Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående fördelningen av samhällsuppgifterna på staten, landstingen och primärkommunerna.

1966-03-01 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:19, Utlåtande i anledning av motioner angående fördelningen av samhällsuppgifterna på staten, landstingen och primärkommunerna.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966

13

Nr 19

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående fördelningen av samhällsuppgifterna på

staten, landstingen och primärkommunerna.

I de likalydande motionerna nr 361 i första kammaren av herr Harald

Pettersson m. fl. och nr 432 i andra kammaren av herr Dahlgren m. fl.

hemställs, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam utredning av frågan om samhällsuppgifternas fördelning på

staten, landstingskommunerna och primärkommunerna» i enlighet med

motionernas syfte. — Motiveringen är tryckt i andra kammaren.

Motionerna

Motionärerna uttalar inledningsvis, att de svårigheter, som kommunerna

i allt högre grad möter vid finansieringen av sin verksamhet, i första hand

måste leda till att staten tar på sig en väsentligt större del av kostnadsansvaret.

Emellertid bör också noga prövas, i vad mån en bättre ordning

kan uppnås genom en ändrad fördelning av samhällsuppgifterna.

Den överflyttning av statliga förvaltningsuppgifter på kommunerna, som

skett på en mängd områden, innebär enligt motionärernas mening en värdefull

decentralisering av folkstyrelsen. Ett naturligt led i utvecklingen

har emellertid också varit, att uppgifter i viss utsträckning överförts från

kommunerna till staten. I motionerna pekas på det allmänna vägväsendet,

arbetsförmedlingen och polis-, åklagar-, domstols- och exekutionsväsendet.

Det kan enligt motionärernas uppfattning övervägas att flytta över ytterligare

enstaka uppgifter från kommunerna till staten. Det bör då gälla uppgifter

som är särskilt kostnadskrävande för kommunerna utan att ge dem

någon större beslutanderätt. Utrymmet för sådan omfördelning av samhällsuppgifterna

synes dock begränsat.

Den huvudfråga, som upptas i motionerna, är uppgiftsfördelningen mellan

primärkommunerna och landstingen. Till den vidgade demokrati på

länsplanet, för vilken länsdemokratiutredningen överväger de principiella

riktlinjerna, bör i första hand överföras uppgifter som nu handhas av

statliga myndigheter, men det bör också vara möjligt att till densamma

överföra vissa av de uppgifter som nu åvilar primärkommunerna, fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966

håller motionärerna. De antecknar, att i den allmänna debatten nämnts

som exempel skolväsendet ovanför grundskolan, dvs. gymnasiet, fackskolan

och yrkesskolan, samt vuxenutbildningen och åldringsvården. Principen

bör vara, att landstingen bör handha uppgifter som är så dimensionerade,

att de kan anses mera lämpade för dem än för primärkommunerna. Man

kan också tänka sig, att vissa områden delas mellan landstingen och primärkommunerna.

De sistnämnda bör i sådana fall i första hand svara för

sådan verksamhet, där lokal- och personkännedom är av särskild betydelse.

Inom åldringsvården kunde t. ex. landstingen besörja anstaltsvården, medan

övriga uppgifter kunde stanna på primärkommunerna.

Avslutningsvis uttalar motionärerna, att frågan om fördelningen av samhällsuppgifterna

bör skyndsamt upptas till prövning, och att detta lämpligen

kan ske genom länsdemokratiutredningen.

Överväganden vid kommunblocksreformen

Uppgiftsfördelningen mellan staten, landstingen och primärkommunerna

var föremål för särskilda överväganden under förarbetena till den år

1982 beslutna kommunblocksreformen liksom f. ö. också i samband med

1952 års kommunindelningsreform. Förändringar i fördelningen av samhällsuppgifterna

eller av kostnaderna för dessa uppgifters utförande har

nämligen prövats som ett alternativ till bildandet av större kommuner.

