Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående rösträtt för utlandssvenskar.

1966-02-08 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:3, Utlåtande i anledning av motioner angående rösträtt för utlandssvenskar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående rösträtt för utlandssvenskar.

I de likalydande motionerna nr 359 i första kammaren av herr Hilding

in. fl. och nr 429 i andra kammaren av herr Björkman m. fl. hemställs,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till sådana

lagändringar, genom vilka utlandssvenskar erhåller möjlighet att utöva rösträtt

vid val till andra kammaren, landsting och fullmäktige i städer utanför

landsting, med tillämpning redan vid 1968 års andrakammarval».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas

i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.

Gällande bestämmelser

Rösträtten vid andrakammarval — varmed rösträtten vid allmän folkomröstning

sammanfaller enligt § 49 regeringsformen — regleras i § 16

riksdagsordningen. Där stadgas till en början, att rösträtt tillkommer varje

svensk medborgare, som uppfyller ett ålders- och ett myndighetskrav.

I ett särskilt stycke tilläggs, att röstlängd skall finnas till efterrättelse vid

val och att rösträtten skall, på sätt i vallagen finns närmare bestämt,

grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst. Då röstlängden

enligt vallagens bestämmelser skall bygga på mantalsskrivningsuppgifterna,

innebär det angivna stadgandet, att mantalsskrivning i riket utgör

en förutsättning för rösträtt. Motsvarande krav var intill 1909 års rösträttsreform

inskrivet direkt i riksdagsordningen.

Rösträtten vid kommunala val regleras i 6 § kommunallagen, 6 § kommunallagen

för Stockholm, 7 § landstingslagen och 9 § lagen om församlingsstyrelse.

Samtliga dessa stadganden innehåller, såvitt här är av betydelse,

att rösträtt tillkommer varje inom kommunen mantalsskriven svensk

medborgare, som uppfyller samma ålders- och myndighetskrav som gäller

enligt § 16 riksdagsordningen.

Mantalsskrivningen regleras i folkbokföringsförordningen. Enligt dess

bestämmelser kan endast följande kategorier svenska medborgare, som ej

är bosatta inom riket, bli här mantalsskrivna: de som är anställda i rikets

tjänst på utrikes ort ävensom deras familjer och svenska tjänstefolk;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

svenska sjömän som är inskrivna på svenskt sjömanshus; samt på utrikes

ort anställda präster och missionärer med familjer så länge de ej uttagit

utvandringscertifikat. Alla andra utlandssvenskar är sålunda uteslutna från

rösträtt.

Frågans tidigare behandling

Frågan om rösträtt för utlandssvenskar har vid ett flertal tillfällen varit

föremål för reformkrav och utredningar. En kort översikt häröver skall

lämnas i det följande. För en närmare redogörelse hänvisas till betänkandet

SOU 1962:19 och konstitutionsutskottets utlåtande 1964:3, båda berörda

nedan.

Frågan aktualiserades i riksdagen redan år 1929, berördes i en av socialstyrelsen

år 1941 framlagd utredning om utlandssvenskarna och återupptogs

i riksdagen åren 1949, 1953 och 1954. Vid alla dessa tillfällen avvisades

tanken på rösträtt för utlandssvenskar. En förändrad inställning

har framkommit under de senare åren. Huvudpunkterna i utvecklingen

är följande.

Vid ett nordiskt justitieministermöte i december 1953 diskuterades möjligheterna

att bevara medborgare i nordiska länder vid deras rösträtt i

hemlandet även under längre tids vistelse i annat nordiskt land. Mötet

beslöt, att frågan skulle upptagas till behandling i de olika länderna. Till

1955 års valutredning överlämnades sedermera att överväga bl. a. spörsmålet

om rösträtt för utlandssvenskar.

Innan valutredningen slutfört sitt arbete, framlades i motioner vid 1958

års B-riksdag och vid 1960 års riksdag förslag till sådan ändring i vallagen,

varigenom utlandssvenskar skulle erhålla rösträtt vid andrakammarval.

Motionerna avslogs, sedan konstitutionsutskottet i avgivna utlåtanden (nr

4 resp. nr 17) avstyrkt under hänvisning till det pågående utredningsarbetet.

