Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående riksdagens revisorers verksamhet.

1966-02-08 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:1, Utlåtande i anledning av motion angående riksdagens revisorers verksamhet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år lfJ6G

1

Nr 1

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion

angående riksdagens revisorers verksamhet.

I den vid 1965 års riksdag väckta motionen nr 178 i andra kammaren av

herr Lundberg hemställs dels »att riksdagen måtte besluta att instruktionen

och arbetsordningen för riksdagens revisorer ändras på ett sådant sätt att

suppleant äger rätt att deltaga i sammanträdena på samma sätt som i riksdagens

utskott, att arvodena, om särskild ersättning för revisionsarbetet anses

skola utgå, skall jämkas och anpassas därtill och att utskottet måtte vidtaga

författningsändringar med hänsyn till ett positivt beslut», dels ock »att

riksdagen genom konstitutionsutskottet eller Kungl. Maj :t måtte utreda frågan

om inrättande av ett permanent riksdagens revisionsutskott och inkomma

med de förslag vartill utredningen kan föranleda».

Motionens behandling har uppskjutits till innevarande års riksdag.

Gällande ordning

De grundläggande bestämmelserna om riksdagens revisorer återfinns i

§ 72 riksdagsordningen. Där stadgas till en början, att riksdagen skall årligen

inom sex dagar efter dess öppnande förordna tolv revisorer, vilka till

halva antalet utses av vardera kammaren, med uppgift »att enligt regeringsformen

och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning». Hänvisningen till regeringsformen

torde endast innebära ett understrykande av revisorernas plikt

attÖbeakta dess stadganden. Några särskilda föreskrifter om revisorerna

innehåller inte regeringsformen; det enda stadgande som ger eu antydan

därom är § 107 vilken i tredje stycket talar om den av revisorerna forrattade

»generella översikt av statsmedlens utdelning».

Den nämnda paragrafen i riksdagsordningen utsäger i övrigt väsentligen

följande. Revisor utövar sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättats.

För varje revisor väljs en suppleant. Revisorerna väljer mom sig en ordförande,

som vid paria vota har utslagsröst. Slutligen stadgas att »de anmärkningar,

som revisorerna finna sig befogade att framställa, skola, sedan

förklaringar däröver inkommit, av riksdagen överlämnas till vederbörande

utskotts granskning och vidare behandlin

n».

De angivna

v,v''“ ------------ ^

bestämmelserna innebär att till revisor kan valjas aven annan

Bihang till riksdagens protokoll lilftO. 5 samt. 2 avd. Af 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1066

än riksdagsledamot. Denna möjlighet begagnas emellertid regelmässigt inle.

Vld revisorsvalen följs i praxis principerna att partigrupperna nominerar

revisorer efter anciennitet och att omval i allmänhet sker endast en eller

två gånger.

Den tor revisorerna enligt riksdagsordningen utfärdade instruktionen

tillkom år 1925 men har därefter vid flera tillfällen underkastats ändringar,

särskilt omfattande år 1949. Den är uppdelad på fyra avdelningar, varav

den första innehåller gemensamma bestämmelser och de övriga särskilda

bestämmelser angående revisionen av statsverket, riksbanken och riksgäldskontoret.

De gemensamma bestämmelserna innehåller bl. a. följande. Utöver ordförande

skall även väljas vice ordförande (§1). Revisorerna sammanträder på

kallelse av ordföranden (§ 2). De kan till befordran av revisionens skyndsamma

gång sammanträda på avdelningar för ärendenas beredning, men

varje förslag, som väcks på sådan avdelning, skall till avgörande föredragas

i plenum (§4). Till revisorernas förfogande står ett av dem i enlighet med

särskild personalförteckning tillsatt kansli under ledning av en kanslichef,

varutover i mån av behov särskilda sakkunniga kan anlitas (§5). Särskilda

berättelser över revisionen beträffande statsverket, riksbanken och riksgäldskontoret

skall avges den 15 december, dock att revisorerna må, om de

anser sarskdd anledning föreligga, före nämnda dag avge berättelse i visst

ämne (§ 6). Revisorerna äger, efter beslut i plenum, endera samfällt eller

genom avdelning eller särskilt utsedda delegerade eller ombud företaga besök

hos eller resa till allmänt verk eller inrättning (§ 7). Om suppleanter

innehaller instruktionen (§ 9) bestämmelser som skiljer sig från vad som

gäller for riksdagens utskott, oaktat de grundläggande bestämmelserna i

riksdagsordningen är lika. Sålunda skall suppleant endast inkallas då del

»uppkommer hinder för revisor att deltaga i revisionen», vilket innebär att

den ordinarie revisorn inte kan återtaga sin plats sedan suppleant en gång

inkallats. Om »tillfällig ledighet» för revisor föreskrivs endast att framställning

darom skall göras hos revisorerna; suppleant skall ej inkallas under

sådan ledighet. Särskilda ersättningsregler gäller vidare enligt instruktionen

(§ 10). Sålunda utgår arvode med 2 970 kronor årligen till revisor, som är

bosatt i Stockholm, och med 3 720 kronor till annan revisor. Ordföranden

och vice ordföranden erhåller särskilt arvode med 500 kronor för år. Vidare

galler vissa traktaments- och reseersättningsregler, som här kan förbigås.