I propositionen angående kommunblocksreformen (1961:180, s. 44 f)

anförde departementschefen följande om möjligheterna att lösa de aktuella

problemen genom en ändrad kostnadsfördelning:

Vad först beträffar en kostnadsmässig omfördelning med bibehållande av

nuvarande organisation —- vad som kan övervägas är då främst ändrade

bidragsbestämmelser — är denna väg icke framkomlig för att lösa alla de

problem som föreligger. Som jag tidigare uttalat framträder olägenheterna

av nuvarande förhållanden icke enbart på det ekonomiska utan också på

det organisatoriska planet. Om man inskränker sig till ekonomiska stödåtgärder

åt kommunerna skulle detta stundom, för att icke säga ofta, innebära

subventionering av en från olika synpunkter icke rationell organisation.

Kommungränserna skulle sålunda få hindra ett effektivt utnyttjande

av samhällets samlade resurser. Det torde allvarligt kunna ifrågasättas om

de nuvarande kommungränserna i sig själva har så stort värde, att denna

konsekvens måste tagas. Därtill kommer det i princip otillfredsställande i

att göra kommunerna alltmer beroende av statsbidrag och i motsvarande

mån underkasta dem statlig kontroll. Utvecklingen i sådan riktning var

just ett av de argument som åberopades för genomförandet av föregående

kommunindelningsreform. Å andra sidan är jag angelägen framhålla att

varje ändring i bidragsbestämmelserna icke har den nu angivna effekten.

Särskilt bör mot bakgrunden av vissa remissyttranden betonas, att skatteutjämningsproblemet,

vilket är föremål för särskild utredning, icke löses

enbart genom en indelningsreform. Tillvägagångssättet bör dock lämp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966

15

Jigen vara att törst ge kommunerna möjlighet att ordna en rationell förvaltningsorganisation

och med utgångspunkt därifrån pröva en lösning av

återstående utjämningsfrågor. Denna väg är för övrigt antydd redan i gällande

bestämmelser om skattelindringsbidrag.

Om möjligheterna att omfördela själva förvaltningsuppgifterna mellan

staten, landstingen och primärkommunerna uttalade departementschefen

härefter till en början:

Vilka uppgifter primärkommunerna bör ombesörja är självfallet ingenting

en gång för alla givet. Även i detta avseende måste en fortlöpande anpassning

ske efter utvecklingen, varvid den vägledande principen bör vara

ändamålsenligheten; uppgiften bör ankomma på den myndighet som har

de bästa förutsättningarna att sköta den på ett verkligt rationellt och ändamålsenligt

sätt. Med denna utgångspunkt bör på kommunerna ankomma

sådana angelägenheter, som bäst tillgodoses genom lokal självstyrelse och

kommunal förvaltningsorganisation. Det synes då ganska klart att de uppgifter

som i första hand bör läggas på kommunerna såsom bärare av denna

självstyrelse är sådana som direkt påverkar miljö och samhällsförhållanden

i den egna bygden. Såsom tidigare berörts bör handhavandet av sådana

uppgifter vara förenat med en samhällsplanering, där varje enskild

åtgärd sättes in i sitt sammanhang, och dess lämplighet, framför allt när

det gäller investeringar, bedömas på längre sikt. Därav följer icke endast att

kommunerna bör ha den storleken och avgränsningen, att de utgör från

samhällsplaneringssynpunkt lämpliga enheter utan också att de i görligaste

män bör anförtros de åtgärder, som är väsentliga för samhällsplaneringen

på det lokala planet.

I det följande ingick departementschefen närmare på vissa särskilda

uppgifter, i första hand det obligatoriska skolväsendet. Slutsatsen blev att

en ändrad uppgiftsfördelning inte syntes kunna på sådant sätt bidraga till

en lösning av de föreliggande problemen, att en kommunindelningsreform

kunde undvaras.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt utlåtande (1962: 1) på denna punkt

följande:

En annan väg att förbättra betingelserna för den kommunala verksamheten

är att —- självfallet blott i den omfattning så är möjligt utan att

grundvalen för den kommunala självstyrelsen äventyras -— överflytta huvudmannaskapet

för vissa mera kostnadskrävande förvaltningsuppgifter

från primärkommunerna till landstingskommunerna eller staten. Åtgärder

i denna riktning kan efter hand som samhällsutvecklingen fortskrider komma

att visa sig ändamålsenliga på flera förvaltningsområden. Utskottet vill

emellertid betona att avgörande skäl för ändringar i fråga om huvudmannaskapet

för skilda uppgifter bör vara vad som med hänsyn till samhällets

service åt människorna och förhållandena i övrigt befinnes vara mest ändamålsenligt.

