Sök i Ratio Lex

Memorial angående viss utredning rörande registrering av partibeteckningar. Konstitutionsutskottet får härmed, såsom förutskickades i memorialet 1965:27, med begagnande av sin initiativrätt upptaga frågan om ändrade bestämmelser angående registrering av partibeteckningar. Gällande bestämmelser Bestämmelser om registrering av partibeteckningar finns endast för andrakammarval, icke för kommunalval.

1966-12-08 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:44, Memorial angående viss utredning rörande registrering av partibeteckningar. Konstitutionsutskottet får härmed, såsom förutskickades i memorialet 1965:27, med begagnande av sin initiativrätt upptaga frågan om ändrade bestämmelser angående registrering av partibeteckningar. Gällande bestämmelser Bestämmelser om registrering av partibeteckningar finns endast för andrakammarval, icke för kommunalval.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 44 är 1966

1

Nr 44

Konstitutionsutskottets memorial angående viss utredning

rörande registrering av partibeteckningar.

Konstitutionsutskottet får härmed, såsom förutskickades i memorialet

1965:27, med begagnande av sin initiativrätt upptaga frågan om ändrade

bestämmelser angående registrering av partibeteckningar.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om registrering av partibeteckningar finns endast för andrakammarval,

icke för kommunalval. Det grundläggande stadgandet återfinns

i 54 § lagen om val till riksdagen (ValL).

Rätt att registrera partibeteckning tillkommer enligt 54 § 1 mom. ValL

»parti». Som parti skall enligt stadgandet anses organisation som uppfyller

tre förutsättningar, nämligen att vara (1) förening med politiskt syfte,

(2) som icke utgör underavdelning av sådan förening och (3) som har

minst 1 000 vid val till riksdagens andra kammare röstberättigade medlemmar.

Om registreringsförfarandet stadgas i 2 mom. Ansökan skall göras skriftligen

i inrikesdepartementet, som skall föra register över partibeteckningar.

Frågan om registrering skall avgöras av chefen för inrikesdepartementet i

närvaro av tre bland de av riksdagen valda bankofullmäktige och tre riksgäldsfullmäktige.

Fråga är alltså om departementschefsbeslut. De sex fullmäktige

skall endast närvara men har icke medansvar för fattade beslut.

Uppfyller sökanden de i 1 mom. angivna förutsättningarna för att bli ansedd

som parti, inskränker sig prövningen av ansökan enligt 3 mom. till att

avse, att den partibeteckning som begärs registrerad tydligt skiljer sig från

beteckning som redan är registrerad eller för vilken registreringsansökan

tidigare inkommit men inte prövats.

Om avförande av partibeteckning ur registret stadgas i 4 mom. För sådan

åtgärd krävs ansökan endera av det parti, för vilket registreringen skett,

eller av annat parti. I sistnämnda fall skall det visas, att det parti, som erhållit

registreringen, antingen blivit upplöst eller vid två på varandra följande

val i hela riket inte i någon valkrets anmält kandidater på sätt i 56 §

sägs. Sistnämnda lagrum skall nedan beröras. Det är alltså inte möjligt att

ex officio, utan särskild ansökan, avregistrera en partibeteckning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 44

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial nr 44 år 1966

Om 54 § ValL må här ytterligare endast antecknas, att registrerat parti

enligt 6 mom. skall anmäla ett ombud, och att inrikesdepartementet enligt

7 mom. skall sända utdrag ur registret till samtliga KB i god tid före varje

val i hela riket till andra kammaren.

Varje parti som upptagits på nyssnämnda registerutdrag äger enligt

56 § 1 mom. ValL att för varje valkrets hos KB anmäla minst 5 och högst

15 valbara personer som kandidater. Kandidatanmälan skall enligt 2 mom.

verkställas av partiets enligt 54 § 6 mom. anmälda ombud.

Verkan av en partibetecknings registrering är att densamma kommer att

åtnjuta ett visst skydd mot obehörigt begagnande. Har en registrerad partibeteckning

utsatts på en valsedel, skall sedeln som första namn upptaga

namnet på en av de kandidater som enligt 56 § ValL anmälts under beteckningen

i fråga. I annat fall räknas samtliga namn på sedeln som obefintliga

enligt SO § andra stycket ValL. Själva sedeln räknas emellertid enligt

79 § det parti till godo, som registrerat den utsatta partibeteckningen.

