Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt enskild för kostnad i förvaltningsförfarande. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 171 i första kammaren av herr Blomquist samt nr 237 i andra kammaren av herrar Rubin och Sjöholm.

1967-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1967:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt enskild för kostnad i förvaltningsförfarande. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 171 i första kammaren av herr Blomquist samt nr 237 i andra kammaren av herrar Rubin och Sjöholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt

enskild för kostnad i förvaltningsförfarande.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 171 i första kammaren av herr Blomquist

samt nr 237 i andra kammaren av herrar Rubin och Sjöholm. I motionerna,

vilka är likalydande, hemställes att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa, att Kungl. Maj :t måtte snarast för riksdagen framlägga förslag

till lagregler om kostnadsersättning till enskilda i förvaltningsärenden.

Inledning

I ärenden inför förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter uppstår

liksom i rättegång kostnader av olika slag såväl för myndigheterna

som för parterna. En part ådrar sig i regel kostnader åtminstone för

skrivmateriel och porto samt ofta även för telefonsamtal och skrivhjälp.

För den, som icke anser sig kunna eller böra föra sin talan utan sakkunnigt

biträde, tillkommer kostnader för sådant biträdes anlitande. Vidare

märks utgifter för bevisning, t. ex. vittneskostnad och arvoden till experter

för särskilda utredningar och utlåtanden. I den mån muntlig handläggning

eller annan förrättning äger rum i ärendet, tillkommer utlägg för resa och

uppehälle samt ofta även förlust av arbetsinkomst. Att beakta är ock den

tidsspillan som, även om handläggningen är helt skriftlig, åsamkas en part

genom befattningen med ett ärende. I den mån stämpel eller annan avgift

uttas av parten åsamkas denne ytterligare ekonomisk belastning.

Olika vägar står till buds för att medelst allmänna medel ge enskild part

täckning för kostnad, som han nedlägger på medverkan vid utredningen

i ett förvaltningsärende. Regler kan sålunda meddelas i förfarandelagstiftning

om rätt för enskild part att under vissa förutsättningar få ersättning

för sådan kostnad av det allmänna. Även genom införande av möjlighet till

fri »rättegång», offentligt biträde eller annan fri rättshjälp kan vissa kostnadsfrågor

lösas. Det bör även nämnas, att stundom även stadganden om

skadeståndsansvar för det allmänna kan fylla uppgiften att ge enskild part

täckning för förfarandekostnad.

I motionerna berörs endast förfaranderegler om kostnadsersättning. I

den följande redogörelsen kommer därför huvudsakligen frågan om sådana

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 1 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

regler att behandlas. Även spörsmålet om fri rättshjälp upptas emellertid,

om ock tämligen kortfattat, till behandling.

Den för rättegången i tvistemål gällande huvudregeln att part, som vinner

målet, skall erhålla ersättning av den tappande parten för sina rättegångskostnader,

tillämpas i viss utsträckning hos förvaltningsdomstolar

och förvaltningsmyndigheter. Det är då fråga om fall, där enskilda rättssubjekt

står mot varandra på ett sätt som erinrar om civilprocessen. I ordinära

förvaltningsärenden, där enskild motpart saknas, gäller däremot

praktiskt taget utan undantag att den enskilde har att själv svara för sina

kostnader i förfarandet.

Möjlighet att erhålla fri rättegång finns enligt gällande bestämmelser hos

de allmänna och särskilda domstolarna; däremot icke hos förvaltningsdomstolarna

eller hos några förvaltningsmyndigheter. Fri rättegång innebar för

den part som åtnjuter förmånen bl. a. att kostnad för personlig inställelse

och för bevisning utgår av allmänna medel samt att rättegångsbiträde kan

förordnas att bistå parten mot ersättning av allmänna medel. I brottmål

kan den tilltalade erhålla offentlig försvarare. Även i detta fall utgår ersättningen

av allmänna medel, och om den tilltalade icke blir fälld stannai

denna kostnad på statsverket. Har den tilltalade fri rättegång, kan det ej

heller om han blir fälld åläggas honom att gottgöra statsverket kostnaden

för försvararen.

Vid sidan av den fria rättegången finns vissa särskilda anordningar för

meddelande av rättshjälp till mindre bemedlade med det allmännas stöd.

Detta sker genom rättshjälpsanstalter eller genom advokater enligt avtal

med vederbörande landsting. Fri rättshjälp i dessa formei ståi i princip till

förfogande även i förvaltningsärenden.

Inom förvaltningen förekommer även i sällsynta fall att offentligt biträde

må förordnas åt enskild.

