Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

1967-02-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:10, Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckta motioner om deltids- och korttidsanställdas

samt lågavlönades ställning inom den

allmänna försäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:111 av herr Fälldin m.fl.

samt nr 11:149 av herrar Jonasson och Johansson i Växjö.

Motionerna

I motionerna påtalas den bristande överensstämmelsen i vissa fall mellan

avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen. Motionärerna menar

att korttids- och deltidsanställda samt lågavlönade är missgynnade.

I vissa fall kan avgiftsbelopp erläggas för dessa grupper utan att motsvarande

pensionsrätt tillföres dem. Motionärerna framhåller särskilt de nuvarande

reglerna om basbeloppsavdrag, som medför att en arbetsgivare

kan få erlägga avgift för lön till korttidsanställd trots att lönen ej överstiger

gällande basbelopp och sålunda, om den anställde ej har annan pensionsgrundande

inkomst, ej resulterar i pensionspoäng.

Även på annat sätt är enligt motionärerna pensionssystemet ogynnsamt

för de berörda grupperna med låga inkomster. Motionärerna pekar i detta

hänseende på regeln att pensionsgrundande år utöver trettio ej medräknas

vid fastställande av tilläggspensionens storlek. De kritiserar också i sammanhanget

den s. k. 15-årsregeln, som innebär att pensionen beräknas på

grundval av de 15 år då pensionsgrundande inkomsten varit störst.

Beträffande motionernas innehåll i övrigt hänvisas till motionen 11:149.

I motionerna yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om skyndsam prövning samt förslag rörande en sådan reformering

av berörda regler i ATP-systemet att den nuvarande disproportionen mellan

avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda samt lågavlönade

avlägsnas i enlighet med vad i motionen anförts».

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres

i princip av summan av den försäkrades inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

det för året gällande basbeloppet, d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten av anställning. På den

pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng, som i sin tur ligger

till grund för bestämmandet av de förmåner som skall utgå från försäkringen.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för

försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng beräknas

på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med det vid

årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt huvudregeln

utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade.

I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångbestämmelser,

som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för

full pension. Pensionen uträknas med utgångspunkt från medelpoängen

under ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen under de 15 år då

poängen varit högst. Ålderspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats

för minst tre år.

Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av

arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade

själv. Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger

basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak

så, att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman,

minskad med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas

den som varit anställd på heltid under hela året såsom en anställd, den

som varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd,

den som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd

o. s. v. Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas

ej heller i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas. — I

fråga om avgifter, som skall erläggas på grund av inkomst av annat förvärvsarbete,

sker beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten, i vad

denna härrör från annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges

av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres

den anställde. Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda

fallen har förutsatts att basbeloppet är 4 000 kronor.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som

varar ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 4 000 kronor.

Arbetsgivaren erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva

basbeloppet, alltså å (4 000—2 000=)2 000 kronor, men någon pensionsgrundande

inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte

överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 4 000 kronor på grund av

verksamhet i egen rörelse, dels 4 000 kronor på grund av tre månaders anställning.

För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift,

som beräknas på lönen minskad med en fjärdedel av basbeloppet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

3

alltså på (4 000—Vi X4 000 — )3 000 kronor. Den försäkrade är skyldig att

själv erlägga avgift till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Eftersom

avdraget för basbeloppet i första hand skall göras på inkomsten av anställning,

som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet, beräknas avgiften

på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta fall

kan sägas vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten,

som ligger inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger

för den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för

den försäkrade.

Tidigare behandling m. m.

Förhållandet mellan avgift och förmån inom ATP

Tilläggspensioneringen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen

är därför inte direkt, att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall

avse just denne försäkrades pensionsförmåner. Härom uttalades i propositionen

nr 100 till 1959 års riksdag under specialmotiveringen till 33 § i

lagen om försäkring för allmän tilläggspension följande.

Enligt principförslaget i propositionen 1958 A:55 skall finansieringen av

de anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av

samma slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

d. v. s. med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma.

