Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde fattade beslut.

1967-02-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:1, Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966 vid dess femtionde sammanträde fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr l år 7,967

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1966

vid dess femtionde sammanträde fattade beslut.

Genom en den 80 december 1966 dagtecknad proposition, nr 11 år 1967,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående

följande av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år

1966 vid dess femtionde sammanträde antagna instrument, nämligen

1. konvention (nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare,

2. konvention (nr 126) angående besättningens bostäder på fiskefartyg,

8. rekommendation (nr 126) angående yrkesutbildning för fiskare,

4. rekommendation (nr 127) angående kooperativa föreningars roll i utvecklingsländernas

ekonomiska och sociala utveckling.

Texterna till instrumenten har såsom bilagor (bilagorna 1—4) fogats till

propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet hänvisa till bilagorna.

I propositionen avstyrkes svensk ratificering av de båda konventionerna

f. n. Beträffande rekommendationerna föreslås att rekommendationen

nr 126 överlämnas till skolöverstyrelsen för att övervägas vid yrkesutbildningens

framtida utformning och rekommendationen nr 127 till styrelsen

lör internationell utveckling för att beaktas vid den fortsatta planeringen

av de svenska biståndsinsatserna på kooperationens område.

Internationella arbetskonferensens femtionde sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 1—23 juni 1966. I sammanträdet deltog delegationer

från 106 av ILO:s 115 medlemsstater jämte representanter för flera internationella

mellanstatliga och icke statliga organisationer, tillsammans över

1 300 personer. Social- eller arbetsministrar från 63 länder bevistade konferensen.

Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer,

dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige

deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

Enligt artikel 19 i Internationella arbetsorganisationens stadga skall

ifrågavarande konventioner och rekommendationer underställas riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967

1.—3. Vissa frågor rörande fiskare

Beträffande innehållet i instrumenten rörande fiskare anmärkes följande.

Konventionen angående behörighetsbevis för tiskare

har till syfte att stimulera anordnandet av yrkesutbildning av personal

i nyckelställning på fiskefartyg och att främja säkerheten till sjöss.

Den hänför sig till fartyg om 25 bruttoregisterton och däröver, som nyttjas

till havsfiske i saltvatten, och är tillämplig på befälhavare, styrmän och

sådana maskinister som ständigt är ansvariga för ett fiskefartygs mekaniska

framdrivning.

Instrumentet föreskriver att medlemsstat, som ratificerar konventionen,

skall fastställa kvalifikationsnormer för behörighetsbevis, som ger en person

rätt att ombord på ett fiskefartyg utöva befogenheter som tillkommer

befälhavare, styrman eller maskinist. På alla fiskefartyg, för vilka konventionen

äger tillämpning, skall finnas en befälhavare med behörighetsbevis,

och på fartyg om mer än 100 bruttoregisterton, som nyttjas i verksamhet och

inom områden som anges i nationell lagstiftning, skall dessutom finnas en

styrman med behörighetsbevis. På fiskefartyg med en maskinstyrka överstigande

en gräns, som bestäms av vederbörande myndighet efler samråd

med berörda redar- och fiskarorganisationer, skall tinnas en maskinist med

behörighetsbevis.

I konventionen anges vidare de villkor som måste vara uppfyllda för att

en sökande skall erhålla behörighetsbevis. Konventionen föreskriver sålunda

minimiålder och minimikrav på yrkeserlarenhet samt räknar upp de

allmänna ämnen, beträffande vilka vederbörande har att ådagalägga kunskaper

för att bli godkänd i examen. I syfte att underlätta tillämpningen av

konventionen stadgas att behörighetsbevis får under en period av tre år från

ikraftträdandet av nationell lagstiftning, som sätter bestämmelserna i konventionen

i tillämpning, utfärdas till personer, vilka inte genomgått föreskriven

examen men förvärvat erfarenhet av de uppgifter som motsvarar

ifrågavarande bevis och som inte har begått något allvarligt tekniskt tel.

De tillämpningsåtgärder som konventionen föreskriver innefattar upprättande

av ett effektivt inspektionssystem, bestämmelser om kvarhållande

i hamn av fartyg samt föreskrifter angående straff och disciplinära påföljder.