Historik

Registrering av partibeteckningar hade, som en del i det större frågekomplexet

om officiella valförberedelser över huvud, övervägts i ett flertal

sammanhang, innan bestämmelser i ämnet infördes i ValL år 1935. I det

följande redovisas först i korta punkter den tidigare diskussionen och därefter

mera utförligt de direkta förarbetena till 1935 års bestämmelser.

De första förslagen om införande av proportionellt valsätt till andra kammaren

upptog vissa regler om officiella valförberedelser. I 1903 års betänkande

föreslogs sålunda offentlig kandidatur genom ett system med valförslag

och officiella röstsedlar. Dessa förslag upptogs också i de propositioner

som framlades åren 1904- och 1905. Så skedde däremot inte i rösträttspropositionen

år 1907 vilken utgick från att officiella valförberedelser inte

borde införas. Förslaget undergick ingen förändring i denna del vid riksdagsbehandlingen.

Rösträttsreformen år 1909, varigenom det proportionella

valsystemet genomfördes, vilade sålunda på grundtanken, att väljarna

skulle äga full frihet vid uppförande av kandidater på valsedlarna och att

de även skulle ha rätt att åsätta valsedlarna viss partibeteckning utan att

härvid vara på något sätt bundna. Viss kritik kom emellertid snart att riktas

mot denna handlingsfrihet. Betänkligheter däremot anfördes redan i

1913 års betänkande om ändringar i det proportionella valsättet. Det framhölls

sålunda att ett parti hade möjlighet att utan medgivande använda

annat partis beteckning för att därmed skaffa sig obehöriga fördelar. Missbruk

hade emellertid inte förekommit i sådan omfattning att en lagänd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr i i är 19G6

3

rin'''' framstod som påkallad. l)ct framhölls vidare, att en fullt tilltredsställande

rangordningsmetod inte kunde erhållas utan att regler infördes om

ingående av kartell och om skydd för partibeteckning. Detta syntes emellertid

förutsätta officiella vallistor, vilket skulle innebära en större omläggning

av gällande valmetod än som kunde övervägas med hänsyn till det

lämnade utredningsuppdraget.

I riksdagen aktualiserades frågan om officiella valförberedelser ånyo år

1918. På hemställan av konstitutionsutskottet (nr 11) begärdes då, i anledning

av motioner, eu utredning om åtgärder för att undanröja vissa olägenheter

med det gällande proportionella valsystemet. Frågan om skydd för partibeteckningar

hade särskilt upptagits i en motion mot bakgrunden av ogynnsamma

erfarenheter från de senaste valen. Utskottet uttalade, att detta

spörsmål knappast kunde lösas utan väsentliga ändringar i gällande regler.

Angelägenheten att undanröja rådande missförhållanden syntes emellertid

så stor, att allvarliga åtgärder borde vidtagas. Frågan stod också i visst sammanhang

med den om åvägabringande av större proportionell rättvisa, vilken

skulle upptas av den begärda utredningen. Dennas uppdrag borde därför

inte, som de föregående sakkunnigas, begränsas så att hinder skulle möta

att överväga införande av officiella valförberedelser. Ifrågavarande utredning

verkställdes av 1919 års proportionsvalsakkunnigu. I sitt betänkande

år 1921 (del II) föreslog dessa bl. a. införande av kandidatnominering och

anmälan av valförbund inför offentlig myndighet. Partibeteckningar skulle

inte förekomma, utan systemet avsåg att kandidater skulle inom viss tid före

val anmälas till KB och att samhörighet mellan olika listor skulle åstadkommas

genom att valförbund ingicks mellan olika listor och anmäldes inför

KB. Dessa förslag upptogs emellertid inte i den på grundval av betänkandet

framlagda propositionen år 1921, vilket motiverades med att den

långt framskridna tiden ej medgett så grundliga överväganden som var påkallade.

Nämnda förslag kom ej heller senare att framläggas för riksdagen.

