Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående landstingsledamots förslagsrätt. Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft 1) de likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herrar Ferdinand Nilsson och Harald Pettersson och nr 196 i andra kammaren av herrar Gomér och Jonasson; samt 2) motionen nr 203 i andra kammaren av herrar Nyberg och Hamrin i Jönköping.

1966-02-15 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1966:8, Utlåtande i anledning av motioner angående landstingsledamots förslagsrätt. Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft 1) de likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herrar Ferdinand Nilsson och Harald Pettersson och nr 196 i andra kammaren av herrar Gomér och Jonasson; samt 2) motionen nr 203 i andra kammaren av herrar Nyberg och Hamrin i Jönköping.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966

1

Nr 8

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående landstingsledamots förslagsrätt.

Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft

1) de likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herrar Ferdinand

Nilsson och Harald Pettersson och nr 196 i andra kammaren av herrar

Gomér och Jonasson; samt

2) motionen nr 203 i andra kammaren av herrar Nyberg och Hamrin i

Jönköping.

I förstnämnda motioner hemställs, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa om översyn av landstingslagens bestämmelser om

kallelse till landstingsmöte och om tid för ingivande av motion till landstingsmöte

i syfte att bättre trygga den enskilde landstingsmannens motionsrätt».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte

lämnas i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.

I den sistnämnda motionen hemställs, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om sådan omarbetning av landstingslagen, att

rätt att inge förslag till landstingsmöte i praktiken kan tillämpas på samma

sätt vid samtliga landstingsmöten som vid oktobermötet, och att förslag

därom snarast möjligt föreläggs riksdagen».

Gällande regler

Efter de ändringar, som genomfördes år 1965, innehåller landstingslagen

(LtL) i huvudsak följande bestämmelser om landstingsmöten och om landstingsledamots

förslagsrätt.

I 19 § LtL stadgas om landstingsmöten. Landsting skall sammanträda

första måndagen i oktober månad och i övrigt enligt den ordning som landstinget

bestämmer. Landstingsmöte skall även hållas när Kungl. Maj :t omedelbart

eller på framställning av länsstyrelsen förordnar därom eller förvaltningsutskottet

eller minst en tredjedel av landstingets ledamöter begär

det eller landstingets ordförande finner det behövligt. I dessa fall bestämmer

ordföranden tid för mötet.

Kungörelse om landstingsmöte med uppgift om tid och plats för mötet

och om de ärenden, som därvid skall behandlas, skall enligt 20 § LtL utfärdas

av ordföranden minst fjorton dagar före mötet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966

Om rätt att väcka förslag vid landstingsmöte stadgas i 21 § LtL. Sådan

rätt tillkommer bl. a. landstingets ledamöter. Dessa skall avlämna sina förslag

till landstingskansliet senast två månader före mötets början. Landstinget

äger dock, när synnerliga skäl föranleder det, till behandling upptaga

förslag, som blivit väckt senare, dock sist på mötets första dag.

1965 års lagändringar och deras förarbeten

Före 1965 års lagändringar innehöll LtL följande bestämmelser i de hänseenden

som här är aktuella. Enligt 19 § skulle landsting sammanträda till

lagtima möte den första måndagen i oktober månad varje år. Till urtima

möte skulle landsting enligt 21 § sammanträda, då tinget eller dess förvaltningsutskott

beslöt därom för handläggning av vissa bestämda ärenden

samt då Ivungl. Maj :t omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen

förordnade om sådant möte. Ledamot av landstinget ägde enligt 20 § rätt

att väcka förslag vid lagtima möte. Sådant förslag skulle avlämnas till

landstingskansliet senast den 15 augusti. Landstinget ägde likväl då som

nu att, om synnerliga skäl föranledde det, till behandling upptaga förslag,

som blivit väckt senare, dock sist på mötets första dag. Vid urtima möte fick

enligt 21 § inga andra ärenden företagas till avgörande än de, för vilkas

handläggning landstinget blivit sammankallat eller som länsstyrelsen enligt

den om mötet utfärdade kungörelsen särskilt hänskjutit till landstingets

prövning.

De lagändringar år 1965, som i detta sammanhang är av betydelse, ingick

som ett led i de reformer, vartill landstingsutredningens översyn av landstingens

organisation och arbetsformer ledde. Avskaffandet av skillnaden

mellan lagtima och urtima möten utgjorde en viktig del av dessa reformer.

