Memorial angående viss utredning rörande registrering av partibeteckningar. Konstitutionsutskottet får härmed, såsom förutskickades i memorialet 1965:27, med begagnande av sin initiativrätt upptaga frågan om ändrade bestämmelser angående registrering av partibeteckningar. Gällande bestämmelser Bestämmelser om registrering av partibeteckningar finns endast för andrakammarval, icke för kommunalval.
1966-12-08 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1966:44, Memorial angående viss utredning rörande registrering av partibeteckningar. Konstitutionsutskottet får härmed, såsom förutskickades i memorialet 1965:27, med begagnande av sin initiativrätt upptaga frågan om ändrade bestämmelser angående registrering av partibeteckningar. Gällande bestämmelser Bestämmelser om registrering av partibeteckningar finns endast för andrakammarval, icke för kommunalval.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets memorial nr 44 är 1966
1
Nr 44
Konstitutionsutskottets memorial angående viss utredning
rörande registrering av partibeteckningar.
Konstitutionsutskottet får härmed, såsom förutskickades i memorialet
1965:27, med begagnande av sin initiativrätt upptaga frågan om ändrade
bestämmelser angående registrering av partibeteckningar.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om registrering av partibeteckningar finns endast för andrakammarval,
icke för kommunalval. Det grundläggande stadgandet återfinns
i 54 § lagen om val till riksdagen (ValL).
Rätt att registrera partibeteckning tillkommer enligt 54 § 1 mom. ValL
»parti». Som parti skall enligt stadgandet anses organisation som uppfyller
tre förutsättningar, nämligen att vara (1) förening med politiskt syfte,
(2) som icke utgör underavdelning av sådan förening och (3) som har
minst 1 000 vid val till riksdagens andra kammare röstberättigade medlemmar.
Om registreringsförfarandet stadgas i 2 mom. Ansökan skall göras skriftligen
i inrikesdepartementet, som skall föra register över partibeteckningar.
Frågan om registrering skall avgöras av chefen för inrikesdepartementet i
närvaro av tre bland de av riksdagen valda bankofullmäktige och tre riksgäldsfullmäktige.
Fråga är alltså om departementschefsbeslut. De sex fullmäktige
skall endast närvara men har icke medansvar för fattade beslut.
Uppfyller sökanden de i 1 mom. angivna förutsättningarna för att bli ansedd
som parti, inskränker sig prövningen av ansökan enligt 3 mom. till att
avse, att den partibeteckning som begärs registrerad tydligt skiljer sig från
beteckning som redan är registrerad eller för vilken registreringsansökan
tidigare inkommit men inte prövats.
Om avförande av partibeteckning ur registret stadgas i 4 mom. För sådan
åtgärd krävs ansökan endera av det parti, för vilket registreringen skett,
eller av annat parti. I sistnämnda fall skall det visas, att det parti, som erhållit
registreringen, antingen blivit upplöst eller vid två på varandra följande
val i hela riket inte i någon valkrets anmält kandidater på sätt i 56 §
sägs. Sistnämnda lagrum skall nedan beröras. Det är alltså inte möjligt att
ex officio, utan särskild ansökan, avregistrera en partibeteckning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 44
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Konstitutionsutskottets memorial nr 44 år 1966
Om 54 § ValL må här ytterligare endast antecknas, att registrerat parti
enligt 6 mom. skall anmäla ett ombud, och att inrikesdepartementet enligt
7 mom. skall sända utdrag ur registret till samtliga KB i god tid före varje
val i hela riket till andra kammaren.
Varje parti som upptagits på nyssnämnda registerutdrag äger enligt
56 § 1 mom. ValL att för varje valkrets hos KB anmäla minst 5 och högst
15 valbara personer som kandidater. Kandidatanmälan skall enligt 2 mom.
verkställas av partiets enligt 54 § 6 mom. anmälda ombud.
Verkan av en partibetecknings registrering är att densamma kommer att
åtnjuta ett visst skydd mot obehörigt begagnande. Har en registrerad partibeteckning
utsatts på en valsedel, skall sedeln som första namn upptaga
namnet på en av de kandidater som enligt 56 § ValL anmälts under beteckningen
i fråga. I annat fall räknas samtliga namn på sedeln som obefintliga
enligt SO § andra stycket ValL. Själva sedeln räknas emellertid enligt
79 § det parti till godo, som registrerat den utsatta partibeteckningen.