Om revisionen av »statsverket» stadgas i instruktionen att revisorerna

vid sin granskning skall »tillse allt som till ett tillförlitligt omdöme om

statsverkets tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt; och böra revisorerna,

utan att, så vitt omständigheterna medgiva, förbigå detaljerna, huvudsakligen

granska dispositionerna, förvaltningen och resultaten på det hela»

(.§ 13). I praxis har, till följd av statsförvaltningens ökade omfattning, räkenskapsgranskning

alltmer skjutits i bakgrunden. I stället har strävan va
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966 3

rit att upptaga spörsmål av mera generell och principiell karaktär. Sedan

gammalt har revisorerna också ansett sig oförhindrade att behandla förhållanden

inom statsförvaltningen som befunnits anmärkningsvärda, aven om

de inte direkt avsett den finansiella förvaltningen.

De särskilda bestämmelserna om revisionen av riksbanken och riksgälds
kontoret

kan i detta sammanhang förbigås.

Enligt bemyndigande i instruktionen (§ 4) har revisorerna antagit en särskild

arbetsordning. I denna föreskrivs bl. a., att revisorerna skall fördela

sig på tre avdelningar om vardera fyra ledamöter med en ärendefördelning

som besluts i plenum (§5), varje revisor dock obetaget att vacka förslag

om granskning av ärende, oavsett till vilken avdelning detsamma kan komma

att hänskjutas (§ 7).

Om riksdagsbehandlingen av revisionsberättelserna må följande antecknas.

De som avser riksbanken och riksgäldskontoret granskas av bankoutskottet

som avger utlåtande till riksdagen med uttalande huruvida ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige eller ej, varom riksdagen besluter. Av revisionsberättelsen

rörande statsverket överlämnas ett exemplar till regeringen,

som infordrar förklaringar från de av revisorernas anmärkningar berörda

verken och befattningshavarna. Berättelsen och förklaringarna hänvisades

tidigare av riksdagen till statsutskottet, men med början vid 1964 års riksdag

har remiss i stället skett av varje punkt till det utskott, under vars handläggning

den sakligt sett hemmahör. Utskottsbehandlingen utmynnar allt efter

omständigheterna i hemställan endera om framställning till regeringen eller

om att anmärkning — såsom oberättigad eller därför att den redan föranlett

rättelse eller på annan grund — inte skall föranleda nagon riksdagens

åtgärd. Regeringens åtgärder i anledning av mottagna riksdagsskrivelser redovisas

för följande riksdag i samband med den allmänna redovisningen av

handläggningen hos regeringen av riksdagens skrivelser.

Slutligen må nämnas att föreskrifter om skyldighet att tillhandahålla revisorerna

handlingar och upplysningar lämnas i en kungl. kungörelse från

år 1949.

Reformer och reformförslag under senare år

Riksdagens revisorer i nuvarande betydelse av ett organ med uppgift att

granska ej endast riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning utan även

statsverket i övrigt tillkom genom 1810 års riksdagsordning. Deras verksamhet

och arbetsmöjligheter begränsades länge genom uppdragets karaktär att

avse endast en tidsbestämd revisionsförrättning. Sålunda gällde anda till år

1925, alt revisionen inte fick pågå längre än två månader, eu lid som nämnda

år utsträcktes till Ire månader. Vid 1937 års riksdag möjliggjordes för

revisorerna genom ändring av deras instruktion alt ulse sekreterare och

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966

planlägga arbetet redan vid ett konstituerande sammanträde, innan själva

rcvisionsförrättningen tagit sin början. Genom reformer år 1949, omfattande

så\äl grundlagsändringar som en tämligen genomgripande omarbetning av

instruktionen, omvandlades revisionen till ett permanent organ med fast

kansli; den är därefter att anse som ett riksdagens verk.

1 detta sammanhang torde det vara tillräckligt att anteckna huvudpunkterna

i 1949 års reformer och i de reformförslag som därefter framkommit,

främst genom författningsutredningen.

I sin berättelse om statsverket framförde 1916 års revisorer vissa önskemål

om reformer beträffande revisionens arbete. Vid sin granskning av berättelsen

fann statsutskottet vid påföljande års riksdag, att vad revisorerna

anfört var av sådan betydelse att en översyn av bestämmelserna rörande revisionsverksamheten

borde komma till stånd. Med bifall till utskottets hemställan

uppdrog riksdagen åt riksgäldsfullmäktige att föranstalta om en

skyndsam utredning i ämnet. Fullmäktige tillsatte för ändamålet en kommitté,

vilken antog benämningen 1917 års revisionsutredning. Denna avgav

ett betänkande, som blev föremål för behandling av 1918 års riksdag. Beredningen

uppdelades mellan konstitutions- och statsutskotten, vilka båda, med

understrykande av det angelägna i att en effektivisering av revisionen kom

till stånd, i huvudsak tillstyrkte utredningens förslag. Riksdagen följde utskotten.

