Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 är 1966

1966-03-17 · 32 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:26, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 är 1966

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 är 1966

1

Nr 26

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående dagspressens ekonomiska villkor och

samhällsinformationen genom dagspressen m. m.

Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft

1) de likalydande motionerna nr 2 i första kammaren av herrar Palm och

Arne Pettersson samt nr 1 i andra kammaren av herrar Adamsson och

Lindahl;

2) motionen nr 31 i första kammaren av herr Möller;

3) de likalydande motionerna nr 33 i första kammaren av herr Sörenson

och nr 60 i andra kammaren av fru Nettelbrandt;

4) de likalydande motionerna nr 358 i första kammaren av herr Torsten

Andersson och nr 433 i andra kammaren av herr Eliasson i Sundborn; samt

5) de likalydande motionerna nr 362 i första kammaren av herr Svanström

och nr 431 i andra kammaren av herr Dahlgren.

Samtliga dessa motioner berör frågekomplexet om dagspressens ekonomiska

villkor och om möjligheterna och önskvärdheten av att genom åtgärder

från statens sida påverka dessa villkor. I samtliga upptas också den

konkreta frågan om förbättrad samhällsinformation genom ökad annonsering

i dagspressen av staten och kommunerna.

De angivna spörsmålen har under senare år varit föremål för betydande

uppmärksamhet, särskilt genom den år 1963 tillsatta pressutredningen och

i anslutning till dess år 1965 avgivna betänkande och det samma ar fattade

beslutet om statsbidrag till de politiska partierna. De särskilda spörsmålen

om den samhälleliga informationen har därutöver aktualiserats vid både

1965 och 1966 års riksdagar genom motioner, över vilka allmänna beredningsutskottet

avgett utlåtanden.

I det följande lämnar utskottet redogörelser för pressutredningens direktiv

och betänkande, för remissyttrandena över detta betänkande, för partistödsbeslutet

i vad detta har omedelbar betydelse i detta sammanhang samt

för allmänna beredningsutskottets utlåtanden vid 1965 och 1966 års riksdagar

om de nämnda informationsfrågorna. Därefter redovisar utskottet

motionsyrkandena och de huvudsakliga skäl, som anförts till stöd för dessa,

samt innehållet i ett över motionerna inhämtat remissyttrande av Svenska

Tidningsutgivareföreningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 26

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

Pressutredningen

Direktiv m. m.

Pressutredningen tillkallades i november 1963 för att utföra eu undersökning

av tidningspressens ekonomiska förutsättningar m, in. I direktiven

anförde chefen för justitiedepartementet följande:

En fri och oberoende tidningspress är av avgörande betydelse för opinionsbildningens

frihet och därmed för vårt demokratiska samhällsskick. I insikt

härom har statsmakterna genom tryckfrihetslagstiftningen skapat de

legala förutsättningarna för pressens möjligheter att arbeta under full frihet.

Utvecklingen under efterkrigstiden visar emellertid, att de ekonomiska

förutsättningarna för tidningspressen helt har ändrats. Härom bär nedläggandet

av många tidningar och koncentrationen inom pressen under

denna tid vittne. Även om dessa företeelser delvis kan vara ett uttryck för

en nödvändig strukturrationalisering inom tidningsvärlden, innebär dock

utvecklingen att allvarliga konsekvenser kan uppkomma för tryckfrihetens

praktiska utnyttjande. Med hänsyn härtill måste de svårigheter, som tidningspressen

nu befinner sig i, betraktas som en samhällsangelägenhet. En

ingående analys av tidningspressens utveckling under efterkrigstiden och

dess nuvarande situation synes därför böra göras genom statsmakternas

försorg.

För att utföra denna undersökning bör särskilda sakkunniga tillkallas.

På de sakkunniga bör vidare ankomma att upptaga till övervägande, huruvida

och i vilken utsträckning särskilda åtgärder bör vidtagas från statsmakternas

sida för vidmakthållande av en fri opinionsbildning.

Utredningen avlämnade i mars 1965 ett betänkande om »Dagstidningarnas

ekonomiska villkor» (SOU 1965: 22).

Undersökningar och slutsatser

Till pressutredningens betänkande fogades som bilagor bl. a. en företagsekonomisk

analys av de svenska dagstidningarnas bokslut för år 1963 samt

en undersökning av tidningsdöden och dess bakgrund. Vidare redovisades

en postenkät bland dagstidningsföretagen till belysning av det aktuella kostnads-

och intäktsläget samt uppgifter från de politiska partierna och deras

pressorganisationer angående ekonomiskt stöd till pressen. På uppdrag av

utredningen utförde därutöver statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs

universitet vissa främst på intervjumaterial grundade undersökningar

rörande dagspressens roll i den politiska opinionsbildningen.. Sistnämnda

undersökningar redovisades endast delvis i betänkandet och fullföljdes i

övrigt oberoende av att utredningens arbete slutförts.

I betänkandet ägnade utredningen till en början tre kapitel åt resp. strukturutvecklingen

inom svensk dagspress, dagspressens politiska sammansättning

samt de svenska dagstidningarnas ekonomi. Här skall i korthet lämnas

vissa utdrag av viktigare punkter i främst det första av dessa kapitel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2(i år 1966

3

Som direktiven utvisade bildade efterkrigstidens omfattande tidningsnedläggningar

bakgrunden till att pressutredningen tillsattes. I betänkandet

tecknas utvecklingens huvuddrag på följande sätt. Koncentrationsprocessen

började under 1950-talets första år. Sålunda var antalet tidningsföretag nästan

detsamma i början av år 1951 som fem år tidigare. Under de följande

10 åren nedlades emellertid inte mindre än 50 (huvud)tidningar, som utkommit

med minst tre nummer i veckan. Fram till slutet av år 1963 nedlades

ytterligare 10 tidningar. Av de nedlagda tidningarna hade 5 utgivits

i de tre största städerna. Minskningen av antalet företag under femtonårsperioden

1948—1963 utgjorde 35 %. Medräknades även (huvud)tidningar

av dagspresskaraktär, som endast utkom två gånger per vecka, blev motsvarande

procentsiffra 39.

Utredningen påvisar, att tidningskonsumtionens utveckling stagnerat,

framför allt under 1950-talet. Under den första femårsperioden efter kriget

steg konsumtionen kraftigt, men den var år 1960 endast obetydligt högre

än tio år tidigare. I början av 1960-talet synes emellertid en viss stegring ha

inträffat. Ett annat framträdande drag i konsumtionsutvecklingen är att

storstadspressen sedan år 1950 svarat för omkring 70 % av hela upplagestegringen.

Den största ökningen i köpen av storstadstidningar har inträffat

i landsorten, med tyngdpunkten förlagd till början av 1960-talet, och är

helt att tillskriva kvällstidningarna i de tre största städerna. Utredningen

framhåller, att det i och för sig torde vara ofrånkomligt att en bransch med

stagnerande ef ter f rågeutveckling genomgår strukturförändringar, som innebär

att antalet företag minskar.

Vid sin närmare analys av strukturutvecklingen inom tidningsbranschen

bygger utredningen på den statistik, som redovisas i den av Tidningsstatistik

AB utgivna TS-boken. Som konkurrensområden har utredningen sålunda

antagit de tidningsområden, vari landet indelats i denna bok. Utredningen

framhåller dock, att det knappast finns någon möjlighet att avgöra, om

detta i varje enskilt fall blir en riktig definition. Tidningarna indelas av utredningen

i de tre huvudgrupperna första-, andra- och storstadstidningar och

den första av dessa i förstatidningar med lokal konkurrens, med konkurrens

utifrån och utan konkurrens. Som förstatidningar räknas sådana som är

störst eller enda utkommande på utgivningsorten. De konkurrenskriterier

som uppställts har, framhåller utredningen, satts mycket lågt.

Den analys, som redovisas på den angivna grundvalen, ger i huvudsak

följande bild. Utvecklingen har varit mycket entydig: de största tidningarna

på konkurrensorter har överlevt och ofta blivit ensamma kvar, sedan

de mindre konkurrenterna nedlagts. Ett mycket stort antal andratidningar

bar försvunnit; även antalet storstadstidningar har minskat kraftigt. Däremot

har gruppen förstatidningar endast obetydligt reducerats. En omstrukturering

har dock ägt rum bland de sistnämnda. Den minskade lokala konkurrensen

har synbarligen kompenserats av ökad konkurrens genom »överspridning»

av tidningar i andra utgivningsoi ter. Uticdningcn sammanfattar

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

sina slutsatser så, att konkurrensläget mellan tidningarna inbördes tycks,

ha varit mycket stabilt inom landsortspressen; den tidning som en gång

uppnått ställningen som första tidning har kommit för att stanna i denna

position. Inga andratidningar har under de studerade femton åren lyckats

öka sina upplagor så, att de passerat den största tidningen inom området. I

stället har två av tre andratidningar lagts ned. Enligt utredningens bedömning

kommer inga andratidningar att kvarstå inom landsortspressen år

1970, om utvecklingen fortsätter i samma takt som genomsnittligt under

perioden.

Den överspridning, som nyss nämnts, har gjorts till föremål för särskilt

studium. Utredningen framhåller, att det väsentligen gäller landsortens

dagstidningar, medan av storstädernas endast vissa kvällstidningar har

trängt in i fler områden sedan år 1948. Att gruppen förstatidningar med

konkurrens utifrån överlevt förefaller anmärkningsvärt, uttalar utredningen,

särskilt som dessa tidningar i medeltal har de minsta upplagorna av

samtliga konkurrensgrupper. Som förklaringar anges, att de ifrågavarande

tidningarna har ett lägre antal utgivningsdagar och ett gott intäktsläge i förhållande

till kostnaderna samt koncentrerar sig på den lokala nyhets- och

annonsmarknaden. De utifrån inträngande tidningarna blir sålunda snarare

komplement än substitut till den lokala tidningen. Efter närmare undersökningar

härom uppställer utredningen frågorna, om de små ensamtidningarnas

marknader ändock så småningom kommer att erövras av de stora regiontidningarna

och hur en sådan utveckling skvdle påverka konkurrenssituationen

inom dagspressen. Utredningen anför, att det i och för sig är tänkbart,

att utvecklingen går mot allt större marknader även för landsortspressen.

Detta skulle vara en naturlig följd av att kommunikationerna förbättras

och av att den största utgivningsorten successivt övertar funktioner som

serviceort för ett stort antal kringliggande kommuner. Dessa tankegångar

leder till den för pressens strukturutveckling viktiga frågan, om företagskoncentrationen

kan skapa marknader med så stort befolkningsunderlag, att de

kunde ge utrymme för åtminstone två större konkurrerande tidningsföretag.

Med hänsyn till dagspressens nuvarande struktur och ekonomiska läge förefaller

det utredningen mindre troligt, att dagspressen även i framtiden skulle

kunna bestå av ett stort antal lokala tidningar, som var för sig dominerar

inom små regioner. Som undersökningarna om överspridningen visat

kan en utveckling mot större spridningsområden redan spåras för vissa

större landsortstidningar. Detta gäller emellertid, framhåller utredningen,

med få undantag endast en tidning inom varje län. Någon ökad konkurrens

mellan de största landsortstidningarna inbördes kan inte spåras, vilket kan

förklaras med att utgivningsorterna ligger för långt ifrån varandra. Därför

torde utvecklingen enligt utredningens bedömning på kortare sikt leda till

att små lokaltidningar köps upp eller konkurreras ut av den stora regiontidningen,

som blir gemensam för flera städer i länet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

5

I kapitlet om dagspressens politiska sammansättning antecknar utredningen,

att i september 1964 av de tidningar, som utkommer med minst två

nummer i veckan, 112 redovisade partipolitisk beteckning, medan 22 var

opolitiska eller neutrala. Den största förändringen, mätt i antal tidningar,

har inträffat inom högerpressen, som reducerats från 66 till 28 tidningar.