Historik
Registrering av partibeteckningar hade, som en del i det större frågekomplexet
om officiella valförberedelser över huvud, övervägts i ett flertal
sammanhang, innan bestämmelser i ämnet infördes i ValL år 1935. I det
följande redovisas först i korta punkter den tidigare diskussionen och därefter
mera utförligt de direkta förarbetena till 1935 års bestämmelser.
De första förslagen om införande av proportionellt valsätt till andra kammaren
upptog vissa regler om officiella valförberedelser. I 1903 års betänkande
föreslogs sålunda offentlig kandidatur genom ett system med valförslag
och officiella röstsedlar. Dessa förslag upptogs också i de propositioner
som framlades åren 1904- och 1905. Så skedde däremot inte i rösträttspropositionen
år 1907 vilken utgick från att officiella valförberedelser inte
borde införas. Förslaget undergick ingen förändring i denna del vid riksdagsbehandlingen.
Rösträttsreformen år 1909, varigenom det proportionella
valsystemet genomfördes, vilade sålunda på grundtanken, att väljarna
skulle äga full frihet vid uppförande av kandidater på valsedlarna och att
de även skulle ha rätt att åsätta valsedlarna viss partibeteckning utan att
härvid vara på något sätt bundna. Viss kritik kom emellertid snart att riktas
mot denna handlingsfrihet. Betänkligheter däremot anfördes redan i
1913 års betänkande om ändringar i det proportionella valsättet. Det framhölls
sålunda att ett parti hade möjlighet att utan medgivande använda
annat partis beteckning för att därmed skaffa sig obehöriga fördelar. Missbruk
hade emellertid inte förekommit i sådan omfattning att en lagänd
-
Konstitutionsutskottets memorial nr i i är 19G6
3
rin'''' framstod som påkallad. l)ct framhölls vidare, att en fullt tilltredsställande
rangordningsmetod inte kunde erhållas utan att regler infördes om
ingående av kartell och om skydd för partibeteckning. Detta syntes emellertid
förutsätta officiella vallistor, vilket skulle innebära en större omläggning
av gällande valmetod än som kunde övervägas med hänsyn till det
lämnade utredningsuppdraget.
I riksdagen aktualiserades frågan om officiella valförberedelser ånyo år
1918. På hemställan av konstitutionsutskottet (nr 11) begärdes då, i anledning
av motioner, eu utredning om åtgärder för att undanröja vissa olägenheter
med det gällande proportionella valsystemet. Frågan om skydd för partibeteckningar
hade särskilt upptagits i en motion mot bakgrunden av ogynnsamma
erfarenheter från de senaste valen. Utskottet uttalade, att detta
spörsmål knappast kunde lösas utan väsentliga ändringar i gällande regler.
Angelägenheten att undanröja rådande missförhållanden syntes emellertid
så stor, att allvarliga åtgärder borde vidtagas. Frågan stod också i visst sammanhang
med den om åvägabringande av större proportionell rättvisa, vilken
skulle upptas av den begärda utredningen. Dennas uppdrag borde därför
inte, som de föregående sakkunnigas, begränsas så att hinder skulle möta
att överväga införande av officiella valförberedelser. Ifrågavarande utredning
verkställdes av 1919 års proportionsvalsakkunnigu. I sitt betänkande
år 1921 (del II) föreslog dessa bl. a. införande av kandidatnominering och
anmälan av valförbund inför offentlig myndighet. Partibeteckningar skulle
inte förekomma, utan systemet avsåg att kandidater skulle inom viss tid före
val anmälas till KB och att samhörighet mellan olika listor skulle åstadkommas
genom att valförbund ingicks mellan olika listor och anmäldes inför
KB. Dessa förslag upptogs emellertid inte i den på grundval av betänkandet
framlagda propositionen år 1921, vilket motiverades med att den
långt framskridna tiden ej medgett så grundliga överväganden som var påkallade.
Nämnda förslag kom ej heller senare att framläggas för riksdagen.
