Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vuckta motioner angående utbyggnaden av allmänflygfälten.

1966-11-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1966:132, Utlåtande i anledning av vuckta motioner angående utbyggnaden av allmänflygfälten.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 132 ur WtUi

9

Nr 132

Utlåtande i anledning av vuckta motioner angående utbyggnaden

av allmänflygfälten.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Sundin (I: 450) och den andra inom andra kammaren av herrar Nilsson i

Tvärålund och Börjesson i Falköping (II: 547) har hemställts att riksdagen

hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om olika åtgärder

som kan stimulera en planmässig och snabb utbyggnad av allmänflygfälten

enligt i motionerna angivna riktlinjer.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde få

hänvisas till motionen I: 450.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från luftfartsstyrelsen. Därjämte har på utskottets

begäran Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och

Kungl. Svenska Aeroklubben (KSAK) yttrat sig i ärendet. Se Bilaga till

detta utlåtande.

Utskottet. I yttrandena över förevarande motioner har Svenska stadsförbundet

funnit goda skäl föreligga för en utredning av den ändamålsenliga

utvecklingen av flygplatsanläggningar i landet och om hur denna utveckling

bör stödjas, medan KSAK ansett utredningen i första hand böra avse

behovet av flygplatser, varvid först regionala utredningar därom bör komma

till stånd och sedan en härpå grundad utredning på riksplanet genomföras.

Luftfartsstyrelsen och Svenska kommunförbundet däremot har icke

funnit någon särskild utredning erforderlig. Luftfartsstyrelsen har därvid

erinrat om att frågan om finansieringen av allmänflygplatsernas utbyggnad

samt ansvaret för flygplatsernas drift komme att behandlas av 1963

års luftfartsutredning.

Sistnämnda utredning har numera slutfört sitt arbete och avgivit ett betänkande,

benämnt Luftfartsverkets ekonomi och organisation (SOU

1966: 34). Häri redovisas bl. a. utredningens ställningstaganden till frågorna

om den framtida utbyggnaden av s. k. primär- och sekundärflygplatser

samt finansieringen av utbyggnaden, m. m. Då i samband med prövningen

härav de av motionärerna aktualiserade frågorna torde komma att upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 132 år 1966

tagas till behandling finner utskottet anledning inte föreligga att från riksdagens

sida f. n. begära ytterligare utredning i ämnet.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 450 och 11:547 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 november 1966

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 131.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 132 år 19(>C>

11

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 450 och II: 547

Luftfartsstyrelsen (10.5.1966)

Luftfart med lätta flygplan har under senare år ökat i betydande omfattning.

Tillväxten kommer enligt styrelsens bedömande att fortsätta i takt med

näringslivets utveckling och den stigande levnadsstandarden. Allmänflyget

torde därvid successivt öka i betydelse för samhället. Framför allt i industrioch

turistorter och i större befolkningscentra kommer utvecklingen sannolikt

att medföra krav på anläggning av flygplatser. Då nuvarande mindre

flygplatser i mycket stor utsträckning är av otillfredsställande standard kan

man räkna med ett väsentligt behov av upprustning av befintliga flygplatser

och av nyanläggningar.

Gällande normer för den tekniska utformningen av allmänflygplatser ar i

behov av omarbetning. Utredningar härför pågår inom luftfartsstyrelsen och

frågan har också tagits upp på den internationella civila luftfaitsorganisationens

program. Den skall behandlas vid ett möte inom organisationen under

år 1967.

Även andra frågor måste i sammanhanget behandlas. Sålunda bör de trafikledningsproblem,

som är förbundna med en stor allmänflygverksamhet,

särskilt studeras. Detta kan lämpligen ske inom ramen för den utredning

om trafikledningsfrågorna, som i annat sammanhang förordats av styrelsen.

En annan för flygsäkerheten viktig fråga är utbildningen av förarna

inom allmänflyget samt uppföljande och kontroll av dessa förare. Frågan är

under kontinuerlig uppsikt inom luftfartsinspektionen inom ramen för dess

resurser.

