Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om samordning av de civila och militära trafikledningssystemen samt om inrättande av en gemensam trafikledarskola m. in.

1966-11-29 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1966:153, Utlåtande i anledning av väckta motioner om samordning av de civila och militära trafikledningssystemen samt om inrättande av en gemensam trafikledarskola m. in.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

l

Nr 153

Utlåtande i anledning av väckta motioner om samordning av de

civila och militära trafikledningssystemen samt om

inrättande av en gemensam trafikledarskola m. in.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Strandberg och Schött (I: 288) och den andra inom andra kammaren

av herrar Oskarson och Bengtson i Solna (II: 360) har yrkats att riksdagen

hos Kungl. Maj:t måtte hemställa 1) att Kungl. Maj:t ville föranstalta om

åtgärder i syfte att samordna de civila och militära trafikledningsorganisationerna

till en trafikledningsorganisation, på samma sätt som redan skett

i Stockholm och Göteborg; 2) att som konsekvens härav en gemensam och

så småningom utvidgad utbildning av trafikledare sker; 3) att allmänflyget

anpassas till de regler som gäller för det övriga flyget; samt 4) att

det internationella ljusutrustningssystemet successivt införes som standard

på våra flygplatser.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Werbro väckt motion (II:

11) hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla att en utredning

måtte verkställas om inrättande av en gemensam trafikledarskola för

utbildning av trafikledare för den civila och militära luftfarten.

Slutligen har i en inom andra kammaren av herrar Werbro och Jönsson

i Ingemarsgården väckt motion (II: 240) hemställts att riksdagen hos Kungl.

Maj :t måtte anhålla om att en utredning snarast kommer till stånd beträffande

införandet av ett gemensamt luftrum för all luftfart i landet, indelning

i flygkontrollområden samt om inrättandet av organ för trafikledning inom

trafikkontrollområden.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionerna I: 288, II: 11 och II: 240.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från luftfartsstyrelsen, chefen för flygvapnet

och 1963 års luftfartsutredning. Därjämte har på utskottets begäran Scandinavian

Airlines System (SAS), Aktiebolaget Linjeflyg och Svensk pilotförening

yttrat sig i ärendet.

Från Svensk flygtrafikledarförening har vidare inkommit en skrift i ämnet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 6 samt. Nr 153

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

Luftfartsstyrelsen framhåller beträffande gemensam trafikledarskola för

den civila och militära luftfarten följande.

Frågan om ett närmare samgående mellan luftfartsstyrelsen och flygvapnet

i vad avser utbildning av trafikledningspersonal har under en följd

av år varit föremål för diskussioner och undersökningar. Bland annat gjordes

för några år sedan undersökningar angående möjligheterna att förlägga

flygvapnets skola i anslutning till luftfartsverkets trafikskola på Bromma.

Dessa undersökningar gav vid handen att detta vore möjligt, men med hänsyn

till att flygvapnet redan disponerade lokaler och utrustning för denna

utbildning vid Hägernäs, beslöts emellertid då, att dess skola i stället skulle

förläggas dit.

Utöver i motionen II: 11 nämnda motiv för ett närmare samgående _

att militära trafikledare i ökad omfattning har att leda civil flygtrafik på

militära flygplatser, respektive önskemålet ur beredskapssynpunkt att civila

trafikledare erhåller utbildning i militär trafikledning — torde även kunna

nämnas ekonomiska fördelar. På grund av ett alltmer ökande krav att i utbildningen

realistiskt kunna inöva en modern traifklednings funktioner kräves

synnerligen avancerad utbildningsutrustning i form av bland annat dyrbar

radarsimulatoranläggning; sådan utrustning skulle kunna utnyttjas gemensamt.

Fn gemensam skolning synes även kunna medföra viss besparing

på personalsidan genom ett rationellare utnyttjande av tillgänglig instruktörspersonal.

En viss samordning av utbildningen av civila och militära trafikledare

sker redan i dag på så sätt, att skolorna i viss utsträckning utnyttjar varandras

instruktörer, varjämte eleverna i respektive skolor genomgår kortare

kurser vid den andra skolan för studium av militär respektive civil flvatraifldedning.

Den nära samordning av flygtrafikledningen för civil och militär flygverksamhet,

som för närvarande äger rum, kommer med nödvändighet att

få en alltmer ökad omfattning i framtiden. I insikt härom har luftfartsstyrelsen

i underdånig skrivelse den 2 december 1965 med hemställan att

Kungl Maj :t måtte föranstalta om en utredning i syfte att klarlägga den

civila flygtrafikledningens framtida organisation pekat på angelägenheten

av att ett samgående mellan de civila och militära trafikledningarna undersökes.