Då grundlagsändringar blev erforderliga, kunde reformerna slutligt

genomföras först år 1919. De innebar huvudsakligen följande, redovisat efter

de båda utskottsbetänkandena år 1948.

Konstitutionsutskottet (bet. nr 16) uttalade sig särskilt på tre punkter,

rill en början tillstyrktes utredningens förslag, att val av revisorer skulle

förrättas samtidigt med utskottsvalen, till vinnande av att kansliet skulle

kunna påbörja förberedelserna för revisionen omedelbart i riksdagens början.

Vidare förordade utskottet, i likhet med utredningen, att riksdagsordningens

dåvarande begränsning av varje revision till att avse »ett räkenskapsår»

skulle utgå. Ytterligare föreslog utskottet, som på denna punkt

gick utöver utredningens förslag, att genom en jämkning av riksdagsordningens

stadgande skulle öppnas möjlighet för revisorerna att vid sidan av

sin årliga berättelse inkomma med framställningar till riksdagen om och

när särskild anledning gjorde det påkallat.

Statsutskottet (uti. nr 42) handlade bl. a. den viktiga frågan om inrättande

av ett fast kansli för revisorerna och tillstyrkte i denna de! utredningens

förslag. Ytterligare tre reformfrågor upptogs av utskottet, vilka bör här

nämnas. Till en början anslöt sig utskottet till utredningens mening, att

bestämmelserna om skyldighet för statsmyndigheter och andra att tillhandahålla

revisorerna uppgifter m. in., vilka då var spridda i ett flertal olika författningar,

borde sammanföras, så som skedde genom 1949 års ovannämnda

kungörelse. Vidare tillstyrkte utskottet utredningens förslag, att riksdagen

borde hos Kungl. Maj :t anhålla om meddelande till följande riksdag om de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966

åtgärder som föranletts av en riksdagsskrivelse i anledning av revisorernas

berättelse. Slutligen underströk utskottet utredningens uttalanden rörande

rekryteringen av revisorer och anförde, att revisorer med intresse och fallenhet

för uppdraget borde ha utsikter att få sina mandat förnyade utan att

hindras av tillämpad praxis att omval inte skedde mer än ett visst antal

gånger.

Det må här även antecknas, alt frågan om de särskilda ersättningsreglernas

utformning behandlades vid 1949 års riksdag, varvid de bestämmelser

fastlades som alltjämt gäller.

Under tiden efter år 1949 har reformfrågor rörande revisionen aktualiserats

i riksdagen väsentligen vid två tillfällen.

Vid 1958 års A-riksdag väcktes motioner med hemställan om utredning

rörande sättet att utse revisorer. Motionärerna vände sig mot den alltjamt

tillämpade praxis att nominera revisorer efter anciennitet och medge omval

endast en eller två gånger. Konstitutionsutskottet uttalade i avgivet utlåtande

(nr 3), att frågan skulle bli behandlad av författningsutredningen och

att en särskild utredning därför inte var påkallad. Motionerna avslogs.

I en motion vid 1959 års riksdag hemställdes om sådan ändring i riksdagsordningen,

att lagstiftningsfrågor, som upptages av revisorerna, bleve

hänvisade till vederbörande fackutskott i riksdagen. I sitt utlåtande (nr 4)

uttalade konstitutionsutskottet, att dåvarande ordning för behandling i

riksdagen av revisorernas berättelse rörande statsverket inte var helt ändamålsenlig,

men att någon reform inte borde då genomföras med hänsyn till

författningsutredningen. Motionen avslogs. — Som ovan nämnts har sedermera

ett ändrat remissförfarande enligt den ifrågavarande motionärens

intentioner kommit till stånd.

Riksdagens revisorer behandlades sedermera, om än kortfattat, a''\ författningsutredningen

i dess år 1963 avgivna betänkande med förslag till

ny regeringsform (SOU 1963: 17, s. 468 ff). Inledningsvis uttalade utredningen,

att det syntes angeläget att revisionen bedrivs så att den fungerar

som ett betydelsefullt aktivt organ för riksdagens kontrollmakt. Därigenom

kan revisorerna, framhöll utredningen, inte bara verka som ett värdefullt

komplement till den under regeringen sorterande revisionsverksamheten

utan även utgöra en viktig informationskälla för riksdagen beträffande

förhållandena inom statsförvaltningen. Om utredningens närmare förslag

och synpunkter i fråga om revisionen må följande här antecknas.

Enligt utredningens bestämda uppfattning har de omständigheterna, att

revisorerna väljs efter anciennitet och alt omval i allmänhet sker bara eu

eller högst två gånger, inte varit ägnade alt befrämja effektiviteten i revisionsarbetet.

