Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad befogenhet för vigselförrättare inom annat kristet trossamfund än svenska kyrkan. Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 432 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Nilsson i Agnäs.
1967-02-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1967:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad befogenhet för vigselförrättare inom annat kristet trossamfund än svenska kyrkan. Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 432 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Nilsson i Agnäs.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967
1
Nr 13
Utlåtande i anledning av väckt motion om vidgad befogenhet för
vigselförrättare inom annat kristet trossamfund än
svenska kyrkan.
Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 432 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm
och Nilsson i Agnäs.
I motionen hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om
förslag till sådan ändring av giftermålsbalken, att kristet trossamfund skall
få förrätta vigsel under förutsättning att en av de trolovade tillhör något
kristet trossamfund och att båda är svenska medborgare.
Motionen
Motionärerna anför till stöd för sitt yrkande följande.
För den som känner de kyrkliga och frikyrkliga förhållandena i dagens
Sverige är det ett klart faktum att de olika religiösa organisationerna står
varandra närmare nu än tidigare i sitt arbete. Detta har medfört att de personliga
kontakterna mellan medlemmarna blivit mer allmänna. För många
synes det därför orimligt att ett par trolovade, som tillhör ett annat trossamfund
än svenska kyrkan, inte kan vigas av en vigselförrättare för ett annat
visst trossamfund.
Gällande rätt
Bestämmelserna om vigsel återfinns i 4 kap. giftermålsbalken. Äktenskap
kan ingås antingen med kyrklig eller borgerlig vigsel. Valfrihet mellan
de båda formerna föreligger så till vida, att kontrahenterna alltid äger erhålla
borgerlig vigsel, så snart de över huvud taget är berättigade att ingå
äktenskap.
Kyrklig vigsel äger rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund.
Vigsel inom svenska kyrkan må äga rum, om de trolovade eller en
av dem tillhör svenska kyrkan. Kyrklig vigsel inom annat trossamfund än
svenska kyrkan kan ske, om Kungl. Maj :t medgivit att vigsel må förrättas
inom samfundet och de trolovade eller en av dem tillhör samfundet. Sådan
vigselrätt har tillerkänts flertalet av de i Sverige förekommande trossamfunden.
Vidare gäller att Kungl. Maj :t äger förordna att medlem av utländskt
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 1 avd. Nr 13
2
Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967
evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vigsel
som medlem av svenska kyrkan. Sådant förordnande har meddelats i fråga
om medlemmar av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands
evangelisk-lutherska kyrka och evangelisk-lutherska Augustanasynoden i
Amerika.
Beträffande förrättare av kyrklig vigsel gäller att till vigsel inom svenska
kyrkan äger de trolovade välja vilken präst inom kyrkan de önskar men
att endast präst i församling, av vilken endera är medlem, är skyldig att
viga. Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig därtill
enligt Kungl. Maj :ts förordnande. Har Kungl. Maj :t medgivit att vigsel
må förrättas inom visst trossamfund av dess prästerskap eller eljest av befattningshavare
i samfundet, må sådan präst eller befattningshavare ej utöva
sin behörighet att viga, innan länsstyrelsen i det län där samfundets
styrelse har sitt säte, på framställning av samfundet meddelat intyg om
att han är behörig alt förrätta vigsel inom samfundet. Nu sist berörda bestämmelse
återfinnes i kungörelse den 26 oktober 1951.
Beträffande själva vigselceremonien föreskrives i nämnda kapitel i giftermålsbalken,
att de trolovade, som skall vara samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren,
skall inför denne avgiva sitt ja och samtycke till äktenskapet
samt att kontrahenterna därpå skall av vigselförrättaren förklaras för äkta
makar. I övrigt skall lända till efterrättelse, vid vigsel inom svenska kyrkan
föreskrifterna i kyrkohandboken och vid vigsel inom annat trossamfund dess
kyrkobruk samt vid borgerlig vigsel de bestämmelser som Kungl. Maj :t
meddelar.