I denna skrivelse har luftfartsstyrelsen även framfört att en sådan

utredning bör innefatta en undersökning av förutsättningarna för en gemensam

utbildning av civil och militär trafikledningspersonal.

I fråga om luftrummets indelning framhåller styrelsen.

Det kontrollerade luftrummet består av kontrollzoner samt terminalområden

omkring vissa flygplatser samt luftleder, som förbinder flygplatserna

med varandra. Genom ändring den 1 juli 1965 i luftfartskungörelsen av den

24 november 1961 (nr 558) samt kungörelse den 24 november 1961 (nr 563)

angående trafikregler för luftfarten har begreppet militärt kontrollerat luftrum

introducerats i nämnda kungörelser. Inom flygvapnet upprättade kontrollerade

luftrum utgöres av kontrollzoner och terminalområden omkring

vissa militära flygplatser.

Enligt luftfartsstyrelsens uppfattning är begreppet militärt kontrollerat

luftrum icke entydigt, enär ett antal terminalområden och kontrollzoner står

under såväl civil som militär trafiklednings jurisdiktion. Dessutom lämnar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 är 1!)(><>

3

den företagna distinktionen mellan de båda typerna av områden eu inkörsport

för skiljaktigheter i såväl trafikregler som trafikledningsbestämmelser

inom civila respektive militära kontrollerade luftrum, vilket med hänsyn till

luftfartens utpräglat internationella karaktär är olämpligt. Vidare är chefens

för flygvapnet rätt att upprätta kontrollerade luftrum av den militära

typen icke reglerad i författningstexten. Luftfartsstyrelsen anser sålunda i

likhet med vad som anföres i motion nr II: 240 att militärt luftrumsstatus

bör klarläggas. Detta klarläggande bör dock inte begränsas enbart till frågans

juridiska sida.

Vid vissa flygplatser och utefter ett antal flygsträckor utanför det kontrollerade

luftrummet har till skydd för den inrikes linjefarten upprättats

trafikzoner, informationsområden och informationssträckor och för dessa

områden och sträckor har särskilda bestämmelser utfärdats.

Informationsområdena och informationssträckorna och för dessa gällande

föreskrifter har ingen förankring i internationella regler, och luftfartsstyrelsens

avsikt är, att vid flygplatserna ersätta trafikzoner och informationsområden

med kontrollzoncr och terminalområden samt i samband härmed ersätta

där bedriven s. k. AFIS-tjänst med konventionell trafikledningstjänst.

Detta kommer att ske så snart tillgången på trafikledare möjliggör detta.

Frågan om upprättande av luftleder som ersättning för informationssträckorna

är av kontroversiell art, i det att olika kategorier av brukare av luftrummet

har skilda synpunkter på densamma och den är av så principiell

betydelse att den bör prövas i samband med en eventuell utredning.

Vad beträffar förslaget i motion 11:240 angående upprättande av kontrollområden

täckande hela luftrummet erbjuder ett realiserande av detsamma

många tekniska problem, vartill kommer att kostnaderna härför sannolikt

skulle bli höga. Därest upprättande av kontrollområde täckande hela

flyginformationsregionerna begränsas endast till det övre luftrummet, d. v. s.

området över 6 000 meter, vilken åtgärd för övrigt rekommenderades vid ett

nyligen avhållet ICAO-möte avseende Europa-Medelhavsregionen, torde förslaget

vara lättare realiserbart.

I detta sammanhang finnes en annan fråga av kontroversiell art, som i

likhet med den förenämnda har direkt inflytande på trafikledningens organisation,

nämligen trafikföreskrifternas utformning. Luftfartsstyrelsen har,

i medvetande om att den s. k. se-och-bli-sedd-principen inte alltid erbjuder

ett tillräckligt skydd mot kollisionsrisk, infört vissa begränsningar i fråga

om den rätt, som de grundläggande internationella trafikreglerna erbjuder,

att utföra VFR-flygning (— flygning enligt visuellflygreglerna) inom kontrollerat

luftrum utan kontroll från trafikledningens sida. Sålunda har luftfartsstyrelsen

bestämt, att all flygning i luftlederna med undantag för korsning

av lederna under 6 000 meter även under dager och i god sikt skall ske

enligt IFR (= instrumentflygreglerna), vilket innebär att all sådan flygning

sker under trafikledningens kontroll.

Dihang till riksdagens protokoll 1966. 6 saml. Nr 153

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

Inom Stockholm, Göteborg och Malmö terminalområden samt kontrollzoner

i anslutning till dessa gäller också obligatorisk IFR för de flygplan, som

är utrustade och bemannade härför. Dessutom är inom dessa områden även

VFR-flyget underkastat viss kontroll, vilken i första hand syftar till skydd

för IFR-trafiken.

