Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om officiell svensk handelsbojkott av sydafrikanska varor.

1966-03-10 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1966:2, Utlåtande i anledning av motioner om officiell svensk handelsbojkott av sydafrikanska varor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1966

1

Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om officiell

svensk handelsbojkott av sydafrikanska varor.

I en i första kammaren av herrar Sundin och Dahlén väckt motion nr

356 samt en i andra kammaren av herr Ullsten m. fl. väckt likalydande

motion, nr 428, vilka hänvisats till utrikesutskottet, föreslås att riksdagen

måtte uttala sig för en officiell svensk handelsbojkott av sydafrikanska

varor. Motionärerna understryker, att situationen i Sydafrika efter hand

förvärrats samt att de förtryckta folkgrupperna inte är beredda att fortsätta

det passiva motståndet utan kommer att i tilltagande utsträckning

tillgripa våldsåtgärder.

Det är därför utomordentligt nödvändigt, framhåller motionärerna, att

internationella aktioner vidtages för att påverka den sydafrikanska regeringen.

Sverige bör, förklarar de, som ett neutralt land och som föregångsland

för humanitära aktioner gå i spetsen. De understryker, att Sveriges

agerande i FN under höstsessionen 1965 innebar en förpliktelse att med

all kraft engagera sig i kampen mot rasförtrycket i Sydafrika. Motionärerna

tror, att en officiell svensk handelsbojkott skulle utgöra ett viktigt incitament

för andra länder som tvekar inför ett sådant beslut.

Motioner i samma ämne väcktes vid föregående riksdag men föranledde

icke någon riksdagens åtgärd (UU 1965:7). I utskottets utlåtande framhölls,

att motionerna var uttryck för oron inför Sydafrikanska republikens

apartheidpolitik och dess hårdnackade vägran att samarbeta med FN. Det

framhölls i utlåtandet, att en första förutsättning för att sanktionsåtgärder

skulle leda till målet var att de ledande handelsnationerna medverkar till

ett sådant beslut. Utskottet konstaterade slutligen med tillfredsställelse att

frågans tyngdpunkt förlagts till säkerhetsrådet.

Den skärpta opinionen mot rasförtrycket i Sydafrika tog sig under 1965 års

möte med FN:s generalförsamling uttryck i de fördömanden och krav på åtgärder

som framfördes i resolution nr 2054 A. Sverige röstade för denna

resolution. I en röstförklaring underströks, att man på svensk sida kunde

rösta för att församlingen såsom sin mening skulle uttala, att situationen i

Sydafrikanska republiken utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Samtidigt underströks det starkt, att detta på intet sätt ändrade Sveriges

åsikt att endast om säkerhetsrådet fastställt förefintligheten av ett hot

mot freden fanns det en legal grund enligt FN:s stadga för ett beslut av

säkerhetsrådet att vidta tvångsåtgärder. Man var beredd att stödja den

punkten i resolutionen, enligt vilken församlingen läster säkerhetsrådets

1 Bihang till riksdagens protokoll 1UG6. 5 saml. i avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1966

uppmärksamhet vid det faktum att »handling enligt stadgans kapitel VII

är väsentlig för att lösa apartheidproblemet». Detta uttalande förklarade

man sig å svensk sida betrakta såsom en tillämpning av föreskrifterna i artikel

II: 2 i stadgan, att varje fråga rörande upprätthållande av internationell

fred och säkerhet som påkallar handling skall av generalförsamlingen

hänskjutas till säkerhetsrådet.

I generalförsamlingens resolution uttalas, att universellt tillämpade ekonomiska

sanktioner är det enda medlet att uppnå en fredlig lösning av

apartheid-problemet. På svensk sida kunde man inte stödja denna passus.

Detta berodde på att man inte ville avvisa varje annan metod för lösning

av problemet, däribland försök att komma vidare på den positiva linje, som

introducerades med det s. k. nordiska initiativet vid 1963 års församling.

I den svenska röstförklaringen framhålles, att om säkerhetsrådet skulle

besluta om effektiva åtgärder för att få slut på apartheidpolitiken koinme

svenska regeringen omedelbart och tveklöst att vidtaga nödvändiga åtgärder

i enlighet med sina förpliktelser enligt stadgan. Man underströk även

behovet av att eventuella sanktioner blir samfällda och världsomfattande.

