Utlåtande i anledning av motioner angående anhängiggörande av kommunala ärenden.
1966-03-01 · 3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1966:22, Utlåtande i anledning av motioner angående anhängiggörande av kommunala ärenden.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1966
35
Nr 22
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående anhängiggörande av kommunala ärenden.
I de likalydande motionerna nr 364 i första kammaren av herr Sveningsson
m. fl. och nr 439 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult m. fl.
hemställs »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
angående ärendens anhängiggörande hos de kommunala nämnderna
och styrelserna». — Motiveringen är tryckt i första kammaren.
Gällande ordning
Allmänna bestämmelser om ärendens anhängiggörande finns endast för
kommunernas beslutande församlingar. Enligt 18 § kommunallagen skall
fullmäktige meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till dem av högre
myndighet eller som väckts genom framställning av kommunens styrelse
eller annan kommunal nämnd eller genom motion av någon fullmäktig.
Motsvarande bestämmelser återfinns i 21 § lagen om församlingsstyrelse
och 19 § kommunallagen för Stockholm. I 21 § 1 mom. landstingslagen föreskrivs,
att »rätt att väcka förslag vid landstingsmöte» tillkommer förvaltningsutskottet,
annan landstingets nämnd, ledamot av landstinget samt länsstyrelsen.
Nämnda regler är att anse som uttömmande, varför ärende inte
kan väckas på annat sätt. För landstingens del har detta också blivit uttryckligen
utsagt i landstingslagens nyssnämnda stadgande. Av de angivna
bestämmelsernas avfattning framgår, att vederbörande församling är skyldig
att avgöra ärende, som väckts i föreskriven ordning; fråga är om s. k.
ovillkorlig anhängighet.
Några liknande allmänna bestämmelser har inte getts om anhängiggörande
av ärenden hos kommunernas administrativa organ. I fråga om styrelser
och nämnder inom den icke specialreglerade förvaltningen saknas över huvud
stadganden i ämnet. 1 vad mån en framställning till ett sådant organ
blir anhängigt eller inte beror därmed uteslutande på om vederbörande organ
själv begagnar sin initiativrätt och tar upp framställningen. Ovillkorlig
anhängighetsverkan i nyss angivna bemärkelse förekommer sålunda inte.
I de olika författningar, som normerar kommunernas specialreglerade förvaltning,
finns däremot ofta bestämmelser om initiativ utifrån i form av ansökningar,
anmälningar etc. 1 den mån en sådan särskild föreskrift lämnats,
opaginerad Kontrollera mot PDF
36
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1966
blir ett ärende, som väcks i enlighet därmed, ovillkorligt anhängigt. I vad
mån framställningar eljest leder till att eif ärende upptages beror på vederbörande
myndighet.
Med hänsyn till innehållet i de föreliggande motionerna bör det ytterligare
anmärkas, att det för de specialreglerade nämnderna föreligger skyldighet
att självmant till behandling upptaga frågor som kräver åtgärd och
ligger under nämndernas kompetenssfär, och att underlåtenhet härutinnan
kan föranleda ingripande från de myndigheter, som utövar tillsyn enligt de
olika specialförfattningarna. Motsvarande effektivitetskontroll saknas inom
den icke specialreglerade förvaltningen. Dock må erinras om den för kommunens
styrelse stadgade skyldigheten att med uppmärksamhet följa de
frågor, som kan inverka på kommunens utveckling och ekonomiska ställning.
Besvärssakkunniga
Frågan om anhängiggörande av ärenden hos kommunala organ beröres
av besvärssakkunniga i deras slutbetänkande med förslag till lag om förvaltningsförfarandet
(SOU 1964: 27).
Lagförslaget avses äga tillämpning i förvaltningsärende, i vilket någon
kan vara part (1 kap. 1 §). Med part åsyftas den som »saken rörer» (3 kap.
1 §). Lagen är avsedd att tillämpas vid såväl specialreglerad som icke specialreglerad
kommunalförvaltning.
Några kortfattade bestämmelser om anhängiggörande av ärenden har
upptagits i förslagets 7 kap. Enligt 1 § skall ärende bli anhängigt hos myndighet
»genom anmälan, ansökan eller annan framställning innebärande talans
väckande» eller genom åtgärd av myndigheten själv. De sakkunniga
avser härmed, att en framställning från en sakägare alltid skall medföra
ovillkorlig anhängighet under förutsättning att den riktats till rätt myndighet.
I 2 § har upptagits en bestämmelse om skyldighet för part att tydligt
ange sitt yrkande och de omständigheter, varpå detta grundas, samt i 3 §
ett stadgande om att muntlig framställning i ärende, som skall handläggas
skriftligen, skall upptecknas.
Förslaget på denna punkt har uppmärksammats bl. a. i Svenska stadsförbundets
remissyttrande, vari anförts:
Stadgandena i sjunde kapitlet — om ärendes anhängiggörande — synes
med den utformning de erhållit icke kunna tillämpas i" praktiskt förvaltningsarbete.
Ett anhängiggörande genom muntlig anmälan med skyldighet
för myndigheten att uppteckna framställningen skulle kunna få egendomliga
konsekvenser, exempelvis när det gäller ansökningar till befattningar.
Lämpligen bör även myndigheten själv äga avgöra, när en muntlig framställning
skall upptecknas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1966
37
Betänkandet är nu efter avslutad remissbehandling föremål för vidare
beredning i justitiedepartementet.
Motionerna
Motionärerna framhåller, att saknaden av bestämmelser om hur ärenden
skall väckas hos kommuns styrelse och nämnder vållat många kommunalmän
bekymmer och också medfört, att ärenden blivit begravda på obestämd
tid i en nämnd utan möjlighet för den enskilde medborgaren att själv formellt
påverka ärendets upptagande. Det bör enligt motionärernas mening
kunna uppställas som ett minimikrav, att bestämmelser införs om skyldighet
för styrelse eller nämnd att upptaga ärenden som uppenbart kräver åtgärd.
De bestämmelser, som föreslagits av besvärssakkunniga, anser motionärerna
emellertid vara alltför formbundna och inte anpassade till den kommunala
självstyrelsen.
Utskottet
I förevarande motioner förordas bestämmelser om ärendens anhängiggörande
hos kommunala styrelser och nämnder. Som framgått av redogörelsen
ovan har denna fråga berörts av besvärssakkunniga i deras år 1964 avgivna
slutbetänkande med förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Lagförslagets
regler om anhängiggörande av ärenden avses av de sakkunniga
bli tillämpliga på de kommunala styrelserna och nämnderna. Denna punkt
i förslaget har också berörts under remissbehandlingen. Betänkandet är för
närvarande föremål för vidare beredning inom justitiedepartementet.
Den upptagna frågan är sålunda redan föremål för uppmärksamhet. Utskottet
hemställer därför,
att motionerna I: 364 och II: 439 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1966
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Palm, Harald
Pettersson*, Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson;
från andra kammaren: herr Henningsson, fru Thunvall, herrar Larsson
i Luttra, Westberg, Andersson i Storfors, Keijer, Lothigius*, Nilsson
i Kristianstad, Martinsson* och Boo.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.