Därnäst följer folkpartipressen, som minskat från 53 till 35 organ. Centerpartiets

tidningar har nedgått från 16 till 10, de socialdemokratiska från 31

till 28. Kommunisterna hade 3 tidningar både i periodens början och i dess

slut. Vid betraktandet av dessa siffror är enligt utredningen främst två faktorer

att uppmärksamma. Den ena är de betydande skillnaderna i fråga om

strukturellt utgångsläge: medan höger- och folkpartipressen år 1948 var i

stort sett jämnt fördelad mellan första- och andratidningar, bestod den

socialdemokratiska nästan helt av andratidningar. Den andra faktoren är

förekomsten av yttre ekonomiskt stöd till tidningsföretagen. De uppgifter

härom, som utredningen erhållit, visar att de politiska partierna åren 1954—

1963 tillsammans lämnat 87 milj. kr. i stöd till dagspressen, därav till den

socialdemokratiska cirka 66 milj. kr., till högerpressen 10,6 milj. kr., till

folkpartipressen 6,9 milj. kr. och till den kommunistiska pressen 3,6 milj.

kr. Centerpartiet har inte lämnat något motsvarande tidningsstöd. Högern

har ej utgett sådant efter år 1961 och folkpartiet inte efter år 1964. Det stöd,

som Landsorganisationen i egenskap av ägare lämnat Stockholms-Tidningen,

ingår inte i det angivna beloppet till den socialdemokratiska pressen.

Utredningen visar, att de betydande förskjutningarna i dagspressens politiska

struktur, som framkommer om man räknar antalet tidningar, knappast

har någon motsvarighet i förändringar av partiernas andelar av den

totala upplagan. Åren 1948 och 1964 visar för högern båda åren 22,8 %, för

folkpartiet 49,2 resp. 45,3 %, för centerpartiet 4,6 resp. 3,4 %, för socialdemokraterna

16,6 resp. 23,5 % och för kommunisterna 1,7 resp. 0,6 %. Den

enda större förskjutningen inträffade genom Landsorganisationens förvärv

av Stockholms-Tidningen och Aftonbladet år 1956, varigenom folkpartiets

andel minskade och socialdemokraternas ökade med cirka 7 %.

I kapitlet om dagstidningarnas ekonomi uttalar utredningen bl. a., att företagna

undersökningar lett till slutsatsen att 3/4 av de berörda företagen var

ekonomiskt självbärande under år 1963. Av dessa, som nästan samtliga var

förstatidningar, bedömdes endast ett fåtal behöva hysa farhågor under den

närmaste framtiden. Av de företag, som under nämnda år inte kunde betraktas

som ekonomiskt självbärande, befann sig alltså övervägande delen i

andraposition. Flertalet var subventionerade.

Undersökningarna om tidningsföretagens resultat gav enligt utredningens

mening otvetydigt vid handen, att tidningsdöden, om den fortsätter,

kommer att få samma inriktning som hittills. Sambandet mellan konkurrensposition

och ekonomiskt resultat är sålunda, understryker utredningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

långt starkare än sambandet mellan ekonomiskt resultat och företagsstorlek

mätt med nettoupplagans storlek.

Tidningsmarknadens egenskaper har särskilt studerats av utredningen.

Som ett viktigt särdrag framhålls, att tidningarna samtidigt säljer sin produkt

på två marknader, upplagemarknaden och annonsmarknaden. Deras

kostnader hänför sig huvudsakligen till upplagemarknaden, medan annonsmarknaden

är den viktigaste inkomstkällan, svarande för cirka 57 % av

dagspressens totala intäkter. Annonsintäkternas betydelse för tidningsekonomien

blir, uttalar utredningen, i många avseenden avgörande för marknadens

funktionssätt, dess prisbildning och konkurrensbetingelser. Som ett

förhållande av stor betydelse anges annonsmarknaden och den s. k. upplagespiralen.

Allmänhetens annonsering visar en tendens att samlas i den största

tidningen inom varje konkurrensområde. Förutom de intäkter, som därigenom

erhålls, har annonserna ett egenvärde i och med att de påverkar tidningens

innehåll på ett sätt, som de flesta konsumenter uppfattar som en

höjning av läsvärdet. Omfattande annonsering ger därmed en ökande upplaga,

vilken i sin tur stimulerar till fortsatt annonsering o. v. v.

Till tidningsmarknadens karaktäristika hör vidare, framhåller utredningen,

att den inte kan betraktas som enhetlig utan får ses som ett uttryck för

summan av de olika delmarknader, som efterfrågan bildar. Tidningarnas

bristande substituerbarhet leder till att det rent geografiska konkurrensområdet

kraftigt begränsas. Detta får enligt utredningen två viktiga konsekvenser.

För det första kan valfrihet för konsumenterna och en effektiv konkurrens

uppstå endast om ett förhållandevis stort antal tidningsföretag

existerar. För det andra blir en tidnings innehåll och dess anknytning till de

lokala efterfrågeförhållandena ett av de viktigaste försäljningsmedlen.

Ur innehållet i ifrågavarande kapitel må i övrigt endast några punkter

i korthet antecknas. Utredningen uppehåller sig utförligt vid distributionen

och belyser ingående dess former och betydelse, varvid bl. a. upplyses, att

65 % av den svenska dagspressens totala upplaga distribueras direkt till

abonnenterna genom tidningsbud eller postverket. — Utredningen har vidare

inhämtat uppgifter om tidningarnas tekniska utrustning. Det framhålls,

att tryckpressarna utgör de viktigaste och mest kapitalkrävande investeringarna,

och att brukstiden lär kunna beräknas till 20—25 år inom de större

företagen och till något längre tid inom de mindre. Det visas emellertid, att

enligt erhållna uppgifter 28 pressar är anskaffade efter år 1940, under det

att 83 är äldre än 25 år, därav 68 äldre än 35 år. Det framhålls vidare, att

flertalet pressar uppvisar en mycket låg utnyttjandegrad. — Om andratidningarna

anför utredningen, att de stundom framförda påståendena om att

deras dåliga lönsamhet skulle bero på att de inte bedrivs rationellt, inte på

någon punkt styrks av de verkställda undersökningarna. Utrymmet för kostnadsnedskärningar

måste antas vara ytterst begränsat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

7

Mål och medel för statens tidnings politik

I betänkandets fjärde kapitel behandlar utredningen frågorna om mål och

medel för statens lidningspolitik. Inledningsvis anföres, att de verkställda

undersökningarna ger en allmän bild som skapar allvarliga farhågoi inför

den framtida utvecklingen. Dessa farhågor gäller främst möjligheterna att

på något längre sikt bibehålla konkurrensen på tidningsmarknaden och en

för den demokratiska åsiktsbildningen nödvändig mångsidighet i pressens

politiska sammansättning. Visserligen har en utveckling mot större marknader

kunnat iakttas, men den har, såvitt utredningen kunnat konstatera, inte

på något avgörande sätt påverkat de lokala konkurrensförhållandena.

Strukturförändringarna inom tidningsbranschen avspeglas visserligen

inte på något påtagligt sätt i de förskjutningar, som inträffat i dagspressens

politiska sammansättning. Inte desto mindre har enligt utredningens uppfattning

utvecklingen skapat ett läge, där riskerna för en kraftig beskärning

av den politiska åsiktsbildningens mångsidighet ter sig påtagliga. Utredningen

hänvisar till att socialdemokratien och centerpartiet huvudsakligen

representeras av andratidningar och framhåller, att dessa meningsriktningars

möjligheter att göra sig hörda i den politiska debatten skulle starkt reduceras

eller helt utplånas, om utvecklingen fortsätter i samma riktning

som hittills. Inga tecken kan enligt utredningens bedömning spåras, som

tyder på en ändrad utveckling. En fortsatt tidningsdöd synes oundviklig,

om inga åtgärder vidtas.

Statens tidningspolitik bör enligt utredningens mening inriktas på att

främja konkurrens mellan ekonomiskt bärkraftiga tidningar på riksplanet

och på det regionala planet. Däremot bör man inte eftersträva att bibehålla

den nuvarande strukturen med dess alltför små spridningsområden. Utredningen

utvecklar dessa synpunkter sålunda:

Mot denna bakgrund vill utredningen framhålla, att det väsentliga syftet

med en statlig tidningspolitik måste vara att skapa förutsättningar för ett

ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningsföretag i inbördes konkurrens.

Man bör därvid utgå från att ekonomisk bärkraft inte kan säkerställas utan

att större marknader uppstår för de konkurrerande tidningarna. Stödet

måste sålunda i första hand ta sikte på att bibehålla och förstärka den konkurrens

som nu förekommer på riksplanet samt mellan tidningar med regional

spridning (s. k. länstidningar). Dessa tidningar bör ges icsuiser att

nå ett förbättrat ekonomiskt underlag genom att utvidga sina marknader.

Den strukturutveckling på tidningsmarknaden, som möjliggör valfrihet för

konsumenterna och mångsidighet i opinionsbildningen, måste enligt utredningens

mening ta form av en ökad konkurrens pa regional basis mellan tidningarna.

Storleken av de områden, inom vilka konkurrens mellan två eller

flera tidningar kan ske till villkor som ger dem ekonomisk bärkraft, varierar

givetvis med befolkningstäthet och andra faktorer. Någon generell formel

kan därför inte anges för den marknadsstorlek, som i det enskilda fallet

ler sig optimal — en omständighet av betydelse för valet av medel för ett

statligt tidningsstöd. Enligt utredningens mening är dock de nuvarande

spridningsområdena i allmänhet för små. Uppgiften för tidningsstödet kan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

således inte vara att bibehålla den rådande strukturen på tidningsmarknaden

och att säkerställa existensen av varje i dag utgiven tidning, oberoende

av dess storlek och marknadsmässiga förutsättningar. I stället bör en strukturrationalisering

komma till stånd, som ökar antalet bärkraftiga tidningsföretag

inom varje konkurrensområde. Även om en fortsatt företagskoncentration

inte kan undvikas, får den inte som hittills i många fall skett

eliminera den fria konkurrensen. Den måste i stället skapa förutsättningar

för en ökad konkurrens.

Utredningen anmärker, att det riktats vissa anmärkningar mot uppfattningen

att samhället bör genom direkt stöd ingripa i tidningsbranschens

ekonomiska förhållanden. Vad man därvid främst vänt sig mot är, att ett

sådant stöd skulle kunna vara selektivt, dvs. inte vara helt neutralt med

avseende på tidningsföretagens inbördes förhållanden och konkurrensläge.

Utredningen vill understryka, att ingen stödform är helt neutral i dessa avseenden,

och utvecklar ingående skälen för sin ståndpunkt, att även ett direkt

statsstöd bör kunna övervägas.

Sammanfattningsvis uttalar utredningen, att dess studium av olika former

för ett statligt tidningsstöd haft följande utgångspunkter:

Med tanke på tidningarnas betydelse för samhällsdebatt och opinionsbildning

är det av största vikt, att dagspressens politiska mångsidighet kan

bibehållas och helst förstärkas. Riskerna för en accelererad utveckling mot

ett läge, där den fria konkurrensen och en mångsidig politisk opinionsbildning

på tidningsmarknaden mer eller mindre upphör, synes vara högst påtagliga.

Skall denna utveckling hejdas, måste tidningsstödet få en sådan utformning,

att det också möjliggör en utjämning av de skillnader i konkursensbetingelser,

som nu av olika skäl ej kan avlägsnas genom marknadskrafterna.

Det betyder, att en väsentlig del av stödet bör kanaliseras till

andratidningarna, så att den existerande konkurrensen bibehålies och utvidgas

till större områden. Stödet bör dessutom få en sådan form, att det

möjliggör koncentrerade insatser för såväl upprustning och konsolideringav

existerande tidningar som etablering av nya tidningar.

Utredningen behandlar i det följande olika former för statligt presstöd.

Till en början diskuteras den indirekta beskattningen. Utredningen antecknar,

att dagstidningar för närvarande är befriade från allmän varuskatt.

Företagens kostnadssida påverkas sålunda av dylik skatt endast i den utsträckning

som i tidigare led beskattade varor inköps. För de väsentligaste

råvarorna i tidningsproduktionen gäller emellertid, att de ej belastas av

allmän varuskatt. Att den indirekta beskattningen mot denna bakgrund ändock

behandlas beror på att allmänna skatteberedningen i sitt förslag om

mervärdeskatt utgått från att tidningarnas omsättning skall beskattas till

den del den inte består av annonsintäkter. I reservationer har förslag framförts

dels om fullständig skattebefrielse för dagstidningar, dels om en begränsad

beskattning via en särskild pappersskatt.