Motioner åren 1922 och 1923, vari skydd för partibeteckningar ånyo aktualiserades,
föranledde inget nytt initiativ från riksdagens sida (KU nr 20 resp.
nr 21). Frågan berördes även år 192''t i anslutning till en proposition om införande
av underparti- och fraktionsbeteckningar. Inom konstitutionsutskottet
hävdades, såsom anmärktes i utlåtandet (nr 28), med styrka meningen,
att en tillfredsställande ordning i olika hänseenden knappast kunde
nås utan officiella valförberedelser. Utskottet höll för sannolikt att frå■
gan därom framdeles skulle tas under övervägande. Skydd för partibeteckningar
vid andrakammarval påyrkades åter i en motion år 1929 under hänvisning
till förnyade ogynnsamma erfarenheter från senare val. Konstitutionsutskottet
(nr 11) instämde i motionens syfte. Med bifall till utskottets
hemställan begärde riksdagen hos Kungl. Maj :t skyndsam utredning och
förslag om »sådana bestämmelser vid val till andra kammaren, att därige
Bihang
till riksdagens protokoll 1966. 5 saml. 2 avd. Nr 44
4
Konstitutionsutskottets memorial nr 44 år 1966
nom illojalt användande av ett partis beteckning å valsedlar må förekommas,
samt i samband därmed om officiella valförberedelser». Kommunalval
berördes inte, vare sig i motionen eller av utskottet.
Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes av två sakkunniga,
vilka framlade förslag påföljande år, 1930 års betänkande (SOU 1930: 5). I
anledning av framkommen remisskritik tillkallades år 1933 tre nya sakkunniga,
vilka utarbetade ett reviderat förslag, 1934 års promemoria (bil. till
1935: 139). Denna lades, utan någon avvikelse av betydelse att här notera,
till grund för proposition (nr 139) till 1935 års riksdag. Denna bifölls med
den av konstitutionsutskottet (nr 11) föreslagna ändringen, att för registrering
skulle krävas 1 000 medlemmar i stället för 500 enligt propositionen
och promemorian. Beträffande kommunala val anfördes i propositionen, att
starka skäl talade för att skydd bereddes för partibeteckning även vid andra
val än till andra kammaren, åtminstone vid val till landsting och stadsfullmäktige
i städer utanför landsting. Härvidlag mötte dock större svårigheter
än med avseende på andrakammarvalen. Ställning kunde inte tas utan särskild
utredning. Den på riksdagens begäran verkställda utredningen hade
emellertid endast avsett valen till andra kammaren.
De regler som antogs år 1935 har därefter endast underkastats en mindre
ändring, nämligen år 1948, då registeringsärendenas handläggning överfördes
från justitie- till inrikesdepartementet.
Ur förarbetena till 1935 års bestämmelser skall här närmare redovisas endast
vad som direkt anknyter till de inom utskottet i förevarande ärende
aktualiserade frågorna. Om skillnaderna mellan de båda förslag, som framlades
i 1930 års betänkande och i 1934 års promemoria, må helt allmänt antecknas,
att det förra innefattade en mera ingående och komplicerad reglering
och därmed enligt remissyttrandena skulle medföra större inflytande
för partiledningarna och en ökad risk för »mekanisering» av valförfarandet
än det senare. En grundläggande olikhet låg i att 1930 års förslag skulle ge
möjlighet till registrering både centralt och i valkretsarna; det sistnämnda
uteslöts i 1934 års promemoria. Även i vissa viktigare tekniska detaljer,
bl. a. i fråga om registreringsmyndighet, skilde sig förslagen.
Begreppet parti hade i 1930 års betänkande (53 a §) bestämts som »förening
av valmän, vilken icke utgör underavdelning av annan sådan förening».
I specialmotiveringen anfördes härom (s. 22):
Underavdelningarna till partiernas riksorganisationer äga alltså ej rätt
att få särskilt partinamn registrerat. I första hand har nämligen behovet av
skydd för partibeteckningar gjort sig gällande för riksorganisationernas beteckningar.
Något behov att få centralt registrerade de lokala, ofta mera
tillfälliga beteckningar, som vid ett val begagnas ute i orterna, torde knappast
föreligga — så mycket mindre som enligt detta förslag ett lokalt skydd
för dylika beteckningar skulle beredas.