Utredningen har därför föreslagit, att revisorerna skall utses

för hel valperiod, dvs. fyra år. Även med denna förlängda mandatperiod bör

möjlighet till omval finnas och utnyttjas. Den ökade kontinuitet, som sålunda

vinns, bör bidraga till att stärka revisionens effektivitet. För att dclla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966

syfte skall uppnås är det enligt utredningens mening också betydelsefullt,

att revisorerna inte utses efter anciennitet utan med hänsyn enbart till vederbörandes

lämplighet för uppdraget. Vidare framstår det enligt utredningens

mening som angeläget, att de som utses till revisorer verkligen har

möjlighet att ägna erforderlig tid åt uppdraget. Till revisorer utsedda personer

bör därför inte i högre utsträckning åläggas eller åtaga sig andra tidskrävande

uppdrag inom riksdagsarbetet. Liksom hittills bör till revisor kunna

utses även annan än riksdagsledamot.

Utredningen ifrågasätter ingen ändring däri, att revisionen inte är knuten

till

med hänsyn till angelägenheten av viss arbetsrytm i revisionsverksamheten,

i första hand en gång varje år till riksdagen avge berättelse över sin verksamhet,

särskilt för riksbanken, för riksgäldskontoret och för granskningsverksamheten

i övrigt. I likhet med vad som nu gäller bör möjlighet finnas

för revisorerna att även eljest, när skäl därtill föreligger, meddela riksdagen

vad de vid sin granskning funnit förtjäna uppmärksamhet. Det är

enligt utredningens mening angeläget, att denna möjlighet utnyttjas.

Vad utredningen i övrigt anfört om revisionen torde här kunna förbigås

som väsentligen avhängigt av dess förslag i fråga om riksdagens arbetsformer.

Motionen och remissyttrande av revisorerna

1 motionen hemställes dels om ändrade regler rörande suppleanter och arvoden,

dels om en allmän översyn av revisionen. I fråga om suppleanterna

förordas, att dessa skall genom ändring i instruktionen ges samma ställning

som suppleanterna i riksdagens utskott. De bör sålunda få rätt att inträda i

ordinarie revisors ställe även vid tillfälligt förfall. Som en konsekvens av

en sådan reform måste arvodesbestämmelserna ändras. Motionären framhåller

också, att arvodesfrågan bör upptagas till prövning med hänsyn till

att riksdagsarvodena justerats; beaktas bör emellertid att arvode ej utgår

för utskottsarbete. Dessa smärre reformer är emellertid inte tillfyllest. Enligt

motionärens mening bör den statliga förvaltningens starka expansion

föranleda, att revisionen utbyggs och görs mera effektiv. Detta synes böra

ske genom att revisionen ombildas till ett ständigt utskott, arbetande året

om och kommunicerande direkt med riksdagen som övriga utskott.

Över motionen har inhämtats remissyttrande av 1965 års revisorer. Detta

fogas som bilaga till detta utlåtande. Innehållet är i huvudsak följande.

Revisorerna tillstyrker den av motionären förordade reformen beträffande

suppleanterna, ehuru den anges komma att medföra vissa praktiska

svårigheter. Likaså finner revisorerna en översyn av arvodesbestämmel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966 7

serna påkallad. Därvid bör övervägas inte bara beloppen utan även om årseller

sammanträdesarvoden bör utgå eller en kombination av bådadera.

Revisorerna har vidare funnit påkallat, att en särskild utredning tillsätts

för en allmän översyn av revisionens organisation och verksamhetsformer.

Bland frågor, som därvid bör särskilt uppmärksammas, nämns

främst de om mandatperiodens längd och om de principer som bör tilllämpas

vid val av revisorer. Det bör allvarligt övervägas, om val bör ske för

fyra år, med omval ej endast tillåtet utan normalt förekommande. Lämpligt

synes vara en ordning med successiv förnyelse av revisorerna. Vidare

bör enligt revisorerna särskild uppmärksamhet ägnas frågan, om särskilda

författningsbestämmelser eller organisatoriska anordningar må vara påkallade

för att revisorerna mera odelat skall kunna ägna sig åt sitt uppdrag.

Uppslaget att omvandla revisionen till ett utskott bör prövas positivt. En

annan metod för redovisningen av granskningsarbetets resultat bör även

övervägas, närmast att ärendena slutförs vart och ett för sig och framläggs

av revisorerna först sedan dessa själva inhämtat yttranden från berörda

myndigheter. Slutligen påpekar revisorerna, att kansliets utformning och

ställning inte kan förbigås vid en sådan utredning som förordas.

