Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om eu översiktlig regional planering för mälarområdet.

1966-11-15 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1966:138, Utlåtande i anledning av väckta motioner om eu översiktlig regional planering för mälarområdet.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

11

Nr 138

Utlåtande i anledning av väckta motioner om eu översiktlig regional

planering för mälarområdet.

(4:e avd.)

I två likalydandc motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Manne Olsson m. fl. (I: 78) och den andra inom andra kammaren av herr

Johansson i Södertälje m. fl. (II: 116), har yrkats att riksdagen hos Kungl.

Maj :t måtte hemställa om en översiktlig regional planering för mälarområdet.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisar

utskottet till motionen I: 78.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från bgggnadsstyrelsen och överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro

och Västmanlands län. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I samtliga de över förevarande motioner avgivna remissyttrandena

har behovet av en översiktlig regional planering inom bl. a. mälarområdet

understrukits. Däremot råder skiljaktiga uppfattningar om en sådan

planerings utformning och omfattning samt områdesindelning in. in.

Byggnadsstyrelsen och länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län

har tillstyrkt en planering av det slag motionärerna förordat. Överståthållarämbetet

finner, med hänsyn till den möjlighet till olika slags samverkan

mellan länsstyrelser, kommuner och andra organ som redan nu föreligger

och med beaktande av att de pågående övervägandena om ändrad

länsindelning relativt snart kan väntas bli redovisade såvitt avser Stockholms

stad och län, en framställning i enlighet med motionärernas förslag

f. n. ej erforderlig eller lämplig.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att frågan om en samordnad

planering är under behandling saväl inom statliga som kommunala

regionala organ. Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att denna

samordning snarast möjligt tar fastare form, under medverkan av länsstyrelserna

och berörd länsexpertis på den statliga sidan och regionplaneinstanserna

på den kommunala sidan. Därmed anses också förutsättningar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

skapas för sedvanlig samverkan mellan berörda statliga och kommunala

organ.

Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om den planering som länsstyrelserna

skall utföra enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för en aktiv lokaliseringspolitik,

vilken verksamhet skall samordnas av den till inrikesdepartementet

knutna lokaliseringsberedningen. I anslutning till denna har expertgruppen

för regional utredningsverksamhet (ERU) inrättats inom inrikesdepartementet.

En planering av det slag motionärerna avser torde enligt

länsstyrelsen innebära ett avsteg från den nyligen fastställda arbetsgången

och synes kunna kräva en särskild planeringsinstans mellan länsnivån

och riksnivån, vilket anses vara mindre tillfredsställande. En direkt

planering på departementsnivå anses vidare stå i strid med de tankegångar

som låg till grund för riksdagsbeslutet att planeringen skulle ske på länsnivå

med den koordinerande verksamheten förlagd till inrikesdepartementet

Länsstyrelsen i Västmanlands län slutligen anser en planering som berör

en särskild region inte böra göras centralt och från Stockholms horisont

eftersom man då inte får den nödvändiga direkta kontakten med planeringsproblemen

ute på fältet. Det anses vidare böra ankomma på länsstyrelsen

själv att taga de initiativ som kan påkallas för att vid behov överbygg3

länsgränserna inom den av länsstyrelsen skisserade inre mälardalsregionen.

En ökning av länsstyrelsens resurser för planeringsuppgifterna

i samband därmed krävs också.

I likhet med remissmyndigheterna finner utskottet en översiktlig regional

planering i och för sig angelägen. Detta torde gälla inte blott mälarområdet

utan även andra delar av landet.

I förevarande sammanhang vill utskottet erinra om sitt ställningstagande

under vårsessionen till väckta motioner om utredning i fråga om planväsendets

framtida organisation och om planlagstiftningen. Utskottet framhöll

sålunda i sitt utlåtande nr 38 (s. 15) — rörande anslag till bostadsförsörjningen

m. m. — att en översyn av såväl byggnadslagstiftningens innehåll

med avseende på de olika planinstituten som planväsendets organisation

länge framstått som behövlig. Utskottet fann därför motiven för motionärernas

yrkanden om utredning vara goda. Enligt vad utskottet hade

inhämtat påginge emellertid förberedelser för en översyn av de berörda

frågorna inom Kungl. Maj :ts kansli. Särskild expertis i kommunikationsdepartementet

vore sålunda sysselsatt med kartläggning av hithörande

frågeställningar och problem i syfte bl. a. att få fram material som kunde

ligga till grund för en utredning av planfrågorna. Utskottet, som med hänsyn

härtill ansåg sig kunna utgå från att en utredning i dessa frågor komme

till stånd på Kungl. Maj :ts initiativ, fann det inte erforderligt att för

det dåvarande göra framställning i ämnet till Kungl. Maj :t.

