Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående anhängiggörande av kommunala ärenden.

1966-03-01 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:22, Utlåtande i anledning av motioner angående anhängiggörande av kommunala ärenden.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1966

35

Nr 22

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående anhängiggörande av kommunala ärenden.

I de likalydande motionerna nr 364 i första kammaren av herr Sveningsson

m. fl. och nr 439 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult m. fl.

hemställs »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

angående ärendens anhängiggörande hos de kommunala nämnderna

och styrelserna». — Motiveringen är tryckt i första kammaren.

Gällande ordning

Allmänna bestämmelser om ärendens anhängiggörande finns endast för

kommunernas beslutande församlingar. Enligt 18 § kommunallagen skall

fullmäktige meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till dem av högre

myndighet eller som väckts genom framställning av kommunens styrelse

eller annan kommunal nämnd eller genom motion av någon fullmäktig.

Motsvarande bestämmelser återfinns i 21 § lagen om församlingsstyrelse

och 19 § kommunallagen för Stockholm. I 21 § 1 mom. landstingslagen föreskrivs,

att »rätt att väcka förslag vid landstingsmöte» tillkommer förvaltningsutskottet,

annan landstingets nämnd, ledamot av landstinget samt länsstyrelsen.

Nämnda regler är att anse som uttömmande, varför ärende inte

kan väckas på annat sätt. För landstingens del har detta också blivit uttryckligen

utsagt i landstingslagens nyssnämnda stadgande. Av de angivna

bestämmelsernas avfattning framgår, att vederbörande församling är skyldig

att avgöra ärende, som väckts i föreskriven ordning; fråga är om s. k.

ovillkorlig anhängighet.

Några liknande allmänna bestämmelser har inte getts om anhängiggörande

av ärenden hos kommunernas administrativa organ. I fråga om styrelser

och nämnder inom den icke specialreglerade förvaltningen saknas över huvud

stadganden i ämnet. 1 vad mån en framställning till ett sådant organ

blir anhängigt eller inte beror därmed uteslutande på om vederbörande organ

själv begagnar sin initiativrätt och tar upp framställningen. Ovillkorlig

anhängighetsverkan i nyss angivna bemärkelse förekommer sålunda inte.

I de olika författningar, som normerar kommunernas specialreglerade förvaltning,

finns däremot ofta bestämmelser om initiativ utifrån i form av ansökningar,

anmälningar etc. 1 den mån en sådan särskild föreskrift lämnats,

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1966

blir ett ärende, som väcks i enlighet därmed, ovillkorligt anhängigt. I vad

mån framställningar eljest leder till att eif ärende upptages beror på vederbörande

myndighet.

Med hänsyn till innehållet i de föreliggande motionerna bör det ytterligare

anmärkas, att det för de specialreglerade nämnderna föreligger skyldighet

att självmant till behandling upptaga frågor som kräver åtgärd och

ligger under nämndernas kompetenssfär, och att underlåtenhet härutinnan

kan föranleda ingripande från de myndigheter, som utövar tillsyn enligt de

olika specialförfattningarna. Motsvarande effektivitetskontroll saknas inom

den icke specialreglerade förvaltningen. Dock må erinras om den för kommunens

styrelse stadgade skyldigheten att med uppmärksamhet följa de

frågor, som kan inverka på kommunens utveckling och ekonomiska ställning.

Besvärssakkunniga

Frågan om anhängiggörande av ärenden hos kommunala organ beröres

av besvärssakkunniga i deras slutbetänkande med förslag till lag om förvaltningsförfarandet

(SOU 1964: 27).

Lagförslaget avses äga tillämpning i förvaltningsärende, i vilket någon

kan vara part (1 kap. 1 §). Med part åsyftas den som »saken rörer» (3 kap.

1 §). Lagen är avsedd att tillämpas vid såväl specialreglerad som icke specialreglerad

kommunalförvaltning.

Några kortfattade bestämmelser om anhängiggörande av ärenden har

upptagits i förslagets 7 kap. Enligt 1 § skall ärende bli anhängigt hos myndighet

»genom anmälan, ansökan eller annan framställning innebärande talans

väckande» eller genom åtgärd av myndigheten själv. De sakkunniga

avser härmed, att en framställning från en sakägare alltid skall medföra

ovillkorlig anhängighet under förutsättning att den riktats till rätt myndighet.

I 2 § har upptagits en bestämmelse om skyldighet för part att tydligt

ange sitt yrkande och de omständigheter, varpå detta grundas, samt i 3 §

ett stadgande om att muntlig framställning i ärende, som skall handläggas

skriftligen, skall upptecknas.

Förslaget på denna punkt har uppmärksammats bl. a. i Svenska stadsförbundets

remissyttrande, vari anförts:

Stadgandena i sjunde kapitlet — om ärendes anhängiggörande — synes

med den utformning de erhållit icke kunna tillämpas i" praktiskt förvaltningsarbete.

Ett anhängiggörande genom muntlig anmälan med skyldighet

för myndigheten att uppteckna framställningen skulle kunna få egendomliga

konsekvenser, exempelvis när det gäller ansökningar till befattningar.

Lämpligen bör även myndigheten själv äga avgöra, när en muntlig framställning

skall upptecknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1966

37

Betänkandet är nu efter avslutad remissbehandling föremål för vidare

beredning i justitiedepartementet.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att saknaden av bestämmelser om hur ärenden

skall väckas hos kommuns styrelse och nämnder vållat många kommunalmän

bekymmer och också medfört, att ärenden blivit begravda på obestämd

tid i en nämnd utan möjlighet för den enskilde medborgaren att själv formellt

påverka ärendets upptagande. Det bör enligt motionärernas mening

kunna uppställas som ett minimikrav, att bestämmelser införs om skyldighet

för styrelse eller nämnd att upptaga ärenden som uppenbart kräver åtgärd.

De bestämmelser, som föreslagits av besvärssakkunniga, anser motionärerna

emellertid vara alltför formbundna och inte anpassade till den kommunala

självstyrelsen.

Utskottet

I förevarande motioner förordas bestämmelser om ärendens anhängiggörande

hos kommunala styrelser och nämnder. Som framgått av redogörelsen

ovan har denna fråga berörts av besvärssakkunniga i deras år 1964 avgivna

slutbetänkande med förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Lagförslagets

regler om anhängiggörande av ärenden avses av de sakkunniga

bli tillämpliga på de kommunala styrelserna och nämnderna. Denna punkt

i förslaget har också berörts under remissbehandlingen. Betänkandet är för

närvarande föremål för vidare beredning inom justitiedepartementet.

Den upptagna frågan är sålunda redan föremål för uppmärksamhet. Utskottet

hemställer därför,

att motionerna I: 364 och II: 439 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Palm, Harald

Pettersson*, Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson;

från andra kammaren: herr Henningsson, fru Thunvall, herrar Larsson

i Luttra, Westberg, Andersson i Storfors, Keijer, Lothigius*, Nilsson

i Kristianstad, Martinsson* och Boo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.