I detta avseende finner utskottet anledning peka på att förändringarna

kan avse ett överförande av uppgifter såväl till staten som

från staten till kommunal förvaltning. Som exempel kan nämnas å ena

sidan den aktuella diskussionen om polisväsendets förstatligande samt å

andra sidan 1961 års riksdags beslut om provinsialläkarväsendets överfö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966

rande till landstingen och den signalerade ändringen av huvudmannaskapet

för mentalsjukvården, vilka båda sistnämnda reformer kommer att

innebära för landstingen mycket omfattande och betydelsefulla uppgifter.

Ytterligare omfördelning av uppgifter till landstingen torde förutsätta genomgripande

förändringar av landstingens arbetsformer. Enligt vad utskottet

erfarit har chefen för inrikesdepartementet i dagarna erhållit Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning av denna

fråga.

Liksom departementschefen fann utskottet, att enbart åtgärder av det

slag, som här angetts, inte var till fyllest för att råda bot på de aktuella

svårigheterna inom kommunalförvaltningen.

Det må antecknas, att den nya utredning, som åsyftades i utskottets

ovan citerade yttrande, kom till stånd genom landstingsutredningen, vars

förslag lades till grund för reformer år 1965 (SOU 1963: 64, prop. 1965: 61,

KU uti. 1965: 20).

Länsdemokratiutredningen

Om den i motionerna åberopade länsdemokratiutredningens bakgrund

och arbetsuppgifter må följande här antecknas.

Länsdemokratiutredningen tillkallades enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 18 december 1964 för att utreda frågan om det ömsesidiga beroendet

mellan riksstyrelsen samt kommunal och regional självstyrelse m. m.

Den omedelbara bakgrunden bildade, som direktiven angav, konstitutionsutskottets

av riksdagen den 9 samma månad godkända utlåtande nr 39 i

anledning av vissa motioner.

I nämnda utlåtande anmärkte konstitutionsutskottet inledningsvis, att

de snabbt ökande uppgifterna för folkstyrelsens olika organ under senare

år aktualiserat problem berörande såväl det parlamentariska statsskickets

och den kommunala självstyrelsens former som fördelningen av uppgifter

mellan olika organ. Författningsutredningen hade funnit sitt uppdrag begränsat

till statsskickets utformning och hade därför i sitt förslag till regeringsform

endast fastslagit den kommunala självstyrelsens princip. I de

förliggande motionerna hade gjorts gällande, att de författningspolitiska

övervägandena inte borde begränsas till de centrala statsorganen, utan att

starka skäl talade för att även de regionala och lokala organens ställning

inom folkstyrelsen blev föremål för prövning. Utskottet anslöt sig till denna

uppfattning. Den offentliga verksamhetens snabba expansion hade möjliggjorts

genom att verkställigheten av statsmakternas lagstiftning decentraliserats

till lokala och regionala organ. Denna utveckling mot ökad decentralisering

kunde väntas fortsätta. Den aktualiserade två frågor, nämligen

dels behovet av ökad effektivitet hos de kommunala och regionala orga
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966

17

nen och dels fördelningen av uppgifter och ansvar mellan å ena sidan riksstyrelsen

och å andra sidan den kommunala självstyrelsens organ. Medan

den primärkommunala självstyrelsens organisation under senare år varit

föremål för statsmakternas beslut, hade däremot den regionala förvaltningens

organisation ännu inte underkastats statsmakternas prövning. Eu

helhetsbedömning av detta frågekomplex försvårades av att väsentliga delar

därav var under utredning, nämligen i länsförvaltningsutredningen,

hos länsindelningssakkunniga och i utredningen om taxerings- och upphovsväsendets

organisation. Dessutom befann sig landstingsutredningens

betänkande under remissbehandling. Det material och de förslag, som kunde

framkomma genom dessa utredningar, kunde naturligen få den största

betydelse för den aktuella frågan. Denna hade emellertid en vidare författningspolitisk

räckvidd än som aktualiserades inom ramen för utredningarna.