Sammanfattningsvis anför utredningen följande om den indirekta beskattningens

betydelse som stödform:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 av 1966

9

En fortsatt befrielse från omsättningsskatt kan givetvis inte förhindra

nya tidningsnedläggelser. Befrielsen från omsättningsskatt innebär en subvention,

som växer med tidningens omsättning. Den betyder således i kronor

mest för tidningarna med de största upplagorna och de största annonsintäkterna.

Införandet av omsättningsskatt i en eller annan form på dagstidningar

innebär å andra sidan, att deras relativa skattefördel upphör — helt eller

delvis. Om skatterna i dess helhet övervältras på tidningskonsumenterna

och/eller annonsörerna, behöver någon förändring av konkurrensbetingelserna

ej uppstå. En reservation måste därvid dock göras för den negativa

verkan på tidningskonsumtionen resp. annonseringen, som prishöjningen

eventuellt kan få. Skulle däremot de konkurrensmässigt starka tidningarna

avstå från att övervältra skatten på tidningskonsumenterna och i stället

enbart höja annonspriserna, torde övriga tidningars konkurrensposition försämras.

De största möjligheterna att undvika denna effekt eller t. o. in.

något utjämna konkurrensbetingelserna synes föreligga, om den indirekta

beskattningen får formen av en särskild skatt på tidningspapper.

Det finns således skäl, som talar både för och emot den indirekta beskattningen

såsom medel för statens tidningsstöd. Utredningen har funnit

att den för sin del bör avstå från ståndpunktstagande till frågan om den indirekta

beskattningen på dagstidningar i framtiden. Den vill dock betona, att

den existerande ordningen med avseende på dagstidningarnas beskattning

utgjort en av de tekniska förutsättningarna för utredningsarbetet. Skulle

i framtiden en försämring av tidningarnas nuvarande skattesituation uppkomma,

skapas alltså ett nytt utgångsläge för bedömningen.

I det följande upptar utredningen närmast den i diskussionen om tidningarnas

ekonomiska problem stundom framförda tanken på en progressiv

annonsskatt. Förslagen därom har inte motiverats av någon strävan att allmänt

förbättra tidningarnas ekonomi utan syftat till att påverka konkurrensförhållandena

på tidningsmarknaden. Efter en närmare analys av problemställningen

konstaterar utredningen, att en progressiv annonsskatt

synes vara förenad med påtagliga praktiska svårigheter, samtidigt som dess

effekter är osäkra. Utredningen anser därför, att denna metod inte bör rekommenderas.

Härefter diskuterar utredningen möjligheterna till statligt stöd till tidningsdistributionen.

Även denna väg avvisas, dock med förbehållen att utredningen

utgår från att en viss subventionering genom icke kostnadstäckande

postavgifter skall ske även framdeles och att en förutsättningslös

prövning av postverkets möjligheter till vidgad service vore av stor betydelse.

Sammanfattningsvis anför utredningen:

Utredningen har sålunda funnit, att ett generellt stöd till dagspressen i

form av ytterligare nedsättning av avgifter för postdistributionen inte utgör

ett tjänligt medel att modifiera den utveckling mot entidningsmarknader

som är att förutse även i framtiden. En sådan generell utformning av stödet

skulle bli alltför dyrbar, dels därigenom att det skulle komma att utgå

även till annan periodisk press än dagstidningar, t. ex. den kommersiella

veckopressen, dels på grund av att huvuddelen av stödsumman skulle tillfalla

de största och ekonomiskt mest bärkraftiga företagen. Vidare finner

lf llihang till riksdagens protokoll 1066. 5 samt. 2 and. A> 26

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

utredningen att ett sådant stöd skulle fördelas mellan tidningarna på ett

ojämnt och godtyckligt sätt, även i de fall då deras upplagestorlek och konkurrensläge

vore identiska. Utredningen är dock medveten om att postavgifternas

höjd spelar en icke obetydlig roll för de mindre tidningarna, såväl

ekonomiskt som för deras möjligheter att nå sina abonnenter och därmed

upprätthålla sina marknader.

Med hänsyn till distributionskostnadernas framträdande plats i tidningsekonomin

och distributionsmöjligheternas ofta avgörande betydelse för konkurrensförhållandena

på tidningsmarknaden vill utredningen likväl betona,

att den vid sin följande diskussion av omfattningen av ett statligt tidningsstöd

i andra former utgått från att en viss subventionering av pressen i form

av icke kostnadstäckande postavgifter kommer att ske även fortsättningsvis.

Utredningen anser det dessutom synnerligen angeläget, att den distributionsservice

som postverket lämnar till dagspressen inte låses fast vid nuvarande

former. En förutsättningslös prövning av postverkets möjligheter

att vidga denna service till distributionsformer, som f. n. inte förekommer,

vore därför av stor betydelse. Exempel på en sådan utvidgning av servicen

är att postverket åtminstone i vissa fall kunde åta sig utbärning av tidningar

på utgivningsorten, då privat samdistribution mellan två eller flera tidningar

av olika skäl inte befinns möjlig att genomföra. Önskvärt vore även att

möjligheterna till utökat distributionssamarbete mellan postverket och tidningarna

undersöktes i samband med införandet av nya transportmedel

och andra rationaliseringsåtgärder, varigenom postverkets kapacitet förstärks.

Särskilt skulle det vara av värde, om pressens önskemål i fråga om

utbäringen i större mån kunde tillgodoses. Åtgärder av denna typ skulle

minska många tidningars distributionsproblem och undanröja väsentliga

hinder för konkurrens på likartade villkor inom tidningsbranschen.

Vidare upptar utredningen frågan om statlig stödannonsering. Det antecknas,

att två olika synpunkter framförts i detta sammanhang. Till en början

har det förordats, att den statliga annonseringen i princip skulle placeras i

samtliga dagstidningar oberoende av deras marknadstäckning för att därmed

söka motverka annonsintäkternas ojämna fördelning. Vidare har det

anförts, att staten borde väsentligt öka sin totala annonsering genom att betala

för sådan text, som hittills införts som nyhetsmaterial av tidningarna.

Utredningen redovisar uppgifter om den statliga annonseringens nuvarande

omfattning och innehåll samt anför för egen del följande:

Den statliga annonseringen bör alltfort avgöras av effektivitetskriterier.

Skulle det visa sig att tidningarna ändrar sin värdering av olika typer av

material, så att det som nu införes såsom nyhetsmaterial inte längre kan

bringas till allmänhetens kännedom utan att annonsering tillgripes, torde

ökad annonsering bli en naturlig konsekvens av dessa kriterier. Utredningen

har dock tyckt sig finna, att den statliga annonseringen i vissa fall sker

utifrån en alltför snäv bedömning av allmänhetens informationsbehov.

Ibland förekommer även en alltför schablonartad fördelning mellan olika

annonsorgan It. ex. så att kungörelseannonsering på en ort det ena året

sker enbart i den ena ortstidningen och nästa år enbart i den andra ortstidningen).

Vidare synes det ofrånkomligt, att en statlig stödannonsering blir av ringa

verkan i förhållande till kostnaden. Eftersom den med nödvändighet måste

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 ar 1666

11

fördelas lika över alla tidningsorgan, betyder det att stöd utgår till de stora

och ekonomiskt bärkraftiga tidningarna i samma omfattning som de ekonomiskt

och konkurrensmässigt svagt ställda företagen. För de allra minsta

dagstidningarna, som redan nu i många fall har karaktären av annonsblad,

innebär det dessutom ett kraftigt och föga motiverat stöd.

Om det kommersiella och/eller informativa syftet med den statliga annonseringen

underordnas ett rent subventionsmoment får den otvivelaktigt

karaktären av lätt maskerade statliga bidrag. Såväl tidningarna som samhället

vore i så fall mera betjänta av att stödet direkt fick bidragets form,

eftersom det för samma kostnad skulle kunna göras betydligt effektivare än

om resurser måste tas i anspråk för framställning och reproduktion av

omotiverade annonskampanjer. Av statens totala utgift torde endast eu del

komma att tillfalla tidningarna, emedan den också måste täcka kostnaderna

för annonsernas framställning, sättning och tryckning samt pappersförbrukning.

Med hänsyn till de påtagliga praktiska och principiella problem, som eu

statlig stödannonsering skulle föranleda, anser utredningen att denna tanke

bör avvisas. Samtidigt vill utredningen dock betona, att det inte ter sig

givet, att den statliga annonseringens nuvarande fördelning mellan tidningsorgan

är den mest effektiva. I vissa fall, där huvudsyftet med annonseringen

är att nå varje medborgare med ifrågavrande information (vilket måhända

främst gäller annonsering av kampanj karaktär), skulle en jämnare fördelning

av annonsinsatsen mellan tidningarna kunna ge bättre resultat än om

man endast använder de tidningar, som inom varje område har den största

spridningen. Den avvägning mellan kostnader och informationsbehov, som

därvid måste göras, ligger dock utanför utredningens kompetens.

Ytterligare har utredningen behandlat frågan om statligt investeringsstöd.

Under hänvisning till vad lidigare anförts av tidningarnas ekonomiska

situation och särskilt om att andratidningarna har en betydligt oförmånligare

förmögenhetsstatus än övriga tidningar med synnerligen begränsat

utrymme för självfinansiering av investeringar, uppställer utredningen

frågan, om den statliga tidningspolitiken bör inriktas på att underlätta investeringar

genom att tillhandahålla kapitalresurser, som minskar behovet

av självfinansiering. Även här blir resultatet av utredningens överväganden

negativt. Sammanfattningsvis anföres:

Utredningen har mot den bakgrunden övervägt möjligheten att skapa eu

särskild statlig utlåningsfond för tidningsbranschen. För all lånen från

denna fond skall ha tillräcklig effekt torde de behöva ges så generösa villkor

beträffande ränta och amorteringar, alt de till sin ekonomiska innebörd

kommer att stå direkta bidrag mycket nära. Även om en sådan konstruktion

av lånen kunde anses befogad, uppstår dock det svårlösta problemet hur

och av vem lånen skulle utdelas. Om lånen skall beviljas med sikte på atl

anpassa de statliga insatserna till behovet undgås inte en prövning från

fall till fall, där möjligheter saknas att fastställa objektiva och enhetliga

principer för stödets fördelning mellan företagen. Av skäl, som senare utvecklas

(se avsnitt 7 och kap. 5) anser utredningen, att någon diskretionär

prövning av statliga organ ej bör få förekomma vid fördelningen av tidningsstöd.

Utredningen liar inte heller bedömt det vara eu framkomlig väg

att tillskapa särskilda, från staten formellt fristående organ för atl utföra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

denna fördelning (se kap. 5). Av dessa skäl kan utredningen ej rekommendera

införandet av särskilda statliga låneformer för stöd till tidningsföretagens

investeringar.

Utredningens överväganden utmynnar slutligen i ett förord för direkta

statliga bidrag till dagspressen. Olika möjligheter att konstruera ett sådant

stöd diskuteras. Bl. a. avvisas möjligheten av ett särskilt bidrag till tidningarnas

papperskostnader.

Utredningens förslag

Utredningens förslag till statligt presstöd, redovisat i betänkandets femte

och sista kapitel, innebar i sina huvuddrag följande. Statens bidrag skulle

fördelas mellan de politiska partierna i proportion till deras genomsnittliga

andelar av röstetalen vid två på varandra följande ordinarie val till

andra kammaren. Som villkor för bidrag skulle gälla, att vederbörande parti

inrättat ett fristående organ i form av en stiftelse eller annan juridisk

person med uppgift att fungera som partiets stödorganisation till tidningspressen.

Mottagare av medel från dessa organisationer skulle vara utgivare

av periodisk skrift. Kontroll av bidragsmedlens användning skulle ske för

att tillse dels att mottagarna utgjordes av utgivare av periodisk skrift, dels

att stödorganisationernas fonderade medel inte överskred visst belopp. Som
lämpligt

sammanlagt belopp för det statliga presstödet angavs 25 mili. kr.

årligen.

Utredningen uttalade sympatier för tanken på ett allmänt stöd till de politiska

partiernas opinionsbildande verksamhet. Från de utgångspunkter,

som getts i direktiven, hade utredningen emellertid inte kunnat ta upp denna

fråga till mera ingående behandling.

Särskilt yttrande

En ledamot anförde i ett särskilt yttrande till betänkandet i huvudsak,

att han anslöt sig till förslaget om ett statligt presstöd med de politiska partierna

som förmedlingsorgan men ansåg den lämpligaste lösningen vara, alt

ett allmänt stöd lämnades till partiernas verksamhet. Vid den fortsatta behandlingen

av utredningens förslag borde det allvarligt övervägas att utvidga

presstödet till att avse även annan verksamhet, som partierna bedriver

i opinionsbildande syfte.