En arbetsgivares avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av

tilläggspensioneringen för alla anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen,

och alltså inte för just den, på vars lön avgift beräknas,

eller för just dem som är anställda hos arbetsgivaren. Lagen är uppbyggd

i överensstämmelse härmed, och i denna paragrafs första stycke föreskrives,

att arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad han under

året utgivit såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.

Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade

är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anföres

1 propositionen bland annat.

För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast

på den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande

för de anställda, torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form

av basbeloppsavdrag. Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet

för var och en hos en arbetsgivare under kalenderåret anställd skulle emellertid

vara uppenbart orimligt. En arbetsgivare med många korttidsanställda

skulle då trots en hög sammanlagd lönesumma kunna helt slippa från

avgift.

De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få

för dem som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända

vid beslutet om den allmänna tilläggspensioneringen. Detta framgår av ett

uttalande i ovannämnda proposition av föredragande departementschefen,

vari han framhåller, att det synes böra övervägas att efter vidare utredning

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

jämka avräkningsregeln med tanke på sådana skogskörare, som vid sidan

om företagarinkomst regelbundet har säsongbetonade löneinkomster av

mindre omfattning.

I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i

syfte att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttidsanställning

att antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag,

som inte blir pensionsgrundande inkomst, eller inkomsten skulle bli

pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift erlagts för densamma.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 hemställde andra

lagutskottet, att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar

motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner såvitt avser korttidsanställda

arbetstagare var föremål för bedömning även under 1961 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 56 år 1961 anförde andra

lagutskottet.

ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras

och inbetalas kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda.

Registrering av inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad.

Det är därför icke möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan

inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng.

Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger

med dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har

samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta

är för närvarande föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt

vad som uppgivits har man därvid uppmärksamheten riktad på det i

motionerna aktualiserade problemet. Utskottet finner det därför icke påkallat

för riksdagen att taga något initiativ i frågan.

Även 1962 och 1963 års riksdagar hade att taga ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. Motionerna avslogs med den motiveringen att

sedan frågan sist var föremål för behandling ingenting inträffat som kunde

föranleda till ändrat ställningstagande.

År 1964 avlämnade allmänna skatteberedningen sitt betänkande Nytt

skattesystem (SOU 1964:25). I betänkandet behandlades frågan om socialförsäkringarnas

finansiering. Beredningen anförde bl. a.

När det gäller att förverkliga förslagets grundtanke om ett ökat inslag av

arbetsgivaravgifter på grundval av och med anknytning till tilläggspensioneringens

finansieringssystem är skilda praktiska lösningar möjliga.

En möjlighet är att slopa det nuvarande basbeloppsavdraget som avgiftsfri

inkomst och jämväl å dessa inkomster utta avgift efter samma procentsats

som fastställes att gälla för arbetsgivaravgifterna inom tilläggspensioneringen.

De avgiftsintäkter, som inflyter och belöper på inkomster upp

till gränsen för basbeloppet, kan avskiljas från övriga inbetalda avgifter.

Inflytande avgifter, som hänför sig till inkomster som är pensionsgrundande

inom tilläggspensioneringen, skall givetvis avse tilläggspensioneringens finansiering

och tillföras allmänna pensionsfonden. Återstoden av ifrågavarande

avgifts intäkter skall tillföras de angivna av beredningens förslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

5

omfattade socialförsäkringsgrenarna — folkpensioneringen (frånsett kommunala

bostadsbidrag), sjukvårdsförsäkringen och hemmafruförsäkringen.

Då emellertid ett avgiftsuttag, som på angivet sätt begränsades till att avse

endast inkomster upp till basbeloppsgränsen, från avkastningssynpunkt

ej skulle erbjuda en tillfredsställande lösning av finansieringsproblemen,

fick man utgå från, att ett på detta sätt konstruerat avgiftsuttag måste

ytterligare utbyggas. Därvid kunde övervägas att bibehålla en viss egenavgift

till socialförsäkringens grundförmåner, måhända konstruerad på i

princip likartat sätt som folkpensionsavgiften. En annan möjlighet är att

komplettera avgiftsuttaget å inkomster upp till gränsen för basbeloppet

med ytterligare ett avgiftsuttag av viss procentuell storlek, som kunde fastställas

att motsvara viss procent å hela lönesumman upp till tilläggspensioneringens

övre gränsbelopp. Ännu ett alternativ är att konstruera avgiftsuttaget

så, att en avgift av viss procentuell storlek uttas å samma underlag,

som ifrågakommer inom tilläggspensioneringen. Med en konstruktion av

sist antydd innebörd skulle alltså basbeloppsavdraget bibehållas.