Utskottet, som hänvisar till detta uttalande, vill också erinra om det utredningsarbete

som f. n. pågår inom såväl utredningen om länsindelningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

som länsförvaltningsutredn ingen och vilkas resultat i hög grad torde komma

att påverka de av motionärerna aktualiserade frågorna rörande regional

indelning och planering in. m.

I avvaktan på resultatet av det utrednings- och planeringsarbete som

sålunda redan pågår på berörda område finner utskottet ej anledning föreligga

att nu göra en särskild framställning i ämnet från riksdagens sida.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 78 och II: 110 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1966

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Närvarade: se under utlåtandet nr 139.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 78 och II: 116

Byggnadsstyrelsen (2.5.1966)

I motionerna har påvisats det behov av vidgad samverkan som i takt med

den fortgående utvecklingen inom olika delar av landet vuxit fram på

kommunal, regional och interregional nivå. Motionärernas intresse är närmast

inriktad på det starkt expanderande område kring Mälaren och Hjälmaren,

där de påvisade tendenserna allra mest påtagligt gör sig gällande.

Motionerna utmynnar i ett förslag om en på riksnivå verkställd översiktligregional

planering för området i fråga.

®yö§nadsstyi elsen kan för sin del vitsorda betydelsen av de planläggningsproblem

som avhandlats i motionerna. Styrelsen har sedan länge haft

sin uppmärksamhet riktad på dessa problem och bl. a. upptagit dem till diskussion

inom det till styrelsen knutna rådet för samhällsplanering. Den där

förda diskussionen visade att allmän enighet rådde om behovet av eu samordnande

översiktlig planering inom det nu åsyftade området. I ett sammanfattande

uttalande framhölls också angelägenheten av att en sådan planering

snarast möjligt komme till stånd, till ledning i första hand för den

fortsatta regionplaneringen inom stockholmsregionen men också för andra

områden inom de åsyftade landskapen, som allt bestämdare ställs inför uppgiften

att angripa sina planläggningsproblem på regional basis.

En annan sida av problemet som också diskuterades inom planrådet utan

att leda till några bestämda slutsatser eller rekommendationer gällde de administrativa

formerna för en överregional planering av detta slag. Tydligt

är att ett planeringsföretag av denna omfattning skulle beröra ett så stort

antal kommuner — även om man direkt kunde räkna med det reducerade

antal som kommunblocken representerar — att ett tillämpande av byggnadsagstiftningens

regionplaneinstitut skulle bli alltför svårmanövrerat.

Nästa tänkbara alternativ skulle vara att driva planeringen i länsstyrelsernas

eller landstingens regi eller i ett organiserat samarbete mellan län

och landsting. Med hänsyn till det stora antalet deltagande enheter framstår

även den organisationsformen som alltför svårhanterlig.

Vad som då återstår är — såsom motionärerna också synes ha avsett_

att någon lämpligt organiserad planläggningsgrupp under statlig ledningskulle

svara för uppgiften. Detta finge självklart icke innebära att kommunala

eller provinsiella eller i reguljär ordning verkande regionala organ _

sasom exempelvis regionplaneförbundet för stockholmstrakten — "hölles

U«a w01'' 9"1,611 överregional planering av detta slag skall få den åsyftade

ettekten, ar det uppenbart att den måste grundas på ett förståelsefullt samarbete

med de organ som sedan skall föra planeringens slutsatser vidare

Uppgiften inrymmer åtskilliga olösta problem. Den plan det gäller måste,

i brist på någon reguljär form för en översiktsplanering av denna art, bli av

informell karaktär, utan legal status. Det saknas organ för ett sådant arbete

avgransnmgen mellan de statliga och kommunala befogenheter som därvid

mots ar oklar, planeringens innehåll och karaktär likaså.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1906

15

Icke- desto mindre är byggnadsstyrelsen för sin del last övertygad om alt

eu vägledande överkomnninal planläggning av delta slag ar en otrankomhg

nödvändighet, om vi skall kunna förebygga de misstag och felbedömningar,

som kännetecknat storstadsområdenas utbyggnad inom flertalet av de länder

som ligger före oss i fråga om folkmängd och industriell utveckling.

