Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad befogenhet för vigselförrättare inom annat kristet trossamfund än svenska kyrkan. Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 432 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Nilsson i Agnäs.

1967-02-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1967:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad befogenhet för vigselförrättare inom annat kristet trossamfund än svenska kyrkan. Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 432 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Nilsson i Agnäs.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad befogenhet för

vigselförrättare inom annat kristet trossamfund än

svenska kyrkan.

Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott

hänvisad motion, nr 432 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm

och Nilsson i Agnäs.

I motionen hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om

förslag till sådan ändring av giftermålsbalken, att kristet trossamfund skall

få förrätta vigsel under förutsättning att en av de trolovade tillhör något

kristet trossamfund och att båda är svenska medborgare.

Motionen

Motionärerna anför till stöd för sitt yrkande följande.

För den som känner de kyrkliga och frikyrkliga förhållandena i dagens

Sverige är det ett klart faktum att de olika religiösa organisationerna står

varandra närmare nu än tidigare i sitt arbete. Detta har medfört att de personliga

kontakterna mellan medlemmarna blivit mer allmänna. För många

synes det därför orimligt att ett par trolovade, som tillhör ett annat trossamfund

än svenska kyrkan, inte kan vigas av en vigselförrättare för ett annat

visst trossamfund.

Gällande rätt

Bestämmelserna om vigsel återfinns i 4 kap. giftermålsbalken. Äktenskap

kan ingås antingen med kyrklig eller borgerlig vigsel. Valfrihet mellan

de båda formerna föreligger så till vida, att kontrahenterna alltid äger erhålla

borgerlig vigsel, så snart de över huvud taget är berättigade att ingå

äktenskap.

Kyrklig vigsel äger rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund.

Vigsel inom svenska kyrkan må äga rum, om de trolovade eller en

av dem tillhör svenska kyrkan. Kyrklig vigsel inom annat trossamfund än

svenska kyrkan kan ske, om Kungl. Maj :t medgivit att vigsel må förrättas

inom samfundet och de trolovade eller en av dem tillhör samfundet. Sådan

vigselrätt har tillerkänts flertalet av de i Sverige förekommande trossamfunden.

Vidare gäller att Kungl. Maj :t äger förordna att medlem av utländskt

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 1 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vigsel

som medlem av svenska kyrkan. Sådant förordnande har meddelats i fråga

om medlemmar av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands

evangelisk-lutherska kyrka och evangelisk-lutherska Augustanasynoden i

Amerika.

Beträffande förrättare av kyrklig vigsel gäller att till vigsel inom svenska

kyrkan äger de trolovade välja vilken präst inom kyrkan de önskar men

att endast präst i församling, av vilken endera är medlem, är skyldig att

viga. Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig därtill

enligt Kungl. Maj :ts förordnande. Har Kungl. Maj :t medgivit att vigsel

må förrättas inom visst trossamfund av dess prästerskap eller eljest av befattningshavare

i samfundet, må sådan präst eller befattningshavare ej utöva

sin behörighet att viga, innan länsstyrelsen i det län där samfundets

styrelse har sitt säte, på framställning av samfundet meddelat intyg om

att han är behörig alt förrätta vigsel inom samfundet. Nu sist berörda bestämmelse

återfinnes i kungörelse den 26 oktober 1951.

Beträffande själva vigselceremonien föreskrives i nämnda kapitel i giftermålsbalken,

att de trolovade, som skall vara samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren,

skall inför denne avgiva sitt ja och samtycke till äktenskapet

samt att kontrahenterna därpå skall av vigselförrättaren förklaras för äkta

makar. I övrigt skall lända till efterrättelse, vid vigsel inom svenska kyrkan

föreskrifterna i kyrkohandboken och vid vigsel inom annat trossamfund dess

kyrkobruk samt vid borgerlig vigsel de bestämmelser som Kungl. Maj :t

meddelar.