Utskottet, som erkände frågans betydelse, förklarade sig vid det

förra tillfället förvänta, att valutredningen i god tid före utgången av år 1959

skulle framlägga betänkande i ämnet. Vid det senare tillfället uttalade

utskottet, att det hade varit önskvärt att frågan kunnat lösas före 1960

års andrakammarval, men att lagstiftningsåtgärder inte kunde tillstyrkas,

innan utredningen slutförts.

Förslag i ämnet framlades i valutredningens betänkande 1962 (SOU 19).

Den tekniska lösningen innebar i huvudsak, att en utlandssvensk skulle

kunna upptagas i röstlängden efter egen, skriftlig och bevittnad anmälan,

om han varit mantalsskriven i riket något av de senaste fem åren, inte

förvär\at utländskt medborgarskap och inte omyndigförklarats av svensk

eller utländsk myndighet, varom vederbörande skulle avge försäkran på

heder och samvete. Enligt utredningens mening var det svårt att åstad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

3

komma ett från valsäkerhetssynpunkt helt tillfredsställande bestyrkande

av att en utlandssvensk verkligen uppfyller medborgarskaps- och myndighetskraven.

Med hänsyn särskilt till femårsbegränsningen syntes emellertid

riskerna för fel vara mycket ringa med utredningens konstruktion. Två ledamöter

reserverade sig mot femårsregeln, och en tredje förordade en viss uppmjukning

av densamma.

Utredningens förslag avsåg endast andrakammarval, däremot inte kommunalval.

I motiveringen härför anfördes bl. a., att det syntes svårt att

släppa sambandet mellan kommunal rösträtt och kommunalt medlemskap.

Att lösa frågan utan att bryta sambandet med medlemskapet syntes emellertid

knappast möjligt. Det enda skäl, som skulle kunna åberopas för att

ge utlandssvenskar rösträtt i en kommun utan motsvarande medlemskap,

var enligt utredningen sambandet mellan vissa kommunalval och valen till

första kammaren. Om detta skäl skulle tillmätas avgörande betydelse, blev

konsekvensen, att utlandssvenskarna skulle ges rösträtt endast vid vissa

kommunalval. Utredningen fann för sin del synnerligen tveksamt, om hänsynen

till ett kommunalvals rikspolitiska betydelse borde kunna övervinna

de principiella betänkligheterna mot att ge andra än kommunmedlemmar

rösträtt.

I anledning av viss remisskritik mot valutredningens förslag, avseende

främst brister från valsäkerhetssynpunkt, tillkallades i början av år 1963

en ny utredning, vilken antog benämningen utredningen om utlandssvenskars

folkbokföring. Som dess huvuduppgift angavs i direktiven att överväga

möjligheterna att i folkbokföringen upptaga även vissa andra grupper av utlandssvenskar

än de som nu kvarstår däri och på denna väg lösa rösträttsfrågan

med bevarad valsäkerhet.

Vid 196i års riksdag väcktes motioner med förslag till provisorisk lagstiftning.

som skulle ge utlandssvenskar rösträtt redan vid årets andrakammarval

och gälla i avbidan på den definitiva reglering, som förväntades framkomma

genom det pågående utredningsarbetet. Motionerna avslogs på hemställan

av konstitutionsutskottet (10 led.), som i avgivet utlåtande (nr

3) uttalade, att det var önskvärt att frågan hragtes till en lösning men att

någon godtagbar sådan ännu icke framkommit, och att en från valsäkci hetssynpunkt

otillfredsställande reglering inte kunde antagas ens som ett provisorium.

I avgiven reservation (10 led.) anfördes, att frågans angelägenhetsgrad

motiverade provisoriska åtgärder och att eu godtagbar grundval

för sådana skapats genom valutredningens arbete.

Även vid 1965 års riksdag återupptogs frågan i motioner, vari hemställdes

dels om en provisorisk lagstiftning, som gav utlandssvenskarna rösträtt vid

1966 års kommunalval, dels om en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran

om förslag snarast möjligt till en definitiv lösning av frågan. I sill vid höstsessionen

