Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa militära markersättningsfrågor i Övre Norrland.

1966-11-01 · 8 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1966:130, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa militära markersättningsfrågor i Övre Norrland.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1900

1

Nr 130

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa militära

markersättningsfrågor i Övre Norrland.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. (I: 369) och den andra inom andra kammaren

av herr Larsson i Hedenäset in. fl. (11:448), har hemställts att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhalla om skyndsam utredning

och därav föranledda förslag syftande till undanröjande av de olägenheter

och intrång som vållats fastighetsägare i övre Norrland i samband

med de förvärv av mark respektive nyttjanderätt som för kronans räkning

skett genom 1942 års militära markersättningsnämnd och 1944 års inarkersättningsdelegerade.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen II: 448.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

utlåtanden avgivits av överbefälhavaren efter hörande av militärbefälhavaren

för VI. militärområdet och länsstyrelsen i Norrbottens län, som

överlämnat yttrande av lantbruksnämnden i länet. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I en vid 1956 års riksdag väckt motion framlades förslag om en

översyn beträffande vissa av 1942 års militära markersättningsnämnd

under 1940-talet inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens län

i syfte att möjliggöra ett återförande av dessa områden till de ursprungliga

fastigheterna eller tillförande till desamma av annan tillgänglig skogsmark

i motsvarande utsträckning. I sitt över motionen avgivna, av riksdagen godkända

utlåtande nr 174 framhöll utskottet att enligt vad chefen för försvarsstaben

i samråd med fortifikationsförvaltningen uttalat ifrågavarande

markområden vore av väsentlig betydelse från försvarssynpunkt. Någon

återgång av denna mark till de ursprungliga ägarna syntes utskottet därför

icke böra ifrågakomma. Med anledning av det i motionen jämväl väckta

förslaget om en allmän omprövning av de en gång träffade uppgörelserna

— avseende närmast en omräkning av utgivna ersättningsbelopp — fann

utskottet i likhet med chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen

samt försvarets fastighetsnämnd en sådan åtgärd icke tillrådlig

med hänsyn till den prejudicerande verkan en sådan omräkning skulle få

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 6 samt. Nr 130

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1966

beträffande andra fastighets- och nyttjanderättsförvärv. I syfte att mildra

olägenheterna av kronans disposition av ifrågavarande markområden hade

chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen funnit en tänkbar

utväg vara att till vederbörande fastighetsägare återställa avverkningsrätten

till skogen på de arrenderade markområdena respektive upplåta avverkningsrätt

till ägarna av de stamfastigheter, från vilka markområden försålts

till kronan. Försvarets fastighetsnämnd uttalade i anledning härav,

att den icke hade något att erinra mot att en utredning verkställdes i syfte

att närmare undersöka om ifrågavarande åtgärd kunde leda till åsyftat resultat

och vore praktiskt genomförbar. Utskottet förutsatte, att Kungl. Maj :t

ägnade denna fråga uppmärksamhet och att frågan, på sätt Kungl. Maj :t

funne lämpligt, bleve föremål för närmare undersökning.

Kungl. Maj:t uppdrog åt chefen för försvarsstaben att verkställa en sådan

utredning, som slutfördes år 1959. Sedan ärendet remissbehandlats

beslöt Kungl. Maj :t år 1964 att icke vidtaga någon åtgärd i anledning av utredningen.

Av densamma framgick bl. a. att det från militär synpunkt vore

möjligt att upplåta (återställa) avverkningsrätten till de f. d. fastighetsägarna

(fastighetsägarna) men att detta måste ske under förutsättningar,

som varierade från fall till fall. Då den avverkning, som kronan genomfört

på de förvärvade (arrenderade) områdena, avsevärt växlat skulle detta

kunna leda till att de förmenta orättvisor, som bleve en följd av här ifrågavarande

förvärv av äganderätt och nyttjanderätt, kunde komma att ytterligare

öka.

I sitt över nämnda utredning avgivna yttrande uttalade försvarets fastighetsnämnd,

att det vore nödvändigt att skilja mellan den mark kronan förvärvat

med äganderätt och den som kronan arrenderat med nyttjanderätt.