Reservation

I eu reservation uttalade två ledamöter, att de av både principiella och

praktiska skäl bestämt avvisade majoritetens förslag. I stället förordade

dessa ledamöter, att staten skulle genom generellt verkande åtgärder söka

skapa och vidmakthålla ett pressvänligt klimat. Detta förslag utvecklades

vidare sålunda:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

13

Frågan om postverkets tidningstaxor och service intar här en förstarangsplats.

Genom lämpligt avvägda taxor har det allmänna betydande möjligheter

att underlätta tidningarnas verksamhet och befordra den konkurrens

på tidningsmarknaden som eftersträvas. Hos landsortstidningarna uppgår

i dag distributionskostnaderna till ungefär 18—19 procent av de totala kostnaderna.

I den mån postverket vore berett att bygga ut sin service på ett

sätt som bättre passade tidningarna, skulle en växande andel av upplagorna

kunna distribueras via postverket. Det hade varit önskvärt att tiden medgivit

en mera djupgående undersökning av de problem som i dag råder i

förhållandet mellan postverket och tidningspressen. Enligt vår mening hade

det bl. a. varit naturligt att närmare undersöka frågan om det underskott

på 35 milj. kr. som enligt postverkets bedömning föreligger i tidningsrörelsen

och vars existens vi för vår del starkt ifrågasätter.

En betydande del av den information om statliga och kommunala åtgärder

som förekommer i tidningarna sker i form av s. k. textreklam, en informationsverksamhet

som egentligen borde hänvisas till tidningarnas annonssidor.

Om utredningens majoritet önskat tillföra tidningspressen ett generellt

verkande stöd hade det här funnits ett rikt fält för positiva åtgärder.

En annonsering av detta slag skulle bl. a. innebära ett relativt sett starkare

stöd för andratidningarna. Som prov på den annonsering det gäller behöver

bara nämnas sådana ämnen som information om trafikfrågor, ändrade lagar,

skolväsende, hälso- och sjukvård m. in. Listan på lämpliga informationsåtgärder

i annonsens form skulle kunna göras lång.

Det har inte sällan visat sig svårt för tidningsföretagen att erhålla lån för

långfristiga investeringar. Det finns därför skäl för statsmakterna att överväga

åtgärder i syfte att förbättra företagens möjligheter att täcka sina behov

av långfristigt kapital t. ex. genom en statlig lånefond. Tidningsföretagen

skulle därmed erbjudas samma tillgång till krediter som f. n. gäller fölen

del andra företag och näringsgrenar.

Inom området för forskning och utbildning har statsmakterna speciella

möjligheter att göra en insats till tidningarnas fromma. Staten borde exempelvis

kunna stödja tidningsteknisk forskning, en forskningsgren som är

svagt utvecklad här i landet, överhuvudtaget vore det av mycket stort värde

för "tidningspressen om statsmakterna ville ägna fortlöpande och ökad uppmärksamhet

åt frågorna om forskning och utbildning rörande journalistik,

reklam och tidningsteknik.

Reservanterna riktade även viss kritik mot det genomförda utredningsarbetet

och framhöll hl. a., att eu särskild undersökning av andratidningarnas

marknadsmässiga förutsättningar bort utföras.

Remissyttranden över pressutredningens betänkande

Hem Lss instanser

över pressutredningens betänkande inhämtades remissyttranden av hovrätten

över Skåne och Blekinge, statskontoret, poststyrelsen, ombudsmannen

för näringsfrihetsfrågor, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben,

Landsorganisationen, Svenska Arbetsgivareföreningen och

Tjänstemännens Centralorganisation.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

Ställningstaganden till utredningens förslag

Utredningens förslag om statsstöd åt pressen via de politiska partierna

avstyrktes av hovrätten över Skåne och Blekinge, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,

Svenska Tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben,

Svenska Arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens Centralorganisation.

Statskontoret fann sig icke böra ingå på bedömning av betänkandet från

andra än rent tekniska synpunkter. Poststyrelsen behandlade i sitt yttrande

endast frågor av betydelse för postverket.

Landsorganisationen förordade, med instämmande i det principiella resonemanget

i det särskilda yttrandet till betänkandet, att anslag för upplysningsändamål

skulle ges direkt till de politiska partierna och fördelas efter

de regler utredningen föreslagit. Samma mening uttalades av två styrelseledamöter

i Svenska Tidningsutgivaref öreningen. Det bör i anslutning härtill

antecknas att Tjänstemännens Centralorganisation uttalade, att partistödsfrågan

var av den arten och storleksordningen, att den borde bli föremål

för en särskild utredning före ett ställningstagande. Vissa möjligheter

att lösa en del av dagspressens ekonomiska problem syntes finnas på den

angivna vägen, men frågan om motsvarande stöd åt ej partibundna tidningar

skulle kvarstå.

En mera positiv inställning till utredningens förslag framkom i ett reservationsvis

avgivet yttrande av två styrelseledamöter i Publicistklubben, vilka

dock ej uttryckligen tillstyrkte förslaget. I yttrandet förordades kompletterande

utredning om former för stöd till tidningar, som inte företräder i

riksdagen representerade partier.

Med hänsyn till att utredningens förslag inte är aktuellt i förevarande

ärende, torde en närmare redogörelse för yttrandenas innehåll i denna del

inte vara påkallad. Det synes tillräckligt att här anteckna, att huvudinvändningarna

avsåg anknytningen till de politiska partierna, farhågor för pressens

frihet samt betänkligheter mot direkta ingripanden från statens sida

i tidningarnas konkurrensförhållanden. Sistnämnda betänkligheter stöddes

i ett par yttranden bl. a. på tryckfrihetsrättsliga resonemang.

Uttalanden om utredningens undersökningar och bedömningar

Av visst intresse i förevarande sammanhang torde vara remissinstansernas

uttalanden om utredningens undersökningar och allmänna bedömningar.

Hovrätten över Skåne och Blekinge riktade skarp kritik mot de verkställda

undersökningarna och de slutsatser utredningen dragit av desamma. Huvudpunkterna

i kritiken var följande. Den ekonomiska analysen var enligt

hovrättens mening ofullständig. Inte heller kunde hovrätten godta utredningens

resonemang om konkurrensförhållandenas avgörande vild som orsak

till efterkrigstidens tidningsnedläggningar, särskilt inte resonemanget

om den s. k. upplagespiralen vilket utgjorde en stark förenkling och inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

kunde förklara utvecklingen. Vidare innebar det en icke godtagbar schematisering

då utredningen utan nämnvärda modifikationer lagt de inom tidningsstatistiken

gängse tidningsområdena till grund för sm bestämning av

konkurrensområden. Vid sin analys borde utredningen vidare ha beaktat

tidningsorganens individuella karaktär och även ställt de inträffade förändringarna

i relation till andra informationsmöjligheter.

Hovrätten kunde inte heller ansluta sig till utredningens framtidsbcdöm
-

ning. I denna del anfördes i yttrandet:

Hovrätten kan icke dela utredningens uppfattning att de undersökningar

som utredningen låtit utföra ger anledning till allvarliga farhågor for den

framtida utvecklingen, farhågor som främst skulle gälla möjligheterna att

på litet längre sikt bibehålla konkurrensen på tidningsmarknaden och en

för den demokratiska åsiktsbildningen nödvändig mångsidighet i pressens

politiska sammansättning. Den hittillsvarande tidningsnedlaggelsen har,

bortsett från ett fåtal mera speciella fall, gått ut över en lang rad utpräglade

småtidningar. Varken det förhållandet att i några fall tidningar med

större upplaga har nedlagts eller den omständigheten att det alltjamt finns

en del utpräglade småtidningar kvar, i allmänhet med begränsat antal utgivningsdagar

under veckan, utgör något bevis för utredningens påstående

att man måste hysa allvarliga farhågor för varje tidning som intar en andraposition

i sin utgivningsort. I brist på en fullständig utredning synes det

rimligare att anta att det finns ett visst jämviktsläge i fråga om upplagans

storlek ovanför vilket tidningen har goda möjligheter att fortbesta aven

i positionen som andratidning. De tidningar som man med ett sadant betraktelsesätt

har anledning att räkna med för framtiden representerar e

så mångsidigt urval, även partipolitiskt, att det icke ur opmionsfrihetens

synpunkt är påkallat att vidtaga så drastiska åtgärder från statens sida som

utredningens förslag innebär.

Även om man skulle anse ett behov av åtgärder vara ådagalagt, kunde

man enligt hovrättens mening inte godtaga utredningens förslag till riktlinjer

för statens tidningspolitik. Det framhölls, att betänkandet innehöll motsägelser

och inte gav klarhet om i vad mån syftet skulle vara att stödja

sviktande andratidningar eller att driva fram riks- och länstidningar till

bärkraftiga företag. Vilket som än skulle vara ändamålet innehöll emellertid

förslaget enligt hovrättens mening inga garantier för att det skulle tullföljas

och förverkligas.

Även statskontoret understryker vikten av att syftet med eu statlig presspolitik

klart anges och påpekar samma oklarhet härvidlag i betänkandet,

som anmärkts av hovrätten. Statskontoret ville ifrågasätta, om icke ytterligare

överväganden borde påkallas beträffande den tänkta stödverksamhetens

utformning. En primär fråga syntes vara, om inle eu statlig stödgi\- ning borde inriktas på mera direkta åtgärder, syftande till eu rationalisering

av tidningsföretagen. Utredningen hade enligt verkets mening inte styrkt

sin slutsats, att utrymmet för kostnadsnedskärningen hos andratidningarna

måste antas vara ytterst begränsad. Vissa förhållanden, som angetts i utred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

ningsmaterialet, syntes tala för att rationaliseringsinsatsen skulle kunna

fa effekt. En kompletterande undersökning av dessa frågor förordades.

Svenska Tidningsutgivareföreningen uttalade, att åtskilligt intressant material

hade forebragts men att det framstod som en allvarlig brist att detsamma

inte diskuterats med företrädare för pressen och dess organisationer.

En svaghet bestod enligt föreningens uppfattning i att det saknades

en mera ingående diskussion av pressens dittillsvarande utveckling. En fördjupad

analys därav hade bort ske, med hänsyn tagen till den förändrade

samhällsbilden, allmänhetens nya levnadsvanor, den ökade fritiden och de

starkt expanderande etermedia. Mot en sådan bakgrund hade koncentrationsprocessen

i svensk press — vilken inleddes redan på 1920-talet och

inte som i betänkandet anförts på 1950-talet och som hade motsvarigheter

bade i andra länders press och inom andra områden av näringslivet — kunnat

förklaras på ett mera differentierat sätt. Föreningen kunde inte heller

ansluta sig till utredningens bedömning av dagsläget och framtidsutsikterna.

I denna del anfördes:

I sin beskrivning av koncentrationsprocessen inom svensk tidningspress

ar utredningen vidare på ett enligt TU:s mening ensidigt sätt framhållit

och overbetonat »riskerna for en kraftig beskärning av den politiska åsiktsji

dnin8^s mångsidighet». Man torde omöjligen kunna göra gällande att

de enskilda medborgarnas mojligheter alt på ett lättillgängligt sätt få del

av bade nyheter och värderande kommentarer har minskat under det senaste

decenniet. Tvärtom kan man med skäl hävda motsatsen. Ingen kan bestrida

att dagstidningarna, vilken uppfattning de än företräder, ger ett växande

utrymme för saklig information om olika meningsriktningars .ståndpunkter

och ställningstaganden. Vidare spelar de olika folkrörelsernas och

intresseorganisationernas tidskrifter en väsentlig roll som ett värdefullt

komplement vid opinionsbildningen på olika områden. I kanske ännu högre

grad galler detta om radion och televisionen, som inte bara har möjlighet

utan aven skyldighet att ge uttryck för skilda opinioner och värderingar.

Om man salunda sätter in dagspressens opinionsbildande funktion i ett

storre mediasammanhang, erhåller man en mer realistisk bild av den aktue

a situationen på detta område. Enligt TU:s mening är detta ägnat att

minska farhågorna för en tilltagande monopolisering av opinionsbildningen.

