Utlåtande i anledning av väckta motioner angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.
1966-03-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1966:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966
29
Nr 21
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.
I de likalydande motionerna nr 254 i första kammaren av herr Harald
Pettersson m. fl. och nr 320 i andra kammaren av herr Boo m. fl. hemställs,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl .Maj :t måtte anhålla om utredning
och förslag om införande av suppleantinstitution för fullmäktige i
primärkommunerna». — Motiveringen är tryckt i andra kammaren.
Gällande regler
Suppleanter utses eller kan i allt fall utses för ledamöterna i kommunernas
administrativa organ. Motsatsen är huvudregel för de beslutande organen.
Sålunda kan suppleanter inte väljas för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige
och inte heller för församlingsdelegerade med det undantaget,
att enligt 39 § lagen om församlingsstyrelse suppleanter kan utses
för församlingsdelegerade i Stockholm. För landstingen finns utförliga bestämmelser
i ämnet. Redan vid landstingsvalen utses sålunda suppleanter
och bestämmes den ordning, vari de skall inträda (47 § kommunala vallagen).
Dessa har ej endast funktionen att ersätta avgången landstingsledamot
utan inträder även vid tillfälligt förfall, varvid gäller, att en inkallad
suppleant tjänstgör till mötets slut och såiunda inte bara för en del
av detta (22 § landstingslagen).
Frågans behandling intill tillkomsten av gällande kommunallagar
Frågan om införande av en suppleantinstitution hos de primärkommunala
representationerna har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för prövning.
Sålunda gjorde riksdagen år 1913 i anledning av en motion, vilken
tillstyrkts av konstitutionsutskottet (uti. nr 4), en framställning till Kungl.
Maj :t om införande av suppleanter för stadsfullmäktige. Skrivelsen föranledde
en proposition år 1918 angående suppleantinstitution för såväl stads
3
Iiihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 18—21
30 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966
som även kommunal- och municipalfullmäktige. Konstitutionsutskottet (uti.
nr 22) tillstyrkte propositionen i princip men föreslog ett annat system för
suppleanters utseende och inkallande än det Kungl. Maj :t framlagt. Frågan
föll, sedan kamrarna stannat i olika beslut. Då spörsmålet återupptogs i
en motion år 1928, avstyrkte emellertid konstitutionsutskottet (uti. nr 5) en
reform under anförande i huvudsak, att de tidigare påtalade olägenheterna
av att suppleanter saknades i berörda institutioner hade minskats, bl. a.
genom kommunikationernas snabba utveckling, och att principiella invändningar
kunde anföras mot den föreslagna reformen, vilka övervägde
fördelarna därmed. Riksdagen avslog motionen. Då nya motioner i ämnet
väcktes åren 1930 och 1932, blev utgången densamma i både utskottet (uti.
nr 30 resp. 4) och riksdagen. En annan ståndpunkt intogs emellertid år
19H, då riksdagen på utskottets hemställan (uti. nr 8) beslöt en skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran om utredning rörande lämpligheten av suppleanter
för stads- .kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige.
Frågan blev föremål för ingående överväganden under förarbetena till
1953 års kommunallag. Såväl kommunallagskommittén (SOU 1952: 14)
som departementschefen (prop. 1953:210) och konstitutionsutskottet (uti.
1953: 22) ställde sig avvisande till en reform. Särskild vikt tillmättes en av
kommittén verkställd enkät bland kommunerna, vilken visade att flertalet
avböjde fullmäktigesuppleanter, en inställning som än mera klart framkom
vid remissbehandlingen av betänkandet.
Även under förarbetena till 1961 års lag om församlingsstyrelse berördes
suppleantfrågan. Församlingsstyrelsekommittén (SOU 1957: 15 och 45)
och departementschefen (prop. 1961: 70) ej endast avvisade tanken på införande
av suppleanter i de beslutande organen utan förordade även att den
år 1942 lagfästa suppleantinstitutionen i Stockholms församlingsdelegerade
skulle upphävas. Konstitutionsutskottet (uti. nr 16) fann emellertid speciella
skäl föreligga för att behålla sistnämnda institution.
De skäl, som anförts för och emot införandet av suppleanter hos de primärkommunala
representationerna, har vid ettvart av här angivna tillfällen
varit i stort sett desamma. Till förmån för en reform har ansetts tala
främst önskvärdheten av fulltalighet och risken för att ledamöters frånvaro
föranleder beslut, som strider mot en församlings partimässiga sammansättning.