Det är företrädesvis dessa nu skisserade förslag till lösningar, som närmare

övervägts av beredningen.

En avgift beräknad å inkomst inom basbeloppet på förut antytt sätt

skulle medföra, att de anställdas grundförmåner från socialförsäkringen

till en del finansierades genom avgifter av i princip samma slag som avgifterna

till tilläggspensioneringen. Systemet skulle innebära en följsamhet

till kostnadsutvecklingen såtillvida, att avkastningen automatiskt ökade i

takt med stegringen i avgiftsuttaget inom tilläggspensioneringen. I denna

mening skulle den ifrågasatta ordningen kunna sägas besitta en dynamisk

effekt och en inbyggd automatik, som måste bedömas som en fördel mot

bakgrunden av den förestående snabba kostnadsökningen på området.

Ett avgiftsuttag å basbeloppsinkomsterna skulle innebära ett mera enhetligt

system för kostnadsansvaret samt en i princip rättvisande anknytning

mellan folkpensioneringens och tilläggspensioneringens finansiering.

Denna skulle kunna sägas återspegla den materiella uppbyggnaden av de

båda pensionsformerna.

En avgift även å inkomst inom ramen för basbeloppet skulle få till följd,

att frågan om en viss inkomst härrörde av anställning eller av annat förvärvsarbete

betydde mindre för den samlade avgift — i form av arbetsgivaravgift

eller egenavgift — som följde med inkomsten. Den i vissa fall mindre

goda överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom tilläggspensioneringen,

som det nuvarande systemet inrymmer, skulle genom reformen

tillrättaläggas såtillvida som allmänna pensionsfonden ej skulle komma

att tillföras avgiftsintäkter för inkomster, som ej tillika medförde pensionsrätt

inom tilläggspensioneringen.

Den ifrågasatta ordningen skulle alltså innebära, att endast sådana inkomster,

som gav pensionsrätt inom tilläggspensioneringen, medförde avgift

till densamma. Resultatet härav skulle bli att avgifterna till allmänna

pensionsfonden i vissa fall blev något lägre eller — undantagsvis — något

större än vid tillämpning av nu gällande regler. Hur dessa effekter beloppsmässigt

skulle påverka allmänna pensionsfonden lärer ej kunna kvantitativt

bestämmas.

Beredningen föreslog vidare att för inkomst av annat förvärvsarbete skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr JO år 1967

erläggas egenavgift för grundförmånerna av motsvarande storlek som uttaget

av arbetsgivaravgift.

Beträffande uppdelning av de influtna medlen på tilläggspensioneringen

och grundförmånerna föreslog beredningen att fördelning skulle ske på

grundval av summan av för ett år fastställda pensionsgrundande inkomster.

I motioner vid 1964 och 1965 års riksdagar kritiserades ånyo det förhållandet

att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning inte får

såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som arbetsgivaren

erlagt avgift för. Motionen avslogs med hänvisning till att frågan var under

övervägande (L2U 1964:67, 1965:10).

I prop. 1965:14 anförde föredragande departementschefen.

Allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag är emellertid icke uttömt

med det nu framlagda betänkandet. Bl. a. frågan om utformningen

av företagsbeskattningen i egentlig mening kvarstår och behandlas för närvarande

av skatteberedningen.

Enligt min mening bör de delar av förslaget till nytt skattesystem som

avser socialförsäkringens finansiering genom ökat inslag av arbetsgivaravgifter

och den indirekta beskattningens omvandling icke bedömas fristående.