Motionerna

Motionärerna framhåller inledningsvis att riksdagen redan år 1948 i

skrivelse till Kungl. Maj :t begärde utredning om fördelning av kostnaderna

i förvaltningsärenden och anför att det synes vara på tiden att lagstiftningsåtgärder

i ämnet snarast kommer till stand. I anslutning härtill eiinras

om att besvärssakkunnigas betänkande om förvaltningsförfarandet upptar

utförliga bestämmelser om ersättning åt enskild för hans kostnader.

Samhället har, framhåller motionärerna vidare, ansett sig böra ingripa

på nya områden med bestämmelser av olika slag, vilka tvingat medborgarna

att i allt högre grad träda i kontakt med myndigheterna t. ex. för att

begära dispenser från förbud, för att anhalla om tillstand etc.

I viss utsträckning kan det enligt motionärerna vara rimligt att den en
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

3

skilde själv får bära kostnaderna för dessa sina kontakter med myndigheterna.

Ej sällan inträffar emellertid att den enskilde oförskyllt blir utsatt

för allehanda missöden, som har sin grund i misstag från myndigheternas

sida. För att komma till sin rätt kan han tvingas att inlåta sig på

Sångdragna besvärsprocesser, för vilkas genomförande han ofta blir beroende

av advokathjälp. Några regler, som tillåter att den enskilde får ersättning

för sina kostnader härvidlag finns inte, ej ens i de fall då det allmänna

direkt har föranlett utgifter för den enskilde.

Vissa statliga utredningar m. m.

På förslag av första lagutskottet (uti. nr 12) begärde 1948 års riksdag

i skrivelse till Kungl. Maj :t (rskr. nr 67) utredning angående fördelningen

av kostnaderna i mål och ärenden som avgörs av förvaltningsmyndighet.

I de ursprungliga direktiven för besvärssakkunniga, vilka tillkallades år

1949, framhöll föredragande departementschefen att nämnda riksdagsskrivelse

borde uppmärksammas vid utredningen.

År 1955 framlade besvärssakkunniga ett principbetänkande — Administrativt

rättsskydd (SOU 1955: 19) — vari allmänna riktlinjer i korthet

angavs för de förslag som de sakkunniga ämnade avge, sedan utredningen

slutförts. Sedan betänkandet remissbehandlats uppdrogs år 1958 åt de sakkunniga

att från delvis ändrade utgångspunkter fullfölja sin utredning.

Besvärssakkunniga avlämnade i maj 1964 sitt slutbetänkande »Lag om

förvaltningsförfarandet» (SOU 1964: 27). I lagförslagets 19 kap. lämnas bestämmelser

om gäldande av kostnad m. m. Det föreslås i 1 § att myndighets

kostnad för handläggning av förvaltningsärende skall stanna på det

allmänna och att för part i förvaltningsärende uppkommande kostnad skall

bestridas av parten själv i den mån annat inte föreskrives. I 2 § uttalas

emellertid att om enskild part i ärende, som ej väsentligen avser tvist mellan

enskilda parter, haft särskild kostnad för sin medverkan vid utredningen,

må han, om det med hänsyn till sakens beskaffenhet, medverkans

art, myndighets åtgörande, ärendets utgång eller annat förhållande framstår

som uppenbart oskäligt att kostnaden bäres av honom, av allmänna

medel erhålla ersättning för kostnaden eller del därav. Även i annat fall

må enligt 2 § för kostnad i besvärsärende, då särskilda skäl därtill är, ersättning

av allmänna medel utgå till enskild part, som vinner bifall till

sin talan. I fråga om motiveringen för de föreslagna reglerna torde utskottet

få hänvisa till betänkandet (särskilt s. 683—690).

Beträffande frågan om fri rättegång i förvaltningsförfarandet anför de

sakkunniga bl. a. följande.

I rättegång är den möjlighet till fri rättegång, som står mindre bemedlade

til! buds, av största värde för sådana personers rättsskydd. Talan vid dom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

stol är i allmänhet förenad med så stora kostnader, att en person med begränsade

tillgångar i praktiken skulle vara utestängd från att den vägen

hävda sin rätt, om fri rättegång ej stode till hans förfogande. Att föra talan

i förvaltningsförfarandet är däremot regelmässigt icke förenat med större

kostnader än att en enskild i allmänhet har tillräckliga medel därtill. Härtill

kommer att fri rättshjälp från rättshjälpsanstalt eller advokat enligt

landstingsavtal om sådan hjälp kan påräknas även i förvaltningsärenden.