Spörsmålen om ansvarsfördelningen mellan riksstyrelsen och de lokala

och regionala representationerna var av stor betydelse bl. a. därför att

behandlingen av centrala samhällsfrågor inom utbildning, arbetsmarknadspolitik,

sjukvård, socialvård, bostads- och markpolitik, trafikpolitik etc.

förutsätter nära samverkan mellan olika beslutande och verkställande

statliga, regionala och kommunala organ. Avslutningsvis antecknade utskottet,

att under höstsessionens remissdebatt framkommit ett betydande

intresse för att få ifrågavarande spörsmål prövade under det fortsatta arbetet

på författningsfrågan. Utskottet utgick därför från att de skulle bli

föremål för prövning utan något särskilt initiativ från riksdagens sida och

hemställde, att motionerna måtte anses besvarade med det anförda.

I direktiven för länsdemokratiutredningen förklarade departementschefen,

att han i allt väsentligt kunde ansluta sig till vad utskottet anfört.

Ifrågavarande spörsmål borde omedelbart göras till föremål för utredning

genom särskilda sakkunniga. Om dessas arbetsuppgifter uttalade departementschefen

följande:

1 anslutning till vad jag i det föregående har anfört bör dessa sakkunniga

ha till uppgift att draga upp de principiella riktlinjerna för hur den

regionala och lokala självstyrelsen och demokratien skall på bästa sätt utformas

och pröva huruvida och i vad mån regionala och lokala representationers

ställning och deras samverkan med riksstyrelsen i förvaltningen

av rikets angelägenheter bör påverka utformningen av en ny författning.

De sakkunniga bör skyndsamt överväga i vilken utsträckning principerna

för de regionala och lokala organens ställning bör regleras i grundlag

i stället för i vanlig lag eller genom praxis. I första hand bör de sakkunniga

belysa frågan huruvida och i vad mån den kommunala demokratien

är beroende av något bestämt kammarsystem eller valsystem vad riksdagen

beträffar. De sakkunnigas bedömning av dessa spörsmål bör föreligga så

tidigt som möjligt under hösten 1965 så att det inledda reformarbetet för

statsskickets del icke försenas.

Några preciserade direktiv synes icke böra meddelas de sakkunniga utöver

vad som framgår av vad jag i det föregående har anfört och vad konstitutionsutskottet

har uttalat i sitt utlåtande. .lag vill dock understryka

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 and. Nr 18—24

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966

att det endast är de principiella riktlinjerna som det bör ankomma på de

sakkunniga att taga ståndpunkt till. De närmare organisatoriska frågor,

som kan föranledas av de sakkunnigas förslag, får lösas i senare sammanhang

och med beaktande av resultatet av pågående utredningar på området.

Länsdemokratiutredningen avlämnade hösten 1965 ett betänkande betitlat

»Författningsfrågan och det kommunala sambandet» (SOU 1965:

54). Däri anmäles, att utredningen har för avsikt att i ett senare betänkande

behandla frågan om en vidgad demokrati på länsplanet.

Konununalrättskommittén

I detta sammanhang är också att beakta, att konununalrättskommittén

genom tilläggsdirektiv den 5 mars 1965 fått i uppdrag att verkställa en

översyn av reglerna om borgerlig primärkommuns kompetens. Som utgångspunkt

har angetts, att reglerna alltjämt måste vara grundade på huvudprincipen

att kommunala åtgärder skall tillgodose allmänna till kommunen

knutna intressen. Kommittén skall söka att inom denna ram nå en

lämplig precisering av kommunernas befogenheter, med särskilt beaktande

av den utveckling mot större kommunenheter och därmed förbättrade

betingelser för kommunal förvaltning, som den nya kommunindelningsreformen

syftar till.