Syltet måste vara att skapa överblick över skeendet i hela den expansiva

stadsbygd som det här gäller, klargöra vilka krafter som där verkar, vilka

samband som håller på att växa fram eller redan vuxit fram och att pa

orundval av en sådan överblick försöka bedöma på vad sätt i området ingående

regioner och delområden skall kunna bringas att samverka till en ur

olika synpunkter ändamålsenlig helhet. o

Det finns anledning framhålla att det område som motionärerna asyltat

icke är det enda där behov av överregional planering föreligger. Ett i vissa

avseenden besläktat förhållande kan vi finna exempel på inom stora delar

av våra kustområden, där konkurrensen mellan näringslivets, naturvårdens

och fritidslivets intressen skapar ytterst svårbemästrade planläggningsproblem,

vilka i många fall kräver en behandling på bredare bas än vad en

i vanlig ordning utförd kommunal eller regional planering möjliggör.

I samband med eu år 1964 till Kungl. Maj :t överlämnad utredning om bebyggelseplaneringens

läge hemställde byggnadsstyrelsen om en översyn av

byggnadslagstiftningen, omfattande bl. a. plansystemet i dess helhet. Många

av de problem som styrelsen ovan berört är av'' den art att de naturligen hör

hemma i en allmän översyn av detta slag. Av liera skäl exempelvis förhållanden

av det slag som behandlats i de föreliggande motionerna betraktar

styrelsen det som angeläget att den påyrkade utredningen snarast

möjligt kunde komma till stånd.

Styrelsen är emellertid väl medveten om att en utredning av detta slag,

med alla de komplicerade och delvis helt nya problem som den måste behandla,

ofrånkomligen kommer att dra ut på tiden. De överregionala samordningsfrågor

som bl. a. aktualiseras av utvecklingen inom storstadsregionerna

och av friluftslivets snabba tillväxt är emellertid enligt styrelsens mening

så trängande angelägna att deras behandling icke kan anstå i avvaktan

på en kommande utredning. Problemen borde redan nu — i den takt och

omfattning som tillgången till kompetenta fackmän gör det möjligt — upptagas

till allvarligt studium. Ett sådant studium, i första hand med allmänt

programmässig inriktning, borde även bli till nytta för en kommande utredning

av hithörande frågor.

Byggnadsstyrelsen ställer sig sålunda positiv till en planering av det slag

som antytts i motionerna och är för sin del beredd att efter måttet av sina

resurser medverka vid en närmare diskussion om lorrner och program för en

sådan planering.

Överståthållarämbetet (25. 5. 1966)

Enligt övcrståthållarämbetets förmenande får de regionala frågorna allt

större betydelse. Ämbetet vill därvid erinra om den pågående översynen

av länsindelningen, vilken syftar till att genom större län åstadkomma

ökade möjligheter till samordning. Inom stockholmsområdet har en samorganisation

av lokaltrafiken skett och genom den s. k. storlandstingskommittén

avses att åvägabringa en vidare samordning mellan Stockholms

stad och kommunerna i Stockholms län. Givetvis förekommer såväl i Mel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

lansverige som på andra håll problem av sådan större regional omfattning

att de sträcker sig över läns- och landstingsgränserna. Länsstyrelserna

kan härvid göra en samordnande insats bl. a. såsom initiativtagare till

samråd mellan berörda länsstyrelser, länsorgan eller kommuner. Efter sådant

initiativ har bl. a. Mälarens vattenvårdsproblem upptagits till gemensam

diskussion och en expertkommitté från Stockholm och de berörda

länen bildats.

Även om sålunda viss möjlighet till samordning redan föreligger, är det

sannolikt att den fortsatta utvecklingen kommer att ställa krav på ytterligare

åtgärder. Erinras må att byggnadslagstiftningen genom regionalplaneinstitutet

erbjuder en planform, som kan tillämpas även över länsgränser

och inriktas på särskilda problem, t. ex. fritidsbebyggelsen.

Med hänsyn till den möjlighet till olika slags samverkan mellan länsstvrclser,

kommuner och andra organ som redan nu föreligger, och med beaktande

av att de pågående övervägandena om ändrad länsindelning kan

väntas relativt snart leda till resultat såvitt avser Stockholms stad och län,

anser ämbetet för sin del att en framställning i enlighet med motionerna

icke för närvarande är erforderlig eller lämplig.