Genom lagen den 30 juni 1948 om ämbetsansvar för vigselförrättare
i vissa fall är stadgat, att vigselförrättare, som åsidosätter vad honom i sådan
egenskap åligger beträffande annat än rent kyrklig ordning, dömes,
ändå att det ej sker i utövning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat,
för tjänstefel till böter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst ett
år efter vad i 20 kap. 4 § brottsbalken sägs.
Historik
Ovan återgivna bestämmelser i giftermålsbalken om kyrklig vigsel erhöll
sin nuvarande lydelse genom lagstiftning år 1951 i samband med religionsfrihetslagens
tillkomst. Även enligt de förut gällande reglerna innebar giftermålsbalkens
bestämmelser, att äktenskap kunde ingås med kyrklig eller borgerlig
vigsel. I regel förelåg möjlighet att välja mellan dessa former. Borgerlig
vigsel kunde alltid erhållas, så snart kontrahenterna över huvud taget var
berättigade att ingå äktenskap. Kyrklig vigsel kunde förekomma antingen
inom svenska kyrkan eller inom främmande trossamfund, om Kungl. Maj :t
förklarat dess prästerskap äga att förrätta vigsel. En förutsättning för erhållande
av kyrklig vigsel var, att de trolovade tillhörde det samfund, inom
Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967
3
vilket vigseln skulle ske. Vigsel inom svenska kyrkan eller inom främmande
trossamfund, som var kristet, kunde dock förekomma även i det fall, då
den ene var medlem därav och den andre tillhörde annat kristet trossamfund.
1951 års lagändringar gick i huvudsak ut på att Kungl. Maj :t erhöll en
vidgad befogenhet att medgiva vigsel inom andra religiösa samfund än
svenska kyrkan. Vidare genomfördes den förenklingen, att kyrklig vigsel
skall kunna förekomma, så snart den ene av de trolovade tillhör det samfund
inom vilket vigseln sker; den andres samfundstillhörighet tillmätes
alltså icke längre någon betydelse.
I proposition till 1951 års riksdag med förslag till religionsfrihetslag m. m.
(nr 100) anförde föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,
bl. a. följande.
De begränsningar i rätten till kyrklig vigsel som nu gälla grunda sig på ett
uttalande av lagberedningen under förarbetena till 1915 års lagstiftning om
äktenskaps ingående och upplösning. Lagberedningen anförde nämligen att
det av hänsyn till god ordning är påkallat att vigsel ej må ske vare sig inom
svenska kyrkan eller annat trossamfund, där ej åtminstone den ene av kontrahenterna
tillhör samfundet, och att kyrklig vigsel ej heller tillätes om den
ene av kontrahenterna men ej den andre tillhör kristet samfund. Det kan
ifrågasättas, om det är nödvändigt att bibehålla en dylik bestämmelse; det
skulle kunna överlämnas åt de trolovade själva att avgöra, vilken vigselförrättare
de önska anlita. Man kan dock icke helt bortse från att en så vidsträckt
behörighet skulle kunna utnyttjas på ett sätt som verkade stötande.
Därför synes det motiverat att kräva att åtminstone den ene av de trolovade
skall tillhöra vigselförrättarens samfund för att denne skall vara behörig.
Å andra sidan synes det icke behövligt att uppställa några särskilda krav i
fråga om den andre av de trolovade. Vad den nuvarande lagbestämmelsen
innehåller om att denne, då vigsel sker inom kristet trossamfund, åtminstone
skall tillhöra annat kristet samfund synes vara en kvarleva från en
tid, då de religiösa motsättningarna voro betydligt starkare än vad de numera
äro i vårt land. Ej heller då den andre av de trolovade icke tillhör något
trossamfund finnes anledning att föreskriva några särskilda regler.
Särskilda utskottet avvisade motionsvis framställda yrkanden om införande
av obligatoriskt civiläktenskap samt yttrade i anslutning härtill.
Vad som i detta sammanhang bör komma i fråga är däremot att, med
utgångspunkt från nu gällande regler, söka tillgodose de från vissa religiösa
samfund framkomna önskemålen att få en rätt att utföra vigsel, motsvarande
den som vissa främmande trossamfund redan erhållit. Utskottet biträder
vad propositionen i detta hänseende innehåller.