Sanktionsproblemets tekniska och ekonomiska sidor har blivit föremål

för utredning inom den s. k. sanktionskommittén, som i december 1964 tillkallades

av säkerhetsrådet på förslag av den särskilda expertgruppen för

apartheid-problemet under ledning av ambassadören Myrdal. Kommittén

betonar å ena sidan att Sydafrika inte skulle vara särskilt känsligt för ekonomiska

åtgärder men konstaterar å den andra, att det finns vissa sektorer,

som torde vara sårbara för en bojkott. Alltjämt återstår att närmare

utreda hur en bojkott skulle övervakas, samt hur de ekonomiska bördor,

som komme att falla på vissa länder, rättvist skulle kunna fördelas. Den

svenska regeringen har som sin mening uttalat, att fortsatta studier av här

berörda problem vore angelägna.

Säkerhetsrådets behandling av kommitténs rapport har enligt önskemål

från de afrikanska staterna uppskjutits men uppges komma att äga rum i

april månad.

I detta sammanhang kan framhållas, att regeringen nyligen beslutat tillsätta

särskilda sakkunniga för att utarbeta ett förslag till FN-lag, som ger

erforderliga befogenheter att utan tidsuldräkt genomföra beslut och rekommendationer

av säkerhetsrådet i sanktionsfrågor.

Utskottet

Utskottet delar den av Sverige i samband med röstningen för resolution

nr 2054 A framförda åsikten att sanktioner för att bli effektiva måste vara

universella och att ansvaret för en aktion ligger hos säkerhetsrådet i enlighet

med kapitel VII i FN:s stadga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1966

Utskottet konstaterar, att Sverige konsekvent hävdat, att det endast tillkommer

säkerhetsrådet och ej församlingen att besluta om sanktioner. Endast

genom att upprätthålla stadgans krav på beslut av rådet kan man

försäkra sig om det stormaktsstöd, som är oundgängligt för sanktionernas

effektiva genomförande och endast genom sådant beslut uppstår en förpliktelse

för medlemmarna att deltaga i åtgärderna. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att en förutsättning för Sveriges anslutning till

Förenta Nationerna var att vi bl. a. i fråga om deltagande i sanktioner endast

kunde bindas genom beslut av säkerhetsrådet.

Utskottet vill helt allmänt betona nödvändigheten av att iakttaga särskild

omsorg i fråga om organiseringen av internationella bojkottaktioner.

Ekonomiska sanktioner kan sägas vara »det yttersta vapnet» som FN förfogar

över när det gäller fredliga åtgärder, innan aktioner av militär tvångskaraktär

måste tillgripas. Tidigare erfarenheter utvisar, att en sanktionsåtgärd,

som har otillräckligt underlag och därför misslyckas, kan tillfoga

världsorganisationen allvarlig och kanske obotlig skada för framtiden.

Hur svårt det än kan te sig att med andra medel än sanktioner nå resultat,

t. ex. genom fortsatt påverkan av den vita minoriteten i Sydafrika, bör enligt

utskottets mening ansträngningarna i denna riktning ej uppges. Samtidigt

kan det finnas skäl att ytterligare klargöra, att målsättningen för Sydafrika

måste vara ett samhälle, som garanterar en likaberättigad ställning för

landets olika rasgrupper.

I konsekvens med Sveriges ställningstagande i FN till apartheidpolitiken

finner utskottet det angeläget, att vårt land på olika vägar sökei bidraga till

samordnade och effektiva internationella aktioner, grundade på beslut av

FN :s behöriga organ i syfte att förmå den sydafrikanska regeringen att överge

sin rasåtskillnadspolitik. Det är därvid önskvärt att vårt land verkar i

samförstånd med våra nordiska grannar. I första hand synes det väsentligt,

att sanktionskommitténs rapport blir föremål för säkerhetsrådets prövning

och att olika delproblem i samband med sanktioner studeras i syfte att

finna lösningar, som är ägnade att minska stormakternas betänkligheter

mot en sanktionspolitik.