Mark av förstnämnda slag har kronan förvärvat icke endast i övre Norrland

utan även i praktiskt taget alla delar av landet. Med hänsyn till penningvärdeförsämringen

och den accentuerade uppgången av skogspriserna under

den sista tioårsperioden skulle enligt fastighetsnämnden ett beslut om rätt

för nu ifrågavarande fastighetsägare att få del av avkastningen medföra

prejudicerande verkningar av betydande räckvidd. Vad beträffar mark, som

kronan förvärvat med full dispositionsrätt, syntes enligt fastighetsnämndens

mening den omständigheten att sådan dispositionsrätt till skog på arrenderade

markområden så gott som uteslutande förekomme i övre Norrland

ge möjlighet att utan prejudicerande verkningar tillmötesgå ägarna till

de arrenderade markområdena. Svårigheten vore emellertid att finna någon

lämplig form härför. Nämnden uttalade i anslutning härtill att det utan

svårighet för försvaret kunde utfärdas förbud mot all annan avverkning

å den arrenderade marken än sådan, som vore oundgängligen erforderlig

från militär eller skoglig synpunkt. Av överbefälhavarens yttrande över

de nu föreliggande motionerna framgår att fortifikationsförvaltningen

år 1964 utfärdat sådant förbud.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1000 3

I sitt yttrande över dessa motioner vidhåller länsstyrelsen i Norrbottens

län sin tidigare uppfattning att det finnes starka skäl för att lamna lfragavarande

fastighetsägare kompensation för de gjorda upplåtelserna. Kompensationen

bör, såvitt avser försålda områden och där åtskilliga fastigheter

kunna ha hytt ägare under åren, lämnas i form av allmänna åtgärdei,

som äro ägnade att främja skogsbruket, såsom l. ex. förbättring av vagar

och transportförhållanden inom områdena. Beträffande de arrenderade områdena

böra fastighetsägarna — efter hand eller vid arrendetidens utgång

—tillföras nettobehållningen av den skogsavverkning, som sker på vederbörandes

område.

I likhet med överbefälhavaren delar utskottet fastighetsnämndens uppfattning

att beträffande mark, som kronan förvärvat med äganderätt, fragan

om särskild kompensation till förutvarande markområdesägare icke

bör bli föremål för ytterligare prövning.

Såsom överbefälhavaren framhållit torde länsstyrelsens förenämnda förslag

i fråga om viss kompensation, då det gäller de arrenderade områdena,

icke ha varit föremål för undersökning i samma utsträckning som Övriga

framförda förslag. Ehuru det icke bör ifrågakomma att avsteg göres från

ingångna avtal vill utskottet i likhet med överbefälhavaren och med hänsyn

till de speciella omständigheter, som kunna ha förelegat, icke motsätta sig

att detta spörsmål, på sätt Kungl. Maj :t finner lämpligt, må bli föremål för

prövning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 369 och

II: 448, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 1 november 1966

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herr Näsström, fröken Andersson, herrar

Ivar Johansson, Per Jacobsson, Virgin, Svensson, Söderberg, Harry Carlsson,

Bertil Petersson, Herbert Larsson, Hjorth och Rönnberg; samt

från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Blidfors,

Almgren, Mellqvist, fröken Elmén, herrar Bergman, Nihlfors, Lindholm,

Johansson i Norrköping, Gustafsson i Kårby, Gustafsson i Uddevalla,

Nelander, Mattsson och Petersson.

Reservation

av herr Petersson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1966

Bilaga

överbefälhavaren (14.9.1966)

Problemkomplexet ang. vissa militära markersättningsfrågor i övre Norrland

har tidigare behandlats av riksdagen. Med anledning av motion AK

1956: 72 infordrades genom FöD skr 26/5 1956 chefens för försvarsstaben

yttrande. Detta översändes till riksdagens statsutskott med skr. Fst/A 17/9

1956 nr 6:16.

I kbr. 8/3 1957 uppdrogs åt chefen för försvarsstaben att utreda i vad

mån förutsättningar från militära synpunkter fanns att vad beträffar

vissa av 1942 års militära markersättningsnämnd (sedermera 1944 års

markersättningsdelegerade) inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens

län till vederbörande fastighetsägare återställa avverkningsrätten

på de arrenderade markområdena respektive upplåta avverkningsrätt till

ägarna av de stamfastigheter, från vilka markområdena sålts till kronan.