Beträffande förutsättningarna för att vigsel i det enskilda fallet skall få
äga rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund, som erhållit
vigselrätt, innefattar Kungl. Maj :ts förslag en förenkling i jämförelse med
gällande rätt. Det har vid utskottets behandling av detta spörsmål ifrågasatts
om det är behövligt att bibehålla några begränsningar; det skulle»
kunna medgivas varje behörig vigselförrättare att utan inskränkningar viga
alla som begära vigsel och äro behöriga att ingå äktenskap. I varje fall skulle
4
Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967
vissa ytterligare utvidgningar av möjligheterna till fritt val mellan förekommande
vigselformer vara tänkbara. Utskottet har icke ansett sig berett att
nu taga ståndpunkt till dessa spörsmål, vilka kräva närmare utredning.
Därför anser utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag oförändrat,
men utskottet uttalar önskvärdheten av att Kungl. Maj :t ägnar uppmärksamhet
åt de angivna önskemålen om en ökad frihet att välja vigselformen.
Vad särskilt angår de i motionerna uttalade önskemålen, nämligen dels
att vigselförrättare inom trossamfund, som erhållit Kungl. Maj :ts medgivande
alt förrätta kyrklig vigsel, skall äga möjlighet att viga även då de
trolovade eller en av dem tillhör annat evangeliskt samfund, som närmare
angives i motionerna, och dels att medlemmarna i vissa till trossamfund
anknutna ungdomsorganisationer skola få samma rätt till vigsel av samfundets
pastorer som samfundets egentliga medlemmar, må framhållas att
Kungl. Maj :ts förslag torde lämna tillräckliga möjligheter att tillgodose
dessa önskemål. De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebära
icke ovillkorligen att, i sådana fall då annat trossamfund än svenska kyrkan
erhållit vigselrätt, vigselförrättaren och de trolovade, resp. en av dem ovillkorligen
måste tillhöra samma samfund. Departementschefen anför sålunda
(propositionen s. 161) att det icke bör vara något hinder för Kungl. Maj :t
att till vigselförrättare förordna även annan än den som är präst i det samfund
som erhåller vigselrätt. Sålunda torde, anför departementschefen vidare,
t. ex. på begäran av en frikyrkoförsamling, som icke själv har någon
predikant som är lämplig, vigselförrättare i en likartad grannförsamling,
som liar vigselrätt, kunna förordnas att förrätta vigsel inom den förstnämnda
församlingen. Utskottet förordar att det överlämnas till Kungl.
Maj :t att vidtaga de åtgärder som erfordras för att tillgodose de nu avsedda
önskemålen.
Vid 1962 års riksdag väcktes motion vari framställdes önskemål om sådan
ändring av bestämmelserna, att kyrklig vigsel skulle kunna förrättas
oavsett om någon av de trolovade tillhör samma trossamfund som vigselförrättaren.
Motionen remissbeliandlades, varvid yttrande inhämtades från
domkapitlen i Uppsala och i Luleå, Frikyrkliga samarbetskommittén (numera
Sveriges frikyrkoråd), Frälsningsarmén i Sverige och Svenska prästförbundet.
De båda domkapitlen och prästförbundet avstyrkte bifall till
motionen. Samarbetskommittén hade icke erinran mot motionärernas hemställan.
Frälsningsarmén, slutligen, förklarade sig oreserverat stödja motionen.
Första lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 23 år 1962 bifall till motionen samt anförde därvid bl. a. följande.
Genom 1951 års lagstiftning erhöll Kungl. Maj :t en utökad befogenhet att
giva vigselbehörighet åt religiösa samfund. Kungl. Maj :t har därefter i stor
omfattning bifallit ansökningar om vigselbehörighet för olika trossamfund.
