Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om tidsbegränsning för beredning och behandling av ärenden hos kommunala fullmäktige.

1966-03-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:23, Utlåtande i anledning av motioner om tidsbegränsning för beredning och behandling av ärenden hos kommunala fullmäktige.

Dokumentets text

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1966

Nr 23

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om tidsbegränsning för beredning och behandling av

ärenden hos kommunala fullmäktige.

I de likalydande motionerna nr 250 i första kammaren av herr Eric Carlsson

och nr 322 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och From

hemställs, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

av frågan om skyldighet för kommunala fullmäktigeförsamlingar

att bereda och avgöra hos dem väckta frågor inom viss föreskriven tid». -—

Motiveringen är tryckt i andra kammaren.

Gällande rätt

Några bestämmelser, som begränsar handläggningstiden för ärenden hos

kommunala fullmäktige, finns inte. Dessa skiljer sig härutinnan från både

riksdagen och landstingen. Det synes befogat att här i korthet anteckna vad

som i berörda hänseende gäller enligt riksdagsordningen och landstingslagen.

Beträffande riksdagen gällde intill år 1949, att varje ärende måste avgöras

vid samma riksdag varunder det väckts. Genom grundlagsändringar

nämnda år infördes bestämmelser om uppskov med ärendens behandling

och, vad därmed nära sammanhänger, om uppdelning av riksdagar på sessioner.

Uppskovsreglerna återfinns i riksdagsordningen § 58. Kamrarna

kan till annan session eller till nästföljande riksdag uppskjuta behandlingen

av proposition, framställning från något riksdagens verk eller motion,

som inte berör riksstaten. Ytterligare uppskov kan beslutas, dock att ärendet

skall avgöras senast under nästföljande riksdag. Uppskov må emellertid

inte ske till ny riksdag, om nya val i hela riket till andra kammaren

dessförinnan förrättas. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna

eller den ena av dem, förfaller alla uppskovsbeslut. Införandet av dessa

uppskovsregler åsyftade att ge riksdagen dels en möjlighet att rationellt

fördela arbetet mellan olika sessioner, dels ett maktmedel mot regeringen

om denna inte respekterar de stadgade propositionstiderna.

För landstingen står något sådant uppskovsinstitut inte till buds som införts

för riksdagens del. Principen är i stället densamma, som gällde i riksdagen

intill år 1949, eller sålunda att ärenden inte skall uppskjutas från ett

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 dr 1966

39

möte till ett annat. Den skillnaden i konstruktionen föreligger emellertid,

att förslag till landstingsmöte som huvudregel skall ha väckts före dess början.

Enligt 21 § landstingslagen gäller, såvitt här är av betydelse, att förvaltningsutskottet,

andra landstingets nämnder, ledamot av landstinget

samt länsstyrelsen äger »rätt att väcka förslag vid landstingsmöte», att förslag

som huvudregel skall ha avlämnats till landstingets kansli senast två

månader före mötets början, och att vad som stadgats om tid för förslags

avlämnande inte utgör hinder för landstinget att, då synnerliga skäl föranleder

det, till behandling uppta förslag, som väckts senare, dock sist på mötets

första dag. Bestämmelserna torde innebära, att landstinget skall behandla

förslag, som väckts i rätt tid. Om anstånd med ärendes behandling

stadgas endast i 31 §. Om minst en tiondedel av de närvarande förenar sig

därom, skall med ärendes vidare behandling anstå, dock ej utan landstingets

medgivande längre än till nästa dag då sammanträde hålls. Bordläggning

får endast med vanlig röstövervikt beslutas mera än en gång i samma

ärende.

Skillnaderna mellan riksdagen och landstingen å ena sidan och de primärkommunala

fullmäktige å den andra torde följa av att riksdagsordningen

resp. landstingslagen innehåller en speciell reglering rörande »riksdagar»

i betydelsen möten av statsorganet riksdagen resp. »landstingsmöten».

Det må erinras om att landstingen intill förra årets ändringar i landstingslagen

skulle sammankomma till »lagtima» möte en gång om året, medan

övriga, »urtima», möten framstod som extraordinära företeelser, en ordning

som innebar en direkt parallell till den för riksdagen till år 1949 gällande

med lagtima och urtima riksdagar. Någon liknande sammanträdesreglering

har aldrig getts för de primärkommunala fullmäktige, vilket bl. a. lett till

den i förevarande motioner påpekade konsekvensen, att ärenden i princip

kan uppskjutas hur länge som helst utan särskilda beslut därom, t. o. in.

över allmänna fullmäktigval.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att frågan om tidsbegränsning av kommunala

styrelsers och nämnders beredning av motioner, som väckts i fullmäktige,

på senare år varit föremål för särskilda överväganden och beslut i flera

kommuner. Beredningstiden har därvid vanligen begränsats till högst tolv

månader. Missförhållanden förekommer dock alltjämt. Enligt motionärerna

finns det exempel på alt avgörandet av motioner hos fullmäktige uppskjutits

i över trettio år, och i vissa fall har det beredande organet endast

föreslagit, att sådana ej behandlade motioner skall utgå ur förteckningen.

Ett sådant förfaringssätt hindrar enligt motionärerna nya initiativ och gör

även rätten alt väcka förslag illusorisk. Regler om uppskov med behand
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23 år 1966

lingen av motioner bör därför införas i kommunallagen, varvid det för riksdagen

gällande systemet bör kunna tjäna som förebild. Enligt motionärerna

bör sålunda nyval bryta även den kommunala uppskovsmöjligheten.

Utskottet

I förevarande motioner förordas regler om tidsbegränsning av kommunala

fullmäktiges behandling av väckta ärenden.

Det är enligt utskottets mening otvivelaktigt, att vissa missförhållanden

förekommer hos de kommunala fullmäktige i form av alltför långa beredningstider.

Att väckta ärenden slutbehandlas inom rimlig tid är ett självfallet

önskemål. Emellertid är det utskottets uppfattning, att en tillfredsställande

ordning i berörda hänseende bör kunna åstadkommas utan lagstiftningsåtgärder.

Tydliga strävanden har sålunda framkommit, bl. a. genom

de kommunala förbunden, för att komma till rätta med missförhållanden

av angiven art. På flera håll har sålunda beredningstiderna begränsats

genom interna föreskrifter, balanslistor etc. Man bör enligt utskottets mening

kunna förvänta, att dessa strävanden kommer att fortsätta, så att en

allmän kommunal praxis utbildas. Utskottet vill också peka på den kommunala

revisionens betydelse i sammanhanget.

Av anförda skäl finner utskottet, att något riksdagens initiativ i den berörda

frågan inte erfordras, och hemställer därför,

att motionerna 1: 250 och II: 322 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Palm, Harald

Pettersson*, Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson;

från andra kammaren: herr Henningsson, fru Thunvall, herrar Larsson

i Luttra, Westberg, Andersson i Storfors, Keijer, Lothigius*, Nilsson i

Kristianstad, Martinsson* och Roo.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.