Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om förklaring enligt artikel 46 i Europarådets konvention angående skgdd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1966-04-15 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1966:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om förklaring enligt artikel 46 i Europarådets konvention angående skgdd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

AV 3—4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

om förklaring enligt artikel 46 i Europarådets

konvention angående skgdd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Genom en den 27 januari 1966 dagtecknad proposition, nr 33, vilken

hänvisats till utrikesutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av till

propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokoll över justitieärenden samma

dag föreslagit riksdagen att på sätt varom föredragande departementschefen

hemställt samtycka till att Sverige förklarar sig godkänna den europeiska

domstolens för de mänskliga rättigheterna behörighet att uppta

tvister enligt Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna trädde i kraft

den 3 september 1953. Enligt konventionen skall två organ upprättas för

att trygga efterlevnaden av dess bestämmelser, nämligen en kommission

och en domstol.

Enligt konventionens artikel 48 kan mål hänskjutas till domstolen endast

om den berörda staten eller de berörda staterna är obligatoriskt underkastade

domstolens jurisdiktion eller i det aktuella fallet samtycker till

att målet hämskjutes till domstolen.

Obligatoriskt underkastad domstolens jurisdiktion är stat som avgivit

förklaring att den erkänner att i alla frågor om tolkning eller tillämpning

av konventionen domstolens jurisdiktion är tvingande i och för sig och

utan särskild överenskommelse. En sådan förklaring kan förenas med villkor

om ömsesidighet i förhållande till övriga konventionsstater och även

avges för viss tid.

Frågan om Sveriges erkännande av domstolens jurisdiktion har vid ett

flertal tillfällen, senast vid föregående riksdag (UU 1965:4), behandlats i

riksdagen i anledning dels av motioner i ämnet, dels av rekommendationer

från Europarådets rådgivande församling, men har icke föranlett någon

riksdagens åtgärd.

1 propositionen framhålles att de erfarenheter som vunnits i domstolens

verksamhet är begränsade. Sedan Danmark och Island redan tidigt och

numera även Norge godkänt domstolens behörighet föreligger emellertid

skäl att taga upp frågan om svenskt erkännande av domstolens behörighet

till förnyad prövning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1V66. C) saml. 1 avd. Nr 3—4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1966

I likhet med vad som varit fallet för Danmark och Island föreslås att giltighetstiden

fastställes till fem år. Vidare föreslås dels att godkännandet

förknippas med ömsesidighetsvillkor, dels ock att detta skall avse domstolens

behörighet enligt såväl konventionen som dess tilläggsprotokoll nr 1

och 4.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad som framförts

i propositionen, hemställer,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition medgiva att Sverige avger förklaring

med det innehåll, som angivits i propositionen.

Stockholm den 15 april 1966

På utrikesutskottets vägnar:

BIRGER LUNDSTRÖM

Närvarande:

från första kammaren: herrar Lundström, John Ericsson, Holmberg,

Möller och Palm;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Alernyr, Hedlund,

Bohman, Wedén, Mellqvist, Allard och Gustafson i Göteborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:152 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring av vägtrafikförordningens bestämmelser om förmyndaransvar. a1 i texten