Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän inkomstförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 635 av herrar Wallmark och Blomquist samt nr II: 791 av fru Kristensson och herr Åkerlind.

1967-03-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän inkomstförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 635 av herrar Wallmark och Blomquist samt nr II: 791 av fru Kristensson och herr Åkerlind.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14. år 1967

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän inkomstförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 635 av herrar Wallmark och Blomquist

samt nr II: 791 av fru Kristensson och herr Åkerlind.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att ''utredning om kontant

stöd vid arbetslöshet’ (KSA-utredningen) snarast framlägger förslag om införandet

av allmän inkomstförsäkring» enligt i motionerna redovisade riktlinjer.

Motionerna

Motionärerna framhåller att det i dagens läge är nödvändigt att utnyttja

alla möjligheter till rationalisering av näringslivet. Arbetstagare som friställs

genom rationaliseringar måste emellertid hållas ekonomiskt skadelösa.

Detsamma gäller personer som genom den tekniska och vetenskapliga utvecklingen

tvingas att byta arbete och omskola sig. Motionärerna fortsätter:-

Den relativt höga standard som alla arbetstagare åtnjuter har icke medfört

att behovet av ekonomisk trygghet minskar. En hög konsumtionsnivå

innebär att en stor del av inkomsten är intecknad av fasta utgifter. Den elvpnomiska

säkerhetsmarginalen är vanligtvis mycket liten. Detta betyder att

för de flesta arbetstagare får smärre inkomstbortfall förödande konsekvenser.

Därför måste alla löntagare garanteras trygghet mot inkomstbortfall på

grund av oförskylld arbetslöshet.

Staten ålägger den enskilde medborgaren att försäkra sig mot olika typer

av inkomstbortfall, till exempel vid sjukdom, varför det är rimligt att även

arbetslöshet inbegripes. De nuvarande arbetslöshetskassorna är icke tillräckliga.

En allmän inkomstförsäkring med uppgift att garantera arbetstagaren

*ry§gket vid arbetslöshet bör utredas. Givetvis måste regler skapas mot otillbörligt

utnyttjande av försäkringen. En dylik allmän inkomstförsäkring kan

på ett effektivt sätt lösa ett av samhällets stora återstående trygghetspro.- blem, vilket i framtiden kommer att bli än mer betydelsefullt.

Beträffande de ytterligare skäl motionärerna anfört til! stöd för sitt yrkande

får utskottet hänvisa till motionen 1:635.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1967

Gällande ordning

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen bygger på arbetstagarnas frivilliga

anslutning till arbetslöshetskassor. Dessa har bildats inom ramen för de

fackliga organisationerna på såväl arbetar- som tjänstemannaplanet. Kassorna

är i föreningsrättsligt hänseende understödsföreningar. De är erkända

av arbetsmarknadsstyrelsen, som är statlig tillsynsmyndighet. F. n. finns 45

kassor med ett sammanlagt medlemsantal av över 1 50(1000. Samtliga kassor

är rikskassor som slår öppna för alla löntagare inom det yrkesområde som

varje, särskild kassa omfattar. En del självständiga företagare kan också

på vissa villkor tillhöra arbetslöshetskassor, t. ex. yrkesfiskare. Försäkringen

regleras av förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor

och förordningen samma dag om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

För att få ersättning från kassan gäller som villkor att medlemmen har

erlagt sammanlagt 52 veckoavgifter eller 12 månadsavgifter. Minst 20 veckoavgifter

eller 5 månadsavgifter måste i regel ha betalats för arbetad tid

under de tolv månader som förflutit närmast före arbetslöshetens början.

Medlemmen skall vara oförvållat arbetslös. Har han slutat en anställning

utan giltigt skäl eller blivit avskedad på grund av otillbörligt uppförande eller

vägrat att anta lämpligt erbjudet arbete, räknas han som oförvållat arbetslös

först efter eu period av fyra veckor. Som villkor för ersättning gäller

vidare att medlemmen är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete samt

att han söker arbete vid den offentliga arbetsförmedlingen. Ersättning utgår

först efter en karenstid av fem dagar. Till dessa får läggas alla arbetslösa

dagar under de senaste fem veckorna.