Länsstyrelsen i Stockholms län (9.5.1906)

Strandområdena kring Mälaren omfattar inom det direkta liuvudstadsområdet

— förutom Stockholms stads stränder — inom Stockholms län

en kuststräcka från Sigtuna i norr över Märsta, Upplands-Väsby, Järfälla,

Färingsö, Ekerö, Huddinge, Botkyrka, till Salem i söder (Södertälje

kanal). Inom storstockholmsområdet märks dessutom Upplands-Bro kommun

i Uppsala län, vilken tillhör Stockholmstraktens regionplaneförbund

och har omfattande strandområden mot Mälaren. Södermanlands län har

strandområden mot Mälaren från Enhörna i öster till Torshälla i väster.

De största tätorterna inom Södermanlands län vid Mälaren är Mariefred

(2 500 inv.), Strängnäs (9 100 inv.) och Torshälla (7 200 inv.). De västligaste

mälarstränderna ligger inom Västmanlands län med köpingen

Kungsör (5 200 inv.) inom strandområdet; den norra stranden fortsätter

i samma län med mälarstäderna Köping (20 000 inv.) och Västerås (89 000

inv.) och därefter halvvägs fram till Enköping i Uppsala län. Inom det

senare länet sträcker sig mälarstränderna i kraftigt inskurna vikar fram till

länsgränsen mot Stockholms län.

Mälarens vattenområde har en längd fågelvägen från öst till väst på omkring

120 km, bredden i norr-söder är mycket varierande.

De stora vägtrafikleder, om omsluter Mälaren, är E 18 norr om Mälaren

och E 3 söder därom. E 18 är under projektering och utbyggnad på vissa

sträckor, medan förberedelser för projektering till motorväg pågår för E 3.

Mälarens sjöfart har sin huvudförbindelse med Saltsjön via Södertälje

kanal, som äges av staten och förvaltas av sjöfartsstyrelsen. Kanalen betjänar

ett flertal hamnar vid Mälaren. Mälarens s. k. djupled betjänar

däremot i huvudsak den sjöfart som går på städerna Västerås och Köping

i Västmanlands län. Frågan om en fördjupning av Södertälje kanal och

en djupfarled i Mälaren har under senare år varit aktuell. Förslag till fördjupning

av Södertälje kanal och Mälarens djupled framlades av sjöfartsstyrelsen

i skrivelse till Konungen den 17 juni 1965, varefter sjöfartssty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 19C><>

relsen i underdånig skrivelse den 28 februari 190,6 behandlade ^epoHliken

för kanalen och därav betingade företagsekonomiska kalkyler Du t

slagna mälarledsfördjupningen med en beraknad kostnad av 17 n.uljon ,

bär, enligt vad sjöfartsstyrelscn uppger i sm s.stnanmda skrivelse andstinget

i Västmanlands län samt städerna i Västeras och Köping heslutat att

svara för. Statens kostnader för eu fördjupning till 8,0 m av Södertälje kanal

har enligt sjöfartsstyrelscn beräknats till åt) miljoner.

Som framgår av det anförda har sjötrafiklederna i Mälaren ansetts vara

av sådan betydelse att betydande kostnader motiverats av önskemålen att

förbättra dessa. Huruvida landtransporter från industristaderna i det lnie

av mälarområdet till lämpliga kusthamnar, såsom motionärerna antytt,

kunde vara ett rationellt alternativ till mälarsjotrafiken torde det t. n. mtc

vara möjligt att bestämt uttala sig om. Ett sådant alternativ torde emellerti

bl. a. förutsätta mycket betydande väginvesteringar.

Behovet av samordnad utrednings- och planeringsverksamhet inom ma1

arområdet har under senare tid tagits upp till behandling i olika sammanhang,

och vissa åtgärder har vidtagits eller planeras i samordnmgssytte.

I fråga om vattenvården i Mälaren har sålunda ar 1960 bildats Kommittén

för Mälarens vattenvård. I denna finns representanter för overstathållarämbetet

och berörda länsstyrelser (länsingenjörer och lanslakare)

samt för Stockholms stad. Arbetet lär hittills ha resulterat i en gemensam

programskrivning. , , .. ... ,

Inom länsstyrelsen i Stockholms län är under slutförande en översiktlig

markanvändningsplan för naturvård, rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse

för de inre delarna av länet. Utredningsarbetet för planeringen omfattar

bl a. länets mälarstrandområden. Länsstyrelsen räknar med att

inom några veckor redovisa utredningen och planförslaget for berörda

länsstyrelser inom mälarområdet och söka få till stånd en samordning a\

planläggning och åtgärder för stränderna runt Mälaren.

Byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering diskuterade xid sammanträde

den 25 november 1965 behovet av, och åtgärder för, samordnad planering

inom mälarlandskapen. Därvid deltog representanter för mälarlanen

och för vissa mälarstäder. En regional planeringssamverkan inom malarområdet

ansågs lämpligen böra ske antingen genom en interkommunal

organisation genom främst berörda landsting eller genom statlig planeringsmedverkan.

Regionplanenämnden för Stockholmstraktens regionplaneforbund behandlade

vid sitt sammanträde den 18 mars 1966 »interregionala frågor i

Mälardalen». Därvid rådde enighet om att det vore lämpligt att ta upp

interregionala kontakter. Regionplanenämnden beslöt ta initiativ till ö\ erläggningar

med företrädare för andra delar av mälardalsområdet för att

söka åstadkomma en samordnad planering.

Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning om behovet av en samordnad

översiktlig planering för mälarområdet. Av vad länsstyrelsen anfört

och av regionalplanenämndens yttrande framgår emellertid, att frågan

om eu samordnad planering är under behandling såväl inom statliga som

kommunala regionala organ. Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget

att denna samordning snarast möjligt tar fastare form, under medverkan

av länsstyrelserna och berörd länsexpertis på den statliga sidan och regionplaneinstanserna

på den kommunala sidan. Därmed torde också förutsättningar

skapas för sedvanlig samverkan mellan berörda statliga och kommunala

organ. Självfallet är planeringen i Mälardalen av så väsentlig be
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

tydelse att den bör omfattas av den planering som sker på riksplanet.

Med nuvarande ordning för riksplanering kan detta ske genom de regionala

statliga myndigheternas kontakt och samråd med berörda centrala instanser.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit

landssekreteraren Falk, planeringsassessorn Ljungström, bjo-ådirektören

Viira, ledamöterna i planeringsrådet Almryd, Sohlberg, Lintih, Ericsson,

Hedqvist, Holm och Stiernstcdt, tjänstgörande suppleanten Grebäck, suppleanterna

i rådet Nyström, Nording, Holmberg, Kärnek, Nettelbrandt och

Mossberg ävensom skolnämndens ordförande öhrn, länsarkitekten Lindqvist

och länsingenjören Wadsten.

Länsstyrelsen i Uppsala län (16. 5. 1966)

Enligt länsstyrelsens mening måste en översiktlig planering i mälarområdet

bedömas vara av stort värde. En mängd olika aktiviteter kräver ökat utrymme

inom samma begränsade region. Stadsbyggnadsexperter kalkylerar

med en fördubbling av arealbehovet per stadsinnevånare i vårt land fram

till sekelskiftet. I den privata konsumtionen går utvecklingen mot en större

bostadsyta per hushåll samtidigt som de större, äldre hushållen delar upp

sig i självständiga mindre enheter. Stadsbefolkningen behöver lek- och friluftsområden,

vägar och parkeringsytor, reningsanläggningar m. m. Industrierna

bygger allt flera envåningsbyggnader med stora ytor för varje

arbetstagare och anordnar kring dessa industrier parkeringsplatser och reservområden

för expansion, m. m.

Det ökade arealbehovet jämte den befolkningstillväxt, som väntas i mälarområdet,

kommer att kräva en synnerligen kraftig expansion av den stadsbebyggda

arealen inom området under de närmaste årtiondena. Detta förhållande

ställer i sin tur högre krav på områdets vatten- och avloppsanläggningar,

vägar och kollektiva trafikmedel. För att icke samhällsekonomiskt

ogynnsamma planer — och därmed onödiga investeringar — skall upprättas,

bör därtör planeringen i kommunblocken runt Mälaren samordnas. Redan

nu förekommer för övrigt frivilligt samarbete inom olika sektorer exempelvis

i form av Stor-Stockholms lokaltrafikförbund och det av länsingenjören

i sitt yttrande nämnda samarbetet i vattenfrågor.

Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att lokaliseringen av

tortsatt fritidsbebyggelse inom berörda område påkallar en översiktlig regional

planering. Uppenbarligen föreligger en betydande efterfrågan på fritidsbostäder

i närheten av städerna. Den nya bebyggelsen måste dock för1

äggas så pass långt från tätorterna, att ett rimligt utrymme gives för deras

tillväxt för permanent bebyggelse och för befolkningens krav på närliggande

områden för rörligt friluftsliv. Statens naturvårdsnämnd har i sina råd och

anvisningar för naturvårdsinventeringar förordat, att fritidsbebyggelsen

huvudsakligen borde lokaliseras utanför en radie på 50 km för orter med

mer än 25 000 invånare och 20 km för orter med 10 000—25 000 invånare.