Genom en lag om förvaltningsförfarandet skapas visserligen vissa tekniska

förutsättningar för införande av en motsvarighet till fri rättegång

för förvaltningsförfarandets del. Skulle ett sådant institut införas i förvaltningsförfarandet,

torde man dock icke kunna sträcka sig längre än som

skett beträffande domstolsärenden i lagen om fri rättegång. Tillämpningsområdet

skulle alltså bliva begränsat till ärenden, i vilka förhandling utsatts

eller där särskilda skäl eljest föreligga till ekonomiskt bidrag med

hänsyn till ärendets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Det är

tydligt, att detta tillämpningsområde på de väsentligaste punkterna skulle

sammanfalla med tillämpningsområdet för de förfaranderegler om kostnadsersättning,

som föreslagits i förevarande paragraf. Tillräckliga skäl

föreligga därmed knappast att för förvaltningsförfarandet i allmänhet införa

något mot fri rättegång svarande institut.

Det skall däremot ej förnekas, att behov av eu motsvarighet till fri rättegång

kommer att föreligga i förvaltningsärenden hos domstol, i vilka muntlig

handläggning äger rum. Framför allt blir så naturligtvis fallet, därest

förslaget om att ärende skall kunna utsättas till handläggning vid huvudförhandling

genomföres. Även i vissa grupper av ärenden hos andra myndigheter

än domstolar, t. ex. i expropriations- och jorddelningsärenden,

torde visst behov göra sig gällande av en motsvarighet till fri rättegång.

Fn särskild utredning har emellertid tillsatts för revision av lagstiftningen

om rättshjälp i rättegång och därmed sammanhängande frågor. Resultatet

av denna utredning torde lämpligen böra avvaktas, innan ställning tages

till hur den processuella rättshjälpen hos domstol i förvaltningsärenden

in. in. skall anordnas. De sakkunniga ha därför ansett sig icke böra utarbeta

vare sig förslag om utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om fri

rättegång till förvaltningsärenden hos domstol eller andra förslag syftande

till fri rättshjälp i förvaltningsärenden.

I november 1958 framlade 1951 års rättegångskommitté betänkande med

förslag till lag om rättegångshjälp m. in. (SOU 1958:40). Enligt förslaget

hade möjligheten alt erhålla processuell rättshjälp vidgats främst genom

att part kunde erhålla sådan förmån mot att han till statsverket inbetalade

ett efter hans ekonomiska förmåga avpassat kostnadsbidrag.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande i juni 1962 tillkallades sakkunniga

att verkställa utredning rörande revision av lagstiftningen om rättshjälp i

rättegång och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga har i februari

1965 framlagt betänkande med reviderat förslag till lag om rättegångshjälp

in. in. Förslaget bygger i det väsentliga på rättegångskommitténs förslag.

Beträffande frågan om rättshjälp inom förvaltningsförfarandet framhåller

de sakkunniga att det är avsett alt den föreslagna rättegångshjälpen i princip

skall kunna beviljas i samtliga mål och ärenden som förekommer vid all
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

5

män underrätt, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol,

krigsrätt, hovrätt, högsta domstolen samt arbetsdomstolen. Frågan om rättshjälp

inför administrativa myndigheter —- bland dem förvaltningsdomstolarna

— torde däremot falla utanför det för utredningen utstakade området.

Frågan härom lär emellertid enligt de sakkunniga icke kunna lösas enligt

regler med det generella innehåll som föreslås för rättegångshjälp inför de

nyss uppräknade domstolarna.

Viss tidigare riksdagsbehandling

Som ovan nämnts begärde 1948 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t

utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och ärenden som

avgörs av förvaltningsmyndighet.

På förslag av första lagutskottet (uti. nr 28) begärde 1962 års riksdag

(rskr. nr 136) att förslag till ny lagstiftning rörande rättegångshjälp måtte

föreläggas riksdagen.

Vid 1964 års riksdag behandlade första lagutskottet motioner (I: 585 och

II: 712) om rättshjälp i administrativa mål. I motionerna, som remissbehandlades,

upptogs dels frågan om rättshjälp åt medborgarna i skattemål

och mål om administrativa frihetsberövanden samt i administrativa processförfaranden

i övrigt, dels frågan om rätt för den enskilde att erhålla ersättning

för utgivna kostnader i mål eller ärenden av sagda beskaffenhet. Motionerna

utmynnade i förslag om en förutsättningslös utredning rörande

dessa frågor. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 25 avstyrkte utskottet

bifall till motionerna under hänvisning till pågående utredningsarbete.

I sakfrågan anförde utskottet bl. a. följande.