Det har hävdats från allmänflygarnas sida att ovannämnda bestämmelser

innebär onödiga restriktioner för VFR-flyget, och jämförelser har i samband

härmed gjorts med andra länder med avsevärt större flygtrafik än i Sverige

där man inte funnit motsvarande bestämmelser erforderliga. Å andra sidan

kräves från trafikflygets sida, såsom framhålles i motion 11:240, ytterligare

kontroll från trafikledningens sida, så att trafiken från start till

landning alltid kan operera utan hänsyn till se-och-bli-sedd-principen. Även

i ovanstående principiellt viktiga fråga är det önskvärt att en eventuellt blivande

utredning tar ställning.

Vad beträffar trafikledningens organisation framhåller styrelsen att stor

överensstämmelse föreligger beträffande organisation och förfaranden på

den civila och militära sidan och att samarbetet mellan de båda trafikledningsorganisationerna

av bland annat dessa skäl fungerar bra.

I flera länder med väl utvecklad luftfart har man emellertid numera funnit

det lämpligt att helt integrera civil- och militär trafikledning inom en

organisation. Styrelsen anser det därför önskvärt att — såsom i det föregående

anförts — en av Ivungl. Maj :t tillsatt utredning får i uppdrag att undersöka

förutsättningarna för en sådan integrering även i vårt land. Därest

en integrering inte skulle anses motiverad, bör utredningen föreslå riktlinjer

beträffande fördelningen mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet av

trafikledningsansvaret för det svenska luftrummet.

Luftfartsstyrelsen förklarar sig vidare dela uppfattningen, att det civila

internationella ljusutrustningssystemet hör införas vid samtliga svenska

flygplatser, där linjefart bedrives. Flygvapnets inflygningsbelysning är ett

centerlinjesystem, som kompletterats för att kunna ge ledning även för de

moderna svenska krigsflygplan, som utför inflygning för landning med

högt nosläge, varigenom centerlinjen blir skymd för föraren.

Genom att flygvapnets system inte överensstämmer med internationellt

antagna normer har överenskommelse träffats med chefen för flygvapnet,

att centerlinjesystemet skall kompletteras på de militära flygplatser, som

utnyttjas för civil linjefart. Den komplettering som anses nödvändig för att

civilflygets krav skall tillfredsställas är huvudsakligen dels att centerlinjen

förses med ett större antal ljusenheter samt dels att särskilda s. k. »crossbars»

anordnas.

Sammanfattningsvis framhåller styrelsen att den i princip delar motionärernas

uppfattning, att en utredning bör komma till stånd rörande samordning

mellan den civila och militära flygsäkerhetstjänsten och härmed sammanhängande

frågor. Styrelsen önskar emellertid framhålla, att de resultat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

vartill 1963 års nu arbetande luftfartsutredning kan komma i fråga om kostnader

och kostnadstäckning för den civila luftfarten i viss man kan komma

att påverka tänkbara lösningar för den samordning av flygsäkerhctsljänsten

in. in., varom nu är fråga.

Chefen för flygvapnet redogör i sitt yttrande för nuvarande organisation

samt gällande bestämmelser på tillhörande område.

Beträffande trafikledur utbildningen framhålles härefter följande.

Kravet på trafikledare för militär resp. civil flygtrafik är i väsentliga avseenden

olika. Detta avvikande kompetenskrav får ses mot bakgrunden utav

flygverksamhetens olika karaktär och flygplanens olika bemanning. Inom

den civila reguljära luftfarten föreligger krav på att två förare skall ingå i

flygplanets besättning, medan de militära flygplanen vanligen är bemannade

med en förare. Då förarens och trafikledarens aktiviteter integreras i eu

mängd funktioner medför skillnaden i bemanning att trafikledare som leder

ett militärt flygplan övertager sådana funktioner, som av kapacitets- och

flygsäkerhetsskäl ej kan åläggas den militära föraren. Sålunda måste incidenter

under extrema flygförhållanden samt tekniska och navigatoriska felfunktioner

kunna, så långt möjligt, kompenseras av kunnighet och initiativförmåga

hos den militära trafikledaren. Stora krav måste därför ställas på

dennes kännedom om prestandaegenskaper hos såväl flygplan som förare.

Detta inte minst med hänsyn till att de militära förarna befinner sig i olika

utbildningsstadier.

De militära flygplanens små bränslemarginaler vid landning medför att

väntningsförfaranden endast i mycket begränsad utsträckning kan tillämpas,

vilket ställer krav på militära trafikledare att organisera ett trafikflöde

med starkt reducerade separationer.

