Utlåtande i anledning av väckta motioner om eu översiktlig regional planering för mälarområdet.
1966-11-15 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1966:138, Utlåtande i anledning av väckta motioner om eu översiktlig regional planering för mälarområdet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
11
Nr 138
Utlåtande i anledning av väckta motioner om eu översiktlig regional
planering för mälarområdet.
(4:e avd.)
I två likalydandc motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Manne Olsson m. fl. (I: 78) och den andra inom andra kammaren av herr
Johansson i Södertälje m. fl. (II: 116), har yrkats att riksdagen hos Kungl.
Maj :t måtte hemställa om en översiktlig regional planering för mälarområdet.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisar
utskottet till motionen I: 78.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från bgggnadsstyrelsen och överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro
och Västmanlands län. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. I samtliga de över förevarande motioner avgivna remissyttrandena
har behovet av en översiktlig regional planering inom bl. a. mälarområdet
understrukits. Däremot råder skiljaktiga uppfattningar om en sådan
planerings utformning och omfattning samt områdesindelning in. in.
Byggnadsstyrelsen och länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län
har tillstyrkt en planering av det slag motionärerna förordat. Överståthållarämbetet
finner, med hänsyn till den möjlighet till olika slags samverkan
mellan länsstyrelser, kommuner och andra organ som redan nu föreligger
och med beaktande av att de pågående övervägandena om ändrad
länsindelning relativt snart kan väntas bli redovisade såvitt avser Stockholms
stad och län, en framställning i enlighet med motionärernas förslag
f. n. ej erforderlig eller lämplig.
Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att frågan om en samordnad
planering är under behandling saväl inom statliga som kommunala
regionala organ. Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att denna
samordning snarast möjligt tar fastare form, under medverkan av länsstyrelserna
och berörd länsexpertis på den statliga sidan och regionplaneinstanserna
på den kommunala sidan. Därmed anses också förutsättningar
12 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
skapas för sedvanlig samverkan mellan berörda statliga och kommunala
organ.
Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om den planering som länsstyrelserna
skall utföra enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för en aktiv lokaliseringspolitik,
vilken verksamhet skall samordnas av den till inrikesdepartementet
knutna lokaliseringsberedningen. I anslutning till denna har expertgruppen
för regional utredningsverksamhet (ERU) inrättats inom inrikesdepartementet.
En planering av det slag motionärerna avser torde enligt
länsstyrelsen innebära ett avsteg från den nyligen fastställda arbetsgången
och synes kunna kräva en särskild planeringsinstans mellan länsnivån
och riksnivån, vilket anses vara mindre tillfredsställande. En direkt
planering på departementsnivå anses vidare stå i strid med de tankegångar
som låg till grund för riksdagsbeslutet att planeringen skulle ske på länsnivå
med den koordinerande verksamheten förlagd till inrikesdepartementet
Länsstyrelsen i Västmanlands län slutligen anser en planering som berör
en särskild region inte böra göras centralt och från Stockholms horisont
eftersom man då inte får den nödvändiga direkta kontakten med planeringsproblemen
ute på fältet. Det anses vidare böra ankomma på länsstyrelsen
själv att taga de initiativ som kan påkallas för att vid behov överbygg3
länsgränserna inom den av länsstyrelsen skisserade inre mälardalsregionen.
En ökning av länsstyrelsens resurser för planeringsuppgifterna
i samband därmed krävs också.
I likhet med remissmyndigheterna finner utskottet en översiktlig regional
planering i och för sig angelägen. Detta torde gälla inte blott mälarområdet
utan även andra delar av landet.
I förevarande sammanhang vill utskottet erinra om sitt ställningstagande
under vårsessionen till väckta motioner om utredning i fråga om planväsendets
framtida organisation och om planlagstiftningen. Utskottet framhöll
sålunda i sitt utlåtande nr 38 (s. 15) — rörande anslag till bostadsförsörjningen
m. m. — att en översyn av såväl byggnadslagstiftningens innehåll
med avseende på de olika planinstituten som planväsendets organisation
länge framstått som behövlig. Utskottet fann därför motiven för motionärernas
yrkanden om utredning vara goda. Enligt vad utskottet hade
inhämtat påginge emellertid förberedelser för en översyn av de berörda
frågorna inom Kungl. Maj :ts kansli. Särskild expertis i kommunikationsdepartementet
vore sålunda sysselsatt med kartläggning av hithörande
frågeställningar och problem i syfte bl. a. att få fram material som kunde
ligga till grund för en utredning av planfrågorna. Utskottet, som med hänsyn
härtill ansåg sig kunna utgå från att en utredning i dessa frågor komme
till stånd på Kungl. Maj :ts initiativ, fann det inte erforderligt att för
det dåvarande göra framställning i ämnet till Kungl. Maj :t.