Mot en reform har särskilt anförts, att den kunde förväntas medföra
en minskad ansvarskänsla inför berörda uppdrag och att det måste vara
av värde att beslut fattas av en från det ena sammanträdet till det andra
oförändrad församling, samt även att suppleanter kunde befaras inte få
önskvärda kvalifikationer.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966
31
Författningsutredningen och landstingsutredningen
Det bör även här antecknas, att författningsutredningen (SOU 1963: 17)
upptagit frågan om ersättare för riksdagens ledamöter, och att landstingsutredningen
(SOU 1963:64) behandlat suppleantinstitutionen inom landstingen.
I båda sammanhangen har övervägandena om fullmäktigsuppleanter
redovisats, vartill framhållits, att väsentliga skillnader föreligger mellan
å ena sidan de primärkommunala församlingarna och å andra sidan
riksdagen resp. landstingen. Författningsutredningen förordade införande
av ersättare för riksdagens ledamöter. Förslaget har tillstyrkts i fem remissyttranden
och avstyrkts i ett, varjämte en myndighet yppat tveksamhet
(SOU 1964: 38). Landstingsutredningen förordade, att suppleantinstitutionen
inom landstingen skulle behållas. Frågan berördes inte närmare
vare sig vid remissbehandlingen eller då betänkandet vid 1965 års riksdag
lades till grund för reformer (KU uti. nr 20).
Frågans behandling vid 1964 och 1965 års riksdagar
I motioner vid 1964 och 1965 års riksdagar begärdes utredning och förslag
om införande av suppleanter för primärkommunernas fullmäktige. Vid
båda tillfällena framkom olika meningar i konstitutionsutskottet (uti. nr
32 resp. 28), varjämte kamrarna stannade i skilda beslut, till följd varav
frågan förföll.
Vid 1964 års riksdag avstyrktes då föreliggande motion av utskottets
majoritet (12 led.). I en reservation (6 led.) tillstyrktes utredning. Första
kammaren biföll utskottets hemställan med 97 röster mot 36, medan andra
kammaren med 125 röster mot 81 biföll reservationen.
Vid 1965 års riksdag inhämtades yttranden från Svenska kommunförbundet,
som förklarade sig inte ha något att erinra mot en utredning om
lämpligheten att införa fullmäktigsuppleanter, samt från Svenska stadsförbundet,
i vars styrelse 7 ledamöter avstyrkte och 5 tillstyrkte utredning
av frågan. Yttrandena återgavs i utskottets utlåtande. Utskottets majoritet
(16 led.) tillstyrkte en anhållan hos Kungl. Maj:t om en förutsättningslös
utredning i ämnet och anförde:
Det är tydligt, att en viss opinionsförskjutning har skett i den berörda
frågan efter tillkomsten av gällande kommunallagstiftning. Med hänsyn
särskilt till kommunblocksreformen finner utskottet också naturligt, att
ökat intresse framkommit för suppleantsystem inom de primärkommunala
fullmäktigförsamlingarna. Huruvida sådana förskjutningar i frågeställningen
förekommit, som kan motivera en annan ståndpunkt i frågan än tidigare,
kan vara föremål för delade meningar. Att både fördelar och nack
-
32
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966
delar är förenade med införande av fullmäktigsuppleanter är uppenbart.
Utskottet har vid överväganden av frågan funnit sig böra tillstyrka, att
densamma i lämpligt sammanhang göres till föremål för en förutsättningslös
utredning.
I en reservation (3 led.) hemställdes om avslag på motionerna under
framhållande, att några sådana nya omständigheter inte tillkommit efter
1964 års riksdagsbehandling, som motiverade ett ändrat ställningstagande.
Denna reservation bifölls av första kammaren med 58 röster mot 48, medan
andra kammaren utan votering följde utskottet.
Suppleanter för sammanläggningsdelegerade
I detta sammanhang bör även den nya institutionen sammanläggningsdelegerade
omnämnas. Denna infördes från sistlidna årsskifte genom ändring
i den kommunala indelningslagen och utfärdande av en särskild lag
om kommunala sammanläggningsdelegerade. Om de nya bestämmelserna
behöver här endast antecknas, att Kungl. Maj :t äger i samband med förordnande
om ändring i kommunal indelning föreskriva, att beslutanderätten
i kommunen enligt den nya indelningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade
till dess indelningsändringen träder i kraft, och att Kungl.
