Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.

1966-03-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.

Dokumentets text

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966

29

Nr 21

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna.

I de likalydande motionerna nr 254 i första kammaren av herr Harald

Pettersson m. fl. och nr 320 i andra kammaren av herr Boo m. fl. hemställs,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl .Maj :t måtte anhålla om utredning

och förslag om införande av suppleantinstitution för fullmäktige i

primärkommunerna». — Motiveringen är tryckt i andra kammaren.

Gällande regler

Suppleanter utses eller kan i allt fall utses för ledamöterna i kommunernas

administrativa organ. Motsatsen är huvudregel för de beslutande organen.

Sålunda kan suppleanter inte väljas för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige

och inte heller för församlingsdelegerade med det undantaget,

att enligt 39 § lagen om församlingsstyrelse suppleanter kan utses

för församlingsdelegerade i Stockholm. För landstingen finns utförliga bestämmelser

i ämnet. Redan vid landstingsvalen utses sålunda suppleanter

och bestämmes den ordning, vari de skall inträda (47 § kommunala vallagen).

Dessa har ej endast funktionen att ersätta avgången landstingsledamot

utan inträder även vid tillfälligt förfall, varvid gäller, att en inkallad

suppleant tjänstgör till mötets slut och såiunda inte bara för en del

av detta (22 § landstingslagen).

Frågans behandling intill tillkomsten av gällande kommunallagar

Frågan om införande av en suppleantinstitution hos de primärkommunala

representationerna har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för prövning.

Sålunda gjorde riksdagen år 1913 i anledning av en motion, vilken

tillstyrkts av konstitutionsutskottet (uti. nr 4), en framställning till Kungl.

Maj :t om införande av suppleanter för stadsfullmäktige. Skrivelsen föranledde

en proposition år 1918 angående suppleantinstitution för såväl stads
3

Iiihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 18—21

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966

som även kommunal- och municipalfullmäktige. Konstitutionsutskottet (uti.

nr 22) tillstyrkte propositionen i princip men föreslog ett annat system för

suppleanters utseende och inkallande än det Kungl. Maj :t framlagt. Frågan

föll, sedan kamrarna stannat i olika beslut. Då spörsmålet återupptogs i

en motion år 1928, avstyrkte emellertid konstitutionsutskottet (uti. nr 5) en

reform under anförande i huvudsak, att de tidigare påtalade olägenheterna

av att suppleanter saknades i berörda institutioner hade minskats, bl. a.

genom kommunikationernas snabba utveckling, och att principiella invändningar

kunde anföras mot den föreslagna reformen, vilka övervägde

fördelarna därmed. Riksdagen avslog motionen. Då nya motioner i ämnet

väcktes åren 1930 och 1932, blev utgången densamma i både utskottet (uti.

nr 30 resp. 4) och riksdagen. En annan ståndpunkt intogs emellertid år

19H, då riksdagen på utskottets hemställan (uti. nr 8) beslöt en skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om utredning rörande lämpligheten av suppleanter

för stads- .kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige.

Frågan blev föremål för ingående överväganden under förarbetena till

1953 års kommunallag. Såväl kommunallagskommittén (SOU 1952: 14)

som departementschefen (prop. 1953:210) och konstitutionsutskottet (uti.

1953: 22) ställde sig avvisande till en reform. Särskild vikt tillmättes en av

kommittén verkställd enkät bland kommunerna, vilken visade att flertalet

avböjde fullmäktigesuppleanter, en inställning som än mera klart framkom

vid remissbehandlingen av betänkandet.

Även under förarbetena till 1961 års lag om församlingsstyrelse berördes

suppleantfrågan. Församlingsstyrelsekommittén (SOU 1957: 15 och 45)

och departementschefen (prop. 1961: 70) ej endast avvisade tanken på införande

av suppleanter i de beslutande organen utan förordade även att den

år 1942 lagfästa suppleantinstitutionen i Stockholms församlingsdelegerade

skulle upphävas. Konstitutionsutskottet (uti. nr 16) fann emellertid speciella

skäl föreligga för att behålla sistnämnda institution.

De skäl, som anförts för och emot införandet av suppleanter hos de primärkommunala

representationerna, har vid ettvart av här angivna tillfällen

varit i stort sett desamma. Till förmån för en reform har ansetts tala

främst önskvärdheten av fulltalighet och risken för att ledamöters frånvaro

föranleder beslut, som strider mot en församlings partimässiga sammansättning.