Konventionen angående besättningens bostäder på

fiskefartyg är tillämplig på fartyg om minst 75 ton, alternativt en

minimilängd av 24,4 meter, i vissa fall även på fartyg mellan 25 och 75 ton.

Konventionen innehåller detaljerade bestämmelser, som uppställer krav

på att belägenhet, tillträdesanordningar, byggnadssätt, disposition och utrustning

av besättningens bostadsutrymmen skall vara av sådan beskaffenhet,

att de skapar tillfredsställande trygghet samt skydd mot väder, sjö,

värme, köld och buller samt lukt från andra delar av fartyget. Den innehåller

även bestämmelser angående bostädernas ventilation, uppvärmning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 är 1967

och belysning, samt föreskriver inte bara att sovutrymmena skall ha en

viss minsta golvyta per person av ungefär 0,5 in2 till 1 m2, beroende på fartygets

storlek, utan också att erforderliga utrymmen skall finnas för förvaring

av kläder och personlig utrustning. I andra bestämmelser fastställs

normer för mässrum, sanitära anordningar samt sjukvårdsutrymmen.

Vidare stadgas i konventionen att innan ett fiskefartyg börjar byggas en

detaljmätning över fartygets bostäder skall underställas vederbörande myndighet

för godkännande. Slutligen innehåller konventionen vissa bestämmelser

rörande dess tillämpning på fartyg som redan finns vid tidpunkten

för konventionens ikraftträdande.

K e k o mmendationen angående yrkesutbildning för

fiskare äger tillämpning på all utbildning för arbete ombord på fiskefartyg,

som nyttjas till havsfiske i saltvatten, och avser särskilt utbildning

av befälhavare, styrmän, maskinister, yrkeskunniga fiskare och annan

däcks- och maskinrumspersonal. Instrumentet, som är mycket omfattande

och detaljerat, innehåller noggranna rekommendationer rörande planering

och samordning av utbildningsmöjligheter för fiskare på grundval av ett

nationellt program. Det betonas att ett sådant program bör utformas av

vederbörande myndigheter i samverkan med berörda arbetsmarknadsorganisationer,

med undervisnings- och forskningsinstitutioner samt med andra

sammanslutningar eller personer som bar ingående kunskaper om yrkesutbildning

av liskare. Vidare uttalas afl finansieringen av utbildningen bör

'' ara regelbunden och tillräcklig samt ta hänsyn till fiskerinäringens aktuella

och framtida behov och utveckling. Utbildning i offentliga institutioner

bör meddelas utan kostnad för eleverna.

I fråga om utbildningens standard framhålls all allmänna normer för utbildning

av liskare bör fastställas för varje land och att dessa nonner bör

stå i överensstämmelse med de inom landet gällande fordringarna för erhållande

av olika behörighetsbevis för fiskare.

I instrumentet ingår en detaljerad förteckning över ämnen och arbetsuppgifter,

som bör ingå i de olika utbildningsprogrammens kursplaner:

program syftande till att förbereda eleverna för erhållande av behörighetsbevis,

specialkurser i navigation, förberedande yrkesutbildning åt skolbarn,

korta kurser för yrkesverksamma fiskare etc.

Rekommendationen förordar vidare organiserandet av aftonkurser, säsongkurser

som förläggs till månader med otjänlig väderlek eller till perioder

då fisket är av ringa omfattning, speciella kurser i radio och television,

korrespondenskurser samt periodiska besök av forskare och gästande lärare

i fiskesamhällen. När det gäller utbildningsmetoderna föreslås anlitande

av skolfartyg och demonstrationsmaterial (motorer, fiskeredskap,

modeller av fiskebåtar, verkstadsutrustning in. in.), film och andra audiovisuella

hjälpmedel samt en samordning av den praktiska utbildningen med

teoretisk undervisning i havsbiologi, elektronisk fiskletning in. in.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967

Slutligen innehåller rekommendationen ett avsnitt om internationell samverkan,

vilket syftar till en upprustning av praktiska hjälp- och samarbetsåtgärder

för främjande av yrkesutbildning för fiskare på internationell nivå.

