kanslisttjänster dels av heltidsanställda

befattningshavare för sedvanliga kansligöromål av expeditionell

natur och dels som bisysslor av akademiskt utbildad personal, vilken även

fullgör vissa utredande funktioner. Den sistnämnda kategorin rekryteras

ofta bland högre statstjänstemän, på byråchefs- eller byrådirektörsnivå. I

statsutskottet brukar avdelningssekreterarna (notarier med sekreterargöromål)

inneha tjänst som kansliråd, departementssekreterare i högsta lönegraden

eller liknande, medan övriga notarier vanligen är departementssekreterare

i skiftande lönegrader. Liknande gäller de dubbelarbetande tjänstemännen

i övriga utskott. Regelmässigt rekryterar första och tredje lagutskotten

yngre hovrättsassessorer, andra lagutskottet äldre hovrättsfiskaler samt

bevillningsutskottet assessorer och fiskaler i kammarrätten och befattningshavare

med lägst byrådirektörs ställning i kontrollstyrelsen. Konstitutionsutskottet

har under en följd av år anställt tingsdomare, revisionssekreterare

och jämställda som »föredragande i särskilda ärenden» notarier med

sekreterargöromål).

Det bör ytterligare framhållas att benämningen »riksdagens tillfälligt anställda

tjänstemän» i viss mån kan sägas vara oegentlig, trots den betydande

löslighet som kännetecknar anställningsförhållandena. Att märka är sålunda

att vid åtskilliga befattningar, kanske det övervägande antalet, innehavarna i

realiteten inte växlar i större utsträckning än som är vanligt inom statsförvaltningen

i övrigt. Tätare personskiften förekommer främst på befattningarna

som sekreterare och notarier med sekreterargöromål i bevillnings-,

banko- och lagutskotten, som notarier med och utan sekreterargöromål i konstitutions-

och jordbruksutskotten och som notarier utan sekreterargöromål

i statsutskottet. I övrigt har t. o. m. mycket långa anställningsperioder, omfattande

flera decennier, förekommit i åtskilliga fall.

Utöver de tjänstemän om vilka nu talats brukar i en del utskott i viss utsträckning

anlitas rent tillfälliga föredragande i speciella ärenden. Under

1965 års riksdag tjänstgjorde på detta sätt 16 personer mot arvoden till starkt

varierande belopp. Under vårsessionen 1966 tillämpades ifrågavarande anordning

i mindre omfattning.

B. Gällande anställningsnormer

Att närmare ange alla enskildheter i de anställningsnormer som i dag gäller

för riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän är förenat med vissa svårigheter.

Hela systemet har, som närmare kommer att framgå av följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

avsnitt, sedan länge allmänt kritiserats som oenhetligt och komplicerat. Iläitill

kommer att vissa provisorier för närvarande gäller, sammanhängande

dels med organisationsutredningens pågående arbete och dels med slatstjänstemannareformens

ikraftträdande vid sistlidna årsskifte. Kinellertid

torde en detalj redovisning av nuläget knappast vara erforderlig i detta sammanhang

utan framställningen torde kunna inskränkas till ett angivande av

huvuddragen.

Om gällande författnings- och avtalsreglering, beslutande myndigheter

in. m. må till en början anmärkas följande.

I riksdagsstadgan föreskrivs under rubriken »tjänstemän» i 30 § följande:

Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Utskotten äga

ock, vart för sig, utse sekreterare.

Övriga befattningshavare tillsättas:

1. för vardera kammaren av talmannen och vice talmännen samt de av

kammaren därtill utsedda ledamöter efter samråd med kammarens sekretcräFG*
2.

för vart och ett av utskotten av utskottet efter samråd med dess sekreterare;

samt

3. för riksdagens förvaltningskontor och kanslideputerade av kontorets

styrelse.

Det må påpekas att bestämmelser om besvärsrätt i tjänstetillsättningsärenden

i här avsedda fall föreligger endast i fråga om beslut av styrelsen

för riksdagens förvaltningskontor.

I 28 § riksdagsstadgan föreskrivs vidare om riksdagens förvaltningskontor,

såvitt här är av betydelse, att detta är »riksdagens centrala myndighet för

förhandling om anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare hos riksdagen

och dess verk». Om sådana förhandlingar och därmed sammanhängande

uppgifter samt om vissa funktioner av kameral natur har föreskrifter lämnats

i kontorets instruktion, 2 § 2. och 3. samt 4 och 5 §§, vilka emellertid

saknar närmare intresse i detta sammanhang.

I anslutning till statstjänstemannareformens ikraftträdande slöts i december

1965 särskilda kollektivavtal rörande riksdagens tillfälligt anställda

tjänstemän mellan å ena sidan kanslideputerade som företrädare för riksdagen

och å andra sidan envar av de fyra då aktuella tjänstemannasammanslutningarna.

Samtliga fyra avtal innehåller emellertid endast, att »de av

riksdagen antagna avlöningsbestämmelserna för riksdagens tillfälligt anställda

tjänstemän med däri gjorda ändringar och i kraft av bestämmelserna

fattade avlöningsbeslut skola äga tillämpning såsom kollektivavtal intill dess

efter avslutade förhandlingar nytt sådant avtal för berörda arbetstagare trätt

i tillämpning».

De bestämmelser som åsyftas i kollektivavtalen är 1951 års avlöningsbestämmelser

för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän, härefter betecknade

AB (se BaU 1951:37, ändr. BaU 1953: 11, 1955: 34, 1956. 7,

1957: 28, 1961: 28 och 1965:45). Samtidigt som kanslideputerade bemyndigades

att sluta kollektivavtalen beslöt riksdagen (BaU 1965: 65) att upphäva

AB i de delar som blev ersatta med avtal från den tidpunkt sådant förelåg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottet framhöll att AB innehöll vissa administrativa föreskrifter

etc., vilka inte skulle ingå i kollektivavtal, samt vissa bestämmelser om anställningsförmåner

som tills vidare inte komme att omfattas av kollektivavtal.

Det är tydligt att de föreliggande avtalen ej återspeglar detta uttalande;

från de möjliga konsekvenserna härav kan emellertid här bortses.

Då AB sålunda alltjämt gäller, skall en kort översikt över huvudinnehållet

lämnas. Därvid bör inledningsvis antecknas att AB på flera punkter hänför

sig till kanslideputerade, vilkas befogenheter från sistlidna halvårsskifte

överförts till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor (KBaU 1966: 1). I

redogörelsen för AB kommer dock enligt dessas ordalydelse att talas om

kanslideputerade.

I 1 § AB anges olika förekommande typer av befattningar samt grundarvoden

för månad. I det förra hänseendet kan här hänvisas till redogörelsen i

det föregående. Till arvodenas belopp återkommer utredningen i nästa avsnitt.

I 2 § anges högre grundarvodesbelopp för heltidsarbetande sekreterare i

kammare och utskott och notarier med sekreterargöromål (»sekreterarpersonal»).

Dessa högre belopp skall utgå »beträffande tjänstemän som icke inneha

statstjänst och beträffande statstjänstemän för tid varunder vederbörande

med avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuta

hel ledighet från denna för tjänstgöring hos riksdagen». En dubbelarbetande

med ordinarie anställning i kommunal eller enskild tjänst skulle alltså få

tillgodoräkna sig högre grundarvode enligt 2 §. Detta saknar emellertid praktisk

betydelse särskilt till följd av begränsningen till sekreterarpersonal.

Tjänstemän hos utrikesutskottet och hos särskilda, sammansatta och enskilda

utskott omfattas ej av 1 och 2 §§ AB. Enligt 3 § 1 mom. skall de erhålla

arvode som besluts av kanslideputerade efter förslag av utskottet.

Enligt 3 § 2 mom. AB må kanslideputerade »där särskilda skäl därtill föranleda»

besluta om »särskilt tilläggsarvode» utöver grundarvode, och enligt

3 mom. äger de besluta om »särskilda lönetillägg till månadsarvodena inom

ramen för generella förändringar i statstjänstemännens löner». I praxis har

alla tjänstemän genom beslut av kanslideputerade automatiskt fått samma

generella tillägg som kommit andra statstjänstemän till del. Därjämte har

särskilda överenskommelser slutits mellan deputerade och personalorganisationerna

om »normer för kanslideputerades prövning jämlikt 3 § AB av till1

äggsarvoden» eller liknande av samma innebörd i sak. Dessa deputerades beslut

om generella tillägg och om tilläggsarvoden i anledning av träffade

överenskommelser utgör det väsentliga i de »i kraft av bestämmelserna fattade

avlöningsbeslut» varom kollektivavtalen talar. Till nu gällande överenskommelser

återkommer utredningen i det följande.

I 4 § AB behandlas traktamentsersättning och reseförmåner. I detta sammanhang

synes det tillfyllest att anmärka, att traktamente motsvarande det

vanliga s. k. 16-dagarstraktamentet för statstjänstemän utgår till sekreterar
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

personal som innehar annan statstjänst och ej är stationerad i Stockholm eller

dess förorter, sålunda oavsett bosättningsorten. Kanslideputerade äger

bevilja samma förmån åt sekreterarpersonal som inte innehar statstjänst.

I övrigt innehåller AB bl. a. regler om sjuk- och semesterförmåner i 6 §

och om besvär.srätt till bankoutskottet över kanslideputerades beslut i 8 §.

Närmare uppgifter om dessa och Övriga föreskrifter i AB synes sakna intresse

i detta sammanhang.

Om de särskilda överenskommelser, som enligt vad nyss sagts träffats i

anslutning till 3 § 2 mom. AB och som omfattas av gällande kollektivavtal,

må följande anföras. Den 24 november 1965 slöts en överenskommelse for

»sekreterare och notarier med sekreterargöromål i lag- och bevillningsutskotten

ävensom kanslister». Endast heltidsarbetande avses. Detsamma gäller en

överenskommelse den 14 december 1965 berörande »andra riksdagens tjänstemän

än de i överenskommelsen---den 24 november 1965 avsedda».

Under år 1965 slöts även två överenskommelser angående andra kammarens

stenografer och en avseende snabbprotokollets maskinskriverskor.

En kort redogörelse för huvudinnehållet i nämnda överenskommelser lämnas

i nästa avsnitt.

Avslutningsvis bör antecknas att pensionsbestämmelser saknas för riksdagens

tillfälligt anställda tjänstemän. Särskilda pensionsbeslut har emellertid

fattats av riksdagen från fall till fall (beträffande de senaste se BaU 1964: 30

samt 1965: 57 och 67). Vissa allmänna normer för prövningen av pensionsfrågor

fastställdes genom riksdagens godkännande av en av kansluleputerade

träffad överenskommelse år 1954 (BaU 1954: 41). Frågan om införande av

pensionsbestämmelser har länge varit aktuell utan att någon lösning nåtts.

C. Aktuella löneförmåner

En detaljredovisning av nu gällande avlöningsregler torde ej behöva ifrågakomma

i detta sammanhang. Endast vissa huvudpunkter skall därför antecknas.

Till nedan angivna dubbelarbetande tjänstemän utgår f. n. (andra halvåret

1966) de månadsarvoden — motsvarande grundarvode och generella tillägg

— som framgår av efterföljande uppställning.

Månads arvoden till dubbelarbetande riksdag stjänstemän

Kammare

Utskott

Sekreterare.................. 8 948

Ersättare för sekreteraren...... 600

Stomnotarie................. 2 758

f FIC 2 758

Förste stenograf.........j AK 3 131

FK 2 398

Stenograf...............| AK 2 722

Förste kanslist.............. 2 398

Kanslist tillika registrator..... 2 103

Kanslist..................... 1 8^8

Sekreterare (SU)............ 8 948

Sekreterare (övriga utom UU) . 3 751

Notarie med sekreterargöromål 3 190

Annan notarie (utom UU) ... 2 276

Kamrerare (SU)............. 2 398

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Snabbprotokollets maskinskrivare avlönas med dels ett fast »expektansarvode»

(225 kr/mån.) och dels timarvode till olika belopp för olika tider

av dygnet.

Dubbelarbetande korrektnrläsare erhåller vid full tjänstgöring (f. n. 27

tim./vecka) ett månadsarvode av 1 901 kr.

De arvoden som riksdagen sålunda betalar utgör emellertid i regel inte ett

lika stort nettotillskott till den dubbelarbetande tjänstemannens inkomst.

För vissa kategorier av befattningshavare verkställs nämligen normalt löneavdrag

i statstjänst om riksdagstjänstemannen innehar sådan. Sålunda antog

regeringen i november 1951 vissa riktlinjer innebärande att följande löneavdrag

skall i normalfallen verkställas för statstjänstemän under riksdagstjänstgöring:

för utskottssekreterare 30 %, för notarier med och utan sekreterargöromål

samt kanslister i utskott 20 %, för kammarsekreterare 15 %

och för förste kanslist, kanslist tillika registrator och kanslist hos kammare

10 %. Avdragen skall emellertid anpassas efter förhållandena så att de motsvarar

det i det särskilda fallet föreliggande behovet av partiell tjänstledighet.

Andra slags befattningshavare än de nämnda behöver enligt ifrågavarande

regler ej vidkännas löneavdrag.

Beträffande arvodena till de dubbelarbetande tjänstemännen må framhållas

att de inte ändrats i anslutning till löneplansrevisioner och andra icke

generella förändringar i statstjänstemannalönerna.

I fråga om heltidsarbetande gäller de förutnämnda båda överenskommelserna

den 24 november och den 14 december 1965. Enligt den förra skall

löneförmånerna i lag- och bevillningsutskotten motsvara: för sekreterare

nuvarande löneklass C 2 jämte 200 kr/mån., dock lägst 900 kr/mån. utöver

mistade löneförmåner i statstjänst; för notarie med sekreterargöromål nuvarande

löneklass B 6, dock lägst 600 kr/mån. utöver mistade löneförmåner

i statstjänst; för kanslist löneklass A 15 jämte 16 kr/mån. Annan heltidsarbetande

har genom den senare överenskommelsen tillerkänts tilläggsarvode

»med belopp som erfordras för att hans avlöning hos riksdagen skall höjas

med vad för statens tjänstemän i närmast motsvarig löneställning innebär

en höjning av två löneklasser». Bl. a. sekreterarna i banko- och allmänna

beredningsutskotten har emellertid under vårsessionen 1966 erhållit arvode

enligt den förstnämnda överenskommelsen, då detta gett ett förmånligare

resultat.

De nämnda båda överenskommelserna medför — med beaktande av 1966

års löneuppgörelser — under senare halvåret 1966 de arvodesbelopp som

framgår av efterföljande uppställning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Mdnadsarvoden till vissa heltidsarbetande riksdagstjänstemän

Kammare

Utskott

Sekreterare.................. C3 +167

Stomnotarie................. 3 053

Kanslist tillika registrator..... 2 332

Kanslist.................... 2 002

Sekreterare (BeU, BaU, LU,

ABU).................... C 2+200''

Notarie med sekreterargöromål

(BeU, LU, ABU)......... B 62

Annan notarie.............. 2 523

Kanslist.................... 2 021

1 Dock lägst 900 kr/mån. utöver ersättning för mistad lön.

2 Dock lägst 600 kr/mån. utöver ersättning för mistad lön.

Heltidsarbetande korrekturläsare erhåller månadsarvode av 2 108 kr.

Slutligen må antecknas att särskilt tillägg, »ålderstillägg», utgår med 100

kr/mån. för varje fullgjord tjänstgöringstid av fem hela riksdagsår före 65

års ålder, dock högst 300 kr/mån.

Beträffande organisation och arbetsuppgifter m. m. inom kamrarnas och

utskottens kanslier hänvisar utredningen till bilaga 1 till detta betänkande,

vari sammanförts uppgifter som för utredningens räkning utarbetats inom

de ifrågavarande riksdagsorganens kanslier.

II. Kort historik

En närmare redogörelse för den historiska utvecklingen av riksdagens

personalorganisation kan av utrymmesskäl inte här lämnas och skulle även

sakna mera påtaglig betydelse. Det synes tillräckligt, men också nödvändigt,

att göra en helt kort återblick på de viktigaste utvecklingsleden. En sådan

lämnas i ett första underavsnitt nedan. I ett följande avsnitt har uppgifter

sammanställts om det viktigaste material i ämnet som framkommit under

senare tid i form av utredningar, utskottsbetänkanden och liknande. Därefter

redogörs för de reformkrav som rests under senare år samt för utredningens

tidigare betänkanden.

Med ordet »utskott» avses i det följande ständiga utskott utom utrikesutskottet

och med ordet »sekreterarpersonal» sekreterare i kammare och utskott

samt notarier med sekreterargöromål i utskott.

A. Huvudpunkter i utvecklingen

Själva den yttre organisationen har under de senaste decennierna endast

undergått ett fåtal förändringar av mera påtaglig betydelse, om man bortser

från variationer i antalet tjänstemän och sådana jämkningar som varit en

följd av reformer beträffande utskottsorganisationen o. d. Beträffande förvaltningsorgan

på området bör antecknas att kanslideputerade år 1960 fick

i uppdrag att fungera som en »riksdagens personalnämnd» (KU 26). Om till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

komsten av riksdagens förvaltningskontor och om dess aktuella uppgifter

kan hänvisas till vad som redan nämnts. Beträffande ändringar i fråga om de

tjänstetyper som kan förekomma vid olika organ förtjänar antecknas, att

särskilda ersättare för kammarsekreterarna infördes år 1923 och att statsutskottet

fick rätt att liksom andra utskott anställa notarier utan sekreterargöromål

år 1939. Det må antecknas att sistnämnda ändring liksom den avsevärda

arvodeshöjningen för sådana notarier år 1951 (jfr nedan) berodde på

framställningar från statsutskottet, vilka motiverades med en arbetsomläggning

innebärande fortskridande delegation av sekreteraruppgifter.

Till skillnad mot den yttre organisationen har anställningsnormerna vid

ett stort antal tillfällen underkastats mer eller mindre genomgripande reformer.

Åtskilliga av dessa ändringar har haft betydelse utöver den rent

ekonomiska, då de påverkat relationen mellan dubbelarbetande och heltidsarbetande

tjänstemän och därmed personalorganisationen i stort.

Riksdagens personalorganisatoriska system måste ses mot bakgrunden

av att riksdagarna ända till andra världskrigets år normalt varade mindre

än ett halvår. Systemet byggdes från början upp med sikte på att riksdagen

skulle kunna tillgodose sitt behov av kvalificerade tjänstemän i första hand

genom att under sin sammanträdestid »låna in» erfarna statstjänstemän

med goda meriter. Av grundläggande betydelse var reglerna om dessas löneförmåner

vid dubbelarbete. Om utvecklingen härvidlag må följande antecknas.

Ursprungligen hade statstjänstemän rätt att vid sidan av arvode

för riksdagsarbete uppbära hela sin ordinarie lön även när de var helt

tjänstlediga, däremot inte de s. k. tjänstgöringspenningarna. Denna förmån

togs bort år 1922. Som kompensation härför beslöt riksdagen år 1923 att

utöver vanligt arvode utge ersättning för -/s av mistade löneförmåner i statstjänst

till sekreterarpersonal — beträffande notarier med sekreterargöromål

dock maximerat till fyra i statsutskottet och en i vartdera av övriga

utskott — samt kamreraren i statsutskottet. Denna extraförmån avvecklades

år 1934 med vissa övergångsbestämmelser. Verkan av dessa reformer

minskades emellertid betydligt genom avsaknaden av regler eller enhetlig

praxis i fråga om tjänstledighet och löneavdrag i statstjänst vid arbete hos

riksdagen. För att åstadkomma en fastare ordning härvidlag beslöts år 1951

de tidigare angivna löneavdragsreglerna. Dessa föregicks av ett antagande

i januari 1951 av andra regler, innebärande löneavdrag med minst Vs för

sekreterare i kammare och utskott, minst V: för stenograf och minst 2/7 för

andra befattningshavare.

Olika arvoden för heltidsarbetande och dubbelarbetande tjänstemän infördes

först år 1941. Det skedde da via indextillägg. Sådana utgick utöver

det vanliga arvodet åren 1917—1934 och 1941—1947. Under den sistnämnda

perioden gällde en särskild, förmånligare regel för heltidsarbetande sekreterarpersonal.

Då dyrtidstillägget avvecklades år 1948 och regler infördes

om rörligt tillägg, motsvarande vad som utgavs till andra statstjänstemän,

behölls ifrågavarande differentiering. Genom löneteknisk omkonstruktion

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

år 1955 infördes i stället det ännu gällande, ovan beskrivna systemet med

olika grundarvoden för sekreterarpersonal av de båda kategorierna men

lika (generella) tillägg. Samtliga de olika tillägg varom nu talats utgick

intill år 1961 efter särskilda riksdagsbeslut. Nämnda år gavs kanslideputerade

befogenhet att besluta om generella tillägg.

Vad som närmast bör utredas är hur man kommit fram till de nu gällande

grundarvodenas belopp. En lämplig utgångspunkt är härvid år

1919, då en allmän omreglering av arvodena genomfördes i samband med

att nya avlöningsbestämmelser antogs. Vissa smärre ändringar vidtogs år

1923. Av besparingsskäl minskades dyrtidstilläggen år 1933 från 28 till

20 %. Då dyrtidstilläggen avvecklades år 193b omräknades arvodena på

den nivå som fastställts föregående år. Avskaffandet av ersättning för mistade

löneförmåner i statstjänst samma år kompenserades emellertid med

arvodeshöjningar för de berörda befattningarna. Med hänsyn till löneökningar

som kommit andra statstjänstemän till del genomfördes arvodeshöjningar

åren 1938—1939. I samband med dyrtidstilläggens avveckling år

19b8 omräknades och höjdes alla arvoden. En extra höjning gavs sekreterarpersonalen

utom sekreterarna i kamrarna och statsutskottet. All sekreterarpersonal

samt notarier utan sekreterargöromål fick nya höjningar

år 1951. I anslutning till förändringar för andra statstjänstemän genomfördes

slutligen nya arvodesregleringar åren 1955 och 1957. Därefter har

grundarvodenas belopp enligt avlöningsbestämmelserna inte ändrats. I nu

gällande kollektivavtal ingår sålunda i princip grundarvoden med 1957 års

belopp. Därtill har kommit dels generella tillägg, vilka utgått utan ändring

av grundarvodena, och dels löneförbättringar i första hand för heltidsarbetande

genom särskilda överenskommelser.

De viktigaste förändringarna under de senaste åren har som förut nämnts

skett med begagnande av möjligheten att ge särskilda tilläggsarvoden. Denna

möjlighet infördes år 1939 och begränsades då till sekreterarpersonal.

Intill år 19b8 fordrades riksdagsbeslut i varje särskilt fall. Nämnda år gavs

kanslideputerade befogenhet att besluta om tilläggsarvoden. Samtidigt fastställdes

som allmän princip att tilläggsarvodet borde motsvara för notarie

med sekreterargöromål full kommittéersättning för månad och för sekreterare

150 % av sådan ersättning. Möjlighet att ge tilläggsarvode till andra

tjänstemän än sekreterarpersonal öppnades år 1961. En överenskommelse

mellan kanslideputerade och personalorganisationerna om riktlinjer för

beslut om tilläggsarvoden träffades år 1963 och innebar bl. a., att heltidsarbetande

utskottssekreterare skulle erhålla en sammanlagd lön motsvarande

dåvarande löneklass B 2. Genom tilläggsöverenskommelse år 196b

jämställdes dessa sekreterare med lagbyråchefer i justitiedepartementet.

Utrikes- och konstitutionsutskotten omfattades inte av dessa överenskommelser.

För utrikesutskottet har alltid gällt särskilda regler. Separata förhandlingar

fördes beträffande konstitutionsutskottet, vilka ännu inte slutförts

då organisationsutredningen tillsattes och som därefter fullföljts en
-

2 — 614811

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

dast beträffande utskottets förutvarande sekreterare personligen. Om de

olika överenskommelser och kollektivavtal som slöts år 1965 har upplysningar

lämnats i avsnittet om gällande ordning.

Beträffande gällande avlöningssystem återstår att beröra frågan om

traktamentsersättning; övriga detalj spörsmål torde här kunna förbigås.

Rätt till traktamente infördes ganska sent. Genom riksdagsbeslut år 1948

fastställdes att tilläggsarvode skulle kunna beviljas även för att täcka fördyrade

levnadsomkostnader för tjänstemän stationerade utanför Stockholm.

Denna möjlighet uteslöts år 1951, då de första bestämmelserna om

traktamentsersättning infördes. Dessa bestämmelser reviderades år 1953

i anslutning till det nya statliga resereglementet. I samband därmed begränsades

traktamentsrätten till sekreterarpersonal.

B. Tidigare utredningar m. m.

Under den period som omfattats av den föregående historiken antogs

helt nya avlöningsbestämmelser för riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän

vid fem tillfällen, nämligen åren 1919, 1934, 1939, 1948 och 1951

(BaU 1919: 85, 1934: 26, 1939:10, 1948:10 och 1951:37).

Under samma tid har tolv utredningar verkställts av mera väsentlig betydelse

för det aktuella frågekomplexet. Huvudresultaten har framgått av

den föregående framställningen. Här skall ytterligare endast i största korthet

antecknas själva utredningarna och deras uppdrag samt hänvisningar

till det officiella trycket. Härvid begagnas förkortningen RgF = riksgäldsfullmäktige.

1. Riksdagen uppdrog år 1922 (BaU 39) åt RgF att låta utreda frågorna

om ersättning till riksdagstjänstemän för mistade löneförmåner i statstjänst

och om en revision av 1919 års bestämmelser. En härför tillsatt

kommitté avgav ett betänkande (bilaga till kanslideputerades mem. 1923: 2)

som riksdagsbehandlades år 1923 (BaU 12).

2. Förslag om vissa nedskärningar av riksdagens personal och om nedsättning

av utgående löneförmåner framlades av riksdagens besparingskommitté

i ett betänkande år 1932 (intaget efter BaU 1933:67), vilket

riksdagsbehandlades år 1933 (BaU 4).

3. I samband med 2. (BaU 1933:4) uppdrog riksdagen åt RgF att låta

verkställa utredning i syfte att ernå ett mera ändamålsenligt ordnande av

avlöningsförhållandena för riksdagens personal. Detta uppdrag verkställdes

av riksdagens lönekommitté, vars betänkande riksdagsbehandlades

år 193i (BaU 26, bet. bilagt).

4. I skrivelse till RgF år 1937 hemställde BaU om utredning av frågan

om riksdagstjänstemännens avlöning med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen.

Uppdraget verkställdes av två utredningsmän, som framlade

först ett förslag till provisorisk lösning, vilket riksdagsbehandlades år 1938

(BaU 8, utr. bilagd),och därefter ett förslag till slutlig reglering, vilket riksdagsbehandlades

år 1939 (BaU 10, utr. bilagd).

5. Riksdagens personalorganisation berördes vidare av 1943 års utredning

rörande riksdagens arbetsformer (SOU 1944:8).

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

0. Av betydelse är även 1946 års utredning rörande riksdagens arbetsformer

(SOU 1947:79), vars förslag jämte den föregående utredningens

låg till grund för den omläggning av riksdagsarbetet som efter grundlagsändringar

slutligt genomfördes år 1949.

7. I skrivelse till RgF år 1946 begärde BaU ånyo utredning i lönefrågorna.

Uppdraget verkställdes av två utredningsmän, vilkas förslag riksdagsbehandlades

år 1948 (BaU 10, utr. bilagd).