Mot en reform har särskilt anförts, att den kunde förväntas medföra

en minskad ansvarskänsla inför berörda uppdrag och att det måste vara

av värde att beslut fattas av en från det ena sammanträdet till det andra

oförändrad församling, samt även att suppleanter kunde befaras inte få

önskvärda kvalifikationer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966

31

Författningsutredningen och landstingsutredningen

Det bör även här antecknas, att författningsutredningen (SOU 1963: 17)

upptagit frågan om ersättare för riksdagens ledamöter, och att landstingsutredningen

(SOU 1963:64) behandlat suppleantinstitutionen inom landstingen.

I båda sammanhangen har övervägandena om fullmäktigsuppleanter

redovisats, vartill framhållits, att väsentliga skillnader föreligger mellan

å ena sidan de primärkommunala församlingarna och å andra sidan

riksdagen resp. landstingen. Författningsutredningen förordade införande

av ersättare för riksdagens ledamöter. Förslaget har tillstyrkts i fem remissyttranden

och avstyrkts i ett, varjämte en myndighet yppat tveksamhet

(SOU 1964: 38). Landstingsutredningen förordade, att suppleantinstitutionen

inom landstingen skulle behållas. Frågan berördes inte närmare

vare sig vid remissbehandlingen eller då betänkandet vid 1965 års riksdag

lades till grund för reformer (KU uti. nr 20).

Frågans behandling vid 1964 och 1965 års riksdagar

I motioner vid 1964 och 1965 års riksdagar begärdes utredning och förslag

om införande av suppleanter för primärkommunernas fullmäktige. Vid

båda tillfällena framkom olika meningar i konstitutionsutskottet (uti. nr

32 resp. 28), varjämte kamrarna stannade i skilda beslut, till följd varav

frågan förföll.

Vid 1964 års riksdag avstyrktes då föreliggande motion av utskottets

majoritet (12 led.). I en reservation (6 led.) tillstyrktes utredning. Första

kammaren biföll utskottets hemställan med 97 röster mot 36, medan andra

kammaren med 125 röster mot 81 biföll reservationen.

Vid 1965 års riksdag inhämtades yttranden från Svenska kommunförbundet,

som förklarade sig inte ha något att erinra mot en utredning om

lämpligheten att införa fullmäktigsuppleanter, samt från Svenska stadsförbundet,

i vars styrelse 7 ledamöter avstyrkte och 5 tillstyrkte utredning

av frågan. Yttrandena återgavs i utskottets utlåtande. Utskottets majoritet

(16 led.) tillstyrkte en anhållan hos Kungl. Maj:t om en förutsättningslös

utredning i ämnet och anförde:

Det är tydligt, att en viss opinionsförskjutning har skett i den berörda

frågan efter tillkomsten av gällande kommunallagstiftning. Med hänsyn

särskilt till kommunblocksreformen finner utskottet också naturligt, att

ökat intresse framkommit för suppleantsystem inom de primärkommunala

fullmäktigförsamlingarna. Huruvida sådana förskjutningar i frågeställningen

förekommit, som kan motivera en annan ståndpunkt i frågan än tidigare,

kan vara föremål för delade meningar. Att både fördelar och nack
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966

delar är förenade med införande av fullmäktigsuppleanter är uppenbart.

Utskottet har vid överväganden av frågan funnit sig böra tillstyrka, att

densamma i lämpligt sammanhang göres till föremål för en förutsättningslös

utredning.

I en reservation (3 led.) hemställdes om avslag på motionerna under

framhållande, att några sådana nya omständigheter inte tillkommit efter

1964 års riksdagsbehandling, som motiverade ett ändrat ställningstagande.

Denna reservation bifölls av första kammaren med 58 röster mot 48, medan

andra kammaren utan votering följde utskottet.

Suppleanter för sammanläggningsdelegerade

I detta sammanhang bör även den nya institutionen sammanläggningsdelegerade

omnämnas. Denna infördes från sistlidna årsskifte genom ändring

i den kommunala indelningslagen och utfärdande av en särskild lag

om kommunala sammanläggningsdelegerade. Om de nya bestämmelserna

behöver här endast antecknas, att Kungl. Maj :t äger i samband med förordnande

om ändring i kommunal indelning föreskriva, att beslutanderätten

i kommunen enligt den nya indelningen skall utövas av sammanläggningsdelegerade

till dess indelningsändringen träder i kraft, och att Kungl.