Utredningen överlämnades till Konungen av chefen för försvarsstaben

med skr. Fst/A 29/12 1959 nr 10:5. Kungl. Maj :t beslöt sedermera 6/5

1964 att icke vidtaga någon åtgärd i frågan.

Av utredningen framgick bl. a.

att de områden som berörs omfattar 5 530 har. Totalt berörs 880 olika

fastighetsägare, varav 305 beträffande den förvärvade och 575 beträffande

den arrenderade marken;

att de militära betingelserna att återställa (upplåta) avverkningsrätten

sammanhänger med skogens maskerande (skylande) verkan. Skog, som

finns i de militära anläggningarnas grannskap, måste skötas på ett sådant

sätt att icke systemet i befästningsanläggningarna framträder. Avverkningen

måste här anpassas såväl till skogens utseende närmast intill befästningarna

som till dess utseende på längre bort belägna avsnitt (skogsområden

utanför den militärt disponerade marken). De skogsvårdande faktorerna

får betydelse först i andra hand. Vissa smärre områden har slutligen

en sådan militär betydelse, att personal som icke tillhör försvarsväsendet,

av säkerhetsskäl icke bör medgivas tillträde till desamma;

att en indelning av de ifrågavarande markområdena i fyra grupper

gjordes.

1) »inaktuella lägerområden» — där avverkningsrätten kan upplåtas

utan några som helst inskränkningar,

2) »aktuella lägerområden» — där avverkningens omfattning och tidpunkten

för densamma måste bestämmas av de militära myndigheterna,

3) »befästningsområden (utom skansar)» —- där avverkningsrätten kan

upplåtas enligt samma betingelser som för »aktuella lägerområden»,

4) »skansar» — inom vilka områden av säkerhetsskäl tillträde icke bör

medgivas annan än inom försvaret anställd personal. Någon avverkning

av ekonomisk betydelse torde icke komma att äga rum inom dessa områden;
att

chefen för försvarsstaben bedömde att det med möjliga åtgärder icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr till) år

med säkerhet kommer att gå att helt undanröja den irritatjon ™e»an

tolkning och försvarsmakt, varom talas i den motion (AK 19.»6. 72), som

'''' ’ A vverk n i n gen! "som'' k ron a n genomfört på de förvärvade (arrenderade)

områdena, växlar avsevärt. Detta kan komma alt leda till att de förmenta

orättvisor, som hlev en följd av här ifrågavarande forvarv av aganderatt

och nyttjanderätt, kan komma att öka ytterligare;

att det är föga troligt att annat än ett litet fåtal fastighetsägare (f. d.

fastighetsägare) under senare år har känt missnöje med de avtal som

tecknades för över 15 år sedan. Om frågan nu åter rivs upp utan att kunna

lösas på ett för alla parter tillfredsställande satt, kommer detta att ge ny

näring åt det eventuella missnöjet. . ,

Motionen säger i sin beskrivning av hur utredningen tillkommit och

remissbehandlingen av densamma hl. a. att »utredningsuppdraget darmed

gavs åt den myndighet vars underställda instanser handlagt de ärenden

som ingick i utredningsuppdraget». 1942 års militära markersattnmgsnämnd

tillsattes emellertid av Kungl. Maj ;t. Denna nämnd antog sedermera

benämningen 1944 års markersättningsdelegerade, när den fullgjorde vissa

uppdrag, som — enligt medgivande av Kungl. Maj :t — anförtroddes nämnden

av dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse. Nämnden och

delegerade var således icke några försvarsstaben underställda mstanser.

I motionen framhålls vidare att någon närmare och sammanfattande avvägning

av de förslag till lösning, som förts fram icke redovisats, överbefälhavaren

vill här hänvisa till det underdåniga utlåtande över utredningen,

som försvarets fastighetsnämnd avgivit 4/3 1961. Enligt överbefälhavarens

uppfattning redovisas i utlåtandet en allvarlig och noggrann provning

av framförda förslag till lösning. Av fastighetsnämndens utlåtande

framgår att nämnden anser det nödvändigt att skilja mellan å ena sidan

den mark kronan förvärvat med äganderätt och å andra sidan den mark

kronan arrenderar med full nyttjanderätt. Nämnden anför sålunda bl. a.

följande: . ..