8. I en ny skrivelse till RgF år 1949 hemställde BaU om utredning i vad

mån den samma år genomförda omläggningen av riksdagens arbetsformer

påkallade ändringar i avlöningsbestämmelserna för riksdags t jänstemännen.

Utredningen verkställdes av 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation,

vars betänkande riksdagsbehandlades år 1951 (BaU 37,

bet. jämte en särskild historik bilagda).

9. I samband med 8. uppdrog riksdagen (BaU 1951:37) åt RgF att låta

verkställa en förutsättningslös utredning angående införande av pensionsbestämmelser

för riksdagens tjänstemän. Uppdraget utfördes av 1952 års

kommitté för pensionering av riksdagens tjänstemän, vars betänkande

riksdagsbehandlades år 1954 (BaU 41, bet. bilagt).

10. I skrivelse till RgF år 1952 hemställde BaU om en översyn av avlöningsbestämmelserna

i anslutning till det nya statliga resereglementet.

Uppdraget verkställdes av två utredningsmän, vilkas förslag riksdagsbehandlades

år 1953 (BaU 11, utr. bilagd).

11. I skrivelse till RgF år 1958 hemställde BaU (jfr BaU 1958 A 11) om

en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna för riksdagstjänstemännen.

Denna översyn verkställdes av 1958 års kommitté för riksdagens personalorganisation.

Dennas betänkande överlämnades av RgF till BaU år 1959

(separat tryck) men har inte behandlats av riksdagen.

12. Slutligen har författningsutredningen behandlat riksdagens personalorganisation

i motiven till sitt förslag till ny riksdagsordning (SOU

1963:18).

I sitt yttrande över det av 1958 års kommitté framlagda betänkandet

förordade riksgäldsfullmäktige att ytterligare utredning skulle verkställas

om riksdagens personalorganisation. Även författningsutredningen föreslog

att detta ämne skulle av riksdagen upptas till utredning. I samma

riktning hade riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig under senare år —

ehuru författningsutredningen ansetts innebära ett hinder för vidare åtgärder

—- då organisationsutredningen tillsattes enligt talmanskonferensens

beslut i februari 1965. I följande avsnitt skall de reformsträvanden

som sålunda förekommit närmare belysas, efter erinran om vissa äldre

uttalanden av mera väsentlig betydelse.

C. Reformsträvanden

Den omläggning av riksdagens sammanträdestider, som i praktiken kom

till stånd redan under det andra världskriget och som grundlagfästes år

1949, har i förening med utsträckningen av den tid under vilken riksdagen

årligen är samlad skapat förutsättningar, som förut saknades, för en till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

riksdagen knuten fast personalorganisation, önskemål om en reform i denna

riktning har också sedan länge framförts. Reformkraven har vunnit

ökad styrka genom den kraftiga och ständigt fortgående stegringen av riksdagens

arbetsbörda och genom den allt starkare konkurrensen om den kvalificerade

arbetskraften.

Vid en kort översikt över reformdiskussionen under senare år är det

lämpligt att ta 19^3 års utredning om riksdagens arbetsformer till utgångspunkt.

Utredningen verkställde en undersökning om utskottstjänstemännens

tjänstgöringsförhållanden och fann att »dubbelarbetet» starkt ökat i

omlattning under senare år. Utredningen fann det uppenbart att utskottens

utlåtanden skulle kunna färdigställas snabbare och därmed större

effektivitet vinnas i riksdagsarbetet, om tjänstemännen helt ägnade sig

åt riksdagstjänsten. Särskilt i statsutskottet skulle en sådan reform vara

av nytta. Gällande avlöningssystem var enligt utredningens mening ägnat

att direkt motverka ett effektivt utnyttjande av kanslipersonalen. Därtill

kom att en mera rättvis och jämn avvägning av ersättningen till likvärdig

personal syntes önskvärd. Utredningen förordade därför att riksdagstjänstemännens

anställningsförhållanden skulle upptas till grundlig omprövning.

Med hänsyn till att det konstaterats att tjänstemännen i åtskilliga fall inte

haft någon tjänstledighet från sina ordinarie tjänster under riksdagsarbetet,

borde det särskilt undersökas om inte kanslikostnaderna kunde nedbringas

genom inskränkning av antalet tjänster eller genom utbyte av viss

med enklare arbetsuppgifter sysselsatt personal mot billigare heltidsanställd

arbetskraft.

Efter genomförandet av 1949 års reformer beträffande riksdagsarbetet

kom en allmän översyn av de aktuella personalfrågorna till stånd genom

1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation. I anslutning härtill

framfördes för första gången i officiellt sammanhang tanken på en

fast (eller i vart fall fastare) till riksdagen knuten personalorganisation.

Detta skedde genom ordföranden i konstitutionsutskottet i hans svar på

kommitténs till riksdagens olika organ utsända förfrågan, i vilka avseenden

omläggningen av arbetsformerna påkallade ändringar av personalorganisationen.

Kommittén uttalade att ett system med lönegradsplacerade

tjänster med fasta årslöner inte kunde tillstyrkas, främst därför att riksdagen

även med höstsession inte skulle komma att arbeta mera än sex å

sju månader om året. Kommittén anförde vidare:

Även om man antar, att uppdelningen av riksdagsarbetet på eu vårsession

med efterföljande höstsession skulle bli en normal företeelse, bör

riksdagen icke genom ett system med årsanställning binda sig vid viss personal

på ett fastare sätt än för närvarande. Den större rörlighet, som följer

med det nuvarande systemet, måste anses vara till övervägande fördel för

riksdagen just med hänsyn till rekryteringen av riksdags tjänsterna bland

statstjänstemännen. Beaktas bör dessutom, att en hos riksdagen helårsanställd

tjänsteman icke får den fortlöpande kontakt med förhållandena i

statsförvaltningen, som är så viktig för arbetet inom riksdagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Frågan om eu lastare ordning återupptogs till prövning av 1958 åra

kommitté för riksdagens personalorganisation. Denna intog en annan

ståndpunkt än (ten föregående ocli framlade eu skiss till ett nytt anställnings-

och avlöningssystem för riksdagens tjänstemän. Ställningstagandet

var emellertid inte grundat på en annan uppfattning om riksdagens möjligheter

att bereda kontinuerligt helårsarbete åt sin personal utan på

överväganden av väsentligen teknisk natur. Salunda förutsatte kommittén

att närmast samtliga tjänstemän skulle fullgöra fyllnadstjänstgöring i annan

befattning under vissa tider av året. Huvudpunkterna i kommitténs

skiss angavs sålunda:

Tjänster inom kamrar och utskott, vilka klassificeras såsom heltidstjänster

— endast de till den egentliga sekreterarpersonalen hänförliga

tjänsterna torde härvid komma i fråga — inrättas med nedan nämnda

undantag beträffande vissa sekreterare såsom helårstjänster i Kungl. Maj :ts

kansli, där tjänsterna hänföres till med hänsyn till tjänstgöringens art

lämpligt departement. Tjänsterna inplaceras i den lönegrad i det statliga

löneplanssystemct, som svarar mot arten av arbetsuppgifterna i riksdagen;

innehavarna av dessa tjänster kommer således att uppbära lön och övriga

förmåner enligt det statliga avlöningsreglementet. De förutsättes skola under

riksdagstiden helt ägna sig åt riksdagsarbetet. Antalet dylika riksdagstjänster

avvägs med hänsyn härtill.

Ifrågavarande personal bör vara skyldig att i särskilda fall tjänstgöra

å andra motsvarande sekreterareänster. Under tid, då de ifrågavarande

heltidstjänstemännen ej behöver anlitas av riksdagen, disponeras de med

bibehållna löneförmåner i innehavande tjänster för departementstjänstgöring,

tjänstgöring inom domstolsväsendet eller annan statlig tjänstgöring.

Tjänsterna skulle alltså ingå i karriären i statstjänst.

Förordnande å ifrågavarande tjänster meddelas för ett år i sänder.

Tjänsterna tillsättes av Kungl. Maj :t på förslag av respektive riksdagsorgan

efter ansökan.

Med hänsyn till den särställning, som kammarsekreterarna och sekreteraren

i konstitutionsutskottet intager, borde dessa anställas direkt av

respektive kammare och utskott och för dem borde särskilda tjänster inrättas

hos riksdagen.

Den föreslagna ordningen skulle enligt kommitténs uppfattning medföra

främst fem fördelar. Riksdagsarbetet borde kunna effektiviseras. En

icke oväsentlig kostnadsbesparing borde kunna göras. Den relativt höga

lönegradsplacering, som man borde räkna med, kunde förväntas locka

kvalificerade sökande. Dessutom skulle tjänstgöringen i riksdagen på ett

helt annat sätt än för närvarande bli kvalificerande för karriären i departementen

eller i statstjänsten över huvud. Slutligen skulle systemet bli

tekniskt enklare än det dittillsvarande.

En ledamot av kommittén reserverade sig mot att tjänster för den egentliga

sekreterarpersonalen skulle inrättas i Kungl. Maj :ts kansli och tillsättas

av Kungl. Maj :t.

I den skrivelse till bankoutskottet, varmed kommitténs betänkande över
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

lämnades, förklarade riksgäldsfullmäklige att de helt anslöt sig till själva

grundtanken i förslaget, att de för riksdagsarbetet erforderliga sekreterartjänsterna

skulle inrättas som helårstjänster med en lön som skulle anpassas

efter tjänståliggandenas art och omfattning. Det stod enligt fullmäktige

klart att en sådan ordning erbjöd uppenbara fördelar i jämförelse

med gällande ordning. Emellertid kunde fullmäktige av principiella skäl

inte ansluta sig till tanken att ifrågavarande tjänster (med vissa undantag)

skulle inrättas i Kungl. Maj :ts kansli. Fullmäktige fortsatte:

Såvitt fullmäktige kan finna torde vidare de reella fördelar, som kommittén

åsyftat med sitt förslag om inrättande av helårstjänster, kunna vinnas

även på andra vägar. Ett nära till hands liggande alternativ, genom vilket

nyssnämnda konstitutionella betänkligheter kan undvikas, synes sålunda

vara att inrätta de avsedda helårstjänsterna å riksdagens stat och

att med innehav av dylik tjänst förknippa det villkoret, att vederbörande

under tid då han ej behöver tagas i anspråk för riksdagsarbetet, skall vara

skyldig fullgöra arbete i statlig eller kommunal tjänst. Ett dylikt villkor

skulle väl exempelvis för statstjänstemän, som erhåller här ifrågavarande

riksdagstjänster, normalt innebära, att de under de tider, då de ej är upptagna

med riksdagsarbetet, skulle sysselsättas å sina innehavande ordinarie

eller extra ordinarie statstjänster.

Frågan, hur man från de förut angivna allmänna utgångspunkterna bör

utforma ett nytt lönesystem för riksdagens personal synes emellertid böra

närmare utredas, innan slutlig ställning tages till densamma. Fullmäktige

vill därför i likhet med kommittén förorda, att frågan göres till föremål

för en ingående utredning, varvid olika tänkbara alternativ för ett nytt

lönesystem bör upptagas till förutsättningslöst övervägande.

Kommitténs förslag har inte lagts till grund för någon åtgärd. Under de

närmast följande åren ansågs författningsutredningens arbete utgöra hinder

för ytterligare utredningar och reformer. Önskemålen om en nyordning

(kvarstod emellertid, såsom bl. a. underströks av bankoutskottet år 1961

i ett av riksdagen godkänt memorial angående vissa ändringar i avlöningsbestämmelserna

(nr 28):

Avlönings- och anställningsförhållandena för hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemän har sedan flera år tillbaka varit i behov av en översyn

och revision. I avvaktan på slutförandet av författningsutredningens arbete

har emellertid — som senast framhölls av föregående års riksdag (jfr

KU:s uti. nr 26/1960 och BoU:s uti. nr 39/1960) -— ansetts att med åtgärder

för att åstadkomma en mer omfattande reglering av dessa frågor lämpligen

bör få anstå. De förslag till ändringar i avlöningsbestämmelserna, som på

grundval av förhandlingar mellan kanslideputerade och riksdagstjänstemännens

personalorganisationer nu framlagts av talmanskonferensen, får

ses mot denna bakgrund. Utskottet har även vid sin behandling av förevarande

förslag utgått från att dessa förslag närmast får betraktas som smärre

justeringar gjorda i avvaktan på en allmän omprövning av alla de frågor

som sammanhänger med de tillfälligt anställda tjänstemännens anställnings-

och avlöningsförhållanden.

Riksdagens personalorganisation upptogs till förhållandevis utförlig be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

handling av förfaltningsulredningen i motiven till dess förslag till ny riksdagsordning

(SOU 1963:18, s. 188 tf). Utredningen anförde liärom till en

början följande:

Hithörande frågor tillmätes av utredningen stor vikt, då deras lösning

utgör ett väsentligt led i strävandena att effektivisera och modernisera riksdagens

arbetsformer.

På riksdagens tjänstemannastab måste ställas kraven att den är högt

kvalificerad och intar cn självständig ställning gentemot såväl den övriga

statsförvaltningen som kommunala och enskilda sammanslutningar och

företag. Om man icke skall bli nödsakad att göra avkall på dessa krav i

det framtida riksdagsarbetet sådant detta föreslås utformat i utredningens

förslag, synes huvudparten av riksdagens befattningshavare böra beredas

fast anställning å riksdagens egen stat. Att riksdagens sekreterar- och

kanslipersonal alltjämt går under beteckningen »riksdagens tillfälligt anställda

tjänstemän» och tillsättes endast för ett riksmöte i sänder är väsentligen

ett uttryck för principen att ett riksmöte icke ansetts böra binda

ett efterföljande riksmöte. Denna princip har emellertid icke haft nämnvärd

effekt på riksdagstjänstemännens faktiska anställningsförhållanden. Förnyat

förordnande har i regel erhållits, och det är icke ovanligt att tjänstemän

kvarstår i tjänst till uppnådda 70 års ålder.

Utredningen har funnit sig böra förorda att huvudparten av riksdagens

tjänstemän i olika befattningar beredes fast anställning å riksdagens stat.

Utredningen anser vidare ett betydande mått av kontinuitet i anställningen

vara av principiellt värde. Tidigare har omnämnts att även riksgäldsfullmäktige

i sitt yttrande över det betänkande, som avgavs av 1958 års kommitté

för riksdagens personalorganisation, förordade ett anställ ningssystem

med vissa helårstjänster å riksdagens stat. Denna lösning angavs som

ett alternativ till kommitténs förslag att de ifrågavarande tjänsterna skulle

inrättas i departementen och tillsättas av Kungl. Maj :t, vilket förslag enligt

fullmäktiges — av författningsutredningen delade — mening var ägnat

att inge betänkligheter av konstitutionell art.

Vad gäller sekreterarpersonal och viss notariepersonal synes böra övervägas

att i viss utsträckning ge den fasta anställningen formen av s. k.

förordnandetjänster. Sådana tjänster har inrättats hos riksdagens revisorer,

inom riksbanken och riksgäldskontoret samt hos JO- och MO-expeditionerna.

Vid angivandet av den tid, för vilken vederbörande skall förordnas,

synes den fyraåriga valperioden utgöra en naturlig utgångspunkt.

Riksdagens sekreterare förutsättes komma att utses för valperioden. Samma

princip bör i betydande utsträckning kunna tillämpas även i fråga om

utskottens sekreterarpersonal. Man torde dock få räkna med vissa olikheter

utskotten emellan i vad avser anställningens faktiska varaktighet.

Utredningen utvecklade vidare att inte bara den egentliga sekreterarpersonalen

utan även den övervägande delen av kansli-, kontors- och vaktmästarpersonalen

borde få fast anställning, med ordinarie eller e.o. tjänster.

Någon anledning att införa tidsbegränsade förordnanden förelåg inte

här. För tillgodoseende av arbetskraftsbehov som bedömdes vara av mindre

varaktig natur borde extra tjänster inrättas. För fullgörande av speciella

uppgifter kunde det givetvis även i fortsättningen befinnas ända
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

målsenhgt att tillfälligt anställa arbetskraft mot arvode, t. ex. som specialföredragande

i utskott.

Utredningens förslag förutsatte att flertalet tjänstemän skulle helt ägna

sig åt små uppgifter inom riksdagen och stå till förfogande året om. För

att arbetskraften därvid skulle kunna utnyttjas rationellt måste tjänstemannen

vara förpliktade att tjänstgöra vid annat riksdagens organ eller

verk under tid då session inte pågår. Behovet av sådan fyllnadstjänstgöring

kunde emellertid förutses bli mindre än i dagsläget. Utredningen anförde

härom:

I fråga om utskotten förekommer redan nu, att sekreterare under tid

då session ej pågår förbereder behandlingen av erhållna eller förväntade

ärenden. Detta förfarande, som utgör ett värdefullt led i strävandena att

utjamna riksdagens arbetsbelastning, synes böra komma till användning

i okad utsträckning. Framför allt må emellertid framhållas att ett genomforande

av utredningens förslag, att utskott skall äga sammanträda även

mellan riksmötena, givetvis kommer att inverka gynnsamt på möjligheterna

att erhalla en jämn fordelning av utskottskansliernas arbetsuppfn^Ifhi1

^ammaf 7ktning torde också utskottens föreslagna initiativrätt,

avverkad 30031 ^ Utnyttjas for igångsättande av utredningar, komma

Konstitutionsutskottet och lagutskotten bör enligt utredningens uppfatt”1.

n?.ku,nna.™e an nksm°tena avstå personal till JO- och MO-ämbetena

Därjämte vill utredningen erinra om att konstitutionsutskottets granskningsyerlvsamhet

forutsattes komma att i större utsträckning än vad som

or narvarande är fallet inriktas på undersökning och redovisning av allmän

praxis i regeringsärenden. b

• 1 *irågf °m flnansutskottens personal synes bland annat böra undersökas

i vad man en samordning kan ske med de arbetsuppgifter, som åvilar riksdagens

revisorers kansli.

Utredningen föreslog att genom riksdagens försorg skulle verkställas en

utredning angående principerna för riksdagens personalorganisation samt

de konsekvenser dessa borde medföra i fråga om riksdagstjänstemännens

anställnings- och löneförhållanden.

I sitt remissyttrande över författningsutredningens betänkande anförde

riksgäldsfullmäktige i de här aktuella frågorna till en början följande:

Riksdagsärendenas behöriga gång är självfallet i väsentlig utsträckning

aiV ;!V f e° kvalificerade sekreterarpersonalen hos kammar- och ut
f-m-a

I" ? ch fuIlmakti§e finner därför synnerligen angeläget, att en

tillfredsställande rekrytering av ifrågavarande personal i möjligaste mån

underlättas och tryggas. Nuvarande anställnings- och avlöningssystem är

utan tvivel behaftat med många brister och i behov av en förnyad översyn

men det torde a andra sidan icke kunna förnekas, att systemet även innefattar

vassa fordelar genom att sannolikt medge ett större urval av aspiranter

till ifragavarande funktioner än eljest skulle varit fallet. Det synes,

salunda i viss mån tveksamt, huruvida en fastare anställningsform beträffande

den kvalificerade sekreterarpersonalen i praktiken skulle innebära

en just ur rekryteringssynpunkt ändamålsenlig anordning. Författnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

utredningen torde emellertid med sitt ifrågavarande förslag syfta längre

än till att enbart trygga rekryteringen till riksdagen av ifrågavarande sekrcterarpersonal,

nämligen att i enlighet med en av de huvudtankar, som uppbär

förslaget till författningsreform, även på detta sätt stärka riksdagens

ställning. Riksdagen anses med andra ord böra på ett eller annat sätt tillförsäkras

en egen, fast personal, som om så erfordras året om helt och fullt

står till riksdagens disposition utan att influeras av hänsyn till eventuell

annan karriär.

Fullmäktige tillstyrkte den föreslagna utredningen i personalfrågorna.

Beträffande andra tjänstemän än sekreterarpersonal och stenografer uttalade

fullmäktige, att de borde i likhet med riksdagens vaktmästare och

ekonomibyråns kontorspersonal tillförsäkras fast anställning genom inrättande

av ordinarie eller e.o. tjänster, även om möjligheterna att bereda

dem arbete hos något riksdagens verk mellan riksmötena kunde te sig

problematiska.

Statskontoret underströk i sitt remissyttrande (se SOU 1965: 37, s. 42),

att riksdagen och dess utskott givetvis borde ha tillgång till tillräcklig och

kvalificerad personal och att kravet på en oberoende ställning för denna

personal borde starkt markeras. Utbyggnaden av riksdagens egna organ

fick dock självfallet icke innebära en dubblering av de statliga utredningsresurserna.

Således måste rimligen även departementen och den övriga

statsförvaltningen utnyttjas för att framställa det särskilda underlag för

riksdagsarbetet utöver propositioner, motioner etc. som kunde visa sig

erforderligt.

De här berörda frågorna aktualiserades i riksdagen genom motioner som

behandlades av sammansatt konstitutions- och bankoutskott år 1963. 1

sitt utlåtande nr 1 anförde utskottet, efter att ha erinrat om författningsutredningen:
Enligt

sammansatta konstitutions- och bankoutskottets mening är det

av synnerlig vikt bland annat för en effektivisering och modernisering av

riksdagens arbetsformer att riksdagens egen personalfråga är löst på ett

fullt tillfredsställande sätt. En översyn av riksdagens nuvarande personalorganisation

anser utskottet därför påkallad. Utskottet delar författningsutredningens

mening, att denna översyn bör företas genom riksdagens egen

försorg. De spörsmål, som härvid uppkommer till bedömande, faller till

vissa delar inom konstitutionsutskottets och till andra delar inom bankoutskottets

kompetensområde. Sammansatta utskottet får som sin mening

uttala, att utskottet finner det naturligt, att dessa båda utskott, med begagnande

av den initiativrätt som tillkommer vart och ett av dem, till behandling

upptar frågan om revision av riksdagens nuvarande personalorganisation.

En ändamålsenlig lösning av detta spörsmål bör i sin helhet kunna

träda i tillämpning, så snart riksdagen tagit slutlig ställning till författningsutredningens

förslag angående omläggning av riksdagens arbetsformer;

dellösningar, som befinnas angelägna, böra dock redan dessförinnan

genomföras.

Om detta uttalande erinrade ett nytt sammansatt konstitutions- och ban
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

koutskott (1964: 1), som behandlade motioner om inrättande av ett fast

kansli åt konstitutionsutskottet. Denna fråga var enligt det sammansatta

utskottets mening en sådan delfråga som påkallade särskild uppmärksamhet,

framför allt med hänsyn till konstitutionsutskottets ställning som dechargeorgan.

De överväganden som erfordrades för en lösning kunde emellertid

inte medhinnas, varför något förslag ej framlades. Det var enligt utskottets

mening naturligt att konstitutions- och hankoutskotten begagnade

sin initiativrätt för att framlägga förslag i frågan.

D. Utredningens tidigare betänkanden

Organisationsutredningen tillsattes av talmanskonferensen i februari

1965 med uppgift att verkställa utredning och framlägga förslag rörande riksdagens

förvaltnings- och personalorganisation och i samband därmed stående

frågor. Som en inledning och bakgrund till sina överväganden i organisationsfrågorna

studerade utredningen till en början riksdagsarbetet i stort.

I ett första delbetänkande den 17 november 1965 redovisades undersökningar

rörande riksdagsarbetet och dess bedrivande efter 1949 års reformer samt

framlades vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet.

Utredningen konstaterade att en betydande expansion ägt rum i fråga

om riksdagens arbetsuppgifter, vilken med särskild styrka framträtt under

1960-talet. Utredningen gjorde bedömningen att det är mera realistiskt att

räkna med en fortsatt ökning av riksdagens arbete än att kalkylera med

en avmattning av den nuvarande aktiviteten. Man bör utgå från att arbetsvolymen

under ett vanligt riksdagsår ligger minst 50 % över 1949 års nivå

och vara beredd på en ännu väsentligt större arbetsbörda under särskilt belastade

år.

Utredningen framhöll, att de viktigaste bristerna i den nuvarande ordningen

utgörs av den ytterst ojämna arbetsfördelningen över riksdagsåret

och av svagheter i organisationen, främst personal- och förvaltningsorganisationen

men i viss mån även utskottsväsendet.

Till vinnande av en rationellare arbetsordning förordade utredningen

enligt betänkandets sammanfattning i huvudsak följande åtgärder:

1. Uppskov med ärendens behandling från vår- till höstsessionen beslutes

i avsevärt större utsträckning än hittills. I första hand bör väsentligt flera

propositioner uppskjutas, men möjlighet synes även föreligga för att överflytta

flera motionsärenden till höstsessionerna. Riksdagen bör också ha

uppmärksamheten fäst på möjligheten att besluta uppskov med budgetärenden

genom att frikoppla sådana ärenden från riksstaten för att i stället företaga

prövningen av densamma inom ramen för en tilläggsstat.

2. Även rätten att uppskjuta ärenden från en riksdag till nästföljande bör

begagnas i större utsträckning för att avlasta höstsessionens slutskede och

bereda en arbetsutjämning med vårsessionens föga belastade startskede

eller för att möjliggöra en tidigare avslutning av höstsessionen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

3. Det bör vara eu normal ordning, att utskottskanslierna arbetar under

sommaruppehållet med förberedelse av höstsessionens aibete. Även utskotten

bör hålla något eller ett par sammanträden före sessionens början,

om inte bordläggning av utlåtanden därförutan kan ske under sessionens

första vecka. o ..

4. De strävanden, som förekommit under senare år för att tå till stana

eu för kammare och utskott gemensam arbetsplanering, fullföljs med talmanskonferensen

som centralorgan. Det framstår som en grundförutsättning

för en bättre ordning i riksdagsarbetet, att denna planering vidareutvecklas

och får såvitt möjligt fasta former. Enligt utredningens bedömning

finns det goda möjligheter att genom större planmässighet i arbetet fa till

stånd en tidigare och mera effektiv start för vårsessionens arbete och darmed

undanröja vissa av de olägenheter, som vållas av den nuvarande arbetsanhopningen

i slutskedet.

5. Det är vidare av vikt, att närmare kontakter hålls mellan riksdagen

och departementen i fråga om propositioners avlämnande och spörsmåls

besvarande. Verksamt bidragande orsaker till de nuvarande otillfredsställande

förhållandena är att propositioner avlämnas för sent och även att interpellationer

i viss utsträckning besvaras senare än vad som borde kunna

ske*

Q. I riksdagens arbetsvecka förordas den ändringen, att frågestunderna

flyttas från tisdagar till torsdagar för att bereda utskotten förbättrade arbetsmöjligheter.

I övrigt framstår arbetsveckans disposition som ändamålsenlig.

7. Utskottsorganisationen bör utökas med ett fast särskilt utskott med

funktion som ett fjärde lagutskott. Härigenom vinns en erforderlig avlastning

av andra lagutskottet, vars arbetsbörda inte på rationellt sätt kan

nedbringas genom överflyttning av ärenden till de övriga båda nu befintliga

lagutskotten.

8. Inom statsutskottet bör en omfördelning av arbetet mellan de lem avdelningarna

genomföras i syfte att åstadkomma en utjämning av de betydande

skillnaderna dem emellan i fråga om arbetsbelastning. Andra och

tredje avdelningarna har nu en alltför stor arbetsbörda.

Avslutningsvis uttalade utredningen att en sådan fastare och jämnare

ordning i riksdagsarbetet som sålunda förordades uppställer större krav

på riksdagens personal- och förvaltningsorganisation. Enligt utredningens

mening måste riksdagen som en konsekvens av utvecklingen beträffande

riksdagsarbetet eftersträva en fastare ordning i båda dessa hänseenden.