Konstitutionsutskottets memorial nr U år 1966 5
I 1034 års promemoria ändrades bestämningen till »törening med politiskt
sylte, som icke utgör underavdelning av sådan förening och som liar
minst femhundra vid val till riksdagens andra kammare röstbeiättigade
medlemmar». De sakkunniga uttalade härom (s. 27):
Parti har definierats såsom förening med politiskt sytte, som icke utgöi
underavdelning av sådan förening och som har minst femhundra vid val till
riksdagens andra kammare röstberättigade medlemmar. »Förening med
politiskt syfte» synes vara ett bättre uttryck än det i 1930 års förslag upptagna
»förening av valmän». Det torde endast böra tillkomma självständiga
partibildningar att erhålla skydd för en partibeteckning. Däremot böra icke
endast »rikspartier» kunna erhålla registrering, utan även eu lokal, självständig
partibildning bör hava denna möjlighet. Då det synts lämpligt att
till förekommande av missbruk av registreringsrätten hindra alltför obetydliga
organisationer att erhålla registrering, har föreslagits, att cn förening
för att anses som parti skall hava minst 500 vid val till riksdagens andra
kammare röstberättigade medlemmar. Någon svårighet att förebringa bevisning
om att denna förutsättning föreligger torde icke finnas, även om vederbörande
icke önska förete medlemsförteckning. Beträffande de pal tier,
som nu äro representerade i riksdagen, torde det kunna anses notoriskt att
de hava över 500 medlemmar. 1 detta sammanhang må anmärkas, att i Danmark
fordras för att ett nytt parti skall få deltaga i valet att detsamma omfattar
minst 10 000 väljare.
Det uppmärksammas, att sålunda endast 1934 års promemoria förutsatte
visst minsta medlemsantal. Något särskilt sätt, varpå den angivna siffran
borde styrkas, angavs inte. Av det citerade uttalandet framgai alt medlemsförteckning
inte skulle behöva företes och att det beträffande de i liksdagen
representerade partierna finge anses notoriskt alt de hade föresklivet
antal medlemmar.
Som registreringsmyndighet angavs i 1930 års lagförslag (53 b §) »myndighet,
som Konungen bestämmer». Besvär skulle kunna anföras hos regeringsrätten
enligt särskilt förslag till ändring i regeringsrättslagen. De sakkunniga
tänkte sig i första hand att statistiska centralbyrån skulle utses till
registreringsmyndighet. De anförde härom (s. 17):
Bland de myndigheter, som kunna ifrågakomma att handhava registieringsarbetet
märkas främst justitiedepartementet och statistiska centralbyrån.
I händelse justitiedepartementet valdes, torde beslutanderätten böra
tilläggas chefen för departementet. En sådan ordning är gällande i Norge.
Det synes emellertid bättre överensstämma med våra administrativa förhållanden
att låta dessa ärenden handhavas av ett centralt verk, varigenom
även vinnes den fördelen, att beslut om bifall till eller avslag å ansökan om
registrering kan överklagas till regeringsrätten. Då statistiska centralbyrån
redan nu handhar utarbetande av valstatistiken, synes det ligga närmast
till hands att förlägga registreringen av partibeteckningarna till detta verk.
Det torde böra ankomma på Ivungl. Maj :t att bestämma registreringsmyndighet.
I 1934 års promemoria föreslogs i stället den lösning som antogs av statsmakterna.
De sakkunniga anförde i frågan följande Is. 28):
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Konstitutionsutskottets memorial nr 4v år 1966
Ett spörsmål, som kan bliva töremål för olika meningar, är åt vilken
myndighet registreringen bör anförtros. År 1930 föreslogs härtill i första
hand statistiska centralbyrån, som omhänderliar valstatistiken. Därest registreringsärendenas
avgörande anförtros statistiska centralbyrån eller annat
centralt ämbetsverk torde det vara erforderligt att, såsom även föreslogs
i 1930 års betänkande, beslut i dylika ärenden skola kunna överklagas hos
regeringsrätten. Detta har i nämnda betänkande framhållits som en fördel,
men det må erinras, att i händelse registreringsmyndighetens beslut undanröjes
av regeringsrätten sedan valförberedelserna börjat en mycket betänklig
situation skulle uppstå. Till förekommande därav torde, om besvärsrätt
stadgas, böra lämnas bestämmelse enligt vilken registreringsmyndighetens
beslut icke vinner tillämpning vid val innan beslutet vunnit laga kraft. Detta
innebär emellertid en icke ringa olägenhet. Mot att statistiska centralbyrån
utses till registreringsmyndighet torde jämväl kunna invändas, att i detta
\erk ej finnes den juridiska sakkunskap som vore önskvärd för prövning
av ifrågavarande ärenden. De sakkunniga hava med hänsyn till det nu am
förda ansett sig böra föreslå att, sasom i 1930 års betänkande jämväl ifrågasattes,
ärenden angående registrering skola handläggas av chefen för justitiedepartementet.