För den militäre trafikledaren tillkommer även den speciella typ av flygtrafikledning

som erfordras vid ledning av flygtrafiken under krig och krigsövningar,

såväl som integrerande del i stridsledningsorgan som i skilda befattningar

vid flygbaser. M. h. t. dessa senares olika grad av utbyggnad och

varierande standard med avseende på hjälpmedel in. in. krävs av trafikledaren

inte sällan ett stort mått av improvisationsförmåga och initiativ för

att med små resurser skapa ett smidigt trafikflöde utan avkall på flygsäkerheten

vare sig fråga är om fredsmässiga övningar eller verkliga krigsförhållanden.

Endast genom personlig erfarenhet av den speciella slags flygtjänst

som flygning med krigsflygplan utgör samt regelbundet återkommande övningar

i denna sorts trafikledningstjänst kan erforderliga färdigheter och

rutin bibehållas. En likriktad trafikledarutbildning för civil och militär personal

är av hl. a. beredskapsskäl önskvärd. Den civila fredsmässiga rutinen

är dock av den arten att den har relativt liten anknytning till de speciella

problem som en militär trafikledare ställs inför vid tillämpade övningar. Inhämtade

grundkunskaper måste befästas genom ofta återkommande praktiska

övningar. Möjligheterna härtill är dock begränsade av personella och

organisatoriska skäl. Det har därför bedömts som mest rationellt att civila

och militära trafikledare specialutbildas var och en inom sitt område. De

civila trafikledarnas krigsbefattningar får i stället väljas med hänsyn till de

individuella förutsättningarna att tjänstgöra i olika krävande militära positioner

— självständigt eller som assistenter till militära trafikledare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

Skiljaktigheterna mellan militär och civil flygtrafikledning återspeglas

aven i de olika grundkrav, som ställes vid anställning som trafikledare. Sålunda

krävs för anställning som trafikledare vid flygvapnet genomgången

fullständig flygutbildning såsom flygförare vilket ej är fallet för anställning

vid luftfartsverket.

Dessa skiljaktigheter i utbildningsmål och personalunderlag påverkar enligt

mitt bestämda förmenande utbildningen till trafikledare på ett avgörande

sätt.

Emellertid föreligger även förenande faktorer i den militära och civila

flygtrafikledningen. För att tillgodose de krav som ställes för den reguljära

cUiia flygtrafiken på militära flygplatser och för tjänsten vid gemensamma

civil/militära kontrollorgan erfordras en i grundläggande avseenden likartad

utbildning.

^ En god samverkan sker därför mellan befintliga trafikledarskolor på

Bromma för luftfartens behov och vid Hägernäs för flygvapnets behov med

utnyttjande av både lärarkrafter och utrustning för den totala flygtrafikledningsutbildningen.

Flygtrafikledningens utveckling och utbyggnad kommer

att medföra ett utökat utbildningsbehov för personal tjänstgörande i

flygtrafikledningens olika tjänstegrenar samt förbättrade och mera omfattande

utbildningsanläggningar. Inför utbyggnaden av erforderliga utbildningsresurser

bör utredas i vad mån annan än nuvarande form av samverkan

kan vara mera ekonomisk och ge bättre utbildningsresultat.

I fråga om inflijgningsljusanluggning framhålles att med hänsyn till det

militära flygplanets utformning — siktförhållanden, landningshastigheter,

ensitsighet in. in. — belysningsanläggningens inflygningsdel måste vara

längre och avsevärt bredare än den civila. Den civila anläggningstypen kan

över huvud taget icke ses från förarplatsen i t. ex. flygplan 35, Draken. Den

militära anläggningens utformning är anpassad dels till det operativa regulai

itetskravet för F\ -baser och dels till möjligheterna att inom den ekonomiska

ramen förse samtliga FV-baser med flygplatsbelysning. Avkall på

flygsäkerhetskraven har icke gjorts.

Framförda förslag att som standard införa det internationella ljusutrustningssystemet

på saväl civila som militära baser med civil flygverksamhet

kan av angivna skäl icke accepteras från flygvapnets sida.

På de militära flygplatser där även civil flygverksamhet bedrives kan den

civila normen integreras i den militära inflygningsljusanläggningen.

Sammanfattningsvis anför chefen för flygvapnet

att vid flygvapnet utarbetad »Plan för utbyggnad av flygtrafikledningen

vid krigsmakten» (PUFYL) lämpligen kan utgöra grunden för vidare åtgärder

i syfte att utbygga flygtrafikledningen med god samverkan mellan den

civila och militära flygtrafikledningen. PUFYL bör därvid kompletteras med

de åtgärder som kan bedömas erforderliga sett från civil sida.

att utbildningen av flygtrafikledare för den civila och militära luftfarten

icke kan ske gemensamt annat än till vissa delar varvid samordningen eventuellt

kan drivas längre än nu samt

att kravet på inflygningslj^anläggningar är olika för militär och civil

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

7

flygning. På militära flygplatser kan de eivila kraven tillgodoses genom

komplettering med ljusenheter i likhet med vad som kommit till utförande

vid Ängelholms flygplats.