Vad beträffar finansieringen av allmänflygplatsernas utbyggnad samt ansvaret

för flygplatsernas drift är styrelsen av den uppfattningen, att staten

här icke skall träda in, utan att dessa åligganden bör falla på lokala intressenter,

varvid i allmänhet kommunerna torde komma i fråga. Denna fråga

torde komma att behandlas av 1963 års luftfartsutredning.

På grund av vad sålunda anförts finner luftfartsstyrelsen för sin del någon

särskild utredning om allmänflygfälten icke erforderlig.

Svenska stadsförbundet (22.4.1966)

Motionärernas antaganden är säkert riktiga. Både det reguljära linjeflyget,

charterflyget och andra former av beställningsflyg och privatflyg kommer

otvivelaktigt att öka på sikt. Tillgången till flygplatser av större och mindre

typer kommer sannolikt i framtiden att vara av vital betydelse för landets

centralorter och även för viktigare turistorter i övrigt.

Det långsiktiga behovet av flygplatser måste alltså beaktas vid samhällsplaneringen,

och anläggandet av erforderliga flygplatser måste av allt att

döma i regel vara en samhällelig uppgift. I viss mån kan man räkna med en

samdrift av militära och civila anläggningar. I det väsentliga måste det vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 132 år 1966

en statlig angelägenhet att svara för denna liksom närbesläktade uppgifter

inom järnvägs- och biltrafiken. Frågan härom har tidigare uppmärksammats

av stadsförbundet. Vid en av förbundet anordnad konferens i april

1958 om flygplatsproblemen gjordes bl. a. följande uttalande.

»I princip och i analogi med statens ekonomiska ansvar beträffande

exempelvis det allmänna vägväsendet bör det därför åligga staten att bekosta

anläggandet samt svara för drift och underhåll av för inrikesflyget

erforderliga flygplatser. Till de kostnader som därvid bör åvila staten bör

jämväl hänföras kostnader som avser för en reguljär trafik nödvändiga anordningar

såsom stationsbyggnader, hangarer, uppställningsplattor, taxibanor,

belysningsanläggningar m. in. Kommunernas insatser bör närmast avse

för flygtrafiken erforderliga allmänna anordningar, varför kommunerna

bör svara för att exempelvis tillfartsvägar anordnas samt att vatten- och avloppsledningar

framdrages till flygplatsområdet.»

Förbundsstyrelsen gjorde sedermera den 16 oktober 1959 en framställning

till Kungl. Maj :t, i vilken styrelsen hävdade att frågan om kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun vid den fortsatta utbyggnaden av flygfält

och andra för flygtrafiken erforderliga anordningar borde bedömas i huvudsak

enligt de normer som angivits i det ovan citerade uttalandet vid förbundets

flygkonferens.

Utvecklingen både före och efter år 1958 har emellertid tämligen klart givit

vid handen att ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om

utbyggnaden av flygplatser med erforderliga tillbehör icke följer några fasta

normer och överhuvud taget torde riktlinjer för en planmässig utbyggnad

av sådana anläggningar på sikt saknas. Under sådana förhållanden finns det

enligt styrelsens uppfattning goda skäl för en utredning om den ändamålsenliga

utvecklingen av flygplatsanläggningar i landet och om hur denna bör

stödjas.

Svenska kommunförbundet (4.5.1966)

Kommunernas insikter om behovet och värdet av en väl utvecklad flygverksamhet

har föranlett kommunerna att i samband med upprättande av

regionplaner, generalplaner eller andra former av översiktlig samhällsplanering

beakta dessa förhållanden samt alt reservera erforderlig mark för en

tilltänkt flygplats. Kommunernas engagemang i dessa frågor torde emellertid,

enligt förbundets uppfattning, böra begränsas till vad nu sagts, medan

det torde ankomma på staten eller andra intressenter att sörja för flygplatsernas

anordnande och drift.

I den av Ingeniörsvetenskapsakademiens Transportforskningskommission

år 1962 avlämnade rapporten, Meddelande nr 51, med titeln »Flygplatser för

framtida inrikestrafik i Sverige» bär ett försök gjorts att åstadkomma en

bedömning av framtidens behov av flygplatser i Sverige fram till år 1980. I

rapporten lämnas vidare rekommendationer om mått och riktvärden beträffande

flygplatsernas utformning samt placering inom samhällsplanerna.