Problematiken kring ekonomiska sanktioner har under senare tid fått

ökad belysning genom säkerhetsrådets rekommendation av sådana sanktioner

mot regimen i Rhodesia. Erfarenheterna av detta försök blir av betydelse

för bedömningen av liknande sanktioner mot Sydafrika.

Utskottet vill vidare understryka, att exempelvis den frivilliga köpbojkotten

mot sydafrikanska varor är ett uttryck för den svenska opinionens

ställningstagande mot apartheidpolitiken. I anslutning till konsumentbojkotten

har ett antal landsting och statliga företag och förvaltningar inställt

sina inköp av sydafrikanska varor. Varje enskilt företag, som upprätthåller

en på vissa områden växande handel med Sydafrika, har att var för sig

överväga, om det vill ansluta sig till konsumenlhojkottens syfte. Utskottet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1966

vill emellertid framhålla, att vad som här béröres är åtgärder, som icke

har en effekt jämförlig med ekonomiska sanktioner. Om man eftersträvar

effektiva ekonomiska sanktioner, utgör detta sålunda icke skäl för ett ensidigt

och totalt avbrytande av Sveriges handelsförbindelser med Sydafrika.

Ett sådant ensidigt avbrytande av förbindelserna skulle ha innebörden

av en officiell demonstration. Så länge ett samordnat handlande av Sydafrikas

större handelspartners inte kommit till stånd, skulle det inte erbjuda

några större svårigheter för Sydafrika att genom ökad handel med

länder, som icke deltager i sanktionerna eller genom inhemsk produktion,

finna ersättning för ett reducerat varuutbyte. Möjligheter torde också finnas,

att i betydande utsträckning fortsätta handeln genom bulvaner i tredje

land utan att de bojkottande länderna effektivt kan kontrollera och förhindra

detta. Mot en ensidig statlig aktion talar även att en sådan skulle

innebära brytande av GATT-uvtalet. Utskottet kan icke heller dela motionärernas

mening att en svensk officiell handelsbojkott skulle bli ett viktigt

incitament för andra länder. Opinionen i dessa länder torde avgörande påverkas

av helt andra faktorer än en dylik svensk aktion. Utskottet vill även

betona, att Sveriges röstning för generalförsamlingens resolution av 1965

icke innebär en förpliktelse att vidtaga ensidiga aktioner, däremot att

medverka till samordnade aktioner beslutade av säkerhetsrådet.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1: 356 och II: 428 må anses besvarade med

vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 mars 1966

På utrikesutskottets vägnar:

BIRGER LUNDSTRÖM

Närvarande:

från första kammaren: herrar Lundström, Georg Pettersson, Bengtson,

Möller och Palm, fröken Mattson samt herr Hernelius;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs*, herrar Kärrlander,

Alemyr, Bohman, Skoglund, Wedén och Wahlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1966

5

Reservation

av herr XVedén, som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha

följande lydelse:

Utskottets utlåtande fr. o. in. »Utskottet delar» t. o. m. »beslut av säkerhetsrådet»,

ersättes med text av följande lydelse:

Även i ett annat avseende än det ovannämnda är sanktionsparagrafen i

Förenta Nationernas generalförsamlings resolution nr 2054 A icke fullt tillfredsställande.

Huvudsaken vid ett sanktionsförfarande är att det blir effektivt,

inte att det tillämpas fullständigt universellt. Man kan tänka sig

effektivt genomförda och övervakade sanktioner även om inte varje medlemsstat

i FN eller varje stat över huvud taget deltager däri. Enligt FN:s

stadga tillkommer det endast säkerhetsrådet att med för alla medlemsstater

bindande verkan besluta om sanktioner. Detta har varit en förutsättning

för vårt lands medlemskap i Förenta Nationerna. Allmän enighet råder

härom. Säkerhetsrådet kan emellertid även — som framgår av Rhodesiaf

al let till vilket utskottet återkommer — rekommendera sanktionsåtgärder.