Landsorganisationen anmärkte, att pressutredningen avstått från att

skildra den strukturella utvecklingen av dagspressen i andra länder och

nöjt sig med summariska och ofullständiga uppgifter när det gällt att ta

reda på vilka särskilda förmåner dagspressen tillförsäkrats genom statsmakterna.

Betänkandet gjorde därför knappast klart för läsaren hur allvarlig

den internationella presskrisen är. LO lämnade i sitt yttrande en

kortfattad framställning av utvecklingen i USA och Västeuropa. Beträffande

den svenska pressituationen anfördes därefter, att vårt land nått ett gott

stycke på vägen mot lokala tidningsmonopol, om än inte lika långt som

vissa andra västliga demokratier. LO anslöt sig till utredningens allmänna

bedömning och uttalade, att slutomdömet om den lokala tidningskonkurren
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1966

17

sen i vårt land måste bli, att en normal och från demokratisk synpunkt tillräckligt

effektiv konkurrens förekommer endast inom begränsade delar av

landet. Det betonades, att då LO tillstyrkt ett allmänt partistöd, detta väsentligen

motiverats med hänsyn till dagspressens betryckta läge.

Tjänstemännens Centralorganisation uttalade på anförda skäl, att den

målsättning som utredningen angett knappast kunde uppnås genom de

föreslagna åtgärderna, och påpekade bl. a., att frågan om vad som avgör

valet av tidning för annonsering, främst den lokala annonseringen, inte blivit

tillfredsställande klarlagd.

Svenska Arbetsgivareföreningen uttalade i sitt yttrande, att man, oavsett

liur ett statligt stöd till pressen utformas, knappast kan undvika att tidningsdöden

i viss utsträckning fortsätter. Utredningen liade enligt SAF

inte visat, att någon fara för den fria opinionsbildningen skulle uppstå

därigenom.

Uttalanden om andra möjligheter till åtgärder

Vad som med hänsyn till motionernas innehåll i första hand är av intresse

i detta sammanhang är remissinstansernas uttalanden om andra

möjligheter till åtgärder från statens sida för att stödja pressen än ett sådant

bidragssystem som utredningen förordat. Samtliga remissinstanser har

yttrat sig härom. De utförligaste resonemangen återfinns i yttrandena från

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) och Landsorganisationen (LO).

Svenska Tidningsutgivareföreningen. I fråga om den indirekta beskattningen

vänder sig TU till en början mot uppfattningen, att frånvaron av

omsättningsskatt på dagstidningar skulle innebära en subvention, som växer

med tidningsföretagens omsättning. Med ett sådant synsätt skulle enligt TU

eu hel råd varor och framför allt tjänster i vårt samhälle få betraktas som

subventionerade, bl. a. de tjänster som tillhandahålls av radion och televisionen.

TU hänvisar i övrigt till sitt (enhälliga) remissyttrande över skatteberedningens

betänkande, vari hemställts, att pressen skulle undantagas

från den föreslagna mervärdeskatten, enär denna skulle kunna på ett avgörande

sätt minska pressens redan starkt försämrade möjligheter att fullgöra

sina centrala samhällsuppgifter.

I ett längre avsnitt i yttrandet med rubriken generella åtgärder diskuterar

TU därefter andra möjliga åtgärder från statens sida. Härtill bör till eu

början antecknas att reservanterna ansluter sig till vad majoriteten anfört.

De uttalar sålunda:

När det gäller generella åtgärder av olika slag delar vi i huvudsak styrelsemajoritetens

mening. Vår erfarenhetsmässigt grundade uppfattning är att

de är nödvändiga om man skall kunna bevara en fri och mångsidig dagspress

i vårt land. Pressutredningen anser visserligen att nuvarande pressfrämjande

insatser från samhället bör bestå, men finner att en ytterligare

utbyggnad av generella åtgärder icke kommer alt vara tillräckligt verk
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1066

ningsfull för att bibehålla ens den mångsidighet, som nu kännetecknar den

svenska dagspressen. Vi anser tvärtom att en sådan utbyggnad är nödvändig

för att skapa en bättre marknadssituation för »andratidningar» och

mindre tidningar. Åtgärderna bör med pressens egen medverkan kunna

utformas så att nyssnämnda syfte vinnes utan att strukturrationalisering

av tidningsbranschen hindras.

Vi instämmer därför i stort i styrelsens uttalande om generella åtgärder

och tillstyrker dess förslag om nya utredningar rörande samhällelig annonsering,

utökat distributionssamarbete mellan postverket och tidningar m. fl.

åtgärder.

Vi är emellertid på det klara med att det i många fall är fråga om åtgärder

på längre sikt. Vi delar därför pressutredningens uppfattning att därutöver

andra indirekta åtgärder är nödvändiga.

I yttrandet upptar TU först frågan om statens ansvar för medborgarnas

information. TU anför, att stat och kommun bör på samma villkor, som

gäller för enskilda personer, företag och organisationer, i helt annan utsträckning

än nu använda sig av annonsering i pressen för sin informationsverksamhet.

Vidare hänvisas till allmänna beredningsutskottets utlåtande

1965:28, för vilket en redogörelse lämnas nedan. Pressutredningens

betänkande uppvisar enligt TU:s åsikt i denna del en besvärande brist på

klara distinktioner; hela det mångfacetterade problemkomplexet har gjorts

till föremål för en ytterst summarisk och föga fruktbar analys. Det är TU:s

bestämda mening, att en kompletterande expertutredning bör verkställas i

syfte att visa i vilken form stat och kommun kan annonsvägen fylla sin informationsplikt

gentemot medborgarna.

Närmast upptar TU frågorna om pressens postavgifter och postens pressservice.

Det anföres, att TU inte kan vitsorda det underskott, som enligt

postverkets uppskattning föreligger i dess tidningsrörelse. Innan pågående

undersökningar av postverkets kostnader slutförts, är det enligt TU för

tidigt att hysa en bestämd mening om storleken av de särskilda kostnader,

som tidningsrörelsen kan anses åsamka postverket. Vidare uttalar sig TU

för ökade serviceåtaganden från postens sida.

Vidare anför TU, att teletaxorna bort beaktas vid en genomgång av på

vilka områden statliga överväganden i en för pressen positiv riktning bör

aktualiseras. Utredningen borde ha belyst dels gällande avgiftsnormer och

aktuell trafikvolym, dels hur TT:s och olika tidningskategoriers telekostnader

i dag fördelar sig, dels vilka taxejusteringar som skulle kunna övervägas.

1 det följande vänder sig TU mot utredningens avvisande hållning till

statligt investeringsstöd till pressen. Med hänsyn till de betydande investeringsbehov

i fråga om särskilt fastigheter och tryckerimaskiner, som kan

beräknas uppkomma under den närmaste tioårsperioden, är det enligt TU:s

uppfattning fullt motiverat att genom en statlig investeringsfond förbättra

tidningsföretagens tillgång till garantilån med särskilt långfristig amorte
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

19

ringstid. TU förklarar sig inse, att vissa problem kan uppkomma i fråga om

den kreditbedömning, som därvid skulle aktualiseras, men anser att utredningen

överdrivit farhågorna.

Slutligen upptar TU:s yttrande ett flertal spörsmål rörande forskning

och utbildning inom pressens område. TU betonar till en början, att forskning

framstår som en avgörande förutsättning för en snabb expansion för

tidningsföretagen liksom för övriga delar av näringslivet. Sålunda råder

ingen tvekan om att särskilt de mindre och medelstora tidningsföretagen

skulle ha väsentlig nytta av ett tidningstekniskt forskningsinstitut, statligt

finansierat men med en organisationsform som möjliggör ett reellt inflytande

från pressens sida på programsättningen. Vid ett sådant skulle även

med fördel kunna inrättas en institution som helt ägnar sig åt opartisk,

praktisk rådgivning till tidningsföretagen i maskin- och metodfrågor. Vidare

understryker TU vikten av ökad forskning rörande effekten av tidningsannonsering.

Bland aktuella utbildningsfrågor framhåller TU särskilt

utbildning av försäljningspersonal och fortbildning av journalister. Bl. a.

bör Institutet för högre reklamutbildning ges ökade resurser och den pressägda

Stiftelsen Pressinstitutet tillerkännas statsbidrag till sin verksamhet.

Slutligen framhåller TU, under hänvisning till ett riksdagsuttalande år

1964, att myndigheterna bör tillse att medel finns tillgängliga för inköp av

tidningar till skolorna.

Sammanfattningsvis hemställdes dels om sådana i yttrandet angivna åtgärder,

som på ett generellt verkande sätt skulle underlätta för tidningspressen

att fullgöra sina samhällsviktiga uppgifter, dels om en särskild utredning

för att skyndsamt utreda och framlägga förslag om formerna fölen

vidgad statlig och kommunal annonsering i informativt syfte.

Landsorganisationen. I LO:s yttrande upptas först frågan om distributionsfrämjande

åtgärder. LO förordar, att frågan om statliga åtgärder beträffande

kommunikationsverkens taxor samt motsvarande kostnader för

transporter i egen eller enskilda företags regi i syfte att förbilliga och effektivisera

distributionen av dagstidningar — och andra publikationer av intresse

i detta sammanhang — blir föremål för särskild utredning.

Närmast behandlas åtgärder för främjande av tidningsläsning och tidningsstudier.

LO föreslår, att frågorna om tillhandahållande av tidningar

inom sjuk- och socialvården och om främjande av läsning och studier av

tidningar inom skolan blir föremål för övervägande inom behöriga instanser.

I fråga om forskning och utbildning citerar LO till en början vad de

båda reservanterna anfört därom i sitt ovan återgivna yttrande. Med principiellt

instämmande i detta uttalande vill LO förorda tillsättande av ett

pressens utbildnings- och forskningsråd med rejäla årliga anslag. Rådet

borde sammansättas av representanter för universitets- och skolväsen, för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

de inom branschen verksamma arbetsmarknadsparterna samt för andra

fristående pressinstitutioner. Viss del av forsknings- och utbildningsverksamheten

torde kunna samordnas med motsvarande verksamhet för radio

och TV.

I fråga om statligt kreditstöd till pressen anföres i yttrandet, att man

inom LO är medveten om att frågan om inrättande av ett statligt kreditinstitut

eller skapande av andra former för statligt kreditstöd till pressen är

svårlöst, inte minst med hänsyn till storleken av de investeringar det här

kan gälla liksom till branschens utsatta läge i allmänhet. LO anser emellertid

att denna fråga, som har väsentlig ekonomisk betydelse för pressen, bör

bli föremål för fortsatt övervägande från statsmakternas sida.

Närmast behandlas frågan om utökad offentlig annonsering i dagspressen.

LO anser av många skäl motiverat, att det offentliga väsentligt ökar denna

annonsering. Den kan utgöra ett led i den offentliga arbetsmarknads- och

bostadspolitiken; i annonsens form kan det allmänna meddela råd i hälsooch

uppfostringsfrågor och lämna upplysningar om den enskilde medborgarens

rättigheter och skyldigheter i olika situationer. Särskilda annonsanslag

måste upptas i statsbudgeten, om en praktisk lösning skall nås inom rimlig

tid. I enlighet med det sagda förordar LO, att frågan om omfattningen och

formerna för en utökad offentlig annonsering i dagspressen — och viss

annan därmed jämförlig press — blir föremål för skyndsam utredning.

I yttrandet understryks särskilt, att LO finner det naturligt, om statsmakterna

uppställer som villkor för vissa av de sålunda angivna stödåtgärderna,

t. ex. beträffande distributionen, forskning och utökad offentlig

annonsering, att de företag, som kan beröras därav, förklarar sig beredda

till fortsatt och utökad samverkan i fråga om samdistribution, utbyte av

tekniska och andra erfarenheter, inbördes kostnadsfri förmedling av annonser

etc. i syfte att ge det statliga stödet största möjliga effekt.

Slutligen anför LO om den indirekta beskattningen, att LO i sitt remissyttrande

över skatteberedningens betänkande avstyrkte mervärdeskatt för

dagspressens del. Ytterligare argument för denna ståndpunkt har tillhandahållits

av pressutredningen.