Utskottet, som hänvisar till detta uttalande, vill också erinra om det utredningsarbete
som f. n. pågår inom såväl utredningen om länsindelningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
som länsförvaltningsutredn ingen och vilkas resultat i hög grad torde komma
att påverka de av motionärerna aktualiserade frågorna rörande regional
indelning och planering in. m.
I avvaktan på resultatet av det utrednings- och planeringsarbete som
sålunda redan pågår på berörda område finner utskottet ej anledning föreligga
att nu göra en särskild framställning i ämnet från riksdagens sida.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 78 och II: 110 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 november 1966
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Närvarade: se under utlåtandet nr 139.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
Bilaga
Yttranden över motionerna I: 78 och II: 116
Byggnadsstyrelsen (2.5.1966)
I motionerna har påvisats det behov av vidgad samverkan som i takt med
den fortgående utvecklingen inom olika delar av landet vuxit fram på
kommunal, regional och interregional nivå. Motionärernas intresse är närmast
inriktad på det starkt expanderande område kring Mälaren och Hjälmaren,
där de påvisade tendenserna allra mest påtagligt gör sig gällande.
Motionerna utmynnar i ett förslag om en på riksnivå verkställd översiktligregional
planering för området i fråga.
®yö§nadsstyi elsen kan för sin del vitsorda betydelsen av de planläggningsproblem
som avhandlats i motionerna. Styrelsen har sedan länge haft
sin uppmärksamhet riktad på dessa problem och bl. a. upptagit dem till diskussion
inom det till styrelsen knutna rådet för samhällsplanering. Den där
förda diskussionen visade att allmän enighet rådde om behovet av eu samordnande
översiktlig planering inom det nu åsyftade området. I ett sammanfattande
uttalande framhölls också angelägenheten av att en sådan planering
snarast möjligt komme till stånd, till ledning i första hand för den
fortsatta regionplaneringen inom stockholmsregionen men också för andra
områden inom de åsyftade landskapen, som allt bestämdare ställs inför uppgiften
att angripa sina planläggningsproblem på regional basis.
En annan sida av problemet som också diskuterades inom planrådet utan
att leda till några bestämda slutsatser eller rekommendationer gällde de administrativa
formerna för en överregional planering av detta slag. Tydligt
är att ett planeringsföretag av denna omfattning skulle beröra ett så stort
antal kommuner — även om man direkt kunde räkna med det reducerade
antal som kommunblocken representerar — att ett tillämpande av byggnadsagstiftningens
regionplaneinstitut skulle bli alltför svårmanövrerat.
Nästa tänkbara alternativ skulle vara att driva planeringen i länsstyrelsernas
eller landstingens regi eller i ett organiserat samarbete mellan län
och landsting. Med hänsyn till det stora antalet deltagande enheter framstår
även den organisationsformen som alltför svårhanterlig.
Vad som då återstår är — såsom motionärerna också synes ha avsett_
att någon lämpligt organiserad planläggningsgrupp under statlig ledningskulle
svara för uppgiften. Detta finge självklart icke innebära att kommunala
eller provinsiella eller i reguljär ordning verkande regionala organ _
sasom exempelvis regionplaneförbundet för stockholmstrakten — "hölles
U«a w01'' 9"1,611 överregional planering av detta slag skall få den åsyftade
ettekten, ar det uppenbart att den måste grundas på ett förståelsefullt samarbete
med de organ som sedan skall föra planeringens slutsatser vidare
Uppgiften inrymmer åtskilliga olösta problem. Den plan det gäller måste,
i brist på någon reguljär form för en översiktsplanering av denna art, bli av
informell karaktär, utan legal status. Det saknas organ för ett sådant arbete
avgransnmgen mellan de statliga och kommunala befogenheter som därvid
mots ar oklar, planeringens innehåll och karaktär likaså.
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1906
15
Icke- desto mindre är byggnadsstyrelsen för sin del last övertygad om alt
eu vägledande överkomnninal planläggning av delta slag ar en otrankomhg
nödvändighet, om vi skall kunna förebygga de misstag och felbedömningar,
som kännetecknat storstadsområdenas utbyggnad inom flertalet av de länder
som ligger före oss i fråga om folkmängd och industriell utveckling.