Utskottet

1 förevarande motion, vilken väcktes föregående år och då uppsköts till

innevarande riksdag, hemställs dels om en utredning rörande åtgärder för

att effektivisera riksdagens revisorers verksamhet, dels om vissa omedelbara

reformer, avseende revisorssuppleanternas ställning och utformningen

av de för revisionen gällande särskilda ersättningsreglerna. I yttrande över

motionen har 1965 års revisorer uttalat, att de i likhet med motionären anser

det påkallat att en särskild utredning tillsätts för att behandla ifrågavarande

problemkomplex. Revisorerna har gett ett flertal exempel på konkreta

frågor, som bör övervägas av en sådan utredning.

Det är uppenbart, att den verksamhet, som bedrivs av riksdagens revisorer,

har fått en ständigt ökande betydelse genom den offentliga förvaltningens

starka expansion under de senaste decennierna. Som författningsutredningen

framhöll kan revisorerna verka inte bara som ett värdefullt

komplement till den under regeringen sorterande revisionsverksamheten

utan även utgöra en viktig informationskälla för riksdagen beträffande förhållandena

inom statsförvaltningen. Att revisionen år 1949 ombildades från

ett organ för en tidsbestämd revisionsförrättning till ett permanent arbetande

riksdagens verk framstår med hänsyn härtill som en naturlig följd

av utvecklingen. Otvivelaktigt är emellertid att revisionen ännu inte erhållit

eu sådan uppbyggnad och sådana verksamhetsformer, som svarar mot

arbetsuppgifternas vikt. Som framhållits både av författningsutredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966

och av 1965 års revisorer i deras yttrande över föreliggande motion brister

revisionen idag åtskilligt i effektivitet. Det är enligt utskottets mening högst

angeläget, att möjligheterna att åstadkomma en mera tillfredsställande

ordning noga överväges. Utskottet vill därför tillstyrka, att en utredning

kommer till stånd rörande möjligheterna att effektivisera riksdagens revisorers

verksamhet.

Den förordade utredningen bör verkställa en allmän översyn av revisionens

organisation och verksamhetsformer. Därvid bör de olika uppslag och

synpunkter särskilt prövas, som framförts av författningsutredningen och

av 1965 års revisorer i deras yttrande i detta ärende. Denna prövning bör

emellertid ske helt förutsättningslöst; utskottet är sålunda inte berett att

nu uttala sig om tanken på att ombilda revisionen till ett utskott men finner

tydligt, att åtskilliga problem kan visa sig förenade med en sådan

lösning. Utredningen bör särskilt undersöka i vad mån reformer är möjliga

inom gällande grundlagsbestämmelsers ram. Utskottet har för sin del

på grundval av vad som framkommit i ärendet erhållit uppfattningen, att

goda möjligheter finns att åstadkomma förbättringar utan grundlagsändringar,

men att vissa sådana torde böra ske.

Frågorna om revisorssuppleanternas ställning och om utformningen av

de för revisionen gällande särskilda ersättningsreglerna, där motionären

hemställt om omedelbara reformer, bör enligt utskottets mening prövas av

utredningen.

Ifrågavarande utredning bör enligt utskottets mening lämpligen, liksom

riksdagens organisationsutredning, tillsättas av talmanskonferensen. Den

bör bedriva sitt arbete med sådan skyndsamhet, att förslag till de reformer,

som är möjliga utan grundlagsändring, kan behandlas vid höstsessionen

av årets riksdag och genomföras från och med år 1967.

Utskottet vill slutligen anteckna, att riksdagens revisorer i sin till årets

riksdag överlämnade berättelse angående granskningen av statsverket upptagit

frågan om revisionens förhållande till riksrevisionsverket. Denna punkt

i berättelsen har hänvisats till konstitutionsutskottet, som kommer att upptaga

den till behandling först under höstsessionen. Det angivna spörsmålet

bör enligt utskottets mening inte beröras av den nu förordade utredningen.

Av anförda skäl hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 178 från

år 1965, uppdraga åt talmanskonferensen att tillsätta en

utredning rörande åtgärder för effektivisering av riksdagens

revisorers verksamhet i enlighet med vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 8 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 11)66

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Carl Albert Anderson,

Dahl, Dahlberg* och Sörenson samt fröken Stenberg; och

från andra kammaren: herrar Adamsson, Magnusson i 1 umhult, fru

Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping, Larsson i

Luttra*, Andersson i Billingsfors, Westberg, Andersson i Storfors och Boo.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966

Bilaga

Till

Riksdagens konstitutionsutskott

Genom skrivelse den 22 mars 1965 har konstitutionsutskottet berett riksdagens

revisorer tillfälle att avgiva yttrande över den vid årets riksdag

inom andra kammaren av herr Lundberg väckta motionen nr 178. Med anledning

därav får revisorerna anföra följande.

Motionens syfte kan allmänt sägas vara att få en effektivisering av statsrevisionen

till stånd. Som en mera kortsiktig åtgärd föreslås att möjligheter

skapas för suppleant att aktivt deltaga i revisionsarbetet. Därutöver anses

organisation och verksamhetsformer böra underkastas en grundlig översyn,

varvid frågan om statsrevisionens omvandling till ett riksdagens revisionsutskott

särskilt bör prövas.