Maj :t, om sådan föreskrift ges, även skall fastställa antalet delegerade och
suppleanter för varje kommun som berörs av indelningsändringen. Om
suppleantfrågan må ur förarbetena i korthet antecknas följande.
I den departementspromemoria, som låg till grund för reformen, föreslogs
att suppleanter skulle utses för sammanläggningsdelegerade. Detta
förslag följdes av föredragande statsrådet, som i propositionen till 1965 års
riksdag (nr 151, s. 44) anförde följande:
I promemorian föreslås att suppleanter skall utses för sammanläggningsdelegerade.
Detta förslag har uppmärksammats av många remissinstanser.
Flertalet av dem har inget att erinra. Så anser t. ex. Svenska kommunförbundet
att det inte finns några principiella betänkligheter mot ett suppleantsystem.
Tvärtom ger det enligt förbundet de praktiska fördelarna att
man får garantier för att varje kommun är representerad vid sammanträdena
även om delegeradeförsamlingen görs liten. Liknande synpunkter
framhålls i andra yttranden. En länsstyrelse och ett antal kommunala
organ anför dock betänkligheter mot förslaget och hänvisar till att suppleanter
inte utses för fullmäktige. För egen del anser jag att de skäl som
Svenska kommunförbundet har anfört för ett suppleantsystem väger tyngre
än hänsynen till vad som gäller för fullmäktige. Jag förordar därför förslaget
att suppleanter skall väljas för delegerade.
Frågan blev inte föremål för något uttalande i konstitutionsutskottets utlåtande
(nr 41).
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966
33
Tilläggsdirektiv åt kommunalrättskoramittén år 1965
Slutligen bör i detta sammanhang även antecknas, att kommunalrättskommittén
genom tilläggsdirektiv den 29 oktober 1965 erhållit i uppdrag
att ompröva de i 5 § kommunallagen intagna bestämmelserna om antalet
fullmäktige. Bakgrunden härtill är delvis densamma som till förevarande
motioner, nämligen kommunblocksreformens återverkningar på de beslutande
församlingarna: antalet ledamöter i förhållande till kommunmedlemmarnas
antal blir väsentligt mindre än nu. En ökad representation kan tydligen
ernås genom ökning av antalet fullmäktigplatser men även genom
införande av suppleanter.
Utskottet
Genom förevarande motioner aktualiseras ånyo frågan om införande av
suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna. Som framgått av den
föregående redogörelsen behandlades denna fråga även av 1964 och 1965
års riksdagar, varvid den båda gångerna förföll på grund av att kamrarna
stannade i skiljaktiga beslut.
I sitt utlåtande till 1965 års riksdag tillstyrkte utskottet — som ansåg
uppenbart att införande av fullmäktigsuppleanter skulle vara förenat med
både fördelar och nackdelar — att frågan i lämpligt sammanhang bleve föremål
för en förutsättningslös utredning. Utskottet har inte funnit anledning
att nu frångå denna ståndpunkt. Frågan synes lämpligen kunna övervägas
i samband med att kommunalrättskommittén i enlighet med dess senaste
tilläggsdirektiv företar en omprövning av de i 5 § kommunallagen intagna
bestämmelserna om antalet fullmäktige.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1: 254
och II: 320, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en förutsättningslös
utredning angående införande av suppleanter
för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige.
Stockholm den 1 mars 1966
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
opaginerad Kontrollera mot PDF
34
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Palm, Harald
Pettersson*, Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson;
från andra kammaren: herrar Henningsson, Magnusson i Tumhult*,
fru Thunvall, herrar Larsson i Luttra, Westberg, Andersson i Storfors,
Keijer, Nilsson i Kristianstad, Martinsson* och Boo.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fröken Stenberg, herr Erik Olsson och fru Thunvall, vilka anfört:
Vi hänvisar till vad utskottet uttalade i sitt utlåtande 1964:32, vari utskottet
avstyrkte en motion med samma syfte som de nu föreliggande. Enligt
vår mening har några sådana nya omständigheter inte tillkommit, som
kan motivera ett ändrat ställningstagande. Vi anser därför att utskottet bort
hemställa,
att motionerna 1:254 och 11:320 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:102 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående minoritetsrepresentationen i kommunernas styrelser. a1 i texten