Genom lagen den 30 juni 1948 om ämbetsansvar för vigselförrättare

i vissa fall är stadgat, att vigselförrättare, som åsidosätter vad honom i sådan

egenskap åligger beträffande annat än rent kyrklig ordning, dömes,

ändå att det ej sker i utövning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat,

för tjänstefel till böter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst ett

år efter vad i 20 kap. 4 § brottsbalken sägs.

Historik

Ovan återgivna bestämmelser i giftermålsbalken om kyrklig vigsel erhöll

sin nuvarande lydelse genom lagstiftning år 1951 i samband med religionsfrihetslagens

tillkomst. Även enligt de förut gällande reglerna innebar giftermålsbalkens

bestämmelser, att äktenskap kunde ingås med kyrklig eller borgerlig

vigsel. I regel förelåg möjlighet att välja mellan dessa former. Borgerlig

vigsel kunde alltid erhållas, så snart kontrahenterna över huvud taget var

berättigade att ingå äktenskap. Kyrklig vigsel kunde förekomma antingen

inom svenska kyrkan eller inom främmande trossamfund, om Kungl. Maj :t

förklarat dess prästerskap äga att förrätta vigsel. En förutsättning för erhållande

av kyrklig vigsel var, att de trolovade tillhörde det samfund, inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

3

vilket vigseln skulle ske. Vigsel inom svenska kyrkan eller inom främmande

trossamfund, som var kristet, kunde dock förekomma även i det fall, då

den ene var medlem därav och den andre tillhörde annat kristet trossamfund.

1951 års lagändringar gick i huvudsak ut på att Kungl. Maj :t erhöll en

vidgad befogenhet att medgiva vigsel inom andra religiösa samfund än

svenska kyrkan. Vidare genomfördes den förenklingen, att kyrklig vigsel

skall kunna förekomma, så snart den ene av de trolovade tillhör det samfund

inom vilket vigseln sker; den andres samfundstillhörighet tillmätes

alltså icke längre någon betydelse.

I proposition till 1951 års riksdag med förslag till religionsfrihetslag m. m.

(nr 100) anförde föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,

bl. a. följande.

De begränsningar i rätten till kyrklig vigsel som nu gälla grunda sig på ett

uttalande av lagberedningen under förarbetena till 1915 års lagstiftning om

äktenskaps ingående och upplösning. Lagberedningen anförde nämligen att

det av hänsyn till god ordning är påkallat att vigsel ej må ske vare sig inom

svenska kyrkan eller annat trossamfund, där ej åtminstone den ene av kontrahenterna

tillhör samfundet, och att kyrklig vigsel ej heller tillätes om den

ene av kontrahenterna men ej den andre tillhör kristet samfund. Det kan

ifrågasättas, om det är nödvändigt att bibehålla en dylik bestämmelse; det

skulle kunna överlämnas åt de trolovade själva att avgöra, vilken vigselförrättare

de önska anlita. Man kan dock icke helt bortse från att en så vidsträckt

behörighet skulle kunna utnyttjas på ett sätt som verkade stötande.

Därför synes det motiverat att kräva att åtminstone den ene av de trolovade

skall tillhöra vigselförrättarens samfund för att denne skall vara behörig.

Å andra sidan synes det icke behövligt att uppställa några särskilda krav i

fråga om den andre av de trolovade. Vad den nuvarande lagbestämmelsen

innehåller om att denne, då vigsel sker inom kristet trossamfund, åtminstone

skall tillhöra annat kristet samfund synes vara en kvarleva från en

tid, då de religiösa motsättningarna voro betydligt starkare än vad de numera

äro i vårt land. Ej heller då den andre av de trolovade icke tillhör något

trossamfund finnes anledning att föreskriva några särskilda regler.

Särskilda utskottet avvisade motionsvis framställda yrkanden om införande

av obligatoriskt civiläktenskap samt yttrade i anslutning härtill.

Vad som i detta sammanhang bör komma i fråga är däremot att, med

utgångspunkt från nu gällande regler, söka tillgodose de från vissa religiösa

samfund framkomna önskemålen att få en rätt att utföra vigsel, motsvarande

den som vissa främmande trossamfund redan erhållit. Utskottet biträder

vad propositionen i detta hänseende innehåller.