avgivna utlåtande (nr 37) tillstyrkte konstitutionsutskottet (10

led.) sistnämnda hemställan. Utskottet förklarade sig hysa tvekan inför

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

tanken på en allmän kommunal rösträtt för utlandssvenskar. Om frågan

begränsades till att avse, att dessa medborgare skulle ges samma rätt som

andra att påverka första kammarens sammansättning, kunde utskottet i

princip ansluta sig till motionärerna men fann sig inte kunna tillstyrka

någon provisorisk lagstiftning i ämnet. Det väsentliga var enligt utskottets

mening, att frågan om utlandssvenskarnas rösträtt vid andrakammarval

skyndsamt bragtes till lösning. Det utdragna utredningsarbetet var ägnat

att inge starka betänkligheter. I en reservation (10 led.) hemställdes om

avslag på motionerna. Det framhölls, att frågan väsentligt utvidgats i motionerna

genom kravet på kommunal rösträtt. Detta borde avvisas, då en

sådan samhörighet med hemkommunen, som måste vara förutsättning för

kommunal rösträtt på samma sätt som samhörigheten med hemlandet var

grunden för rösträtt vid andrakammarval, endast undantagsvis kunde förutsättas

föreligga. Med hänsyn till att den pågående utredningen kunde

förväntas vara slutförd inom kort, fann reservanterna heller inte skäl för

någon framställning till Kungl. Maj :t. Riksdagen biföll reservationen.

Utredningen om utlandssvenskars folkbokföring

I december 1965 framlade utredningen om utlandssvenskars folkbokföring

sitt betänkande, »Utlandssvenskars registrering» (SOU 1965: 73). Om

detta bör i detta sammanhang, med hänsyn till motionernas innehåll, två

punkter antecknas.

Enligt utredningens uppfattning (bet. sid. 114 ff) är grundlagsändring

en förutsättning för att ge utlandssvenskar, som inte är mantalsskrivna i

riket, rosträtt vid val till andra kammaren. Denna mening stöds på två skäl.

TiH en början påpekas, att antalet riksdagsmän i varje valkrets är beroende

av folkmängden där i förhållande till rikets folkmängd, varvid med

folkmängd avses kyrkobokförda personer, vuxna, barn, svenskar och utlänningar.

Utredningen säger sig närmast luta åt åsikten, att en utvidgning

av rostratten till att omfatta personer, som inte inräknats i folkmängden,

är en fråga, som bör prövas i den ordning som föreskrivits för grundlagsändring.

Huvudskälet för det sistnämnda är emellertid sambandet

mellan mantalsskrivning, rösträtt och valbarhet. Ges utlandssvenskar rösträtt

utan krav på mantalsskrivning i riket, blir de därmed enligt gällande

bestämmelser valbara till andra kammaren. Det s. k. bostadsbandet består

nämligen i ett krav på rösträtt i valkretsen, vilket f. n. innebär ett indirekt

krav på mantalsskrivning i valkretsen. En reform i angiven riktning

beträffande utlandssvenskarna skulle alltså medföra, att för valbarhet

till andra kammaren skulle krävas antingen att vara mantalsskriven i

valkretsen eller att inte alls vara mantalsskriven i riket. För första kammarens

del förutsätts för valbarhet endast kommunal rösträtt i riket, vilket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

5

brukar så uttryckas, att något bostadsband i egentlig mening inte gäller.

Om man emellertid, som i allmänhet förutsatts, ger utlandssvenskarna rösträtt

vid andrakammarval men inte någon allmän kommunal rösträtt, blir

resultatet, att de blir valbara till andra men inte till första kammaren, dvs.

i detta fall skulle ett bostadsband föreligga för första men inte för andra

kammaren. Mot bakgrunden av dessa förhållanden har utredningen funnit,

att en positiv lösning av frågan, om utlandssvenskar i allmänhet skall få

utöva rösträtt till andra kammaren, förutsätter grundlagsändring. Det hänvisas

i detta sammanhang till ett uttalande av konstitutionsutskottets majoritet

i det ovan berörda utlåtandet 1964: 3, att en ej godtagbar konsekvens

av samtliga dittills förebragta förslag till lagtekniska lösningar av ifrågavarande

spörsmål var att de skulle medföra valbarhet till andra kammaren

för svenska medborgare, som inte är mantalsskrivna i riket.

Ur betänkandet må vidare antecknas, att utredningen (bet. sid. 134) liksom

1955 års valutredning helt avvisar tanken på kommunal rösträtt för

utlandssvenskar.