Övriga remissinstanser. Även i de övriga yttrandena upptas spörsmålet om

alternativa stödåtgärder om än väsentligt mera kortfattat. Sålunda anför

Tjänstemännens Centralorganisation följande:

I fråga om postavgifterna finner TCO det naturligt att samhället denna

väg ger tidningarna ett stöd. Detta stöd bör dock inte drabba postverkets

ekonomi utan borde som ett särskilt anslag från riksdagen ställas till postverkets

förfogande. I fråga om befrielse från omsättningsskatt har TCO i

yttrande över allmänna skatteberedningens förslag uttalat att den där föreslagna

mervärdesskatten bör tas ut även för tidningar och tidskrifter. Denna

uppfattning finner TCO inte anledning att i detta sammanhang frångå.

I utredningen diskuteras också andra åtgärder av generell natur i syfte

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

21

alt underlätta pressens verksamhet. Bl. a. pekas på möjligheten av en mera

omfattande annonsering från statens och kommunernas sida. Detta skulle

innebära att en stor del av det material, som kommer från offentliga myndigheter

och nu införs i tidningarna utan kostnad, i fortsättningen skulle

betraktas som annonsmaterial. Vilken ekonomisk betydelse detta skulle få

för skilda tidningsföretag är svårt att uttala sig om, men allmänt sett skulle

pressen som helhet få en förbättrad ekonomisk situation. Andra insatser i

samma syfte kan vara en allmän subventionering av en viss mängd papper,

kreditmöjligheter etc. TCO kan dock för sin del inte ta ställning till dessa

frågor, innan en utredning närmare redovisat hur åtgärderna skulle utformas

och vilken effekt de kunde tänkas få för att motverka den s. k.

tidningsdöden. I det sammanhanget vill TCO också betona att stöd i den ena

eller andra formen givetvis inte får tas till intäkt för att på olika sätt försöka

påverka tidningsredaktionerna att opinionsmässigt verka i viss riktning.

Svenska Arbetsgivareföreningen uttalar i korthet, att det hör vara möjligt

att åstadkomma ett pressvänligare klimat, och hänvisar till vad reservanterna

i utredningen utvecklat. Sådana generella stödformer, som där diskuteras,

anför SAF, gynnar även tidningar i svag ekonomisk situation och

bidrar till att vidmakthålla valfrihet på tidningsmarknaden utan att åstadkomma

för svenska förhållanden unika ingripanden i konkurrensförhållandena.

Publicistklubben uttalar, att det är av största vikt att staten genom generella

stödformer skapar ett pressvänligt klimat. I yttrandet anföres härom

närmare bl. a. följande:

Enlig utredningen skulle icke enbart dagstidningar utan även annan

press kunna erhålla subsidier. PIv:s styrelse finner det riktigt att vid utformningen

av statliga stödåtgärder även icke-dagstidningars situation beaktas.

Sålunda vill vi framhålla att en fortsatt lågtaxepolitik beträffande

postavgifterna gagnar i hög grad pressen, inte minst gäller detta spridningen

av de »utifrån» kommande riks- och länstidningarna, som utgör komplementläsning

till det ordinarie, lokala tidningsbeståndet. PIv:s styrelse vill

också fästa uppmärksamheten på ett av utredningen framfört förslag att

postverket skulle vidga sin service med nya distributionsformer, särskilt utbärning

av tidningar på utgivningsorten, då privat samdistribution icke är

möjlig att genomföra.

En betydelsefull stödform är, menar PK:s styrelse, om ett särskilt låneinstitut

kunde upprättas för att hjälpa de små och kapitalsvaga tidningarna

att bekosta dyrbara nyinvesteringar, dels bistå med krediter för att täcka

rörleseförluster under tillfälliga krisperioder.---Sammanfattningsvis

är många tidningsföretag i behov av teknisk upprustning och rationalisering.

Enligt vad utredningen själv påpekar kan »kreditgarantier knappast

--komma till användning för de tidningsföretag vilkas lånebehov är

störst».

Trots detta avvisar utredningen såväl en statlig utlåningsfond för tidningsbranschen

som ett från staten fristående organ med uppgift att lånevägen

stödja pressen. PK:s styrelse vill i strid med utredningen framhålla

all det finns ett stort behov av ett dylikt institut.

Eu ytterligare befrielse från omsättningsskatt gällande periodiska publi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 är 1966

kationer med påtagliga inslag av politisk och kulturell information och

opinionsbildning skulle kunna locka en del av den befintliga veckopressen

att öka det seriösa innehållet: eventuellt också sporra till nystartande av

politiska veckotidningar, till gagn för den fria debatten i landet.

Beträffande den statliga och kommunala annonseringen och det i diskussionen

framförda förslaget om att pressen skulle få betalt för publicering

av statliga och kommunala meddelanden av olika slag finner PK:s styrelse

alt dessa möjligheter bör noga övervägas. Utredningen avslår dem med

bl. a. motiveringen att de lätt får karaktären av maskerade statliga bidrag.

Detta argument anser vi sakna relevans i jämförelse med de öppna bidrag

som utredningen i stället föreslår.

Hovrätten över Skåne och Blekinge antecknar, att ett stort antal tänkbara

åtgärder för att skapa ett generellt ekonomiskt stöd åt tidningspressen har

nämnts i betänkandet och i den offentliga debatten i anslutning till dess

publicerande. Hovrätten anser sig inte ha anledning att ingå på en närmare

granskning av de förslag härom som förekommit utan inskränker sig till

vissa mera allmänna anmärkningar. Bl. a. anföres följande:

Det torde blott finnas anledning framhålla att, eftersom den huvudfråga

utredningen haft att syssla med är de risker som kan uppkomma för opinionsbildningens

frihet och därmed för det demokratiska samhällsskicket

och det samtidigt synes vara ofrånkomligt att de ekonomiska krafterna i

samhället leder till en viss begränsning av tidningspressens mångstämmighet,

åtgärderna bör inriktas på att främja spridningen av information och

debatt i samhälleliga och kulturella frågor. En åtgärd av denna typ är att

genom statlig prenumeration på tidningar för distribution inom förvaltningen

och till bibliotek, läroanstalter, sjukhus och liknande inrättningar

främja spridningen av tidningar. Indirekt blir därigenom också önskemålet

om ekonomiskt stöd åt tidningspressen tillgodosett. I viss mån kan åtgärder

av detta slag sägas vara viktigare än de förslag kommittén övervägt----.

Vid de skolreformer som har varit aktuella under de senaste årtiondena har

det betraktats som en angelägen uppgift för den nya skolan att stärka och

utveckla elevernas förmåga till en kritisk bedömning av händelser och förhållanden

i samtiden. Ett självklart led däri är att eleverna i skolan på lämpligt

åldersstadium skall lära känna den svenska dagspressen och viktigare

delar av veckopressen samt förvärva en viss vana att sätta sig in i olika meningsyttringar

i aktuella frågor. Även utanför skolan bör en sådan breddning

av samhällsdebatten eftersträvas. Det naturliga instrumentet för att

främja detta syfte ligger i biblioteksväsendet.---

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor uttalar, att det torde kunna diskuteras

om en utbyggnad av det ekonomiska stödet till pressen i nuvarande

läge över huvud skall ske. Om åtgärder av sådan innebörd skall företagas

är från konkurrenssynpunkt ett ökat statligt investeringsstöd och andra generellt

verkande stödformer enligt ombudsmannens uppfattning otvivelaktigt

att föredra framför det av utredningen föreslagna stödet.

Statskontoret upptar i sitt yttrande frågorna om staligt investeringsstöd

och om ökad samhällsinformation genom pressen. Därom anföres bl. a.

följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2ti år 19(iti

23

Eu fråga som nära sammanhänger med direkta rationaliseringsfrämjande

åtgärder och som även behandlats av utredningen, är frågan om

statligt investeringsstöd genom kreditgarantier eller lån ur en särskild lånefond.

De skäl utredningen anför mot en statlig utlåningsverksamhet, kan

statskontoret icke finna bärande. Redan nu förekommer statlig långivning

till enskild företagsverksamhet på olika områden inom samhället. I åtskilliga

fall har vid sådan utlåning medgivits ränte- och amorteringsfrihet

tills vidare. Den omständigheten, att sådana lån blir bidragen lika, bör därför

i och för sig icke hindra en tillämpning på förevarande område.

Den möjligheten torde även kunna övervägas att begränsa statens stöd

i investeringssyfte till att avse visst eller vissa slag av investeringar t. ex.

för förnyelse av tryckeriutrustningen, varvid den statliga insatsen skulle

kunna äga rum i form av lån.

Ytterligare ett spörsmål må beröras, nämligen frågan i vilken utsträckning

tidningsbranschen och då i första hand de mindre bärkraftiga tidningarna

skulle kunna erhålla stöd genom att staten i ökad omfattning utnyttjar

pressen som medium för sin informationsverksamhet. Ämbetsverket, som

för närvarande enligt Kungl. Maj :ts uppdrag utreder frågan om den statliga

publikationsverksamheten.s finansiering och som i samband därmed

kommer att behandla väsentliga delar av den statliga informationsverksamheten,

vill i detta hänseende anföra följande.

Statens behov av att informera allmänheten torde enligt statskontorets

mening komma att bli allt större och kräva ökade insatser från statsverkets

sida. Utökningen av statens verksamhet och beslut om nya förpliktelser och

nya rättigheter för den enskilde medborgaren synes sålunda öka behovet

av mer systematiskt bedriven statlig information. Likaså kan det uppkomma

behov av orientering och vägledning från statens sida genom de väsentliga

förändringar som statsverksamheten genomgår.------

Om staten aktiverar sin informationsverksamhet och i ökad omfattning

länmar ersättning till tidningarna för deras förmedling av nyheter från

statsförvaltningen och deras information om statens verksamhet över huvud

taget, är det möjligt att statens ekonomiska tillskott till tidningspressen

kommer att uppgå till belopp av samma storleksordning som den utredningen

föreslagit.

För att en utökad statlig publiceringsverksamhet även skall komma andratidningar

tillgodo, torde det dock i detta speciella fall vara nödvändigt att

på något sätt övervaka hur ersättningen fördelas mellan olika tidningar. Vid

ställningstagandet i denna komplicerade fråga torde böra beaktas vad

statskontoret i sin undersökning kan komma att förorda med avseende på

organisationen av den statliga publiceringsverksamheten.

Poststyrelsen slutligen uppehåller sig naturligen vid postavgifterna och

postverkets allmänna servicemöjligheter. Det utvecklas utförligt, att tidningsrörelsen

fortlöpande medför ett betydande underskott vilket för närvarande

måste täckas genom andra rörelsegrenar. Om staten även fortsättningsvis

skall lämna stöd åt pressen genom icke kostnadstäckande postavgifter,

är det enligt styrelsens uppfattning nödvändigt, att statsverket bereder

postverket ersättning därför genom ett särskilt anslag. I anslutning

till uttalandena i betänkandet om eu utökad distribulionsservice uttalas i

yttrandet alt önskemålen därom ligger i linje med styrelsens allmänna upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

fattning att verket som ett distributionsföretag i allmän ägo bör eftersträva

att erbjuda näringslivet och allmänheten all den service, som verket på

grund av sin landsomfattande organisation och speciella struktur i övrigt

har särskilda förutsättningar att lämna. Styrelsen är därför beredd att överväga

en utökning av servicen gentemot tidningarna. Om detta eftersträvas

av statsmakterna, bör det ankomma på postverket och tidningarna att gemensamt

undersöka förutsättningarna. Därvid bör även uppmärksammas

tidningarnas möjligheter att själva genomföra en ändamålsenlig samordning

av distributionen. Det är emellertid enligt styrelsens mening uppenbart,

att en utvidgning av postverkets åtaganden inte kan prövas, innan frågan

om kostnadstäckningen i tidningsrörelsen fått en definitiv och för verket

acceptabel lösning.

Beslutet om allmänt partistöd

Pressutredningens förslag om statligt presstöd har inte förverkligats. I

stället fattades under höstsessionen av 1965 års riksdag beslut om statsbidrag

till de politiska partiernas opinionsbildande verksamhet.

I propositionen 1965: 174 om partistödet lämnades en kort redogörelse

för pressutredningens betänkande samt uppgift om hörda remissinstanser

och om LO:s och TCO:s uttalanden angående allmänt partistöd. Departementschefen

anförde bl. a. följande, efter att ha omnämnt tidigare förslag

och synpunkter i fråga om partistöd:

Även i anslutning till pressutredningen har frågan om ett direkt partistöd

kommit upp till diskussion. En ledamot av utredningen har förordat

att bindningen till pressändamål i utredningsförslaget slopas och att statsstödet

utvidgas till att avse all verksamhet som de bidragsberättigade partierna

bedriver i opinionsbildande syfte. Denna rekommendation har biträtts

bl. a. av LO i dess remissyttrande.