Beträffande förutsättningarna för att vigsel i det enskilda fallet skall få

äga rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund, som erhållit

vigselrätt, innefattar Kungl. Maj :ts förslag en förenkling i jämförelse med

gällande rätt. Det har vid utskottets behandling av detta spörsmål ifrågasatts

om det är behövligt att bibehålla några begränsningar; det skulle»

kunna medgivas varje behörig vigselförrättare att utan inskränkningar viga

alla som begära vigsel och äro behöriga att ingå äktenskap. I varje fall skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

vissa ytterligare utvidgningar av möjligheterna till fritt val mellan förekommande

vigselformer vara tänkbara. Utskottet har icke ansett sig berett att

nu taga ståndpunkt till dessa spörsmål, vilka kräva närmare utredning.

Därför anser utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag oförändrat,

men utskottet uttalar önskvärdheten av att Kungl. Maj :t ägnar uppmärksamhet

åt de angivna önskemålen om en ökad frihet att välja vigselformen.

Vad särskilt angår de i motionerna uttalade önskemålen, nämligen dels

att vigselförrättare inom trossamfund, som erhållit Kungl. Maj :ts medgivande

alt förrätta kyrklig vigsel, skall äga möjlighet att viga även då de

trolovade eller en av dem tillhör annat evangeliskt samfund, som närmare

angives i motionerna, och dels att medlemmarna i vissa till trossamfund

anknutna ungdomsorganisationer skola få samma rätt till vigsel av samfundets

pastorer som samfundets egentliga medlemmar, må framhållas att

Kungl. Maj :ts förslag torde lämna tillräckliga möjligheter att tillgodose

dessa önskemål. De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebära

icke ovillkorligen att, i sådana fall då annat trossamfund än svenska kyrkan

erhållit vigselrätt, vigselförrättaren och de trolovade, resp. en av dem ovillkorligen

måste tillhöra samma samfund. Departementschefen anför sålunda

(propositionen s. 161) att det icke bör vara något hinder för Kungl. Maj :t

att till vigselförrättare förordna även annan än den som är präst i det samfund

som erhåller vigselrätt. Sålunda torde, anför departementschefen vidare,

t. ex. på begäran av en frikyrkoförsamling, som icke själv har någon

predikant som är lämplig, vigselförrättare i en likartad grannförsamling,

som liar vigselrätt, kunna förordnas att förrätta vigsel inom den förstnämnda

församlingen. Utskottet förordar att det överlämnas till Kungl.

Maj :t att vidtaga de åtgärder som erfordras för att tillgodose de nu avsedda

önskemålen.

Vid 1962 års riksdag väcktes motion vari framställdes önskemål om sådan

ändring av bestämmelserna, att kyrklig vigsel skulle kunna förrättas

oavsett om någon av de trolovade tillhör samma trossamfund som vigselförrättaren.

Motionen remissbeliandlades, varvid yttrande inhämtades från

domkapitlen i Uppsala och i Luleå, Frikyrkliga samarbetskommittén (numera

Sveriges frikyrkoråd), Frälsningsarmén i Sverige och Svenska prästförbundet.

De båda domkapitlen och prästförbundet avstyrkte bifall till

motionen. Samarbetskommittén hade icke erinran mot motionärernas hemställan.

Frälsningsarmén, slutligen, förklarade sig oreserverat stödja motionen.

Första lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 23 år 1962 bifall till motionen samt anförde därvid bl. a. följande.

Genom 1951 års lagstiftning erhöll Kungl. Maj :t en utökad befogenhet att

giva vigselbehörighet åt religiösa samfund. Kungl. Maj :t har därefter i stor

omfattning bifallit ansökningar om vigselbehörighet för olika trossamfund.