Denna generösa praxis måste ha medfört, att önskemålet om eu vidgad vigselbehörighet
nu har eu något mindre räckvidd än vid tiden för lagstiftningens
genomförande. Det måste nämligen antagas, att då någon av de trolovade
tillhör ett samfund med vigselberättigad präst det ter sig mest närliggande
för kontrahenterna alt vända sig till denne, därest de önskar kyrklig
vigsel. Alltjämt kan det emellertid förekomma fall, då begränsningarna i
vigseiförrättarnas behörighet synes medföra olägenheter. Utskottet avser här
Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967 5
främst det av motionären angivna förhållandet, att vigsel mellan s. k. anhängare
ej kan förrättas inom vederbörande samfund. Det synes därför föreligga
vissa skäl för en ändring i gällande lagstiftning.
Motionären har framhållit, att en naturlig följd av att vederbörande
prästerskap erhållit vigselbehörighet rent principiellt skulle vara, att denna
behörighet innebure full rätt att förrätta vigsel, oberoende av vilket trossamfund
de trolovade tillhör. Utskottet kan inte dela denna uppfattning.
Härvidlag vill utskottet erinra om att den rätt att förrätta vigsel, som
prästerskapet inom svenska kyrkan har, är förenad med viss skyldighet att
viga, medan motsvarande vigselplikt icke föreligger för prästerskap inom
andra trossamfund. Starka skäl synes tala för att en utvidgning av vigselrätten
icke genomföres annat än i samband med att problemet rörande omfattningen
av vigselplikten för prästerskapet inom svenska kyrkan bringas
till sin lösning. Detta spörsmål torde emellertid — såvitt nu kan bedömas
— icke kunna lösas oberoende av den pågående utredningen rörande förhållandet
mellan staten och kyrkan. Det av motionären aktualiserade önskemålet
bör emellertid alltjämt följas med uppmärksamhet.
I motion vid 1964 års riksdag hemställdes att riksdagen måtte begära förslag
till sådan ändring i giftermålsbalken, att förrättare av kyrklig vigsel
erhåller behörighet att viga oberoende av vilket trossamfund de trolovade
tillhör; dock förutsatt att en av de trolovade tillhör något samfund. Motionen
föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Första lagutskottet anförde i
sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 5 år 1964 bl. a. följande.
Utskottet vill ej bestrida att, såsom utskottet ock tidigare framhållit, ett
visst, om ock begränsat behov av en utvidgning av behörigheten att förrätta
kyrklig vigsel kan föreligga. Emellertid är å andra sidan uppenbart att gällande
bestämmelser ej medför sådana olägenheter, att den i motionen väckta
frågan fordrar en omedelbar lösning. Vad utskottet tidigare uttalat angående
frågans samband med problemet om vigselskyldighet för präst inom
svenska kyrkan äger alltjämt sin giltighet. En ändring i den av motionären
angivna riktningen i nuvarande läge synes jämväl kunna ytterligare komplicera
frågan om prästs vigselskyldighet. Vid angivna förhållanden och då det
— såvitt nu kan bedömas — ännu är ovisst huruvida frågan om prästs vigselskyldighet
kan erhålla någon form av lösning, innan klarhet vinnes i hur
förhållandet mellan svenska kyrkan och staten i framtiden kommer att
gestalta sig, bör enligt utskottets uppfattning det nu aktualiserade spörsmålet
om behörighet att förrätta kyrklig vigsel i dagens läge ej tagas under
närmare övervägande.
Vid 1966 års riksdag hemställdes i motioner att riksdagen måtte anhålla
om förslag till sådan ändring av giftermålsbalken att sådant trossamfund,
som Konungen medgivit eller medger rätt att genom pastorer förrätta vigsel,
måtte få rätt att förrätta sådan vigsel av varje svensk medborgare som så
önskar. Första lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 16 år 1966 bifall till motionerna och anförde därvid bl. a. följande.
Ett genomförande av motionärernas förslag skulle innebära att vigselrätten
för pastorer i fria kristna trossamfund blir vidare än för svenska
kyrkans präster. Yrkandet sträcker sig såsom framgår av vad nyss anförts
6
Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967
längre än de förslag i ämnet som riksdagen tidigare avvisat. Utskottet har
icke funnit omständigheter föreligga som föranleder till ändrat ståndpunktstagande
i frågan om utvidgning av vigselrätten och kan därför icke
tillstyrka nu ifrågavarande motioner. Det bör i sammanhanget erinras om
att riksdagen i anledning av familjerättskommitténs förslag till ändringar i
giftermålsbalken senare torde få ta ställning till nu berörda bestämmelser.