För att något så när kunna bedöma verkningarna av de föreslagna

åtgärderna torde det vara nödvändigt att se dem i sammanhang med den

egentliga beskattningen av företagen. Det framstår då som olämpligt att

på detta stadium, när företagsbeskattningen ännu befinner sig under utredning,

vidta för företagen och deras anställda så genomgripande och svåröverskådliga

åtgärder som skatteberedningens förslag på denna punkt innebär.

Jag är därför icke beredd att nu ta ställning till vad skatteberedningen

föreslagit i fråga om socialförsäkringens finansiering och om den indirekta

beskattningens utformning.

Efter bemyndigande den 29 januari 1965 tillsatte chefen för finansdepartementet

en utredning angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1967.

Vid 1966 års riksdag besvarade chefen för socialdepartementet en interpellation

angående tilläggspension för deltids- och korttidsanställda m. fl.

I svaret hänvisades till utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter.

Det anfördes att när utredningen lagt fram sina förslag

kommer regeringen att ta ställning till frågan om ändrade avgiftsregler

för den allmänna pensioneringen.

Trettioårsregeln och fcmtonårsregeln

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i

syfte att borttaga femtonårs- och trettioårsreglerna.

Motionärerna motiverade yrkandet med att den gällande trettioårsregeln

missgynnade låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får

erlägga avgifter under mer än 30 år. Genom femtonårsregeln gynnades en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

1

ligt motionärernas uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster

under senare delen av sin aktiva tid.

Motionerna avslogs. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 56 år 1961.

Regeln om 30 pensionsgrundande år har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,

där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension

upprätthålles. Genom att antalet poänggivande år, som fordras

för full pension, begränsas till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på

grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster.

Även gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen

under ett antal år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av att

endast 30 år kräves för rätt till full pension. Detsamma gäller personer,

som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet

under längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att 30- årsregeln är en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15

år, då poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största

realinkomsterna, kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet

kan finna innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon

förändring i realinkomst skett under de pensionsgrundande åren. Den

omständigheten att vissa lönegrupper har större nytta av regeln än andra

grupper motiverar enligt utskottets mening icke att regeln tas bort.

På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.

Även åren 1962—1965 hade riksdagen att taga ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs ej

föreligga.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas problem som rör sambandet mellan

avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen. Motionärerna kritiserar

bl. a. förhållandet att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning

inte får såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som

arbetsgivaren erlagt avgift för. Motionerna syftar till lagändring som undanröjer

dessa olägenheter.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser deltidsoch

korttidsanställda arbetstagare, har tagits upp i motioner vid riksdagarna

åren 1961—1965. Motionerna har avslagits av riksdagen. Andra lagutskottet,

som vid samtliga tillfällen behandlat motionerna, har erinrat om att tillläggspensioneringen

bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna

debiteras och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter

inte sker individuellt för varje försäkrad samt att det på grund härav inte

är möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift

och tillgodoförd pensionspoäng. Utskottet har vidare understrukit att

frågan har samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen.

Frågor om socialförsäkringens finansiering behandlas av utredningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter. Utredningen beräknas

slutföra sitt arbete i år. Problem av den art som berörs i motionerna

kan väntas bli aktualiserade under utredningsarbetet. Något riksdagens initiativ

i anledning av motionerna i nu behandlat avseende är enligt utskottets

mening inte påkallat.

I motionerna diskuteras även de s. k. trettioårs- och femtonårsreglerna. I

princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen

att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år.

Pensionen beräknas på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 åt

då poängen varit högst.

Motionärerna gör gällande att trettioårsregeln missgynnar de låglönegrupper,

som tidigt kommer ut i förvärvslivet och för vilka avgifter erlägges

till pensioneringen under mer än 30 år och under avsevärt längre tid än

andra grupper. Genom femtonårsregeln gynnas enligt motionärernas uppfattning

de grupper som har brant stigande inkomster under senare delen

av sin aktiva tid. Motionärerna menar att pensionssystemet bör reformeras

så, att samtliga poängår blir pensionsgrundande och pensionen beräknas

efter inkomsten under alla dessa år.