Grundläggande bestämmelser om suppleants deltagande i revisionsarbetet

återfinnes i § 72 andra stycket riksdagsordningen, vari stadgas följande.

För varje revisor väljes en suppleant att vid förfall för honom inträda.

Vid förfall för både revisor och hans suppleant bestämmes övriga

suppleanters tjänstgöring av den ordning, i vilken de blivit valda.

Stadgandet — som före de vid årets vårriksdag genomförda grundlagsändringarna

var infört i riksdagsordningen såsom § 73 —- överensstämmer

i princip med vad som enligt § 36 mom. 3 riksdagsordningen gäller i

fråga om suppleant i riksdagsutskott. Då sådan suppleant, utan att ersätta

ordinarie ledamot, får vara närvarande vid utskottssammanträde och

inom flera utskott (utskottsavdelningar) även får deltaga i därvid förekommande

överläggningar, synes kunna dragas den slutsatsen att något

grundlagsfäst hinder icke föreligger för att suppleant på motsvarande sätt

medverkar i revisionsarbetet.

I förevarande sammanhang måste emellertid hänsyn jämväl tagas till

revisorernas instruktion (SFS 1949: 358 med ändr. 1961: 670), vilken närmare

reglerar verksamheten. Av intresse därvidlag är bestämmelserna i

§ 9, vilken har följande lydelse.

Uppkommer hinder för revisor att vidare deltaga i revisionen eller

uteblir han av annan orsak, skall enligt de närmare bestämmelser, som

finnas meddelade i 73 § riksdagsordningen, suppleant inkallas. Beslut

därom fattas av revisorerna i plenum och skall avse återstående tid av

revisorsuppdraget.

Behöver revisor under pågående revision tillfällig ledighet, skall han

därom göra framställning hos revisorerna.

Nu återgivna bestämmelser, såsom de hittills tillämpats och efter sin

ordalydelse uppenbarligen bör tillämpas, utestänger suppleant praktiskt

taget helt från revisionsarbetet. År revisor förhindrad att deltaga i visst

sammanträde, förutsättes att hans stol står tom. Endast om hindret är av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 är 1906

11

mera stadigvarande natur skall suppleant inkallas. Beslut härom får därjämte

till följd att den för revisorsuppdraget ursprungligen valde icke kan

återtaga sin plats, även om hindret av någon anledning skulle upphöra.

Denna effekt skapar i sin tur en obenägenhet att inkalla suppleant, alldeles

oavsett det sakliga behovet därav.

Av det sagda framgår att § 9 i revisorernas instruktion måste helt omarbetas,

därest det skall bli möjligt att låta revisorssuppleant, på motsvarande

sätt som ut skott ssuppleant, deltaga i det löpande arbetet.

En sådan ändring, i vissa hänseenden innebärande en fördubbling av antalet

revisorer, skulle utan tvivel medföra en del praktiska svårigheter. Sålunda

skulle bl. a. erfordras större lokalutrymmen, både för plenisammanträden

och för avdelningssammanträden, än de som för närvarande står

revisorerna till huds. Då emellertid med nu tillämpade principer föi a al a\

revisorer det ofta icke kan undvikas att revisor blir tillfäligt förhindrad

att närvara vid ett sammanträde eller deltaga i en resa och då det visat sig

vara till förfång för verksamhetens behöriga gång att suppleant därvid icke

kan träda i hans ställe, anser sig revisorerna för sin del böra tillstyrka

motionärens förslag att möjlighet beredes suppleant att i fortsättningen aktivt

medverka i revisionsarbetet.

Utöver omarbetning av § 9 i revisorernas instruktion förutsätter en

dylik omläggning av verksamheten att arvodesbestämmelserna anpassas

efter det nya läge som då uppstår. För närvarande utgår till revisor ett årligt

arvode av 3 720 kronor, varjämte ordföranden och vice ordföranden

äger uppbära särskilda tilläggsarvoden om vardera 500 kronoi. Bortsett

från att den tidigare arvodesdifferentieringen mellan i huvudstaden bosatt

revisor och annan revisor numera upphört, har de angivna beloppen gällt

oförändrade alltsedan år 1949, ett förhållande som utgör ytterligare ett skäl

för att arvodesfrågan nu bör upptagas till närmare prövning. Därvid synes

böra övervägas icke blott med vilket belopp arvodena bör utgå utan aven

om de bör ha formen av årsarvoden eller av sammanträdesarvoden eller

om eu kombination av de båda nämnda arvodestyperna kan vara mest ändamålsenlig.

Den speciella ersättning som må tillkomma suppleant under

resa i revisionsärende torde samtidigt böra författningsmässigt regleias. Allt

detta kräver en överarbetning och komplettering av bestämmelserna i § 10

i revisorernas instruktion.

