Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde fattade beslut.
1967-02-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:1, Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde fattade beslut.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr l år 7,967
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966
vid dess femtionde sammanträde fattade beslut.
Genom en den 80 december 1966 dagtecknad proposition, nr 11 år 1967,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående
följande av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år
1966 vid dess femtionde sammanträde antagna instrument, nämligen
1. konvention (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare,
2. konvention (nr 126) angående besättningens bostäder på fiskefartyg,
8. rekommendation (nr 126) angående yrkesutbildning för fiskare,
4. rekommendation (nr 127) angående kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas
ekonomiska och sociala utveckling.
Texterna till instrumenten har såsom bilagor (bilagorna 1—4) fogats till
propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet hänvisa till bilagorna.
I propositionen avstyrkes svensk ratificering av de båda konventionerna
f. n. Beträffande rekommendationerna föreslås att rekommendationen
nr 126 överlämnas till skolöverstyrelsen för att övervägas vid yrkesutbildningens
framtida utformning och rekommendationen nr 127 till styrelsen
lör internationell utveckling för att beaktas vid den fortsatta planeringen
av de svenska biståndsinsatserna på kooperationens område.
Internationella arbetskonferensens femtionde sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 1—23 juni 1966. I sammanträdet deltog delegationer
från 106 av ILO:s 115 medlemsstater jämte representanter för flera internationella
mellanstatliga och icke statliga organisationer, tillsammans över
1 300 personer. Social- eller arbetsministrar från 63 länder bevistade konferensen.
Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer,
dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige
deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.
Enligt artikel 19 i Internationella arbetsorganisationens stadga skall
ifrågavarande konventioner och rekommendationer underställas riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967
1.—3. Vissa frågor rörande fiskare
Beträffande innehållet i instrumenten rörande fiskare anmärkes följande.
Konventionen angående behörighetsbevis för tiskare
har till syfte att stimulera anordnandet av yrkesutbildning av personal
i nyckelställning på fiskefartyg och att främja säkerheten till sjöss.
Den hänför sig till fartyg om 25 bruttoregisterton och däröver, som nyttjas
till havsfiske i saltvatten, och är tillämplig på befälhavare, styrmän och
sådana maskinister som ständigt är ansvariga för ett fiskefartygs mekaniska
framdrivning.
Instrumentet föreskriver att medlemsstat, som ratificerar konventionen,
skall fastställa kvalifikationsnormer för behörighetsbevis, som ger en person
rätt att ombord på ett fiskefartyg utöva befogenheter som tillkommer
befälhavare, styrman eller maskinist. På alla fiskefartyg, för vilka konventionen
äger tillämpning, skall finnas en befälhavare med behörighetsbevis,
och på fartyg om mer än 100 bruttoregisterton, som nyttjas i verksamhet och
inom områden som anges i nationell lagstiftning, skall dessutom finnas en
styrman med behörighetsbevis. På fiskefartyg med en maskinstyrka överstigande
en gräns, som bestäms av vederbörande myndighet efler samråd
med berörda redar- och fiskarorganisationer, skall tinnas en maskinist med
behörighetsbevis.
I konventionen anges vidare de villkor som måste vara uppfyllda för att
en sökande skall erhålla behörighetsbevis. Konventionen föreskriver sålunda
minimiålder och minimikrav på yrkeserlarenhet samt räknar upp de
allmänna ämnen, beträffande vilka vederbörande har att ådagalägga kunskaper
för att bli godkänd i examen. I syfte att underlätta tillämpningen av
konventionen stadgas att behörighetsbevis får under en period av tre år från
ikraftträdandet av nationell lagstiftning, som sätter bestämmelserna i konventionen
i tillämpning, utfärdas till personer, vilka inte genomgått föreskriven
examen men förvärvat erfarenhet av de uppgifter som motsvarar
ifrågavarande bevis och som inte har begått något allvarligt tekniskt tel.
De tillämpningsåtgärder som konventionen föreskriver innefattar upprättande
av ett effektivt inspektionssystem, bestämmelser om kvarhållande
i hamn av fartyg samt föreskrifter angående straff och disciplinära påföljder.