Syltet måste vara att skapa överblick över skeendet i hela den expansiva
stadsbygd som det här gäller, klargöra vilka krafter som där verkar, vilka
samband som håller på att växa fram eller redan vuxit fram och att pa
orundval av en sådan överblick försöka bedöma på vad sätt i området ingående
regioner och delområden skall kunna bringas att samverka till en ur
olika synpunkter ändamålsenlig helhet. o
Det finns anledning framhålla att det område som motionärerna asyltat
icke är det enda där behov av överregional planering föreligger. Ett i vissa
avseenden besläktat förhållande kan vi finna exempel på inom stora delar
av våra kustområden, där konkurrensen mellan näringslivets, naturvårdens
och fritidslivets intressen skapar ytterst svårbemästrade planläggningsproblem,
vilka i många fall kräver en behandling på bredare bas än vad en
i vanlig ordning utförd kommunal eller regional planering möjliggör.
I samband med eu år 1964 till Kungl. Maj :t överlämnad utredning om bebyggelseplaneringens
läge hemställde byggnadsstyrelsen om en översyn av
byggnadslagstiftningen, omfattande bl. a. plansystemet i dess helhet. Många
av de problem som styrelsen ovan berört är av'' den art att de naturligen hör
hemma i en allmän översyn av detta slag. Av liera skäl exempelvis förhållanden
av det slag som behandlats i de föreliggande motionerna betraktar
styrelsen det som angeläget att den påyrkade utredningen snarast
möjligt kunde komma till stånd.
Styrelsen är emellertid väl medveten om att en utredning av detta slag,
med alla de komplicerade och delvis helt nya problem som den måste behandla,
ofrånkomligen kommer att dra ut på tiden. De överregionala samordningsfrågor
som bl. a. aktualiseras av utvecklingen inom storstadsregionerna
och av friluftslivets snabba tillväxt är emellertid enligt styrelsens mening
så trängande angelägna att deras behandling icke kan anstå i avvaktan
på en kommande utredning. Problemen borde redan nu — i den takt och
omfattning som tillgången till kompetenta fackmän gör det möjligt — upptagas
till allvarligt studium. Ett sådant studium, i första hand med allmänt
programmässig inriktning, borde även bli till nytta för en kommande utredning
av hithörande frågor.
Byggnadsstyrelsen ställer sig sålunda positiv till en planering av det slag
som antytts i motionerna och är för sin del beredd att efter måttet av sina
resurser medverka vid en närmare diskussion om lorrner och program för en
sådan planering.
Överståthållarämbetet (25. 5. 1966)
Enligt övcrståthållarämbetets förmenande får de regionala frågorna allt
större betydelse. Ämbetet vill därvid erinra om den pågående översynen
av länsindelningen, vilken syftar till att genom större län åstadkomma
ökade möjligheter till samordning. Inom stockholmsområdet har en samorganisation
av lokaltrafiken skett och genom den s. k. storlandstingskommittén
avses att åvägabringa en vidare samordning mellan Stockholms
stad och kommunerna i Stockholms län. Givetvis förekommer såväl i Mel
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
lansverige som på andra håll problem av sådan större regional omfattning
att de sträcker sig över läns- och landstingsgränserna. Länsstyrelserna
kan härvid göra en samordnande insats bl. a. såsom initiativtagare till
samråd mellan berörda länsstyrelser, länsorgan eller kommuner. Efter sådant
initiativ har bl. a. Mälarens vattenvårdsproblem upptagits till gemensam
diskussion och en expertkommitté från Stockholm och de berörda
länen bildats.
Även om sålunda viss möjlighet till samordning redan föreligger, är det
sannolikt att den fortsatta utvecklingen kommer att ställa krav på ytterligare
åtgärder. Erinras må att byggnadslagstiftningen genom regionalplaneinstitutet
erbjuder en planform, som kan tillämpas även över länsgränser
och inriktas på särskilda problem, t. ex. fritidsbebyggelsen.
Med hänsyn till den möjlighet till olika slags samverkan mellan länsstvrclser,
kommuner och andra organ som redan nu föreligger, och med beaktande
av att de pågående övervägandena om ändrad länsindelning kan
väntas relativt snart leda till resultat såvitt avser Stockholms stad och län,
anser ämbetet för sin del att en framställning i enlighet med motionerna
icke för närvarande är erforderlig eller lämplig.