Emellertid synes det vara lämpligt att några riksdagens
representanter deltaga i handläggningen av registreringsärenden. De sakkunniga
föreslå därför beträffande registreringsärendens handläggning
motsvarande anordning, som nu gäller för granskning av riksdagsmannafullmakter,
nämligen att den sker inför departementschefen i närvaro av
tre av de av riksdagen utsedda riksbanksfullmäktige och tre av riksgäldsfullmäktige.
Med den nu föreslagna anordningen behöver besvärsrätt ej
förekomma.
Beträffande avregistrering av partibeteckning föreslogs i 1930 års betänkande
följande bestämmelse (53 e §):
Registrerad partibeteckning skall av registreringsmyndigheten avföras ur
registret, därest partiets styrelse det begär eller partiet upplösts.
Hai registrerad partibeteckning icke begagnats vid två på varandra följande
val till riksdagens andra kammare, må beteckningen av registreringsmyndigheten
avföras ur registret, sedan partiets styrelse i ärendet hörts"
Registreringsmyndigheten skulle alltså äga befogenhet alt ex officio avregistrera
beteckning. I specialmotiveringen till paragrafen anfördes följande
(s. 22 f):
Då det torde vara olämpligt att i regislret över partibeteckningar få kvarstå
beteckningar, som icke längre begagnas, har i denna paragraf upptagits
en bestämmelse, vartill motsvarighet f. ö. finnes i den norska vallagen, av
innehåll, att en partibeteckning, som ej vid två på varandra följande andrakammarval
begagnats, må avföras ur registret genom beslut av registreringsmyndigheten.
Enligt den regel, som sedermera antogs i enlighet med 1934 års promemoiia,
föreliggei som nämnts ingen rätt att ex officio avregistrera partibeteckning.
I motiven yttrade de sakkunniga följande i frågan (s. 28):
Det har synts lämpligt att i likhet med vad år 1930 föreslogs bestämma
när partibeteckning skall kunna avföras ur registret. Beteckingar som
Konstitutionsutskottets memorial nr h ''i år 1966
7
icke längre användas böra nämligen icke belasta detta. Sålunda föreslås, att
avförande ur registret skall ske, om det parti för vilket registreringen skett
ansöker därom, eller ock annat parti gör sådan ansökan och visar, att förstnämnda
parti blivit upplöst eller vid två på varandra följande val i hela
riket till andra kammaren icke i någon valkrets anmält kandidater.
Detta uttalande innehåller sålunda ingen närmare motivering till den
nyssnämnda avvikelsen från 1930 års betänkande.
Frågans senare behandling
Frågan om skydd för partibeteckningar bär efter år 1935 endast Aid ett
par tillfällen varit föremål för riksdagens behandling. 5 id 1951 års riksdag
väcktes en motion, vari hemställdes om utredning rörande utsträckning av
skyddet till även andra val än sådana till andra kammaren. Konstitutionsutskottet
antecknade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 10) till en
början vad här ovan nämnts om uttalandena i 1935 års proposition rörande
skydd för partibeteckningar i kommunala val. Härefter anförde utskottet:
Frågan om skydd för väljarbeteckningar vid kommunala val har härefter
ej varit föremål för behandling inom riksdagen förrän genom den nu förevarande
motionen. Detta förhållande visar enligt utskottets mening, att
något verkligt behov av lagstiftning i ämnet ej förelegat. Genom lagstiftningen
till skydd för välj arbeteckning vid andrakammarval ha möjligheterna
till ett illojalt utnyttjande av sådana beteckningar vid kommunala val
i stor utsträckning försvunnit. De partibeteckningar, som komma till användning
vid andrakammarvalen, ha nämligen så befästs i det allmänna
medvetandet, att ett parti näppeligen skulle gagnas av att vid kommunala
val använda ett annat partis beteckning. Erfarenheten visar också, att illojalt
utnyttjande av partibeteckningar vid kommunala val under senare år
sällan förekommit. Det är vidare enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt,
att ordningen för registrering av partibeteckning och därtill anknuten anmälan
av kandidater vid kommunala val skulle bliva väsentligen mera
komplicerad än den för andrakammarvalen gällande. Med hänsyn härtill
och då officiella valförberedelser enligt utskottets uppfattning böra begränsas
till det minsta möjliga får utskottet avstyrka en utredning i motionens
syfte.