1963 urs luf tf artsutredning erinrar om att luftfartsverkets kostnader för

den civila flygtrafikledningen utgör en betydande del av verkets totala kostnader.

Det är av denna anledning angeläget att alla möjligheter till besparingar

inom flygtrafikledningen tillvaratas. Luftfartsutredningen är därför

positivt inställd till att eu särskild utredning kommer till stånd om samordning

av de civila och militära trafikledningsorganisationerna och om utbildningen

av trafikledare. Frågan härom är emellertid av förhållandevis

stor räckvidd. Bl. a. med hänsyn härtill samt till det förhållandet, att luftfartsutredningens

verksamhet snart beräknas komma att avvecklas, har

utredningen inte funnit sig ha möjlighet att själv ta upp den till mera ingående

granskning. Det framhålles emellertid, att luftfartsverket i sin skrivelse

den 20 september 1965 med beräkning av underskott på luftfartsfonden

för budgetåret 1966/67 föreslagit Kungl. Maj :t att tillsätta en särskild utredning

för en fullständig översyn av frågan om flygsäkerhetsorganisationen

för den civila och militära luftfarten. De spörsmål motionerna berör är

således i viss utsträckning redan föremål för övervägande inom Kungl.

Maj :ts kansli.

I nyssnämnda skrivelse framhöll luftfartsverket bl. a. att den civila luftfartens

betydande expansion och den samtidiga utvecklingen inom militärflyget

medför stora trafikledningstekniska problem, varigenom avsevärda

krav måste ställas på personalen inom flygsäkerhetstjänsten. I anslutning

härtill föreslog verket, förutom viss utökning av personalen inom trafikbyrån,

24 nya trafikledartjänster inom flygplatsorganisationen under budgetåret

1966/67. Därutöver förutsåg verket behov av ytterligare ca 24 nya

trafikledartjänster under vart och ett av de efterföljande fyra budgetåren.

Med anledning härav anmälde luftfartsutredningen i remissyttrande till chefen

för kommunikationsdepartementet den 15 oktober 1965 att utredningen

hade för avsikt att närmare undersöka behovet av utbyggnad inom trafikledningstjänsten

på något längre sikt. I syfte att söka närmare undersöka

de förhållanden, på vilka luftfartsverket grundat sina förslag till ökning av

trafikledningspersonalen, beslöt luftfartsutredningen att inom sig tillsätta

en särskild arbetsgrupp med uppdrag att studera frågan om behovet av trafikledare

för de närmaste åren. Utredningen avser att inom kort överlämna

denna arbetsgrupps rapport till chefen för kommunikationsdepartementet.

SdS säger sig starkt vilja framhäva den uppfattningen, att all flygverksamhet

med trafikflygplan skall försiggå inom kontrollerat luftrum. De nuvarande

informationsområdena och informationssträckorna måste därför

snarast upphöjas till kontrollzoner och luftleder. Analogt därmed måste på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

de flygplatser, där endast flyginformationstjänst (AFIS) tillhandahålles,

full flygkontrolltjänst snarast införas.

För att kunna uppnå ovanstående mål är det enligt SAS nödvändigt, att

de civila och militära trafikledningsorganisationerna sammanslås till en trafikledningsorganisation.

I ett flertal länder gäller samma bestämmelser för

civil och militär flygverksamhet och kontrollen utövas av ett gemensamt

trafikledningsorgan.

Bolagets erfarenheter från de gemensamma civila och militära trafikledningscentralerna

i Stockholm och Göteborg säges vara goda.

En framtida gemensam trafikledningsorganisation täckande hela landet

innebär enligt bolaget att en gemensam utbildning av civila och militära

trafikledare blir nödvändig. Då emellertid den nuvarande flygtrafiken inom

den civila och militära sektorn alltmer måste samordnas, torde det vara av

stor betydelse, om en gemensam trafikledarskola redan i dag kunde upprättas.

SAS anser vidare att det civila internationella ljusutrustningssystemet

skall införas på alla svenska flygplatser, där linjefart bedrives.

SAS tillstyrker därför att av motionärerna yrkade utredningar snarast

kommer till stånd, då de berör för luftfarten vitala intressen.

Aktiebolaget Linje fly g som anfört liknande synpunkter framhåller följande.