Länsstyrelsen i Stockholms län (9.5.1906)
Strandområdena kring Mälaren omfattar inom det direkta liuvudstadsområdet
— förutom Stockholms stads stränder — inom Stockholms län
en kuststräcka från Sigtuna i norr över Märsta, Upplands-Väsby, Järfälla,
Färingsö, Ekerö, Huddinge, Botkyrka, till Salem i söder (Södertälje
kanal). Inom storstockholmsområdet märks dessutom Upplands-Bro kommun
i Uppsala län, vilken tillhör Stockholmstraktens regionplaneförbund
och har omfattande strandområden mot Mälaren. Södermanlands län har
strandområden mot Mälaren från Enhörna i öster till Torshälla i väster.
De största tätorterna inom Södermanlands län vid Mälaren är Mariefred
(2 500 inv.), Strängnäs (9 100 inv.) och Torshälla (7 200 inv.). De västligaste
mälarstränderna ligger inom Västmanlands län med köpingen
Kungsör (5 200 inv.) inom strandområdet; den norra stranden fortsätter
i samma län med mälarstäderna Köping (20 000 inv.) och Västerås (89 000
inv.) och därefter halvvägs fram till Enköping i Uppsala län. Inom det
senare länet sträcker sig mälarstränderna i kraftigt inskurna vikar fram till
länsgränsen mot Stockholms län.
Mälarens vattenområde har en längd fågelvägen från öst till väst på omkring
120 km, bredden i norr-söder är mycket varierande.
De stora vägtrafikleder, om omsluter Mälaren, är E 18 norr om Mälaren
och E 3 söder därom. E 18 är under projektering och utbyggnad på vissa
sträckor, medan förberedelser för projektering till motorväg pågår för E 3.
Mälarens sjöfart har sin huvudförbindelse med Saltsjön via Södertälje
kanal, som äges av staten och förvaltas av sjöfartsstyrelsen. Kanalen betjänar
ett flertal hamnar vid Mälaren. Mälarens s. k. djupled betjänar
däremot i huvudsak den sjöfart som går på städerna Västerås och Köping
i Västmanlands län. Frågan om en fördjupning av Södertälje kanal och
en djupfarled i Mälaren har under senare år varit aktuell. Förslag till fördjupning
av Södertälje kanal och Mälarens djupled framlades av sjöfartsstyrelsen
i skrivelse till Konungen den 17 juni 1965, varefter sjöfartssty
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 19C><>
relsen i underdånig skrivelse den 28 februari 190,6 behandlade ^epoHliken
för kanalen och därav betingade företagsekonomiska kalkyler Du t
slagna mälarledsfördjupningen med en beraknad kostnad av 17 n.uljon ,
bär, enligt vad sjöfartsstyrelscn uppger i sm s.stnanmda skrivelse andstinget
i Västmanlands län samt städerna i Västeras och Köping heslutat att
svara för. Statens kostnader för eu fördjupning till 8,0 m av Södertälje kanal
har enligt sjöfartsstyrelscn beräknats till åt) miljoner.
Som framgår av det anförda har sjötrafiklederna i Mälaren ansetts vara
av sådan betydelse att betydande kostnader motiverats av önskemålen att
förbättra dessa. Huruvida landtransporter från industristaderna i det lnie
av mälarområdet till lämpliga kusthamnar, såsom motionärerna antytt,
kunde vara ett rationellt alternativ till mälarsjotrafiken torde det t. n. mtc
vara möjligt att bestämt uttala sig om. Ett sådant alternativ torde emellerti
bl. a. förutsätta mycket betydande väginvesteringar.
Behovet av samordnad utrednings- och planeringsverksamhet inom ma1
arområdet har under senare tid tagits upp till behandling i olika sammanhang,
och vissa åtgärder har vidtagits eller planeras i samordnmgssytte.
I fråga om vattenvården i Mälaren har sålunda ar 1960 bildats Kommittén
för Mälarens vattenvård. I denna finns representanter för overstathållarämbetet
och berörda länsstyrelser (länsingenjörer och lanslakare)
samt för Stockholms stad. Arbetet lär hittills ha resulterat i en gemensam
programskrivning. , , .. ... ,
Inom länsstyrelsen i Stockholms län är under slutförande en översiktlig
markanvändningsplan för naturvård, rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse
för de inre delarna av länet. Utredningsarbetet för planeringen omfattar
bl a. länets mälarstrandområden. Länsstyrelsen räknar med att
inom några veckor redovisa utredningen och planförslaget for berörda
länsstyrelser inom mälarområdet och söka få till stånd en samordning a\
planläggning och åtgärder för stränderna runt Mälaren.
Byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering diskuterade xid sammanträde
den 25 november 1965 behovet av, och åtgärder för, samordnad planering
inom mälarlandskapen. Därvid deltog representanter för mälarlanen
och för vissa mälarstäder. En regional planeringssamverkan inom malarområdet
ansågs lämpligen böra ske antingen genom en interkommunal
organisation genom främst berörda landsting eller genom statlig planeringsmedverkan.
Regionplanenämnden för Stockholmstraktens regionplaneforbund behandlade
vid sitt sammanträde den 18 mars 1966 »interregionala frågor i
Mälardalen». Därvid rådde enighet om att det vore lämpligt att ta upp
interregionala kontakter. Regionplanenämnden beslöt ta initiativ till ö\ erläggningar
med företrädare för andra delar av mälardalsområdet för att
söka åstadkomma en samordnad planering.
Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning om behovet av en samordnad
översiktlig planering för mälarområdet. Av vad länsstyrelsen anfört
och av regionalplanenämndens yttrande framgår emellertid, att frågan
om eu samordnad planering är under behandling såväl inom statliga som
kommunala regionala organ. Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget
att denna samordning snarast möjligt tar fastare form, under medverkan
av länsstyrelserna och berörd länsexpertis på den statliga sidan och regionplaneinstanserna
på den kommunala sidan. Därmed torde också förutsättningar
skapas för sedvanlig samverkan mellan berörda statliga och kommunala
organ. Självfallet är planeringen i Mälardalen av så väsentlig be
-
18
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
tydelse att den bör omfattas av den planering som sker på riksplanet.
Med nuvarande ordning för riksplanering kan detta ske genom de regionala
statliga myndigheternas kontakt och samråd med berörda centrala instanser.
I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
landssekreteraren Falk, planeringsassessorn Ljungström, bjo-ådirektören
Viira, ledamöterna i planeringsrådet Almryd, Sohlberg, Lintih, Ericsson,
Hedqvist, Holm och Stiernstcdt, tjänstgörande suppleanten Grebäck, suppleanterna
i rådet Nyström, Nording, Holmberg, Kärnek, Nettelbrandt och
Mossberg ävensom skolnämndens ordförande öhrn, länsarkitekten Lindqvist
och länsingenjören Wadsten.
Länsstyrelsen i Uppsala län (16. 5. 1966)
Enligt länsstyrelsens mening måste en översiktlig planering i mälarområdet
bedömas vara av stort värde. En mängd olika aktiviteter kräver ökat utrymme
inom samma begränsade region. Stadsbyggnadsexperter kalkylerar
med en fördubbling av arealbehovet per stadsinnevånare i vårt land fram
till sekelskiftet. I den privata konsumtionen går utvecklingen mot en större
bostadsyta per hushåll samtidigt som de större, äldre hushållen delar upp
sig i självständiga mindre enheter. Stadsbefolkningen behöver lek- och friluftsområden,
vägar och parkeringsytor, reningsanläggningar m. m. Industrierna
bygger allt flera envåningsbyggnader med stora ytor för varje
arbetstagare och anordnar kring dessa industrier parkeringsplatser och reservområden
för expansion, m. m.
Det ökade arealbehovet jämte den befolkningstillväxt, som väntas i mälarområdet,
kommer att kräva en synnerligen kraftig expansion av den stadsbebyggda
arealen inom området under de närmaste årtiondena. Detta förhållande
ställer i sin tur högre krav på områdets vatten- och avloppsanläggningar,
vägar och kollektiva trafikmedel. För att icke samhällsekonomiskt
ogynnsamma planer — och därmed onödiga investeringar — skall upprättas,
bör därtör planeringen i kommunblocken runt Mälaren samordnas. Redan
nu förekommer för övrigt frivilligt samarbete inom olika sektorer exempelvis
i form av Stor-Stockholms lokaltrafikförbund och det av länsingenjören
i sitt yttrande nämnda samarbetet i vattenfrågor.
Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att lokaliseringen av
tortsatt fritidsbebyggelse inom berörda område påkallar en översiktlig regional
planering. Uppenbarligen föreligger en betydande efterfrågan på fritidsbostäder
i närheten av städerna. Den nya bebyggelsen måste dock för1
äggas så pass långt från tätorterna, att ett rimligt utrymme gives för deras
tillväxt för permanent bebyggelse och för befolkningens krav på närliggande
områden för rörligt friluftsliv. Statens naturvårdsnämnd har i sina råd och
anvisningar för naturvårdsinventeringar förordat, att fritidsbebyggelsen
huvudsakligen borde lokaliseras utanför en radie på 50 km för orter med
mer än 25 000 invånare och 20 km för orter med 10 000—25 000 invånare.