Maj :t, om sådan föreskrift ges, även skall fastställa antalet delegerade och

suppleanter för varje kommun som berörs av indelningsändringen. Om

suppleantfrågan må ur förarbetena i korthet antecknas följande.

I den departementspromemoria, som låg till grund för reformen, föreslogs

att suppleanter skulle utses för sammanläggningsdelegerade. Detta

förslag följdes av föredragande statsrådet, som i propositionen till 1965 års

riksdag (nr 151, s. 44) anförde följande:

I promemorian föreslås att suppleanter skall utses för sammanläggningsdelegerade.

Detta förslag har uppmärksammats av många remissinstanser.

Flertalet av dem har inget att erinra. Så anser t. ex. Svenska kommunförbundet

att det inte finns några principiella betänkligheter mot ett suppleantsystem.

Tvärtom ger det enligt förbundet de praktiska fördelarna att

man får garantier för att varje kommun är representerad vid sammanträdena

även om delegeradeförsamlingen görs liten. Liknande synpunkter

framhålls i andra yttranden. En länsstyrelse och ett antal kommunala

organ anför dock betänkligheter mot förslaget och hänvisar till att suppleanter

inte utses för fullmäktige. För egen del anser jag att de skäl som

Svenska kommunförbundet har anfört för ett suppleantsystem väger tyngre

än hänsynen till vad som gäller för fullmäktige. Jag förordar därför förslaget

att suppleanter skall väljas för delegerade.

Frågan blev inte föremål för något uttalande i konstitutionsutskottets utlåtande

(nr 41).

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966

33

Tilläggsdirektiv åt kommunalrättskoramittén år 1965

Slutligen bör i detta sammanhang även antecknas, att kommunalrättskommittén

genom tilläggsdirektiv den 29 oktober 1965 erhållit i uppdrag

att ompröva de i 5 § kommunallagen intagna bestämmelserna om antalet

fullmäktige. Bakgrunden härtill är delvis densamma som till förevarande

motioner, nämligen kommunblocksreformens återverkningar på de beslutande

församlingarna: antalet ledamöter i förhållande till kommunmedlemmarnas

antal blir väsentligt mindre än nu. En ökad representation kan tydligen

ernås genom ökning av antalet fullmäktigplatser men även genom

införande av suppleanter.

Utskottet

Genom förevarande motioner aktualiseras ånyo frågan om införande av

suppleanter för fullmäktige i primärkommunerna. Som framgått av den

föregående redogörelsen behandlades denna fråga även av 1964 och 1965

års riksdagar, varvid den båda gångerna förföll på grund av att kamrarna

stannade i skiljaktiga beslut.

I sitt utlåtande till 1965 års riksdag tillstyrkte utskottet — som ansåg

uppenbart att införande av fullmäktigsuppleanter skulle vara förenat med

både fördelar och nackdelar — att frågan i lämpligt sammanhang bleve föremål

för en förutsättningslös utredning. Utskottet har inte funnit anledning

att nu frångå denna ståndpunkt. Frågan synes lämpligen kunna övervägas

i samband med att kommunalrättskommittén i enlighet med dess senaste

tilläggsdirektiv företar en omprövning av de i 5 § kommunallagen intagna

bestämmelserna om antalet fullmäktige.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1: 254

och II: 320, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en förutsättningslös

utredning angående införande av suppleanter

för stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige.

Stockholm den 1 mars 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Palm, Harald

Pettersson*, Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson;

från andra kammaren: herrar Henningsson, Magnusson i Tumhult*,

fru Thunvall, herrar Larsson i Luttra, Westberg, Andersson i Storfors,

Keijer, Nilsson i Kristianstad, Martinsson* och Boo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Stenberg, herr Erik Olsson och fru Thunvall, vilka anfört:

Vi hänvisar till vad utskottet uttalade i sitt utlåtande 1964:32, vari utskottet

avstyrkte en motion med samma syfte som de nu föreliggande. Enligt

vår mening har några sådana nya omständigheter inte tillkommit, som

kan motivera ett ändrat ställningstagande. Vi anser därför att utskottet bort

hemställa,

att motionerna 1:254 och 11:320 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:102 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående minoritetsrepresentationen i kommunernas styrelser. a1 i texten