Konvenlionsförslaget om behörighetsbevis antogs med 248 röster mot 0;

14 ombud lade ner sina röster. Beträffande den föreslagna konventionen

om bostäder var röstetalen 303—0—16 och i fråga om rekommendationsförslaget

om yrkesutbildning 330—0—6. Samtliga svenska konferensombud

röstade för alla tre instrumenten.

Svenska bestämmelser och yttranden

Beträffande svenska bestämmelser i ämnet hänvisas till redogörelse

härför i propositionen s. 7.

I ärendet har yttranden inhämtats från sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen

efter hörande av Sveriges fiskares riksförbund, skolöverstyrelsen (såvitt avser

rekommendationen om yrkesutbildning lör fiskare), Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation

och ILO-kommittén.

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

därför som finns på s. 7—11 i propositionen.

4. Rekommendationen angående kooperativa föreningars roll i

utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling

Beträffande innehållet i rekommendationen lår följande anmärkas.

Syftet med rekommendationen är att dra upp vissa riktlinjer för en effektiv

uppbyggnad av kooperativa sammanslutningar i utvecklingsländerna.

Instrumentets tillämpningsområde omfattar alla slag av kooperativa föreningar.

Det heter i rekommendationen att upprättandet av sådana föreningar

bör anses såsom ett betydelsefullt medel för ekonomisk, social och

kulturell utveckling liksom för mänskligt framåtskridande i utvecklingsländerna.

Utvecklingsländernas regeringar bör utforma och genomföra eu

politik som hjälper och stimulerar kooperativa föreningar i ekonomiskt,

finansiellt, tekniskt, legislativt eller annat avseende utan att föreningarnas

oberoende påverkas därav. Eu sådan politik bör integreras i utvecklingsplanerna,

i den mån detta är förenligt med de kooperativa föreningarnas

väsentliga grunddrag, och hör göras till föremål för översyn, så att den kan

anpassas till förändringar i sociala och ekonomiska behov och till tekniska

framsteg.

Ett avsnitt av rekommendationen, som behandlar metoder för politikens

genomförande, anger regeringarnas roll i fråga om lagstiftning, undervisning

och utbildning samt deras ekonomiska, administrativa och kontrollerande

ansvar. Vikten av att det finns en särskild lagstiftning, som behandlar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1067 5

kooperativa föreningars bildande och drift samt deras rättsliga skydd betonas.

Denna lagstiftning bör, heter det i rekommendationen, innehålla en

definition eller beskrivning av en kooperativ sammanslutning, dess ändamål

samt proceduren för dess bildande, registrering och upplösning, villkor för

medlemskap ävensom metoder för förvaltning, skötsel och intern räkenskapsgranskning.

När det gäller undervisning och utbildning bör regeringarna

vidta erforderliga åtgärder för att bland utvecklingsländernas folk

uppnå en så vid spridning som möjligt av kunskapen om kooperativa föreningars

grundsatser, metoder, möjligheter och begränsningar. Rekommendationen

fäster uppmärksamheten på behovet av att tillfredsställande undervisning

meddelas inte bara i kooperativa skolor och högskolor samt andra

specialiserade undervisningscentra utan även vid sådana utbildningsanstalter

som universitet och högre utbildningsanstalter, lärarhögskolor, lantbruksskolor

och andra yrkesutbildningsanstalter samt bildningscentra för arbetare,

läroverk och grundskolor. Instrumentet understryker också vikten av

att förtroendevalda eller anställda inom kooperativa föreningar erhåller såväl

teknisk utbildning som utbildning i kooperativa grundsatser och arbetsmetoder.

Härefter övergår rekommendationen till att behandla statligt ekonomiskt

och administrativt bistånd. Det framhålls att ekonomisk hjälp bör lämnas

kooperativa föreningar, när de inleder sin verksamhet eller möter ekonomiska

hinder för tillväxt eller omvandling, men att sådan hj älp inte bör medföra

några skyldigheter som står i strid med de kooperativa föreningarnas

oberoende eller intressen. Hjälpen bör utformas så, att den stimulerar snarare

än ersätter medlemmarnas initiativ och ansträngningar.