Med den allt mer ökande totala flygintensiteten i landet omfattande såväl

militär som civil flygtrafik med ett antal verksamhetsgrenar ställs allt

större krav på trafikövervakning och trafikledning. De olika verksamhetsgrenarna

inom den totala flygtrafiken i landet ställer var för sig välgrundade

och förståeliga krav för sina respektive verksamhetsområden, vilket

hittills i stort sett varit möjligt att tillfredsställa emedan trafiken varit relativt

sett måttlig och flygplanens farter samt prestanda i övrigt medgett

måttliga utrymmesbehov. Vi anser emellertid att det nu är nödvändigt att

samordna den militära trafikens krav på exklusiva luftområden för rent

militär trafik med det civila reguljära flygets krav på övervakning och

skydd mot annan flygtrafik samt allmänflygets krav på stor frihet i form

av obundenhet vid val av flygvägar och flyghöjder m. m. Vi anser att tiden

nu är mogen att angripa problemkomplexen innan de vuxit sig för stora

och blivit svårbemästrade trafik- och säkerhetsproblem.

Bolaget vill därvid hävda följande uppfattningar:

Flygverksamhet med reguljär trafik skall försiggå övervakat, lett och

kontrollerat.

AFIS-tjänsten på de flygplatser där sådan tjänst utövas skall ersättas

med full flygkontrolltjänst.

De nuvarande informationssträckorna där endast flyginformationstjänst

utövas skall upphöjas till luftleder eller på annat sätt kontrolleras så att

flygkontrolltjänst kan utövas.

De militära och civila trafikledningsorganisationerna bör sammanslås till

en trafikledningsorganisation. I ett flertal länder gäller samma bestämmelser

för civil och militär flygverksamhet och kontrollen utövas av ett gemen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr löd ur 1966

9

samt trafikledningsorgan. Erfarenheterna från de integrerade civil/inilitära

trafikledningscentralerna i Stockholm och Götehorg är goda.

En framtida gemensam trafikledningsorganisation täckande hela landet

innehär att en gemensam utbildning av trafikledare blir nödvändig. Nödvändigheten

av gemensam utbildning gäller dock redan i dag genom de allt

mer framträdande kraven på samordning av militär och civil trafik.

Beträffande ljusanläggningssystein, liksom även banbredd och hinderfrihet

vid flygplatser, anser bolaget det i hög grad önskvärt att de av ICAO

rekommenderade anläggningarna och principerna blir normgivande även

för militära flygplatser med tanke på att reguljär flygtrafik, men även annan

civil flygverksamhet, möj liggöres på allt flera militära flygplatser.

Bolaget har tidigare dels till luftfartsstyrelsen i samband med yttrande

över investeringsmedel för budgetåret 1966/67 (skr. 26/3 196o) samt till

kommunikationsdepartementet i yttrande över luftfartsstyrelsens utredning

rörande trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder (skr. 22/10 1965) ifrågasatt

om inte luftfartsstyrelsens och flygvapnets resurser i vad avser trafikledarutbildning

borde sammanslås till en gemensam trafikskola. Bolaget

har även i samma skrivelse till kommunikationsdepartementet framhållit

att möjligheterna till integrering av civil och militär trafikledning borde

utredas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker bolaget att motionärernas

föreslagna utredningar kommer till stånd.

Svensk pilotförening framhåller i huvudsak följande.

I samband med att de militära flygplatserna öppnades för den civila luftfarten

år 1957 uppkom snabbt problem, närmast av juridisk karaktär, tveksamhet

och rådvillhet om vilka bestämmelser och regler som gällde vid

civil luftfart på militära områden. Nu gällande luftfartslag trädde i kraft

den 6 juni 1957 och luftfartskungörelsen, den s. k. tillämpningskungörelsen,

den 24 november 1961. Samma datum har kungörelsen beträffande

trafikregler för luftfarten.

Förhållandet att den inrikes luftfarten snabbt expanderade utan att erforderliga

författningar trätt i kraft skapade problem. Serier av överläggningar

ägde rum mellan luftfartsstyrelsen (Lfs) och flygvapnet (FV) varvid

även skilda intressegrupper deltog, utan att enighet kunde nås. Under

hand tillkomna författningar tolkades och tillämpades olika av Lfs och

FV. Flygbolag och pilotföreningen nådde ej gehör för uppfattningen, att

luftrummet måste kontrolleras av ett organ och att bestämmelser för denna

kontroll måste vara ensartade oavsett luftfartens karaktär. Myndigheternas

oförmåga att lösa frågan ledde till att pilotföreningen i en skrivelse den

14 april 1964 till Lfs för sina berörda medlemmar avsade sig ansvaret för

eventuella haverier vid civil luftfart på militära flygplatser, om en utredning

visade att avsteg från den civila luftfartens regler bidragit till haveriet.

