Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående partiernas inkomster och utgifter m. m. Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft 1) de likalydande motionerna nr 145 i första kammaren av herrar Adolfsson och Werner samt nr 198 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl., och 2) motionen nr 325 i andra kammaren av herrar Haglund och Hammarberg.

1966-02-22 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:15, Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående partiernas inkomster och utgifter m. m. Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft 1) de likalydande motionerna nr 145 i första kammaren av herrar Adolfsson och Werner samt nr 198 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl., och 2) motionen nr 325 i andra kammaren av herrar Haglund och Hammarberg.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Nr 15

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om utredning angående partiernas inkomster och

utgifter m. m.

Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft

1) de likalydande motionerna nr 145 i första kammaren av herrar

Adolfsson och Werner samt nr 198 i andra kammaren av herr Hermansson

m. fl., och

2) motionen nr 325 i andra kammaren av herrar Haglund och Hammarberg.

I motionerna vid 1) hemställs, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

begär förslag till lagstiftning angående redovisningsskyldighet för penningbidrag

till de politiska partierna». Beträffande motiveringen får utskottet

hänvisa till motionen i första kammaren.

I motionen vid 2) hemställs, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om en allsidig utredning beträffande partiernas inkomster

och utgifter i den del som icke täcks av det statliga bidraget».

Frågornas behandling före införandet av partistöd

Förslag om att politiska partier skall åläggas att offentligt redovisa

sina inkomster och utgifter har prövats vid ett flertal tillfällen under de

sista decennierna. Närmare redogörelser för frågans utveckling lämnas i

första lagutskottets nedan berörda utlåtanden 1949:28 och 1964:19. Här

skall endast ges en kort översikt.

I motioner vid 193b, 1935, 1945 och 1946 års riksdagar begärdes utredning,

huruvida och under vilka förutsättningar politiska partier borde

åläggas att bokföra sina inkomster och utgifter samt att offentligen redovisa

sina räkenskaper. Samtliga dessa motioner avslogs av riksdagen.

Frågan återupptogs i motioner vid 1949 års riksdag. Därutöver väcktes

motioner, vilkas syfte i första hand var att nå en reducering av partiernas

valkostnader. Denna gång beslöt riksdagen, med bifall till första lagutskottets

hemställan i gemensamt utlåtande (nr 28) över nämnda motioner, att

begära utredning av frågan, om politiska partier borde åläggas bokfö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15 år 1966 5

ringsplikt och skyldighet att avge offentlig redovisning. Utskottet anförde

i huvudsak följande. En offentlig redovisning skulle kunna motverka vissa

osunda drag i den politiska debatten. Emellertid måste det tillses, att man

inte trädde för nära den enskildes rätt att hysa och understödja vilken

politisk åskådning som helst utan att behöva ge den till känna. Det vore

vidare önskvärt, om valkostnaderna kunde reduceras, men det syntes tveksamt,

om större resultat kunde nås på den anvisade vägen. Dock kunde

det vara av värde att få veta, hur stora belopp partierna måste anskaffa för

sina valrörelser. Vissa skäl talade sålunda för offentlig redovisning, men

det måste bli mycket svårt att utforma regler i ämnet. Svårigheter skulle

möta redan då det gällde att bestämma vilka lagstiftningen skulle omfatta.

Vidare uppkom frågor om hur den åsyftade offentligheten skulle åstadkommas,

om särskild granskning av redovisat material borde ske etc.

Uppenbarligen fanns det ingen möjlighet att konstruera ett kontrollsystem

som inte kunde kringgås, utan i huvudsak maste en lagstiftning bygga pa

lojal medverkan från de olika partiernas sida. Med hänsyn till fragans betydelse

ansåg utskottet emellertid, att det trots svårigheterna fanns anledning

att företaga en utredning.

Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes av partifinansieringssakkunniga,

som år 1951 avgav ett betänkande »Om offentlig redovisning

av den politiska propagandans finansiering» (SOU 1951:56). De sakkunniga

ställde sig avvisande till lagstiftningsåtgärder och anförde i huvudsak

följande. Förhållanden, som påkallade ingripande med lagstiftning,

svntes inte föreligga. Principiellt kunde det vara värdefullt att fa veta

vem som ekonomiskt stödjer viss propaganda, men det vore praktiskt

omöjligt att utforma ett regelsystem, som kunde effektivt upprätthållas.

