Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstadgad varseltid vid företagsnedläggningar och större personalinskränkningar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:174 av herr Carlsson, Oscar, m. fl. och nr 11:214 av herr Andersson i Billingsfors m. fl.

1967-03-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstadgad varseltid vid företagsnedläggningar och större personalinskränkningar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:174 av herr Carlsson, Oscar, m. fl. och nr 11:214 av herr Andersson i Billingsfors m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstadgad varseltid vid

företagsnedläggningar och större personalinskränkningar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 1:174 av herr Carlsson, Oscar, m. fl. och nr 11:214

av herr Andersson i Billingsfors m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen beslutar att hos

Kungl. Maj:t begära förslag till sådan lagstiftning som innebär, att varseltiden vid

företagsnedläggelser eller större personalinskränkningar fastställes till 12 månader

samt att de anställda under denna tid hålles ekonomiskt skadelösa.”

Vad angår de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet, i den

mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen 11:214.

Gällande ordning

År 1944 träffades en överenskommelse om att vissa förhandsinformationer om

driftsinskränkningar skulle lämnas till arbetsmarknadsmyndigheterna. För att få till

stånd en mer tillförlitlig rapportering om planerade driftsnedläggelser och driftsinskränkningar

träffades år 1952 mellan arbetsmarknadsstyrelsen, å ena sidan, och

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Industrins produktionsråd,

å andra sidan, en ny överenskommelse i saken. Senare samma år träffades liknande

överenskommelser mellan arbetsmarknadsstyrelsen och Handelns arbetsgivareorganisation

och Kooperationens förhandlingsorganisation. Dessa överenskommelser

är alltjämt gällande. År 1963 träffades en särskild överenskommelse för skogsbrukets

område.

Överenskommelserna innebär att företagsledningarna genom direkta hänvändelser

till länsarbetsdirektören eller byrådirektören vid berörda länsarbetsnämnder skall

meddela informationer om permitteringar och avskedanden som är att vänta. Uppgifterna

bör avse beräknad tidpunkt för driftsnedläggelsen eller driftsinskränkningen,

det antal anställda som berörs av åtgärden, inskränkningens beräknade varaktighet

samt orsaken till driftsförändringen.

Beträffande den tidpunkt då länsarbetsnämnden skall underrättas innehåller

överenskommelserna i huvudsak följande. Meddelande skall lämnas

a) vid definitiv driftsnedläggelse i mycket god tid och under alla förhållanden

senast två månader före nedläggelsen;

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

b) vid driftsinställelse, varmed avses totalt driftstopp under mer än 14 dagar, senast

två månader före inställelsen;

c) vid annan driftsinskränkning av mera väsentlig betydelse senast två månader

innan åtgärden vidtas eller i undantagsfall — då inskränkningen inte kunnat förutses

redan två månader i förväg — i så god tid som möjligt;

d) vid korttidspermittering, dvs. permittering som ej överstiger 14 dagar, i god tid

före permitteringstillfället;

e) vid fortlöpande arbetstidsförkortning, varmed förstås sådan inskränkning av arbetstiden,

en eller fléra dagar per vecka, som berör en mera väsentlig del av arbetsstyrkan,

i god tid före åtgärdens vidtagande; samt

f) vid permittering eller avskedande av säsongarbetare i så god tid som möjligt,

innan arbetskraften kommer att friställas.

Vid driftsnedläggelse och driftstopp behöver meddelande ej lämnas då mindre än

tio arbetstagare berörs av åtgärden (mindre än fem inom skogsbruket). Huruvida

driftsinskränkning av mera väsentlig betydelse föreligger, skall bedömas inte enbart

utifrån företagets egna synpunkter utan också i förhållande till ortens storlek, näringslivets

struktur och möjligheterna att omplacera den berörda arbetskraften. Förétagen

kan begära att anmälningar om driftsinskränkningar av mera väsentlig betydelse

skall behandlas konfidentiellt.

Beträffande underrättelse till de anställda om driftsnedläggelse finns bestämmelser

i de mellan Svenska arbetsgivareföreningen samt Landsorganisationen i Sverige och

Tjänstemännens centralorganisation den 29 april 1966 träffade avtalen om företagsnämnder.