Utredningskommitténs prognoser innebär, att flyget kommer att få avsevärt

större betydelse i framtiden än det har i dag. Utöver en ökning av flygplatser

av konventionell typ kan fram till år 1980 mellan 30 och 60 flygplatser för

kortstartande flygplan komma att trafikeras reguljärt. Fraktflyg, charterflyg,

företagsflyg, taxiflyg, utbildningsflyg, turist- och nöjesflyg förutses

undergå en betydande utveckling. Antalet civila flygplatser, varav redan nu

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 132 år 1966

13

finns ett 50-tal i landet, torde enligt kommittén komma att uppgå till minst

ett par hundra år 1980.

Enligt förbundets mening föreligger inte något behov av eu utredning av

det slag motionärerna föreslagit.

Kungl. Svenska Aeroklubben (19.10.1966)

För bedömning av frågan huruvida en utbyggnad av allmänflygfälten är

eller bör vara en nationell angelägenhet, torde i första hand krävas en belysning

av allmänflygets karaktär, betydelse och expansionskraft.

Begreppet allmänflyg

Allmänflyget omfattar all civil flygverksamhet med undantag av linjefart

(trafikflyg) och tyngre befordringsflyg (charterflyg). Med hänsyn till verksamheten

kan allmänflygets olika grenar hänföras till ettdera av följande

områden:

lätt transportflyg omfattande privat- (och sport-) och affärsflyg samt

taxiflyg;

allmännyttig flygverksamhet som utgöres av inom flygklubbarna bedriven

hjälpf ^verksamhet och utbildning samt

förvärvsflyg omfattande skol-, bruks- och taxiflyg.

Allmänflygets allmänna betydelse

En övervägande del av allmänflyget utövas — ännu så länge — inom

flygklubbarnas ram. Klubbflyget utgör på sätt och vis en bas för flygets

utveckling.

Inom landet finns 102 lokala flygklubbar med KS AK som riksorganisation.

Genom att sprida upplysning, meddela utbildning, bereda tillfälle till

flygning och verka för höjning av flygstandard och flygsäkerhet har flygklubbarna

banat väg för flyget och främjat dess utveckling.

Flygklubbarnas verksamhet utgör i betydande grad en förutsättning för

allmänflygets expansion. Rekryteringen till förvärvsflygets olika grenar

sker i huvudsak efter skolning och vidareutbildning inom klubbflyget.

Övrig av flygklubbarna bedriven allmännyttig verksamhet har vunnit

allmänt erkännande; all skogsbrandbevakning sker numera genom flygklubbarnas

försorg och de utgör också rekryterings-, organisations- och

utbildningsbas för frivilliga flygkåren, som har att svara för all flygverksamhet

för civilförsvaret. Härigenom ställs betydande resurser i flygplan

och utbildad personal utan kostnad till statsmakternas förfogande.

Bruksflyget har fått stor betydelse för näringslivet, särskilt inom jordbruk,

skogsbruk och bergsbruk.

Det lätta transportflyget, omfattande privat-, affärs- och taxiflyg, förväntas

få allt större betydelse. Den fortgående strukturförändringen inom samhälls-

och näringsliv med tilltagande centralisering och specialisering innebär

vidgade intresseområden med större geografisk spridning och medför

ökade krav på transportmedlens snabbhet och flexibilitet. I det fallet utgör

privat- och affärsflygplanet en logisk utveckling av den flexibilitet som

privatbilen erbjuder.

Den ökade fritiden medför ökad efterfrågan på resor och rekreation;

den stigande standarden ökar betydelsen av tidsfaktor och bekvämlighet.

Kraven på att kunna utnyttja och snabbt nå anlagda och naturliga fritids
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 132 år 1966

områden — skärgård, andra för fritidsbebyggelse lämpliga områden, sportfiskeområden,

fjällvärlden etc. — kräver anknytning mellan linjeflyget och

fritidsområdena. Den inskränkta framkomligheten på vägarna medför ökad

betydelse och efterfrågan i fråga om lätta flygtransporter.