Någon tid senare, den 20 november samma år, inträffade Ängelholmsolyckan.

Länsåklagaren har nyligen uttalat, att grund för åtal mot någon

person ej förefinnes enär författningarna på området är otydliga,.

Kungl. Maj:t genomförde den 14 maj 1965 smärre ändringar i luftfartskungörelsen

och i kungörelsen om trafikregler för luftfarten. Dessa ändringar

hade till syfte att klarlägga förhållandet, att vid civil luftfart, oavsett

på vilken flygplats inom landet, de civila bestämmelserna och reglerna

skulle gälla. Vid ett sammanträde med Lfs den 11 juni 1965 visade det

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

sig, att trots nämnda ändringar oklarheten om vad som gällde fortfarande

var stor. Lfs har hos Kungl. Maj :t den 2 december 1965 hemställt om, att

en utredning måtte igångsättas rörande gemensam flygtrafikledning m. m.

Den juridiska sidan avseende upprättandet av civilt resp. militärt kontrollerat

luftrum måste klarläggas.

Vid krigstillstånd eller krigsfara skall all luftfart, militära såväl som

civila transporter, underställas Centrala Civila Transportkommittén (CCT).

En sadan eventuell omställning maste förutsätta en enhetlig organisation

och ensartade regler för all luftfart även i fredstid.

Såväl den civila som den militära luftfarten utgör funktioner i samhället

och som sådana måste de anpassa sig till de krav som finns i form av författningar,

konventioner etc. Vårt land är alltför litet för att ha råd med

två från varandra helt skilda system av flyg.

Det är icke obekant, att i en mängd andra länder den civila och militära

luftfarten följer samma regler och bestämmelser vid uppträdandet i kontrollerat

luftrum och att en trafikledning omhänderhar kontrollen. Vidare

har man kunnat enas om gemensamma, ensartade inflygningsanläggningar.

Sverige torde icke kunna anses vara i någon unik situation i detta hänseende.

Med tillräcklig vilja och samhällsförståelse borde en rimlig samverkan

ha kunnat uppnås för länge sedan.

Under hänvisning till det anförda yrkar pilotföreningen bifall till de fyra

motionerna.

Utskottet. I sitt yttrande över förevarande motioner framhåller luftfartsstyrelsen

bl. a. att den nära samordning av flygtrafikledningen för civil och

militär flygverksamhet, som för närvarande äger rum, med nödvändighet

kommer att få en alltmer ökad omfattning i framtiden. I insikt härom har

styrelsen i skrivelse den 2 december 1965 — med hemställan att Kungl.

Maj :t måtte föranstalta om en utredning i syfte att klarlägga den civila

flygtrafikledningens framtida organisation — pekat på angelägenheten av

att ett samgående mellan de civila och militära trafikledningarna undersöks.

I denna skrivelse har styrelsen även framhållit att en sådan utredning bör

innefatta en undersökning av förutsättningarna för en gemensam utbildning

av civil och militär trafikledningspersonal. Styrelsen anser vidare att militärt

luftrums status bör klarläggas. Vad beträffar trafikledningens organisation

framhåller styrelsen att stor överensstämmelse föreligger beträffande

organisation och förfaranden på den civila och militära sidan och att samarbetet

mellan de båda trafikledningsorganisationerna av bland annat dessa

skäl fungerar bra. I flera länder med väl utvecklad luftfart har man emellertid

numera funnit det lämpligt att helt integrera civil och militär trafikledning

inom en organisation. Styrelsen anser det därför önskvärt att en av

Kungl. Maj :t tillsatt utredning får i uppdrag att undersöka förutsättningarna

för en sådan integration även i vårt land. Därest en integration inte

skulle anses motiverad, bör utredningen föreslå riktlinjer beträffande fördelningen

mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet av trafikledningsansvaret

för det svenska luftrummet. Styrelsen förklarar sig vidare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 7/3.1 år

11

dela uppfattningen, att det civila internationella ljusutrustningssystcmet

bör införas vid samtliga svenska flygplatser, där linjefart bedrives. Styrelsen

framhåller slutligen att de resultat, vartill 1963 års luftfartsutredning

kan komma i fråga om kostnader och kostnadstäckning för den civila luftfarten,

i viss mån kan komma att påverka tänkbara lösningar för den samordning

av flygsäkerhetstjänsten in. m., varom nu är fråga.