Enligt dessa skall, då fråga uppkommer om nedläggande, inställelse eller

väsentlig inskränkning av företagets drift, samråd ske inom företagsnämnden beträffande

åtgärdens inverkan på anställningsförhållandena. Om sådana åtgärder anmäls

till offentlig myndighet, skall anmälan också delgivas nämnden och denna fortlöpande

hållas underrättad oha ärendets utveckling.

De hittills redovisade bestämmelserna gäller enskilda företag på arbetsmarknaden

samt flertalet större statliga bolag. I fråga om statliga myndigheter föreligger en motsvarande

skyldighet att anmäla planerad uppsägning av civil personal enligt föreskrifter

i Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 24 maj 1954. Den kommunala

sektorn ligger däremot helt utanför varselsystemet.

Historik

Frågan om lagstadgad skyldighet för företag att underrätta arbetsmarknadsorganen

orh planerade driftsinskränkningar har varit föremål för riksdagens behandling vid

upprepade tillfällen.

Förslag om en lagstadgad varseltid på två månader framfördes i motioner vid

1954 års riksdag. Andra lagutskottet, som behandlade motionerna i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 6, hänvisade till de år 1952 träffade överenskommelserna om

ett frivilligt varselsystem och fann med hänsyn härtill att det inte var erforderligt med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

3

lagstiftning i ämnet. Om erfarenheterna skulle ge vid handen att det frivilliga systemet

inte fungerade med tillräcklig effektivitet, borde spörsmålet emellertid enligt utskottets

mening kunna tas upp till förnyat övervägande. Utskottet förutsatte att arbetsmarknadsstyrelsen

uppmärksamt skulle följa systemets tillämpning och ta de initiativ

som kunde påkallas av förhållandena.

Vid 1955 års riksdag återkom samma motionsyrkande. Andra lagutskottet hänvisade

i sitt utlåtande nr 22 till föregående års riksdagsbeslut i frågan och uttalade att

det enligt utskottets bedömande inte förekommit något som borde föranleda till

ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Riksdagen godkände utlåtandet. Samma

sak upprepades vid 1958 års B-riksdag (andra lagutskottets utlåtande nr B 17 år

1958).

År 1963 hade riksdagen att ta ställning till motioner som syftade till att i lag ålägga

enskilda företag skyldighet att innan beslut fattades om ändringar i verksamheten informera

de kommunala myndigheterna på orten om de förestående åtgärderna.

Andra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 25 om det frivilliga

varselsystemet vid driftsinskränkningar och ansåg med hänsyn härtill att det

inte förelåg skäl för något riksdagens initiativ i frågan. Riksdagen var av samma

mening.

1960 års arbetsmarknadsutredning

I september 1960 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att

tillkalla särskilda utredningsmän för att företa en översyn av arbetsmarknadspolitiken.

Utredningsmännen antog benämningen arb etsmarknadsutredningen och avlämnade

ett betänkande den 17 december 1964 (SOU 1965:9). I detta behandlades bl. a. frågan

om varsel vid driftsnedläggelser och driftsinskränkningar (s. 480 ff.). Utredningen

framhöll att tidiga informationer om väntade förändringar i sysselsättningen var en

förutsättning för en framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Det gällande, på frivillig

överenskommelse byggda systemet med varsel vid permitteringar och avskedande!!

hade enligt utredningen fungerat i stort sett tillfredsställande. Endast i undantagsfall

hade det inträffat att företag uraktlåtit att lämna varsel eller varsel vid senare tidpunkt

än som stipulerats. Det hade oftare hänt att längre varseltid iakttagits än den

överenskomna. Utredningen fann därför ingen anledning att föreslå någon ändring i

principen med frivillig överenskommelse om varsel. Utredningen diskuterade därefter

behovet av en utsträckning av den överenskomna varseltiden och anförde bl. a.