Motionerna

Motionärerna understryker det angelägna i att en definitiv lösning av

frågan om utlandssvenskarnas rösträtt snarast kommer till stånd och hänvisar

härvidlag till de uttalanden i samma riktning som tidigare gjorts i

och utanför riksdagen. Det antecknas, att de förslag, som nyligen framlagts

av utredningen om utlandssvenskars folkbokföring, innebär att någon

kommunal rösträtt inte bör införas och att rösträtt vid andrakammarval

bör införas först efter grundlagsändring. Om dessa ståndpunkter godtages

av statsmakterna innebär det, framhåller motionärerna, att utlandssvenskarna

får utöva rösträtt först vid 1972 års andrakammarval. Ett sådant

ytterligare uppskov kan inte godtagas. De synpunkter, som utredningen

framfört, bör enligt motionärernas mening inte lägga hinder i vägen för

att utlandssvenskarna bereds rösträtt redan vid 1968 års andrakammarval.

Vad beträffar frågan om kommunal rösträtt kan det, som framhölls

av konstitutionsutskottets majoritet år 1965, med fog göras gällande att

även de här ifrågakommande svenska medborgarna bör ges rätt att påverka

första kammarens sammansättning, så länge ett tvåkammarsystem

kvarstår.

Utskottet

Av den föregående redogörelsen har framgått, att utredningen om utlandssvenskars

folkbokföring nyligen framlagt sitt betänkande. Detta är

för närvarande föremål för remissbehandling. I detta läge kan utskottet inte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

finna anledning till någon åtgärd från riksdagens sida i frågan om rösträtt

åt utlandssvenskar utan avstyrker de föreliggande motionerna.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionerna 1:359 och 11:429 inte måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, Erik

Olsson, Hernelius, Sörlin, Dahlberg*, Sörenson, Harald Pettersson, Tistad

och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Henningsson, Magnusson i

Tumhult, Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping, Andersson i Storfors,

Keijer, Mossberg, Boo och Gustafsson i Stenkyrka*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Hernelius, Sörenson, Harald Pettersson, Tistad, Svenungsson,

Magnusson i Tumhult, Hamrin i Jönköping, Keijer, Boo och Gustafsson i

Stenkyrka, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

Då frågan om rösträtt för utlandssvenskar upptogs i motioner vid 1965

års riksdag tillstyrkte utskottet en skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan

om förslag snarast möjligt till en slutlig lösning av frågan. I motiveringen

erinrade utskottet om sina tidigare uttalanden i samma riktning och framhöll,

att det långt utdragna utredningsarbetet var ägnat att inge starka betänkligheter.

Utskottet uttalade vidare, att det så länge det nuvarande tvåkammarsystemet

består kan med fog göras gällande att utlandssvenskarna

bör ges möjlighet att påverka även första kammarens sammansättning.

Utredningen om utlandssvenskars folkbokföring har numera framlagt

sitt betänkande, vilket för närvarande är föremål för remissbehandling, t

detta läge saknas anledning att närmare ingå på sakfrågorna rörande utformningen

av lagregler om utlandssvenskars rösträtt. Vad som emellertid

förtjänar uppmärksammas redan nu är, som motionärerna framhållit, att

det framlagda förslaget utgår från att en reform inte skall kunna genomföras

förrän efter grundlagsändring och någon kommunal rösträtt över

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

7

huvud inte ifrågakomma för utlandssvenskar. I den sistnämnda frågan saknar

utskottet anledning att frångå sin förra året uttalade mening. Det är

angeläget att understryka, att utskottets tidigare ställningstaganden i förevarande

fråga byggt på uppfattningen, att utlandssvenskar kan ges rösträtt

utan att någon grundlagsändring skett dessförinnan. Hade utskottet hyst en

annan uppfattning, skulle grundlagsfrågan ha blivit föremål för prövning

tidigare. Någon anledning att av grundlagsskäl uppskjuta frågans lösning

till efter 1968 års val till andra kammaren föreligger sålunda enligt utskottets

mening inte. Detta bör, med hänsyn till vikten av att ytterligare uppskov

inte sker med en lösning av denna angelägna reformfråga, bringas till

Kungl. Maj ds kännedom.

Av anförda skäl hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 359 och

II: 429, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till

sådana lagändringar, genom vilka utlandssvenskar erhåller

möjlighet att utöva rösträtt vid val till andra kammaren,

landsting och fullmäktige i städer utanför landsting, med

tillämpning redan vid 1968 års andrakammarval.

rtARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.