Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om dag för allmänna val.

1966-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:4, Utlåtande i anledning av motion om dag för allmänna val.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1966

1

Nr 4

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion

om dag för allmänna val.

I motionen nr 61 i andra kammaren av herr Nilsson i Agnäs m. fl. hemställs,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad

i motionen anförts» om att allmänna val i första hand bör äga rum på annan

dag än söndag.

Gällande bestämmelser

Om dag för allmänna val till andra kammaren stadgas i 55 § 1 mom. lagen

om val till riksdagen (ValL). Ordinarie val skall förrättas på tredje

söndagen i september månad och val efter ett av Konungen meddelat nyvalsförordnande

på den sön- eller helgdag som Konungen bestämmer.

Om dag för allmänna kommunalval stadgas i 11 § 1 mom. kommunala

vallagen (KVL). Val av landstingsmän samt stads- och kommunalfullmäktige

skall äga rum på tredje söndagen i september månad, val av municipalfullmäktige

på första söndagen i oktoher månad och val av kyrkofullmäktige

på tredje söndagen i sistnämnda månad.

Om dag för andra val än allmänna, dvs. främst ersättar- och fyllnadsval,

stadgas i nämnda båda lagrums 2 mom. Huvudregeln är att sådana val skall

förrättas på sön- eller helgdag, som bestäms av länsstyrelsen eller i Stockholm

överståthållarämbetet.

Bestämmelser om de närmare tiderna för valförrättning ges i 58 § ValL

och 22 § KVL. Klockslagsangivelserna kan i detta sammanhang förbigås,

men med hänsyn till motionens innehåll bör det noteras, att båda lagrummen

innehåller vissa föreskrifter om uppehåll under gudstjänsttid. Om högmässogudstjänst

hålls på valdagen i den församling, till vilken valdistriktet

hör, skall uppehåll i valförrättningen göras under den tid gudstjänsten pågår.

Historik

Särskilda bestämmelser om viss veckodag för allmänna val infördes förhållandevis

sent. För valen till andra kammaren och till landstingen tillkom

de första stadgandena därom år 1921, för de primärkommunala valen år

1930. Tidigare saknades över huvud bestämda regler om valdagar, vilket

medförde, att olika val blev förrättade på olika tider inte bara så att landstingsval

hölls på annan tid än andrakammar- och fullmäktigval etc. utan

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1966

även så alt samma val förrättades på olika tider i olika delar av landet. Angivandet

i vallagstiftningen av en bestämd veckodag för allmänna val tillkom

som en detalj i ett större reformsammanhang, innebärande en strävan att

så långt som möjligt sammanföra valförrättningar av olika slag och i skilda

landsdelar till en gemensam valdag. Någon närmare redogörelse för utvecklingen

av detta vidlyftiga frågekomplex behöver inte lämnas i detta sammanhang.

Endast vad som direkt anknyter till söndagen som valdag skall

i korthet antecknas.

Frågan om enhetlig och gemensam valdag för andrakammar- och landstingsval

behandlades av riksdagen åren 1918 och 1919. Vid förra tillfället

(KU nr 21) uppnåddes enighet endast om en skrivelse till Kungl. Maj :t i

ämnet, men det följande året (KU nr 21 och 22) antogs, med bifall till framlagd

proposition, dels som vilande ett förslag till grundlagsändring, dels

under förutsättning av dettas slutliga antagande ett förslag til! ändring i

dåvarande landstingsförordningen. Reformerna genomfördes slutligt dr

1921, varvid även erforderliga följdändringar i ValL beslöts (KU nr 2). I

samband härmed fastställdes söndagen som valdag för ifrågavarande val.

Av 1919 års proposition framgår emellertid, att utvecklingen redan gått därhän

att söndagen blivit en vanlig valdag. Sålunda förrättades flertalet av

andrakammarvalen, åtminstone på landsbygden, på söndagar liksom även

landstingsvalen. Att så skett utan att olägenhet försports åberopades av departementschefen

som ett viktigt skäl vid ställningstagandet, huruvida en

arbetsfri vardag eller en söndag borde föreslås som ordinarie valdag, ett

spörsmål som särskilt övervägdes. Åtminstone tills vidare, tills resultaten

av pågående utredning om införande av helgdagar utan kyrklig karaktär

förelåg, fann sig departementschefen böra ge företräde åt söndagen. I samma

riktning hade under det föregående utredningsarbetet majoriteten av

de hörda länsstyrelserna och landstingen uttalat sig. Konstitutionsutskottet

uttalade på denna punkt, att det från flera synpunkter vore en fördel, om

en arbetsfri vardag kunde införas på hösten, och uttryckte en förhoppning

om att den pågående utredningens förslag snarast möjligt skulle kunna

föreläggas riksdagen.

Den utredning, som åsyftades i 1919 års proposition och utskottsutlåtande,

verkställdes av arbetstidskommittén. I betänkande år 1920 framlade denna

förslag om en sammanhängande arbetarsemester på åtta dagar, varigenom

frågan om införande av helgdagar utan kyrklig karaktär förföll. Detta

spörsmål återupptogs inte förrän av helgdagssakkunniga i deras betänkande

år 1947 (SOU: 27). Den vidare utvecklingen av denna fråga saknar emellertid

betydelse i detta sammanhang.