Sedan de nuvarande överenskommelserna om varsel träffades 1952 har arbetsmarknadspolitiken

i olika avseenden förändrats och effektiviserats. Det gäller inte

minst i fråga om de fortlöpande kontakterna mellan arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder

å ena sidan och företagen å den andra. I samband med att länsarbetsnämnderna

numera fyra gånger om året upprättar prognoser över den väntade utvecklingen

under de närmaste 12 månaderna, lämnar företagen vanligen fylliga uppgifter

om sitt personalbehov under i första hand det närmaste halvåret. Lika viktigt

för utbyte av informationer är naturligtvis den fortlöpande kontakt som arbetsmark
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967

nadsorganen numera har med företagen. Detta har lett till att arbetsmarknadsmyndigheterna

fått en bättre allmän överblick av läget och konkreta upplysningar om

väntade förändringar i företagens personalbehov.

Inte sällan orienteras myndigheterna halvårs- eller årsvis i förväg i sådana fall. Detta

har varit av stor betydelse för strävandena att åstadkomma en lugn och så litet påfrestande

omställning som möjligt för den berörda arbetskraften. Det krävs nämligen ett

visst rådrum både för den berörda personalen och för arbetsmarknadsmyndigheterna

för att man skall kunna undvika kostsamma och påfrestande improvisationer och i stället

ge möjligheter till ett väl övervägt arbetsval för den arbetskraft, som tvingas ställa

om.---Hittills vunna erfarenheter synes peka på att företagen i allmänhet är an
gelägna

att varsla om inskränkningar av mera nämnvärd omfattning med iakttagande

av längre tidsfrist än den som stipulerats i överenskommelserna. Det bör kunna förväntas,

att denna tendens att — där så är möjligt — iakttaga längre varseltider skall

ytterligare utvecklas.

Med hänsyn till det anförda fann utredningen inte någon anledning att förorda

en utsträckning av varseltiden. Däremot ansågs det angeläget att arbetsmarknadsstyrelsen

gjorde en översyn av varselsystemet med sikte på att täcka vissa sektorer av arbetsmarknaden

som ej berörs av de gällande överenskommelserna. Vid en sådan

översyn borde uppmärksamhet också ägnas frågan om varsel vid planerad nyanställning

av arbetskraft.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande upplyste arbetsmarknadsstyrelsen

att rekommendation om varsel vid planerade personalutvidgningar hade gått

ut i februari 1965 till medlemmarna i Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

industriförbund. Från Landsorganisationens och Statstjänstemännens riksförbunds

sida ifrågasattes om inte varseltiden borde förlängas med hänsyn till att gällande två

månader inte sällan visat sig vara alltför kort tid för att göra ändamålsenliga omplaceringar

av arbetskraften möjliga. Svenska stadsförbundet efterlyste en generell informationsskyldighet

från företagen till kommunerna.

I propositionen nr 52 till 1966 års riksdag angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

uttalade föredragande departementschefen följande i frågan om varsel:

En förutsättning för att arbetsförmedlingen skall kunna fullgöra sina uppgifter är

att den i god tid får kännedom om planerade förändringar på arbetsmarknaden. Härvid

spelar företagens varsel om personalinskränkningar stor roll. Jag noterar med tillfredsställelse

att varselsystemet i samförstånd mellan arbetsmarknadsstyrelsen och vederbörande

organisationer successivt byggts ut till att omfatta allt fler delar av näringslivet.

Systemet innefattar numera också varsel om planerad utvidgning av arbetsstyrkan.

Vidare är det angeläget att kontakterna mellan företagen och berörda kommuner

inför driftsnédläggelser och företagsflyttningar förbättras. Jag förutsätter att

arbetsmarknadsstyrelsen i kontakt med kommunförbunden och företagarorganisationerna

tar initiativ till de åtgärder som kan vara motiverade för att åstadkomma en

önskvärd ordning i detta avseende.

Propositionen behandlades av statsutskottet i dess utlåtande nr 107. Frågan om

varsel föranledde inte något särskilt uttalande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1967 5

Motionerna

I motionerna framhålls bl. a. följande:

Den överenskommelse som finns mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och näringslivet

om två månaders varsel vid nedläggning eller större inskränkning är alldeles

för kort tid för att bemästra alla de problem som uppstår vid dylika situationer.