Om dessa anvisningar skulle följas, bleve resultatet, att endast de mest
perifera delarna av mälarlänen kunde utnyttjas för den nya fritidsbebyggelsen.
Man kan dock enligt länsstyrelsens uppfattning i allt fall förutse intressekonflikter
mellan fritidsbebyggelsen, å ena, och naturvården, å andra
sidan, om de utrymmen som städerna icke tar i anspråk.
En annan faktor, som drivit fram krav på översiktliga planer för mark
-
19
Statsutskottets utlåtande nr 138 år !!)(>(>
användningen, lorde vara de under senare tid aktuella torslagen om lokali
sering av miljöstörande industrianläggningar
— exempelvis massafabriker
— i ur naturvårds- och fritidssynpunkt känsliga områden.
På grund av vad ovan anförts anser länsstyrelsen i likhet med motionärerna
alt stort behov föreligger av planering för hela malarområdet med
översiktliga riktlinjer för markens disposition i olika hänseenden.
I handläggningen av detta ärende har deltagit landssekreteraren S. Lundborg
och förste länsassessorn Blomquist, den sistnämnde föredragande.
Länsstyrelsen i Södermanlands län (6. 5. 1966)
Under senare år har förmärkts en påtaglig expansion på industrisidan
kring mälardalen. Denna trend har blivit alltmera påfallande. Samtidigt som
etablering av industrier från landet i sin helhet äger rum liar kunnat iakttagas
en spridning av industrier från Stockholms stad och län. Denna fortgående
utveckling har skapat gemensamma problem för hela mälardalen
och berör praktiskt taget alla samhällslivets olika aspekter. För länsstyrelsen
skapar de nya utvecklingsmomenten ett avgjort behov av diskussioner
mellan de berörda länen och av möjligheterna att kunna ageia ö\er länsgränserna.
I den sålunda fortgående processen är länet i sin helhet involverat.
.
Under åberopande härav får länsstyrelsen för sin del livligt tillstyrka att
på riksnivå kommer till stånd den av motionärerna påyrkade översiktliga
regionala planläggningen för mälarområdet. Länsstyrelsen vill även understryka
att på länsplanet samlats ett betydande material, som kan tillföras
en blivande utredning.
Länsstyrelsen i Örebro län (18. 5. 1966)
I motionerna hemställes om en översiktlig regional planering för »Mälaistaden»
av ett slag som mycket erinrar om den planering som länsstyrelserna
skall utföra enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för en aktiv lokaliseringspolitik.
Denna länsstyrelsernas verksamhet skall samordnas av den
till inrikesdepartementet knutna lokaliseringsberedningen. I anslutning till
denna har expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) inrättats
inom inrikesdepartementet med uppgift bl. a. att dels biträda vid uppläggning
av regional utredningsverksamhet, dels biträda forskningsberedningen
med att samla informationer om och föreslå koordinering av forskningsverksamheten.
Här angivna verksamheter igångsattes på såväl departements-
som länsnivå 1 juli 1965.
En planering av det slag motionerna avser torde innebära ett avsteg från
den nyligen fastställda arbetsgången och synes kunna kräva en särskild
planeringsinstans mellan länsnivån och riksnivån. Detta synes mindre tillfredsställande.
En direkt planering på departementsnivå torde stå i strid
med de tankegångar som låg till grund för ovannämnda riksdagsbeslut att
planeringen skulle ske på länsnivå med den koordinerande verksamheten
förlagd till inrikesdepartementet.
I och för sig kan behovet av planeringen av »Mälarstaden» vitsordas. Men
redan avgränsningen av området kan diskuteras. I motionerna anges området
mycket ungefärligt och för Örebro läns vidkommande nämns endast
»Örebro i väster». Motionerna pekar på behovet av planläggning för fritids
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
områden. Den i detta sammanhang angivna avståndsgränsen »ca fem mil»
kan icke accepteras. Vögavståndet är inte längre relevant. Ett tidsavstånd
måste vara det man har att räkna med. Angivna vägavstånd kan motsvara
båda 40 min. och över timmen; tiden är beroende på vägens standard och
trafikintensiteten. Inom den i motionerna angivna snäva avståndsräjongen
är risken stor för att fritidsbebyggelsen snabbt tenderar att bli helårsbebyggelse.