Motioner åren 1922 och 1923, vari skydd för partibeteckningar ånyo aktualiserades,

föranledde inget nytt initiativ från riksdagens sida (KU nr 20 resp.

nr 21). Frågan berördes även år 192''t i anslutning till en proposition om införande

av underparti- och fraktionsbeteckningar. Inom konstitutionsutskottet

hävdades, såsom anmärktes i utlåtandet (nr 28), med styrka meningen,

att en tillfredsställande ordning i olika hänseenden knappast kunde

nås utan officiella valförberedelser. Utskottet höll för sannolikt att frå■

gan därom framdeles skulle tas under övervägande. Skydd för partibeteckningar

vid andrakammarval påyrkades åter i en motion år 1929 under hänvisning

till förnyade ogynnsamma erfarenheter från senare val. Konstitutionsutskottet

(nr 11) instämde i motionens syfte. Med bifall till utskottets

hemställan begärde riksdagen hos Kungl. Maj :t skyndsam utredning och

förslag om »sådana bestämmelser vid val till andra kammaren, att därige
Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 5 saml. 2 avd. Nr 44

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial nr 44 år 1966

nom illojalt användande av ett partis beteckning å valsedlar må förekommas,

samt i samband därmed om officiella valförberedelser». Kommunalval

berördes inte, vare sig i motionen eller av utskottet.

Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes av två sakkunniga,

vilka framlade förslag påföljande år, 1930 års betänkande (SOU 1930: 5). I

anledning av framkommen remisskritik tillkallades år 1933 tre nya sakkunniga,

vilka utarbetade ett reviderat förslag, 1934 års promemoria (bil. till

1935: 139). Denna lades, utan någon avvikelse av betydelse att här notera,

till grund för proposition (nr 139) till 1935 års riksdag. Denna bifölls med

den av konstitutionsutskottet (nr 11) föreslagna ändringen, att för registrering

skulle krävas 1 000 medlemmar i stället för 500 enligt propositionen

och promemorian. Beträffande kommunala val anfördes i propositionen, att

starka skäl talade för att skydd bereddes för partibeteckning även vid andra

val än till andra kammaren, åtminstone vid val till landsting och stadsfullmäktige

i städer utanför landsting. Härvidlag mötte dock större svårigheter

än med avseende på andrakammarvalen. Ställning kunde inte tas utan särskild

utredning. Den på riksdagens begäran verkställda utredningen hade

emellertid endast avsett valen till andra kammaren.

De regler som antogs år 1935 har därefter endast underkastats en mindre

ändring, nämligen år 1948, då registeringsärendenas handläggning överfördes

från justitie- till inrikesdepartementet.

Ur förarbetena till 1935 års bestämmelser skall här närmare redovisas endast

vad som direkt anknyter till de inom utskottet i förevarande ärende

aktualiserade frågorna. Om skillnaderna mellan de båda förslag, som framlades

i 1930 års betänkande och i 1934 års promemoria, må helt allmänt antecknas,

att det förra innefattade en mera ingående och komplicerad reglering

och därmed enligt remissyttrandena skulle medföra större inflytande

för partiledningarna och en ökad risk för »mekanisering» av valförfarandet

än det senare. En grundläggande olikhet låg i att 1930 års förslag skulle ge

möjlighet till registrering både centralt och i valkretsarna; det sistnämnda

uteslöts i 1934 års promemoria. Även i vissa viktigare tekniska detaljer,

bl. a. i fråga om registreringsmyndighet, skilde sig förslagen.

Begreppet parti hade i 1930 års betänkande (53 a §) bestämts som »förening

av valmän, vilken icke utgör underavdelning av annan sådan förening».

I specialmotiveringen anfördes härom (s. 22):

Underavdelningarna till partiernas riksorganisationer äga alltså ej rätt

att få särskilt partinamn registrerat. I första hand har nämligen behovet av

skydd för partibeteckningar gjort sig gällande för riksorganisationernas beteckningar.