Visserligen befanns det nödvändigt att även fortsättningsvis föreskriva skyldighet

för landstingen att sammanträda till ett »ordinarie» möte i oktober

månad, men LtL:s äldre konstruktion, enligt vilken andra möten framstod

som undantagsföreteelser i särskilda fall, ändrades såsom inte längre motsvarande

de uppgifter som ankommer på landstingen och de krav på funktionsduglighet

som därav följer. En konsekvens av att skillnaden mellan

lagtima och urtima möten borttogs blev, att förslagsrätten vid andra möten

än det i oktober månad vidgades. Ur förarbetena må följande antecknas om

sistnämnda fråga.

I sitt betänkande föreslog landstingsutredningen (SOU 1963: 64, s. 131 f),

att det inte skulle göras någon principiell skillnad i fråga om ärendenas

anhängiggörande vid olika möten. Det låg enligt utredningen i sakens natur,

att rätten att väcka förslag måste få samma omfattning vid andra möten

som vid oktobermötet, om landstingen skulle vara betjänta av att kunna

ha flera möten än ett om året. I fråga om tidsgränser för förslagsrätten för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966

3

ordade utredningen, att i LtL endast skulle upptagas en bestämmelse om

att förslag till oktobermötet skulle ha avlämnats den 15 augusti. Härom anfördes

i betänkandet, såvitt nu är av betydelse:

Om någon åtskillnad inte skall göras beträffande sätten att anhängiggöra

ärende hos landstinget kan ifrågasättas nödvändigheten och värdet av de

tidsgränser, som nu finns för förslags väckande. Avgörande för förslagets

behandling vid landstingsmöte måste i princip vara att det angivits i kungörelsen

om mötet. I det fall landsting kommer att sammanträda endast till

möte i oktober månad synes det dock vara lämpligt att förslag till detta möte

av länsstyrelse och förvaltningsutskott samt landstingsman fortfarande avlämnas

senast den 15 augusti. Förvaltningsutskottets nu\arande möjlighet

att även därefter, dock senast fjorton dagar före mötets början, väcka förslag,

bör givetvis inte rubbas. Visserligen har, som nyss nämnts, den 15

augusti ansetts vara i senaste laget för ärendes anhängiggörande, men utredningen

finner att detta datum kan godtagas, särskilt som landstinget

enligt utredningens förslag kan förlägga sitt möte till senare dag i oktober

månad än vad som nu gäller.

Om remissyttrandena på ifrågavarande punkt kan ur propositionen till

1965 års riksdag (nr 61, s. 80) inhämtas följande. Två landsting uttalade,

att endast förvaltningsutskottet borde ha förslagsrätt vid annat möte än det

i oktober månad. I fråga om tiden för väckande av förslag ansag en länsstyrelse

och Svenska stadsförbundet, att behov av reglering inte förelåg.

Svenska landstingsförbundet ifrågasatte behovet av särskilda tidsfrister, om

man på längre sikt får ett system med regelmässigt flera sammanträden

per år, men tillstyrkte i nuläget, att tiden för väckande av förslag skulle anges

i LtL. Enligt kammarkollegiet och en länsstyrelse borde tiden för förslags

väckande anges också för andra möten än det i oktober månad. Flera

länsstyrelser och huvudparten av landstingen uttalade, att det behövdes

längre tid för beredningen av ingivna förslag än LtL:s dåvarande regler

medgav. I fråga om oktobermötet fann Svenska landstingsförbundet, en

länsstyrelse och sju landsting, att den 1 augusti var den senaste dag som

kunde godtagas, medan en länsstyrelse och två landsting förordade den lo

juli och tre landsting den 1 juli.

1 propositionen (s. 81 f) antecknade departementschefen på den här berörda

punkten, att de flesta remissinstanserna var eniga om att det behövdes

längre tid för handläggningen än som gällande bestämmelser om förslag

till lagtima möte ledde till. I allmänhet syntes man vid bedömningen

ha utgått från erfarenheterna i fråga om lagtima möte. I anledning härav

framhöll departementschefen, att de framlagda förslagen syftade till att

undvika den anhopning av ärenden som brukat ske vid lagtima möten. Oktobermötet

borde i huvudsak ägnas åt utgifts- och inkomststaten, medan

andra ärenden lämpligen kunde upptagas vid annat möte. Med hänsyn härtill

föreslogs en föreskrift om att ifrågavarande förslag skall ges in senast

två månader före landstingsmötes början för att kunna behandlas vid mötet.

Den i några remissvar väckta frågan om att ur LtL utesluta bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966

melserna om tider för ingivande av förslag syntes kunna bedömas först

efter det erfarenhet vunnits av landstingens verksamhet efter de förordade

reformernas genomförande. Avslutningsvis anmärktes vid ifrågavarande

paragraf (21 §) bl. a., att landstingets ledamöter får besked om vilka ärenden

som skall behandlas vid mötet genom kungörelsen.

