Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot retroaktiv lagstiftning.

1966-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:32, Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot retroaktiv lagstiftning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

1

Nr 32

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om förbud mot retroaktiv lagstiftning.

I de till konstitutionsutskottet hänvisade likalydande motionerna 1: 365

av herr Åkerlund och II: 436 av fru Kristensson hemställes, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till sådan ändring i

grundlagen att förbud införes mot retroaktiv lagstiftning samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningsändring».

I motiveringen anföres:

I motioner från vårt håll påpekas att regeringens handläggning av frågan

om en höjning av bilaccisen står i strid med Sveriges grundlagar. Regeringens

försök att kringgå riksdagens grundlagfästa rätt att ensam utöva

beskattningsmakten bedömer vi som mycket allvarligt.

I den norska grundloven § 97 heter det: »Ingen lov maa gives tilbagevikende

kraft.»

Alla torde vara överens om att retroaktivitet i lagstiftningen inte är förenlig

med rättssamhällets principer. Det verkar urholkande på den enskilda

människans respekt för lag och rätt, när lagar och förordningar, inte

minst på det skattepolitiska området, ges retroaktiv verkan.

Jag föreslår därför att det även i de svenska grundlagarna otvetydligt

slås fast att lagstiftning inte får ges retroaktiv verkan.

Kort sammanfattning av svensk och utländsk rätt

Något grundlagsförbud mot retroaktiv lagstiftning finns, som motionärerna

antyder, icke i Sverige. Såsom allmän regel gäller emellertid här att

lagar icke ges tillbakaverkande kraft med mindre de innehåller ett uttryckligt

stadgande därom. I fråga om den svenska straffrätten finns därjämte

ett uttryckligt stadgande i 5 § promulgationslagen till brottsbalken av innehåll

att ingen må dömas för gärning, för vilken ej var stadgat straff när den

begicks och att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen

företogs men ny lag tillämpas om den leder till frihet från straff eller

lindrigare straff. Undantag härifrån stadgas i lagrummet endast för gärning

som under viss tid varit straffbelagd på grund av då rådande särskilda

förhållanden (ransoneringsbrott o. dyl.). Genom anslutning till Europarådets

konvention ang. de mänskliga rättigheterna m. in., vars artikel 7 bl. a.

innehåller att ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet,

som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott, får

Sverige emellertid anses ha godkänt principen om förbud såväl mot retroak
1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 saml. 2 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

tiv strafflagskipning som retroaktiv strafflagstiftning. Något förbud mot

retroaktiv civillagstiftning eller skattelagstiftning gäller emellertid icke i

Sverige.

I åtskilliga utländska grundlagar finns emellertid förbud mot retroaktiv

lagstiftning eller retroaktiv tillämpning av lagar. Förbuden avser i allmänhet

strafflagar; endast sällan förekommer i grundlagarna förbud mot all

retroaktiv lagstiftning. Av 89 författningar år 1956 innehöll sålunda något

över 30 förbud i någon form mot retroaktiv lagstiftning (Peaslee, Constitutions

of Nations, andra uppl.). Av europeiska länder med sådana förbud

märkes Frankrike, som då liksom även i sin nuvarande författning av

år 1958 bekräftar giltigheten av 1789 års franska rättighetsförklaring, enligt

vars art. 8 ingen fick dömas till straff annat än enligt lag som antagits och

utfärdats före brottet. Av andra hithörande europeiska länder må nämnas

Tyskland, Italien, Grekland, Spanien, Portugal och Norge. I USA:s författning,

av år 1789, finnes ett stadgande som efter orden innebär förbud mot

all retroaktiv lagstiftning. Av sydamerikanska stater med förbud i någon

form mot retroaktiv lagstiftning må nämnas Argentina, Bolivia, Brasilien,

Chile, Colombia, Paraguay och Peru. Av de nyare afrikanska staterna har

flera infört grundlagsförbud mot retroaktiv strafflagstiftning, t. ex. Madagaskar

i författning av år 1959, Ruanda (1962) och Förenade arabrepublikerna

(1964). Marocko har i sin författning (1962) ett förbud mot all

retroaktiv verkan av lagar. Av de östeuropeiska länderna synes förbud förekomma

endast i den jugoslaviska författningen. Av länder i Asien med förbud

må nämnas Burma (1947), Indien 1949), Japan (1946), Korea (1948)

och Kambodja (1947). I vissa länder finnes utan uttryckligt stadgande en

statsrättslig praxis innebärande förbud mot i allmänhet retroaktiv strafflagstiftning.

F ör lattningsu tr edningen

Författningsutredningen föreslog (SOU 1963: 16 s. 62) att en blivande

regeringsform skulle innehålla förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Det

föreslagna lagstadgandet var av följande lydelse:

Ingen må straffas för gärning som icke var belagd med straff när den

förövades; ej heller må för gärning utdömas strängare straff än som var

stadgat vid tiden för dess förövande.

Frågan om förbud mot retroaktiv civillagstiftning behandlades ej av författningsutredningen

(jfr SOU 1963: 17 s. 201 f).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

3

Utskottet

Som framgått av redogörelsen ovan får Sverige genom sin anslutning till

Europarådskonventionen anses ha godkänt principen om förbud mot retroaktiv

strafflagstiftning. Författningsutredningen föreslog också, att ett sådant

förbud skulle införas i grundlag. Även den i april 1966 tillsatta författningsutredningen

skall enligt de utfärdade direktiven pröva frågan om införande

i grundlag av förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Förbud mot

retroaktivt ådömande av straff har sedan länge gällt i svensk rätt.

I motionerna hemställes om förslag till sådan ändring av grundlagarna,

att ett förbud införes inte bara mot retroaktiv strafflagstiftning utan mot

retroaktiv lagstiftning över huvud taget. Ett sådant förbud finnes i några

länders författningar, bl. a. i Norges. För Sveriges vidkommande har något

så vittgående förbud inte övervägts i författningsdebatten, och utskottet är

heller inte berett att förorda ett sådant.

Utskottet får därför hemställa,

att motionerna 1:365 och 11:436 inte måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl

Albert Anderson, Hernelius och Dahlberg*; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,

Walilund*, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall*, herrar Johansson

i Trollhättan, Hamrin i Jönköping, Keijer och Roo.

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Sveningsson, Hernelius och Magnusson i Tumhult.

Den allmänna principen att lagstiftningen inte hör vara retroaktiv har, såsom

framgår av utskottets redogörelse, kommit till uttryck i flera länders

författningar. Även då sådant grundlagsförbud saknas, iakttages principen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1966

i regel av lagstiftarna. Självfallet utgör dock ett grundlagsförbud en värdefull

trygghet för den enskilde; ett mycket stort antal stater har ju också infört

grundlagsförbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Då emellertid den

nya författningsutredningen, efter det motionerna avlämnades, fått i uppdrag

att pröva frågan om sådant förbud, har vi ej velat påkalla, att utskottet

skulle framlägga förslag till författningstext i ämnet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.