Något behov att få centralt registrerade de lokala, ofta mera

tillfälliga beteckningar, som vid ett val begagnas ute i orterna, torde knappast

föreligga — så mycket mindre som enligt detta förslag ett lokalt skydd

för dylika beteckningar skulle beredas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr U år 1966 5

I 1034 års promemoria ändrades bestämningen till »törening med politiskt

sylte, som icke utgör underavdelning av sådan förening och som liar

minst femhundra vid val till riksdagens andra kammare röstbeiättigade

medlemmar». De sakkunniga uttalade härom (s. 27):

Parti har definierats såsom förening med politiskt sytte, som icke utgöi

underavdelning av sådan förening och som har minst femhundra vid val till

riksdagens andra kammare röstberättigade medlemmar. »Förening med

politiskt syfte» synes vara ett bättre uttryck än det i 1930 års förslag upptagna

»förening av valmän». Det torde endast böra tillkomma självständiga

partibildningar att erhålla skydd för en partibeteckning. Däremot böra icke

endast »rikspartier» kunna erhålla registrering, utan även eu lokal, självständig

partibildning bör hava denna möjlighet. Då det synts lämpligt att

till förekommande av missbruk av registreringsrätten hindra alltför obetydliga

organisationer att erhålla registrering, har föreslagits, att cn förening

för att anses som parti skall hava minst 500 vid val till riksdagens andra

kammare röstberättigade medlemmar. Någon svårighet att förebringa bevisning

om att denna förutsättning föreligger torde icke finnas, även om vederbörande

icke önska förete medlemsförteckning. Beträffande de pal tier,

som nu äro representerade i riksdagen, torde det kunna anses notoriskt att

de hava över 500 medlemmar. 1 detta sammanhang må anmärkas, att i Danmark

fordras för att ett nytt parti skall få deltaga i valet att detsamma omfattar

minst 10 000 väljare.

Det uppmärksammas, att sålunda endast 1934 års promemoria förutsatte

visst minsta medlemsantal. Något särskilt sätt, varpå den angivna siffran

borde styrkas, angavs inte. Av det citerade uttalandet framgai alt medlemsförteckning

inte skulle behöva företes och att det beträffande de i liksdagen

representerade partierna finge anses notoriskt alt de hade föresklivet

antal medlemmar.

Som registreringsmyndighet angavs i 1930 års lagförslag (53 b §) »myndighet,

som Konungen bestämmer». Besvär skulle kunna anföras hos regeringsrätten

enligt särskilt förslag till ändring i regeringsrättslagen. De sakkunniga

tänkte sig i första hand att statistiska centralbyrån skulle utses till

registreringsmyndighet. De anförde härom (s. 17):

Bland de myndigheter, som kunna ifrågakomma att handhava registieringsarbetet

märkas främst justitiedepartementet och statistiska centralbyrån.

I händelse justitiedepartementet valdes, torde beslutanderätten böra

tilläggas chefen för departementet. En sådan ordning är gällande i Norge.

Det synes emellertid bättre överensstämma med våra administrativa förhållanden

att låta dessa ärenden handhavas av ett centralt verk, varigenom

även vinnes den fördelen, att beslut om bifall till eller avslag å ansökan om

registrering kan överklagas till regeringsrätten. Då statistiska centralbyrån

redan nu handhar utarbetande av valstatistiken, synes det ligga närmast

till hands att förlägga registreringen av partibeteckningarna till detta verk.

Det torde böra ankomma på Ivungl. Maj :t att bestämma registreringsmyndighet.

I 1934 års promemoria föreslogs i stället den lösning som antogs av statsmakterna.

De sakkunniga anförde i frågan följande Is. 28):

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial nr 4v år 1966

Ett spörsmål, som kan bliva töremål för olika meningar, är åt vilken

myndighet registreringen bör anförtros. År 1930 föreslogs härtill i första

hand statistiska centralbyrån, som omhänderliar valstatistiken. Därest registreringsärendenas

avgörande anförtros statistiska centralbyrån eller annat

centralt ämbetsverk torde det vara erforderligt att, såsom även föreslogs

i 1930 års betänkande, beslut i dylika ärenden skola kunna överklagas hos

regeringsrätten. Detta har i nämnda betänkande framhållits som en fördel,

men det må erinras, att i händelse registreringsmyndighetens beslut undanröjes

av regeringsrätten sedan valförberedelserna börjat en mycket betänklig

situation skulle uppstå. Till förekommande därav torde, om besvärsrätt

stadgas, böra lämnas bestämmelse enligt vilken registreringsmyndighetens

beslut icke vinner tillämpning vid val innan beslutet vunnit laga kraft. Detta

innebär emellertid en icke ringa olägenhet. Mot att statistiska centralbyrån

utses till registreringsmyndighet torde jämväl kunna invändas, att i detta

\erk ej finnes den juridiska sakkunskap som vore önskvärd för prövning

av ifrågavarande ärenden. De sakkunniga hava med hänsyn till det nu am

förda ansett sig böra föreslå att, sasom i 1930 års betänkande jämväl ifrågasattes,

ärenden angående registrering skola handläggas av chefen för justitiedepartementet.