Detta skulle förutsätta, att uppgiftsplikt ålades inte bara partiernas riks-,

distrikts- och kretsorganisationer utan även lokala organisationer, ungdoms-

och kvinnoförbund ävensom andra organisationer med enda eller

huvudsaklig uppgift att stödja en politisk meningsriktning liksom även

enskilda som driver någorlunda omfattande propagandaverksamhet. Det

bleve också ofrånkomligt att göra redovisningen, särskilt beträffande inkomstposterna,

synnerligen omfattande och noggrann. En tidsödande genomgång

av räkenskaperna kunde bli påkallad. En sådan administrativ

kontroll på ett viktigt område av det offentliga livet vore främmande för

demokratiska principer. Under vissa omständigheter kunde en lagstiftning

komma att hindra partiernas rörelsefrihet. Vidare var att märka, att redovisning

av bidragsgivares namn torde strida mot andan i bestämmelserna

om skydd för valhemligheten. De sakkunniga kunde emellertid redovisa

eil från partierna erhållet material rörande finansieringen vissa år och

uttalade, att det fanns vissa utsikter att partierna skulle komma att för

framtiden kontinuerligt lämna allmänheten viss inblick i sin finansiering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Två av de sakkunniga anförde i ett särskilt yttrande, att de fann lagstiftning

i ämnet i och för sig genomförbar men ansåg att frågan om lagstiftningsåtgärder

skjutits i bakgrunden genom det av partierna tillhandahållna

materialet och deras visade benägenhet att eventuellt fortsätta

med sådan redovisning årligen.

Frågan aktualiserades härefter inte under ett antal år. Den berördes

inte närmare av författningsutredningen, som emellertid (SOU 1963:17)

erinrade om partifinansieringssakkunnigas betänkande och konstaterade

att de sakkunnigas förhoppningar om att partierna skulle genom frivillig

redovisning lämna allmänheten viss inblick i formerna för sin finansiering

inte blivit helt infriade.

I motioner vid 1964 års riksdag återupptogs frågan med hemställan om

utredning i syfte att få till stånd lagstadgad skyldighet för politiska partier

att årligen offentligt redovisa formerna för och omfattningen av sin

finansiering. Över motionerna inhämtade första lagutskottet yttranden från

de fem riksdagspartierna samt LO, SAF och RLF. Yttrandena återges i

huvudsak i utskottets utlåtande (nr 19). Endast kommunistiska partiet

tillstyrkte utredning. Socialdemokratiska partiet erinrade om partifinansieringssakkunniga

och förklarade väsentligen, att situationen var densamma

som år 1951 men att ansträngningar gjordes och även framdeles borde

göras för att finna vägar till en effektiv insyn. LO uttalade sig för frivilliga

åtgärder och betonade, att en lagstiftning skulle möta sådana svårigheter

att denna utväg endast borde övervägas om frivillighetens väg

visade sig oframkomlig. Övriga remissinstanser avstyrkte uttryckligen motionerna.

Utskottet uttalade för egen del i huvudsak följande. Det vore från

demokratisk synpunkt värdefullt om, med allt beaktande av valhemligheten

och den politiska friheten i övrigt, insyn kunde beredas i hur partierna

finansierar sin verksamhet. Mot lagstiftning kunde emellertid anföras beiänkligheter.

Vad partifinansieringssakkunniga uttalat syntes i allt väsentligt

välgrundat. Emellertid fanns anledning antaga, att allmän beredvillighet

förelåg hos partierna att på ett eller annat sätt redovisa sina ekonomiska

förhållanden. Det syntes som om frågan om en tillfredsställande

redovisning närmast vore en fråga om att få till stånd lämpliga och praktiska

arrangemang. En framkomlig väg borde vara, att partierna träffar

överenskommelse om sättet och tiden för redovisningen. Det borde kunna

förväntas, att partiledningarna, sedan frågan åter aktualiserats, skulle göra

bemödanden i den riktningen. Skulle emellertid svårigheter uppkomma för

partierna att åstadkomma överenskommelser, borde det ankomma på

Kungl. Maj :t att överväga, om något initiativ borde tagas i syfte att främja

en lösning. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte ge Kungl. Maj:t

till känna vad sålunda anförts. Detta bifölls.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