Familjerättskommittén har i betänkandet »Äktenskapsrätt» (SOU 1964:
34, 35) icke föreslagit saklig ändring av nu aktuella bestämmelser.
Utskottet
Enligt giftermålsbalkens regler må kyrklig vigsel äga rum inom svenska
kyrkan samt inom annat trossamfund, om Kungl. Maj :t medgivit att vigsel
må förrättas inom samfundet. En förutsättning för kyrklig vigsel är att de
trolovade eller en av dem tillhör det samfund, inom vilket vigseln är avsedd
att förrättas. Präst inom svenska kyrkan är under vissa förutsättningar
skyldig att viga, medan sådan skyldighet ej åvilar vigselförrättare inom annat
samfund.
I förevarande motioner hemställes om förslag till sådan ändring av nyssnämnda
regler att vigsel av svenska medborgare skall få förrättas inom
kristet trossamfund så snart en av de trolovade tillhör något sådant samfund.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har utskottet vid 1962
och 1964 års riksdagar avstyrkt motioner med väsentligen samma yrkande.
Som skäl härför anförde utskottet i sina av riksdagen godkända utlåtanden
att ett begränsat behov av en utvidgning av behörigheten att förrätta kyrklig
vigsel visserligen kunde föreligga men att gällande bestämmelser ej medförde
sådana olägenheter, att frågan fordrade omedelbar lösning. Utskottet
framhöll vidare, att problemet ägde samband med vigselskyldigheten för
präst inom svenska kyrkan samt att denna fråga icke syntes kunna lösas
oberoende av den pågående utredningen rörande förhållandet mellan staten
och kyrkan. Vid förra årets riksdag, då motioner med mer långtgående önskemål
i ämnet prövades, vidhöll utskottet i av riksdagen godkänt utlåtande
sina tidigare uttalanden samt erinrade om att riksdagen i anledning av familj
erättskommitténs förslag till ändringar i giftermålsbalken torde få ta
ställning till berörda bestämmelser.
Under behandling av förevarande motion har utskottet erfarit att proposition
i anledning av familj erättskommitténs betänkande är under utarbetande
inom justitiedepartementet samt att utredningen kyrka-stat beräknas
avlämna sitt slutbetänkande omkring årsskiftet 1967—1968. Med hänsyn
härtill och då någon omständighet ej förekommit som föranleder utskottet
att frångå sin tidigare uppfattning i frågan kan utskottet icke tillstyrka
bifall till motionen.
7
Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, 11:432, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1967
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar
Hjorth, Arvidson, Ernulf, Svanström, Schött och fru Lilly Ohlsson;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Ekström i Björkvik,
Svensson i Vä*, fröken Bergegren, herrar Gustafsson i Borås, Martinsson,
fru Lindekvist och herr Fridolfsson i Stockholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Gärde Widemar, herrar Arvidson, Ernulf, Gustafsson i Borås och
Fridolfsson i Stockholm vilka ansett
dels att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse.
Enligt giftermålsbalkens---—- (lika med utskottet)--— annat
samfund.
I förevarande----(lika med utskottet)---sådant samfund.
Som framgår —--(lika med utskottet) —--berörda bestämmel
ser.
Såsom framgår av det nyss anförda har utskottet, när liknande fråga tidigare
varit före, funnit visst behov föreligga av utvidgning beträffande behörigheten
att förrätta kyrklig vigsel. Vad som i förevarande motioner anförts
och inom utskottet framkommit visar att de nuvarande begränsningarna i
den vigselrätt som tillkommer fria kristna trossamfund medför olägenheter
i åtskilliga fall. Under behandlingen av förevarande motion har utskottet
erfarit att proposition i anledning av familj erättskommitténs betänkande är
under utarbetande inom justitiedepartementet. Enligt utskottets mening bör
propositionen jämväl upptaga förslag i den riktning motionärerna förordar.
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 432,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
till känna vad utskottet ovan anfört.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.