Konventionen angående besättningens bostäder på
fiskefartyg är tillämplig på fartyg om minst 75 ton, alternativt en
minimilängd av 24,4 meter, i vissa fall även på fartyg mellan 25 och 75 ton.
Konventionen innehåller detaljerade bestämmelser, som uppställer krav
på att belägenhet, tillträdesanordningar, byggnadssätt, disposition och utrustning
av besättningens bostadsutrymmen skall vara av sådan beskaffenhet,
att de skapar tillfredsställande trygghet samt skydd mot väder, sjö,
värme, köld och buller samt lukt från andra delar av fartyget. Den innehåller
även bestämmelser angående bostädernas ventilation, uppvärmning
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 är 1967
och belysning, samt föreskriver inte bara att sovutrymmena skall ha en
viss minsta golvyta per person av ungefär 0,5 in2 till 1 m2, beroende på fartygets
storlek, utan också att erforderliga utrymmen skall finnas för förvaring
av kläder och personlig utrustning. I andra bestämmelser fastställs
normer för mässrum, sanitära anordningar samt sjukvårdsutrymmen.
Vidare stadgas i konventionen att innan ett fiskefartyg börjar byggas en
detaljmätning över fartygets bostäder skall underställas vederbörande myndighet
för godkännande. Slutligen innehåller konventionen vissa bestämmelser
rörande dess tillämpning på fartyg som redan finns vid tidpunkten
för konventionens ikraftträdande.
K e k o mmendationen angående yrkesutbildning för
fiskare äger tillämpning på all utbildning för arbete ombord på fiskefartyg,
som nyttjas till havsfiske i saltvatten, och avser särskilt utbildning
av befälhavare, styrmän, maskinister, yrkeskunniga fiskare och annan
däcks- och maskinrumspersonal. Instrumentet, som är mycket omfattande
och detaljerat, innehåller noggranna rekommendationer rörande planering
och samordning av utbildningsmöjligheter för fiskare på grundval av ett
nationellt program. Det betonas att ett sådant program bör utformas av
vederbörande myndigheter i samverkan med berörda arbetsmarknadsorganisationer,
med undervisnings- och forskningsinstitutioner samt med andra
sammanslutningar eller personer som bar ingående kunskaper om yrkesutbildning
av liskare. Vidare uttalas afl finansieringen av utbildningen bör
'' ara regelbunden och tillräcklig samt ta hänsyn till fiskerinäringens aktuella
och framtida behov och utveckling. Utbildning i offentliga institutioner
bör meddelas utan kostnad för eleverna.
I fråga om utbildningens standard framhålls all allmänna normer för utbildning
av liskare bör fastställas för varje land och att dessa nonner bör
stå i överensstämmelse med de inom landet gällande fordringarna för erhållande
av olika behörighetsbevis för fiskare.
I instrumentet ingår en detaljerad förteckning över ämnen och arbetsuppgifter,
som bör ingå i de olika utbildningsprogrammens kursplaner:
program syftande till att förbereda eleverna för erhållande av behörighetsbevis,
specialkurser i navigation, förberedande yrkesutbildning åt skolbarn,
korta kurser för yrkesverksamma fiskare etc.
Rekommendationen förordar vidare organiserandet av aftonkurser, säsongkurser
som förläggs till månader med otjänlig väderlek eller till perioder
då fisket är av ringa omfattning, speciella kurser i radio och television,
korrespondenskurser samt periodiska besök av forskare och gästande lärare
i fiskesamhällen. När det gäller utbildningsmetoderna föreslås anlitande
av skolfartyg och demonstrationsmaterial (motorer, fiskeredskap,
modeller av fiskebåtar, verkstadsutrustning in. in.), film och andra audiovisuella
hjälpmedel samt en samordning av den praktiska utbildningen med
teoretisk undervisning i havsbiologi, elektronisk fiskletning in. in.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967
Slutligen innehåller rekommendationen ett avsnitt om internationell samverkan,
vilket syftar till en upprustning av praktiska hjälp- och samarbetsåtgärder
för främjande av yrkesutbildning för fiskare på internationell nivå.