Om dessa anvisningar skulle följas, bleve resultatet, att endast de mest

perifera delarna av mälarlänen kunde utnyttjas för den nya fritidsbebyggelsen.

Man kan dock enligt länsstyrelsens uppfattning i allt fall förutse intressekonflikter

mellan fritidsbebyggelsen, å ena, och naturvården, å andra

sidan, om de utrymmen som städerna icke tar i anspråk.

En annan faktor, som drivit fram krav på översiktliga planer för mark
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 138 år !!)(>(>

användningen, lorde vara de under senare tid aktuella torslagen om lokali

sering av miljöstörande industrianläggningar

— exempelvis massafabriker

— i ur naturvårds- och fritidssynpunkt känsliga områden.

På grund av vad ovan anförts anser länsstyrelsen i likhet med motionärerna

alt stort behov föreligger av planering för hela malarområdet med

översiktliga riktlinjer för markens disposition i olika hänseenden.

I handläggningen av detta ärende har deltagit landssekreteraren S. Lundborg

och förste länsassessorn Blomquist, den sistnämnde föredragande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län (6. 5. 1966)

Under senare år har förmärkts en påtaglig expansion på industrisidan

kring mälardalen. Denna trend har blivit alltmera påfallande. Samtidigt som

etablering av industrier från landet i sin helhet äger rum liar kunnat iakttagas

en spridning av industrier från Stockholms stad och län. Denna fortgående

utveckling har skapat gemensamma problem för hela mälardalen

och berör praktiskt taget alla samhällslivets olika aspekter. För länsstyrelsen

skapar de nya utvecklingsmomenten ett avgjort behov av diskussioner

mellan de berörda länen och av möjligheterna att kunna ageia ö\er länsgränserna.

I den sålunda fortgående processen är länet i sin helhet involverat.

.

Under åberopande härav får länsstyrelsen för sin del livligt tillstyrka att

på riksnivå kommer till stånd den av motionärerna påyrkade översiktliga

regionala planläggningen för mälarområdet. Länsstyrelsen vill även understryka

att på länsplanet samlats ett betydande material, som kan tillföras

en blivande utredning.

Länsstyrelsen i Örebro län (18. 5. 1966)

I motionerna hemställes om en översiktlig regional planering för »Mälaistaden»

av ett slag som mycket erinrar om den planering som länsstyrelserna

skall utföra enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för en aktiv lokaliseringspolitik.

Denna länsstyrelsernas verksamhet skall samordnas av den

till inrikesdepartementet knutna lokaliseringsberedningen. I anslutning till

denna har expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) inrättats

inom inrikesdepartementet med uppgift bl. a. att dels biträda vid uppläggning

av regional utredningsverksamhet, dels biträda forskningsberedningen

med att samla informationer om och föreslå koordinering av forskningsverksamheten.

Här angivna verksamheter igångsattes på såväl departements-

som länsnivå 1 juli 1965.

En planering av det slag motionerna avser torde innebära ett avsteg från

den nyligen fastställda arbetsgången och synes kunna kräva en särskild

planeringsinstans mellan länsnivån och riksnivån. Detta synes mindre tillfredsställande.

En direkt planering på departementsnivå torde stå i strid

med de tankegångar som låg till grund för ovannämnda riksdagsbeslut att

planeringen skulle ske på länsnivå med den koordinerande verksamheten

förlagd till inrikesdepartementet.

I och för sig kan behovet av planeringen av »Mälarstaden» vitsordas. Men

redan avgränsningen av området kan diskuteras. I motionerna anges området

mycket ungefärligt och för Örebro läns vidkommande nämns endast

»Örebro i väster». Motionerna pekar på behovet av planläggning för fritids
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

områden. Den i detta sammanhang angivna avståndsgränsen »ca fem mil»

kan icke accepteras. Vögavståndet är inte längre relevant. Ett tidsavstånd

måste vara det man har att räkna med. Angivna vägavstånd kan motsvara

båda 40 min. och över timmen; tiden är beroende på vägens standard och

trafikintensiteten. Inom den i motionerna angivna snäva avståndsräjongen

är risken stor för att fritidsbebyggelsen snabbt tenderar att bli helårsbebyggelse.