Emellertid synes det vara lämpligt att några riksdagens

representanter deltaga i handläggningen av registreringsärenden. De sakkunniga

föreslå därför beträffande registreringsärendens handläggning

motsvarande anordning, som nu gäller för granskning av riksdagsmannafullmakter,

nämligen att den sker inför departementschefen i närvaro av

tre av de av riksdagen utsedda riksbanksfullmäktige och tre av riksgäldsfullmäktige.

Med den nu föreslagna anordningen behöver besvärsrätt ej

förekomma.

Beträffande avregistrering av partibeteckning föreslogs i 1930 års betänkande

följande bestämmelse (53 e §):

Registrerad partibeteckning skall av registreringsmyndigheten avföras ur

registret, därest partiets styrelse det begär eller partiet upplösts.

Hai registrerad partibeteckning icke begagnats vid två på varandra följande

val till riksdagens andra kammare, må beteckningen av registreringsmyndigheten

avföras ur registret, sedan partiets styrelse i ärendet hörts"

Registreringsmyndigheten skulle alltså äga befogenhet alt ex officio avregistrera

beteckning. I specialmotiveringen till paragrafen anfördes följande

(s. 22 f):

Då det torde vara olämpligt att i regislret över partibeteckningar få kvarstå

beteckningar, som icke längre begagnas, har i denna paragraf upptagits

en bestämmelse, vartill motsvarighet f. ö. finnes i den norska vallagen, av

innehåll, att en partibeteckning, som ej vid två på varandra följande andrakammarval

begagnats, må avföras ur registret genom beslut av registreringsmyndigheten.

Enligt den regel, som sedermera antogs i enlighet med 1934 års promemoiia,

föreliggei som nämnts ingen rätt att ex officio avregistrera partibeteckning.

I motiven yttrade de sakkunniga följande i frågan (s. 28):

Det har synts lämpligt att i likhet med vad år 1930 föreslogs bestämma

när partibeteckning skall kunna avföras ur registret. Beteckingar som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr h ''i år 1966

7

icke längre användas böra nämligen icke belasta detta. Sålunda föreslås, att

avförande ur registret skall ske, om det parti för vilket registreringen skett

ansöker därom, eller ock annat parti gör sådan ansökan och visar, att förstnämnda

parti blivit upplöst eller vid två på varandra följande val i hela

riket till andra kammaren icke i någon valkrets anmält kandidater.

Detta uttalande innehåller sålunda ingen närmare motivering till den

nyssnämnda avvikelsen från 1930 års betänkande.

Frågans senare behandling

Frågan om skydd för partibeteckningar bär efter år 1935 endast Aid ett

par tillfällen varit föremål för riksdagens behandling. 5 id 1951 års riksdag

väcktes en motion, vari hemställdes om utredning rörande utsträckning av

skyddet till även andra val än sådana till andra kammaren. Konstitutionsutskottet

antecknade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 10) till en

början vad här ovan nämnts om uttalandena i 1935 års proposition rörande

skydd för partibeteckningar i kommunala val. Härefter anförde utskottet:

Frågan om skydd för väljarbeteckningar vid kommunala val har härefter

ej varit föremål för behandling inom riksdagen förrän genom den nu förevarande

motionen. Detta förhållande visar enligt utskottets mening, att

något verkligt behov av lagstiftning i ämnet ej förelegat. Genom lagstiftningen

till skydd för välj arbeteckning vid andrakammarval ha möjligheterna

till ett illojalt utnyttjande av sådana beteckningar vid kommunala val

i stor utsträckning försvunnit. De partibeteckningar, som komma till användning

vid andrakammarvalen, ha nämligen så befästs i det allmänna

medvetandet, att ett parti näppeligen skulle gagnas av att vid kommunala

val använda ett annat partis beteckning. Erfarenheten visar också, att illojalt

utnyttjande av partibeteckningar vid kommunala val under senare år

sällan förekommit. Det är vidare enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt,

att ordningen för registrering av partibeteckning och därtill anknuten anmälan

av kandidater vid kommunala val skulle bliva väsentligen mera

komplicerad än den för andrakammarvalen gällande. Med hänsyn härtill

och då officiella valförberedelser enligt utskottets uppfattning böra begränsas

till det minsta möjliga får utskottet avstyrka en utredning i motionens

syfte.

