Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående minoritetsrepresentationen i kommunernas styrelser.

1966-03-01 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:20, Utlåtande i anledning av motioner angående minoritetsrepresentationen i kommunernas styrelser.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

21

Nr 20

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående minoritetsrepresentationen i kommunernas

styrelser.

I de likalydande motionerna nr 32 i första kammaren av herr Palm och

nr 59 i andra kammaren av herr Carlsson i Tyresö hemställs, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj it matte anhalla om att rätten till minoritetsrepresentation

och därmed sammanhängande problem för den kommunala

demokratien blir föremål för utredning och översyn».

Huvudsyftet med motionerna är att i kommunerna få till stånd ett liknande

parlamentariskt system med regering och opposition som på riksplanet.

Motiveringen är tryckt i första kammaren.

Gällande bestämmelser

För flertalet av de val, som förrättas av de kommunala församlingarna,

gäller enligt bestämmelser i de olika kommunallagarna — vilka på denna

punkt är likalydande — att de skall vara proportionella, om det begäres av

minst så många väljande, som motsvarar det tal, vilket erhålles, om samtliga

väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.

Bestämmelser i ämnet återfinns i 23 § kommunallagen (KomL), 32 §

landstingslagen (LtL) och 25 § lagen om församlingsstyrelse (LFS). De

är tillämpliga på val till kommunernas styrelser (kommunalnämnd, drätselkammare,

stadskollegium och kyrkoråd) och till sadana nämnder som

kommunerna äger tillsätta för handhavande av särskilda förvaltnings- och

verkställighetsbestyr (s. k. fakultativa nämnder) samt på val av revisorer

och revisorssuppleanter samt ledamöter av särskilda organ med minst två

ledamöter, vilka tillsätts för beredning av ärenden som skall avgöras av

vederbörande kommuns beslutande organ, ävensom på val av församlingsdelegerade

och, i Stockholm, suppleanter till dessa delegerade.

Den särskilda kommunallagen för Stockholm (KomLSthm) innehåller

i 23 § en bestämmelse, som något avviker från de övriga kommunallagarnas

vad gäller det proportionella valsättets närmare tillämplighet. Sålunda

omfattas varken borgarrådsberedningen eller de fakultativa nämnderna av

stadgandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

Till följd av nämnda bestämmelser har kommunerna sålunda regelmässigt

permanenta »samlingsregeringar». I sakens natur ligger att de kommunala

styrelserna även på andra sätt skiljer sig från det parlamentariska

system, på vilket riksstyrelsen bygger. Redan att styrelserna väljs av de representativa

församlingarna för bestämd mandattid innebär en grundläggande

olikhet. En särskild skillnad, som bör här anmärkas, följer ytterligare

av bestämmelserna om tid för val av kommuns styrelse. Enligt 33 § KomL,

44 § LtL och 46 § LFS skall sålunda kommunalnämnd, drätselkammare,

stadskollegium, landstings förvaltningsutskott och kyrkoråd väljas först

året efter det då allmänna val förrättas till resp. beslutande församling. Då

samma mandatperiod, fyra år med början vid årsskiftet efter valet, gäller

för både styrelserna och de beslutande församlingarna, innebär systemet

alltså, att en tidsförskjutning på ett år är lagstadgad: den gamla styrelsen

fungerar ett år efter nyval till den beslutande församlingen. Även i detta

hänseende gäller särbestämmelser enligt KomLStlim. Sålunda skall stadskollegiet

väljas årligen enligt 33 § och borgarråd väljas för fyra år på stadsfullmäktiges

första sammanträde efter allmänna fullmäktigval enligt 45 § 1

mom.

Historik

I samband med 1909 års röstråttsreform infördes proportionella val till

landsting och stadsfullmäktige. Samma system genomfördes för val till

kommunalfullmäktige år 1913 och för val till kyrkofullmäktige vid denna

institutions inrättande år 1930.