Den verkliga fritidsbebyggelsen kan ofta redan vid nuvarande arbetstider

och fria lördagar konstateras ligga på 2—3 tim. tidsavstånd från

Stockholm. Detta bär tydligt förmärkts i Örebro län, där särskilt norra länsdelen

dvs. Bergslagen i allt större utsträckning måste planeras för fritidsverksamhet

utövad av personer bosatta i bl. a. Stockholm. Med ökad bilism

till följd av ökad fritid följer ett växande krav på mark för fritidsändamål

långt från storstäderna. Detta synes i sin tur helt naturligt kräva en planering

för ett större område än vad som antytts genom ortsangivelserna i

motionerna.

För Örebro läns del kan konstateras att tendenserna till utökad räjong för

fritidsbebyggelsen medför att länet kommer att röna influens inte bara från

Stor-Stockholm utan även från göteborgshållet.

Motionerna berör även kommunikationsfrågan. Denna är vad angår vägnätet

under behandling på riksnivå genom pågående revidering av vägnätsplanen.

Här sker alltså redan en planering på riksnivå. Samma förhållande

gäller kanaltrafiken, där 1961 års kanaltraf boutredning väntas framlägga förslag

instundande höst. En utredning om hamnarna har tillsatts. Limnologisk

undersökning av Mälarens vattensystem pågår.

Det kan ifrågasättas om resurser finns för att igångsätta en planering av

det slag motionerna avser. Gränsdragningen mellan den på länsplanet anbefallda

planeringen och »Mälarstadsplaneringen» är ett annat problem. Det

finns mycket som talar för att den under förra året igångsatta länsvisa planeringen

fortsätts i enlighet med riksdagsbeslutet, men att samarbetet över

länsgränserna i det aktuella området intensifieras. Samordningen och ledningen

härav torde inte böra anförtros något särskilt organ utan kan handhas

inom ramen för redan befintliga organ inom inrikesdepartementet eller

knutna till detta.

Länsstyrelsen anser alltså, att en särskild planering av »Mälarstaden» inte

bör igångsättas som en fristående verksamhet. I stället bör berörda länsstyrelsers

planeringsverksamhet effektivt samordnas under central ledning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län (13. 5. 1966)

Av motionerna framgår att motionärerna önskar en på riksnivå utförd

regional planering för ett område motsvarande Stockholms, Uppsala, Västmanlands,

Örebro och Södermanlands län, vilket område benämnes »Mälarstaden».

Avsiktligt eller oavsiktligt har Stockholm alternativt Stor-Stockholm

inte nämnts i sammanhanget.

Området, inkl. Stockholms stad, omfattar en areal om 36 000 km2 eller

knappt 9 procent av rikets areal. Folkmängden uppgick vid årsskiftet

1965/66 till 2,3 milj. eller 30 procent av landets invånarantal. Stora delar

av det nämnda området är, som motionärerna framhåller, under stark expansion.

Länsstyrelsen anser behovet av översiktlig planering för mälarområdet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 138 är 10(10

vara väl motiverat, men anser för sin del inte alt detta behov tillfredsstullcs

genom en utredning av det slag motionärerna tänkt sig. Länsstyrelsen

är tveksam både vad gäller utredningsorganet och områdets omfattning.

Enligt länsstyrelsens mening bör en planering som berör eu enskild region,

inte göras centralt och från Stockholms horisont eftersom man då inte

får den nödvändiga direkta kontakten med planeringsproblemen ute på fältet.

De länsexperter, som finns lör varje län, försöker att successivt utveckla

den regionala planeringen. I en del fall behöver man vid ifrågavarande planering

gå utanför länsgränsen. Det regionala område motionärerna töieslår

samplanerat synes dock vara alltför stort för att en meningsfull legional

planering skall kunna komma till stånd. Kontakterna mellan de olika delarna

av detta område synes inte heller vara av den omfattning att de motiverar

samplanering för hela det aktuella området. Däremot bör givetvis de delar

av området som näringsgeografiskt hör ihop samplaneras. Ett område

där regional planeringsorganisation redan finns är storstockholmsområdet,

ett annat omfattar Örebro län. Ett tredje sådant område bör naturligen omfatta

Västmanlands län, norra delen av Södermanlands län (Eskilstuna och

Strängnäs kommunblock) samt sydvästra delen av Uppsala län (Enköpingsblocket)

lämpligen benämnt inre mälardalsregionen.

