Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om ändrad ordning för väckande av motioner.

1966-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:16, Utlåtande i anledning av motion om ändrad ordning för väckande av motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

1

Nr 16

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion

om ändrad ordning för väckande av motioner.

I motionen nr 434 i andra kammaren av herr Henningsson hemställs, »att

riksdagen måtte besluta om en ändrad ordning för väckande av motioner i

enlighet med vad som anförts i motionen».

Gällande bestämmelser och praxis

I § 55 riksdagsordningen stadgas, att motion alltid bör avlämnas skriftligen

till protokollet. I ordningsstadgorna för kamrarna, § 17, stadgas bl. a.,

att motion bör avlämnas i två exemplar, av vilka det ena bilägges kammarens

protokoll och det andra överlämnas till vederbörande utskott, samt

att över alla i kammaren väckta motioner och övriga inkomna ärenden skall

föras dagbok, som alltid bör finnas tillgänglig i kansliet.

Enligt kamrarnas praxis — här bortses från vissa smärre skiljaktigheter

mellan kamrarna — skall motioner avlämnas i tre exemplar, varav två måste

vara underskrivna, och mottagas i sessionssalen vid plenum. Motionerna

underkastas därvid viss förberedande granskning, avseende bl. a. underskrifter,

eventuell huvudmotionär och antal motioner av samma motionär.

Sedan talmannen därefter vid samma plenum anmält motionerna och kammaren

beslutat bordlägga desamma, överlämnas ett exemplar av motionerna

till TT. Motionerna diarieföres, förses med rubriker av sekreteraren och

sorteras på utskott och avdelningar. Vid nästa plenum hänvisas de till vederbörande

utskott, såvida inte remiss beslutats redan vid förra sammanträdet

såsom undantagsvis sker.

Historik

Tidigare måste motion väckas muntligen vid plenum. 1810 års riksdagsordning

innehöll i 48 § en bestämmelse som utvisade, att motion skulle väckas

i plena av någon då närvarande ståndsledamot.

Det ovannämnda stadgandet i § 55 nuvarande riksdagsordning, att motion

alltid bör avlämnas skriftligen till protokollet, står kvar oförändrat i

sin ursprungliga lydelse. Någon ändring i kravet på motionärens närvaro i

kammaren avsågs inte därmed. I praxis eftergavs emellertid detta krav redan

år 1868 av andra kammaren i ett fall.

Frågan om ordningen för avlämnande av motioner behandlades av båda

de utredningar, som föregick 194!) års reformer rörande riksdagens arbetsformer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 saml. 2 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

1943 års sakkunniga uttalade i sitt betänkande (SOU 1944:8 s. 43) att

motionsavlämnandet då tillgick så, att motion väcktes vid kammarplenum,

varvid motionären med några korta ord meddelade, att han hade en motion

att framställa, ofta utan att ens angiva motionens innehåll eller rubrik. Motionären

hade emellertid att personligen infinna sig i kammaren och hade

sålunda icke möjlighet att i händelse av förfall låta någon annan frambära

motionen, såvida icke denne själv biträdde motionen. De sakkunniga ansåg

det från olika synpunkter lämpligt, att motion även fick inges till kammarens

kansli. De föreslog dessutom borttagande av det dåvarande kravet,

att Konungens skrivelser och propositioner med visst undantag skulle tillställas

kamrarna genom någon statsrådets ledamot.

1946 års sakkunniga uttalade i sitt betänkande (SOU 1947: 79 s. 45) att

de icke ansåg olägenheterna av den dåvarande ordningen påkalla så långt

gående förändringar, som föreslagits av 1943 års utredning. De anförde vidare,

att närvaron i kammare av ett statsråd vid propositionsavlämnandet

och av vederbörande motionär, då motion avgavs, icke utan vidare borde

slopas enbart av rationaliseringshänsyn. Dessa sakkunniga föreslog i stället,

att proposition skulle kunna lämnas av statsråd direkt till talmannen

och att motion likaledes skulle kunna lämnas direkt till talmannen. De

sakkunniga uttalade att dessa reformer syntes kunna genomföras genom

ändrad tillämpning av §§ 54 och 55 riksdagsordningen utan ändring av

stadgandenas lydelse.

I propositionen till 1948 års riksdag (nr 244, s. 63 f.) föreslogs beträffande

Konungens skrivelser och propositioner, att regeln om avlämnande

genom en statsrådets ledamot skulle upphävas, och beträffande motioner,

att en regel skulle införas av innebörd att motion borde avlämnas skriftligen

till protokollet eller också inges till kammarens kansli inom sådan tid att

den kunde anmälas vid det sammanträde, då den sist fick väckas. I motiveringen

anfördes, att avlämnandet av en proposition uteslutande var en expeditionsåtgärd,

som lika väl kunde verkställas av någon tjänsteman inom

Kungl. Maj :ts kansli och ske på kammarkanslierna i stället för till talmannen

personligen, och att motsvarande rationalisering syntes kunna genomföras

beträffande avlämnande av motioner.

På tillstyrkan av särskilda utskottet (uti. 1948: 1) antogs förenklingen

i propositionsavlämnandet, vilken genomfördes fr. o. m. 1950 års riksdag.

Beträffande motionsavlämnandet anslöt sig emellertid utskottet till den

mening som uttalats av 1946 års sakkunniga. På grund härav infördes i samband

med 1949 års ändringar av riksdagens arbetsformer den nuvarande

möjligheten att under plenum inlämna motion direkt till talmannen. Möjligheten

infördes utan ändring i lagtexten.