Den verkliga fritidsbebyggelsen kan ofta redan vid nuvarande arbetstider
och fria lördagar konstateras ligga på 2—3 tim. tidsavstånd från
Stockholm. Detta bär tydligt förmärkts i Örebro län, där särskilt norra länsdelen
dvs. Bergslagen i allt större utsträckning måste planeras för fritidsverksamhet
utövad av personer bosatta i bl. a. Stockholm. Med ökad bilism
till följd av ökad fritid följer ett växande krav på mark för fritidsändamål
långt från storstäderna. Detta synes i sin tur helt naturligt kräva en planering
för ett större område än vad som antytts genom ortsangivelserna i
motionerna.
För Örebro läns del kan konstateras att tendenserna till utökad räjong för
fritidsbebyggelsen medför att länet kommer att röna influens inte bara från
Stor-Stockholm utan även från göteborgshållet.
Motionerna berör även kommunikationsfrågan. Denna är vad angår vägnätet
under behandling på riksnivå genom pågående revidering av vägnätsplanen.
Här sker alltså redan en planering på riksnivå. Samma förhållande
gäller kanaltrafiken, där 1961 års kanaltraf boutredning väntas framlägga förslag
instundande höst. En utredning om hamnarna har tillsatts. Limnologisk
undersökning av Mälarens vattensystem pågår.
Det kan ifrågasättas om resurser finns för att igångsätta en planering av
det slag motionerna avser. Gränsdragningen mellan den på länsplanet anbefallda
planeringen och »Mälarstadsplaneringen» är ett annat problem. Det
finns mycket som talar för att den under förra året igångsatta länsvisa planeringen
fortsätts i enlighet med riksdagsbeslutet, men att samarbetet över
länsgränserna i det aktuella området intensifieras. Samordningen och ledningen
härav torde inte böra anförtros något särskilt organ utan kan handhas
inom ramen för redan befintliga organ inom inrikesdepartementet eller
knutna till detta.
Länsstyrelsen anser alltså, att en särskild planering av »Mälarstaden» inte
bör igångsättas som en fristående verksamhet. I stället bör berörda länsstyrelsers
planeringsverksamhet effektivt samordnas under central ledning.
Länsstyrelsen i Västmanlands län (13. 5. 1966)
Av motionerna framgår att motionärerna önskar en på riksnivå utförd
regional planering för ett område motsvarande Stockholms, Uppsala, Västmanlands,
Örebro och Södermanlands län, vilket område benämnes »Mälarstaden».
Avsiktligt eller oavsiktligt har Stockholm alternativt Stor-Stockholm
inte nämnts i sammanhanget.
Området, inkl. Stockholms stad, omfattar en areal om 36 000 km2 eller
knappt 9 procent av rikets areal. Folkmängden uppgick vid årsskiftet
1965/66 till 2,3 milj. eller 30 procent av landets invånarantal. Stora delar
av det nämnda området är, som motionärerna framhåller, under stark expansion.
Länsstyrelsen anser behovet av översiktlig planering för mälarområdet
21
Statsutskottets utlåtande nr 138 är 10(10
vara väl motiverat, men anser för sin del inte alt detta behov tillfredsstullcs
genom en utredning av det slag motionärerna tänkt sig. Länsstyrelsen
är tveksam både vad gäller utredningsorganet och områdets omfattning.
Enligt länsstyrelsens mening bör en planering som berör eu enskild region,
inte göras centralt och från Stockholms horisont eftersom man då inte
får den nödvändiga direkta kontakten med planeringsproblemen ute på fältet.
De länsexperter, som finns lör varje län, försöker att successivt utveckla
den regionala planeringen. I en del fall behöver man vid ifrågavarande planering
gå utanför länsgränsen. Det regionala område motionärerna töieslår
samplanerat synes dock vara alltför stort för att en meningsfull legional
planering skall kunna komma till stånd. Kontakterna mellan de olika delarna
av detta område synes inte heller vara av den omfattning att de motiverar
samplanering för hela det aktuella området. Däremot bör givetvis de delar
av området som näringsgeografiskt hör ihop samplaneras. Ett område
där regional planeringsorganisation redan finns är storstockholmsområdet,
ett annat omfattar Örebro län. Ett tredje sådant område bör naturligen omfatta
Västmanlands län, norra delen av Södermanlands län (Eskilstuna och
Strängnäs kommunblock) samt sydvästra delen av Uppsala län (Enköpingsblocket)
lämpligen benämnt inre mälardalsregionen.