»Vad först angår den av kronan förvärvade marken maste vid bedömandet

av länsstyrelsens förslag beaktas att kronan under och efter andra

världskriget förvärvat ett stort antal fastigheter med ofta betydande skogstillgångar

icke endast i Övre Norrland utan även i praktiskt taget alla delar

av landet. Med hänsyn till penningvärdeförsämringen och den särskilt

under sista tioårsperioden accentuerade uppgången av skogspriserna kan

sannolikt på många andra håll påvisas en för säljaren ogynnsam relation

mellan å ena sidan den erlagda köpeskillingen och å andra sidan det stegrade

värdet å den försålda skogen av liknande slag som den som förekommit

i Övre Norrland. Det synes därför icke möjligt att låta de här ifrågavarande

fastighetsägarna få del av avkastningen från skogen utan att en

sådan åtgärd skulle få prejudicerande verkningar av betydande räckvidd.»

Av fastighetsnämndens utlåtande framgår jämväl att statsutskottet i sitt

utlåtande över motionen 1956 (l:a avd. 174/1956) beträffande en ifrågasatt

omräkning av utgivna ersättningsbelopp icke fann en sådan åtgärd

tillrådlig med hänsyn till den prejudicerande verkan densamma skulle få.

Överbefälhavaren delar helt dessa synpunkter och anser med hänsyn

härtill beträffande mark som kronan förvärvat med äganderätt att det

icke bör bli föremål för någon prövning huruvida och i vilken form ytterligare

ersättning eventuellt skulle kunna ske till förutvarande markområdesägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1966

I fastighetsnämndens utlåtande tas sedan problemet upp med mark som

kronan förvärvat med full dispositionsrätt. Nämnden anför: »Den ersättning,

som utgavs till markägarna, avvägdes givetvis med beaktande av den

omfattande dispositionsrätt, som kronan förskaffade sig, men uppenbarligen

kan den oinskränkta dispositionsrätten i och för sig ge anledning till

missnöje. Den omständigheten att dylik dispositionsrätt till skog på arrenderade

markområden så gott som uteslutande förekommer i här berörda

bygder synes ge möjlighet att utan prejudicerande verkningar tillmötesgå

ägarna till de arrenderade markområdena. Svårigheten är emellertid

att finna någon lämplig form härför.»

Fastighetsnämnden granskar sedan de olika förslag till lösning som

Iramförts, men finner att ingen av antydda utvägar kan anses ur rättvisesynpunkt

tillfredsställande.

I sin sammanfattning av utlåtandet anför nämnden bl. a.: »För att emellertid

ägarna till de arrenderade markområdena skall få en bättre ställn*ng

gentemot kronan i vad avser det framtida ekonomiska utbytet av skogen

å dessa områden anser nämnden det utan olägenhet för försvaret

kunna utfärda förbud mot all annan avverkning å den arrenderade marken

än sådan, som är oundgängligen erforderligt ur militär eller skoglig

synpunkt.»

Överbefälhavaren vill i detta sammanhang framhålla att något sådant

lörbud icke utfärdats av Kungl. Maj :t. Fortifikationsförvaltningen föreskrev

emellertid i september 1956 att avverkningar t. v. icke fick ske varken

på av kronan med äganderätt innehavd mark eller på av kronan arrenderad

mark utan förvaltningens medgivande i varje särskilt fall.

Sedan Kungl. Maj :t, jämlikt ämbetsskrivelse 6/5 1964, förklarat sig

tinna vad i ärendet förekommit icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd,

meddelade fortifikationsförvaltningen till befälhavaren för Kalix försvarsområde

i skr. 26/5 1964 följande:

1. Awerkningsförbudet upphävs beträffande all ifrågavarande, av kronan

med äganderätt innehavd mark.