Denna generösa praxis måste ha medfört, att önskemålet om eu vidgad vigselbehörighet

nu har eu något mindre räckvidd än vid tiden för lagstiftningens

genomförande. Det måste nämligen antagas, att då någon av de trolovade

tillhör ett samfund med vigselberättigad präst det ter sig mest närliggande

för kontrahenterna alt vända sig till denne, därest de önskar kyrklig

vigsel. Alltjämt kan det emellertid förekomma fall, då begränsningarna i

vigseiförrättarnas behörighet synes medföra olägenheter. Utskottet avser här

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967 5

främst det av motionären angivna förhållandet, att vigsel mellan s. k. anhängare

ej kan förrättas inom vederbörande samfund. Det synes därför föreligga

vissa skäl för en ändring i gällande lagstiftning.

Motionären har framhållit, att en naturlig följd av att vederbörande

prästerskap erhållit vigselbehörighet rent principiellt skulle vara, att denna

behörighet innebure full rätt att förrätta vigsel, oberoende av vilket trossamfund

de trolovade tillhör. Utskottet kan inte dela denna uppfattning.

Härvidlag vill utskottet erinra om att den rätt att förrätta vigsel, som

prästerskapet inom svenska kyrkan har, är förenad med viss skyldighet att

viga, medan motsvarande vigselplikt icke föreligger för prästerskap inom

andra trossamfund. Starka skäl synes tala för att en utvidgning av vigselrätten

icke genomföres annat än i samband med att problemet rörande omfattningen

av vigselplikten för prästerskapet inom svenska kyrkan bringas

till sin lösning. Detta spörsmål torde emellertid — såvitt nu kan bedömas

— icke kunna lösas oberoende av den pågående utredningen rörande förhållandet

mellan staten och kyrkan. Det av motionären aktualiserade önskemålet

bör emellertid alltjämt följas med uppmärksamhet.

I motion vid 1964 års riksdag hemställdes att riksdagen måtte begära förslag

till sådan ändring i giftermålsbalken, att förrättare av kyrklig vigsel

erhåller behörighet att viga oberoende av vilket trossamfund de trolovade

tillhör; dock förutsatt att en av de trolovade tillhör något samfund. Motionen

föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Första lagutskottet anförde i

sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 5 år 1964 bl. a. följande.

Utskottet vill ej bestrida att, såsom utskottet ock tidigare framhållit, ett

visst, om ock begränsat behov av en utvidgning av behörigheten att förrätta

kyrklig vigsel kan föreligga. Emellertid är å andra sidan uppenbart att gällande

bestämmelser ej medför sådana olägenheter, att den i motionen väckta

frågan fordrar en omedelbar lösning. Vad utskottet tidigare uttalat angående

frågans samband med problemet om vigselskyldighet för präst inom

svenska kyrkan äger alltjämt sin giltighet. En ändring i den av motionären

angivna riktningen i nuvarande läge synes jämväl kunna ytterligare komplicera

frågan om prästs vigselskyldighet. Vid angivna förhållanden och då det

— såvitt nu kan bedömas — ännu är ovisst huruvida frågan om prästs vigselskyldighet

kan erhålla någon form av lösning, innan klarhet vinnes i hur

förhållandet mellan svenska kyrkan och staten i framtiden kommer att

gestalta sig, bör enligt utskottets uppfattning det nu aktualiserade spörsmålet

om behörighet att förrätta kyrklig vigsel i dagens läge ej tagas under

närmare övervägande.

Vid 1966 års riksdag hemställdes i motioner att riksdagen måtte anhålla

om förslag till sådan ändring av giftermålsbalken att sådant trossamfund,

som Konungen medgivit eller medger rätt att genom pastorer förrätta vigsel,

måtte få rätt att förrätta sådan vigsel av varje svensk medborgare som så

önskar. Första lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 16 år 1966 bifall till motionerna och anförde därvid bl. a. följande.

Ett genomförande av motionärernas förslag skulle innebära att vigselrätten

för pastorer i fria kristna trossamfund blir vidare än för svenska

kyrkans präster. Yrkandet sträcker sig såsom framgår av vad nyss anförts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

längre än de förslag i ämnet som riksdagen tidigare avvisat. Utskottet har

icke funnit omständigheter föreligga som föranleder till ändrat ståndpunktstagande

i frågan om utvidgning av vigselrätten och kan därför icke

tillstyrka nu ifrågavarande motioner. Det bör i sammanhanget erinras om

att riksdagen i anledning av familjerättskommitténs förslag till ändringar i

giftermålsbalken senare torde få ta ställning till nu berörda bestämmelser.