På hemställan av konstitutionsutskottet (KU 1965:47) beslöt riksdagen

att godkänna de av utredningen i ifragavarande betänkande framlagda förslagen,

dock att det under punkt 7 upptagna bifölls av andra men avvisades

av första kammaren.

Utredningen framhöll i det första betänkandet att ett väsentligt syfte

för dess granskning av riksdagens arbete och arbetsformer varit att gei

underlag för överväganden rörande riksdagens förvaltnings- och personalorganisation.

I ett andra delbetänkande den 27 april 1966 framlade utredningen

vissa förslag rörande förvaltningsorganisationen. Däri föreslogs

i huvudsak att ett nytt förvaltningsorgan skulle tillskapas, till vilket riks
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

dagens förvaltningsuppgifter såvitt möjligt skulle koncentreras. Till det

nya organet, som föreslogs benämnt riksdagens förvaltningskontor och

/ställt under en särskild styrelse, skulle överföras bl. a. de uppgifter avseende

riksdagen som dittills ankommit på riksgäldskontoret samt kanslioch

ekonomideputerades uppgifter. Kontoret föreslogs vidare bli central

förhandlingsmyndighet för hela riksdagsförvaltningen m. m.

Betänkandet behandlades av sammansatt konstitutions- och bankoutskott

(KBaU 1966: 1) som tillstyrkte de av utredningen skisserade principerna

och framlade förslag till erforderliga författningsändringar in. m. Riksdagen

godkände utskottets betänkande, varefter reformen trätt i kraft vid

sistlidna halvårsskifte.

I förvaltningskontorets förhandlingsbefogenheter gäller den inskränkningen,

att organisationsutredningen enligt riksdagens bemyndigande har

»att uppta förhandlingar och sluta avtal med vederbörande personalorganisationer

beträffande anställnings- och arbetsvillkor på grundval av utredningens

ställningstaganden rörande riksdagens personal- och förvaltningsorganisation»

(KU 1966:25, KBaU 1966:1 hemställan p. 7).

III. Utredningens allmänna överväganden

Den föregående redogörelsen har visat att det är långvariga reformsträvanden

som lett fram till att organisationsutredningen fått i uppdrag att

utarbeta ett förslag till ny personalorganisation för riksdagens kamrar och

utskott. Skisser till ny ordning i detta hänseende har tidigare utarbetats av

1958 års kommitté för riksdagens personalorganisation och av författningsutredningen.

Under de senaste åren har riksdagen vid tre tillfällen, nämligen

åren 1961, 1963 och 1964, uttalat sig för en snar revision av personalorganisationen.

Huvudfrågan i samband med de reformsträvanden som sålunda förekommit

har varit, om riksdagen bör överge det hittillsvarande systemet

med tillfälligt anställda tjänstemän och i stället bygga upp en fastare personalorganisation.

Utredningen diskuterar först denna principfråga.

A. Skäl för och emot en fastare personalorganisation

Personalorganisationen hos riksdagens kamrar och utskott är uppbyggd

efter principer som antogs under helt andra parlamentariska förhållanden

än de nu rådande. Att helt lita till tillfälligt anställda tjänstemän, av vilka

flertalet hade sitt arbete hos riksdagen som bisyssla, var naturligt då riksdagen

hade en årlig sammanträdestid som endast motsvarade den nuvarande

vårsessionen och en väsentligt ringare arbetsbörda än nu.

Frågan om övergång till en fastare ordning har varit aktuell alltsedan

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

1949 års omläggning av riksdagens arbetsformer. EU förslag av sådan innebörd

prövades redan av 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation,

som dock tog avstånd från detsamma. Tanken återupptogs av 1958

års kommitté, som föreslog att fasta beltids- och helårstjänster skulle inrättas

för flertalet riksdagstjänstemän. Att detta förslag inte förverkligades

berodde väsentligen på dess konstruktion. Den grundprincip på vilken förslaget

byggde vann emellertid anslutning bl. a. från riksgäldsfullmäktiges

sida. Författningsutredningen tillmätte frågan stor betydelse och förordade

att riksdagen skulle övergå till ett system med fasta tjänster.

Av 1958 års kommitté anfördes främst två skäl till förmån för övergång

till en fastare personalorganisation. Dels skulle större effektivitet kunna

vinnas i riksdagsarbetet och dels skulle man fa ett enklare och enhetligare

system med större rättvisa de olika tjänstemännen emellan och ett förenklat

administrativt förfarande. Dessa synpunkter har numera fått än

större tyngd; den första genom den starka ökningen av riksdagens arbetsbörda,

den andra genom förhandlingsrättsreformen och den från och med

den 1 juli 1966 genomförda omläggningen av riksdagens interna förvaltningsorganisation.

Nya skäl bär under senare år tillkommit för en övergång till en fastare

personalorganisation. En sådan reform är sålunda en naturlig konsekvens

av riksdagens beslut i anledning av utredningens betänkande rörande effektivisering

av riksdagens arbetsformer. Däri underströks behovet av utbyggd

planering och utjämning av arbetsbördan över riksdagsåret. Det framhölls

att en förutsättning för framsteg i denna riktning är en fastare personalorganisation.

Vidare må nämnas att bl. a. förstärkning av personalresurserna

anfördes som alternativ, då den av utredningen förordade utökningen

av utskottsorganisationen avvisades. Ytterligare bör man beakta att det

under senare år eftersträvats att bygga ut riksdagens service gentemot ledamöterna

och allmänheten. Även detta medför ökade krav på personalen

och accentuerar behovet av en fastare personalorganisation.

Såväl statsdepartementen som riksdagspartierna — riksdagens främsta

både »arbetsgivare» och »avnämare» — har getts betydande förstärkningar

av sina resurser, de förra genom 1965 års departementsreform samt de senare

genom besluten samma år om allmänt partistöd och om statsbidrag till

riksdagsgruppernas kanslier. Det framstår i detta läge som ofrånkomligt

att riksdagen stärker sina egna personalresurser så att den kan mota den

ökning av arbetsbördan, såväl kvantitativt som kvalitativt, som kan förutses.

Vidare bör i sammanhanget beaktas att konkurrensen om den kvalificerade

arbetskraften hårdnat alltmer under senare år. Även om situationen

i detta hänseende kan ändras, är det angeläget att riksdagens personalorganisation

ges en utformning som möjliggör att riksdagen kan hävda sig

i konkurrensen. Vidare framträder med allt större styrka kravet på att riksdagens

tjänstemän, särskilt de som saknar annan anställning, tillföisäkras

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

ökad anställningstrygghet och med andra grupper av tjänstemän likvärdiga

sociala förmåner.

Även den nuvarande ordningen har emellertid ansetts äga vissa förtjänster.

Det har sålunda framhållits att frånvaron av starkare bundenhet mellan

riksdagen och dess tjänstemän ger riksdagen särskild frihet vid valet

av tjänstemän och gynnar en god rekrytering. Det har också gjorts gällande

att rekryteringen skulle främjas av att ställningen som dubbelarbetande

riksdagstjänsteman är ekonomiskt lockande. Av 1950 års kommitté har

anförts att nuvarande ordning garanterar riksdagen tjänstemän med aktuell

kontakt med den övriga statsförvaltningen.

Utredningen anser att de fördelar som sålunda tillskrivits den nuvarande

ordningen inte bör överskattas. Erfarenheten visar att riksdagens formella

obundenhet av sina tjänstemän inte lett till en större rörlighet på befattningarna

än inom exempelvis Kungl. Maj:ts kansli. Snarare kan det som

en brist i gällande system konstateras att riksdagen i icke obetydligt antal

tall får behålla högt kvalificerade tjänstemän alltför kort tid. Farhågan

tör att en ordning med till riksdagen fast knutna tjänstemän skulle leda

till mindre kontakt med den övriga statsförvaltningen än som hittills varit

fallet synes helt ogrundad.

Av väsentlig betydelse är däremot rekryteringssynpunkten. Otvivelaktigt

måste denna noga beaktas vid utformningen av en ny organisation. Utredningen

har emellertid inte kunnat finna att nuvarande ordning är förenad

med sådana fördelar i detta hänseende som inte kan vinnas även inom ett

fastare system. Vad särskilt beträffar ordningen med dubbelarbetande tjänstemän

bör påpekas att två faktorer under senare år samverkat till att försämra

dess möjligheter att gagna riksdagen. Dels har den ekonomiska skillnaden

mellan dubbelarbetande och heltidsarbetande successivt minskats

och dels har arbetsbördan ökat på flertalet befattningar. Till följd härav

har möjligheten till dubbelarbete fått så reducerad attraktionsförmåga, att

den numera bara i undantagsfall tillför riksdagen värdefull arbetskraft

som inte kunnat förvärvas inom ramen för en vanlig tjänsteorganisation.

Sammanfattningsvis kan sägas att starka skäl talar för att riksdagen övergår

till en fastare personalorganisation än den hittillsvarande. Att riksdagens

egen sessionstid endast är omkring sju månader om året utgör, som

1958 års kommitté fastslog, icke något skäl mot en sådan reform. Däremot

bör förhållandet uppmärksammas vid konstruktionen av ett nytt system.

Utredningen återkommer härtill i det följande.

Utredningen har vid utformningen av sina förslag beaktat att författningsfrågan

ännu ej är avgjord och sedan början av innevarande år föremål

för grundlagberedningens arbete. De förslag utredningen framlägger

kommer inte att lägga hinder i vägen för en övergång till ny kammar- och

ut skott sorganisation.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

B. Huvudgrunderna för konstruktionen av ett nytt system

Eu naturlig utgångspunkt för en diskussion av den framtida personalorganisationens

lämpliga konstruktion utgör de förslag som framlagts av

1958 års kommitté och författningsulredningen.

Eu väsentlig skillnad mellan dessa förslag bestod däri att 1958 års kommitté

ville formellt knyta all sekrcterarpersonal utom kamrarnas och konstitutionsutskottets

sekreterare till Kungl. Maj :ts kansli, medan författningsutredningen

ville inrätta alla tjänster hos riksdagen själv. Principiella

skäl av konstitutionell natur talar enligt utredningens mening för det senare

alternativet. Utredningen förordar därför att erforderliga tjänster inom

kamrarna och utskotten inrättas på riksdagens stat.

Utredningen vill erinra om att enligt allmänt gällande regler tjänster

inrättas antingen som lönegradsplacerade tjänster eller som arvodestjänster.

Lönegradsplacerade tjänster inrättas som ordinarie, extra ordinarie

eller extra tjänster. Vid sidan härav förekommer s. k. göromålsförordnande,

varmed förstås förordnande som utan att avse vikariat innebär att någon

skall bestrida göromål som ankommer på innehavare av tjänst av visst

slag. Arvodestjänster är tjänster som inte är ordinarie, extra ordinarie eller

extra tjänster och ej heller göromålsförordnande.

Alla de nu angivna typerna av tjänster bör enligt utredningens mening

kunna ifrågakomma inom riksdagens personalorganisation.

Inrättande av en lönegradsplacerad ordinarie tjänst kan

ske endast för heltidst jänstgöring. Redan nu förekommer i icke obetydlig

utsträckning att förefintliga arvodestjänster i realiteten är att betrakta som

heltids- och helårstjänster. Inrättande av ordinarie tjänst i dylika fall är

sålunda närmast att anse som en konsekvens av ett redan bestående förhållande.

Det är emellertid uppenbart att lönegradsplacerade ordinarie tjänster

inte kan inrättas för alla de funktioner som f. n. bestrids av tjänstemän

inom kamrarna och utskotten och som framdeles kommer att behövas. Man

måste därför räkna med att lönegradsplacerade ick e-o r d i n ar

i e tjänster (d. v. s. extra ordinarie eller extra tjänster) i viss utsträckning

kommer att erfordras. Dessa kan — i motsats till de ordinarie tjänsterna

— inrättas antingen för heltids- och helårstjänstgöring eller för tjänstgöring

av mindre omfattning. Sasom allmänna förutsättningar för inrättande

av lönegradsplacerade icke-ordinarie tjänster har utredningen i princip

uppställt, att dessa skall inrättas för heltidst jänstgöring samt att tjänstgöringen

skall beräknas fortgå under minst 8 månader av året. Frågan om

de med dessa tjänster förenade förmånerna är en förhandlingsfråga. Mellan

utredningen och personalorganisationerna har överenskommits att C-a\- drag på lönen (d.v. s. totalt löneavdrag) skall ske när möjlighet inte föreligger

att bereda tjänstinnehavaren arbete på grund av att riksdagen ej

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

ar samlad, i den mån han ej åtnjuter semester. Motsvarighet till sistnämnda

anordning finns redan inom den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen.

I utredningens organisationsförslag liar räknats med inrättande av lönegradsplacerade

ordinarie och icke-ordinarie tjänster i den utsträckning som

på grundval av gjorda bedömningar befunnits sakligt motiverad.

For vissa andra funktioner kommer arvodestjänster alt bli erforderliga.

Härvid kan det vara fråga om såväl permanent som tillfälligt behov.

Vidare kan tjänstgöringsskyldigheten variera inom tämligen vida gränser.

Som exempel på permanenta ar%odestjänster med mera omfattande tjänstgöring

kan nämnas vissa kanslisttjänster inom kamrarna och vissa tjänster

med sekreteraruppgifter inom utskotten. Exempel på arvodesanställning för

uppgifter av tillfällig karaktär utgör funktionen som specialföredragande

i utskott för visst ärende.

Vid en nyorganisation har man att beakta tre betydelsefulla faktorer,

nämligen frågorna om arbetsomläggning, utökad service och tjänstgöring

vid annat organ än där tjänsten är placerad, här kallad fyllnadstjänstgöring.

Att en viss arbetsomläggning skall ske kan sägas vara huvudinnebörden

i riksdagens beslut i anledning av utredningens betänkande om effektivisering

av riksdagsarbetet. En jämnare fördelning av arbetsbördan över

riksdagsaret skall eftersträvas bl. a. genom ett mera omfattande uppskovsförfarande.

En konsekvens härav blir ett ökat kansliarbete under sessionsuppehållen.

Härav berörs emellertid inte kammarkanslierna och stats- och

jordbruksutskotten endast i mindre omfattning än Övriga utskott, då deras

huvudsakliga arbetsbörda består av budgetärenden som bör _ och i fler
talet

fall måste — vara avgjorda före vårsessionens slut. Framhållas må

dock att nämnda utskott, speciellt statsutskottet, varje år uppskjuter ett

betydande antal ärenden till höslsessionen.

En arbetsomläggning kan i utskotten ske på ytterligare två sätt, nämligen

genom att nedbringa antalet specialföredragande och reducera remissförfarandet

beträffande motioner. Nödvändigheten av att tillföra riksdagen

sakkunskap och synpunkter utifrån sätter emellertid en gräns för möjligheterna

harutinnan, även om direkta vinster i rationaliseringshänseende

i vissa fall kan uppnås genom en begränsning av remissförfarandet.

Slutligen bör den av en arbetsomläggning betingade fastare personalorganisationen

leda till att antalet eljest erforderliga befattningar kan begränsas

samt att en del arbetsuppgifter som f. n. utförs som bisysslor framdeles

kan fullgöras inom ramen för den fasta organisationen.

En ökad service ligger i linje med strävandena under senare år. Som motiv

för inrättande av årstjänster kan servicesynpunkter i första hand anföras

beträffande kammarkanslierna. Enligt utredningens mening är det

sålunda ett rimligt krav att det icke endast hos utskotten utan även på

kammarkanslierna alltid finns tillgång till kvalificerade befattningshavare.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Att fyllnadstjänstgöring inåste förekomma i viss utsträckning för tjänstemän

som erhåller årsanställning hos riksdagen har tidigare förutsatts då

en fastare personalorganisation hos kamrarna och utskotten övervägts. Det

av 1958 års kommitté framlagda förslaget innebar att tjänstemännen skulle

tjänstgöra i Kungl. Maj :ts kansli eller i annan statstjänst mellan sessionerna.

Författningsutredningen förutsatte i stället i fråga om sekreterarpersonal

tjänstgöring inom riksdagsförvaltningen, främst hos riksdagens

ombudsmän och revisorer.

Klart är att behovet av här avsedd »fyllnadstjänstgöring» minskat till

följd av arbetsutvecklingen i riksdagen och kan väntas minska ytterligare.

I åtskilliga fall torde denna fråga f. ö. inte bli aktuell med hänsyn till att

utrymme inte beräknas föreligga för att ta tjänstinnehavaren i anspråk

för uppgifter utom det organ där tjänsten är placerad. Det bör här understrykas

att en hel del arbetsuppgifter inom arbetsfältet för det riksdagsorgan

där vederbörande tjänsteman har sin normala tjänstgöring föreligger

vid sidan av den direkta handläggningen av löpande ärenden. Härvid

må främst pekas på det ökade utredningsarbete av olika slag som förutsatts

vid fjolårets beslut rörande riksdagsarbetets effektivisering.

I vissa fall uppkommer dock fråga om att fördela den heltidsanställda

personalens tjänstgöring på skilda funktioner inom riksdagsförvaltningen.

Det kan härvid vara fråga om såväl permanenta anordningar som mera tillfälliga

arrangemang. I första hand kommer här i betraktande viss heltidsanställd

personal med helårsanställning. Men frågan kan bli aktuell även

beträffande den heltidsanställda personal som förutsatts skola tas i anspråk

kortare tid årligen, dock minst 8 månader.

I fråga om läget för dagen har utredningen för sin del funnit möjligheter

föreligga till viss samordning mellan konstitutionsutskottet och riksdagens

ombudsmän liksom mellan statsutskottet och riksdagens revisorer. Ett

behov av extra arbetskraft kan nämligen förutses alltid föreligga hos nämnda

riksdagsverk med hänsyn till deras arbetsuppgifter. Av bilaga 1 till betänkandet

framgår att motsvarande spörsmål kan bli aktuellt även inom

vissa andra utskott.

Såvitt möjligt bör redan i samband med beslut om inrättande av viss

tjänst uppmärksamhet ägnas åt frågan huruvida tjänsten bör beräknas för

tjänstgöring vid mer än ett organ eller eljest för mer än en funktion. I fall

då saken kan bli aktuell förutsätts samarbete ske mellan de berörda riksdagsorganen.

Av hänsyn till det organ där tjänstgöring i andra hand skall

fullgöras bör omfattningen och tiden härför såvitt möjligt fixeras. I den

mån så anses påkallat bör frågan underställas talmanskonferensen.

Utredningen vill i detta sammanhang allmänt uttala, att personalorganisationen

bör kunna utan svårighet anpassas efter föreliggande variationer i

arbetsbelastningen. Förutom nyss avsedda anordningar av samordnad tjänstgörings

natur kommer här i betraktande fall då ett visst organ tillfälligt

3 —614811

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

fått en särskilt stark arbetsbelastning. I dylika fall bör förstärkning ske genom

anlitande av personal från annat organ. Förefintlig speciell expertis

inom en viss enhet av riksdagsförvaltningen bör vid behov tas i anspråk

inom en annan enhet. Den omständigheten att en viss tjänst i första hand

är placerad hos ett visst organ får sålunda ej hindra att innehavaren vid

behov tas i anspråk inom annat arbetsområde inom riksdagsförvaltningen. I

detta sammanhang må även erinras om den tjänstemän åvilande allmänna

skyldigheten att utöva annan statligt reglerad tjänst.

Vad här anförts bör bedömas icke minst mot bakgrunden av det angelägna

i att få till stånd en lämpligt avvägd integration beträffande arbetsuppgifterna.

I detta sammanhang vill utredningen understryka betydelsen

av kontinuerlig kontakt mellan kammar- och utskottssekretariaten samt

mellan utskottssekretariaten inbördes.

C. Kvalifikationskrav och rekrytering

Innan utredningen övergår till en närmare redogörelse för sitt förslag till

personalorganisation vill utredningen beröra de allmänna krav som bör

ställas på riksdagens tjänstemän.

Enligt författningsutredningen bör riksdagens tjänstemän vara högt

kvalificerade samt inta en självständig ställning gentemot såväl den övriga

statsförvaltningen som kommunala och enskilda sammanslutningar och

företag. Vad författningsutredningen sålunda uttalat utgör enligt organisationsutredningens

mening en god sammanfattning av de kvalifikationer

som bör krävas.

Den för riksdagen ständigt ökande arbetsbördan gör det angeläget att

för sekreterargöromål inom utskotten förvärva väl meriterade tjänstemän.

Behovet understryks av att arbetet ofta måste utföras under stark tidspress.

Den strävan som försiggår mot bättre planering och större arbetsutjäinning

i kammare och utskott under sessionerna och sessionerna emellan ställer

otvivelaktigt högre krav än tidigare på tjänstemännen.

Ett spörsmål i sammanhanget är om övergången till en fastare personalorganisation

kan få ogynnsamma återverkningar på rekryteringen, eftersom

tjänstgöringen hos riksdagen inte erbjuder samma möjlighet till karriär

som tjänstgöring inom den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen.

Risk kan föreligga för att kvalificerade tjänstemän, som riksdagen skulle

vilja förvärva som sekreterarpersonal, tvekar att binda sig vid fasta riksdagstjänster

utanför den ordinära statliga karriären.

Utredningen är medveten om att farhågor för en utveckling i här angiven

riktning inte kan avvisas såsom helt ogrundade. Att av denna anledning

ställa lägre krav på de kvalificerade tjänstemännen hos riksdagen får dock

enligt utredningens mening inte förekomma. Förutsättningen för att den

nya organisationen skall fungera på avsett sätt är att riksdagen till sitt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

förfogande har en stal» av högt kvalificerade tjänstemän. Att lönesättningen

här kommer in i bilden är uppenbart.

Framhållas bör vidare att den nya organisationen kommer att ge vissa

möjligheter till karriär inom riksdagsförvaltningen. Det bör också uppmärksammas

att tjänstgöring inom riksdagen inte utesluter möjligheten

av fortsatt karriär inom statsförvaltningen i övrigt. I positiv riktning för

rekryteringen till riksdagen kan även den omständigheten tänkas verka

att de kontakter som tjänstgöringen hos riksdagen förmedlar kan skapa

förutsättningar för övergång till attraktiva tjänster utom statsförvaltningen.

En väsentlig skillnad föreligger mellan utredningens förslag och det förslag

som framlades av 1958 års kommitté i så måtto att utredningen föreslår, att

tjänster inrättas på riksdagens stat medan kommittén förordade att riksdagst

jänsterna skulle knytas till Kungl. Maj:ts kansli. Kommittén angav

som en fördel med sitt förslag, att tjänstgöringen i riksdagen skulle på ett

helt annat sätt än då var fallet bli kvalificerande för karriären i departement

eller statstjänst över huvud taget. Kommittén utgick alltså från att

riksdagstjänstgöring tillmättes mindre meritvärde för fortsatt karriär än arbete

inom Kungl. Maj :ts kansli.

Huruvida utredningens förslag med fasta riksdagstjänster kommer att få

ogynnsamma verkningar i här berört hänseende får framtiden utvisa. Med

den utformning organisationen skulle få enligt förslaget anser utredningen

någon anledning till oro inte föreligga. Av betydelse är emellertid att anställningsformen

för de kvalificerade riksdagst jänsterna utformas på ett sätt

som inte försvårar en smidig övergång till karriär utom riksdagen i de fall

då detta kan bli aktuellt. Till anställningsformen återkommer utredningen i

det följande.

Utredningen vill i detta sammanhang understryka att anställning i riksdagen

bör vid tillsättning av tjänst i statsförvaltningen i övrigt tillmätas

minst samma värde som tjänstgöring i jämförlig tjänst där.

D. Vissa särskilda spörsmål

1. Anställningsformen för 1 ö n e g r a d s p 1 a c e r a d e tjänster

Enligt statstjänstemannalagen tillsätts ordinarie tjänst med fullmakt eller

konstitutorial eller, om särskilda skäl föreligger, med förordnande. Förordnande

meddelas för bestämd tid eller tills vidare; förordnande tills vidare

må meddelas att gälla längst till viss tidpunkt.

Inom riksdagsförvaltningen förekommer ej fullmaktsformen. Tjänsterna

tillsätts alltså med konstitutorial, där ej fråga är om förordnandetjänster.

Tillsättning med konstitutorial innebär i normala fall samma fasthet

i anställningen som tillsättning med fullmakt; tjänstinnehavaren kan emellertid

i motsats till fullmaktshavande tjänsteman skiljas från tjänsten

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

i administrativ ordning om han kan dömas till disciplinstraff enligt statstjänstemannalagen.

Enligt vad i det föregående anförts föreslår utredningen att inom kamrarna

och utskotten skall kunna förekomma bl. a. lönegradsplacerade ordinarie

tjänster. Utredningen har i avvaktan på författningsfrågans lösning ansett

tillrådligt att iaktta försiktighet i fråga om att föreslå tjänster med den

fasthet i anställningen som medföljer konstitutorial. Det har å andra sidan

synts uppenbart att visst utrymme för dylika tjänster kan beräknas föreligga

hur än en framtida kammar- och utskottsorganisation kommer att

se ut. Utredningens förslag, som närmare presenteras i det följande, innefattar

fyra konstitutorialtjänster.

Lönegradsplacerade ordinarie tjänster bör vidare inrättas för kammarsekreterare

och sekreterarpersonal hos utskotten. Dessa tjänster bör emellertid

ej vara konstitutorialtjänster. Otvivelaktigt föreligger här liksom i fråga

om de högre tjänstemännen i statsdepartementen sådana särskilda skäl

som enligt statstjänstemannalagen motiverar inrättande av förordnandetjänster.

Beträffande kammarsekreterarna synes detta påkallat redan av

det årliga valförfarandet, vilket synes böra bibehållas, och i fråga om

sekreterarpersonalen i utskotten torde det allmänt sett vara lämpligt att bevara

möjligheten till viss rörlighet beträffande anställningsförhållandet.

Ordinarie förordnandetjänst kan såsom nämnts tillsättas för bestämd tid

eller tills vidare. Utredningen anser att den sistnämnda formen bör användas

i nu avsedda fall liksom sker i departementen. I samband med en

blivande författningsreform torde kunna övervägas huruvida ett införande

i särskilda fall av förordnandetjänster tillsatta för viss tid kan anses ändamålsenligt.

Såsom av det tidigare anförda framgår kan ett tillsvidareförordnande meddelas

att gälla längst till viss angiven tidpunkt. Förnyat förordnande kan

givetvis komma i fråga. Enligt utredningens mening bör i här avsedda fall

sådan tidsbegränsning iakttas.

Beträffande längden av ett tillsvidareförordnande må framhållas, att denna

för kamrarnas sekreterare torde med hänsyn till den tillämpade valproceduren

få begränsas till 1 år i sänder. För sekreterarpersonalen i utskotten

bör däremot förordnande kunna meddelas för längre tid, högst 3 år i sänder

i anslutning till vad som tillämpas inom riksdagsförvaltningen beträffande

förordnandetjänster tillsatta för viss tid. Självfallet kan förordnandetidens

längd i det enskilda fallet anpassas till vad som bedöms lämpligt. Som allmän

norm bör gälla att sluttiden för ett tillsvidareförordnande bör sammanfalla

med tidpunkten för kamrars och utskotts konstituering vid riksdagens

början visst år. Härigenom garanteras — oberoende av riksdagssessionernas

längd — erforderlig kontinuitet i anställningsförhållandet i sådana

fall då förnyat förordnande kommer i fråga. Det förutsätts att tiden för ett

förordnande bör kunna bestämmas oberoende av mellankommande nyval.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Jämlikt gällande bestämmelser kan en statstjänsteman samtidigt inneha

å ena sidan en ordinarie tjänst tillsatt med fullmakt eller konstitutorial

eller en extra ordinarie tjänst och å andra sidan en ordinarie tjänst tillsatt

med förordnande tills vidare. Anordningen, som är av formell natur, förutsätter

att tjänstemannen endast utövar den ordinarie förordnandetjänsten.