Konvenlionsförslaget om behörighetsbevis antogs med 248 röster mot 0;
14 ombud lade ner sina röster. Beträffande den föreslagna konventionen
om bostäder var röstetalen 303—0—16 och i fråga om rekommendationsförslaget
om yrkesutbildning 330—0—6. Samtliga svenska konferensombud
röstade för alla tre instrumenten.
Svenska bestämmelser och yttranden
Beträffande svenska bestämmelser i ämnet hänvisas till redogörelse
härför i propositionen s. 7.
I ärendet har yttranden inhämtats från sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen
efter hörande av Sveriges fiskares riksförbund, skolöverstyrelsen (såvitt avser
rekommendationen om yrkesutbildning lör fiskare), Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation
och ILO-kommittén.
Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse
därför som finns på s. 7—11 i propositionen.
4. Rekommendationen angående kooperativa föreningars roll i
utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling
Beträffande innehållet i rekommendationen lår följande anmärkas.
Syftet med rekommendationen är att dra upp vissa riktlinjer för en effektiv
uppbyggnad av kooperativa sammanslutningar i utvecklingsländerna.
Instrumentets tillämpningsområde omfattar alla slag av kooperativa föreningar.
Det heter i rekommendationen att upprättandet av sådana föreningar
bör anses såsom ett betydelsefullt medel för ekonomisk, social och
kulturell utveckling liksom för mänskligt framåtskridande i utvecklingsländerna.
Utvecklingsländernas regeringar bör utforma och genomföra eu
politik som hjälper och stimulerar kooperativa föreningar i ekonomiskt,
finansiellt, tekniskt, legislativt eller annat avseende utan att föreningarnas
oberoende påverkas därav. Eu sådan politik bör integreras i utvecklingsplanerna,
i den mån detta är förenligt med de kooperativa föreningarnas
väsentliga grunddrag, och hör göras till föremål för översyn, så att den kan
anpassas till förändringar i sociala och ekonomiska behov och till tekniska
framsteg.
Ett avsnitt av rekommendationen, som behandlar metoder för politikens
genomförande, anger regeringarnas roll i fråga om lagstiftning, undervisning
och utbildning samt deras ekonomiska, administrativa och kontrollerande
ansvar. Vikten av att det finns en särskild lagstiftning, som behandlar
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1067 5
kooperativa föreningars bildande och drift samt deras rättsliga skydd betonas.
Denna lagstiftning bör, heter det i rekommendationen, innehålla en
definition eller beskrivning av en kooperativ sammanslutning, dess ändamål
samt proceduren för dess bildande, registrering och upplösning, villkor för
medlemskap ävensom metoder för förvaltning, skötsel och intern räkenskapsgranskning.
När det gäller undervisning och utbildning bör regeringarna
vidta erforderliga åtgärder för att bland utvecklingsländernas folk
uppnå en så vid spridning som möjligt av kunskapen om kooperativa föreningars
grundsatser, metoder, möjligheter och begränsningar. Rekommendationen
fäster uppmärksamheten på behovet av att tillfredsställande undervisning
meddelas inte bara i kooperativa skolor och högskolor samt andra
specialiserade undervisningscentra utan även vid sådana utbildningsanstalter
som universitet och högre utbildningsanstalter, lärarhögskolor, lantbruksskolor
och andra yrkesutbildningsanstalter samt bildningscentra för arbetare,
läroverk och grundskolor. Instrumentet understryker också vikten av
att förtroendevalda eller anställda inom kooperativa föreningar erhåller såväl
teknisk utbildning som utbildning i kooperativa grundsatser och arbetsmetoder.
Härefter övergår rekommendationen till att behandla statligt ekonomiskt
och administrativt bistånd. Det framhålls att ekonomisk hjälp bör lämnas
kooperativa föreningar, när de inleder sin verksamhet eller möter ekonomiska
hinder för tillväxt eller omvandling, men att sådan hj älp inte bör medföra
några skyldigheter som står i strid med de kooperativa föreningarnas
oberoende eller intressen. Hjälpen bör utformas så, att den stimulerar snarare
än ersätter medlemmarnas initiativ och ansträngningar.