Övervägande skäl talar för att man nu bör införa ett system för fortlöpande

statligt stöd till politiska partiers reguljära verksamhet. En i den

offentliga debatten ofta åberopad synpunkt till förmån för statsbidrag till de

politiska partierna är att man genom ett sådant system kan förebygga att

partierna, för att få en ekonomisk grund för sin informations- och åsiktsbildande

verksamhet, ställer sig i beroende av enskilda bidragsgivare. Det

brukar också framhållas, att statliga bidrag kan motverka ojämnheten och

otillräckligheten i partiernas inkomster och förbättra partiernas möjligheter

att kontinuerligt hålla kontakt med väljarna.-----

Ett allmänt partistöd erbjuder de bästa möjligheterna att tillgodose beaktansvärda

synpunkter och önskemål, som framkommit i den offentliga debatten

och i motioner i riksdagen. Det har framför allt den fördelen att partierna,

som bär ett väsentligt ansvar för att väljarkåren blir ordentligt insatt

i samhälleliga frågor och olika sätt att bedöma dem, får frihet att välja de

former och vägar för sin informativa och opinionsbildande verksamhet, som

de anser för ändamålet tjänligast. En annan fördel är att det inte kräver någon

offentlig insyn i partiernas verksamhet eller någon statlig kontroll av

hur bidragsmedlen används.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

25

Pressfrågorna berördes inte vidare i propositionen och upptogs inte heller

i konstitutionsutskottets utlåtande 1965: 44 i ärendet.

Partistödsbeslutet innebär, som ovan nämnts, att statsbidrag lämnas till

partiernas opinionsbildande verksamhet utan närmare angivande av ändamålet.

Någon statlig kontroll av hur mottagna medel används skall inte

förekomma. Det står alltså partierna fritt att disponera erhållna belopp för

pressändamål eller för andra behov, allt efter gottfinnande.

Allmänna beredningsutskottets utlåtanden 1965:28 och 1966:9

I en motion vid 1965 års riksdag hemställdes, att den statliga informationsverksamheten,

dess omfattning, inriktning och utformning, måtte bli

föremål för en skyndsam utredning. Allmänna beredningsutskottet, till vilket

motionen hänvisades, inhämtade remissyttranden bl. a. från statskontoret,

och anförde för egen del i avgivet utlåtande (nr 28), efter att ha erinrat

om tidigare riksdagsbehandling av samma ämne:

I statskontorets ovan redovisade yttrande över den nu föreliggande motionen

har uppgifter lämnats beträffande den informationsverksamhet som

bedrives av statliga organ. Statskontoret vitsordar behovet av en mer aktiv

statlig information. Utskottet ansluter sig för egen del till denna uppfattning

och vill vidare framhålla vikten av att en effektiv information lämnas

även av kommunala myndigheter och av lokala statliga organ. De särskilda

möjligheter som föreligger för de lokala myndigheterna att nå kontakt med

allmänheten torde i och för sig innebära goda förutsättningar för att informationsverksamhet

på detta plan skall kunna fylla sin uppgift.

Som av det ovan anförda torde framgå anser utskottet att frågan om informationsverksamheten

förtjänar stor uppmärksamhet. Inom statskontoret

pågår emellertid i samråd med riksrevisionsverket och enligt uppdrag av

Kungl. Maj :t en utredning beträffande den statliga publikationsverksamhetens

finansiering. Som statskontoret uttalat omfattar undersökningen väsentliga

delar av statens informationsverksamhet. Enligt utskottets mening

bör resultatet av den pågående undersökningen, vilket lär komma att framläggas

innevarande år, avvaktas innan ytterligare åtgärder ifrågasätts.

Utskottet uttalade avslutningsvis, att utvecklingen på området borde följas

med uppmärksamhet, men hemställde med hänsyn till det anförda om

avslag på motionen. Riksdagen följde utskottet.

Även vid årets riksdag har vissa frågor rörande den samhälleliga informationsverksamheten

upptagits i motioner, som hänvisats till allmänna beredningsutskottet.

Sålunda har hemställts om utredning rörande utökad

social informationsverksamhet och om att den statliga pressinformationen

blir föremål för en samlad översyn. Även denna gång har remissyttranden

inhämtats bl. a. från statskontoret, som anfört följande om den inom verket

pågående utredningen:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

I sammanhanget må emellertid erinras om att statskontoret av Kungl.

Maj:t fått i uppdrag att i samråd med riksrevisionsverket utreda frågan om

den statliga publikationsverksamhetens finansiering. Det har härvid inte

ansetts lämpligt att begränsa utredningen till att avse enbart de statliga

publikationerna, då denna form av publicering endast täcker en del av statens

totala informationsverksamhet. Utredningen kommer därför att beröra

även de frågor som framförts av motionärerna. Det torde sålunda enligt

ämbetsverkets mening vara befogat att avvakta resultatet av den pågående

utredningen rörande statens allmänna kommuniceringsverksamhet innan

ställning tages till de i motionerna framförda förslagen. Resultatet av statskontorets

utredning beräknas kunna framläggas under våren 1966.

Allmänna beredningsutskottet har i sitt utlåtande (nr 9) anfört följande,

såvitt här är av betydelse:

Utskottet är alltjämt av den meningen att frågan om den samhälleliga informationen

förtjänar stor uppmärksamhet och utskottet vill i anledning

av motionen om effektivisering av den statliga pressinformationen jämväl

framhålla betydelsen av att myndigheterna — genom pressombudsmän eller

eljest genom vidtagande av lämpliga åtgärder — håller god kontakt med

olika massmedia. Enligt utskottets mening är samarbete mellan å ena sidan

samhällets olika organ och å andra sidan press, TV och radio en förutsättning

för en effektiv och allsidigt bedriven information.

Beträffande nyssnämnda utredning, som enligt Kungl. Maj :ts uppdrag

verkställes av statskontoret i samråd med riksrevisionsverket och som synes

täcka eu dominerande del av statens informationsverksamhet såväl i förhållande

till pressen som till allmänheten, har upplysts att förslag i ämnet

beräknas bli framlagda under våren 1966. Enligt utskottets mening bör

utredningsresultaten bli av stort värde såväl för bedömandet av behovet av

ytterligare utredning som, därest sådant behov skulle visa sig föreligga,

för en ändamålsenlig avvägning av omfattningen av en dylik översyn. Det

må framhållas att statskontoret i sitt yttrande över motionerna om en effektivare

pressinformation ansett det befogat att avvakta resultatet av den

pågående undersökningen innan ställning tages till de i samma motioner

framlagda förslagen.

Härtill kommer att i ett flertal motioner, som hänvisats till konstitutionsutskottet,

yrkanden framställts om bl. a. utredning angående möjligheterna

att — företrädesvis genom betald annonsering i dagspressen — vidga samhällets

information till medborgarna, inte bara vad gäller sociala frågor

utan jämväl beträffande lagstiftningen över huvud taget, undervisning, stipendieförinåner,

arbetsmarknad in. m. Riksdagen kommer således att framdeles

få taga ställning till bl. a. spörsmål om information av delvis annan

och mera vittsyftande art.

Enligt utskottets mening kan starka skäl anföras till stöd för motionärernas

uppfattning att samhällsinformationen bör utbyggas och effektiviseras.

Med hänsyn till nyss angivna förhållande och då utskottet självfallet

icke bör föregripa riksdagens ställningstagande till de sistnämnda motionerna

anser sig emellertid utskottet för närvarande icke böra tillstyrka att

den begärda utredningen kommer till stånd.

Utskottet finner det emellertid angeläget att, sedan statskontorets ovan

berörda utredning avslutats, Kungl. Maj :t — oavsett vilken ställning riksdagen

intager till nyssnämnda motioner — vidtager de åtgärder som må

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966 27

befinnas erforderliga och lämpliga för att föra frågan om en förbättrad

samhällsinformation vidare.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge

till känna vad utskottet anfört. Denna hemställan har bifallits av kamrarna.

Motionerna och remissyttrande

I motionerna I: 2 av herrar Palm och Arne Pettersson samt II: 1 av herrar

Adamsson och Lindahl hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om en skyndsam utredning av olika möjligheter att genom

dagspressen vidga samhällets information till medborgarna, samt att

med beaktande av vad i motionen anförts framkomma med förslag till olika

åtgärder för att motverka en utveckling i monopolistisk riktning av den

svenska dagspressen». — Motionärerna anför, att de många tidningsnedläggningarna

under efterkrigstiden motiverar en utredning om de följder

som kan uppstå genom bristande balans mellan en av världens friaste tryckfrihetslagstiftningar

och faran av en pressmonopolistisk utveckling. Denna

bristande balans bör kunna återställas genom förbättrade ekonomiska villkor

för dagspressen. Även från andra utgångspunkter vore en ny pressutredning

av största betydelse, uttalar motionärerna och pekar på behovet av

ökad samhällsinformation till medborgarna. Om andra uppgifter för en ny

pressutredning anföres vidare:

Till de mera kostnadskrävande inslagen för tidningarna hör distributionen.

På de flesta håll är den synnerligen orationellt ordnad. Trots att samdistribution

borde vara möjlig — en sådan tillämpas med stor framgång på

enstaka håll — har vanligtvis varje tidning sin egen distributionsorganisation.

Det är inte endast onödigt kostnadskrävande, det medför också tilltagande

svårigheter att få behövlig arbetskraft. En samdistribution i exempelvis

postverkets eller den av tidningarna själva ägda Pressbyråns regi skulle

sannolikt reducera distributionskostnaderna väsentligt. Oavsett vilken av

dessa instanser som får uppdraget, skall de självfallet ha fullt betalt för sina

tjänster. Däremot skulle visst statligt distribulionsbidrag kunna utgå. Detta

bör vara så konstruerat, att ingen tidning av distributionskostnadsskäl hindras

från att nå ut även till avlägsnaste plats.

Ett annat område som bör kunna reformeras är papperstransporternas.

För närvarande får tidningar, som ligger långt från pappersbruken, vidkännas

höge transportkostnader än närliggande. Cenlralpapperslager — gärna

i samarbete mellan SJ och pappersbruken — kanske kan åstadkommas på

för tidningsför sörj ningen viktiga punkter, från vilka tidningspapper levereras

till samma pris för alla förbrukare.

Som ytterligare erkänsla för pressens samhällsinsatser kan möjligen också

övervägas att på lämpligt sätt reducera tidningarnas kostnader för telenätets

utnyttjande, TT-avgifterna etc. Av stor betydelse kunde också vara att

skapa kreditmöjligheter med gynnsammare villkor för tidningsföretagen.

Den tekniska utvecklingen är numera snabb även på detta område och går

dessutom i riktning mot allt dyrbarare utrustning. Skall tidningsföretagen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

kunna fortsätta under något så när lika förutsättningar är någon form av

statlig kreditgivning nödvändig. I detta sammanhang bör även behovet av

forskning på pressens område, bättre utbildningsmöjligheter etc. uppmärksammas.

I motionen I: 31 av herr Möller hemställs, »att riksdagen måtte hemställa

till Kungl. Maj :t att låta utreda vilka samhällsåtgärder som bör vidtagas för

att trygga en allsidig dagspress och samtidigt vidga samhällsinformationen

till medborgarna genom dagspressen». — Motionären uttalar, att pressutredningens

förslag om ett direkt kontant samhällsstöd till pressen kan anses

vara överspelat i nuläget men att behovet av samhällsåtgärder för att trygga

en allsidig dagspress och därmed nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen

genom denna press kvarstår. Det finns därför starka skäl att åter ta upp

dessa problem till prövning och då i första hand söka sig fram på andra vägar

än den som pressutredningen gjorde till sin huvudlinje. Motionären

framhåller särskilt vikten av ökad samhällsinformation till medborgarna genom

en vidgad och mera systematisk statlig annonsering. Därefter anföres i

motionen:

Pressutredningen var delvis inne på dessa frågor, men problemen bör kunna

behandlas från vidare och mer allsidiga aspekter än då skedde. Det faktum

att statskontoret i samråd med riksrevisionsverket på Kungl. Maj :ts

uppdrag hållit på att utreda den statliga publikationsverksamhetens omfattning

och finansiering är heller inte ett bärande argument mot en kompletterande

utredning om samhällsåtgärder för att trygga en allsidig nyhetsförmedling

och opinionsbildning genom en mångfacetterad dagspress.