Det sålunda år 1948 avvisade förslaget om förenkling av motionsavlämnandet

framfördes ånyo i motioner vid 1954 års riksdag. Konstitutionsutskottet

sade sig i sitt utlåtande över motionerna (nr 19) dela uppfattningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

3

att motion borde avlämnas vid plenum. Därvid fäste utskottet avseende

iramför allt vid det förhållandet, att talmannen eller kammarsekreteraren

understundom kunde vilja inhämta upplysningar av motionären eller samråda

med honom om avfattningen av motionens hemställan eller liknande.

Författningsutredningen föreslog (SOU 1963: 16 s. 83 och 1963: 18 s. 71)

en regel av innehåll, att motion skulle få avlämnas till riksdagen genom att

inges till riksdagens kansli, och uttalade härom bl. a.:

Vad angår samrådet mellan motionären och talmannen eller sekreteraren

torde ett sådant samråd otvivelaktigt kunna vara av värde. Något som talar

för att motion bör den sista dagen av motionstiden väckas vid sammanträde.

Antalet motioner kan å andra sidan vara så stort den sista motionsdagen,

att erforderligt samråd icke kan äga rum. För riksdagsledamöterna skulle

det vara en fördel om motionerna kunde ingivas direkt till riksdagens kansli.

Särskilt påfallande är olägenheten för närvarande ifall sista motionsdagen

är dag, då bordläggningssammanträde hålles. Utredningen får därför föreslå,

att motion alltid avlämnas genom att ingivas till riksdagens kansli.

I anslutning till utredningens förslag må anmärkas, att enligt andra kammarens

praxis motion må på sammanlrädesdag inlämnas till kansliet före

plenum om motionären är förhindrad att närvara vid detta exempelvis på

grund av resa. Det torde även ha förekommit att motion inlämnats av annan

än motionär. I detta sammanhang är även av intresse, att återtagande av

motion tillåtits efter framställning å motionärens vägnar av annan ledamot

(AK prot. 1961: 27: 198).

Motionen

I motionen anföres i korthet, att gällande ordning för väckande av motioner

innebär en onödig omgång. Motionären uttalar, att några bärande skäl

knappast synes kunna anföras mot att låta motioner få avlämnas på vederbörande

kammarkansli eller av annan än motionär.

Utskottet

Nuvarande ordning för avlämnande av motioner innebär, frånsett ovan

angivna uppmjukningar, att motion skall av motionär avlämnas i kammaren

vid plenum. I förevarande motion föreslås den förenklingen, att motioner

jämväl skall få avlämnas på vederbörande kammarkansli och kunna

avlämnas även av annan än motionär.

Såsom framgår av redogörelsen ovan gällde förut den ordningen, att jämväl

propositioner skulle avlämnas personligen, nämligen av någon ledamot

av statsrådet. Efter grundlagsändringar gäller emellertid sedan år 1950 den

förenklade ordningen, att proposition får avlämnas till riksdagen genom

bud. I den proposition, vari denna ordning föreslogs, uttalades att proposi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966

tionsavlämnandet uteslutande borde betraktas som en formell expeditionsåtgärd.

Vissa skäl kan visserligen anföras mot att helt tillämpa samma synsätt

på avlämnandet av motioner. Utskottet anser sålunda, att motion alltid

bör avlämnas av riksdagsledamot — och av motionär, då ej synnerliga skäl

föranleder till annat —• och således icke bör tillställas kammare per post

eller genom person som icke är riksdagsledamot. Med dessa begränsningar

synes emellertid en uppmjukning av praxis — sådan som redan skett i andra

kammaren — enligt utskottets mening vara önskvärd. Motion bör sålunda

få avlämnas på kammarens kansli, om hinder föreligger att bevista

plenum, och vid synnerliga skäl bör avlämnandet få ske genom annan ledamot

än motionär. Mot en sådan ändrad praxis möter enligt utskottets mening

ej heller hinder av principiell art. Motionerna kan nämligen även i

sådant fall anses avlämnade till protokollet, såsom stadgandet i § 55 riksdagsordningen

fordrar, och de anmäls på vanligt sätt i kammaren av talmannen.

Under tid då kammaren har plenum bör emellertid motion kunna

avlämnas endast i kammaren. Härav och av anknytningen till protokollet

vid plenum följer vidare, att motion ej kan ingivas till kammarkansliet,

sedan det plenum börjat å vilket den sist kan väckas. Den nämnda förenklingen

i motionsavlämnandet kan, såsom redan skett i andra kammaren,

genomföras utan grundlagsändring. Utskottet finner således några ytterligare

riksdagens åtgärder härutinnan ej erforderliga.

Vissa problem av personalkaraktär kan emellertid tänkas uppkomma vid

motionsavlämnande på kammares kansli. Dessa problem synes lämpligen

böra beaktas av riksdagens organisationsutredning vid dess utredning av

riksdagens personalorganisation.

Utskottet hemställer,

A. att den i motionen II: 434 gjorda hemställan måtte anses

besvarad genom vad utskottet ovan anfört; och

B. att motionen överlämnas till riksdagens organisationsutredning.

Stockholm den 22 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson*, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiherg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl

Albert Anderson, Dahlberg, Tistad och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Wahlund, Magnusson i Tumhult,

fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Larsson i Luttra, Andersson

i Billingsfors, Zetterberg, Keijer och Werbro.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.