Som valdag även för primärkommunala val fastställdes söndagen, som

ovan nämnts, år 1930. Detta skedde i samband med tillkomsten av de nva

kommunallagarna nämnda år. Något förslag om angivande av söndagen som

valdag återfanns inte i den framlagda propositionen, men i konstitutionsut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1966

3

skottets utlåtande över denna (nr 30) gjordes i förslaget till KVL ett tillägg

av denna innebörd. Ändringen synes ha uppfattats endast som en detalj av

väsentligen lagteknisk innebörd; någon motivering anfördes inte.

I sammanhanget må, med hänsyn till motionens innehåll, även antecknas,

att de förut nämnda stadgandena om avbrott i valförrättning under

gudstjänsttid blev föremål för riksdagsbehandling åren 1926 och 1927. Vid

det förra tillfället väcktes motioner dels om förtydligande av stadgandena

i fråga, dels om upphävande av alla föreskrifter om uppehåll i valförrättning.

I gemensamt utlåtande (nr 7) föreslog konstitutionsutskottet en skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om utredning av berörda frågor. I proposition

följande år föreslogs hl. a., att stadgandena om uppehåll under gudstjänsttid

skulle utgå. Konstitutionsutskottet anförde i sitt utlåtande (nr

17), att en sådan ändring inte varit avsedd i 1926 års utlåtande. Utskottet

fann det inte vara förenligt med god borgerlig och kyrklig ordning, att valförrättning

pågår samtidigt med högmässogudstjänst i orten, och föreslog,

att bestämmelserna i fråga skulle bibehållas med vissa jämkningar som avsåg

att tillgodose de framförda önskemålen om förtydligande. Utskottets

förslag bifölls.

Söndagen som allmän valdag har sedermera aktualiserats i riksdagen endast

vid ett tillfälle. I en motion år 1951 hemställdes om utredning angående

möjligheterna att förlägga de allmänna valen till en senare tidpunkt på

hösten och om möjligt till en vardag. I sistnämnda del påpekade konstitutionsutskottet

i avgivet utlåtande (nr It), att något förslag i motsvarande

riktning inte varit föremål för riksdagens prövning efter år 1919. Detta förhållande

visade enligt utskottets mening, att valens förläggande till en söndag

numera så vuxit in i det allmänna medvetandet, att några principiella

betänkligheter mot söndagen som valdag knappast längre vore för handen.

Med hänsyn härtill och under erinran om att uppehåll skall göras i valförrättning

under tid, då högmässogudstjänst pågår, avstyrkte utskottet motionen,

vilken avslogs av riksdagen.

Det må i sammanhanget även antecknas, att 1965 års valtekniska utredning

enligt sina direktiv skall överväga bl. a. i vad mån utsträckning av de

allmänna valen till två dagar kan leda till ett ökat valdeltagande och främja

en eventuell reform av poströstningen, syftande till att möjliggöra en preliminär

röstsammanräkning som även omfattar poströsterna.

Motionen

Motionärerna uttalar, att det från skilda synpunkter är olämpligt att ha

söndagen som allmän valdag. 1 första hand talar religiösa skäl för att verksamheten

på denna veckodag inskränks til! det absolut nödvändiga. Men

även för människor, som inte anlägger dessa religiösa aspekter, måste det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1966

enligt motionärernas uppfattning ofta vara olägenheter förbundna med att

val förrättas på söndagar. Många vistas utanför hemmet den dagen, för friluftsliv

etc. Vidare bör det övervägas, om inte allmänna val bör äga rum under

mer än en veckodag. I första hand bör enligt motionärernas mening

annan dag än söndag ifrågakomma som valdag, men om söndagen tages i

anspråk, bör ännu en valdag finnas, närmast lördag eller måndag.

Utskottet

I förevarande motion upptages två frågor, nämligen dels om söndagen

bör tagas i anspråk som valdag och dels om de allmänna valen bör utsträckas

till att omfatta två valdagar.

Av den föregående redogörelsen bar framgått att 1965 års val tekniska

utredning bl. a. skall överväga, om de allmänna valen bör omfatta två dagar.

Det är uppenbarligen ofrånkomligt att i detta sammanhang även pröva

vilka veckodagar som bör ifrågakomma som valdagar. Med hänsyn härtill

finner utskottet, som även hänvisar till vad som anfördes i dess ovan berörda

utlåtande vid 1951 års riksdag, inte skäl till någon riksdagens åtgärd

i anledning av motionen.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionen II: 61 inte måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

Från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, Erik

Olsson, Hernelius, Sörlin, Dahlberg*, Sörenson, Harald Pettersson, Tistad

och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Henningsson, Johansson i

Trollhättan, Hamrin i Jönköping, Andersson i Storfors, Keijer, Mossberg,

Boo, Werner och Gustafsson i Stenkyrka*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Hamrin i Jönköping.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.