Tjänstemannen är tjänstledig från den andra tjänsten utan särskilt beslut

därom. Med hänsyn till de olägenheter som dylika tjänsteföreningar ansetts

medföra för befordringsförhållandena tillämpas i viss utsträckning inom

statsförvaltningen en anordning med överstatförande av den ordinarie eller

extra ordinarie hottentjänsten och återbesättande av den på stat befintliga

tjänsten i fall då tjänstinnehavaren erhållit tjänst med förordnande

tills vidare. Utredningen förutsätter att motsvarande förfaringssätt skall

kunna komma i fråga då innehavare av ordinarie tjänst, som tillsätts med

fullmakt eller konstitutorial, eller av extra ordinarie tjänst — oavsett om

tjänsten tillhör den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen eller

riksdagsförvaltningen — erhåller ordinarie förordnandetjänst inom kamrarna

eller utskotten. Härför erforderligt bemyndigande bör lämnas av

riksdagen åt riksdagens förvaltningskontor, som enligt utredningens förslag

skall ha att fastställa personalförteckning för kamrarna och utskotten.

Med avseende på tillämpningen i det enskilda fallet av anordningen med

överstatförande vill utredningen rent allmänt framhålla, att denna bör ske

under beaktande av de speciella omständigheter som kan föreligga. Utredningen

vill förorda att i de fall då förordnande på här avsedd tjänst meddelas

en tjänsteman första gången beslut om överstatlörande inte fattas

förrän efter en övergångstid av ett år. I samband med den nya organisationens

ikraftträdande bör över huvud gälla, att överstatförande inte företas

utan samförstånd med vederbörande riksdagsorgan. Även med den begränsning

av Kungl. Maj :ts handlingsfrihet som kan ligga häri kommer den nya

ordningen att medföra en inte oväsentlig förbättring från Kungl. Maj :ts synpunkt,

då riksdagstjänstemännen med nuvarande system i stor utsträckning

är tjänstlediga från sina innehavande tjänster åtskilligt längre tid

än ett år.

I fråga om anställningsformen för de lönegradsplacerade icke-ordinarie

(d. v. s. extra ordinarie och extra) tjänster som enligt utredningens förslag

avses skola inrättas inom kamrarna och utskotten kommer enligt statstjänstemannalagen

endast förordnande i fråga. Härvid tillämpas tillsxidareförordnande,

med begränsning längst till viss angiven tidpunkt om så anses

lämpligt.

2. Beslutande organ i anställ ningsärenden m.m.

Beträffande tillsättning av tjänster inom kamrarna har utredningen inte

förutsatt någon ändring i nu gällande ordning. Detta innebär att kammares

sekreterare tillsätts genom val av kammaren, att ersättare för kammarsekre
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

terare utses av talmannen och att övriga tjänster tillsätts av talmannen, vice

talmännen och de s. k. kanslitillsättama efter samråd med sekreteraren.

Utredningen har sålunda — i motsats till författningsutredningen — räknat

med att institutionen kanslitillsättare bibehålls inom vardera kammaren.

Tjänster inom utskotten bör enligt utredningens mening tillsättas genom

beslut av vederbörande utskott, i fråga om andra tjänster än sekreterarens

efter samråd med denne.

Sasom i det föregående anförts kan i vissa fall redan vid beslut om inrättande

av viss tjänst förutsättas att den skall vara förenad med tjänstgöringsskyldighet

hos mer än ett riksdagsorgan. Beslut om tjänstens tillsättning

bör även i dylika fall ankomma på det organ hos vilket tjänsten placerats.

Det får förutsättas att erforderligt samråd äger rum mellan de

berörda organen.

Med avseende på frågan om anställnings upphörande må framhållas att

bestämmelser om vem som skall pröva sådan fråga meddelats i 30 § tjänstemannastadgan.

Enligt dessa bestämmelser skall i regel frågan om anställnings

upphörande prövas av den myndighet hos vilken tjänstemannen är

anställd. I vissa särskilt angivna fall skall emellertid ärendet hänskjutas till

styrelsen för riksdagens förvaltningskontor. Utredningen utgår ifrån att de

redan givna bestämmelserna i ifrågavarande hänseenden kommer att äga

tillämpning jämväl beträffande kamrarna och utskotten.

Man torde få räkna med att behov i viss utsträckning kan uppkomma av

att meddela omedelbart beslut om tjänsts tillsättande eller anställnings upphörande

under tiden mellan riksdagssessionerna eller eljest då svårigheter

föreligger att utan tidsutdräkt samla det beslutande organet. Det får allmänt

förutsättas att de berörda organen inom sig vidtar åtgärder som möjli§§ör

preliminära beslut i fall av nu avsett slag. I fråga om tillsättning av

tjänst bör dylikt beslut avse tjänstens uppehållande på förordnande i avvaktan

på det definitiva tillsättningsbeslutet.

Enligt statstjänstemannalagen skall den som anställts som tjänsteman erhålla

skriftligt bevis om anställningen. Anställningsdokument avseende

tjänstemän hos kammare bör undertecknas av talmannen. Beträffande

tjänstemän hos utskotten föreslår utredningen att tillsättningshandling för

innehavare av tjänsten som visst utskotts sekreterare undertecknas av talmännen

på riksdagens vägnar och med kontrasignation av vederbörande

utskottsordförande. För övriga tjänstemän sker undertecknandet jämlikt

23 § riksdagsstadgan av ordföranden. I särskilda fall, exempelvis då fråga är

om anställning av mera tillfällig natur, kan inom såväl kamrarna som utskotten

tillsättningsbeslut expedieras genom protokollsutdrag.

Beträffande tjänsters ledigförklarande får utredningen anföra följande.

Enligt statstjänstemannalagen skall tjänst som myndighet tillsätter kungöras

ledig till ansökan, om ej Konungen — d. v. s. i här avsedda fall riks
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

dagen eller något av dess organ — bestämmer annat. Enligt tjänstemannastadgan

för riksdagens förvaltningskontor och riksdagens verk gäller vissa

undantag från statstjänstemannalagens allmänna föreskrift om tjänsters

kungörande till ansökan lediga. Sådant kungörande är sålunda ej föreskrivet

i fråga om dels tjänst som är placerad på löneplan C och dels extra ordinarie

eller extra tjänster av vissa angivna slag samt arvodestjänster.

Utredningen förordar att de i tjänstemannastadgan angivna normerna

för ledigkungörande av tjänster skall äga tillämpning även i fråga om

tjänster inom kamrarna och utskotten. Åtgärder för ledigförklarande bör

vidtas av det organ som har att tillsätta tjänsten.

Slutligen må i detta sammanhang beröras frågan om besvärsrätt i tjänstetillsättningsärenden.

Bestämmelser saknas f. n. om besvärsrätt i ärenden avseende tillsättning

av befattningar hos riksdagens kamrar och utskott. Detta sammanhänger

med den nuvarande anställningsformen, enligt vilken tjänstemännen över

lag betecknas som »tillfälligt anställda». Annorlunda blir förhållandet vid

ett förverkligande av utredningens förslag om inrättande av fasta tjänster

och reglering i övrigt av riksdagstjänstemännens anställningsförhållanden.

Frågan om besvärsrätt kan då inte lämnas å sido.

Till en början må framhållas att inom ifrågavarande område kan urskiljas

en grupp tjänstemän vilka måste anses inta en speciell förtroendeställning

i förhållande till det riksdagsorgan som utsett dem. Utredningen

åsyftar kamrarnas sekreterare samt sekreterarpersonalen i utskotten. Enligt

utredningens mening bör besvärsrätt inte föreligga i fråga om tillsättning

av tjänster för berörda tjänstemän. Såsom framgar av vad utredningen

i annat sammanhang anför avses tillsättning av ifrågavarande tjänster skola

ske utan kungörelseförfarande.

Beträffande tjänstetillsättningsbeslut i övriga fall inom kamrarna och

utskotten synes emellertid skäl inte föreligga att avvika från eljest inom

statsförvaltningen tillämpade grundsatser avseende besvärsrätt. Utredningen

utgår därför från att sådan rätt skall föreligga i dylika fall.

F. n. är bankoutskottet besvärsinstans beträffande tjänstetillsättningsbeslut

som fattats av riksdagens förvaltningskontor och riksdagens verk

ävensom i övrigt beträffande beslut enligt statstjänstemannalagen eller enligt

bestämmelse som meddelats med stöd av lagen. Detta innebär att utskottet

har att pröva besvär över beslut av riksdagens förvaltningskontor

eller riksdagens verk som avser inte bara tjänstetillsättning utan även exempelvis

uppsägning, avstängning från tjänstgöring och disciplinär bestraffning,

sålunda rena rättsfrågor. Utskottet är härvid enda besvärsinstans.

Inom den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen prövas sådana rättsbesvär

i regeringsrätten som högsta instans. Ytterligare må anmärkas att

bankoutskottet är besvärsinstans även i helt andra slags ärenden än sådana

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

som avser beslut enligt statstjänstemannalagen eller bestämmelse som meddelats

med stöd av denna. Som exempel må nämnas beslut av vissa riksdagens

verk om vägran att utlämna allmän handling samt av statens personalpensionsverk

i vissa pensionsärenden.

Med hänsyn till de besvärsuppgifter som sålunda redan åvilar bankoutskottet

kan det ligga nära till hands att lösa den nu uppkomna frågan så,

att nämnda utskott ges befogenhet att jämväl pröva besvär över här ifrågakommande

beslut av kamrarnas kanslitillsättare och utskotten. Alldeles

odiskutabel är emellertid icke en sådan lösning. Till en början framstår

det som tydligt, att alla sådana besvärsärenden av rent rättslig natur som

prövas av regeringsrätten som sista instans i fråga om den Kungl. Maj :t

underställda statsförvaltningen inte bör handläggas av bankoutskottet. Enligt

utredningens mening bör regeringsrätten vara besvärsinstans i dylika

fall även i fråga om riksdagsförvaltningen. Detta förutsätter en ändring

i regeringsrättslagen, vartill utredningen inte anser sig böra själv framlägga

förslag. Riksdagen torde böra i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att

frågan blir föremål för närmare utredning och förslag.

Även om man överför de rena rättsbesvären till regeringsrättens prövning

-— vilket skulle innebära en viss inskränkning i bankoutskottets nuvarande

befogenheter — är det emellertid knappast oomtvistligt att utskottet

bör påläggas de här aktuella nya besvärsuppgifterna. Sålunda kan vissa

invändningar riktas mot att ett utskott anförtros att överpröva andra utskotts

resp. talmännens beslut. Särskilda komplikationer skulle naturligtvis

uppkomma om till bankoutskottet självt knöts personal tillhörande de kategorier

som enligt utredningens mening bör vara besvärsberättigade. Från

principiell utgångspunkt har utredningen övervägt att inrätta en särskild

riksdagens besvärsnämnd. Till denna skulle då överföras även bankoulskottets

nuvarande besvärsuppgifter i den mån de ej åläggs regeringsrätten.

Efter ingående överväganden har utredningen likväl stannat för att föreslå

att bankoutskottet åtminstone tills vidare blir besvärsinstans. Avgörande

betydelse har härvid tillmätts det förhållandet, att de besvärsärenden

som kan antas uppkomma i fråga om kammar- och utskottskanslierna

uppenbarligen kan förutses bli mycket fåtaliga. Besvärsfunktionen i fråga

om riksdagens verk och förvaltningskontor — vilken hittills åvilat bankoutskottet

— måste otvivelaktigt anses praktiskt betydelsefullare. I detta

läge har utredningen inte funnit motiverat att föreslå inrättandet av ett

nytt riksdagsorgan och ändrad besvärsordning beträffande verken och förvaltningskontoret.

I den mån den praktiska erfarenheten skulle tala för

ett sådant särskilt besvärsorgan kan frågan upptas till förnyat övervägande.

3. Tjänstledighet i vissa fall

I de fall då lönegradsplacerade tjänster inrättas och i vederbörlig ordning

besätts uppstår inga särskilda problem i fråga om tjänstemäns tjänstledig
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

het från annan anställning för tjänstgöring hos riksdagen. Om en tjänsteman

tillträder en tjänst inom riksdagsförvaltningen som enligt gällande bestämmelser

ej må förenas med förut innehavd tjänst avgår han samtidigt

från den sistnämnda. Skulle formell rätt till tjänsteförening föreligga är

tjänstemannen såsom tidigare nämnts enligt gällande bestämmelser tjänstledig

från den andra tjänsten utan särskilt beslut därom. I övriga fall av

tjänsteförening som avses i 38 § statstjänstemannalagen, t. ex. förening mellan

extra ordinarie tjänst och tjänst som tillsätts med förordnande för viss

tid, erfordras beslut av Kungl. Maj :t respektive riksdagsorgan som avses

i 2 § tjänstemannastadgan.

Annorlunda blir förhållandet i fall då endast arvodestjänst inom riksdagsförvaltningen

kan ifrågakomma, exempelvis av det skälet att riksdagst

jänstgöringen är av temporär natur eller eljest av mera begränsad

omfattning. Frågan om tjänstledighet från annan tjänst i och för fullgörande

av arbetsuppgifterna hos riksdagen måste då komma under övervägande.

I fråga om tjänstemän i statstjänst har riksdagen vid olika tillfällen

understrukit att vederbörande myndigheter inte bör resa hinder mot beviljande

av tjänstledighet för tjänstgöring hos riksdagen och därigenom

försvåra för riksdagen och dess organ att erhålla tjänstemän som av dem

anses önskvärda. Även om detta spörsmål vid en lösning enligt utredningens

förslag av frågan om riksdagens personalorganisation får en mera begränsad

räckvidd än tidigare har utredningen likväl ansett sig böra här erinra om

riksdagens tidigare uttalanden i ämnet, vilka förutsätts alltjämt äga giltighet.

Beslut om tjänstledighet för tjänstgöring hos riksdagen bör av vederbörande

myndighet fattas i samma ordning som i fråga om tjänstledighet

av annan anledning. Frågan om en tjänstemans löneförmåner under dylik

tjänstledighet har förutsatts skola bedömas helt enligt gällande avlöningsavtal.

Detta innebär att C-avdrag (d. v. s. totalt avdrag) skall tillämpas vid

hel tjänstledighet och att löneavdrag motsvarande frånvarons omfattning

skall tillämpas vid partiell tjänstledighet. Av den i senare sammanhang

redovisade överenskommelsen med personalorganisationerna framgår att

ersättning för mistade löneförmåner förutsätts skola utgå från riksdagen i

förekommande fall.

IV. Utredningens förslag till personalorganisation

Såsom avslutningsvis angetts i den under avsnitt I av betänkandet lämnade

redogörelsen för gällande ordning har i bilaga 1 till betänkandet sammanförts

uppgifter angående organisation och arbetsuppgifter m. m. inom

kamrarnas och utskottens kanslier. I det följande redovisar utredningen

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

det resultat vartill utredningen i organisatoriskt hänseende för sin del kommit

i fråga om riksdagens personal. En översikt av utredningens förslag

härutinnan lämnas i bilaga 2 till betänkandet.

Den föreslagna organisationen har förutsatts skola träda i tillämpning

den 1 januari 1967.

A. Kamrarna

1. Ordinarie tjänster

I vardera kammaren 1 tjänst som kammarens sekreterare och 1 tjänst

som förste byråsekreterare.

2. Lönegrads placerade icke-ordinarie tjänster

I vardera kammaren 1 tjänst som stomnotarie, 1 tjänst som förste kanslist

och 3 tjänster som kanslist. Tjänsten som stomnotarie i andra kammaren

avses skola tills vidare hållas vakant, varvid arbetsuppgifterna fullgörs

av arvodesanställd tjänsteman.

I första kammaren 4 och i andra kammaren 5 tjänster som stenograf.

3. Arvodestjänster, inberäknat bisysslor

I vardera kammaren 1 tjänst som kammarsekreterarens ersättare, 3‘/2

tjänster som förste stenograf, ca 6 tjänster som stenograf, ca 2 tjänster

som reservstenograf samt 7 tjänster som maskinskrivare vid snabbprotokollet.

I första kammaren 2 tjänster som biträdande jurist och 1 tjänst som

kontaktman riksdag—skola, den sistnämnda avsedd för båda kamrarna.

I andra kammaren 1 tjänst som biträdande jurist och 1 tjänst som förste

kanslist.

B. Utskotten

1. Ordinarie tjänster

I samtliga utskott utom utrikesutskottet 1 tjänst som utskottets sekreterare.

I konstitutionsutskottet 3 tjänster som föredragande, varav 2 med fyllnadstjänstgöring

som byråchef hos JO, samt 1 tjänst som förste kanslist.

I statsutskottet 5 tjänster som avdelningssekreterare och 1 tjänst som

förste kanslist.

I bevillningsutskottet 2 tjänster och i ett vart av lagutskotten 1 tjänst

som biträdande sekreterare.

2. Lönegrads placerade icke-ordinarie tjänster

I ettvart av konstitutions-, stats-, bevillnings-, första lag-, jordbruks- och

allmänna beredningsutskotten 1 tjänst som kanslist.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

3. Arvodestjänster, inberäknat bisysslor

I utrikesutskottet 1 tjänst som sekreterare och 1 tjänst som biträdande

sekreterare.

I konstitutionsutskottet 1—3 tjänster som biträdande sekreterare.

I statsutskottet 5—7 tjänster som biträdande avdelningssekreterare och

1 tjänst som kamrerare.

I ettvart av bevillnings- och bankoutskotten 2 tjänster som biträdande

sekreterare.

I andra lagutskottet 1 tjänst som biträdande sekreterare och 1 tjänst som

kanslist.

I tredje lagutskottet 1 tjänst som kanslist.

I jordbruksutskottet 1 tjänst som biträdande sekreterare och 1 tjänst

som kanslist.

I allmänna beredningsutskottet 1 tjänst som biträdande sekreterare.

C. Riksdagens förvaltningskontor

1. Lönegrads placerade icke-ordinarie tjänster

3 tjänster som korrekturläsare.

2. Arvodestjänster, inberäknat bisysslor

Ca 5 tjänster som korrekturläsare och 1 tjänst som föreståndare för

» Riksdagsdebatterna».

D. Sammanfattning av den föreslagna personalorganisationen

Kamrarna

Utskotten

Riksdagens

förvaltnings-

kontor

Summa

Ordinarie tjänster................

4

24

-

28

Lönegradsplacerade icke-ordinarie

19

28

tjänster.......................

Arvodestjänster, inberäknat bisyss-

6

3

lor...........................

ca 44

ca 21

ca 6

ca 71

E. Specialmotivering till vissa delar av förslaget

Någon specialmotivering till de olika detaljerna i förslaget har utredningen

inte i allmänhet ansett erforderlig mot bakgrunden av vad i den allmänna

motiveringen anförts. På några punkter vill utredningen emellertid ytterligare

motivera sitt förslag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kamrarna

Antalet tjänster inom det inre kansliet har föreslagits oförändrat. Beträffande

fördelningen av arbetsuppgifterna har i stort sett ej förutsatts annan

ändring än att vissa uppgifter sammanförts till en förste byråsekreterartjänst

med arbetsledande och verkställande funktioner. Vid inrättandet av

en sådan tjänst i första kammaren minskas antalet utredartjänster (biträdande

jurist) — utöver vad som skett för några år sedan — med en; i andra

kammaren har förste byråsekreterartjänsten ersatt en tjänst som notarie.

Det har synts ofrånkomligt att även i fortsättningen fördela kansliets arbete

på heltids- och deltidstjänster och att därvid i betydande utsträckning

konstruera de sistnämnda som arvodestjänster avsedda att uppehållas vid

sidan av annan tjänst. Endast genom en sådan anordning kan tillgången på

personal på ett rationellt sätt anpassas efter den fluktuerande arbetsbelastning

som förorsakas av riksdagsarbetets uppdelning på vår- och höstsession.

Främst de ökade serviceuppgifterna mot ledamöter, statsdepartement och

allmänhet samt de olika uppgifter som enligt vad som framgår av bilaga 1

numera ankommer pa talmanskonferensen nödvändiggör, att kammarkanslierna

i ökad utsträckning arbetar även sommartid. Kammarsekreterarna,

som vid sin tjänstgöring mellan sessionerna under juli och augusti endast

undantagsvis haft biträdande personal till förfogande, måste härvid ges sådant

biträde också under nämnda månader. Av detta skäl förutsätts innehavaren

av förste byråsekreterartjänsten -—- enligt förslaget en ordinarie

tjänst — skola tjänstgöra även mellan sessionerna. Till förfogande bör jämväl

stå en kanslist. Det föreslås sålunda att lönegradsplacerade tjänster med

heltidstjänstgöring inrättas för förste byråsekreteraren och en kanslist.

I övrigt innebär förslaget såvitt gäller inre kansliet i huvudsak ingen ändring

i nuvarande förhållanden.

Beträffande stenograf kåren föreslås för förste stenograferna fortsatt arvodesanställning.

I fråga om stenograferna har två olika anställningsformer

använts, en för tjänstgöring vid samtliga plena och en med tjänstgöringen

begränsad i huvudsak till arbetsplena. För förstnämnda kategori föreslås

inrättande av 9 lönegradsplacerade tjänster med full tjänstgöringstid under

sessionerna, varav viss del avser stenografering i kamrarna och återstoden

utgörs av s. k. fyllnadstjänstgöring genom kammarsekreterarnas försorg.

Härvid ifrågakommer bl. a. utredningsarbete vid riksdagens upplysningstjänst

och kvalificerade sekreteraruppdrag åt kamrarnas ledamöter i särskilda

fall. Om så visar sig lämpligt kan tjänstgöringen utsträckas alt omfatta

även tid mellan sessionerna. Beträffande sådan tjänstgöring kan det

dock bli erforderligt att ta i betraktande arbetsuppgifter även utom riksdagsförvaltningen.

Antalet tjänster som stenograf, vilket nu är 25, föreslås minskat. Förutom

de 9 lönegradsplacerade tjänsterna avses skola i kåren ingå ca 12 arvodesanställda

stenografer, varigenom det totala antalet blir ca 21.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Samtliga förste stenografer och stenografer har förutsatts skola stå till

båda kamrarnas förfogande och tjänstgöra lika tid. Härför erforderligt arbetsschema

avses skola uppgöras av kamrarnas sekreterare.

I fråga om skrivpersonal åt stenograferna föreslås att antalet maskinskrivare

blir sju i vardera kammaren, med tjänstgöringsskyldighet i båda

kamrarna.

Konstitutionsutskottet

I fråga om konstitutionsutskottet har utredningen — i enlighet med vad

som underströks av det sammansatta utskottet 1964 —< haft att särskilt beakta

dess ställning som dechargeorgan. Uppgiften har emellertid försvårats

av att dechargearbetets framtida uppläggning för närvarande är föremål

för överväganden inom utskottet. Med utgångspunkt från dechargens nuvarande

uppläggning och omfattning samt arbetsbördan i övrigt kan behovet

av utredande personal fastställas till två årsanställda, varav en huvudsekreterare,

samt två sessionstjänstgörande särskilda föredragande i dechargeärenden

och en sessionsanställd medhjälpare motsvarande biträdande

avdelningssekreterare i statsutskottet. Efter överläggningar med företrädare

för utskottet och med JO har utredningen funnit att årsanställning av nyssnämnda

båda föredragande med skyldighet att tjänstgöra som byråchefer

hos JO under tid, då session inte pågår och semester ej åtnjuts, skulle utgöra

ett för både JO och utskottet värdefullt arrangemang. Med ledning av de

uppgifter som kunnat erhållas om de pågående övervägandena om dechargens

reformering har utredningen vidare funnit, att utskottet bör beredas

möjlighet att anställa ytterligare två medhjälpare av typen biträdande avdelningssekreterare.

Huruvida denna möjlighet behöver tas i anspråk blir

beroende av utskottets beslut med avseende på dechargearbetets uppläggning.

En ytterligare ökning behöver emellertid inte förutses.

Statsutskottet

Inom statsutskottets kansli har avdelningssekreterarna på grund av utskottets

speciella organisation i stort sett samma slag av arbetsuppgifter

som sekreterarna i andra utskott. Detta gäller i fråga om utredningar, föredragning

och uppsättande av förslag till utlåtanden. På grund härav och

med hänsyn till utskottets stora och växande arbetsbörda har utredningen

ansett att på varje avdelning inom utskottet bör finnas en ordinarie tjänsteman

för sekreterargöromål.

I utskottet har hittills under vårsessionerna funnits 7 medarbetare till avdelningssekreterarna.

Efter övergången till ett system med lönegradsplacerade

heltidstjänstgörande avdelningssekreterare har behovet av medarbetare

till avdelningssekreterarna förutsatts komma att minska.

Såsom av det föregående framgår har utredningen funnit möjligheter före
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

ligga till viss samordning mellan statsutskottet och riksdagens revisorer beträffande

s. k. fyllnadstjänstgöring.

Riksdagens förvaltningskontor

Korrekturläsarna har till uppgift att korrekturläsa allt riksdagstryck inklusive

JO:s och MO:s ämbetsberättelser samt riksdagens revisorers berättelser.

Arbetet måste delvis utföras efter normal tjänstetids slut.

Den nuvarande normalarbetstiden, 27 tim./vecka, har förutsatts skola utökas

till 35 tim./vecka, som för dessa tjänstemän sålunda skall motsvara

heltidstjänstgöring. Sistnämnda arbetstid har befunnits överensstämma

bättre än den nuvarande med normalarbetstiden enligt gällande avtal inom

den enskilda sektorn av arbetsmarknaden. Riksdagstryckets omfång har sedan

1949 ökat med ca 50 procent, varför en utökning av normalarbetstiden

ansetts motiverad även av denna anledning. Det nuvarande antalet »fasta»

korrekturläsartjänster har i samband härmed reducerats från 10 till ca 8, av

vilka 3 avsetts bli lönegradsplacerade tjänster.

V. Lönefrågor in. in.

På grundval av utredningens i det föregående redovisade organisationsförslag

har utredningen upptagit förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer

i förekommande lönefrågor. Dessa förhandlingar har avsett

löne- och ersättningsfrågor dels för de tjänster hos riksdagens kamrar och

utskott samt riksdagens förvaltningskontor som direkt berörs av utredningens

organisationsförslag och dels för enstaka, redan befintliga tjänster

vid riksdagens förvaltningskontor beträffande vilka förhandlingarna uppskjutits

till detta tillfälle. Förhandlingarna har lett till en den 14 september

1966 dagtecknad överenskommelse som redovisas i bilaga 3 jämte underbilaga

till detta betänkande.

Överenskommelsen — som från organisationsutredningens sida slutits

under förutsättning att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningarna

för överenskommelsen och under förbehåll om riksdagens lönedelegations

godkännande av densamma — har den 18 oktober 1966 på riksdagens

vägnar godkänts av riksdagens lönedelegation med nyssnämnda förbehåll

beträffande riksdagens godkännande av de organisatoriska förutsättningarna.

Såsom kommentar till vissa delar av överenskommelsen får utredningen

anföra följande. I övrigt hänvisas till avtalstexten.