Tyngdpunkten i denna region är Västerås. Det bör därför ankomma på

länsstyrelsen i Västmanlands län att taga de initiativ som kan påkallas för

att vid behov överbrygga länsgränserna inom den här ovan skisserade regionen.

I enlighet med de riktlinjer rörande lokaliseringspolitiken, som fastställts

av riksdagen, har länsstyrelsens planerings- och utredningsresurser

förstärkts. För eu regionplanläggning för inre mälardalsregionen är dessa

resurser dock klart otillräckliga. En sådan planering fordrar därför förstärkning

av länsstyrelsens och länsarkitektkontorets resurser. Hur planläggningen

för inre mälardalsregionen skall ske får diskuteras i annan ordning,

men den nyligen framlagda regionplanen för västeråsbygden synes bl. a.

kunna tjäna som förebild.

För behandlingen av vissa specialfrågor föreligger givetvis behov av att

gå utanför dessa »länsblocksregioner». Ett exempel på en sådan fråga är

skyddet av Mälarens vatten. För att följa ovannämnda problem och motverka

vattenförorening tillkom år 1960 »Kommittén för Mälarens vattenvård».

Beslut om bildandet fattades 14/12 1959 vid sammanträde med representanter

för bl. a. länsstyrelserna och landstingen i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands och Västmanlands län samt överståthållarämbetet i Stockholm.

Samarbetet har bl. a. resulterat i en limnologisk undersökning av Mälaren

och dess tillflöden. Vid en konferens anordnad av länsstyrelsen under

våren 1966 har resultaten av nämnda undersökning presenterats och

frågan om Mälarens framtid såsom råvattentäkt för mälarstäderna diskuterats.

Några av de av motionärerna nämnda planeringsfrågorna synes inte

ens kunna lösas inom det geografiska område motionärerna angivit för

»Mälarstaden». En sådan fråga är markanvändningen. Reservation av områden

för industri, fast bosättning och fast och rörligt friluftsliv kan enligt

länsstyrelsens uppfattning inte begränsas enbart till »Mälarstaden».

I fråga om landkommunikationerna sker planeringen här redan på riks
-

nivå.

Enär motionärerna dragit fram Mälarleden som ett exempel på kommunikationer

som kan vålla framtida problem finner länsstyrelsen anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966

att kommentera frågan om denna för målar- och bergslagsbygderna livsviktiga

transportled.

Motionärernas påpekande att Mälarleden f. n. inte i full utsträckning kan

betjäna området är tyvärr alltför sant. På grund av farledens nuvarande

otillräckliga dimensioner tvingas industrierna i inre mälardalsområdet att

för vissa transporter utnyttja i hög grad fördyrande skeppningar över kusthamnar,

ett förhållande som starkt hämmar konkurrenskraften hos regionens

exportinriktade industri. En utbyggnad av Mälarleden är således redan

i dag synnerligen välmotiverad. De omfattande utredningar, som pågått under

14 år i såväl sjöfartsstyrelsens som länsstyrelsens och inom området verkande

kommunala myndigheters regi, har klart påvisat behovet av förbättrade

och mera ekonomiska sjötransporter för detta område. De godsslag,

som huvudsakligen transporteras över Västerås och Köpings hamnar till och

från inre mälardalsregionen är massgods, som inte kan bära kostnaden för

längre land transporter. Det kan nämnas att sjötransporter på Mälaren i dag

är ca 10 ggr billigare än motsvarande transporter på järnväg.

Trots svårigheterna numera att befrakta för den nuvarande farleden avpassat

tonnage, växer godsomsättningen över mälarhamnarna kraftigt år

från år. Som exempel kan nämnas att omsättningen över Västerås hamn

ökade från 1,4 till 1,6 milj. ton under förra året.

Varken den ur landskommunikationssynpunkt svårtillgängliga lastageplatsen

Hargshamn eller övriga kusthamnar norr eller söder därom utgör således

något alternativ för den industri som är lokaliserad till inre Mälaren

och Bergslagen.

Trots det intensiva arbete, som bl. a. länsstyrelsen nedlagt för att sprida

kännedom om de verkliga förhållandena, har länsstyrelsen nu fått erfara att

vanföreställningen om de svåra isförhållandena på Mälaren synbarligen

fortfarande är vitt spridd. Länsstyrelsen kan därför inte underlåta att påpeka

att sjöfarten på Västerås hamn pågått vintern igenom utan avbrott de

senaste sex vintrarna, således även denna exceptionellt stränga vinter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.