Tyngdpunkten i denna region är Västerås. Det bör därför ankomma på
länsstyrelsen i Västmanlands län att taga de initiativ som kan påkallas för
att vid behov överbrygga länsgränserna inom den här ovan skisserade regionen.
I enlighet med de riktlinjer rörande lokaliseringspolitiken, som fastställts
av riksdagen, har länsstyrelsens planerings- och utredningsresurser
förstärkts. För eu regionplanläggning för inre mälardalsregionen är dessa
resurser dock klart otillräckliga. En sådan planering fordrar därför förstärkning
av länsstyrelsens och länsarkitektkontorets resurser. Hur planläggningen
för inre mälardalsregionen skall ske får diskuteras i annan ordning,
men den nyligen framlagda regionplanen för västeråsbygden synes bl. a.
kunna tjäna som förebild.
För behandlingen av vissa specialfrågor föreligger givetvis behov av att
gå utanför dessa »länsblocksregioner». Ett exempel på en sådan fråga är
skyddet av Mälarens vatten. För att följa ovannämnda problem och motverka
vattenförorening tillkom år 1960 »Kommittén för Mälarens vattenvård».
Beslut om bildandet fattades 14/12 1959 vid sammanträde med representanter
för bl. a. länsstyrelserna och landstingen i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands och Västmanlands län samt överståthållarämbetet i Stockholm.
Samarbetet har bl. a. resulterat i en limnologisk undersökning av Mälaren
och dess tillflöden. Vid en konferens anordnad av länsstyrelsen under
våren 1966 har resultaten av nämnda undersökning presenterats och
frågan om Mälarens framtid såsom råvattentäkt för mälarstäderna diskuterats.
Några av de av motionärerna nämnda planeringsfrågorna synes inte
ens kunna lösas inom det geografiska område motionärerna angivit för
»Mälarstaden». En sådan fråga är markanvändningen. Reservation av områden
för industri, fast bosättning och fast och rörligt friluftsliv kan enligt
länsstyrelsens uppfattning inte begränsas enbart till »Mälarstaden».
I fråga om landkommunikationerna sker planeringen här redan på riks
-
nivå.
Enär motionärerna dragit fram Mälarleden som ett exempel på kommunikationer
som kan vålla framtida problem finner länsstyrelsen anledning
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1966
att kommentera frågan om denna för målar- och bergslagsbygderna livsviktiga
transportled.
Motionärernas påpekande att Mälarleden f. n. inte i full utsträckning kan
betjäna området är tyvärr alltför sant. På grund av farledens nuvarande
otillräckliga dimensioner tvingas industrierna i inre mälardalsområdet att
för vissa transporter utnyttja i hög grad fördyrande skeppningar över kusthamnar,
ett förhållande som starkt hämmar konkurrenskraften hos regionens
exportinriktade industri. En utbyggnad av Mälarleden är således redan
i dag synnerligen välmotiverad. De omfattande utredningar, som pågått under
14 år i såväl sjöfartsstyrelsens som länsstyrelsens och inom området verkande
kommunala myndigheters regi, har klart påvisat behovet av förbättrade
och mera ekonomiska sjötransporter för detta område. De godsslag,
som huvudsakligen transporteras över Västerås och Köpings hamnar till och
från inre mälardalsregionen är massgods, som inte kan bära kostnaden för
längre land transporter. Det kan nämnas att sjötransporter på Mälaren i dag
är ca 10 ggr billigare än motsvarande transporter på järnväg.
Trots svårigheterna numera att befrakta för den nuvarande farleden avpassat
tonnage, växer godsomsättningen över mälarhamnarna kraftigt år
från år. Som exempel kan nämnas att omsättningen över Västerås hamn
ökade från 1,4 till 1,6 milj. ton under förra året.
Varken den ur landskommunikationssynpunkt svårtillgängliga lastageplatsen
Hargshamn eller övriga kusthamnar norr eller söder därom utgör således
något alternativ för den industri som är lokaliserad till inre Mälaren
och Bergslagen.
Trots det intensiva arbete, som bl. a. länsstyrelsen nedlagt för att sprida
kännedom om de verkliga förhållandena, har länsstyrelsen nu fått erfara att
vanföreställningen om de svåra isförhållandena på Mälaren synbarligen
fortfarande är vitt spridd. Länsstyrelsen kan därför inte underlåta att påpeka
att sjöfarten på Västerås hamn pågått vintern igenom utan avbrott de
senaste sex vintrarna, således även denna exceptionellt stränga vinter.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.