Vad sedan angår den mera vittsyftande frågan om grunderna tor riksdagens

revisorers verksamhet i allmänhet delar revisorerna motionärens

uppfattning, att gällande ordning härutinnan är mindre tillfredsställande.

De olägenheter som framträder äger samband med framför allt följande omständigheter.

Enligt § 72 riksdagsordningen skall val av revisorer toretagas ärligen.

Revisors mandattid är således i princip ettårig. Praxis har dock utvecklats

därhän, att omval normalt förekommer visst antal gånger. Riksdagspartierna

tillämpar därvid något olika regler, men i allmänhet innehar vederborande

sitt revisorsuppdrag allenast två eller tre år. Även med beaktande

av att de personer som utses till revisorer har en långvarig erfarenhet av

offentlig verksamhet, ofta förvärvad på betydelsefulla förtroendeposter av

olika slag, måste emellertid med hänsyn till statsförvaltningens nuvarande

omfång och alltmer komplicerade beskaffenhet en mandatperiod om tva

eller tre år anses vara alltför kort för ett uppdrag av förevarande karaktar.

Vederbörande revisor hinner nätt och jämt att bli förtrogen med de speciella

förhållanden under vilka verksamheten bedrives, innan han nödgas lam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i dr

na sin plats åt en nytillträdande, som efter ett fåtal år står inför samma situation.

Detta ständiga personbyte, som icke minst gör sig märkbart i frå»a

om ordförandeposten, måste självfallet inverka menligt på arbetets kontinuerliga

fortgång och planering samt skapa en viss administrativ osäkerhet.

Den kol ta mandattiden får även till följd, såsom ovan antytts, att revisorsuppdraget

förlänas en prägel av tillfällighet, vilket knappast befrämjar en

mera helhjärtad arbetsinsats.

Det har ibland hävdats att revisorsuppdragets spridning på ett flertal

hander skulle medföra den fördelen, alt den erfarenhet som vinnes under

revisionsarbetet bättre kan utnyttjas under riksdagsarhetet i övrigt. Gentemot

detta må erinras om att anciennitetsprincipen som regel iakttages vid

val av revisorer, vilket nästan undantagslöst leder till att vederbörande kort

tid efter sm avgång som revisor lämnar även riksdagen. Betecknande är

att av de nuvarande riksdagsledamöterna allenast åtta i första kammaren

och fem i andra kammaren varit revisorer. De angivna talen tyder knappast

på att den fördel man velat se förknippad med den korta mandatperioden

skulle ha något verklighetsunderlag.

En annan olagenhet som följer av nuvarande regler för riksdagens revisorers

verksamhet må här något beröras. Det gäller sältet för publicering

av resultatet av den verkställda granskningen, försåvitt avser statsverket.

Häi utinnan föreskrives i instruktionen att över revisionen skall avgivas

särskild berättelse. Dagen härför är fastställd till den 15 december

eller, om helgdag då inträffar, den 16 december. Om särskild anledning därtill

anses föreligga, må revisorerna därjämte före nämnda dag avgiva berättelse

i visst ämne. Denna möjlighet begagnas dock ytterst sällan; det normala

är således att de iakttagelser som gjorts under granskningen redovisas

i etl sammanhang. Enligt gammal praxis delgives dagspressen genom

ett TT-referat huvudinnehållet i berättelsens olika punkter samtidigt med

avlämnandet. Först därefter införskaffas genom Kungi. Maj :ts försorg yttranden

och förklaringar från vederbörande myndigheter in. in.

Mot detta tillvägagångssätt kan riktas invändningar i framför allt två

avseenden. För det första vållas en icke önskvärd splittring och snedbelastning

av det löpande arbetet genom att de olika ärendena icke kan slutbehandlas

i tur och ordning utan måste hållas »öppna» till långt fram på

hösten, då under några korta veckor och ofta efter stark forcering berättelsen

skall ges den definitiva utformningen. För det andra skapas icke

sallan onödiga missförstånd och motsättningar genom att därav berörda

myndigheter först i efterhand får del av revisorernas uttalanden. Att redovisningen

av revisionsarbetets resultat är koncentrerad till en bestämd

tidpunkt under året brukar dessutom på sina håll framkalla högt uppskruvade

förväntningar om sensationer, vilket knappast bidrager till eu

objektiv och mera nyanserad debatt om de spörsmål som revisorerna fäst

uppmärksamheten på.

I förevarande sammanhang må slutligen framhållas, att den praxis som

under senare år utbildats i fråga om riksdagens ställningstagande till revisionsberättelsen

ej heller ter sig särskilt tillfredställande''. Tidigare behandlades

berättelsens olika avsnitt, med några få och av anslagstekniska skäl

föranledda undantag, på endast en avdelning inom statsutskottet. Numera

uppdelas emellertid berättelsen såväl på en råd olika utskott som inom

statsutskottet på dess olika avdelningar. Det motiv som föranlett denna omkiggning

— att visst ärende skall hänskjutas till det utskott iden utskottsavdelning)

dit det enligt eljest tillämpade principer sakligt hör — är själv
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år li>66

13

fallet i och för sig riktigt. Uppdelningen har å andra sidan medfört att det

icke längre är möjligt att få någon samlad överblick över den ställning som

riksdagen visst år tagit till revisorernas uttalanden; erinras må att 1963

års berättelse behandlas i icke mindre än tio olika utlåtanden, fördelade

på sex utskott. I många fall är behandlingen också ytterst summarisk och

kan knappast anses svara mot betydelsen av de ämnen som redovisas i berättelsen.