I en motion vid 1960 års riksdag hemställdes om förslag till sådan lagändring

att partibeteckning blev skyddad mot obehörigt utnyttjande vid val

inom kommunala församlingar. Konstitutionsutskottet uttalade i avgivet

utlåtande (nr 11) att de skäl som åberopats år 1951 alltjämt ägde giltighet

och uppenbarligen ägde tillämplighet även i fråga om val inom de kommunala

församlingarna. Att frågan om skydd för partibeteckningar vid sistnämnda

val inte tidigare varit föremål för behandling tydde också på att

behov av lagregler inte förelegat. Utskottet avstyrkte motionen, vilken avslogs

av riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets memorial nr 44 år 1966

Konstitutionsutskottets memorial 1965:27

Under 1965 års dechargearbete upptog konstitutionsutskottet frågan om

registrering av partibeteckningar till behandling i anledning av att tre sådana

ärenden förekommit under år 1964, avseende Medborgerlig samling,

Kristen Demokratisk Samling och Mellanpartierna. Den i ämnet verkställda

utredningen redovisades i en bilaga till dechargebetänkandet (nr 27, bil 4),

i vilket utskottet gjorde ett tillkännagivande utan åberopande av 107 § regeringsformen,

så lydande (punkt 4, s. 14):

Det är enligt utskottets mening tydligt, att formella hinder kan anses ha

förelegat mot registreringen av partibeteckningen Medborgerlig samling.

Sålunda synes det i ärendet ha stått klart, att organisationen inte uppfyllde

vallagens krav på 1 000 medlemmar. Utskottet har emellertid inte kunnat

finna det rimligt att framställa anmärkning mot den beslutande departementschefen

för att denne inte på formella grunder avslog ansökan.

Ärendet ådagalägger emellertid enligt utskottets mening, att de gällande

bestämmelserna om registrering av partibeteckningar är i behov av översyn

på flera punkter. Detta synes gälla den fastställda beslutsordningen och

preciseringen av begreppet parti. Vidare kan det ifrågasättas, om inte rätt

borde föreligga för registreringsmyndigheten att ex officio avföra en partibeteckning

ur registret, då den uppenbarligen inte längre begagnas. Också

frågan om formerna för styrkande av föreskriven välj aranslutning kan vara

förtjänt att övervägas.

Utskottet har sålunda kommit till uppfattningen, att de granskade registreringsärendena

inte bör föranleda någon anmärkning, men att gällande

lagregler bör överses. Utskottet, som har initiativrätt i frågor rörande vallagen,

har för avsikt att vid senare tillfälle upptaga de berörda spörsmålen

till närmare övervägande.

Vad sålunda uppmärksammats vid granskningen och sin uppfattning

därom har utskottet velat för riksdagen tillkännagiva.

Ur betänkandet må här ytterligare antecknas att inrikesdepartementets

register över partibeteckningar innehöll 15 registreringar, av vilka 6 enligt

vad utskottet antecknade sannolikt inte begagnats på lång tid.

Utskottet

Då utskottet under 1965 års dechargearbete granskade de tre ärenden

angående registrering av nya partibeteckningar, som handlagts under det

föregående året, fann utskottet, att vallagens bestämmelser i ämnet (54 §)

ej framstod som helt ändamålsenliga. I dechargebetänkandet tillkännagavs,

att utskottet, som har initiativrätt i frågor rörande vallagen, hade för avsikt

att vid senare tillfälle upptaga de aktualiserade spörsmålen till närmare

övervägande. Detta har till följd av andra arbetsuppgifter inte kunnat

ske förrän under innevarande riksdag.