Familjerättskommittén har i betänkandet »Äktenskapsrätt» (SOU 1964:

34, 35) icke föreslagit saklig ändring av nu aktuella bestämmelser.

Utskottet

Enligt giftermålsbalkens regler må kyrklig vigsel äga rum inom svenska

kyrkan samt inom annat trossamfund, om Kungl. Maj :t medgivit att vigsel

må förrättas inom samfundet. En förutsättning för kyrklig vigsel är att de

trolovade eller en av dem tillhör det samfund, inom vilket vigseln är avsedd

att förrättas. Präst inom svenska kyrkan är under vissa förutsättningar

skyldig att viga, medan sådan skyldighet ej åvilar vigselförrättare inom annat

samfund.

I förevarande motioner hemställes om förslag till sådan ändring av nyssnämnda

regler att vigsel av svenska medborgare skall få förrättas inom

kristet trossamfund så snart en av de trolovade tillhör något sådant samfund.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har utskottet vid 1962

och 1964 års riksdagar avstyrkt motioner med väsentligen samma yrkande.

Som skäl härför anförde utskottet i sina av riksdagen godkända utlåtanden

att ett begränsat behov av en utvidgning av behörigheten att förrätta kyrklig

vigsel visserligen kunde föreligga men att gällande bestämmelser ej medförde

sådana olägenheter, att frågan fordrade omedelbar lösning. Utskottet

framhöll vidare, att problemet ägde samband med vigselskyldigheten för

präst inom svenska kyrkan samt att denna fråga icke syntes kunna lösas

oberoende av den pågående utredningen rörande förhållandet mellan staten

och kyrkan. Vid förra årets riksdag, då motioner med mer långtgående önskemål

i ämnet prövades, vidhöll utskottet i av riksdagen godkänt utlåtande

sina tidigare uttalanden samt erinrade om att riksdagen i anledning av familj

erättskommitténs förslag till ändringar i giftermålsbalken torde få ta

ställning till berörda bestämmelser.

Under behandling av förevarande motion har utskottet erfarit att proposition

i anledning av familj erättskommitténs betänkande är under utarbetande

inom justitiedepartementet samt att utredningen kyrka-stat beräknas

avlämna sitt slutbetänkande omkring årsskiftet 1967—1968. Med hänsyn

härtill och då någon omständighet ej förekommit som föranleder utskottet

att frångå sin tidigare uppfattning i frågan kan utskottet icke tillstyrka

bifall till motionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, 11:432, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar

Hjorth, Arvidson, Ernulf, Svanström, Schött och fru Lilly Ohlsson;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Ekström i Björkvik,

Svensson i Vä*, fröken Bergegren, herrar Gustafsson i Borås, Martinsson,

fru Lindekvist och herr Fridolfsson i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Gärde Widemar, herrar Arvidson, Ernulf, Gustafsson i Borås och

Fridolfsson i Stockholm vilka ansett

dels att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse.

Enligt giftermålsbalkens---—- (lika med utskottet)--— annat

samfund.

I förevarande----(lika med utskottet)---sådant samfund.

Som framgår —--(lika med utskottet) —--berörda bestämmel
ser.

Såsom framgår av det nyss anförda har utskottet, när liknande fråga tidigare

varit före, funnit visst behov föreligga av utvidgning beträffande behörigheten

att förrätta kyrklig vigsel. Vad som i förevarande motioner anförts

och inom utskottet framkommit visar att de nuvarande begränsningarna i

den vigselrätt som tillkommer fria kristna trossamfund medför olägenheter

i åtskilliga fall. Under behandlingen av förevarande motion har utskottet

erfarit att proposition i anledning av familj erättskommitténs betänkande är

under utarbetande inom justitiedepartementet. Enligt utskottets mening bör

propositionen jämväl upptaga förslag i den riktning motionärerna förordar.

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 432,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

till känna vad utskottet ovan anfört.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.