2. Beträffande skogar på av kronan arrenderad mark må intill arrendetidens

utgång endast vidtagas sådana avverkningsåtgärder, som är oundgängligen

erforderliga ur militär eller skoglig synpunkt. Fråga om behovet

av sådan avverkning skall i varje särskilt fall underställas FortF för

prövning.

I motionen FK 1966: 369 och AK 1966: 448 framhålls att en av de möjligheter

att mildra olägenheterna av kronans disposition av ifrågavarande

markområden — och som har diskuterats i de avgivna remisserna över utredningen

— är att markområden, som ej längre erfordras för försvarets

behov, skall återgå till de ursprungliga fastighetsägarna. Rörande detta vill

överbefälhavaren till en början erinra om att fortifikatoriska försvarsanläggningar

i fred alltfort utbyggs i Övre Norrland. Utbyggnad sker i den

takt som tillgängliga medel — bl. a. från AMS — medger. För att i ett beredskapsläge

snabbt kunna tillgodose kravet på ökad utbyggnadstakt måste

markområden, som nu icke rymmer befästningar (skansar), därför kunna

omedelbart disponeras av kronan, överbefälhavaren vill i anslutning härtill

understryka följande som framfördes i chefens för försvarsstaben yttrande

17/9 1956:

»Det synes otvetydigt att de markområden, som avses i motionen sålunda

måste tillmätas en väsentlig betydelse ur försvarssynpunkt och att

de bästa handlingsmöjligheterna beroende på det utrikespolitiska läget och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 196ti

de ekonomiska betingelserna säkerställas genom all dessa områden kunna

som hittills disponeras av försvaret med äganderätt eller långfristig nyttjanderätt.

Ur försvarets synpunkt synes därför nödvändigt att motsätta sig

att den mark, som nu disponeras av kronan, återgår till de ursprungliga

ägarna.»

Både i försvarsstabens utredning och i remissbehandlingen av denna

har prövats olika vägar att nå eu lösning rörande ersättningsfrågorna.

I motionen FK 1966: 369 och ÅR 1966: 448 begärs nu en ny utredning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker i sitt yttrande till överbefälhavaren

en ny förutsättningslös utredning samtidigt som den vidhåller sin

tidigare i underdåniga utlåtanden redovisade uppfattning.

överbefälhavaren "kan icke finna att några nya omständigheter tillkommit

sedan 1964 som motiverar en förnyad utredning, varför förslaget om

en sådan avstyrkes.

I sitt utlåtande 17/12 1962 för dock länsstyrelsen i Norrbottens län fram

ett reviderat förslag till lösning, innebärande att fastighetsägarna — efter

hand eller vid arrendetidens utgång — skulle tillföras nettobehållningen av

den skogsavverkning, som sker på vederbörandes område. Detta förslag

har —• såvitt det är känt för överbefälhavaren — icke varit föremål för

undersökning i samma utsträckning som övriga tidigare framförda förslag,

överbefälhavaren vill därför icke motsätta sig att en till detta förslag begränsad

prövning genomföres. Denna prövning bör ske genom Kungl. Maj :ts

försorg.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet biträder överbefälhavarens

utlåtande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (19.8.1966)

I underdåniga utlåtanden den 27 juli 1960 och den 17 december 1962

har länsstyrelsen redovisat sin uppfattning i den av de nu aktuella motionerna

berörda frågan samt därtill framlagt förslag till lösning av frågan

om kompensation åt berörda fastighetsägare. Utlåtandena bifogas.1

Länsstyrelsen vidhåller sin uppfattning, att starka skäl föreligger att

lämna de fastighetsägare i Norrbotten, som under 1940-talet sålde eller

arrenderade skogsområden till kronan, kompensation för de gjorda upplåtelserna.

Såsom länsstyrelsen i utlåtande den 17 december 1962 föreslagit

bör kompensationen lämnas, såvitt avser försålda områden, i form av

allmänna åtgärder, som är ägnade att främja skogsbruket, och såvitt gäller

arrenderade områden i form av direkt ersättning för avverkad skog. Då

avverkning på arrenderad mark enligt vad som framgår av försvarsstabens

utredning angående »Avverkningsrätten på vissa fastigheter i övre Norrland»

(sid. 7 och 8 »Avverkningsförhållanden») hittills varit obetydlig,

torde det icke finnas anledning att befara att länsstyrelsens förslag skulle

medföra komplikationer ur rättvisesynpunkt.