Med hänsyn till att den administrativa processen i huvudsak är skriftlig

och att utredningsskyldighet i regel åligger administrativ myndighet torde

behovet av rättshjälp och kostnadsersättning åt den enskilde generellt sett

icke vara lika framträdande här som i fråga om mål och ärenden vid de

allmänna och särskilda domstolarna. Enligt utskottets mening är det likväl

tydligt att nuvarande ordning på förevarande område icke kan anses

tillfredsställande. Särskilt beträffande vissa typer av mål, såsom i synnerhet

mål om administrativa frihetsberövanden, är det påfallande hur mycket

sämre den enskildes ställning kan vara i det administrativa förfarandet

än i det judiciella. Utskottet anser därför att de av motionärerna upptagna

spörsmålen förtjänar uppmärksamhet från statsmakternas sida och

instämmer sålunda i det syfte som uppbär motionerna.

I motioner till 1965 års riksdag hemställdes om utredning angående dels

erforderlig rättshjälp i skattemål, mål om administrativa frihetsberövanden

och administrativa processförfaranden i övrigt, dels ersättning för kostnader

i sådana mål och ärenden, dels ock möjligheten att utöka den enskildes

rätt till kostnadsfri process.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 18 erinrade utskottet om den

tidigare riksdagsbehandlingen av frågorna samt anförde därefter:

Sedan riksdagen senast behandlade dessa frågor har besvärssakkunniga

avlämnat slutbetänkande och utredningen om rättegångshjälp fullgjort sitt

uppdrag. Besvärssakkunniga har sökt tillgodose de reformkrav, som framförts

i fråga om kostnadsfördelningen i förvaltningsförfarandet, genom

förslag om regler angående viss rätt för enskild part till ersättning av allmänna

medel för särskilda kostnader, som han ådragit sig vid fullgörande

av sina utredningsplikter. Utredningen om rättegångshjälp har beträffande

den ekonomiska gränsdragningen för rättegångshjälp föreslagit att den

krets som kan komma i åtnjutande av denna förmån skall vidgas.

Utskottet vill — i likhet med vad utskottet uttalat när dessa problem tidigare

aktualiserats — instämma i de önskemål som framföres i motionerna

om förbättrade möjligheter för den enskilde till kostnadsersättning i förvaltningsärenden

och till rättshjälp över huvud. De omnämnda utredningarna

har också framlagt vissa förslag i denna riktning och frågorna får härigenom

anses ha bringats närmare sin lösning. Vid sådant förhållande och i avvaktan

på de åtgärder Kungl. Maj :t efter remissbehandling av betänkandena

kan komma att föreslå beträffande berörda spörsmål synes enligt utskottet

ytterligare utredning på ifrågavarande områden icke böra förordas.

Utskottet

l förevarande motioner hemställes om förslag till lagregler om kostnadsersättning

till enskilda i förvaltningsärenden.

Den för rättegången i tvistemål gällande huvudregeln att part som vinner

målet skall erhålla ersättning av motparten för sina rättegångskostnader tilllämpas

i viss utsträckning inom förvaltningsförfarandet, nämligen i de fall

där enskilda står mot varandra på ett sätt som erinrar om civilprocessen. I

ordinära förvaltningsärenden, där den enskilde har det allmänna till motpart,

tillämpas däremot praktiskt taget utan undantag den principen att den

enskilde själv får svara för sina kostnader.

I överensstämmelse med sina uttalanden då förevarande spörsmål tidigare

aktualiserats vill utskottet instämma i motionärernas önskemål om förbättrade

möjligheter för den enskilde till kostnadsersättning i förvaltningsärenden.

Även om behovet av regler för kostnadsersättning icke är lika framträdande

i den administrativa processen som i mål vid de allmänna domstolarna,

är det enligt utskottets mening tydligt att nuvarande ordning icke kan

anses tillfredsställande.

Som framgår av redogörelsen ovan har besvärssakkunniga avlämnat slutbetänkande

med förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Lagförslaget innehåller

ett särskilt kapitel om kostnader, vari bl. a. ges regler angående

rätt för enskild part till ersättning av allmänna medel för särskilda kostnader

som han ådragit sig. Betänkandet är efter en omfattande remissbehandling

föremål för bearbetning inom Kungl. Maj :ts kansli, därvid enligt vad

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

utskottet erfarit kostnadsfrågan ägnas särskild uppmärksamhet. Med hänsyn

härtill anser utskottet att något initiativ från riksdagens sida med anledning

av motionerna icke bör ifrågakomma.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner, I: 171 och 11:237, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1987

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Hj orth, Arvidson,

Ernulf, fru Lindström, herrar Schött och Axel Kristiansson*;

från andra kammaren: fru Johansson, herr Ekström i Björkvik, fru

Löfqvist*, herr Svensson i Vä, fröken Bergegren*, herrar Gustafsson i Borås,

Keijer och Oskarson,

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670030

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.