7

Beslutet om allmänt partistöd

En närmare redogörelse för 1965 års beslut om partistöd och dess bakgrund

behöver inte lämnas i detta sammanhang. För en sådan må hänvisas

till utskottets utlåtande nr 44 nämnda år. En kortfattad översikt ges

i utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 14. Här är det tillfyllest att

anteckna, att de tidigare överväganden om redovisning av partiernas inkomster

och utgifter, som här ovan berörts, inte omnämndes varken i

propositionen eller i de väckta följdmotionerna eller i utskottets utlåtande,

och att en av grundprinciperna för reformen var att någon som helst

kontroll av hur partierna använder de mottagna statsbidragsmedlen inte

skall förekomma. Det sistnämnda gäller f. ö. också i fråga om det statsstöd

till riksdagspartiernas gruppkanslier, varom beslut fattades av 1965

års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 44) över propositionen om

partistödet uttalade utskottet, att det framlagda förslaget inte kunde fastställas

som en i alla delar för framtiden orubblig ordning. Väl kunde de

grundprinciper, på vilka förslaget byggts — däribland att statlig kontroll

av medelsanvändningen dock skulle förekomma — inte överges, men systemets

närmare detaljutformning borde bli föremål för översyn, sedan

erfarenhet vunnits av deras praktiska tillämpning. Utskottet förordade därför,

att fördelningsreglerna skulle underkastas en förutsättningslös översyn,

sedan nödvändig erfarenhet erhållits av deras tillämpning. Vad utskottet

sålunda anfört gav riksdagen i enlighet med utskottets hemställan

till känna i skrivelse till Kungl. Maj :t.

Motionerna

Motionen 11:325 anknyter dels till första lagutskottets utlåtande 1964:

19, dels till konstitutionsutskottets utlåtande 1965:44. Några sådana överenskommelser

mellan partierna om offentlig redovisning, varom önskemål

uttalades i förstnämnda utlåtande, har inte kommit till stånd, framhåller

motionärerna. På grund härav och då partiernas hela ekonomiska situation

måste komma med vid den bedömning av partistödssystemet, som skall

genomföras enligt det sistnämnda utlåtandet, bör enligt motionärens mening

en sådan utredning verkställas, som avses i motionen.

I motionerna I: 145 och II: 198 återupptas, utan särskild anknytning till

partistödsbeslutet, frågan om skyldighet för partierna att avge offentlig

redovisning och hemställs om lagstiftning i detta syfte.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Utskottet

Förevarande motioner aktualiserar ånyo frågan om redovisning av partiernas

inkomster och utgifter. Denna behandlades av riksdagen senast år

1964. I sitt av riksdagen godkända utlåtande framhöll första lagutskottet då

i huvudsak, att lagstiftning i ämnet väckte betänkligheter men att frivilliga

överenskommelser mellan partierna om beredande av insyn i deras ekonomiska

förhållanden borde eftersträvas. Skulle det visa sig svårt för partierna

att åstadkomma sådana överenskommelser, borde regeringen överväga,

om något initiativ borde tagas för att främja en lösning.

Efter år 1964 har beslutet om statsbidrag till politiska partier tillkommit.

Om detta är i detta sammanhang av särskild vikt att beakta, att en av

de grundprinciper, på vilka beslutet byggde, var att någon som helst statlig

kontroll av medelsanvändningen inte skulle förekomma. Utskottet avstyrker

därför de i förevarande motioner framförda yrkandena om utredning rörande

partiernas inkomster och utgifter.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionerna

1) I: 145 och II: 198 samt

2) 11:325

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson*, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Erik Olsson, Carl Albert Anderson,

Hernelius, Dahlberg, Tistad och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund*, von

Friesen, Henningsson, Wahlund, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan,

Hamrin i Jönköping, Werner och Gustafsson i Stenkyrka*.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.