Frågan om utsträckning av det proportionella valsättet till att omfatta

även vissa val inom kommunala församlingar upptogs första gången i en

motion år 1910 (KU uti. nr 6), vilken avslogs. Redan år 1911 beslöt emellertid

riksdagen i anledning av nya motioner att hos Kungl. Maj :t begära utredning

och förslag i ämnet (KU uti. nr 21). En skillnad gjordes därvid

mellan beredande och verkställande organ; endast vid val till denna förra

typen av organ ifrågasattes proportionella val. Förslag i ämnet framlades i

samma proposition år 1913, varigenom nyssnämnda reform beträffande

kommunalfullmäktigvalen föreslogs. Landstings förvaltningsutskott och

drätselkammare i stad samt sådana organ hos landsting och städer, som

helt eller väsentligen hade beredande uppgifter, skulle enligt propositionen

väljas proportionellt, om inte landstinget eller fullmäktige var ense om

valet. Vid riksdagsbehandlingen (KU uti. nr 25) godkändes propositionen

med den ändringen, att den förutsättning för att proportionellt valsätt skulle

anlitas fastställdes, som alltjämt gäller, dvs. begäran av visst antal väljande.

Härigenom åsyftades att skapa en garanti mot onödig användning av metoden.

Motionsvis framförda yrkanden om en ytterligare utsträckning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

23

det proportionella valsättets tillämpningsområde avslogs. Frågan återupptogs

i en motion år 1915, vilken avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen

(KU uti. nr 3), och i en ny motion år 1916, vilken likaledes avstyrktes

av utskottet men denna gång föranledde skiljaktiga kammarbeslut (KU

uti. nr 9) samt även i en motion vid lagtima riksdagen år 1918, då utskottet

tillstyrkte men kamrarna än en gång stannade i olika beslut (KU uti. nr

19). I samband med de stora reformerna beträffande rösträtten m. in. vid

urtima riksdagen år 1918 genomfördes emellertid proportionellt valsätt till

bl. a. kommunalnämnd, kyrkoråd och skolråd. Samtidigt hemställde riksdagen

på förslag av tredje särskilda utskottet (uti. nr 1) hos lvungl. Maj :t

om utredning rörande ytterligare utsträckning av det proportionella valsättet.

En sådan reform skulle, som framgått av det anförda, närmast få

betydelse i fråga om de fakultativa nämnderna, beträffande vilka 1913 års

princip ännu upprätthölls. Den begärda utredningen, till vilken hänvisades

då eu motion avslogs år 1920 (KU uti. nr 9), ledde emellertid inte till

något positivt förslag, och oaktat riksdagen år 1928 i anledning av en ny

motion åter avlät en skrivelse till lvungl. Maj :t i ämnet (KU uti. nr 8), kom

tillkomsten av de nya kommunallagarna år 1930 (KU uti. nr 30) inte att

medföra någon ändring. Med frånträdande av sin tidigare ståndpunkt avslog

riksdagen denna gång motioner om utvidgning av det proportionella valsystemets

tillämpningsområde. En sådan kom till stånd först vid tillkomsten

av nu gällande kommunallagar. I sitt betänkande år 1952 med förslag

till kommunallag m. m. (SOU 1952: 14) anförde kommunallagskoinmittén

följande, som klargör både grunderna för ställningstagandet år 1930 och

kommitténs egen syn på det proportionella valsättet:

Det synes kommittén, som om avvisandet vid 1930 års riksdag av tanken

på en vidgad tillämpning av det proportionella valsättet framför allt

bottnade i de svårigheter som äro förenade med metodens användning vid

val av sådana nämnder, för vilka finnas författningsbestämmelser om speciella

valbarhetsgrunder eller successiv förnyelse. Dylika bestämmelser saknas

i fråga om nämnder för oreglerad förvaltning och kunna därför lämnas åsido

i nu förevarande sammanhang. Konstitutionsutskottet åberopade också, att

den proportionella metoden skulle ge partisynpunkterna alltför stor betydelse

vid nämndvalen. Emellertid lärer det redan nu förhålla sig så i det

stora flertal kommuner, där de olika politiska meningsriktningarna deltaga

aktivt i det kommunala arbetet, att man väljer ledamöter i de olika nämnderna

efter proportionalitetens grunder. De regler, som gälla för val av

kommunalnämnd och drätselkammare, ha alltså kommit att efterlevas även

vid tillsättningen av övriga förvaltningsorgan. Det anses som rimligt och

rättvist, att en meningsriktning, som är företrädd i kommunens beslutande

organ, får tillfälle att i förhållande till sin styrka öva inflytande på de

kommunala angelägenheternas handhavande också på berednings- och

verkställighetsstadierna ävensom vid den egentliga förvaltningen. Denna

uppfattning är så fast rotad i det allmänna medvetandet, att man stundom

såsom övergrepp och maktmissbruk karakteriserar sådana enstaka fall, där

eu majoritet utnyttjat sin rätt att bestämma över sammansättningen av en

nämnd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

För egen del vill kommittén tillägga, att den proportionella valmetodens

användning stundom är ägnad att utjämna de politiska motsättningarna,

snarare än att understryka och skärpa dem. Under nämndernas beredningsarbete

få de olika gruppernas representanter tillfälle att taga del av

varandras synpunkter och kunna på detta sätt ofta ena sig om förslag till

lösning av föreliggande frågor. Härigenom kunna partipolitiskt färgade debatter

i fullmäktige undvikas och överläggningarna föras i en mera förtroendefull

och saklig anda.

Med hänsyn till det anförda förordar kommittén, att de bestämmelser

om användning av den proportionella valmetoden, som nu finnas i fråga

om val av kommunalnämnd, drätselkammare, revisorer och revisorssuppleanter

samt särskild beredning, skola vara tillämpliga även vid val av

kommunens nämnder för ej reglerad förvaltning (22 § förslaget till kommunallag).

Att kommitténs förslag följd°s har framgått av redogörelsen för gällande

bestämmelser. Ur förarbetena till KomL eller till övriga kommunallagar

är intet ytterligare av intresse att här anteckna.

Med hänsyn till de synpunkter och tankegångar, som framförts i de nu

föreliggande motionerna, synes övervägandena om kommunallagarnas bestämmelser

om kvalificerad majoritet i samband med 1948 års kompetensreform

och om mandattiden för kommunernas styrelser i förarbetena till

195*3 års KomL vara förtjänta att här anmärkas.

Samtidigt med att bestämmelserna om de borgerliga primärkommunernas

kompetens ändrades år 19i8, upphävdes också de äldre reglerna om

kvalificerad majoritet. Frågan hade behandlats i ett betänkande av kommunallagskommittén

år 1947 (SOU 1953), varvid delade meningar framkommit.

Majoriteten uttalade, att de motiv, som uppburit ifrågavarande

bestämmelser, inte längre var bärande. Något sådant särskilt skydd för

minoriteterna, som därmed avsetts, var inte påkallat. Ett karakteristiskt

drag för svensk kommunalpolitik var i stället, att man sökte överbrygga

motsättningar och finna lösningar som kunde godtas av det stora flertalet.

Minoriteten i kommittén anförde i huvudsak, att starka meningsbrytningar

förekom i det kommunala livet och att reglerna om kvalificerad majoritet

gav en viss säkerhet för att en minoritets intressen i viktiga angelägenheter

inte blev obehörigen åsidosatta. Departementschefen anslöt sig till

kommittémajoriteten och uttalade bl. a., att det låg något principiellt oriktigt

i bestämmelser, varigenom en minoritet kunde utöva ett bestämmande

inflytande över avgörandena. Reservanterna syntes ha väsentligt överdrivit

omfattningen och betydelsen av intressemotsättningarna i kommunalpolitiken.

I allmänhet syntes enligt departementschefens bedömning partisynpunkter

inte i någon högre grad sätta sin prägel på det kommunala arbetet.

Konstitutionsutskottet (uti. nr 24) anslöt sig till departementschefens

mening.

Reglerna om tiden för val av kommuns styrelse var föremål för ingående

överväganden i förarbetena till KomL år 1953. I kommunallagskommit
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1960

25

tens förutnämnda betänkande år 1952 hade en majoritet av fem ledamöter

uttalat sig (s. 185 ff) för att samma mandattid skulle gälla för fullmäktige

och för kommunens styrelse, medan fyra ledamöter reserverade sig

(s. 40 ff) för det system med ett års förskjutning, som dittills gällt inom

landskommunerna — för städerna fanns före KomL inga lagregler om styrelsens

mandattid. Departementschefen följde majoriteten, utskottet reservanterna.

