Utlåtande i anledning av motioner angående landstingsledamots förslagsrätt. Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft 1) de likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herrar Ferdinand Nilsson och Harald Pettersson och nr 196 i andra kammaren av herrar Gomér och Jonasson; samt 2) motionen nr 203 i andra kammaren av herrar Nyberg och Hamrin i Jönköping.
1966-02-15 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1966:8, Utlåtande i anledning av motioner angående landstingsledamots förslagsrätt. Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft 1) de likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herrar Ferdinand Nilsson och Harald Pettersson och nr 196 i andra kammaren av herrar Gomér och Jonasson; samt 2) motionen nr 203 i andra kammaren av herrar Nyberg och Hamrin i Jönköping.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966
1
Nr 8
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående landstingsledamots förslagsrätt.
Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft
1) de likalydande motionerna nr 148 i första kammaren av herrar Ferdinand
Nilsson och Harald Pettersson och nr 196 i andra kammaren av herrar
Gomér och Jonasson; samt
2) motionen nr 203 i andra kammaren av herrar Nyberg och Hamrin i
Jönköping.
I förstnämnda motioner hemställs, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om översyn av landstingslagens bestämmelser om
kallelse till landstingsmöte och om tid för ingivande av motion till landstingsmöte
i syfte att bättre trygga den enskilde landstingsmannens motionsrätt».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte
lämnas i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.
I den sistnämnda motionen hemställs, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om sådan omarbetning av landstingslagen, att
rätt att inge förslag till landstingsmöte i praktiken kan tillämpas på samma
sätt vid samtliga landstingsmöten som vid oktobermötet, och att förslag
därom snarast möjligt föreläggs riksdagen».
Gällande regler
Efter de ändringar, som genomfördes år 1965, innehåller landstingslagen
(LtL) i huvudsak följande bestämmelser om landstingsmöten och om landstingsledamots
förslagsrätt.
I 19 § LtL stadgas om landstingsmöten. Landsting skall sammanträda
första måndagen i oktober månad och i övrigt enligt den ordning som landstinget
bestämmer. Landstingsmöte skall även hållas när Kungl. Maj :t omedelbart
eller på framställning av länsstyrelsen förordnar därom eller förvaltningsutskottet
eller minst en tredjedel av landstingets ledamöter begär
det eller landstingets ordförande finner det behövligt. I dessa fall bestämmer
ordföranden tid för mötet.
Kungörelse om landstingsmöte med uppgift om tid och plats för mötet
och om de ärenden, som därvid skall behandlas, skall enligt 20 § LtL utfärdas
av ordföranden minst fjorton dagar före mötet.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr S
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966
Om rätt att väcka förslag vid landstingsmöte stadgas i 21 § LtL. Sådan
rätt tillkommer bl. a. landstingets ledamöter. Dessa skall avlämna sina förslag
till landstingskansliet senast två månader före mötets början. Landstinget
äger dock, när synnerliga skäl föranleder det, till behandling upptaga
förslag, som blivit väckt senare, dock sist på mötets första dag.
1965 års lagändringar och deras förarbeten
Före 1965 års lagändringar innehöll LtL följande bestämmelser i de hänseenden
som här är aktuella. Enligt 19 § skulle landsting sammanträda till
lagtima möte den första måndagen i oktober månad varje år. Till urtima
möte skulle landsting enligt 21 § sammanträda, då tinget eller dess förvaltningsutskott
beslöt därom för handläggning av vissa bestämda ärenden
samt då Ivungl. Maj :t omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen
förordnade om sådant möte. Ledamot av landstinget ägde enligt 20 § rätt
att väcka förslag vid lagtima möte. Sådant förslag skulle avlämnas till
landstingskansliet senast den 15 augusti. Landstinget ägde likväl då som
nu att, om synnerliga skäl föranledde det, till behandling upptaga förslag,
som blivit väckt senare, dock sist på mötets första dag. Vid urtima möte fick
enligt 21 § inga andra ärenden företagas till avgörande än de, för vilkas
handläggning landstinget blivit sammankallat eller som länsstyrelsen enligt
den om mötet utfärdade kungörelsen särskilt hänskjutit till landstingets
prövning.
De lagändringar år 1965, som i detta sammanhang är av betydelse, ingick
som ett led i de reformer, vartill landstingsutredningens översyn av landstingens
organisation och arbetsformer ledde. Avskaffandet av skillnaden
mellan lagtima och urtima möten utgjorde en viktig del av dessa reformer.