1 rekommendationen föreslås att ansvaret för tillsyn över kooperativa föreningar
och för politikens genomförande bör utövas av en sammanslutning
av kooperativa föreningar eller av vederbörande myndighet. Detta organ bör
tillse att de kooperativa föreningarna bedriver sin verksamhet i överensstämmelse
med de ändamål, för vilka de bildats, och i enlighet med gällande
lag.
I ett särskilt avsnitt behandlas internationell samverkan. Medlemsstaterna
anmodas alt i största möjliga utsträckning samverka för att hjälpa och stimulera
kooperativa föreningar i utvecklingsländerna genom ökat tekniskt
bistånd, utbyte av informationer och av kvalificerad personal, utdelning av
stipendier, anordnande av internationella seminarier och diskussionsgrupper,
interkooperativt utbyte av varor och tjänster samt inledande av systematisk
forskning rörande de kooperativa rörelsernas struktur, arbetsmetoder och
problem i utvecklingsländerna.
Rekommendationens sista avsnitt, som innehåller särskilda bestämmelser
rörande kooperativa föreningars roll såvitt gäller speciella problem, innefattar
en bilaga som belyser hur olika former av kooperativa föreningar kan
utnyttjas för ett framgångsrikt genomförande av jordreformer och för
höjande av levnadsstandarden hos befolkningen.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967
Rekommendationen antogs med 317 röster mot 0 och 6 nedlagda. Samtliga
svenska ombud röstade för rekommendationen.
Yttranden
I ärendet har yttranden inhämtats från styrelsen för internationell utveckling
(SIDA), Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och
ILO-kommittén.
Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse
därför som finns på s. 13—16 i propositionen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anför i propositionen
bl. a.:
»Vad först beträffar de tre instrumenten som berör fiskare — konventionen
(nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, konventionen (nr 126)
angående besättningens bostäder på fiskefartyg och rekommendationen (nr
126) angående yrkesutbildning för fiskare — framgår det av de remissyttranden
som avgivits i ärendet, att dessa instrument utformats med
sikte på andra förhållanden än de som råder inom det svenska fisket. Särskilt
fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund ger uttryck åt den
åsikten. Härtill kommer att svensk lagstiftning och praxis i vissa delar inte
överensstämmer med föreskrifterna i instrumenten. Detta gäller beträffande
behörighetskonventionen samt rekommendationen om yrkesutbildning,
medan i fråga om bostadskonventionen däremot svarande svenska bestämmelser
är föremål för översyn. Under dessa förhållanden kan jag inte
tillstyrka att Sverige f. n. ratificerar de båda konventionerna. När det gäller
rekommendationen om yrkesutbildning kan jag, på de skäl som ILOkommittén
anfört, ansluta mig till kommitténs uppfattning att rekommendationens
anvisningar bör, i den mån så befinns möjligt och lämpligt,
övervägas vid yrkesutbildningens framtida utformning. Rekommendationen
bör i detta syfte överlämnas till skolöverstyrelsen.
I fråga om rekommendationen (nr 127) angående kooperativa föreningars
roll i utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling finner jag,
att dess främsta betydelse från svensk synpunkt ligger i att rekommendationen
kan vara av visst intresse för biståndsmyndigheterna när det gäller utformning
av de svenska biståndsinsatserna inom kooperationen. I likhet med
ILO-kommittén anser jag därför, att rekommendationen bör överlämnas till
Styrelsen för Internationell Utveckling (SIDA) för att, i den mån så befinns
möjligt och lämpligt, beaktas vid den fortsatta planeringen av de svenska
biståndsinsatserna på kooperationens område.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967
7
Utskottet
Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen
yttrat angående nu ifrågavarande av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens antagna instrument.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr
It, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva
till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 9 februari 1967
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,
fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herrar Blomquist, Erik Filip Petersson
och fru Elvy Olsson;
från andra kammaren: herrar Lundberg, Rimmerfors, fröken Wetterström,
fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Jönsson i Ingemarsgården,
Svensson i Kungälv och Johansson i Skärstad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ''proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens a a1 i texten