Som framgått av redogörelsen för gällande bestämmelser segrade

den senare linjen. Departementschefen anförde till stöd för sin mening bl. a.

följande:

Vad som framför allt bestämt min ståndpunkt är, att det synes mest förenligt

med den moderna demokratiens allmänna grunder, att den fullmäktiguppsättning,

som framgått ur ett val, så snart som möjligt blir i tillfälle

att öva inflytande på kommunens angelägenheter. Argumentet att de

nyvalda fullmäktige skulle vara mindre skickade att så kort tid efter valet

som här avses utse styrelse synes mig ej kunna tillmätas större vikt.

Erfarenheten visar, att vid varje val en mycket stor procent fullmäktige

omväljes. Och de som väljes första gången är ofta personer, som redan förvärvat

viss erfarenhet i nämnder och styrelser eller eljest ådagalagt intresse

för kommunala angelägenheter. Enär såsom kommittémajoriteten

erinrat förskjutningarna mellan partierna vid fullmäktigvalen mera sällan

är avsevärda, är det sannolikt, att den styrelse, som utses av de nyvalda

fullmäktige, oftast kommer att innesluta flertalet av ledamöterna i den äldre

styrelsen. Med hänsyn till dessa förhållanden torde man ej behöva hysa

några farhågor för att genomförandet av förslaget skulle bli till nackdel

för kontinuiteten i det kommunala arbetet. Helt allmänt sett förefaller den

föreslagna ordningen kunna underlätta detta arbete genom att de friktioner

undvikes som kan uppstå mellan en nyvald representation och en styrelse,

vars sammansättning icke återspeglar representationens. Att samspelet

mellan kommunens båda viktigaste organ är av stor betydelse för den

kommunala verksamhetens fortgång behöver icke här särskilt understrykas.

Konstitutionsutskottet utvecklade skälen för sin motsatta ståndpunkt på

följande sätt:

I likhet med departementschefen anser utskottet, att beaktansvärda skäl

kunna anföras för båda alternativen. Enligt utskottets mening överväga

emellertid skälen för att välja den ordning, som f. n. gäller för kommunalnämnd.

Det må i detta avseende till en början framhållas, att det nuvarande

systemet såvitt erfarenheten visar fungerat tillfredsställande såväl i landskommunerna

som i de många städer, där drätselkammare utses enligt

motsvarande regler som för kommunalnämnd. Detta bekräftas därav att

frågan om en ändrad ordning över huvud taget icke synes ha tagits upp till

debatt på kommunalt håll förrän med anledning av kommitténs förslag.

Redan detta förhållande manar till försiktighet, när det gäller att överväga

införandet av nya bestämmelser. Härutöver må understrykas den nuvarande

ordningens betydelse för stadgan och kontinuiteten i kommunalförvaltningen.

Det måste också anses värdefullt, att nyvalda fullmäktigledamöter

med denna ordning vinna förtrogenhet med de kommunala angelägenheterna,

innan de deltaga i det viktiga valet av kommunens styrelse. Att styrelse
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

valets förläggande i nära anslutning till valet av fullmäktige kan komma

att på många håll orsaka en onödig politisering av sistnämnda val förefaller

utskottet mycket sannolikt. I varje fall är det antagligt, att frågan om

styrelsens blivande sammansättning skulle komma att spela en betydligt

större roll än nu vid förberedelserna för fullmäktigvalet och därmed skymma

blicken för detta vals betydelse för övriga kommunala angelägenheter.

Till det sagda må tilläggas, att man genom att bibehålla det system, som

gäller för kommunalnämndsval, undviker den i och för sig mindre lämpliga

anordningen med två samtidigt fungerande fullmäktigförsamlingar.

Dessutom undgås de komplikationer som uppstå om fullmäktigvalet överklagas

och klagomålen ej hunnit prövas vid den tid, då styrelsen skall utses,

respektive om valet då upphävts men nytt val ännu ej ägt rum.

Den fråga, som aktualiserats i de nu föreliggande motionerna, dvs. om

återgång från proportionella val till majoritetsval beträffande kommuns

styrelse, har inte varit föremål för behandling i riksdagen efter det proportionella

valsättets genomförande.