Punkt 2.1 analogi med vad som tillämpas i fråga om lönegradsplaceringen

för vissa högre tjänster inom riksdagsförvaltningen har med personalorganisationerna

överenskommits att lönegradsplaceringen för fyra särskilt an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

givna tjänster ej skall bestämmas genom avtal. Här avses tjänsterna som

första och andra kammarens samt konstitutions- och statsutskottens sekreterare.

Det allmänna tjänsteförteckningsavtal som skall tillämpas beträffande

lönegradsplacerade tjänster inom kamrarna och utskotten avses sålunda

ej skola gälla för dessa tjänster. Det allmänna avlöningsavtalet skall

däremot gälla för tjänstinnehavarna på samma sätt som för övriga tjänstemän

(jfr punkt 1). Utredningen föreslår, med beaktande av lönegradsplaceringen

för statssekreterarna, att nyssnämnda tjänster placeras i lönegrad

Cr 4. Därjämte föreslås att avlöningsförstärkning skall utgå till kammarsekreterarna

med 600 kr. och till de båda utskottssekreterarna med 324 kr.

för månad. Förslaget har lämnats utan erinran av vederbörande personalorganisationer.

Det förutsätts att framdeles eventuellt uppkommande frågor avseende

lönegradsplaceringen för ifrågavarande fyra tjänster skall prövas av riksdagen.

I övrigt ankommer det på riksdagens förvaltningskontor att bestämma

avlöningsförmåner till dessa tjänstemän, i den mån de ej är avtalsreglerade.

Punkt 3. I den till denna punkt hörande bilagan redovisas lönegradsplaceringen

av föreslagna nya tjänster. I de fall lönegradsplaceringen för ickeordinarie

tjänster angetts genom högst-lönegrad på löneplan A förutsätts

den i varje särskilt fall tillämpliga lönegraden skola bestämmas av vederbörande

riksdagsorgan efter samråd med riksdagens förvaltningskontor.

I fråga om riksdagens förvaltningskontor är det endast tjänsterna som

korrekturläsare som berörs av utredningens organisationsförslag; i övrigt

avser uppgörelsen redan befintliga tjänster vid kontoret.

Tjänstebenämningarna i den till överenskommelsen hörande bilagan ger

ej uttryck för något slutligt ståndpunktstagande. över huvud har frågan om

tjänstebenämningarna ej definitivt penetrerats. Utredningen har stannat vid

att utnyttja de benämningar som framgår av bilaga 2 till betänkandet.

Punkt 5. I vissa fall har förutsatts att arvodestjänster skall inrättas för

sekreterarpersonal med heltidstjänstgöring. En förutsättning härför är att

vederbörande åtnjuter hel tjänstledighet från annan tjänst. Begreppet heltidstjänstgöring

är emellertid inte i alla dessa fall liktydigt med helårstjänstgöring.

Sålunda räknas endast i ett fall (en biträdande sekreterare i andra

lagutskottet) med heltids- och helår stjänstgöring, medan i en del fall förutsatts

heltidst jänstgöring endast under sessionerna och i andra fall heltidstjänstgöring

endast under del av sessionerna.

Enligt avtalstexten skall i här avsedda fall arvode utgå med belopp motsvarande

löneklass högst B 6 jämte de avlöningsförmåner i övrigt som skulle

ha tillkommit vederbörande om han varit extra tjänsteman. Arvodesbeloppet

bör enligt utredningens mening bestämmas av förvaltningskontoret, såvitt

gäller arvode enligt den högsta tillämpliga löneklassen, och i övrigt av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

vederbörande riksdagsorgan efter samråd med förvaltningskontoret. Motsvarande

samråd bör äga rum beträffande arvode som avses i punkt 6.

Punkt 7. I den mån riksdagens tjänstemän ej kommer att erhålla lönegradsplacerade

tjänster och ej heller arvodestjänster av den typ som avses

under punkterna 5 och 6 i överenskommelsen blir en annan form av arvodesanställning

aktuell. Arvode avses härvid skola utgå med tillämpning av

kommittékungörelsen. Detta innebär till en början att dagarvode skall utgå.

Vidare skall, i den man tjänstledighet åtnjuts från egen tjänst, ersättning

för mistade löneförmåner utgå från riksdagen.

Den i första stycket gjorda hänvisningen till kommittékungörelsen innebär

att i särskilda fall annat arvode än det i kungörelsen angivna kan komma

i fråga. Beslut härom bör efter förslag av vederbörande riksdagsorgan fattas

av förvaltningskontoret.

Beträffande arvode för funktioner av bisysslekaraktär bör i övrigt gälla

att arvodet må bestämmas av vederbörande riksdagsorgan intill ett belopp

motsvarande högst löneklass B 5 och av förvaltningskontoret om högre arvode

ifrågasätts. I den mån fråga uppkommer om sociala förmåner bör frågan

underställas förvaltningskontoret.

Övergångsbestämmelser. Den föreslagna nya personalorganisationen har

såsom nämnts förutsatts skola träda i kraft den 1 januari 1967. Det f. n.

gällande avlöningssystemet för riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän

avses skola upphöra att tillämpas med utgången av 1966.

Vid genomförandet av utredningens förslag till personalorganisation kan

undantagsvis vissa särskilda anordningar av övergångsnatur erfordras. Även

om en tjänst inrättats vid ett visst riksdagsorgan bör detta sålunda under

en övergångstid inte utesluta att uppskov tills vidare sker med tjänstens

tillsättande, därest särskilda skäl härför prövas föreligga. Regleringen av

anställningsvillkoren bör härvid ske under medverkan av riksdagens förvaltningskontor.

Enligt en särskild paragraf i förhandlingsprotokollet skall nuvarande bestämmelser

om särskilt tillägg (»ålderstillägg») utöver utgående månadsarvode

efter visst antal riksdagsår upphöra att gälla vid den nya organisationens

ikraftträdande. Tid som enligt f. n. gällande avtal må tillgodoräknas

för erhållande av sådant ålderstillägg skall för placering i löneklass tillgodoräknas

den som erhåller lönegradsplacerad tjänst i den nya organisationen.

Av löneplanernas konstruktion följer att här avsedd tillgodoräkning endast

kan ifrågakomma för den som erhåller tjänst med lön enligt löneplan A.

För sådana eventuellt uppkommande fall då en f. n. anställd tjänsteman

anmäler sig till men ej erhåller lönegradsplacerad tjänst i den nya organisationen

har en engångsersättning från riksdagen ansetts böra kunna utbetalas.

Förutsättningen härför är att tjänstemannen varit anställd hos riksdagen

minst fem år, d. v. s. senast fr. o. m. 1962 års vårsession. Under samma

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

förutsättning har engångsersättning ansetts motiverad även i fall då en

tjänsteman, som varit underkastad de nuvarande bestämmelserna och samtidigt

åtnjutit avlöning från annan statsanställning, erhåller tjänst i den nya

organisationen och därvid får lägre avlöning än som motsvarar summan av

den från båda statsanställningarna uppburna avlöningen. Beloppet av här

avsedd engångsersättning skall bestämmas efter överenskommelse mellan

riksdagens förvaltningskontor och berörd huvudorganisation. Ersättningens

storlek är maximerad till vad tjänstemannen uppburit från riksdagen för

senare halvåret 1966.

VI. Personalförteckning, författningsbestämmelser m.m.

Enligt gällande riksstat bestrids avlöningar till riksdagens personal från

ett anslag som rubricerats Den inre riksdagsförvaltningen: Avlöningar. Från

samma anslag utgår avlöningarna till tjänstemän vid riksdagens förvaltningskontor.

Utredningens förslag föranleder ingen ändring beträffande berörda

anslagsrubricering.

Personalförteckningar för riksdagens verk och riksdagens förvaltningskontor

fastställs enligt gällande ordning av förvaltningskontoret. Detsamma

bör gälla beträffande den särskilda personalförteckning för riksdagens kamrar

och utskott som blir erforderlig vid ett genomförande av utredningens

förslag.

Med avseende på författningsbestämmelser må framhållas att utredningens

förslag föranleder ändringar på vissa punkter. Frågan bör närmare

penetreras i samband med den kommande utskottsbehandlingen. Utredningen

vill för egen del peka på vissa spörsmål.

Statstj änstemannalagen äger tillämpning på anställning med

staten som arbetsgivare och tjänsteman som arbetstagare. Lagen är sålunda

tillämplig även på tjänstemän hos riksdagens kamrar och utskott. I fråga

om sådana tjänstemän skall de befogenheter som enligt lagen tillkommer

Konungen utövas av riksdagen eller organ som riksdagen utser.

Här må erinras om att enligt 4 § instruktionen för riksdagens förvaltningskontor

kontoret skall för riksdagen och dess verk utfärda bestämmelser

av beskaffenhet att skola ensidigt fastställas av arbetsgivaren och

meddela de föreskrifter och anvisningar som behövs för tillämpningen av

kollektivavtal eller avtal om anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse

med sådant avtal.

Enligt 25 § statstj änstemannalagen gäller särskilda bestämmelser om

åtal för brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens verk. Ifrågavarande

hänvisning avser ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret m. fl. och berörs ej av utredningens förslag. Detsamma

torde gälla en motsvarande bestämmelse i 26 § statstj änstemannalagen.

4-614811

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Utredningens förslag synes ej medföra behov av ändring i statstj änstemannalagen.

Tj änste mannastadgan för riksdagens förvaltningskontor och

riksdagens verk bör vid ett genomförande av utredningens förslag gälla

anställning hos riksdagen och dess verk samt erhålla rubriken Tjänstemannastadga

för riksdagen och dess verk, vilket föranleder ändringar i

1 och 34 §§ av stadgans text.

Enligt 11 § statstjänstemannalagen är tjänsteman skyldig att utöva annan

statlig tjänst enligt bestämmelser som Konungen — resp. riksdagen

eller något dess organ — meddelar. Detta är den i ämnet grundläggande,

gemensamma föreskriften. Tillämpningsföreskrifterna för å ena sidan riksdagsförvaltningen

och å andra sidan den övriga statsförvaltningen har

emellertid utformats något olika. Enligt 16 § tjänstemannastadgan för riksdagens

förvaltningskontor och riksdagens verk är innehavare av ordinarie,

extra ordinarie eller extra tjänst skyldig att utöva annan ordinarie, extra

ordinarie eller extra statlig tjänst »hos riksdagen underställd myndighet

eller inrättning inom samma verksamhetsområde». En jämförelse med motsvarande

bestämmelse i den för statsförvaltningen i allmänhet gällande

tjänstemannastadgan utvisar att skyldigheten enligt sistnämnda stadga

avser tjänst hos »myndighet inom samma verksamhetsområde».

I samband med den med personalorganisationerna den 14 september

1966 träffade överenskommelsen har det förutsatts, att den i tjänstemannastadgan

för riksdagens förvaltningskontor och riksdagens verk föreskrivna

skyldigheten att utöva annan tjänst skall, sedan stadgan blivit

tillämplig på anställning hos riksdagen och dess verk, såvitt gäller tjänsteman

inom den inre riksdagsförvaltningen avse statlig tjänst både inom

och utom riksdagsförvaltningen. För dagen synes en anordning av sådan

innebörd bli aktuell endast beträffande stenografpersonal.

Enligt 18 § första stycket statstj änstemannalagen skall brott i tjänsten

av den som innehar eller uppehåller tjänst som byråchef eller därmed jämställd

eller högre tjänst i statsdepartement, central förvaltningsmyndighet

eller länsstyrelse beivras efter åtal. I anslutning härtill har i 17 § tjänstemannastadgan

för riksdagens förvaltningskontor och riksdagens verk föreskrivits,

att nämnda bestämmelser i statstj änstemannalagen skall äga tilllämpning

på innehavare av tjänst som byråchef eller därmed jämställd

eller högre tjänst vid riksdagens förvaltningskontor eller riksdagens verk.

Vid genomförandet av utredningens förslag bör 17 § tjänstemannastadgan

ändras så att ifrågavarande tillämpningsföreskrift kommer att avse där

berörda tjänster hos riksdagen eller dess verk.

Gällande allmänna bestämmelser angående tillsättning av

tjänster bör i tillämpliga delar bringas att avse även den nu ifrågavarande

delen av riksdagsförvaltningen.

Utredningen har till särskilda överväganden upptagit frågan om tillsätt
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

ningen forsta gången av de tjänster som omfattas av utredningens förslag.

Det måste sålunda noga beaktas att eu helt ny situation, vilken är förenad

med inte obetydliga komplikationer vid övergången, inträder för riksdagens

kamrar och utskott, i och med att ett stort antal lönegradsplacerade tjänster

och arvodestjänster, därav ett flertal på mycket liög nivå, kommer att

vid bifall till utredningens förslag finnas inrättade från det instundande

årsskiftet. I princip bör alla dessa tjänster besättas utan uppskov, där inte

särskilda skäl talar för annat. Inom den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen

har det under senare år blivit allt vanligare, att särskilda

anordningar vidtas för tjänstetillsättningarna i samband med större organisatoriska

förändringar. Som exempel må pekas på de bestämmelser som

utfärdats angående tillsättning av tjänster i samband med omorganisationen

av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet vid dessa verksamhetsgrenars

förstatligande. I berörda fall har en särskild tillsättningsnämnd inrättats

för handläggning av tillsättningsärendena. Utredningen har ansett sig böra

noga överväga, om riksdagen bör följa detta mönster. Därvid har utredningen

funnit att de skäl som talar för en sådan ordning framstår som

mycket starka, i viss mån rentav som alldeles särskilt påtagliga i jämförelse

med den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Uppdelningen

av de tillsättningsfunktioner, som eljest i sista hand ligger hos Kungl.

Maj :t, på ett flertal olika riksdagsorgan med mycket små resurser i jämförelse

med Kungl. Maj :t utgör sålunda ett alldeles särskilt skäl för en

sådan tillsättningsnämnd som nyss nämnts. Önskvärdheten av att enhetliga

tillsättningsnormer tillämpas och att en för framtiden lämplig praxis

inleds talar vidare här liksom inom den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen

för en särskild övergångsanordning. Ytterligare skäl därför

utgör angelägenheten av att åstadkomma en verklig inventering av möjliga

aspiranter och av att trots tidsbrist kunna genomföra organisationsförändringen

på ett i alla hänseenden tillfredsställande sätt, förhållanden som

talar för en centralisering av tillsättningsförfarandet till ett särskilt organ

med erforderliga tekniska resurser.

Utredningen föreslår sålunda, att riksdagen vid bifall till betänkandets

förslag överlämnar åt en särskild tillsättningsnämnd att handlägga flertalet

tillsättningsärenden i anslutning till den nya personalorganisationens

genomförande. Nämnden bör lämpligen utses av talmanskonferensen och

bestå av fem ledamöter, till vilkas förfogande bär ställas erforderlig föredragningspersonal

samt expertis företrädande de huvudsakliga arbetsfält

från vilka riksdagens tjänstemän rekryteras. Tillsättningsbesluten bör vara

fattade i början av december i år med hänsyn till behovet av tid för prövning

av eventuella besvär samt för erforderliga verkställighetsåtgärder

före årsskiftet. Med hänsyn härtill är det angeläget att den personkrets, ur

vilken de olika befattningshavarna skall hämtas, blir klarlagd redan i senare

delen av november. Detta förutsätter att man utan att avvakta tillsätt
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

ningsnämndens tillkomst — som torde kräva särskilt riksdagsbeslut i samband

med behandlingen av utredningens betänkande — offentliggör utredningens

förslag till tjänsteorganisation på lämpligt sätt, genom annonsering

e.d. Det synes önskvärt att talmanskonferensen fattar beslut härom vid

mottagandet av utredningens betänkande och att åt riksdagens förvaltningskontor

anförtros att handha ifrågakominande administrativa uppgifter

tills nämnden utsetts.

Utredningen vill särskilt betona, att dess förslag alltså endast avser en

övergångsanordning och att förslagets förverkligande självfallet förutsätter

ett nära samrad mellan tillsättningsnämnden och de riksdagsorgan där

vederbörande tjänster är placerade.

I fråga om de närmare detaljerna vill utredningen anmärka följande.

Förfarandet torde böra omfatta alla lönegradsplacerade tjänster utom kamrarnas

sekreterare och förvaltningskontorets korrekturläsare. De båda tjänsterna

som sekreterare i konstitutions- och statsutskotten torde emellertid

med hänsyn till deras särskilda förtroendekaraktär, vilken bl. a. medfört

deras »frilistning», inte böra omfattas av utannonseringen. Förfarandet

bör vidare omfatta de arvodestjänster av icke-bisysslekaraklär som avses

för arbete under hel session. Ansökningsförfarande i formell mening —- och därmed besvärsrätt — bör förekomma i fråga om alla tjänster med

lön enligt löneplanerna A och B. I fråga om tjänsterna på löneplan C bör

tillfälle beredas att inom viss tid anmäla intresse att ifrågakomma till viss

befattning.

Med avseende på inrättande av tjänster innefattar ett bifall

till utredningens organisationsförslag omedelbart beslut av riksdagen om

inrättande av det antal ordinarie tjänster, lönegradsplacerade icke-ordinarie

tjänster och arvodestjänster som bedömts erforderliga. Framdeles eventuellt

uppkommande frågor om inrättande av nya tjänster inom kamrarnas och

utskottens kanslier bör enligt utredningens mening prövas i samband med

den årliga anslagsbehandlingen, d. v. s. bedömas av riksdagens förvaltningskontor

vid dess granskning av anslagsäskandena för den inre riksdagsförvaltningen

och därefter prövas av bankoutskottet. Detta gäller undantagslöst

i fråga om ordinarie tjänster på sätt är fallet inom riksdagsförvaltningen

i övrigt och i allmänhet även beträffande lönegradsplacerade

icke-ordinarie tjänster och arvodestjänster. I den mån med avseende på

de båda sistnämnda grupperna av tjänster behov i särskilt fall uppkommer

om inrättande av ny tjänst bör ärendet underställas förvaltningskontorets

prövning. Kontorets styrelse har att besluta i frågan. Beslut om inrättande

av tillfällig arvodestjänst av bisysslenatur bör ankomma på vederbörande

riksdagsorgan självt.

Ett genomförande av utredningens förslag medför behov av instruktionsföreskrifter

av olika slag. Det bör bl. a. övervägas att för

riksdagsförvaltningens vidkommande åstadkomma en motsvarighet till den

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

för statsförvaltningen i övrigt gällande allmänna verksstadgan. överväganden

i nämnda hänseenden torde böra ske redan i samband med utskottsbehandlingen

av förevarande betänkande och i övrigt genom riksdagens

förvaltningskontor.

VII. Kostnadsberäkning

De i det följande framlagda kostnadsberäkningarna har gjorts med utgångspunkt

från det under senare halvåret 1966 gällande löneläget. Beräkningarna

avser löner och arvoden.

Kostnaden för de av utredningen föreslagna ordinarie tjänsterna kan

beräknas till i runt tal 1 950 000 kr. för år. För lönegradsplacerade ickeordinarie

tjänster uppskattas kostnaden till i runt tal 690 000 kr. för år,

med utgångspunkt från en beräkning av den årliga tjänstgöringstiden. I

fråga om arvodestjänster av olika slag har kostnaden uppskattats till

1 350 000 kr. för år. Sammanlagda kostnaden enligt det anförda utgör

3 990 000 kr.

En beräkning av årskostnaderna för den nuvarande personalorganisationen

ger till resultat att dessa kan uppskattas till i runt tal 3 360 000 kr.

Härvid har hänsyn tagits endast till belopp som utbetalts av riksdagen

och ej till kostnader för bibehållen lön och andra förmåner som kan ha

uppkommit hos vederbörande myndigheter på grund av tjänstemäns tjänstgöring

hos riksdagen vid sidan av annan tjänst.

Med utgångspunkt från det anförda kan kostnadsökningen vid ett genomförande

av utredningens förslag uppskattas till 630 000 kr. Detta belopp

avser som nämnts endast löner och arvoden. Vid bedömandet av den

med nyorganisationen förenade kostnadsökningen bör beaktas de vinster

i olika hänseenden som följer av att riksdagen får en egen personalorganisation

med i stor utsträckning permanent anställda tjänstemän.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bilaga 1

Vissa uppgifter rörande organisation och arbetsuppgifter inom

kamrarnas och utskottens kanslier

Kammarkanslierna

Arbetsuppgifter. Redan den av riksdagens organisationsutredning påvisade

ökningen av riksdagens arbetsmängd med 50 procent under 1950- och 1960-talen, hänförande sig främst till tiden från omkring 1960, har

medfört en motsvarande ökning av arbetet i kamrarnas kanslier. Detta gäller

såväl den konstitutionella granskningen av riksdagsinitiativen och av

utskottsutlåtandena och i anledning av dessa framställda yrkanden som

också t. ex. remitteringen till utskott, med direkt betydelse för arbetsfördelningen

mellan dessa.

Samtidigt med att arbetsmängden ökat bär väsentliga ändringar genomförts

i kammarkansliernas arbetssätt och service, främst i syfte att underlätta

arbetet för kamrarnas ledamöter. Förutom att skrivhjälp ställts till

ledamöternas förfogande bär eftersträvats att lämna förhandsbesked i konstitutionella

och eljest formella frågor och därigenom möjliggöra för ledamöterna

att vid den arbetsanhopning som skett koncentrera uppmärksamheten

på sakfrågorna. För att kunna snabbare genomföra den formella

beslutsprocessen och samtidigt ge ökad insyn på förhand i dennas uppläggning

i svåra och politiskt viktiga fall har under senare år mycket arbete

nedlagts på förberedelse av voteringarna med i förväg färdigställda voteringsordning^

och voteringspropositioner. För att uppnå större likformighet

och överskådlighet vid den formella uppställningen av utskottens

hemställanden har nära kontakt tagits även med utskottens sekreterare.

Framför allt har emellertid ansvällningen av arbetet föranlett en ingående

planering av arbetet inom såväl kamrar som utskott, varvid riktpunkten

till en början varit att minska arbetsanhopningen under maj månad.

I sådant syfte bar kammarkanslierna till talmanskonferensen förberett en

detaljerad planering av riksdagsarbetet. De senaste åren har för ledamöterna

redan Md sessionens början framlagts en tidsplan för varje sammanträde

under sessionen, och snarast efter den allmänna motionstidens utgång

liksom vid höstsessionens början har framlagts planer över fördelningen

av ärenden på arbetsplena under sessionen eller huvuddelen därav.

Planeringen har genomförts i nära samarbete med utskottssekretariaten,

varvid även gemensamma konferenser hållits. Därjämte har kontakten med

statsråd, statssekreterare och avdelningschefer för samordning i skilda hänseenden

väsentligt ökat. Planeringen av arbetet har medfört en jämnare

fördelning av ärendena på vår- och höstsession. Talmanskonferensen har sökt

underlätta detta även genom att anmoda utskotten att låta personalen i ökad

utsträckning arbeta mellan sessionerna och bär sålunda på olika sätt alltmer

intagit en arbetsledande ställning. Då konferensen ej har eget sekretariat

utan kamrarnas sekreterare tjänstgör som föredragande och verkställande

har konferensens ökade arbetsuppgifter — f. ö. även på många

andra områden än arbetsplaneringen — belastat kammarkanslierna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Emellertid har, förutom ökningen av antalet ärenden i riksdagen och

planeringen av arbetet, även eu rad andra omständigheter under senare år

påverkat kammarkansliernas arbetsbelastning. Utbytet av delegationsbesök

mellan olika parlament har starkt ökat de representativa uppgifterna. Detsamma

gäller utländska besök i övrigt. Sedan riksdagen numera beviljat

anslag för ledamöternas utlandsresor och anförtrott stipendieverksamheten

åt talmanskonferensen har kammarkanslierna haft att administrera ä\en

detta arbete. En strävan har också förelegat alt vidga kontakten mellan

riksdagen och skilda inhemska organisationer och grupper.

De möjligheter som de nya massmedia givit att hos väljarna skapa intresse

för och insyn i riksdagsarbetet, med referat och direktsändning a\

kammardebatter, bär föranlett en omfattande service gentemot press, radio

och TV, innebärande bl. a. samråd och framtagande av material.

Den större vikt som skolan numera lägger vid samliällsstudier har starkt

ökat intresset för studiebesök i riksdagen, särskilt vid kammarplena. Detta

har nödvändiggjort en i detalj genomförd planering av skolornas studiebesök.

Ledamöter har engagerats som guider och för introduktion i politiska

och konstitutionella ämnen, och material av olika slag bär framtagits

i syfte att ge eleverna ökad behållning av besöket. En särskild kontaktman

riksdag—skola har anställts.

Även en råd andra uppgifter, som nära sammanhänger med okat behov av

service från riksdagen gentemot ledamöterna och allmänheten, har kommit

att åvila kammarkanslierna och krävt ökade resurser för utredning och

verkställighet.

Nuvarande organisation. Den nuvarande personalen utgöres i ''sardera

kammaren av kammarens sekreterare samt kammarens kansli med sekreteraren

som chef. Kansliet består av ett »inre» kansli, stenografer med

skrivpersonal samt vaktmästare. Sistnämnda personalgrupp är dock uppförd

på förvaltningskontorets stat.

Kamrarnas sekreterare biträder talmannen och talmanskonferensen. Arbetsuppgifternas

art framgår i huvudsak härav och av redogörelsen för

kammarkansliernas arbete. Sekreteraren i andra kammaren fullgör lieltidstjänstgöring

under hela året. Tjänsten som första kammarens sekreterare

uppehälles jämte annan tjänst, likaså under hela aret.

Inom det inre kansliet fullgöres dels utredande och liknande funktioner,

dels expeditionella göromål. Personalen utgöres i vardera kammaren av

en ersättare för sekreteraren, en stomnotarie, en förste kanslist, en registrator

och fyra kanslister, varav två tillika kansliskrivare. I första kammaren finns

ytterligare en kansliskrivare och i andra kammaren en notarie. Därjämte

finns en för kamrarna gemensam kontaktman riksdag—skola, formellt anställd

i första kammarens kansli.

Stomnotarien i första och notarien i andra kammaren, andra kammarens

registrator och samtliga kansliskrivare i båda kamrarna tjänstgör på heltid

under sessionerna. Övriga tjänster uppehälles vid sidan av annan tjänst.

Om den hittillsvarande fördelningen av arbetsuppgifterna för det inre

kansliet må anföras följande.

Stomnotarien har att upprätta förslag till kammarens protokoll och fullgör

i första kammaren därjämte utredande och arbetsledande funktioner.

Notarien har främst till uppgift att avlasta kammarsekreteraren vissa utredningsuppdrag

och arbetsuppgifter som icke direkt sammanhänger med

kammarplena. Det löpande arbetet på kansliet ledes närmast under sekre
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

teraren av förste kanslisten. Registratorn åligger bl. a. att föra kammarens

register, att upprätta föredragningslistor och redigera katalogen över kammarens

ledamöter. Kanslisterna biträder talmannen och sekreteraren under

plenum, utför utredningar varmed kansliet har alt tillhandagå talmannen

och sekreteraren samt fullgör olika göromål på kansliet. Kansliskrivarna

åligger bl. a. att besvara vid besök och per telefon gjorda förfrågningar

angaende handläggningen av riksdagsärenden, att upprätta koncept till

protokollsutdrag, att ombesörja kontakten med departementen beträffande

besvarande av interpellationer och enkla frågor samt att utföra Övriga på

kansliet ankommande expeditionella uppgifter.