Visserligen befanns det nödvändigt att även fortsättningsvis föreskriva skyldighet
för landstingen att sammanträda till ett »ordinarie» möte i oktober
månad, men LtL:s äldre konstruktion, enligt vilken andra möten framstod
som undantagsföreteelser i särskilda fall, ändrades såsom inte längre motsvarande
de uppgifter som ankommer på landstingen och de krav på funktionsduglighet
som därav följer. En konsekvens av att skillnaden mellan
lagtima och urtima möten borttogs blev, att förslagsrätten vid andra möten
än det i oktober månad vidgades. Ur förarbetena må följande antecknas om
sistnämnda fråga.
I sitt betänkande föreslog landstingsutredningen (SOU 1963: 64, s. 131 f),
att det inte skulle göras någon principiell skillnad i fråga om ärendenas
anhängiggörande vid olika möten. Det låg enligt utredningen i sakens natur,
att rätten att väcka förslag måste få samma omfattning vid andra möten
som vid oktobermötet, om landstingen skulle vara betjänta av att kunna
ha flera möten än ett om året. I fråga om tidsgränser för förslagsrätten för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966
3
ordade utredningen, att i LtL endast skulle upptagas en bestämmelse om
att förslag till oktobermötet skulle ha avlämnats den 15 augusti. Härom anfördes
i betänkandet, såvitt nu är av betydelse:
Om någon åtskillnad inte skall göras beträffande sätten att anhängiggöra
ärende hos landstinget kan ifrågasättas nödvändigheten och värdet av de
tidsgränser, som nu finns för förslags väckande. Avgörande för förslagets
behandling vid landstingsmöte måste i princip vara att det angivits i kungörelsen
om mötet. I det fall landsting kommer att sammanträda endast till
möte i oktober månad synes det dock vara lämpligt att förslag till detta möte
av länsstyrelse och förvaltningsutskott samt landstingsman fortfarande avlämnas
senast den 15 augusti. Förvaltningsutskottets nu\arande möjlighet
att även därefter, dock senast fjorton dagar före mötets början, väcka förslag,
bör givetvis inte rubbas. Visserligen har, som nyss nämnts, den 15
augusti ansetts vara i senaste laget för ärendes anhängiggörande, men utredningen
finner att detta datum kan godtagas, särskilt som landstinget
enligt utredningens förslag kan förlägga sitt möte till senare dag i oktober
månad än vad som nu gäller.
Om remissyttrandena på ifrågavarande punkt kan ur propositionen till
1965 års riksdag (nr 61, s. 80) inhämtas följande. Två landsting uttalade,
att endast förvaltningsutskottet borde ha förslagsrätt vid annat möte än det
i oktober månad. I fråga om tiden för väckande av förslag ansag en länsstyrelse
och Svenska stadsförbundet, att behov av reglering inte förelåg.
Svenska landstingsförbundet ifrågasatte behovet av särskilda tidsfrister, om
man på längre sikt får ett system med regelmässigt flera sammanträden
per år, men tillstyrkte i nuläget, att tiden för väckande av förslag skulle anges
i LtL. Enligt kammarkollegiet och en länsstyrelse borde tiden för förslags
väckande anges också för andra möten än det i oktober månad. Flera
länsstyrelser och huvudparten av landstingen uttalade, att det behövdes
längre tid för beredningen av ingivna förslag än LtL:s dåvarande regler
medgav. I fråga om oktobermötet fann Svenska landstingsförbundet, en
länsstyrelse och sju landsting, att den 1 augusti var den senaste dag som
kunde godtagas, medan en länsstyrelse och två landsting förordade den lo
juli och tre landsting den 1 juli.
1 propositionen (s. 81 f) antecknade departementschefen på den här berörda
punkten, att de flesta remissinstanserna var eniga om att det behövdes
längre tid för handläggningen än som gällande bestämmelser om förslag
till lagtima möte ledde till. I allmänhet syntes man vid bedömningen
ha utgått från erfarenheterna i fråga om lagtima möte. I anledning härav
framhöll departementschefen, att de framlagda förslagen syftade till att
undvika den anhopning av ärenden som brukat ske vid lagtima möten. Oktobermötet
borde i huvudsak ägnas åt utgifts- och inkomststaten, medan
andra ärenden lämpligen kunde upptagas vid annat möte. Med hänsyn härtill
föreslogs en föreskrift om att ifrågavarande förslag skall ges in senast
två månader före landstingsmötes början för att kunna behandlas vid mötet.
Den i några remissvar väckta frågan om att ur LtL utesluta bestäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966
melserna om tider för ingivande av förslag syntes kunna bedömas först
efter det erfarenhet vunnits av landstingens verksamhet efter de förordade
reformernas genomförande. Avslutningsvis anmärktes vid ifrågavarande
paragraf (21 §) bl. a., att landstingets ledamöter får besked om vilka ärenden
som skall behandlas vid mötet genom kungörelsen.