Motionerna

Motionärerna uttalar, att samregerandet i kommunerna har en förlamande

inverkan på den politiska debatten. I stället för att stimulera till

öppet redovisade åsiktsskillnader frestar det till tidiga kompromisser mellan

partierna, vilket resulterar i svårigheter för allmänheten att urskilja

partigränserna. Systemet har anor från tiden före det parlamentariska genombrottet

och utformades i små kommuner med obetydliga arbetsuppgifter,

anföres vidare i motionerna. De senaste årtiondenas starka expansion

av den kommunala verksamheten har emellertid ställt kommunerna inför

uppgifter av helt andra slag. Med hänsyn härtill och till det allt starkare

sambandet mellan riks- och kommunalpolitiken är det enligt motionärernas

mening lämpligt, att ett parlamentariskt system införes även inom kommunalförvaltningen.

En majoritet i fullmäktige borde således beredas möjlighet

att tillsätta alla platser i kommunens styrelse. Oppositionens behov

av insyn skulle tillgodoses genom proportionell representation i de övriga

kommunala nämnderna.

Utskottet

De förevarande motionerna åsyftar att riksstyrelsens parlamentariska

principer skall komma till uttryck även på det kommunala planet genom

att de proportionella styrelsevalen ersätts med majoritetsval.

Det proportionella valsättets tillämpning har otvivelaktigt medfört viktiga

fördelar för den kommunala självstyrelsen, främst genom det krav på

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

27

samarbetsvilja och samarbetsförmåga som därigenom uppställts under ett

för kommunalförvaltningen betydelsefullt utvecklingsskede. Som motionärerna

framhållit har systemet emellertid lika otvivelaktigt också haft mindre

tillfredsställande verkningar i vissa hänseenden. Att det kunnat verka hämmande

på den kommunala debatten synes exempelvis svårt att bestrida. Enligt

utskottets bedömning kan övergången till allt större kommuner liksom

en sådan utbyggnad av demokratien på länsplanet, som övervägs av länsdemokratiutredningen,

komma att medföra en förändrad situation, där det

proportionella valsättets bibehållande vid val till kommunernas styrelser

inte längre framstår som önskvärt utan i stället ett närmande till riksstyrelsens

parlamentariska principer ter sig befogat. Det synes därför naturligt,

att frågan blir föremål för en förutsättningslös prövning i samband med

det utredningsarbete, som nu pågår genom länsdemokratiutredningen.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 32 och

II: 59, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att åt länsdemokratiutredningen

uppdrages att verkställa en förutsättningslös

utredning av frågan om minoritetsrepresentationen i

kommunernas styrelser och därmed sammanhängande

spörsmål.

Stockholm den 1 mars 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Palm, Harald Pettersson*,

Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson;

från andra kammaren: herrar Adamsson, von Friesen*, Henningsson,

Wahlund, fru Thunvall, herrar Hamrin i Jönköping, Larsson i Luttra, Nilsson

i Kristianstad, Martinsson* och Werner.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

Reservation

av fru Segerstedt Wiberg samt herrar Sveningsson, Harald Pettersson,

Tistad, Svenungsson, von Friesen, Wahlund, Hamrin i Jönköping, Larsson

i Luttra och Werner, vilka anfört:

Det proportionella valsättets tillämpning har haft utomordentlig betydelse

för den kommunala självstyrelsen genom den möjlighet, som därigenom

beretts representanter för skilda meningsriktningar att aktivt deltaga

i kommunernas styrelser, och genom de särskilda krav på vilja och förmåga

till samarbete, som därmed kommit att ställas på de kommunala förtroendemännen.

De värden, som ligger häri, är enligt vår mening så betydelsefulla,

att det måste vara angeläget att slå vakt om dem även under

den utveckling, som den kommunala självstyrelsen nu undergår mot större

primärkommuner och förstärkt länsdemokrati. Vi kan inte finna att några

bärande skäl anförts för att pröva frågan om en övergång till parlamentariskt

styrelsesätt i kommunerna efter riksstyrelsens mönster.

Av anförda skäl anser vi att utskottet bort hemställa,

att motionerna 1:32 och 11:59 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:101 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående minoritetsrepresentationen i kommunernas styrelser. a1 i texten