Allmänflygets betydelse för trafikflygets rekrytering

All civil skolnings- och vidareutbildningsverksamhet (fram till trafikflygarcertifikat)

sker inom allmänflyget. Inom landet finns ett 40-tal civila

flygskolor, av vilka de flesta drives inom flygklubbarnas ram. Inga av

dessa skolor är statligt eller kommunalt understödda. Årligen utbildas 400—

500 nya flygförare, vilka sålunda själva bekostar sin utbildning. Ur denna

kategori rekryteras den flygande personalen till förvärvsflyget. För att

vinna anställning inom detta krävs emellertid en avsevärd flygträning samt

fortsatt utbildning till trafikflygare. Kostnaderna härför är betydande för

den enskilde. Flygträningen sker i huvudsak inom flygklubbarna.

Genom den fortsatta flygträningen och tjänstgöring vid förvärvsflyget

skapas inom allmänflyget en kader av personal som vid sidan av flygvapnet

är den enda rekryteringskällan till trafikflyget.

Allmänflygets betydelse för rekryteringen till det militära flyget

All rekrytering till arméflyget sker från allmänflyget (flygklubbarna).

Detta innebär en betydande ekonomisk fördel för staten enär personal

som uttages redan har genomgått grundläggande flygutbildning och skaffat

sig en grundlig flygträning, allt på egen bekostnad.

Vad gäller rekryteringen till flygvapnet är det fastlagt att flygklubbarnas

allmänna verksamhet är av stort värde dels för vidgande av rekryteringsbasen,

dels genom viss förgallring. Därjämte är det av stort värde att det

genom allmänflyget skapas en rekryteringskälla för trafikflyget vid sidan

av flygvapnet, för vilket avgången till trafikflyget innebär en svår åderlåtning

— vilken skulle vara ännu allvarligare om inte förvärvsflygets rekrytering

kunde ske inom allmänflygets egna led (via flygklubbarna) såsom

ovan angivits.

Behovet av flygplatser. Samordning trafikflyg—allmänflyg

Ehuru llygtrafiken i vårt land utvecklats starkt under senare år bildar

den dock ett ganska grovmaskigt nät. Förhållandevis få orter är direkt inlemmade

i linjenätet eller ligger på bekvämt avstånd från dess knutpunkter.

Stora områden av vårt land saknar utlopp till de stora trafikflödena och

en stor del av landets innevånare kommer ej i åtnjutande av de förmåner

som trafikflyget erbjuder.

Det kan ej anses rimligt att ett för näringsliv och personlig rörelsefrihet

så betydelsefullt förbindelsemedel som flyget undanhålles stora delar av

land och folk i ett så högt utvecklat samhälle som vårt. För att undanröja

denna brist kommer ett betydande antal nya flygplatser att erfordras.

Behovet av flygförbindelser inom de områden som saknar reguljärt flyg

fylles dock i viss utsträckning — i män av tillgång på flygplatser_av det

under stark utveckling^ varande allmänflyget. Detta kompletterar sålunda

trafikflyget och fyller åtminstone delvis ut de stora maskorna i trafikflygets

linjenät. Man har även anledning att räkna med utveckling av ett finförgrenat

reguljärt korthållsflyg (matarflyg enl. Transportforskningskommissionens

utredning), där trafikflyg och allmänflyg kommer att mötas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 132 är 1966

15

När det gäller frågor om flygels utveckling och behov måste trafikflyg

och allmänflyg därför ses i ett sammanhang. Detta gäller alldeles säl skilt

i fråga om behovet av flygplatser eftersom å ena sidan trafikflygplatserna

även utnyttjas av allmänflyget och å andra sidan trafikflygplatser som från

början kanske bygges för begränsad användning av allmänflyget, i regel

bör kunna utbyggas för betjäning av trafikflygets korthållslinjer — och bör

vara planlagda med sikte härpå.