Vidare kan även generalförsamlingen under vissa förhållanden rekommendera

medlemsstaterna att ingripa t. ex. med sanktioner mot en stat,

som åvägabringar ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Dylika rekommendationer, vare sig de kommer från säkerhetsrådet eller

generalförsamlingen, har inte för medlemsstaterna bindande verkan, även

om en rekommendation av säkerhetsrådet måste betraktas såsom varande

av eu högre valör. Självklart måste dock varje beslut från en medlemsstats

sida att följa en rekommendation om åtgärder av sanktionskaraktär föregås

av en noggrann prövning. Prövningen bör avse om anslutningen till rekommendationen

kan väntas bli tillräckligt omfattande för att göra sanktionerna

effektiva liksom även om sanktionerna verkligen skulle tjäna syftet att avlägsna

ett hot mot freden. Enligt utskottets mening kan ställning en gång

för alla självklart inte tagas till hur en sådan prövning i varje särskilt fall

bör utfalla. Klart är dock, som ovan framhållits, att endast säkerhetsrådet

kan fatta för medlemsstaterna bindande beslut.

Fr. o. m.: »Utskottet vill helt allmänt» t. o. in.: »olika rasgrupper». = utskottet.

Texten fr. o. in.: »I konsekvens» t. o. in.: »en sanktionspolitik.» ersättes

med text av följande lydelse:

Utskottet vill, som framgår av det ovanstående, framhålla att statliga

ekonomiska sanktionsåtgärder för att bli effektiva måste stödjas av ett tillräckligt

antal länder, vilka befinner sig i eu mot det fredshotande landet

ekonomiskt-strategiskt betydelsefull position. I anslutning till den till utskottets

utlåtande nr 7 till 1965 års riksdag avgivna reservationen vill utskottet

framhålla angelägenheten av att vårt land på olika vägar söker

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1966

bidraga till tillkomsten av effektiva internationella aktioner, grundade på

beslut av FX:s behöriga organ i syfte att förmå den sydafrikanska regeringen

att överge sin rasåtskillnadspolitik. Utskottet konstaterar att såväl den

danska regeringens åtgärder som den svenska regeringens handlande i nära

anslutning därtill liksom till i Sverige samtidigt framkomna politiska och

andra manifestationer har överensstämt med syftet i den ovannämnda reservationen

till utskottets utlåtande nr 7 till 1965 års riksdag. Utskottet anser

att riksdagen bör till regeringen framföra sin mening att vårt land

söker uppnå ett samförstånd med våra nordiska grannar om ytterligare

steg, t. ex. en förhandsdeklaration från dessa staters sida att de vore beredda

att följa inte endast beslut av säkerhetsrådet utan även andra åtgärder

av ekonomisk sanktionskaraktär mot Sydafrika såvida dessa åtgärder

kunde väntas uppfylla det av utskottet i det föregående angivna effektivitetskravet.

En sådan deklaration kan tänkas påskynda behandlingen av frågan

i säkerhetsrådet, bl. a. prövningen av sanktionskommitténs rapport.

I samband härmed vill utskottet ånyo understryka vikten av att ett system

stadfästes i Förenta Nationerna som medger en skälig mellanstatlig utjämning

av de ekonomiska bördor som ett sanktionsförfarande kan medföra.

Utskottet utgår ifrån att de av regeringen nyligen tillkallade sakkunniga

för utarbetande av en FN-lag vid sidan av angelägenheten att de lagtekniska

problemen för Sveriges del i samband med ett sanktionsförfarande penetreras

även kommer att ägna den ovannämnda frågan sin uppmärksamhet. I

en svensk beredskap för sanktionsåtgärder bör även ingå riktlinjer för hur

det allmänna skall kunna stödja svenska löntagare och företag, som genom

av staten påbjudna sanktionsåtgärder råkar i svårigheter.

»Problematiken kring» t. o. in.: »mot Sydafrika.» = utskottet.

Utskottets text fr. o. m.: »Utskottet vill» t. o. in.: »beslutade av säkerhetsrådet.