Utskottet har vid sina överväganden närmast upptagit fyra punkter, på

vilka man kan hysa tvekan om ändamålsenligheten i vallagens ifrågavaran
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr H år 1''.)(>(> 9

■de bestämmelser. Det första gäller bestämningen av begreppet parti. Som

framgätt av den föregående redogörelsen var en huvudfråga i 1965 års

dechargeärende, om formella hinder borde ha ansetts föreligga mot en av

de beviljade registreringarna, därför att sökanden inte uppfyllde kravet på

visst antal »medlemmar». Enligt utskottets mening borde en sådan jämkning

i lagtexten övervägas, som kan undanröja liknande tekniska problem.

Vidare aktualiserade alla de tre registreringsärenden, som granskades år

1965, på olika sätt frågan om formerna för styrkande av det angivna minsta

antalet medlemmar. Vad som i detta hänseende borde eftersträvas syntes

vara en ordning som medger verklig kontroll där sådan eriordras men i

övrigt medför varken onödiga formaliteter eller omotiverad insyn i enskilda

personers politiska engagemang. Man kunde t. ex. överväga en regel,

enligt vilken registreringsmyndigheten äger ålägga sökanden att på visst

sätt styrka föreskrivet medlemsantal. Ytterligare föranledde granskningen

av nämnda registreringsärenden tvekan om ändamålsenligheten i lagens

val av registreringsmyndighet. Som utskottet framhöll i dechargebetänkandet

var det tydligt, att ett av registreringsbesluten kunde anses formellt

felaktigt, men det syntes inte rimligt att framställa anmärkning mot beslutande

statsrådet för att han inte på formella grunder avslagit ansökan.

Situationen synes antyda, att det kan vara tveksamt om det bör åligga en

departementschef att under sedvanligt konstitutionellt och politiskt ansvar

avgöra ifrågavarande ärenden. Två alternativ, som särskilt diskuterats inom

utskottet, är att överföra ärendena endera till regeringsrätten eller till

den tremannanämnd som fördelar partistödet. Slutligen har utskottet funnit

det vara en tydlig brist i gällande bestämmelser, att registreringsmyndigheten

saknar befogenhet att utan ansökan av utomstående avregistrera

partibeteckning som inte längre begagnas. En regel av ungefärligen det

innehåll, som föreslogs i 1930 års betänkande, synes välmotiverad.

Utskottet har noga övervägt, om de sålunda aktualiserade spörsmålen

lämpligen borde lösas genom ett initiativ från utskottets sida, innefattande

förslag till erforderliga lagändringar. En förutsättning härför är att frågan

om införande av skydd för partibeteckningar i kommunala val kan anses

sakna aktualitet. Utskottets initiativrätt på valrättens område är nämligen

begränsad till lagen om val till riksdagen; den omfattar inte kommunala

vallagen. Härtill kommer alt en lösning av motsvarande spörsmål för de

kommunala valens del skulle vara förenad med väsentligt större problem

än vad som gäller andrakammarvalen. Som framgått av den föregående

redogörelsen har frågan om införande av skydd för partibeteckningar i

kommunala val länge ansetts sakna egentlig aktualitet. Den har emellertid

under det gångna året, då utskottet övervägt förevarande ärende, kommit

fram i den politiska debatten. Utskottet har med hänsyn härtill stannat för

att ändringar i bestämmelserna om registrering av partibeteckningar inte

bör utan överväganden, som även omfattar den kommunala problematiken,

ske på sådana punkter, där en annan lösning kan framstå som motiverad

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets memorial nr U år 1966

därest regler införes även för kommunala val. Statsmakternas överväganden

kunde eljest på ett mindre tillfredsställande sätt bindas. I stället bör

hela frågekomplexet göras till föremål för en samlad översyn, vilken lämpligen

kan ske i samband med det utrednings- och reformarbete som redan

pågår på valrättens område.

Det bör understrykas, att utskottet med det anförda inte tagit någon

ställning till frågan, huruvida skydd för partibeteckningar bör införas vid

kommunala val eller ej. Detta spörsmål bör övervägas förutsättningslöst.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om utredning och förslag rörande ändrade bestämmelser

om registrering av partibeteckningar i enlighet med

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 8 december 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Erik Olsson, Dahl, Dahlberg,

Sörenson, fröken Stenberg och herr Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,

Magnusson i Tumhult, Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping,

Westberg, Andersson i Storfors och Boo.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.