Propositionens förslag i här aktuella delar bifölls av riksdagen utan några
särskilda uttalanden (KU uti. nr 20).
Motionerna
I motionerna fästes uppmärksamheten främst på att landstingens ledamöter
enligt 21 § LtL måste avlämna förslag senast två månader före möte,
medan kungörelse om möte enligt 20 § inte behöver ske tidigare än fjorton
dagar före mötet. Det framhalls i huvudsak, att motionsrätten kan i praktiken
bli illusorisk genom att det inte alltid kan förutses två månader i förväg
vid vilken tidpunkt ett landstingsmöte kommer till stånd.
I motionerna I: 148 och II: 203 uttalas vidare, att det i fråga om oktobermötet
vore bättre med en fast tidsangivelse för sista motionsdag, då tvåmånadersregeln
medför en viss osäkerhet.
Utskottet
I förevarande motioner anföres väsentligen, att landstingsledamots förslagsrätt
kan bli illusorisk i praktiken genom att förslag måste avlämnas två
månader före möte, medan kungörelse om möte inte behöver utfärdas förrän
fjorton dagar före mötet. Motionärerna påkallar en översyn av landstingslagens
bestämmelser i syfte att undanröja de olägenheter, vartill dessa olika
tidsbestämningar skulle kunna leda.
Som framgått av redogörelsen ovan innebar 1965 års ändringar i landstingslagen
bl. a. en utvidgning av landstingsledamots förslagsrätt. Förslag
kan som förut väckas närsomhelst under året och kan också numera, till
skillnad mot vad tidigare gällde, behandlas av andra möten än det i oktober
månad. Den tvåmånadersfrist, som motionärerna pekar på, har betydelse
endast för rätten att få ett förslag behandlat av ett visst bestämt möte och
åsyftar att möjliggöra erforderlig beredning. Ett landsting äger dock rätt att
vid synnerliga skäl till behandling upptaga ett förslag, som väckts senare,
dock sist första dagen av mötet.
Det synes mot den angivna bakgrunden inte riktigt att uppfatta ifrågavarande
tvåmånadersregel som en sakligt omotiverad begränsning av ledamöternas
förslagsrätt. Snarare bör den ses som en ordningsregel, vilken infördes
för att säkerställa beredningen då förslagsrätten vidgades. Som framhölls i
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966
5
förarbetena, bl. a. i Svenska landstingsförbundets remissyttrande över det
betänkande som låg till grund för 1965 års reformer, kan särskilda tidsfrister
för förslags väckande på längre sikt bli överflödiga, men i dagsläget, innan
erfarenhet vunnits av de nya bestämmelsernas tillämpning i praktiken,
synes det befogat att lagen upptar en regel i ämnet. Utskottet kan därför inte
tillstyrka motionerna i förevarande del.
I motionerna I: 148 och II: 196 förordas vidare, att en fast sista motionsdag
återinföres för landstingens oktobermöten. Utskottet kan inte dela motionärernas
mening, att tvåmånadersregeln skulle kunna leda till olägenheter
genom osäkerhet om när sista motionsdagen inträffar, utan avstyrker ifrågavarande
motioner även i denna del.
Utskottet hemställer sålunda,
att motionerna I: 148 och II: 196 samt II: 203 inte måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1966
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson*, Erik Olsson, Carl
Albert Anderson, Dahlberg, fröken Stenberg* och herr Tistad; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,
Wahlund, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin
i Jönköping, Wennerfors, Keijer och Boo.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Torsten Andersson och Sveningsson, fröken Stenberg samt herrar
Wahlund, Hamrin i Jönköping och Keijer, vilka anfört:
Som framhållits i förevarande motioner kan landstingsledamots förslagsrätt
i praktiken komma att lida väsentliga intrång genom stadgandena om
att förslag skall ha ingetts två månader före mötets början, medan kungörelse
om möte inte behöver utfärdas förrän två veckor före dess början. Då
det ofta måste hända, att ledamöterna inte kan förutse mer än två månader
i förväg, när ett möte skall börja, kan de i realiteten gå förlustiga sin förslagsrätt.
Att väckta förslag kan bli föremål för behandling vid ett senare
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1966
möte undanröjer inte dessa olägenheter, då en ledamot uppenbarligen kan
ha ett berättigat intresse av att få ett förslag behandlat vid ett visst möte
utan sådant uppskov. Enligt vår mening måste det vara möjligt att utforma
sådana regler som tillgodoser dessa intressen utan att erforderlig beredning
av ärendena eftersätts. Vi anser sålunda att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1: 148 och
II: 196 samt II: 203, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
översyn av landstingslagens bestämmelser i syfte att, enligt
vad ovan anförts, bättre trygga ledamöternas förslagsrätt.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.