Den ökade arbetsbelastningen på kammarkanslierna har mötts av rationaliseringsåtgärder

av skilda slag. Vissa arbetsuppgifter har överförts från

jurist- till annan personal, och i samband därmed har en av de deltidsanställda

kanslister, som biträtt sekreteraren under plena, utbytts mot en

heltidsanställd kanslist (kansliskrivare) för expeditionella uppgifter

Utökningen av personalen har begränsats till en kanslist (kansliskrivare)

i forsta och en notarie i andra kammaren. Dessutom har extra skrivpersonal

anlitats i betydande utsträckning för enklare skrivgöromål. Kanslipersonalen

har emellertid också måst utnyttjas hårdare än förr, vilket medfört

att endast de löpande göromålen medhunnits och att statistik, utredningar,

minnesanteckningar rörande kamrarnas praxis och andra mera

långsiktiga arbetsuppgifter av betydelse för det framtida riksdagsarbetet

mast eftersättas. Ökningen av arbetsmängden i samband med den ore^elbundna

arbetstiden med mycket kvälls- och nattarbete har i flera fall medlort

att befattningshavare slutat sina tjänster, och rekryteringssvårigheterna

har vård patagliga. °

Stenograf kåren utgöres i första kammaren av 3 förste stenografer 12

stenografer och 2 reservstenografer samt i andra kammaren av 4 förste

iocnc°fafefr- 13, sten°grafer och 2 reservstenografer; under vårsessionen

Ubb har försöksvis »referent» anställts i stället för stenograf. Som skrivpersonal

åt stenograferna är anställda 7 maskinskriverskor hos första och

b hos andra kammaren. Stenograf- och skrivpersonalen uppehåller sina

tjänster som bisysslor.

Vaktmästarkåren omfattar i vardera kammaren en övervaktmästare och

2 iorste expeditionsförmän samt i första kammaren 7 och i andra kammaren

8 vaktmästare, däribland ett varierande antal förste vaktmästare.

Denna personal, vilken som tidigare nämnts är uppförd på förvaltningskontorets

stat, fullgör heltidstjänstgöring under hela året.

Personalbehov beträffande det inre kansliet. Det är ofrånkomligt att även

1 fort.sattningen fordela kansliets arbete på heltids- och deltidstjänster och

att därvid i betydande utsträckning konstruera de sistnämnda som arvodestjänster

avsedda att uppehållas vid sidan av annan tjänst. Endast genom

en sådan anordning kan tillgången på personal på ett rationellt sätt

anpassas efter den fluktuerande arbetsbelastning som förorsakas av riksdagsarbetets

uppdelning på två sessioner med ett förhållandevis långt sommaruppehåll.

ö

Ökningen av kansliets arbete bär i första hand avsett sådana uppgifter

som kammarsekreteraren själv haft att utföra eller eljest taga ingående

biefnftni?g-.?led'' ,^an har därför måst 1 hö§re Srad än tidigare anlita sin

stallioretradare. Denne har emellertid endast till uppgift att vikariera för

sekreteraren vid plena och utföra arbetsuppgifter som sammanhänger med

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

ärendebehandlingen där, och hans avlöningsförmåner är avpassade efter

att tjänsten skall vara en bisyssla, som icke nämnvärt inkräktar på innehavarens

ordinarie tjänst. Någon ändring härutinnan synes icke böra ske.

Det har dock blivit nödvändigt att avlasta kammarsekreteraren även vissa

andra arbetsuppgifter, vilket i andra kammaren föranlett det tidigare nämnda

utbytet av en kanslisttjänst mot en notarietjänst och i första kammaren

att stoinnotarien pålagts också andra arbetsuppgifter än kammarens protokoll.

Såsom inledningsvis anförts har under senare år —- icke minst till

följd av talmanskonferensens ökade aktivitet — tillkommit en mängd kontakt-

och serviceuppgifter. Sekreteraren behöver bl. a. av detta skäl ha

tillgång till kvalificerad arbetskraft, som självständigt kan företaga utredningar

och framlägga förslag i sådana ärenden samt svara för genomförandet

av erforderliga praktiska arrangemang. Härför erfordras dels liksom

hittills vissa deltidstjänster för biträdande juristper sonal, dels i vardera

kammaren en tjänst, vars innehavare skall biträda kammarsekreteraren

med arbetsledning m. m. De med sistnämnda tjänster förenade arbetsuppgifterna

är icke begränsade till sessionstid och tjänsterna bör inrättas som

ordinarie förste byråsekreterartjänster. Tjänsterna som biträdande jurist

bör däremot vara arvodestjänster. I första kammaren bör inrättas två och

i andra kammaren en sådan tjänst.

I fråga om stomnotarierna förutsättes ingen väsentlig ändring av arbetsuppgifterna.

För stoinnotarien i första kammaren, som under senare år

fullgjort arbetsuppgifter mellan sessionerna, föreslås att en lönegradsplacerad

tjänst med heltidstjänstgöring inrättas; under sommaruppehållet

förutsättes denna arbetskraft stå till båda kamrarnas förfogande. Även i

andra kammaren bör inrättas en motsvarande heltidstjänst, vilken dock

avses skola tills vidare hållas vakant, enär arbetsuppgifterna även fortsättningsvis

förutsättes komma att fullgöras av innehavaren av en arvodestjänst.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som ankommer

å förste kanslisterna bör i vardera kammaren inrättas en lönegradsplacerad

tjänst med full tjänstgöringstid under sessionerna och i

andra kammaren därjämte en arvodestjänst med deltidstjänstgöring.

För det övriga arbetet på kansliet synes tills vidare vid vardera kammaren

böra inrättas tre lönegradsplacerade kanslisttjänster med full tjänstgöringstid,

en under hela året och de båda övriga under sessionerna. Ytterligare

personal av denna art bör icke fast knytas till kansliet innan erfarenhet

vunnits av den nya personalorganisationen. Vid ett sådant ställningstagande

kommer kansliet även i fortsättningen att behöva i betydande utsträckning

anlita förvaltningskontorets skrivbyrå och den för stenograferna

avsedda skrivpersonalen.

För kontaktmannen riksdag—skola erfordras en arvodestjänst med deltidstj

änstgöring.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Vad ovan redovisats kan sammanfattas sålunda.

Lönegradsplacerad tjänst

Tjänstebenämning

med heltids- tjänstgöring

med deltids- tjänstgöring1

Arvodestjänst

I K

II K

I K

II IC

I K

II K

Kammarens sekreterare. ..

1

1

Sekreterarens ersättare .....

1

1

Stomnotarie.........

1

l2

Biträdande jurist..........

2

Förste byråsekreterare.......

1

1

Förste kanslist............

\

1

1

Kanslist.........

1

1

2

Kontaktman riksdag—skola . . .

l3

1 Full tjänstgöringstid under sessionerna.

Tjänsten avses skoia tills vidare hållas vakant; arbetsuppgifterna fullgörs av innehavaren av

en arvodestjänst.

3 Gemensam för båda kamrarna.

Stenograf kåren. Arbetsförhållandena för den personal, som refererar

kamrarnas debatter, bär pa särskilt sätt påverkats av inträdda ändringar

i riksdagens arbetsmängd och arbetssätt, och det har därför under senare

år varit mycket svårt att rekrytera stenografkåren.

I december 1964 aktualiserade talmännen den tidigare i åtskilliga sammanhang

(se redogörelser i bankoutskottets utlåtande nr 34 år 1953 jämte

bilagor) dryftade frågan om mekanisk upptagning av kamrarnas debatter.

Den arbetsgrupp, som med anledning därav tillsattes, har sedermera framlagt

förslag om införande av ett kombinerat stenografiskt och mekaniskt

upptagningsförfarande, där även icke stenografikunniga personer kan anlitas

som redigerare (referenter). Motivet härtill var oro för att riksdagen

inom en nära framtid skulle komma i den situationen, att kompetenta

stenografer icke stod till förfogande i erforderlig utsträckning. Införandet

av systemet med snabbprotokoll från riksdagsdebatterna medförde att riksdagsstenograferna,

i motsats till vad som tidigare var fallet, måste tjänstgöra

i riksdagshuset utan avbrott under hela den tid plena pågår. Det har

därigenom blivit mycket svårt att förena en riksdagsstenograftjänst med

annan anställning, och i samma riktning har de under senare år inträdda

förändringarna i riksdagsarbetets omfattning och anordning verkat. Vidare

torde de ändringar i arbetsformerna, som beslutats i anledning av organisationsutredningens

förslag, komma att innebära att riksdagssammanträdena

blir flera och i betydligt högre grad än nu förlagda till vanlig kontorstid.

Den personal, som refererar riksdagsdebatterna, måste ha god allmänbildning,

omfattande specialkunskaper beträffande riksdagen, statsförvaltningen

i övrigt, politiska och sociala förhållanden etc. samt betydande forinuleringsskicklighet.

Bristen på kompetenta riksdagsstenografer hänger nära samman med

att verksamheten icke pågar hela året utan är begränsad till sessioner,

vilkas längd icke kan med säkerhet angivas i förväg men blir avgörande

för den tid under vilken avlöning utgår till de anställda. Vidare är arbetsbelastningen

synnerligen ojämn under skilda perioder av sessionerna och

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

varierar starkt inom varje enskild arbetsvecka. Stenografernas tjänstgöring

är å ena sidan alltför omfattande för att utan mycket stora olägenheter

kunna kombineras med annan befattning men kräver å andra sidan icke

så stora arbetsinsatser att ersättningen ens tillnärmelsevis kommer att

uppgå till vad som erhålles vid en heltidsanställning med jämförbara

arbetsuppgifter.

Åtgärder måste nu vidtagas för att hindra avgång från karen och underlätta

nyrekrytering. En möjlighet är att skapa två anställningsformer, en

för befattningshavare, som har tillfälle att närvara vid alla plena, och en

för dem som måste begränsa sin riksdagstjänstgöring i huvudsak till ar betsplena.

De förra torde då ej kunna samtidigt uppehålla annan tjänst och

måste därför tilldelas ytterligare arbetsuppgifter inom riksdagens förvaltning,

varigenom full arbetstid under sessionerna uppnås. Dessa befattningshavare

skulle därvid kunna stå till förfogande bl. a. för utredningsarbete

åt upplvsningstjänsten och sekreteraruppdrag för kammarledamöterna.

De som åtog sig den begränsade tjänstgöringsskyldigheten förutsättes kunna

upprätthålla riksdagstjänsten vid sidan av annan anställning. En sådan

ordning innebär att hela stenografkåren tjänstgör vid arbetsplena samt

vid remissdebatter och liknande överläggningar. I övrigt skulle förste stenograferna

samt ett begränsat antal stenografer svara för refereringen. Stenografkåren

bör därför ges följande sammansättning.

Tjänstebenämning

Lönegradsplacerad tjänst

med deltidstjänstgöring1

Arvodestjänst

I K

II K

I K

II K

3

4

4

5

8

8

Reservstenograf.................

2

2

1 Full tjänstgöringstid under sessionerna.

I fråga om skrivpersonal åt stenograferna föreslås att antalet maskinskrivare

blir 7 i vardera kammaren.

Utrikesutskottet

Utrikesutskottet består av 16 ledamöter och 16 suppleanter, i båda fallen

åtta från vardera kammaren.

Utskottet meddelar utlåtanden och avger förslag i anledning av dit hänvisade

frågor som angår rikets förhållande till främmande makter och ej

tillhör annat utskotts behandling. Utskottets ledamöter är tillika ledamöter

av utrikesnämnden.

Utrikesutskottet har under åren 1950—1964 avlämnat i genomsnitt ett

10-tal utlåtanden om året. År 1965 avgavs 10 utlåtanden.

Utskottets kansli består av en sekreterare och en notarie.

Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet består av 20 ledamöter, 10 från vardera kammaren.

Antalet suppleanter är f. n. 11 från första och 19 från andra kammaren,

alltså sammanlagt 30.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Arbetsuppgifter och arbetsmängd. Konstitutionsutskottet är dels lagutskott,

dels dechargeutskott.

Som lagutskott handlägger utskottet i första hand ärenden rörande grundlagarna,

sekretesslagen, vallagen, ersättningsstadgan och riksdagsstadgan.

Inom detta område har utskottet — som härutinnan skiljer sig från övriga

lagutskott utom bevillningsutskottet — självständig initiativrätt. Denna

tas i bruk ganska flitigt, under de senaste båda riksdagarna t. ex. i elva

betänkanden däri inräknade tre som nu är under förberedande. Vidare handlägger

utskottet frågor rörande kommunallagarna samt vissa författningar

med konstitutionell anknytning. Inom detta område har utskottet endast

vanlig initiativrätt.

Under åren 1950—1963 avgav utskottet årligen i medeltal 22 betänkanden,

dechargebetänkandena tranräknade. Under dessa år var den genomsnittliga

arbetsbördan av speciella skäl, som redovisades i organisationsutredningens

första betänkande, mindre än normalt. Åren 1964 och 1965

avgavs 38 respektive 46 »allmänna» betänkanden. Årets siffra beräknas

bli minst 46.

Utskottet har vidare som lagutskott deltagit i 14 sammansatta utskott

under åren 1950—1966.

Funktionen som dechargeutskott, med uppgift att på grundval av statsrådsprotokollen

granska regeringsärendenas handläggning, ger utskottet

en särskild ställning konstitutionellt sett. Utskottet verkar sålunda vid

sidan av sina vanliga utskottsfunktioner som ett kontrollorgan med i RF

(105 107 §§) fixerade åligganden och befogenheter. Fn markerad strävan

har under efterkrigsåren varit att alltmer inrikta dechargearbetet på granskning

av administrativ praxis. Författningsutredningen föreslog att dechargen

skulle helt omvandlas till ett administrativt granskningsinstitut. I direktiven

för den i år tillsatta grundlagsberedningen uttalas att författningsutredningens

förslag i stort sett bör följas i denna del. Det måste emellertid

konstateras att betydande svårigheter förekommit då det gällt att i praktiken

omdana dechargen och finna lämpliga arbetsformer och uttrycksmedel.

Inom utskottet övervägs f. n. en omläggning av det interna arbetet

som än mera än hittills ställer granskningen av administrativ praxis i förgrunden.

En viktig punkt utgör härvid det inom utskottet tillämpade avdelnmgssystemet.

Utskottet uppdelar sig av gammalt på fyra avdelningar för

dechargearbetet, men tyngdpunkten har varit förlagd till plenum. Ett alternativ

som nu diskuteras är att stärka avdelningarnas ställning speciellt med

avseende på den administrativa granskningen.

Det är förenat med vissa svårigheter att lämna mera exakta uppgifter

om dechargearbetets omfattning. Under åren 1947—1964 upptog det årliga

dechargebetänkandet i genomsnitt 9 punkter på tillhopa 50 sidor. Det är

emellertid att märka, att de företagna utredningarna i regel inte trycktes

under denna tid. En genomgång av utskottets arkiv har visat, att utredningspromemorior

på tillhopa omkring 160 sidor i omkring 15 ärenden

sparats från varje års dechargearbete. Under de sista åren bär de viktigaste

utredningarna tryckts. Betänkandet år 1965 omfattade 14 ärenden och 169

sidor, 1966 års 12 ärenden och 104 sidor. Under de sista 20 åren har enligt

utskottets protokoll årligen infordrats i genomsnitt drygt 150 akter i regeringsärenden,

(t. ex. 676 akter om vapenfria värnpliktiga år 1963 och 310 akter om underställning

av kommunala beslut år 1966). Den verkliga siffran ligger dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

liögre, då vissa infordringslistor saknats. Ett år avgavs två decliargebetänkanden,

nämligen år 1S)04 på grund av den s. k. Wcnnerström-affären.

Slutligen bör antecknas att konstitutionsutskottet har vissa skiljedomaruppgifter,

vilka emellertid numera inte har större praktisk betydelse. Utskottet

skall skilja mellan talman och kammare vid konflikt om propositionsvägran

och mellan kamrarna vid konflikt angående remiss av ärenden.

Personalorganisation. Utskottets huvudsekreterare skall på lagomradet

personligen svara för alla initiativärenden ävensom för de viktigaste propositions-

och motionsärendena. Detta förutsätter, särskilt på grund av utskottets

initiativrätt i konstitutionella ämnen, gedigen förtrogenhet med

svensk statsrätt. Med hänsyn till de kommunala ärendenas växande betydelse

är även grundliga kunskaper i kommunalrätt oundgängliga. Huvudsekreterarens

främsta uppgifter i samband med dechargen är att leda och

samordna kansliarbetet, att ansvara för de ofta mycket känsliga kontakterna

med ledamöterna och departementen samt att sakgranska verkställda

utredningar och bistå vid klarläggande av vanskliga rätts- och sakfrågor.

Det förutsätts även att sekreteraren skall personligen, med utredningsbiträde

av annan personal, föredraga och ansvara för särskilt viktiga dechargeärenden.

Dessa uppgifter medför, att krav måste ställas på mycket

god allmän förtrogenhet med svensk förvaltningsrätt, liksom självfallet

att sekretcrarposten är en utpräglad förtroendesyssla.

Utskottet har under efterkrigsåren i medeltal haft tre notarier med sekreterargöromål

och en annan notarie anställda under sessionstid. Under senare

år har huvudsekreteraren och en notarie med sekreterargöromål varit

anställda även mellan sessionerna. Utskottet har eftersträvat att förvärva

äldre och mera erfarna tjänstemän vilka benämnts föredragande i särskdda

ärenden.

Det är önskvärt att utskottet får tre föredragande årsanställda för uppgifter

i samband med dechargen och för handläggning av allmänna ärenden.

Två av dessa tjänstemän bör fullgöra fyllnadstjänstgöring som byråchefer

hos JO under tid då session inte pågår och semester ej åtnjuts.

Det kan nämligen förutses att dechargen —- som numera påbörjas i liöstsessionens

början — åtminstone inom en närmare framtid kommer att

bedrivas som sessionsarbete. Erfarenhet från JO-ämbetet skulle också vara

av betydande värde för arbetet i konstitutionsutskottet.

I fråga om allmänna ärenden ställs samma krav på föredragandena som

på notarier med sekreterargöromål i bevillnings- och lagutskotten. Dechargen

ställer därutöver särskilda krav på kunskaper om förvaltningen och förmåga

till självständigt utredningsarbete. Det bör vidare särskilt understrykas,

att uppgiften att kanslimässigt besörja granskningen av administrativ''praxis

åt utskottet, som ju är konstruerat som ett lekmannaorgan, är

högst grannlaga och vansklig. På tjänstemännen måste därför ställas särskilt

höga krav i fråga om gott omdöme och förmåga att genom goda föredragningar

presentera ofta invecklade administrativa lrågor och att i nyanserade

skrivningar ge uttryck för skiftande meningar.

Den tjänsteman, som brukat anställas som »annan notarie», har ungefär

samma ställning som biträdande avdelningssekreterare i statsutskottet.

Även arbetsfördelningen bär skett, och torde komma att ske, pa ett nära

motsvarande sätt. Om de nu pågående övervägandena inom utskottet resulterar

i en förstärkning av avdelningarnas ställning, torde en organisalorisk

uppbyggnad efter statsutskottets mönster vara naturlig. Antalet avdel
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

ningssekreterare bör då bli tre. De bör i första hand syssla med genomgång

och presentation av statsrådsprotokollens innehåll samt biträda med utredningsarbete

men endast i mindre omfattning föredraga ärenden.

Utskottets dechargefunktion medför ett särskilt behov av kvalificerad

egentlig kanslipersonal. Det kan konstateras att förhållandena f. n. ej är

tillfredsställande. Kansliet bör förestås av en förste kanslist, vilken bl. a.

bör ansvara för vården av utskottets hemliga handlingar — alla statsrådsprotokoll

är hemliga liksom, intill dechargebetänkandets justering, akter

och annat arbetsmaterial —- samt kunna biträda självständigt med framtagning

av material ur protokollen.

Statsutskottet

Statsutskottet är riksdagens största utskott och består av 30 ledamöter,

fördelade på 5 avdelningar med 6 ledamöter i varje. Antalet suppleanter

ar f. n. 27 från första och 33 från andra kammaren, alltså sammanlagt 60.

Suppleanterna från första kammaren fördelar sig med 5 å 6 och de från

andra kammaren med 6 ä 7 på envar av avdelningarna.

Statsutskottet är framför allt ett ulgiftsutskott, vars arbete avser huvuddelen

av statsbudgeten. Ursprungligen hade utskottet hand om hela utgiftssidan;

numera handläggs emellertid jordbruksdepartementets huvudtitel

av jordbruksutskottet och huvudtiteln riksdagen och dess verk av bankoutskottet.

Statsutskottet är även ett statsregleringsiitskott så till vida att utskottet

har att beräkna statsverkets ordinarie inkomster, uppge hur mycket som

bör utgöras genom bevillningar och uppgöra förslag till riksstat.

De till statsutskottet hänvisade ärendena fördelas "på de fem avdelningarna

enligt utskottets bestämmande.

Arbetsmängd. Statsutskottet har under åren 1950—1964 avlämnat i genomsnitt

209 utlåtanden om året. År 1965 avgavs 195 utlåtanden. Eu schablonmässig

fördelning av årsmedellalen på statsutskottets avdelningar ger i

runt tal ett 40-tal utlåtanden per avdelning.

Organisation. Inom statsutskottet intar avdelningarna i flera avseenden

samma ställning i förhållande till utskottets plenum som riksdagens utskott

i förhallande till kamrarna. De beredande instanserna är avdelningarna

respektive utskotten; de beslutande statsutskottets plenum respektive kamrarna.

Vid en jämförelse mellan å ena sidan statsutskottets avdelningar och

utskottets plenum samt å andra sidan riksdagens utskott och kamrarna

bor emellertid beaktas att statsutskottets plenum — som i förhållande till

kamrarna fungerar på samma sätt som övriga utskott — har en av statsutskottets

organisation betingad speciell uppgift, nämligen att svara för

enhetlighet och planmässighet vid behandlingen av utskottets ärenden. Det

är angeläget att betona detta, eftersom den självständighet som av praktiska

skäl måste tillkomma statsutskottets avdelningar inte fritar utskottets

plenum från utan tvärtom understryker dess ansvar i nämnda hänseenden.

Som chef för statsutskottets kansli finns en huvudsekreterare. Han är

utskottets konsult i konstitutionella och budgettekniska frågor och har

i dessa hänseenden att stå utskottet och dess ledamöter till tjänst med

upplysningar och råd då så påkallas. Det är vanligt att riksdagsledamöter,

aven sadana som inte tillhör statsutskottet, konsulterar huvudsekreteraren

beträffande utformningen av motionsyrkanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t>3

Huvudsekreteraren ansvarar för att utskottets utlåtanden år riktiga i

konstitutionellt och budgettekniskt hänseende. Arhetet härmed börjar under

det att avdelningskanslierna själva utformar sina förslag till utlåtanden.

I delta skede av utskottsarbetet är det som regel tjänstemännen på avdelningarna

som för diskussion av uppkommande problem söker kontakt med

huvudsekreteraren. Sedan förslagen till utlåtanden justerats av avdelningarna

och anmälts till bordläggning i utskottets plenum vidtar för huvudsekreterarens

del en för utskottet men inte minst för den följande kammarbehandlingen

viktig konstitutionell, budgetteknisk och formell eftergranskning

av avdelningarnas förslag till utlåtanden.

Tillsammans med avdelningssekreterarna svarar huvudsekreteraren för

planeringen av utskottets arbete. Vid varje sessions början upprättas en

tidsplan för arbetet inom utskottet. Under sessionen kompletteras och korrigeras

tidsplanen med hänsyn till bl. a. tillkommande arbetsuppgifter. Det

grundliga arbete som läggs ned på arbetsplaneringen syftar ytterst till att

åstadkomma en jämnare lördelning av kamrarnas arbetsbörda under sessionerna

och sessionerna emellan.

Envar av statsutskottets avdelningar har sitt kansli. Detta förestås av en

avdelnings sekreterare som till sitt förfogande har en eller två medarbetare.

Därjämte förekommer att tillfälliga föredragande anställts för större frågor.

Om så inte skedde skulle arbetet inom avdelningarna och a\delningskanslierna

fördröjas till förfång i sista hand för arbetet i kamrarna. Den

anledningen till att tillfälliga föredragande måst anlitas är emellertid att

sökas i det förhållandet att statsutskottets sekreterarpersonal hittills inte

stått helt till utskottets förfogande. Med fast anställda sekreterare minskas

behovet av tillfälliga föredragande.

Av statsutskottets från övriga utskott avvikande organisation följer att

avdelningssekreterarna hos utskottet har en vid jämförelse med personal

med motsvarande tjänstebeteckningar (notarier med sekreterargöromål)

hos övriga utskott avvikande ställning. Som föredragande och ansvariga för

utformningen av avdelningarnas förslag till utlåtanden fullgör de samma

uppgifter som sekreterarna i andra utskott än statsutskottet.

Inom avdelningskanslierna har det i flertalet fall visat sig nödvändigt

att fördela arbetet med utredningar, föredragning och utformningen av

förslag till utlåtanden mellan avdelningssekreteraren och hans medarbetare.

Huvudansvaret för arbetet inom avdelningskansliet vilar dock på avdel
ningssekreteraren.

. ..

Som gemensam personal finns inom statsutskottets kansli för narvarande

en kamrerare, en notarie och registrator samt en kanslist.

Kamreraren som samtidigt är budgetdeputerades sekreterare har inom

statsutskottets kansli till uppgift att svara för att riksdagens beslut i anslagsfrågor

blir riktigt uppförda på den riksstat som riksdagen har att fastställa.

Han samarbetar därvid med sekreterarna i de övriga budgetbehandlande

utskotten. Arbetet förutsätter kunnighet i budgetteknik, men framför allt en

väl utvecklad och beprövad noggrannhet. Inom statsutskottet åligger det

vidare kamreraren att granska alla förslag till anslagsutlåtanden från a\ delningarna

samt att efter denna granskning svara för att anslagsbeteckningar

och anslagsbelopp är riktiga. ..

Notarien och registratorn har vid sidan om vanliga registratorsgoromål

att uppsätta utskottets riksdagsskrivelser, en uppgift som tidigare åvilade

avdelningskanslierna. Arbetet med skrivelserna sker fullt självständigt,

dock skall befattningshavaren underställa huvudsekreteraren tveksamma

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

och svårare frågor. Från avdelningarnas notarier har notarien och registratorn

övertagit uppgiften att svara för prokollföringen i statsutskottets plenum

samt att upprätta och till trycket befordra register över utskottets

utlåtanden. Av sistnämnda uppgift med den överblick över utskottets

arbetsfält som den för med sig följer att befattningshavaren i icke obetydlig

utsträckning anlitas för utredningar och undersökningar rörande utskottets

praxis i skilda hänseenden.

Kanslistens viktigaste uppgift är att »motläsa» avdelningarnas förslag till

utlåtanden. Arbetet innebär en kontroll av att sak- och sifferuppgifter i

utlatandena ar riktiga. I mån av tid hjälper kanslisten vidare till med andra

kansligoromål. Som exempel på sådana kan nämnas att efter anvisning av

a»t-?ill§SSe^reterar!la ®atta UPP skrivelser om remiss av motioner samt

att bitrada vid uppsättningen av riksdagsskrivelser.

Personalbehov. Bedömningen av statsutskottets personalbehov måste ske

med utgångspunkt från den nuvarande arbetsbelastningen och mot bakgrunden

av att en ökning av arbetsuppgifterna är sannolik.