1 författningsutredningens betänkande med förslag till regeringsform

(SOU 1963: 17) bar frågan om en effektivisering av riksdagens revisorers

verksamhet varit föremål för viss uppmärksamhet. Av kända skäl är det

emellertid ovisst i vad mån de olika förslag som framlagts av utredningen

kommer att läggas till grund för en författningsreform. Avsikten synes nu

närmast vara att överläggningar i saken skall upptagas mellan företrädare

för de fyra demokratiska partierna. Självfallet är det icke möjligt att nu

ha någon bestämd uppfattning om resultatet av dessa överläggningar, men

man torde kunna räkna med att frågan om statsrevisionens organisation och

verksamhetsformer kommer att tilldraga sig endast en ringa del av intresset

i den stora mängd av författningsfrågor som därvid behandlas. Mot

denna bakgrund anser revisorerna i likhet med motionären det vara påkallat,

att en särskild utredning tillsättes för behandling av förevarande problemkomplex.

Vilka frågor som enligt revisorernas mening därvid bör ställas i förgrunden

framgår i stort sett av den kritiska belysning som i det föregående

ägnats vissa sidor av verksamheten. Av grundläggande betydelse är

frågan om mandatperiodens längd och om de principer som i övrigt bör tilllämpas

vid val av revisorer. Det synes således böra allvarligt övervägas om

icke, såsom författningsutredningen föreslagit, mandatperioden bör förlängas

till fyra år. Självfallet bör, för att effekten därav skall bli den avsedda,

omval icke blott tillåtas utan även bli normalt förekommande, varvid

reglerna lämpligen bör utformas så, att de i mån av behov möjliggör

en successiv förnyelse av revisionen. Speciell uppmärksamhet synes vidare

böra ägnas frågan, i vad mån särskilda författningsbestämmelser eller organisatoriska

anordningar kan vara erforderliga för att revisorerna mera

odelat skall kunna ägna sig åt sitt ansvarsfulla och maktpåliggande uppdrag.

Enligt motionärens mening skulle denna fråga kunna lösas genom

att statsrevisionen gåves ställningen av ett permanent arbetande utskott, varav

även skulle följa att revisionen finge befogenhet att direkt hänvända sig

''ill riksdagen med de framställningar som bedömdes vara motiverade. I jämförelse

med nuläget skulle en dylik lösning otvivelaktigt medföra stora fördelar,

och förslaget torde därför böra positivt prövas.

Som också berörts i det föregående framstår nu tillämpade former för

redovisningen av granskningsarbetels resultat som otillfredsställande. Det

synes därför vara i hög grad förtjänt att övervägas om icke eu annan metod

i fortsättningen bör tillämpas, innebärande att revisionsärendena fortlöpande

slutföres var för sig och delgives riksdagen i form av officiella uttalanden

från revisorernas sida först sedan förklaringar inhämtats från de av

saken berörda myndigheterna.

Vid en översyn av nu åsyftat slag kan frågan om utformningen av det

kansli som revisorerna även framdeles får anses vara i behov av självfallet

icke förbigås. Vid prövningen av personalorganisationen samt däri ingående

tjänstemäns antal och löneställning torde böra beaktas icke blott

arbetets höga kvalitet och säregna, från den administrativa karriären

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1966

i övrigt avvikande natur utan även den i flera hänseenden ömtåliga och utsatta

ställning som ifrågavarande tjänstemän intager.

Till sist må erinras om att frågan om riksdagens revisorers verksamhet

äger visst samband med frågan om den statliga revisionens ställning över

huvud taget. Revisorerna anser sig dock sakna anledning att i förevarande

sammanhang närmare ingå på nämnda spörsmål.

Sammanfattningsvis må uttalas att revisorerna i nära överensstämmelse

med motionärens förslag tillstyrker dels att möjlighet beredes suppleant

att fortlöpande deltaga i revisionsarbetet, vilket förutsätter en omedelbar

överarbetning av §§ 9 och 10 i revisorernas instruktion, dels att en särskild

utredning utan dröjsmål tillsättes för att i övrigt pröva frågan om organisation

och verksamhetsformer för riksdagens revisorer. Mariestad den 14

juni 1965.

På riksdagens revisorers vägnar:

BENGT ELMGREN

Per Dahlberg

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:67 Skrivelse till Talmanskonferensen i anledning av motion angående riksdagens revisorers verksamhet. a1 i texten