I en motion vid 1960 års riksdag hemställdes om förslag till sådan lagändring
att partibeteckning blev skyddad mot obehörigt utnyttjande vid val
inom kommunala församlingar. Konstitutionsutskottet uttalade i avgivet
utlåtande (nr 11) att de skäl som åberopats år 1951 alltjämt ägde giltighet
och uppenbarligen ägde tillämplighet även i fråga om val inom de kommunala
församlingarna. Att frågan om skydd för partibeteckningar vid sistnämnda
val inte tidigare varit föremål för behandling tydde också på att
behov av lagregler inte förelegat. Utskottet avstyrkte motionen, vilken avslogs
av riksdagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Konstitutionsutskottets memorial nr 44 år 1966
Konstitutionsutskottets memorial 1965:27
Under 1965 års dechargearbete upptog konstitutionsutskottet frågan om
registrering av partibeteckningar till behandling i anledning av att tre sådana
ärenden förekommit under år 1964, avseende Medborgerlig samling,
Kristen Demokratisk Samling och Mellanpartierna. Den i ämnet verkställda
utredningen redovisades i en bilaga till dechargebetänkandet (nr 27, bil 4),
i vilket utskottet gjorde ett tillkännagivande utan åberopande av 107 § regeringsformen,
så lydande (punkt 4, s. 14):
Det är enligt utskottets mening tydligt, att formella hinder kan anses ha
förelegat mot registreringen av partibeteckningen Medborgerlig samling.
Sålunda synes det i ärendet ha stått klart, att organisationen inte uppfyllde
vallagens krav på 1 000 medlemmar. Utskottet har emellertid inte kunnat
finna det rimligt att framställa anmärkning mot den beslutande departementschefen
för att denne inte på formella grunder avslog ansökan.
Ärendet ådagalägger emellertid enligt utskottets mening, att de gällande
bestämmelserna om registrering av partibeteckningar är i behov av översyn
på flera punkter. Detta synes gälla den fastställda beslutsordningen och
preciseringen av begreppet parti. Vidare kan det ifrågasättas, om inte rätt
borde föreligga för registreringsmyndigheten att ex officio avföra en partibeteckning
ur registret, då den uppenbarligen inte längre begagnas. Också
frågan om formerna för styrkande av föreskriven välj aranslutning kan vara
förtjänt att övervägas.
Utskottet har sålunda kommit till uppfattningen, att de granskade registreringsärendena
inte bör föranleda någon anmärkning, men att gällande
lagregler bör överses. Utskottet, som har initiativrätt i frågor rörande vallagen,
har för avsikt att vid senare tillfälle upptaga de berörda spörsmålen
till närmare övervägande.
Vad sålunda uppmärksammats vid granskningen och sin uppfattning
därom har utskottet velat för riksdagen tillkännagiva.
Ur betänkandet må här ytterligare antecknas att inrikesdepartementets
register över partibeteckningar innehöll 15 registreringar, av vilka 6 enligt
vad utskottet antecknade sannolikt inte begagnats på lång tid.
Utskottet
Då utskottet under 1965 års dechargearbete granskade de tre ärenden
angående registrering av nya partibeteckningar, som handlagts under det
föregående året, fann utskottet, att vallagens bestämmelser i ämnet (54 §)
ej framstod som helt ändamålsenliga. I dechargebetänkandet tillkännagavs,
att utskottet, som har initiativrätt i frågor rörande vallagen, hade för avsikt
att vid senare tillfälle upptaga de aktualiserade spörsmålen till närmare
övervägande. Detta har till följd av andra arbetsuppgifter inte kunnat
ske förrän under innevarande riksdag.