Därest fasta tjänster inrättas för avdelningssekreterarna torde någon

<\ainS av antalet medarbetare till dem — en ökning som under andra förhallanden

synes ofrånkomlig — tills vidare inte behöva ifrågasättas.

Under årens lopp bär som en brist i personalorganisationen framstått att

inom utskottets kansli inte finns någon arbetskraft som kan utnyttjas för

att avlasta huvudsekreteraren och avdelningssekreterarna från en mångfald

goromål sammanhängande med kansliets serviceverksamhet, såväl inåt i

riksdagsledamöter, Övriga utskott och partikanslier som

litat i torhallande till allmänheten, inte minst tidningarna. Även i det fortlöpande

interna kansliarbetet har denna brist gjort sig märkbar. Vad som

tuttas ar en tjänst för här angivna göromål. Till befattningshavaren skulle

överflyttas en del av de kvalificerade göromål som nu åvilar kanslisten.

...Darest fasta tjänster inrättas för tjänstgöring inom kammare och utskott

bor for statsutskottets del följande tjänster inrättas som fasta, nämligen

tjänsten som huvudsekreterare, tjänsterna som avdelningssekreterare, tjänsten

som notarie och registrator och den förut angivna nya tjänsten. Skulle

under någon del av arbetsåret uppstå behov av fyllnadstjänstgöring för den

fast anställda personalen torde sådan tjänstgöring kunna ordnas hos statsrevisionen

och hos upplysningstjänsten.

Kvalifikationskrav. Av statsutskottet måste — liksom av övriga utskott

— på sekreterarpersonalen ställas krav på sakkunskap inom ‘utskottets

arbetsområde, föredragnings- och utredningsförmåga samt formuleringsskicklighet.

För statsutskottets del tillkommer dessutom krav på budgettekniskt

kunnande.

Till utskottet remitteras flertalet av de propositioner och motioner som

berör stadsbudgeten. Varje avdelning inom utskottet har att behandla ett

stort, vissa avdelningar ett mycket stort arbetsmaterial. Det skulle inte vara

möjligt för avdelningarna att fullgöra sin uppgift inom den tidsrymd som

disponeras för ärendenas behandling om de inte till sitt förfogande hade

kvalificerad sekreterarpersonal. För varje avdelning gäller att‘den måste

ha en sekreterare som tillsammans med sina medarbetare behärskar det

ämnesområde som avdelningen sysslar med.

Till närmare belysning härav inå framhållas att framför allt statsverkspropositionen

men även andra budgetpropositioner i betydande omfattning

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

förutsätter ett vetande som propositionstexten av flera skäl inte kan förmedla

till läsaren. Detsamma fäller vissa motioner, både sådana som berör

grundläggande principer för viss verksamhet eller bidragsgivning och sådana

som innefattar till synes enkla yrkanden på större eller mindre medelsanvisning.

Av sekreterarpersonalen på avdelningarna måste krävas god personkännedom

inom respektive avdelnings arbetsområde. Delta är nämligen en förutsättning

för att snabbt få fram erforderliga kompletterande upplysningar.

Arbetet härmed underlättas om vederbörande tjänsteman vet vem han skall

ta kontakt med i eu aktuell situation. Självfallet måste lian behärska sitt

område så väl att lian kan kritiskt bedöma de upplysningar som ges.

Erfarenheterna från de utskott som haft förmånen av'' heltidsarbetande

sekreterarpersonal visar att denna personal i betydligt större utsträckning

än inom utskott med deltidsarbetande tjänstemän kunnat vid sidan av eljest

förekommande göromål ägna tid och krafter åt ingående utredningar

och undersökningar. Detta har i sin tur minskat och beträffande bevillningsutskottet

praktiskt taget undanröjt behovet av att remittera motioner

för yttrande till verk, myndigheter och andra. En utveckling i denna riktning

är önskvärd även för statsutskottets del. Den förutsätter i första hand

heltidsanställd personal men även — vilket i detta sammanhang är av betydelse

— tjänstemän som är väl kvalificerade att inom respektive avdelningars

verksamhetsområden utföra de utredningar och undersökningar

som kan komma att påkallas.

Bevillningsutskottet

Bevillningsutskottet består av 20 ledamöter, 10 från vardera kammaren.

Antalet suppleanter är f. n. 14 från första och 21 från andra kammaren,

alltså sammanlagt 35.

Bevillningsutskottet bereder dit hänvisade frågor som angår föreskrifter

om bevillnings utgörande. Utskottet beräknar förslagsvis inkomsterna av

de särskilda bevillningarna samt föreslår sättet att genom bevillning åvägabringa

jämvikt i statsregleringen, d. v. s. bestämmandet av den procentsats

varmed den statliga inkomstskatten bör utga. Utskottet tillkommer

även att meddela utlåtanden och avge förslag i frågor om stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala

skatter samt alkoholhaltiga varor.

Arbetsmängd. Bevillningsutskottet har under åren 1950—1964 avlämnat i

genomsnitt 65 betänkanden om året. År 1965 avgavs 58 betänkanden, vilket

i och för sig inte innebär någon minskning av arbetsmängden utan sammanhänger

med att utskottet i större utsträckning än tidigare funnit lämpligt

att behandla likartade motionsyrkanden i ett och samma betänkande i syfte

alt i möjligaste mån förenkla behandlingen av frågorna i utskottet och

koncentrera debatterna i kamrarna. Med hänsyn till den fortgående omdaningen

av beskattningsväsendet torde det finnas anledning räkna med

att arbetsmängden framdeles kommer att öka.

Organisation. Bevillningsutskottet arbetar under vårsessionen på två avdelningar

för beredande av vissa fristående motioner. Första avdelningen

behandlar motioner rörande den indirekta beskattningen, tullar, postav
-

5—614811

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

gifter samt alkohol- och stämpellagstiftningen, medan andra avdelningen

behandlar motioner rörande den direkta beskattningen. Den slutliga behandlingen

av avdelningarnas förslag sker i plenum, där även samtliga

propositioner med följ dmotioner och fristående motioner av mer kontroversiell

natur behandlas.

Unuer senare år har utskottets kansli bestått av en huvudsekreterare,

fyra notarier med sekreterargöromål, varav två tjänstgjort som sekreterare

på utskottets avdelningar, och en kanslist. Under höstsessionen har dock i

regel förutom sekreteraren tjänstgjort två notarier med sekreterargöromål

och en kanslist. Denna i förhållande till övriga utskott relativt stora personal

har ansetts erforderlig med hänsyn till att utskottet under vårsessionen

arbetar på avdelningar samt till att kompletteringspropositionen och ytterligare

en eller flera större propositioner regelmässigt kräver skyndsam

behandling. Härigenom har utskottet endast \ undantagsfall behövt anlita

specialföredragande från departementen i ärenden av mer omfattande eller

komplicerad beskaffenhet. Vidare har — i motsats till vad som varit fallet

i andra utskott — motioner ytterst sällan behövt remitteras till olika myndigheter

för yttrande, eftersom den utredning, som varit erforderlig, kunnat

utföras inom utskottets kansli. Trots kansliets storlek har arbetsbördan

tidvis varit mycket betungande, vilket bl. a. medfört vissa svårigheter vid

rekryteringen av personal.

Huvudsekreteraren leder och samordnar utskottets arbete samt svarar

härför inför utskottet i plenum och gentemot kammarkanslierna. Han är

vidare föredragande i de större och från politisk synpunkt mest kontro\ersiella

ansvarar aessutom i sista hand för den innehållsmässiga och tekniska utformningen

av betänkandena samt för utskottets förslag till riksdagsskrivelser.

Pa Aarje avdelning tjänstgör två notarier med sekreterargöromål, varav

~ som tidigare nämnts — en i egenskap av avdelningssekrcterare. Den sistnämnde

ar självständigt ansvarig för arbetet på avdelningen. Av naturliga

skäl förekommer dock ett intimt samarbete mellan huvudsekreteraren och

avdelningssekreterarna, i första hand när det gäller juridiska spörsmål och

utformningen av förslag till yttranden. De ärenden, som behandlas av avdelningarna,

kräver ofta omfattande utredningar före föredragningen.

De ärenden i plenum, som inte föredras av huvudsekreteraren, fördelas

mellan de fyra notarierna med sekreterargöromål, varvid de svårare ärendena

tilldelas avdelningssekreterarna.

Till kanslisten och den i utskottet tjänstgörande vaktmästaren har överlämnats

en mängd rutingöromål, såsom registrering, biträde vid protokollföring,

korrekturläsning och uppläggande av internt register över behandlade

ärenden.

Personalbehov. För att åstadkomma en jämnare arbetsbelastning torde

det vara nödvändigt att utskottsarbetet organiseras på sådant sätt, att utskot

t sper sonalen kan beredas tjänstgöring under hela året. I sammanhanget

bär framhallas att bevillningsutskottets ordförande och sekreterare

vid flera tillfällen under senare år av en verkschef uppmärksammats på

att ''s iss irritation uppstått företrädesvis bland yngre befattningshavare på

en av sekreterarpersonalens ordinarie arbetsplatser till följd av att vikariatslöneförordnanden

måst brytas, när utskottspersonalen återvänt till

sina ordinarie befattningar under kortare perioder mellan riksdagssessionerna.

Stora svårigheter har även förelegat att rekrytera kvalificerad per
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(37

sonal med praktisk erfarenhet från den indirekta beskattningens område.

Hittills bär sådan pers onal av vederbörande verkschef endast beretts mojliglicl

all tjänstgöra i utskottets kansli på deltid, vilket inedlört en onormalt

stor arbetsbelastning för ifrågavarande tjänsteman. Slutligen bor framkallas

alt sekreterarepersonalen på grund av arbetsanhopningen under vårsessionerna

inte haft möjlighet att på ett tillfredsställande sätt ta del av nyheterna

inom rättspraxis och i facklitteraturen eller av det material, som framläggs

av olika utredningar.

Om det primära personalbehovet skall kunna tillgodoses for bevillningsutskottets

del, torde det vara nödvändigt att förutom sekreteraren två notarier

med sekreterargöromål, en på vardera avdelningen, och en kanslist

beredes helårsanställning. Med hänsyn till kravet på kontinuitet, vilken

bevillningsutskottet för sin del tidigare funnit angelägen på grund av arbetsuppgifternas

speciella karaktär, synes det lämpligt att sekreteraren oc i

notarier med sekreterargöromål förordnas på viss tid, förslagsvis fyra ar,

med möjlighet till förlängning under en eller flera perioder. Härutöver torde

det bli nödvändigt att såsom hittills tidvis anställa ytterligare två notarier

med sekreterargöromål. Även om uppskov med ärendens behandling från

vår- till liöstsession kommer att beslutas i avsevärt större utsträckning än

tidigare, torde det nämligen inte vara möjligt för tre helårsanställda föredragande

att utan orimlig arbetsbelastning kunna fullgöra arbetsuppgifterna

i bevillningsutskottet särskilt under vårsessionen. I den män den helårsanställda

personalen inte kan beredas tillräckliga arbetsuppgifter inom

utskottets kansli mellan riksdagssessionerna torde arbetskraften kunna utnyttjas

exempelvis av JO eller riksdagens revisorer. Det framstår emellertid

som angeläget, att sekreterarpersonalen jämsides med den förberedande

behandlingen av ärenden för efterföljande session under jul- oen sommaruppehållen

ges tillfälle till mer ingående studier av rättspraxis och litteratur

samt av olika utredningsförslag, som inte endast direkt berör utskottets

kompetensområde utan även riksdagsarbetet i övrigt.

Sedan slutet av 1940-talet har en kanslist, tillika vaktmästare i riksdagen,

varit anställd i bevillningsutskottets kansli, vilket i hög grad underlättat

arbetet för sekreterarpersonalen. De goda erfarenheterna härav synes motivera

att kanslisterna i större utsträckning än hittills rekryteras från darfor

lämplig vaktmästarpersonal.

Kvalifikationskrav. Sekreterare och notarier med sekreterargöromål, varav

minst eu med kunskap om indirekt beskattning, bör som hittills i forsta

hand rekryteras från kammarrätten och kontrollstyrelsen. De nyanstallda

bör ha haft stadigvarande förordnande som assessor eller motsvarande

kvalifikationer från annan tjänstgöring. Dessutom bör vederbörande ha

erfarenhet från lagstiftningsarbete genom tjänstgöring i finansdepartementet

eller som kommittésekreterare. Utskottets sekreterare bör ha minst ett

års erfarenhet av riksdagsarbete. De angivna kvalifikationskraven uppfylls

för närvarande endast av huvudsekreteraren och de två avdelningssekreterarna
Tjänstgöring

som sekreterare eller notarie med sekreterargöromål i bevillningsutskottet

bör i meriteringshänseende vara likställd med tjänstgöring

i motsvarande ställning inom finansdepartementet. Det är angeläget understryka

alt riksdagstjänstgöringen inte får diskvalificera vederbörande tjänsteman

utan snarare bör betraktas som en merit, när han efter slutad

utskottstjänstgöring återgår till sin tidigare befattning eller söker annan

tjänst inom statsförvaltningen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sannolikt kommer nuvarande svårigheter att i konkurrens med näringslivet

rekrytera personal med erforderliga kvalifikationer inom skatterätten

att bestå lång tid framåt. På grund härav och med hänsyn till arbetsbelastningen

har det, som ovan nämnts, varit förenat med betydande svårigheter

att förse utskottets kansli med lämplig personal. Detta förhållande liksom

de ovan förordade skärpta kvalifikationskraven och nödvändigheten av att

tjänstemännen intar en oberoende ställning gör att sekreterarpersonalen

bör erhålla en förhållandevis hög tjänsteställning.

Bankoutskottet

Bankoutskottet består av 16 ledamöter, 8 från vardera kammaren. Antalet

suppleanter är f. n. 11 från första och 18 från andra kammaren, alltså sammanlagt

29.

För bankoutskottet fastställer varje års riksdag en särskild instruktion.

Utskottets ärenden är med avseende på både sin sakliga innebörd och sin formella

karaktär ytterst mångskiftande. De innefattar vissa lagstiftnings- och

budgetfrågor, ett stort antal andra samhällsekonomiska och näringspolitiska

frågor av olika slag, granskningsuppgifter beträffande riksdagens

verk och organ inom riksdagen samt förvaltningsorganisatoriska och administrativa

spörsmål rörande riksdagens verk och den inre riksdagsförvaltningen.

I fråga om uppgifterna på förvaltningsområdet intar bankoutskottet

en särställning i förhållande till övriga utskott. Främst märks härvidlag

prövningen av besvärsärenden beträffande vissa beslut av fullmäktige, styrelser

och motsvarande för riksdagens verk och riksdagens förvaltningskontor.

Besvärsärendena brukar visserligen vara få men kräver ofta en

mycket ingående beredning inom utskottets sekretariat.

Arbetsmängd. Bankoutskottet har under åren 1950—1964 avlämnat i genomsnitt

39 utlåtanden om året. År 1965 avgavs 67 utlåtanden. Utskottets

arbetsmaterial utgörs i regel av relativt få propositioner, ett större antal

fristående motioner samt ett antal framställningar från riksdagens verk

etc. Därtill kommer granskningsuppgifterna och vissa särskilda initiativärenden.

Arbetsmängden har under åren 1964—1966 legat på en högre

nivå än tidigare. Huruvida detta förhållande kommer att bli bestående kan

inte med säkerhet sägas. Det bör dock noteras att nya arbetsuppgifter på

sistone tillförts utskottet. Sålunda har från andra lagutskottet övertagits

frågor rörande allmänna pensionsfondens förvaltning. Vidare har utskottet

fått nya granskningsuppgifter, avseende riksdagens lönedelegation och Stiftelsen

Riksbankens jubileumsfond. Genom lönedelegationens tillkomst har

utskottet å andra sidan befriats från vissa ärenden rörande avlöningsfrågor.

Dessa ärenden har dock i regel inte krävt någon större arbetsinsats från

utskottets sida. Tillkomsten av riksdagens förvaltningskontor torde icke

komma att inverka på utskottets arbetsbörda.

Organisation. Bankoutskottets sekretariat utgöres regelmässigt av sekreteraren

samt en notarie med sekreterargöromål. Tidigare har båda dessa befattningshavare

fullgjort sin tjänst hos utskottet vid sidan av annan tjänst.

För sekreterarens del har detta dock visat sig ogörligt. Fr. o. m. hösten 1965

har sekreteraren således varit tjänstledig från sin eljest innehavda tjänst

under större delen av sessionstiden.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Personalens tjänstgöringstid brukar i huvudsak sammanfalla med riksdagssessionerna,

med endast någon eller några dagars utsträckning av

tjänstgöringstiden därutöver. Därtill har kommit tjänstgöring under tid

mellan sessionerna i samband med utskottets resor ocli undantagsvis (1965)

ett par veckor för särskild utredningsuppgift. Sekreteraren har dock även

under uppehållet mellan vår- och höstsession regelbundet besökt kansliet,

som med hänsyn till inkommande post och förfrågningar inte bör vara fullständigt

ur funktion under hela denna tid.

Sekretariatets arbete har på senaste tiden vuxit till följd av övergång

till mera utförliga reciter rörande rådande förhållanden, tidigare reformförslag

etc. än som tidigare varit brukliga i utskottets betänkande!!. Sammanställning

av remissyttranden utgör en omfattande arbetsuppgift, då

utskottet i näringspolitiska frågor och liknande brukar inhämta ett stort

antal yttranden.

Utskottet anlitar i regel icke specialföredragande. Föredragningen av

ärendena och — undantagslöst — utformningen av betänkandena åvilar

alliså sekretariatet.

Personalbehov. I den mån fasta helårstjänster inrättas för personal vid

övriga ständiga utskott (utom utrikesutskottet) synes detta vara motiverat

även för bankoutskottets del; en tjänst som sekreterare hos utskottet bör

då komma till stånd. För att uppnå en med hänsyn till hittillsvarande förhållanden

önskvärd utjämning av sekreterarens arbetsbörda under året

torde uppskov till höstsessionen med behandlingen av vissa ärenden få

förekomma i ökad utsträckning. Det kan dock ifrågasättas om det är praktiskt

och anses politiskt möjligt att uppskjuta behandlingen av någon större

andel av sådana till bankoutskottet hänvisade ärenden som hittills plägat

avgöras under vårsessionen.

I fråga om övrig personal med sekreterargöromål synes —• bl. a. av nyss

antydda skäl — en utökning av personalen under sessionstid böra övervägas

snarare än en utsträckning av tjänstgöringstiden mellan sessionerna.

Inrättande av tjänst vid utskottssekretariat med fyllnadstjänstgöring

hos riksdagens ombudsmän eller revisorer, varom förslag förekommit i

diskussionen om riksdagens personalorganisation, synes för bankoutskotlets

del inte böra ifrågakomma. Det förefaller osannolikt att man under

sådana förhållanden skulle kunna rekrytera personer med den expertis särskilt

på det samhällsekonomiska området som erfordras för bankoutskottets

del.

I fråga om all sekreterarpersonal hos bankoutskottet kan konstateras att

utskottet hittills tillgodogjort sig den förtrogenhet med betydande delar av

den för utskottet aktuella materian som tjänstemännen förvärvat inom

ramen för sin anställning utanför riksdagen. Vid bedömning av arbetsbördan

för heltidsanställd personal måste hänsyn tagas till den tid som

åtgår för att erhålla motsvarande orientering inom ämnesområdet.

Kvalifikationskrav. Vilka kvalifikationer som bör ställas på bankoutskottets

sekreterarpersonal framgår till stor del av vad ovan sagts. Det bör

understrykas, att denna personal måste ha såväl erfarenhet av utredningsarbete

på det samhällsekonomiska och näringspolitiska området som förtrogenhet

med statsförvaltningen och för denna gällande regler.

6—614811

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskotten

Vart och ett av de tre lagutskotten består av 16 ledamöter, 8 från vardera

kammaren. Antalet suppleanter är f. n. i första lagutskottet 12 från

första och 17 från andra kammaren, alltså sammanlagt 29; i andra lagutskottet

13 från första och 19 från andra kammaren, alltså sammanlagt 32;

i tredje lagutskottet 13 från första och 17 från andra kammaren, alltså

sammanlagt 30.

Ärenden hänvisas av kamrarna »till lagutskott», sålunda ej till visst

bestämt utskott. Fördelningen mellan lagutskotten av ärendena sker av

särskilda deputerade.

Arbetsmängd. Under åren 1950—1964 har i genomsnitt avgivits av första

lagutskottet 40, av andra lagutskottet 53 och av tredje lagutskottet 32 utlåtanden

om året. Motsvarande siffror för år 1965 var 41 respektive 80 och 36.

Arbetsmängden för lagutskotten har under den senaste tioårsperioden

ökat med cirka 50 procent. Vid mitten av 1950-talet höll sig sålunda det

sammanlagda antalet utlåtanden vid omkring 120 per år, medan genomsnittet

under de senaste tre åren legat nära 170. Under innevarande år

beräknas antalet utlåtanden uppgå till cirka 190. Tendensen pekar otvivelaktigt

mot en fortsatt ökning av arbetsmängden För att minska bl. a. första

och andra lagutskottens arbetsbörda inrättades i början på 1950-talet ett

tredje lagutskott. I syfte att ernå en utjämning av arbetsmängden mellan

lagutskotten har överflyttningar ägt rum från andra till tredje lagutskottet,

nämligen 1962 av lagstiftningen i ämnen rörande trafikförhållanden och för

innevarande riksdag av ärenden angående näringsrätten. Andra lagutskottet,

som bl. a. behandlar sociallagstiftning, är mest arbetstyngt. Första lagutskottet

har tidigare haft fler ärenden än tredje lagutskottet; i år torde

emellertid förhållandet bli det omvända.

Organisation. Lagutskotten arbetar med ett undantag icke på avdelningar.

Undantaget avser den granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

som åvilar första lagutskottet. Vid denna granskning, som börjar

omedelbart efter utskottets konstituerande sammanträde och som brukar

kunna avslutas de första dagarna i februari, är nämligen utskottet indelat

på en JO-avdelning och en MO-avdelning. Anmärkas må emellertid att det

vid 1965 års riksdag övervägdes inom andra lagutskottet att arbetet skulle

bedrivas på avdelningar.

För närvarande finns förutom sekreterare en notarie med sekreterargöromål

i vartdera första och tredje lagutskottet samt två notarier med

sekreterargöromål i andra lagutskottet. Tredje lagutskottet har under vårsessionen

innevarande år haft hjälp av en extra föredragande i vissa ärenden

och motsvarande förstärkning har övervägts även i första lagutskottet.

Sedan något år tillbaka finns dessutom i första och andra lagutskotten

kanslist anställd. Det kan förutsättas att ytterligare förstärkning av sekreterarpersonalen

framdeles blir erforderlig om ärendena fortfarande skall

kunna beredas på ett tillfredsställande sätt. Behovet av personalökning

torde bäst framgå av det förhållandet att arbetsmängden under de sista

femton åren stigit med omkring 50 procent, medan sekreterarpersonalens

antal varit i huvudsak oförändrat. Man kan konstatera att det icke föreligger

någon som helst arbetskraftsmarginal för att möta en fortsatt stegring

av arbetsbördan inom lagutskotten.

Vid fördelningen av arbetet mellan sekreteraren och notarien med sekre
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

lerargöromål eftersträvas att varje befattningshavare skall ha ungefär lika

stor arbetsbörda i både kvalitativt och kvantitativt hänseende. Av arbetstekniska

skäl kommer vederbörande ofta att inriktas på ett visst ämnesområde.

Det förekommer därför självfallet alt notarien med sekreterargöromål

i samma utsträckning som sekreteraren förbereder ärenden, som ar

såväl juridiskt svårbedömda som politiskt kontroversiella. Det åligger visserligen

formellt sekreteraren att leda arbetet och svara härför inför utskottet

och gentemot kammarkanslierna. Varje föredragande utför emellertid

allt arbete med ärendet självständigt och i realiteten har alltså notarien

med sekreterargöromål självständigt ansvar för »sina» ärenden. Detta har

emellertid icke hindrat att inom lagutskotten förekommer samarbete mellan

föredragandena och då särskilt när det gäller utformningen av förslagen

till skrivning i utskottets utlåtanden. Förklaringen till att den nu skisserade

arbetsmetoden befunnits lämplig och ändamålsenlig torde vara att

finna i den enhetliga rekryteringen till lagutskottens sekretariat. Befattningshavarna

hämtas nämligen undantagslöst ur hovrättskarriären. Det

kan här nämnas att det stundom förekommer att notarie med sekreterargöromål

har större tjänstemeriter från domarkarriären än sekreteraren.

Skillnaden i kompetens mellan sekreteraren och notarien med sekreterargöromål

består därför endast i att notarien med sekreterargöromål under

den första tiden i utskottet i allmänhet saknar erfarenhet av själva riksdagsarbetet.

Såsom nämnts finns sedan någon tid tillbaka kanslist i första och andra

lagutskotten. Erfarenheterna härav är mycket goda. Genom kanslisterna

bär den rättsbildade personalen kunnat befrias från åtskilligt arbete såsom

registrering, korrekturläsning, uppsättande av reciter, kallelser och protokoll

m. m.

Personalbehov. Det synes lämpligt att den personal, som kan beräknas

ha heltidssysselsättning icke bara under sessionerna utan även vid jul- och

sommaruppehållen, knytes fastare till utskotten. Med hänsyn till den nuvarande

arbetsbördan bör den fasta sekreterarpersonalen omfatta en sekreterare

och en notarie med sekreterargöromål i varje lagutskott. Detta motsvarar

den personal som under innevarande riksdag är i utskottens tjänst

under hela året. Dessutom medför arbetsbördan sannolikt behov av ytterligare

en helårsanställd notarie med sekreterargöromål i andra lagutskottet.

Anledningen till att heltidstjänstgöring i stor utsträckning redan kunnat

genomföras i lagutskotten torde bero på att lagutskotten i större utsträckning

än flera andra utskott bar möjlighet att skjuta frågor från vårsessionen

till höstsessionen. Det måste emellertid understrykas att denna i och

för sig önskvärda fördelning av arbetet ingalunda innebär att arbetsbördan

blir jämnt fördelad över året. I sakens natur ligger att kanslierna ansträngs

avsevärt hårdare under framför allt mars—maj och oktober—december

månader. Utöver den sålunda tänkta fasta sekreterarpersonalen lär det,

liksom under innevarande år, bli nödvändigt att under viss tid anlita ytterligare

personal för föredragning och handläggning av vissa ärenden. Det

må anmärkas att eu förstärkt personal självfallet är ägnad att förbättra

utskottens möjligheter till ingående och noggrann granskning av ärenden

och att det härigenom skulle öppnas tillfälle att i betydligt större utsträckning

än för närvarande inom utskotten göra självständiga utredningar och

framlägga egna förslag. Skulle den fasta sekreterarpersonalen mot förmodan

icke kunna beredas sysselsättning under hela sommaruppehållet torde

personalen vara lämpad att tjänstgöra hos riksdagens ombudsmän.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Utöver sekreterarpersonalen är det önskvärt att en kanslist finns i varje

lagutskott. Kanslisterna kan beredas full sysselsättning under hela året

utom möjligen någon del av sommaruppehållet.

Kvalifikationskrav. Det får förutsättas att sekreterare och notarier med

sekret er ar göromål liksom hittills kommer att hämtas ur hovrättskarriären.