» ersättes med text av följande lydelse:

Då säkerhetsrådet endast rekommenderat men ej beslutat om sanktioner,

föreligger intet tvång för medlemsstaterna att tillämpa sådana sanktioner

mot Rhodesia. Detta innebär en risk för att t. ex. Sydafrika skall motverka

sanktionernas syfte. Den svenska regeringen har som sin mening uttalat,

att det i Rhodesia-konflikten funnits skäl för bindande beslut av säkerhetsrådet

om sanktioner. Om ett sådant beslut förelegat, hade trycket mot Sydafrika

att tillämpa sanktioner kunnat bli starkare. En vägran av Sydafrikas

regering att följa säkerhetsrådets beslut i ett sådant fall skulle ha utgjort

ett Öppet trots mot världsorganisationen. Om Sydafrika mer aktivt skulle

motarbeta sanktionspolitiken gentemot Rhodesia, förstärkes argumenten

både för bindande beslut om sanktioner mot Rhodesia och för beslut om

likartade sanktioner mot Sydafrika. Utskottet noterar för sin del med tillfredsställelse

att Sverige särskilt konsekvent tillämpat rekommendationen

om sanktioner mot Rhodesia. Med hänvisning till vad utskottet i detta avsnitt

framhållit anser utskottet att riksdagen i sin skrivelse till Kungl. Maj :t

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 7

bör uttrycka angelägenheten av att regeringen på lämpligt sätt söker aktualisera

frågan om ett bindande beslut om sanktioner mot Rhodesia.

Den frivilliga köpbojkotten mot sydafrikanska varor har ett värde som

uttryck för den svenska opinionens ställningstagande mot apartheidpolitiken.

I anslutning till konsumentbojkotten har ett antal landsting och statliga

företag och förvaltningar inställt sina inköp av sydafrikanska varor.

Importen av livsmedel in. in. från Sydafrika, som 1962 uppgick till ett

värde av 31,6 milj. kr. och 1964 till 17,7 milj. kr. sjönk ytterligare under

1965 till 16,5 milj. kr. Däremot ökade importen av andra varor, tramför allt

vissa malmer och metaller, mycket starkt. Den totala svenska importen från

Sydafrika uppvisar därför en stegring från 37,4 milj. kr. 1964 till 59,9 milj.

kr. 1965. Den svenska exporten till Sydafrika befinner sig i expansion. Den

uppgick 1962 till 133 milj. kr., 1964 till 180 milj. kr. och 1965 till 200 milj., kr.

Utskottet anser att riksdagen bör rikta en uppmaning till alla statliga

förvaltningar och statliga företag att helt avstå från import av sydafrikanska

varor. Ehuru ett sådant avstående lika litet som konsumentbojkotten torde

utgöra något betydelsefullt ekonomiskt påtryckningsmedel finner utskottet

en dylik åtgärd vara ett konsekvent uttryck för de svenska statsmakternas

skarpa avståndstagande från apartheidpolitiken. Varje enskilt företag, som

upprätthåller handel med Sydafrika, har att i nuvarande läge överväga om

det vill ansluta sig till konsumentbojkottens syfte.

En nu av staten påbjuden ensidig och total svensk sanktionspolitik mot

Sydafrika skulle emellertid enligt utskottets mening vara mindre ägnad an

en samfälld nordisk förhandsdeklaration av det slag utskottet ovan angivit

att bli ett viktigt incitament för andra länder. En dylik deklaration kan

komma att bidraga till sådana samordnade effektiva aktioner, som — vid

sidan av det nordiska initiativet för garantier åt alla rasgrupper i Sydafrika

om en likaberättigad ställning — måste vara den svenska utrikespolitikens

huvudsyfte i denna fråga.

Utskottet vill alltså sammanfattningsvis anföra tre huvudsynpunkter:

1. Att den svenska regeringen genom egna initiativ eller på annat sätt underlättar

en vidgad nordisk aktivitet i Sydafrika-frågan i enlighet med de

riktlinjer utskottet anfört.

2. Att regeringen tar lämpliga initiativ för att få till stånd beslut i säkeihetsrådet

om bindande sanktioner mot Rhodesia.

3. Att regeringen till alla statliga förvaltningar och statliga företag vidarebefordrar

riksdagens uppfattning att deras inköp av sydafrikanska varor

bör upphöra.

Med hänvisning till ovanstående hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 356 och II: 428

i skrivelse till Ivungl. Maj:t ger till känna vad utskottet

anfört.

MAACUS BOKTR. STHLM 1966 660025

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.