Utredningen bör också pröva andra former av samhällsåtgärder i samma

syften, exempelvis vissa slag av taxor och avgifter, frågan om en statlig lånefond

för tidningsföretags investeringar, stöd åt tidningsteknisk forskning,

utbildningsfrågor inom pressens område samt andra uppslag.

En medveten strävan bör vara att samhällsåtgärderna utformas på sådant

sätt att de får en solidarisk verkan och ger den relativt sett starkaste effekten

åt de delar av pressen som mest tynges av ekonomiska svårigheter.

I motionerna I: 33 av herr Sörenson och II: 60 av fru Nettelbrandt hemställs,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning

syftande till en kartläggning av den offentliga annonseringen i pressen samt

förslag i anslutning till denna kartläggning innebärande att stat och kommun

skall på strikt kommersiell grund betala för de tjänster som pressen utför».

— Motionärerna anför, att den offentliga annonseringen kan bestå av

huvudsakligen två olika typer. Dels är det fråga om sådana fall, då en myndighet

har behov av att komma i kontakt med vissa kategorier, exempelvis

platssökande, anbudsgivare, köpare av ett statligt affärsverks varor och

tjänster in. fl. Dels är det fråga om sådana fall, då information om nya förordningar

eller ändrade regler på något område behöver nå hela allmänheten.

I båda fallen bör annonseringen ske med utgångspunkt från kommersiella

och administrativa effektivitetskrav. Att för den senare gruppen av fall

tolka detta så, att snålskjutsåkning i största möjliga utsträckning skall ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

29

nyttjas, är en orimlig målsättning, framhåller motionärerna. Däremot torde

omfattningen och inriktningen av annonseringen bli olika i de båda typfallen.

Som exempel på områden, där annonsering framstår som en självklar

form för offentlig informationsspridning, anger motionärerna upplysningar

om nya vägmärken eller nya trafikregler, om den allmänna sjukförsäkringen

och andra sociala förmåner, om skolreformen och om olika utbildningsvägar

samt skatte- och konsumentforskningsområdena.

I motionerna I: 358 av herr Torsten Andersson och II: 433 av herr Eliasson

i Sundborn hemställs, »att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om en utredning om ökad informationsannonsering från olika

samhälleliga organ.» -— I motionerna citeras allmänna beredningsutskottets

utlåtande 1965: 28 och anföres därefter hl. a. följande:

Dessa synpunkter är enligt min mening synnerligen beaktansvärda. Det

måste konstateras att exempelvis informationen om beslutade lagändringar

ofta är alltför bristfällig med hänsyn till lagändringarnas betydelse för enskilda

medborgare.

En ökad informationsannonsering från de samhälleliga organens sida

synes motiverad med hänsyn även till ett allmänt intresse av att en alltför

stark koncentration inom tidningsvärlden motverkas. Därest man eftersträvar

en likvärdig fördelning av informationsannonsering mellan tidningarna

av dagspresskaraktär, kommer detta självfallet att ge den relativt

största ekonomiska förbättringen åt de svagare tidningsföretagen.

I motionerna I: 362 av herr Svanström och 11:431 av herr Dahlgren hemställts

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

utredning och förslag om riktlinjer för den statliga annonseringen syftande

till att denna annonsering rättvisande sker i landets samtliga dagstidningar».

— Motionärerna anför att det förefaller som om staten inte haft några

allmänna riktlinjer för sin annonspolitik. Några få storstadstidningar kommer

förmodligen upp till årsannonsering för statens räkning till halvmiljonbelopp,

medan en del dagstidningar i landsorten har så gott som ingen

annonsering. Vidare anföres bl. a. följande:

Det finns omkring 110 dagstidningar i vårt land för närvarande. Den

statliga annonseringen borde ske i samma omfattning i alla dessa. Annonserna

kunde till utförande och antal göras lika. För att utjämna olikheterna

i fråga om annonspriser tidningarna emellan och därvid gynna de sämst

ställda företagen borde ett lika stort belopp betalas för varje annons som

införes oberoende av tidningarnas olika annonspris och upplaga.

Under ett tjugutal år har ett mycket stort antal dagstidningar tvingats

upphöra med sin verksamhet. De som nu finns kvar behövs för att verksamheten

i olika bygder skall kunna bli känd och skildrad på ett riktigt sätt

samt ge så brett underlag som möjligt för eu i ett demokratiskt land nödvändig

folkopinion.

Utskottet har inhämtat remissyttrande över motionerna från Svenska

Tidningsutgivareföreningen. Däri hänvisas väsentligen till TU:s remissyttrande

över pressutredningens betänkande, varefter anföres:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

Utan att närmare ingå på varje i motionerna framfört förslag vill TU

helt ansluta sig till motionärernas förslag om utredning angående sådana

åtgärder, som på ett generellt verkande sätt skulle underlätta för tidningspressen

att fullgöra sina samhällsviktiga uppgifter. Enligt föreningens mening

— framförd redan i ovannämnda remissyttrande — finns det betydande

möjligheter för statsmakterna att vidtaga sådana ekonomiska stimulansåtgärder,

som utan att vara selektiva, för ekonomiskt svaga tidningsföretag

relativt sett får särskild betydelse. Inte minst gäller detta utvecklingen

på sikt. Även tidningar, som i dag kan uppvisa tillfredsställande

ekonomiska resultat, kan — på grund av den allmänna kostnadsutvecklingen

samt konkurrensen från olika håll om allmänhetens och affärslivets

intresse för skilda massmedia — komma att på sikt ställas i en försämrad

situation. Inte minst det långsiktiga perspektivet påkallar därför samhällets

medverkan genom generella åtgärder av den typ som motionärerna föreslagit.

Avslutningsvis uttalar TU, att det synes naturligt att representanter för

föreningen får ingå i den av motionärerna förutsatta utredningen i den mån

denna kommer att omfatta företrädare för pressens organisationer.

Utskottet

I förevarande motioner upptages två frågekomplex med nära inbördes

sammanhang, nämligen dels möjligheterna att genom åtgärder från statens

sida förbättra dagspressens ekonomiska villkor, dels annonsering i dagspressen

som ett medel för den samhälleliga informationen för medborgarna.

Dessa spörsmål har, som den föregående redogörelsen visat, varit föremål

för betydande uppmärksamhet och en omfattande debatt under senare år.

Dagspressens ekonomiska villkor har aktualiserats av den fortgående koncentrationsprocess

som framträtt på tidningsmarknaden i vårt land — liksom

i flera andra länder — och som kommit till uttryck i ett stort antal

nedläggelser av dagliga tidningar under efterkrigstiden. Farhågor för att

denna fortskridande strukturomdaning skulle kunna äventyra en på allsidig

debatt grundad fri opinionsbildning genom dagspressen föranledde

år 1963 tillsättandet av pressutredningen. De väsentliga punkterna i dess

förra året avgivna betänkande har redovisats i det föregående liksom de

väsentliga synpunkter, som framkommit vid remissbehandlingen.

I debatten om statens möjligheter att påverka dagspressens ekonomiska

situation har två principiellt skilda vägar anvisats. Å ena sidan har framförts

tanken på allmänna statsbidrag till tidningarna. Å andra sidan har

framhållits olika möjligheter att genom åtgärder av indirekt natur generellt

förbättra dagspressens ekonomiska betingelser. Det förra alternativet förordades

av pressutredningen, vilken skisserade ett system med de politiska

partierna som förmedlare av statliga bidrag till tidningar.

Införandet förra året arv allmänt statligt stöd till de politiska partiernas

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

31

opinionsbildande verksamhet får inte medföra, att statsmakterna lämnar

tidningarnas särskilda problem utan vidare beaktande. Den fria pressens

grundläggande betydelse för vårt demokratiska samhällsskick bör i stället

föranleda, att särskild uppmärksamhet riktas mot dess förutsättningar oberoende

av de politiska partierna. Det måste uppfattas som ett intresse av hög

angelägenhetsgrad för både samhället och de enskilda medborgarna, att

gynnsamma livsbetingelser skapas och vidmakthålles för en mångsidig dagspress

och att ekonomiska hinder för dess utveckling såvitt möjligt undanröjes.

Under remissbehandlingen av pressutredningens betänkande och i den

allmänna debatt, som under senare år förts om dagspressens villkor, har

åtskilliga uppslag framkommit till åtgärder från samhällets sida, som

kunde vara ägnade att förbättra tidningarnas ekonomiska situation. Som

framgått av den föregående framställningen synes sålunda enighet ha förelegat

mellan de instanser, som yttrade sig över nämnda betänkande, om att

särskilda åtgärder kan och bör företagas, i första hand från statens sida,

för att på generellt verkande sätt underlätta tidningarnas verksamhet. Remissinstanserna

har sålunda liksom reservanterna i pressutredningen ansett

goda möjligheter föreligga att genom sådana indirekta åtgärder åstadkomma

en påtaglig positiv effekt.

Bland de möjligheter till pressfrämjande åtgärder, som sålunda anvisats,

må nämnas statligt investeringsstöd, ökad service genom postverket, gynnsammare

villkor för pressen beträffande teletaxor, stöd åt forskning och utbildning

på pressens område och ökad statlig och kommunal information

genom betald annonsering i dagspressen.

Den sistnämnda frågan måste uppenbarligen, som framhållits i de föreliggande

motionerna, betraktas även från andra synpunkter än de pressekonomiska.

Som riksdagen både innevarande och föregående år uttalat, med

godkännande av utlåtanden av allmänna beredningsutskottet, framstår det

som angeläget, att både stat och kommun strävar efter att intensifiera och

förbättra sin information gentemot medborgarna om den samhälleliga verksamheten

på skilda fält. En sådan utveckling aktualiserar ofrånkomligen

frågan om kostnadsfördelningen mellan det allmänna och de informationsförmedlande

organen. För närvarande sprider tidningarna i allra största

utsträckning den samhälleliga informationen kostnadsfritt som en serviceåtgärd

gentemot allmänheten. Denna ordning måste framstå som en alltmer

oriktig övervältring av det ekonomiska ansvaret för verksamheten, ju mera

denna utvecklas i enlighet med riksdagens önskemål.

De frågor, som sålunda aktualiserats genom förevarande motioner, är

otvivelaktigt av stor betydelse. Vid sin granskning av desamma har utskottet

funnit, att de önskemål om närmare utredning, som uttryckts både i

de förutnämnda remissyttrandena och i motionerna, bör tillgodoses genom

en allmän och förutsättningslös utredning rörande de möjligheter, som må

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1966

föreligga att genom generellt verkande åtgärder från det allmännas sida

förbättra dagspressens ekonomiska villkor. Vid denna utredning bör de nyss

berörda frågorna om den samhälleliga informationen genom pressen särskilt

beaktas.

Utskottet har noterat, att viss utredning utföres genom statskontoret rörande

främst den statliga publikaitionsverksamheten. Resultaten kan förväntas

bil framlagda under innevarande år och bör kunna bli till gagn vid det av

utskottet förordade utredningsarbetet. Med hänsyn till de nu upptagna

spörsmålens beskaffenhet är emellertid eu särskild av Kungl. Maj :t tillsatt

utredning ofrånkomlig. Det är emellertid ett naturligt önskemål, att denna

inte skall utgöra hinder för genomförandet av önskvärda reformer på grundval

av statskontorets arbete.

Den av utskottet förordade utredningen bör bedrivas i nära kontakt med

pressen och dess organisationer, som även bör representeras i utredningen.

På anförda skäl hemställer utskottet,

iatt riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1: 2 och

II: 1, I: 31, I: 33 och II: 60, I: 358 och II: 433 samt I: 362

och II: 431, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning

av möjligheterna att förbättra dagspressens ekonomiska

villkor och av frågan om den samhälleliga informationen

genom dagspressen i enlighet med vad utskottet

anfört.

Stockholm den 17 mars 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, Sveningsson, Erik Olsson, Hernelius, Dahlberg, Sörenson, Karl

Pettersson och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,

Wahlund*, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Westberg,

Johansson i Dockered, Lothigius och Werbro.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.