1 rekommendationen föreslås att ansvaret för tillsyn över kooperativa föreningar

och för politikens genomförande bör utövas av en sammanslutning

av kooperativa föreningar eller av vederbörande myndighet. Detta organ bör

tillse att de kooperativa föreningarna bedriver sin verksamhet i överensstämmelse

med de ändamål, för vilka de bildats, och i enlighet med gällande

lag.

I ett särskilt avsnitt behandlas internationell samverkan. Medlemsstaterna

anmodas alt i största möjliga utsträckning samverka för att hjälpa och stimulera

kooperativa föreningar i utvecklingsländerna genom ökat tekniskt

bistånd, utbyte av informationer och av kvalificerad personal, utdelning av

stipendier, anordnande av internationella seminarier och diskussionsgrupper,

interkooperativt utbyte av varor och tjänster samt inledande av systematisk

forskning rörande de kooperativa rörelsernas struktur, arbetsmetoder och

problem i utvecklingsländerna.

Rekommendationens sista avsnitt, som innehåller särskilda bestämmelser

rörande kooperativa föreningars roll såvitt gäller speciella problem, innefattar

en bilaga som belyser hur olika former av kooperativa föreningar kan

utnyttjas för ett framgångsrikt genomförande av jordreformer och för

höjande av levnadsstandarden hos befolkningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967

Rekommendationen antogs med 317 röster mot 0 och 6 nedlagda. Samtliga

svenska ombud röstade för rekommendationen.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från styrelsen för internationell utveckling

(SIDA), Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och

ILO-kommittén.

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

därför som finns på s. 13—16 i propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anför i propositionen

bl. a.:

»Vad först beträffar de tre instrumenten som berör fiskare — konventionen

(nr 125) angående behörighetsbevis för fiskare, konventionen (nr 126)

angående besättningens bostäder på fiskefartyg och rekommendationen (nr

126) angående yrkesutbildning för fiskare — framgår det av de remissyttranden

som avgivits i ärendet, att dessa instrument utformats med

sikte på andra förhållanden än de som råder inom det svenska fisket. Särskilt

fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund ger uttryck åt den

åsikten. Härtill kommer att svensk lagstiftning och praxis i vissa delar inte

överensstämmer med föreskrifterna i instrumenten. Detta gäller beträffande

behörighetskonventionen samt rekommendationen om yrkesutbildning,

medan i fråga om bostadskonventionen däremot svarande svenska bestämmelser

är föremål för översyn. Under dessa förhållanden kan jag inte

tillstyrka att Sverige f. n. ratificerar de båda konventionerna. När det gäller

rekommendationen om yrkesutbildning kan jag, på de skäl som ILOkommittén

anfört, ansluta mig till kommitténs uppfattning att rekommendationens

anvisningar bör, i den mån så befinns möjligt och lämpligt,

övervägas vid yrkesutbildningens framtida utformning. Rekommendationen

bör i detta syfte överlämnas till skolöverstyrelsen.

I fråga om rekommendationen (nr 127) angående kooperativa föreningars

roll i utvecklingsländernas ekonomiska och sociala utveckling finner jag,

att dess främsta betydelse från svensk synpunkt ligger i att rekommendationen

kan vara av visst intresse för biståndsmyndigheterna när det gäller utformning

av de svenska biståndsinsatserna inom kooperationen. I likhet med

ILO-kommittén anser jag därför, att rekommendationen bör överlämnas till

Styrelsen för Internationell Utveckling (SIDA) för att, i den mån så befinns

möjligt och lämpligt, beaktas vid den fortsatta planeringen av de svenska

biståndsinsatserna på kooperationens område.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1967

7

Utskottet

Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen

yttrat angående nu ifrågavarande av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens antagna instrument.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

It, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva

till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 februari 1967

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herrar Blomquist, Erik Filip Petersson

och fru Elvy Olsson;

från andra kammaren: herrar Lundberg, Rimmerfors, fröken Wetterström,

fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Jönsson i Ingemarsgården,

Svensson i Kungälv och Johansson i Skärstad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ''proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens a a1 i texten