Översynen av den kommunala kompetensen kommer inte att helt begränsas

till att avse de borgerliga primärkommunerna. Även landstingens

befogenheter och uppgiftsfördelningen mellan landstingen och primärkommunerna

kommer i viss utsträckning in i blickfältet. Sålunda uttalade departementschefen

i direktiven bl. a. följande, som med hänsyn till de nu

föreliggande motionerna är av särskild betydelse i förevarande sammanhang:
Under

senare tid har samarbetet på det kommunala området utvecklats

starkt. Framför allt har detta kommit till uttryck i bildandet av samarbetsnämnder

inom de nya kommunblocken. Men även storstädernas uppgående

i landstingskommun är att se som ett led i denna utveckling. Redan

har Gävle och Hälsingborg återinträtt i respektive landstingskommun och

beslut har meddelats om Norrköpings återinträde i Östergötlands läns

landstingskommun. Utredningar pågår vidare om Stockholms, Göteborgs

och Malmö städers samgående med landstingskommun. I samband härmed

har den frågan tagits upp, om det särskilda behovet av samverkan och

samordning inom storstadsregionerna kan tillgodoses genom att landstingskommun,

i vilken sådan region ingår, övertar vissa funktioner, som

hittills utövats av primärkommunerna inom regionen formellt var för sig

men ofta i samverkan genom frivilliga samarbetsorgan. Landstingskommunen

skulle i den här delen framför allt svara för planering och samordning

i fråga om bebyggelsen, bostadsförsörjningen, vatten- och avloppsanläggningar,

naturvården och lokaltrafiken.

Den landstingskommunala och den primärkommunala kompetensen sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966 19

manfaller materiellt sett i stor utsträckning. Något principiellt hinder för

landstingskommun att för landstingsområdet i dess helhet komplettera åtgärder

som primärkommun vidtagit för sitt område har sålunda inte ansetts

föreligga. Om landstingskommun skall handha den planerings- och

samordningsverksamhet som jag tidigare berört, förutsätter det emellertid

befogenhet för landstingskommunen att vidta åtgärder som hänför sig

till bara en del av landstingskommunen. Det bör undersökas hur en sådan

befogenhet lämpligen kan inrymmas i landstingskommunens kompetens.

Utskottet

I förevarande motioner aktualiseras det betydelsefulla frågekomplexet

om samhällsuppgifternas fördelning mellan staten, landstingen och primärkommunerna.

Motionärerna hemställer om en skyndsam utredning, vars

huvuduppgift skulle vara att överse funktionsuppdelningen mellan landstingen

och primärkommunerna.

De frågor, som sålunda upptagits av motionärerna, har varit föremål för

åtskillig uppmärksamhet under senare år. Som redogörelsen ovan visat beröres

de också av två nu pågående utredningar. Riktlinjerna för en vidgad

demokrati på länsplanet övervägs av den vid årsskiftet 1964/65 tillsatta

länsdemokratiutredningen. Vid dess arbete måste, som klart angavs i utskottets

utlåtande 1964: 39 vilket bildar bakgrunden till utredningens tillsättande,

även den lokala självstyrelsen och dess förhållande till den regionala

föras in i blickfältet. Vidare har under år 1965 överlämnats åt kommunalrättskommittén

att verkställa en allmän översyn av de borgerliga primärkommunernas

kompetens. Kommunblocksreformen och den statliga lokaliseringspolitiken

tillhör bakgrunden till detta utredningsuppdrag, som

enligt vad direktiven utvisar kommer att i viss mån omfatta även förhållandet

mellan primärkommunerna och landstingen.

Med hänsyn till de utredningar, som sålunda pågår, föreligger enligt utskottets

mening inte skäl för någon riksdagens åtgärd i anledning av förevarande

motioner. Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 361 och 11:432 icke matte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

2-f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 saml. 2 avd. Nr 18—24

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Seger

stedt Wiberg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Palm, Sten Andersson*,

Tistad* och Svenungsson;

från andra kammaren: herrar Adamsson, von Friesen*, Henningsson,

Wahlund, fru Thunvall, herrar Hamrin i Jönköping, Larsson i Luttra, Nilsson

i Kristianstad, Martinsson* och Werner.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.