Endast utbildning och tjänstgöring inom hovrätt torde nämligen ge den

förtrogenhet med föredragningsteknik i juridiska ärenden och den allmänna

insikt i olika rättsområden, som är nödvändig i lagutskotten. Den nyanställde

bör ha hunnit så långt i domarkarriären att han fullgjort sin adjunktionstjänstgöring

och alltså, såsom för närvarande oftast är fallet, utnämnts

till hovrättsassessor. Tidigare erfarenhet av lagstiftningsarbete, t. ex. genom

tjänstgöring i departement eller utredningar, är självfallet av värde. Utskottens

sekreterare måste ha åtminstone något års tidigare tjänstgöring i

riksdagen. Här må också erinras om den för utskottssekreterare speciella

uppgift som åvilar lagutskottens sekretariat, nämligen att tjänstgöra som

föredragande inför lagrådet, när ett lagutskott under hand önskar inhämta

lagrådets yttrande över en ifrågasatt eller beslutad ändring i lagtext.

Tjänstgöring i lagutskottssekretariat bör i meriteringshänseende vara

helt likställd med tjänstgöring i motsvarande ställning och lönegrad inom

justitiedepartementet. Härav följer att viss tids utskottstjänstgöring skall

medföra befrielse från kravet att för befordran till vissa domarämbeten

ha tjänstgjort i nedre justitierevisionen.

Av kanslisten fordras -— förutom kunnighet i maskinskrivning och övriga

kontorsgöromål — god allmänbildning. Nödvändigt är också att kanslisten

har förmåga att utföra ett noggrant och självständigt arbete. Erfarenheten

har vidare visat att ingående kännedom om riksdagsarbetet är av mycket

stort värde.

J ordbr uksutskottet

Jordbruksutskottet består av 20 ledamöter, 10 från vardera kammaren.

Antalet suppleanter är f. n. 14 från första och 20 från andra kammaren,

alltså sammanlagt 34.

Jordbruksutskottet handlägger ärenden rörande statsbudgetens utgiftssida

i vad avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde och har i

övrigt att avge betänkanden och förslag i fråga om till utskottet hänvisade

jordbruksärenden.

Arbetsmängd. Jordbruksutskottet har under åren 1950—1964 avlämnat i

genomsnitt 42 utlåtanden om året. År 1965 avgavs 30 utlåtanden.

Såsom framgår av det material organisationsutredningen tidigare framlagt

har beträffande arbetsmängden för jordbruksutskottet redovisats en

minskning under senare år. Såväl fristående propositioner som budgetmotioner

har minskat något i antal. Även sammanträdenas såväl antal som

tid har minskat under senare år.

Minskningen är till viss del skenbar genom att en förhållandevis genomgripande

rationalisering av arbetet skett, framtvingad bl. a. av nödvändigheten

att tillfredsställande samordna sekreterarpersonalens deltidsarbete

vid utskottet med en alltmera pressande arbetsbörda på andra håll (i departement,

ämbetsverk och utredningar).

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Föredragningsleknikcn har sålunda moderniserats och konsekvent inriktats

på i respektive ärenden relevanta avsnitt. Det har härigenom bl. a. visat

sig möjligt all koncentrera utskottsbehandlingen till färre sammanträden än

tidigare, till fördel för såväl ledamöter som kansli som därigenom fått

ökade möjligheter att förbereda ärendena.

En faktor som kanske kan ge en missvisande bild av utvecklingen ar sitlran

för antalet utlåtanden. Tidigare behandlades så gott som alla fristående

motioner i separata utlåtanden. Under senare år har en viss omläggning

skett på så sätt att fristående motioner i högre grad behandlats i anslutning

till vederbörande avsnitt i statsverkspropositionen och därigenom

kommit att ingå i utskottets utlåtande över jordbrukshuvudtiteln.

Bortsett från vad nu anförts kan emellertid konstateras alt en viss minskning

av antalet jordbruksärenden skett under förliden del av 1960-talet. Den

främsta orsaken torde vara att jordbruksutskottets ämnesområde i viss

män drabbats av »stiltje» i avvaktan på att 1960 års jordbiuksutredning

framlägger sina förslag. Denna utredning är av så ingripande natur att

flertalet områden inom jordbrukshuvudtiteln berörs därav. Något storre

utrymme för delreformer inom området torde därför inte ha funnits.

Beträffande den framtida arbetsmängden är det svårt att göra förutsägelser,

men det torde vara realistiskt att tänka sig att verksamheten på

jordbruksutskottets område kommer att få helt annat utseende under de

kommande åren. En betydande uppgång såväl i fråga om regeringsförslagens

räckvidd som beträffande riksdagsinitiativens omfattning och antal torde

sålunda vara att förvänta, i hur hög grad är det dock för tidigt att yttra

sig om.

Personalbehov. För närvarande finnes förutom sekreterare två notarier

med sekreterargöromål samt två kanslister, varav en tillika registjator, anställda.

Sekreterarpersonalen är deltidsanställd. Av kanslisterna är en f. n.

anställd under i huvudsak riksdagssessionerna medan en tjänstgör hela

året. Erfarenheterna av hittillsvarande kansliorganisation är mycket goda.

Genom kanslisterna har sekreterarpersonalen till förmån för ärendenas

sakbehandling kunnat avlastas registrering, korrekturläsning, uppsättande

avreciter till utlåtanden, kallelser och protokoll, förberedelser för utskottets

studieresor m. in. Att omgående få skrivhjälp och i övrigt ha tillgång till

denna personal liar medfört betydande tidsvinst beträlfande åtskilliga

arbetsmoment.

I en kommande fastare organisation synes kunna räknas med att sekreteraren

och en notarie med sekreterargöromål tills vidare bör vara heltidsanställda.

Därjämte bör i förekommande fall specialföredragande kunna

anlitas som tillfällig arbetskraft mot arvode. Behov av kanslistpersonal torde

komma att föreligga i minst samma omfattning som f. n., vilket innebär att

en kanslist torde kunna beredas full sysselsättning under hela året medan

ytterligare en erfordras för arbetet under sessionerna.

Personalbehovet är beräknat mot bakgrunden av hittillsvarande erfarenhet

samt med beaktande av det ökade arbete som kommer att åvila utskoltskansliet

i och med att utredningsarbete inom kansliet och inhämtande av

upplysningar i allt högre grad kommer att ersätta hittillsvarande remissförfarande.

Vidare har förutsatts att specialföredragande skall behöva anlitas

endast i undantagsfall. Skulle den fortsatta utvecklingen som tidigare

anförts präglas av en ökad aktivitet på jordbruksområdet kan givetvis

situationen bli en annan.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Allmänna beredningsutskottet

Allmänna beredningsutskottet består av 24 ledamöter, 12 från vardera

kammaren. Antalet suppleanter är f. n. 17 från första och 21 från andra

kammaren, alltså sammanlagt 38.

Utskottet — som ej behandlar propositioner — har att avge utlåtanden i

anledning av dit hänvisade motionsärenden.

Arbetsmängd. Arbetsbelastningen bär ökat i snabb takt. År 1954, utskottets

första verksamhetsår i dess nuvarande form, var antalet utlåtanden

19. Den ökning av antalet som sedan ägt rum har varit särskilt markant

under 1960-talet och lett till bl. a. att utskottet fr. o. in. år 1962 måst arbeta

under såväl vår- som höstsessionerna. Här må beträffande de senaste

åren erinras om att antalet utlåtanden var 55 år 1962, 40 år 1963, 60 år 1964

och 56 år 1965.

Det bör i detta sammanhang beaktas att åtskilliga av de frågor som behandlas

i ett och samma utlåtande icke sällan berör mycket vidsträckta

områden av samhällslivet. Som exempel härpå kan nämnas motioner med

förslag om program e. d. för miljöpolitiken, kulturpolitiken, familjepolitiken,

åldringsvården, handikappvården etc. I åtskilliga fall har i ett och

samma utlåtande behandlats ett helt s. k. motionspaket, exempelvis berörande

ungdomsbrottsligheten, familjepolitiken, arbetarskydd och arbetshygien,

åldringsvården, engångsförpackningar och nedskräpning, idrotten,

kvinnors ställning på arbetsmarknaden etc. Det antal detaljfrågor som

utskottet har att upptaga till prövning i utlåtanden av ovan antydda slag

är ofta mycket betydande. Beträffande sammanförandet av flera motioner

till ett yttrande kan nämnas att år 1962 antalet motioner (två likalydande

räknas som en) var 72 medan antalet utlåtanden var 55. Motsvarande tal

var för år 1963 45 respektive 40, för år 1964 77 respektive 60 samt för år 1965

82 respektive 56.

Ett drag i utvecklingen är vidare att ärendena i ökad utsträckning tendei

ar att bli mera vidlyftiga och svåröverskådliga. De gäller ofta områden,

där sakmaterialet ständigt och snabbt växer genom utredningsbetänkanden,

ny lagstiftning, nytt statistiskt material o. d. Behandlingen av ett visst ämne

i dag kräver således i många fall mera arbete än under de tidigare åren av

utskottets verksamhet.

Utskottet har hittills, bortsett från att vissa avsnitt av riksdagens revisorers

berättelse de två senaste riksdagarna hänvisats till utskottet, endast haft

att behandla motioner. Detta innebär att nödvändig utredning i ärendena

till skillnad från vad som gäller i fråga om propositioner måste införskaffas

eller verkställas av utskottet självt genom kansliet. Härigenom har antalet

remisser trots allvarliga försök till begränsning blivit synnerligen stort.

Det största antalet i ett ärende, 16, förekom år 1962, då totala antalet

remissyttranden var 176. Remissvaren är självfallet av stor betvdelse, men

det bör understrykas att remissförfarandet endast i undantagsfall ger tillräckligt

underlag för ärendenas behandling i utskottet. Härutöver kräves

i allmänhet att utskottskansliet går igenom aktuella betänkanden, verkställer

egna utredningar, införskaffar ytterligare material, tar underhandskontakt

med pågående utredningar och med myndigheter, undersöker om

utredningsinitiativ är att förvänta in. in. Det förekommer också undantagsvis

att utredningsmaterialet kompletteras genom tillkallande av särskilda,

utomstående föredragande. Även i dessa fall bereds och föredras

ärenden i sin helhet av utskottets tjänstemän.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Det kan sammanfattningsvis sägas, att redan utredningen av arendena

ofta ställer stora krav på aktivitet från utskottskansliets sida.

Till det ovan sagda kan logas att utskottets storlek gör att inånga arbetsmoment

blir mera betungande än i flertalet utskott. Antalet nya ledamöter

årligen är rätt stort. , , .

Vad gäller den arbetsbörda man bör räkna med för framtiden ar aei

mest sannolikt att den nuvarande tendensen till ökning kommer att besta.

Personalbehov. Kansliet består av en sekreterare, en notarie med sekreterargöromål

och en notarie, samtliga heltidsanställda. Sekreteraren oc i

notarien är i tjänst jämväl under sommaruppehållet i år. På grund har av

och genom att ett stort antal ärenden kunde klaras av under vårsessionen

bär det icke ansetts behövligt att för höstsessionen anlita notarien med

sekreterargöromål. Även eu måttlig ökning av arbetsmängden torde emellertid

medföra att alla tre tjänstemännen får full sysselsättning hela året.

Det kan inte heller utan vidare antagas att under kommande vårsessioner

ärenden skall kunna slutföras i samma omfattning som skett under den

sist förflutna. . ,

Den nuvarande arbetsbelastningen motsvarar således ett arbetskraftsbehov

av 2,5 tjänstemän för helt år. Såvitt nu kan bedömas bör man rakna

med att i första hand två tjänstemän erhåller stadigvarande helårsanstallning.

Härutöver är ytterligare arbetskraft erforderlig, i vart fall under vårsessionerna

och, därest arbetsbördan ökar, även under återstoden av aret.

I avvaktan på den kommande utvecklingen torde det sistnämnda arbetskraftsbehovet

böra tills vidare tillgodoses genom tillfälligt anställda tjänstemän

med hcltidstjänstgöring.

Det synes mot bakgrunden av det ovan anförda och med hansyn till

arbetsujipgifternas art och fördelning mest rationellt att fastare anställning

i första hand beredes sekreteraren och notarien. Liksom beträffande andra

utskott gäller för dessa tjänstmän att de, därest arbetsbördan skulle tillfälligt

minska, kan utnyttjas för annat arbete i riksdagen, exempelvis för

arbetsuppgifter hos riksdagens revisorer.

Kvalifikationskrav. De ärenden som hänvisas till allmänna beredningsutskottet

är mångskiftande i en grad som icke torde förekomma i några

andra utskott eller utskottsavdelningar. Det är därför svårt att vad galler

ut skottstjänstemännen formulera några preciserade krav på kunskaper

inom särskilda fackområden. Det kan emellertid allmänt framhållas att

sekreteraren bör ha erfarenhet av riksdagsarbete. Han bör vidare, med hänsvn

till utredningsarbetet inom utskottet, ha erfarenheter av verksamheten

inom olika grenar av förvaltningen och överblick över samt goda kontakter

såväl med den statliga och kommunala förvaltningsorganisationen som

med näringslivets och arbetsmarknadens organisationer. Det kan likasa

vara till fördel om han haft uppdrag som sekreterare i offentliga utredningar.

Vad nu sagts är till vissa delar tillämpligt även i fråga om notarien

med sekreterargöromål. Det må vidare framhållas att det enligt utskottets

erfarenheter synes värdefullt att inom sekretariatet ha tillgång till en

tjänsteman med den träning i fråga om inläsning och systematisering samt

föredragning av sakmaterial in. m. som kan erhållas i hovrättskarnaren.

Under vårsessionen i år har en hovrättsjurist varit anställd som notarie

med sekreterargöromål.

Vad gäller kvalifikationskraven för notarien bör stor vikt fastas vid tortrogenhet

med riksdagsarbetet. Det är vidare lämpligt att notarien äger god

erfarenhet av allmänt administrativt arbete inom statsförvaltningen och av

arbetsuppgifter i anslutning till utredningsverksamhet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bilaga 2

Översikt av den av organisationsutredningen föreslagna personalorganisationen

Tjänsteställe, tjänstebenämning

Lönegradsplacerad tjänst

Arvodes-

ordinarie

icke-ordinari

e tjänst

Första kammaren

Första kammarens sekreterare

Kammarsekreterarens ersättare

la)

Stomnotarie.......

1

Biträdande jurist......

2a)

1«)

Kontaktman riksdag-skola....

Förste byråsekreterare....

Förste stenograf.....

3.5]

Stenograf.........

Reservstenograf.....

4

ca 6 [ b)

Förste kanslist.........

ca 2 J

Kanslist.........

1

Maskinskrivare vid snabbprotokollet

3

7a)

Andra kammaren

Andra kammarens sekreterare

\

Kammarsekreterarens ersättare. .

la)

Stomnotarie.......

Biträdande jurist.....

la)

la)

Förste byråsekreterare. . . .

\

Förste stenograf........

3.5]

Stenograf............

Reservstenograf.. ..

5

ca 6 Ib)

Förste kanslist......

ca 2 J

Kanslist.........

1

la)

Maskinskrivare vid snabbprotokollet

3

7a)

la)

la)

Utrikesutskottet

Utrikesutskottets sekreterare. .

Biträdande sekreterare.....

Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottets sekreterare..

l

Föredragande.........

Biträdande sekreterare. .

1—3

Förste kanslist.......

Kanslist..........

i

Statsutskottet

Statsutskottets sekreterare...

1

Avdelningssekreterare.....

Biträdande avdelningssekreterare

5—7

Kamrerare......

Förste kanslist......

la)

Kanslist........

Bevillningsutskottet

Bevillningsutskottets sekreterare.

1

Biträdande sekreterare...

Kanslist.......

2

i

2

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Tjänsteställe, tjänstebenämning

Lönegradsplacerad tjänst

Arvodes-

tjänst

ordinarie

icke-ordinarie

Bankoulskollel

Bankoutskottets sekreterare..................

1

Biträdande sekreterare.......................

2 f)

Första lagutskottet

Första lagutskottets sekreterare...............

1

Biträdande sekreterare.......................

1

Kanslist....................................

1

Andra lagutskottet

Andra lagutskottets sekreterare...............

1

Biträdande sekreterare.......................

1

X

Kanslist....................................

1

Tredje lagutskottet

Tredje lagutskottets sekreterare...............

1

Biträdande sekreterare.......................

1

Kanslist....................................

1

Jordbruksutskottet

Jordbruksutskottets sekreterare...............

1

Biträdande sekreterare.......................

1

Kanslist....................................

1

1

Allmänna beredningsutskottet

Allmänna beredningsutskottets sekreterare......

1

Biträdande sekreterare.......................

1

Kanslist....................................

1

Riksdagens förvaltningskontor

Korrekturläsare.............................

3

ca 5

Föreståndare för »Riksdagsdebatterna».........

la)

a) Bisyssla, b) För kamrarna gemensam organisation, c) Gemensam för kamrarna, bisyssla,

d) Tjänsten avses skola tills vidare hållas vakant, varvid arbetsuppgifterna fullgörs av arvodesanställd

tjänsteman, e) Därav 2 med fyllnadstjänstgöring som byråchef hos JO. f) Därav 1 bisyssla.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bilaga 3

Överenskommelse

angaende anställnings- och arbetsvillkor för vissa tjänstemän inom

den inre riksdagsförvaltningen

1. Nu gällande Allmänt avlöningsavtal för tjänstemän vid riksdagens

förvaltningskontor och riksdagens verk (RAST) samt Allmänt tjänsteförteckningsavtal

beträffande tjänster vid riksdagens förvaltningskontor och

riksdagens verk (RATF) skall — under förbehåll att riksdagen godkänner

de organisatoriska förutsättningarna för förevarande överenskommelse —

med verkan fr. o. in. den 1 januari 1967 äga tillämpning på lönegradsplacerade

tjänster och deras innehavare inom hela den inre riksdagsförvaltningen.

2. RATF skall icke gälla följande tjänster, nämligen tjänsterna som

Första kammarens sekreterare, Andra kammarens sekreterare, Konstitutionsutskottets

sekreterare och Statsutskottets sekreterare.

3. I härvid fogad bilaga l1 angivna tjänster skall vara lönegradsplacerade

och i förekommande fall förenade med avlöningsförstärkning på sätt

framgår av bilagan. Lönegradsplaceringen (avlöningsförstärkningen) gäller

fr. o. m. den 1 januari 1967, om annat ej anges i bilagan.

4. Extra ordinarie och extra tjänsteman i kammare och utskott skall,

när möjlighet icke föreligger att bereda honom arbete på grund av att

riksdagen icke är samlad, vidkännas C-avdrag i den mån han icke åtnjuter

semester.

5. Till innehavare av sådan för sekreterarpersonal (nuvarande notarie

med sekreterargöromål eller notarie) avsedd arvodestjänst som inrättats

för heltidstjänstgöring skall utgå arvode med belopp motsvarande löneklass

högst B 6 jämte de avlöningsförmåner i övrigt, som skulle ha tillkommit

honom om han varit extra tjänsteman.

Anmärkning

Organisationsutredningen förutser för dagen att här avsedd arvodestjänst kan komma att

erfordras

a) med heltidstjänstgöring under hela året: för en tjänsteman (tredje mannen) i

andra lagutskottet

b) med heltidstjänstgöring under hela vår- och höstsessionen: för två tjänstemän i

bevillningsutskottet samt en i vartdera banko-, jordbruks- och allmänna beredningsutskotten

samt

c) med heltidstjänstgöring under deI ao sessionerna: för en å tre tjänstemän i konstitutionsutskottet

och fem å sju tjänstemän i statsutskottet.

6. Till innehavare av sådan för kanslist avsedd arvodestjänst som inrättas

för heltidstjänstgöring skall utgå arvode med belopp motsvarande löneklass

högst A 17 jämte de avlöningsförmåner i övrigt som skulle ha tillkommit

honom om han varit extra tjänsteman.

Anmärkning

Organisationsutredningen förutser för dagen att här avsedd arvodestjänst kan komma

att erfordras för en kanslist i vartdera jordbruks- samt andra och tredje lagutskotten.

1 Här benämnd underbilaga till bilaga 3.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

7. Till annan tjänsteman i kammare och utskott, tillhörande sekreterareetter

kanslistpersonalen, skall utgå arvode med motsvarande tillämpning av

kommittékungörelsen.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må andra normer för bestämmande

av ersättning tillämpas av arbetsgivaren i fall då fråga är om arbete

av mera utpräglad bisysslenatur (exempelvis göromål som fullgöres av

kammarsekreterares ersättare, viss utredningspersonal inom kammares

kansli, specialföredragande i utskott m. fl.).

8. Till maskinskrivare vid snabbprotokollet skall utgå

dels exspektansarvode med 250 kronor för månad under vilken tjänstemannen

varit närvarande minst 75 procent av den tid för vilken tjänstemannen

inkallats till tjänstgöring,

dels ock timarvode med

kr. 14:— för tjänstgöring före klockan 18.00

kr. 17;— » » klockan 18.00—22.00

kr. 20:— » » efter klockan 22.00.

Protokollsanteckning

Maskinskrivare som tjänstgjort under helt plenum anses kallad för den tid under vilken

han tjänstgjort, d. v. s. minst två timmar.

9. Arvode till icke lönegradsplacerad korrekturläsare skall bestämmas

med utgångspunkt från löneklass A 22 och med beaktande av att normalarbetstiden

för lönegradsplacerad korrekturläsare bestämts till 35 timmar

per vecka.

10. I RAST införes följande bestämmelse:

»Till tjänsteman, som utsetts att vara ställföreträdare för direktören för

riksdagens förvaltningskontor, utgår ställföreträdartillägg med 216 kronor

för månad.»

Bestämmelsen skall gälla fr. o. in. den 1 juli 1966.

11. Denna överenskommelse, som slutits under förbehåll om riksdagens

lönedelegations godkännande, gäller, om annat ej följer av bestämmelse

ovan eller bilaga l1, från och med den 1 januari 1967 med samma giltighetstid

som RAST.

Löneplanslöner, löneklassanknutna arvoden samt avlöningsförstärkmngar

skall för år 1967 och 1968 uppräknas i överensstämmelse med vad som kan

komma att följa av överenskommelse härom inom den övriga delen av

riksdagsförvaltningen.

Övergångsbestämmelser

1. Tid som enligt den 31 december 1966 gällande avtal må tillgodoräknas

för erhållande av särskilt lönetillägg (»ålderstillägg») skall för placering i

löneklass tillgodoräknas den som erhåller lönegradsplacerad tjänst i den

nya organisationen.

‘2. Tjänsteman som fr. o. m. 1962 års riksdag (vårsessionen) varit anställd

i befattning med avlöning enligt avlöningsbestämmelserna för riksdagens

tillfälligt anställda tjänstemän och anmäler sig till men icke blir innehavare

av lönegradsplacerad tjänst i den nya organisationen må efter överenskommelse

mellan riksdagens förvaltningskontor och berörd huvudorganisation

erhålla särskild ersättning.

1 Se not på sid. 78.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Vad nu sagts skall jämväl gälla i fall då tjänsteman, som fr. o. m. 1962

års riksdag varit underkastad nämnda avlöningsbestämmelser och samtidigt

åtnjutit a\löning från annan statsanställning, erhåller tjänst i den nya organisationen

och därvid erhaller lägre avlöning än som motsvarar summan av

den från båda statsanställningarna uppburna avlöningen.

Ersättning som här avses må icke i något fall överstiga vad tjänstemannen

uppburit från riksdagen enligt ovannämnda avlöningsbestämmelser för

tiden 1/7—31/12 1966.

Stockholm den 14 september 1966

För riksdagens organisationsutredning

Fridolf Thapper

Statstjänarkartellen

Henry Ahldin

Statst j änstemännens

riksförbund

Jan F. NeumuUer

Sveriges akademikers

centralorganisation

Mats Börjesson

Tjänstemännens centralorganisations

statst

j änstemannasektion

Henry Lunde

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Underbilaga till bilaga 3

Lönegradsplacering av tjänster in. m.

Nuvarande

lönegrad

Tj änstebenämning

Antal

Föreslagen

lönegrad

(arvode)

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

Den inre riksdagsförval

Kamrarna

Stomnotarie.........

tningen

2

liögst

En i vardera kammaren

Förste stenograf......

7

Ae 27

arv.motsv.

Stenograf............

9

lkl. A 26

Ae 25

Normalarbetstid 40 tim./vecka,

Förste byråsekreterare

2

Ao 23

därav ca 30 tim. stenografar- bete

En i vardera kammaren

_

Stenograf............

121

arv.motsv.

Förste kanslist.......

2

lkl. A 21

Ae 19

En i vardera kammaren

Kanslist.............

6

högst

Tre i vardera kammaren. Ej

Reservstenograf......

Ae 17

befordringsgång

Exspektansarvode utgår med

Utskotten

Bevillningsutskottets

bankoutskottets

jordbruksutskottets

första, andra resp.

tredje lagutskottets

samt allmänna be- redningsutskottets

sekreterare..........

7

Cr 3

2 000 kr./år

Avlöningsförstärkning 324 kr./

Avdelningssekreterare

2

Cr 2

mån.

Konstitutionsutskottet. Under

Avdelningssekreterare

5

Cr 2

»fyllnadstjänstgöring» som

byråchef hos JO utgår av- löningsförstärkning med 324

kr./mån.

Statsutskottet

Sekreterare..........

6

Cr 1

Konstitutionsutskottet (1),

Förste kanslist.......

2

Ao 19

bevillningsutskottet (2),

första lagutskottet (1),

andra lagutskottet (1),

tredje lagutskottet (1)

Konstitutionsutskottet (1),

Kanslist.............

6

högst

statsutskottet (1)

Konstitutionsutskottet (1),

Ae 17

statsutskottet (1), bevill- ningsutskottet (1), j ordbruks- utskottet (1), första lagut- skottet (1), allmänna bered- ningsutskottet (1). Ej be- fordringsgång

Ungefärligt antal.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Nuvarande

lönegrad

Tjänstebenämning

Antal

Föreslagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

Riksdagens förvaltningskontor

Bo 5

Byråchef............

1

Bo 61

Avdelningsdirektör (för nuva-

rande innehavare oföränd- rad tjänstebenämning)

Ae 27

Byrådirektör.........

1

Be 51

Första arbetsenheten

Avdelningsdirektör. Femte ar-

betsenheten. Nu utgående

särskilt lönetillägg å 2 592

kr./år såsom föreståndare för

upplysningstjänsten indra-

högst

Byrådirektör.........

1

högst

Ae 291

ges

Femte arbetsenheten

Ae 27

högst

Ae 23

Förste byråsekreterare

2

högst

Ae 24»

Femte arbetsenheten

Ag 23

Kamrer............

1

Byrådirektör. Fjärde arbets-

enheten. Nuv. innehavare

äger åtnjuta lön efter löne-

klass A 29. Nu utgående

arvode å 1 056 kr./mån.

jämte »ålderstillägg» under

Ae 21

Förste revisor........

1

Ae 251

del av året indrages

Byrådirektör. Tredje arbetsen-

Ag 18-

heten

Förste byråsekreterare. Femte

Amanuens...........

3

högst

Ae 22

Korrekturläsare......

Ae 241

arbetsenheten

Normalarbetstid 35 tim./vecka

Assis ten t

—

3

Ae 21

Ao 15»

Ae 131

Ao 13

Kontorsskrivare......

1

Ae 11

Kansliskrivare.......

1

Kontorsskrivare. Femte arbets-

Ae 9

enheten

Kontorist............

i

Ae 11»

Kansliskrivare

1 Lönegradsplaceringen gäller fr.o.m. den 1 juli 1966.

ESSELTE AB. STHLM 66

614811

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.