Länsstyrelsen tillstyrker motionärernas förslag om utredning. Utredningen

bör enligt länsstyrelsens mening vara förutsättningslös.

1 Ej här medtagna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1960

Lantbruksnämnden i Norrbottens län (9.8.1966)

Lantbruksnämnden har den 4 maj 1960 lämnat yttrande i motsvarande

ärende, vilket yttrande bifogas i avskrift.1

Lantbruksnämnden, hemställde genom skrivelse den 13 juni 1963 se

bifogad avskrift2 — hos militärbefälhavaren i Boden att få förvärva fastigheterna

Puostijärven—Alapää 6:3, 9:4, 9:5 samt Ekfors 1: 2 i Hietaniemi

socken om totalt 49,6 ha, för att infoga fastigheterna i en planerad gemensamhetsskog

i vilken de skulle utgjort ett värdefullt tillskott. Framställningen

gav inget positivt resultat, men gemensamhetsskogen är bildad och

avyttrad.

Lantbruksnämnden vill understryka vad nämnden uttalade i sin skrivelse

av den 4 maj 1960. Därutöver vill nämnden anföra följande.

Totalt omfattar de av de militära myndigheterna disponerade områdena

öster om Luleälven 5 530 ha till största delen skogsmark, dvs. en areal som

ungefär motsvarar skogstillgången i en medelstor jordbruksby i Norrbottens

kustland. Huvudparten av dessa arealer ligger inom områden där det

med hänsyn till näringslivets ensidiga struktur är nödvändigt att på allt

sätt erbjuda arbetskraften produktiv och lönsam sysselsättning, t. ex. genom

skapandet av bärkraftiga jord- och skogsbruksenheter. Sammanlagt

kan de här ifrågavarande områden bedömas ge en skogsavkastning som

med tanke på arbetskraftsbehovet skulle vara i storleksordningen 10-årsarbetare.

Även om avverkning tidvis sker också under nuvarande förhållanden,

torde den endast innebära sporadiska arbetsmöjligheter för ortsborna.

Utöver ovannämnda tillskott till sysselsättningen skulle, om de militära

områdena kunde tillföras angränsande marker, genom försäljning eller

genom upplåtelse av avverkningsrätt, även en gynnsam effekt av bättre arrondering

och bättre driftsplanering erhållas.

Lantbruksnämnden anser därför att starka skäl talar för att frågan

prövas på nytt. Därvid bör inga inskränkningar göras i förhand, utan också

mark som nu äges av Kronan bör bli föremål för prövning. Inaktuella områden,

antingen de arrenderas eller äges av Kronan, bör kunna avyttras

eller upplåtas med avverkningsrätt. Lantbruksnämnden kan ej heller finna

annat än att en sådan åtgärd ur rättvisesynpunkt måste vara bättre än att

dessa områden skall behållas av Kronan om de inte längre behövs för försvarsändamål.

I motionen framföres ett förslag att eventuell kompensation till tidigare

markägare skulle kunna lämnas exempelvis från lantbruksnämndens fastighetsinnehav.

Till detta får lantbruksnämnden anföra att nämndens innehav

ju i första hand användes för strukturrationalisering av det enskilda

jord- och skogsbruket och därför tillföres bestående enheter, oavsett om

dessa har något anspråk på kompensation för mark som upplåtits för militärt

ändamål eller ej. Skulle det bli aktuellt med anspråk av lantbruksnämndens

fastighetsinnehav till icke bestående och icke aktiva enheter, bör

detta krav vägas mot rationaliseringsbehovet hos de bestående enheterna

och sålunda prövas från fali till fall.

Med hänsyn till det ovan anförda får lantbruksnämnden tillstyrka den i

motionen föreslagna utredningen samt att denna utredning därvid även

beaktar behovet av storleks- och strukturrationalisering av jord- och skogsbruket

inom berörda områden.

1 Ej här medtaget.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:322 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa militära markersättningsfrågor i övre Norrland. a1 i texten