Chefen för flygvapnet anför sammanfattningsvis att vid flygvapnet utarbetad

»Plan för utbyggnad av flygtrafikledningen vid krigsmakten»

(PUFYL) lämpligen kan utgöra grunden för vidare åtgärder i syfte att utbygga

flygtrafikledningen med god samverkan mellan den civila och militära

flygtrafikledningen, att utbildningen av flygtrafikledare för den civila

och militära luftfarten icke kan ske gemensamt annat än till vissa delar,

varvid samordningen eventuellt kan drivas längre än nu, samt att kravet på

inflygningsljusanläggningar är olika för militär och civil flygning. På militära

flygplatser kan de civila kraven tillgodoses genom komplettering med

ljusenheter i likhet med vad som kommit till utförande vid Ängelholms flygplats.

Luftfartsutredningen säger sig vara positivt inställd till att en särskild

utredning kommer till stånd om samordning av de civila och militära trafikledningsorganisationerna

och om utbildningen av trafikledare. Utredningen

framhåller emellertid att luftfartsverket i sin skrivelse den 20 september

1965 — med beräkning av underskottet på luftfartsfonden för budgetåret

1966/67 — föreslagit Kungl. Maj :t att tillsätta en särskild utredning för en

fullständig översyn av frågan om flygsäkerhetsorganisationen för den civila

och militära luftfarten. De spörsmål motionerna berör är således i viss utsträckning

redan föremål för överväganden inom Kungl. Maj ds kansli.

SAS, Linjeflyg och Pilotföreningen tillstyrker helt motionärernas förslag.

Utskottet har vid sin prövning av motionärernas yrkanden i likhet med

flertalet remissinstanser funnit starka skäl tala för en utredning av hithörande

spörsmål. Såsom luftfartsstyrelsen framhållit har emellertid vissa av

de berörda frågorna redan aktualiserats genom styrelsens förenämnda skrivelse

till Kungl. Maj d. Vidare har 1963 års luftfartsutredning nyligen avgivit

ett betänkande, benämnt Luftfartsverkets ekonomi och organisation

(SOU 1966: 34), vari vissa härmed sammanhängande frågor upptagits. Slutligen

har chefen för kommunikationsdepartementet genom beslut av Kungl.

Maj d den 11 november 1966 bemyndigats tillkalla särskilda sakkunniga

med uppdrag att utreda flygtrafikledningens organisation och därmed sammanhängande

spörsmål.

Enligt meddelade direktiv har utredningen bl. a. att klarlägga förutsättningarna

för ökad samordning eller sammanslagning av de militära och civila

flygtrafikledningsuppgifterna samt föreslå de åtgärder i fråga om den

organisatoriska uppbyggnaden som anses böra vidtas på grund av dessa

överväganden. Eventuella frågor om gränsdragning mellan civil och militär

trafikledningsverksamhet bör likaledes belysas. Således bör undersökas om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

den nuvarande indelningen av luftrummet bör behållas eller om ändringar

bör vidtas.

Utredningen bör även kartlägga de olika trafikledningsorganens och trafikledningspersonalens

arbetsuppgifter och klarlägga det framtida behovet

av trafikledningspersonal. Möjligheterna till arbetskraftsbesparande åtgärder

inom och mellan de olika funktionerna bör särskilt beaktas. Utredningsarbetet

bör avse dels möjligheterna till bättre samordning och ökad integration

av de civila och militära trafikledningsverksamheterna, dels frågan om

en för civil och militär flygtrafik gemensam trafikledningsorganisation. Utredningen

bör emellertid behandla även andra frågor inom flygsäkerhetstjänsten,

som har betydelse för att nå en rationell civil/militär trafikledning.

Utredningen bör undersöka förutsättningarna för en samordnad utbildning

inom trafikledningen som i princip skall syfta till likartat utbildade

trafikledare för betjäning av såväl civila som militära flygplan med tillämpning

av i huvudsak samma regler. Förutsättningarna för en gemensam lokalisering

eller sammanslagning av luftfartsverkets och flygvapnets trafikskolor

bör prövas.

Utredningen bör slutligen vara oförhindrad att ta upp även andra frågor,

som sammanhänger med trafikledningen och som kan aktualiseras under

utredningsarbetets gång.

Med beaktande av det anförda och då motionärernas yrkanden i allt väsentligt

synes tillgodosedda torde anledning icke längre föreligga att från

riksdagens sida göra en särskild framställning i ämnet hos Kungl. Maj :t.

Utskottet hemställer,

1) att motionerna I: 288 och II: 360 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 11 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

3) att motionen II: 240 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 29 november 1966

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Axel Andersson,

Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Fritz Persson, Per Jacobsson,

Svensson, Söderberg, Nils Theodor Larsson, Eric Gustaf Peterson,

Hjorth, Åkerlund och Strandberg; samt

från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Ståhl,

Almgren, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fröken Elmén, fröken Olsson,

herrar Nihlfors, Lindholm, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Kårby,

Cassel, Lindahl och Alemyr.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.