Flygplatser för allmänflyget

Utöver trafikflygplatserna finns inom landet ett betydande antal flygplatser

av olika standard och användbarhet; många är olämpligt placerade

och fyller ej i dagens läge ett allmännyttigt behov emedan de tillkommit

för uppgifter som ej längre är aktuella (t. ex. nödlandningsplatser tör nattpostflyget);

många är provisoriska eller anlagda för en begränsad användning

utan sikte på utbyggnadsmöjlighet.

Vid anläggning av en ny flygplats — eller utbyggnad av en befintlig

bör en strävan vara att i varje särskilt fall anpassa flygplatsens standard

till den förväntade flygverksamheten. Den flygverksamhet som i dag inrymmes

i begreppet allmänflyg kommer sannolikt att anpassas till den

regionala samhällsutvecklingen. Med hänsyn till denna och till den förväntade

utvecklingen av allmänflyget torde man få räkna med tre olika standardtyper

av flygplatser (motsvarande olika utbyggnadsstadier) enl. nedan.

Typ 1 inom regioner med en sådan förväntad samhällsutveckling att en

klar kommersiell nytta av flygplatsen f. n. ej kan påvisas, avsedd för klubbflvg

inkl. skolverksamhet, skogsbrandbevakning, frivilliga flygkårens verksamhet

o. d., visst bruksflyg såsom jordbruks- och skogsvårdsflyg in. in.

samt i viss mån affärsflyg utan större anspråk på regularilet.

Typ II inom regioner med sådan samhällsutveckling att allmänflyget i

en framtid bedömes ge ett indirekt kommersiellt utbyte men där man icke

under överskådlig tid bedömer det motiverat med reguljära flygförbindelser.

Flygplatsens standard innebär en sådan utbyggnad att flygplatsen även

kan betjäna affärsflyg med ökade anspråk på regularitet samt olika slag

av kommersiell verksamhet, bl. a. taxiflyg.

Typ III inom regioner där samhällsutvecklingen förväntas bli sådan att

reguljära flygförbindelser kommer att erfordras i en framtid. Flygplatsens

standard innebär en ytterligare utbyggnad med sådana serviceanordningar

som erfordras för reguljär luftfart. I övrigt sammanfaller kraven med

Typ II.

Redan vid planeringen av en flygplats avsedd för lägre standard är det i

regel tillrådligt att med tanke på den dynamiska utvecklingen inom flyget

förutse utbyggnad till högre standard. Detta innebär vanligen ej någon inskränkning

i fråga om valet av plats eftersom kraven i sådana väsentliga

frågor som utrymmesbehov för flygplatsen, lokalisering med hänsyn till

operativa och byggnadstekniska förhållanden, avstånd till tätorter som

skall betjänas etc. sammanfaller för de olika flygplatstyperna.

Med hänvisning till vad ovan anförts bör enligt KSAK:s uppfattning frågorna

ang. behov av flygplatser för allmänflyg resp. trafikflyg (korthållsflyg)

ej åtskiljas utan måste ses i ett sammanhang. En utredning enl. motionärernas

förslag synes därför i första hand böra avse behovet av flygplatser.

Med hänsyn till allmänflygets kraftiga expansion anser KSAK en

sådan utredning i hög grad påkallad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 132 år 1966

Såsom ovan anförts är frågan om flygplatsernas anläggande betingad av

den regionala samhällsutvecklingen. En betydande del av allmänflygets

verksamhet har regional karaktär. Särskilt gäller detta den flygverksamhet

för vilken KSAK har ansvaret såsom skogsbrandbevakningen och frivilliga

flygkårens verksamhet, som var för sig är organiserad länsvis. Med

hänsyn till de intressen KSAK har att företräda vill KSAK därför förorda

anbefallandet av regionala utredningar på vilka en på riksplanet genomförd

utredning ang. behovet av flygplatser kan grundas.

Först i samband med eller efter en sådan regional utredning torde det

vara möjligt att vinna fullt gehör för en uppmaning till samhällsplanerare

på olika nivåer att reservera utrymme för framtida flygplatsbehov.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660C27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.