Det har visat sig i praktiken att det går mycket bra att varsla mycket lång tid i förväg

utan att störande moment i produktionen uppstår. Vi anser att en betydligt

längre varseltid bör tillämpas, men det får å andra sidan inte innebära, att personalen

under denna tid får ekonomiskt lida för detta genom överflyttning till sämre betalt

arbete inom företaget eller korta permitteringsperioder under varseltiden. En bestämmelse

om varseltidens längd bör också innehålla bestämmelser om att de anställda

hålles ekonomiskt skadeslösa under denna tid. Detta får dock inte innebära att

lämpligt erbjudet arbete eller omskolning under varseltiden av den anställde nekas.

I motionerna 1:522 och 11:367 vid årets riksdag behandlas frågor angående arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i samband med driftsinskränkningar m. m. I motionerna

yrkas bl. a. att arbetsmarknadsstyrelsen måtte uppmanas ingå i förhandlingar

med berörda arbetsmarknadsorganisationer rörande avtal om förlängning av varseltiden.

Motionerna har hänvisats till statsutskottet.

Utskottet

Då ett företag nedlägger eller inskränker driften kan besvärliga arbetsmarknadsproblem

många gånger uppkomma. För att arbetsmarknadsorganen skall kunna genomföra

en omplacering av den friställda arbetskraften utan onödiga kostnader och

påfrestningar för samhället och de enskilda arbetstagarna är det av väsentlig betydelse

att arbetsmarknadsorganen i god tid erhåller underrättelse om de förändringar i

driften som företagen planerar.

För närvarande föreligger det inte någon lagstadgad skyldighet för företagen att

varsla om planerad nedläggelse eller inskränkning av driften. Sedan 1952 finns det

emellertid ett frivilligt varselsystem som grundar sig på överenskommelser mellan

arbetsmarknadsstyrelsen och vissa arbetsgivar- och näringsorganisationer inom industri

och handel. Överenskommelserna innebär att företagsledningarna i god tid —

vid driftsnedläggelse och driftsinskränkning av mera väsentlig betydelse senast två

månader före åtgärdens vidtagande — skall lämna arbetsmarknadsmyndigheterna

uppgift om väntade avskedanden eller permitteringar.

I förevarande motioner föreslås att varseltiden utsträcks till tolv månader. En varselskyldighet

av denna omfattning bör enligt motionärerna fastställas i lag jämte en

rätt för de anställda att under varseltiden hållas ekonomiskt skadeslösa.

Frågan om varselsystemets utformning har varit föremål för översyn i 1960 års

arbetsmarknadsutredning. I sitt betänkande avgivet för drygt två år sedan konstaterade

utredningen att det nu gällande på frivilliga överenskommelser byggda systemet

med varsel i stort sett fungerat tillfredsställande. Utredningen anförde också att dit
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 å* 1967

tills vunna erfarenheter pekade på att företagen i allmänhet var angelägna att varsla

om driftsinskränkningar av mera nämnvärd omfattning med iakttagande av längre

tidsfrist än den som överenskommits, en tendens som enligt utredningens mening

kunde förväntas bli ytterligare utvecklad. Utredningen fann därför ingen anledning

att föreslå någon ändring i principen om frivillig överenskommelse om varsel. Vqrken

vid remissbehandlingen eller vid statsmakternas behandling av utredningens

betänkande föregående år framfördes krav på en lagstadgad skyldighet att utfärda

varsel.

Med hänsyn till att gällande system för varsel helt nyligen varit föremål för prövning

finner utskottet det för närvarande inte erforderligt med lagstiftning i frågan. Utskottet

förutsätter emellertid att arbetsmarknadsstyrelsen uppmärksamt följer systemets

tillämpning och tar de initiativ som kan påkallas av förhållandena.

I och med att utskottet avstyrker förslaget om lagfäst skyldighet att utfärda varsel,

lämnar utskottet frågan om varseltidens längd i ett frivilligt system utanför sin

behandling. Denna fråga kommer emellertid att bli föremål för riksdagens övervägande

i anledning av i annat sammanhang framställda motionsyrkanden.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:174 och 11:214, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Hamrin-Thorell,

fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson*, Edström och Blomquist;

från andra kammaren: herr Odhe, fru Ekendahl, fröken YVetterström, herr

Bengtsson i Va.rberg, fröken Sandell, herrar Wiklund i Stockholm, Jonsson* och Larsson

i öskeviksby.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.