Propositionens förslag i här aktuella delar bifölls av riksdagen utan några

särskilda uttalanden (KU uti. nr 20).

Motionerna

I motionerna fästes uppmärksamheten främst på att landstingens ledamöter

enligt 21 § LtL måste avlämna förslag senast två månader före möte,

medan kungörelse om möte enligt 20 § inte behöver ske tidigare än fjorton

dagar före mötet. Det framhalls i huvudsak, att motionsrätten kan i praktiken

bli illusorisk genom att det inte alltid kan förutses två månader i förväg

vid vilken tidpunkt ett landstingsmöte kommer till stånd.

I motionerna I: 148 och II: 203 uttalas vidare, att det i fråga om oktobermötet

vore bättre med en fast tidsangivelse för sista motionsdag, då tvåmånadersregeln

medför en viss osäkerhet.

Utskottet

I förevarande motioner anföres väsentligen, att landstingsledamots förslagsrätt

kan bli illusorisk i praktiken genom att förslag måste avlämnas två

månader före möte, medan kungörelse om möte inte behöver utfärdas förrän

fjorton dagar före mötet. Motionärerna påkallar en översyn av landstingslagens

bestämmelser i syfte att undanröja de olägenheter, vartill dessa olika

tidsbestämningar skulle kunna leda.

Som framgått av redogörelsen ovan innebar 1965 års ändringar i landstingslagen

bl. a. en utvidgning av landstingsledamots förslagsrätt. Förslag

kan som förut väckas närsomhelst under året och kan också numera, till

skillnad mot vad tidigare gällde, behandlas av andra möten än det i oktober

månad. Den tvåmånadersfrist, som motionärerna pekar på, har betydelse

endast för rätten att få ett förslag behandlat av ett visst bestämt möte och

åsyftar att möjliggöra erforderlig beredning. Ett landsting äger dock rätt att

vid synnerliga skäl till behandling upptaga ett förslag, som väckts senare,

dock sist första dagen av mötet.

Det synes mot den angivna bakgrunden inte riktigt att uppfatta ifrågavarande

tvåmånadersregel som en sakligt omotiverad begränsning av ledamöternas

förslagsrätt. Snarare bör den ses som en ordningsregel, vilken infördes

för att säkerställa beredningen då förslagsrätten vidgades. Som framhölls i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966

5

förarbetena, bl. a. i Svenska landstingsförbundets remissyttrande över det

betänkande som låg till grund för 1965 års reformer, kan särskilda tidsfrister

för förslags väckande på längre sikt bli överflödiga, men i dagsläget, innan

erfarenhet vunnits av de nya bestämmelsernas tillämpning i praktiken,

synes det befogat att lagen upptar en regel i ämnet. Utskottet kan därför inte

tillstyrka motionerna i förevarande del.

I motionerna I: 148 och II: 196 förordas vidare, att en fast sista motionsdag

återinföres för landstingens oktobermöten. Utskottet kan inte dela motionärernas

mening, att tvåmånadersregeln skulle kunna leda till olägenheter

genom osäkerhet om när sista motionsdagen inträffar, utan avstyrker ifrågavarande

motioner även i denna del.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionerna I: 148 och II: 196 samt II: 203 inte måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson*, Erik Olsson, Carl

Albert Anderson, Dahlberg, fröken Stenberg* och herr Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,

Wahlund, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin

i Jönköping, Wennerfors, Keijer och Boo.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Torsten Andersson och Sveningsson, fröken Stenberg samt herrar

Wahlund, Hamrin i Jönköping och Keijer, vilka anfört:

Som framhållits i förevarande motioner kan landstingsledamots förslagsrätt

i praktiken komma att lida väsentliga intrång genom stadgandena om

att förslag skall ha ingetts två månader före mötets början, medan kungörelse

om möte inte behöver utfärdas förrän två veckor före dess början. Då

det ofta måste hända, att ledamöterna inte kan förutse mer än två månader

i förväg, när ett möte skall börja, kan de i realiteten gå förlustiga sin förslagsrätt.

Att väckta förslag kan bli föremål för behandling vid ett senare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966

möte undanröjer inte dessa olägenheter, då en ledamot uppenbarligen kan

ha ett berättigat intresse av att få ett förslag behandlat vid ett visst möte

utan sådant uppskov. Enligt vår mening måste det vara möjligt att utforma

sådana regler som tillgodoser dessa intressen utan att erforderlig beredning

av ärendena eftersätts. Vi anser sålunda att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1: 148 och

II: 196 samt II: 203, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

översyn av landstingslagens bestämmelser i syfte att, enligt

vad ovan anförts, bättre trygga ledamöternas förslagsrätt.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.