Andra lagutskottet har under åren 1961—1965 tagit ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden har

utskottet avstyrkt motionerna med följande motivering. Regeln om 30 pensionsgrundande

år har sin förebild inom den statliga pensioneringen. Genom

att antalet poänggivande år som fordras för full pension begränsats till 30,

tillgodoses sådana försäkrade som på grund av studier eller annan utbildning

sent erhåller arbetsinkomster. Även gifta kvinnor, som på grund av

barnsbörd och omvårdnad om barnen under några år är förhindrade att

ha förvärvsarbete, har fördel av trettioårsregeln. Detsamma gäller personer,

som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från

förvärvslivet under längre tid. Regeln får anses innefatta en lämplig avvägning

mellan olika arbetstagares pensionsintressen. Femtonårsregeln innebär

enbart fördelar för den försäkrade, så snart någon förändring skett

i realinkomsten under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att

vissa grupper kan ha större fördel av regeln än andra motiverar inte att

regeln tas bort.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om trettioårs- och femtonårsreglerna

och avstyrker därför motionerna även i denna del.

Med hänvisning till det anföda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:111 och 11:149, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 dr 1967

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Blomquist och

Kilsmo*;

från andra kammaren: herr Rimmerfors*, fru Ekendahl, herrar Gustavsson

i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Fredriksson,

Jonsson och Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Carlsson, Gustavsson i Alvesta och Jonsson, vilka ansett,

A) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 7 med orden

»Frågan om sambandet» och slutar med orden »mening inte påkallat» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen

av tilläggspensioneringen att betydande avgifter erlägges för kort- och deltidsanställda

utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall

erlägges avgift för anställda av den åsyftade kategorien utan att de erhåller

så stor pensionsrätt som avgiftens storlek skulle motivera. Utskottet finner

dessa förhållanden otillfredsställande och vill särskilt påpeka att olägenheterna

till övervägande del drabbar personer med relativt små inkomster.

Enligt utskottets mening bör åtgärder vidtagas för att skyndsamt avveckla

dessa olägenheter till förmån för en ordning, som ur de kort- och deltidsanställdas

synpunkt är tillfredsställande. Övervägandena kring det förslag

till finansiering av socialförsäkringen som framlades av allmänna skatteberedningen

i betänkandet Nytt skattesystem får enligt utskottet inte försena

lösningen av de kort- och deltidsanställdas pensionsproblem.»

B) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 8 med orden

»Andra lagutskottet har» och slutar med orden »även i denna del» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening måste förevarande fråga bedömas från utgångspunkten

att det skall finnas en väl utbyggd folkpensionering, grundad

på principen att alla medborgare skall ha samma rätt till pension. Denna

pensionering måste finansieras på sådant sätt att även medborgare med

liten eller ingen inkomst erhåller en lika god grundtrygghet som andra medborgare.

Vissa inkomstöverföringar till de lägre inkomsttagarnas förmån

måste således förekomma inom folkpensioneringen. Beträffande tillläggspensioneringen

är inte inkomstöverföringar motiverade, och enligt utskottets

mening måste det särskilt undvikas att inkomster genom tilläggspensioneringen

överföres från grupper med lägre inkomster till grupper

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

med högre inkomster. Den vägledande principen bör vara att en viss avgiftssumma

skall ge samma förmån oavsett under vilken tidrymd och fördelning

på olika år m. m. den inbetalas.

Såsom framhållits i motionerna missgynnas låginkomstgrupperna av de

nuvarande reglerna för beräkning av avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.

En sådan ordning strider mot de ovan angivna principerna

och medför att högre inkomsttagare gynnas på lägre inkomsttagares bekostnad.

Utskottet anser det synnerligen angeläget att dessa olägenheter

snarast elimineras. Det torde finnas goda möjligheter att genomföra en

sådan reformering av pensionssystemet att detta bringas i överensstämmelse

med de ovan nämnda principerna. Utredning i detta syfte bör snarast företagas.

Utskottet tillstyrker sålunda motionerna till den del nu är i fråga.»

C) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:111

och 11:149, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam utredning och förslag om en sådan reformering

av ATP-systemet att den nuvarande disproportionen mellan

avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda samt

lågavlönade avlägsnas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.