Utskottet har vid sina överväganden närmast upptagit fyra punkter, på
vilka man kan hysa tvekan om ändamålsenligheten i vallagens ifrågavaran
-
Konstitutionsutskottets memorial nr H år 1''.)(>(> 9
■de bestämmelser. Det första gäller bestämningen av begreppet parti. Som
framgätt av den föregående redogörelsen var en huvudfråga i 1965 års
dechargeärende, om formella hinder borde ha ansetts föreligga mot en av
de beviljade registreringarna, därför att sökanden inte uppfyllde kravet på
visst antal »medlemmar». Enligt utskottets mening borde en sådan jämkning
i lagtexten övervägas, som kan undanröja liknande tekniska problem.
Vidare aktualiserade alla de tre registreringsärenden, som granskades år
1965, på olika sätt frågan om formerna för styrkande av det angivna minsta
antalet medlemmar. Vad som i detta hänseende borde eftersträvas syntes
vara en ordning som medger verklig kontroll där sådan eriordras men i
övrigt medför varken onödiga formaliteter eller omotiverad insyn i enskilda
personers politiska engagemang. Man kunde t. ex. överväga en regel,
enligt vilken registreringsmyndigheten äger ålägga sökanden att på visst
sätt styrka föreskrivet medlemsantal. Ytterligare föranledde granskningen
av nämnda registreringsärenden tvekan om ändamålsenligheten i lagens
val av registreringsmyndighet. Som utskottet framhöll i dechargebetänkandet
var det tydligt, att ett av registreringsbesluten kunde anses formellt
felaktigt, men det syntes inte rimligt att framställa anmärkning mot beslutande
statsrådet för att han inte på formella grunder avslagit ansökan.
Situationen synes antyda, att det kan vara tveksamt om det bör åligga en
departementschef att under sedvanligt konstitutionellt och politiskt ansvar
avgöra ifrågavarande ärenden. Två alternativ, som särskilt diskuterats inom
utskottet, är att överföra ärendena endera till regeringsrätten eller till
den tremannanämnd som fördelar partistödet. Slutligen har utskottet funnit
det vara en tydlig brist i gällande bestämmelser, att registreringsmyndigheten
saknar befogenhet att utan ansökan av utomstående avregistrera
partibeteckning som inte längre begagnas. En regel av ungefärligen det
innehåll, som föreslogs i 1930 års betänkande, synes välmotiverad.
Utskottet har noga övervägt, om de sålunda aktualiserade spörsmålen
lämpligen borde lösas genom ett initiativ från utskottets sida, innefattande
förslag till erforderliga lagändringar. En förutsättning härför är att frågan
om införande av skydd för partibeteckningar i kommunala val kan anses
sakna aktualitet. Utskottets initiativrätt på valrättens område är nämligen
begränsad till lagen om val till riksdagen; den omfattar inte kommunala
vallagen. Härtill kommer alt en lösning av motsvarande spörsmål för de
kommunala valens del skulle vara förenad med väsentligt större problem
än vad som gäller andrakammarvalen. Som framgått av den föregående
redogörelsen har frågan om införande av skydd för partibeteckningar i
kommunala val länge ansetts sakna egentlig aktualitet. Den har emellertid
under det gångna året, då utskottet övervägt förevarande ärende, kommit
fram i den politiska debatten. Utskottet har med hänsyn härtill stannat för
att ändringar i bestämmelserna om registrering av partibeteckningar inte
bör utan överväganden, som även omfattar den kommunala problematiken,
ske på sådana punkter, där en annan lösning kan framstå som motiverad
10
Konstitutionsutskottets memorial nr U år 1966
därest regler införes även för kommunala val. Statsmakternas överväganden
kunde eljest på ett mindre tillfredsställande sätt bindas. I stället bör
hela frågekomplexet göras till föremål för en samlad översyn, vilken lämpligen
kan ske i samband med det utrednings- och reformarbete som redan
pågår på valrättens område.
Det bör understrykas, att utskottet med det anförda inte tagit någon
ställning till frågan, huruvida skydd för partibeteckningar bör införas vid
kommunala val eller ej. Detta spörsmål bör övervägas förutsättningslöst.
Utskottet hemställer,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om utredning och förslag rörande ändrade bestämmelser
om registrering av partibeteckningar i enlighet med
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 8 december 1966
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Erik Olsson, Dahl, Dahlberg,
Sörenson, fröken Stenberg och herr Svenungsson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,
Magnusson i Tumhult, Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping,
Westberg, Andersson i Storfors och Boo.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.