Ersättningen utgörs av dagpenning och barntillägg. Dagpenningens belopp

bestäms av kassan själv upp till ett maximibelopp av 40 kronor. Barnlilläggét

är 2 kronor per dag och utgår till de barn under 16 år som den arbetslöse

försörjer. Den genomsnittliga dagpenningen uppgick i kassorna under

år 1965 till ca 30 kronor. Ersättning utgår under högst 150 dagar per

försäkringsår. Arbetsmarknadsstyrelsen kan dock medge att tiden för viss

kassa utökas till 200 dagar.

Försäkringen finansieras med medlemsavgifter till omkring 50 %, med

statsbidrag till omkring 40 % och med fondavkastning till omkring 10 %.

Medlemsavgifterna varierar från kassa till kassa och ligger mellan 20 och

140 kronor per år. Statsbidraget är konstruerat så, att det täcker eu större

del av kostnaderna när arbetslösheten ökar.

Vid sidan av arbetslöshetsförsäkringen finns en annan form av understöd

vid arbetslöshet, nämligen kontantunderstöd av den kommunala arbetslöshetsnämnden.

Bestämmelser härom återfinns i arbetsmarknadskungörel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1967

3

sen den 3 juni 1966. Understödet är behovsprövat och utgörs av dagundérstöd

och barntillägg. Dagunderstöd utgår för ensam person med högst 18

kronor och för makar med högst 19 kronor. Barntillägg utgår med högsta

kronor per dag för barn under 16 år som den arbetslöse försörjer. Understöd

får som regel inte utgå till den som på grund av arbetslöshet åtnjuter

socialhjälp och i princip inte heller samtidigt som den arbetslöse uppbär

ersättning från arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer hur

många personer inom en viss kommun som vid varje tillfälle kan få kontantunderstöd

på grund av arbetslöshet. Man vill därigenom förhindra att

understöd lämnas i andra fall än där det är oundgängligen nödvändigt.

Statsbidrag utgår med 20'' % av kostnaden för understödsverksamheten.

Kontantunderstöd utgår som regel endast till några hundra personer per

år eller mindre. Under 1964 erhöll 169 personer understöd på detta sätt.

Historik

Frågan om införandet av en arbetslöshetsförsäkring diskuterades av

riksdagen redan 1908. Detta år såväl som de båda följande ställde sig riksdagen

avvisande till förslag om en sådan reform.

År 1915 uppdrogs åt socialförsäkringskommittén att utreda frågan. Kommittén

avgav år 1922 ett förslag om offentlig arbetsförmedling och statsbidrag

till frivilliga arbetslöshetskassor. Kommitténs förslag överarbetades

i olika omgångar men, sedan man funnit att förslaget innebar att vissa

arbetargrupper skulle ställas utanför försäkringen, hänsköts frågan år 1926

till ny utredning, 1926 års arbetslöshetssakkunniga. De sakkunniga

utarbetade två alternativa förslag, avseende ett obligatoriskt och ett frivilligt

försäkringssystem, samt förslag rörande reglering av den offentliga

arbetsförmedlingen och om anordnande av allmänna arbeten. Enligt

förslaget till obligatorisk försäkring skulle denna med vissa undantag

omfatta varje arbetare mellan 16 och 67 år, som mot avlöning utförde

arbete för arbetsgivares räkning i industriell eller annan rörelse.

De viktigare undantagen utgjordes av kontors- och butikspersonal samt

lant- och skogsarbetare ävensom personer med ordinarie anställning i

statens tjänst. Kostnaderna för försäkringen skulle bestridas genom försäkringsavgifter

av arbetare och arbetsgivare med bidrag av statsmedel.

Förslaget rörande frivillig försäkring gick ut på att det allmänna skulle

lämna bidrag till av arbetarna själva bildade arbetslöshetskassor, som fyllde

vissa i lagen angivna villkor rörande medlemsantal in. m. och bedrev sin

verksamhet i enlighet med givna föreskrifter. — Förslagen ledde inte till

någon lagstiftning. ■;

År 1932 tillkallades fem sakkunniga för att biträda inom socialdepartementet

med den fortsatta behandlingen av frågan. De sakkunniga avgav år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 är 1967

1933 en promemoria rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring in. in. Enligt

denna promemoria skulle arbetslöshetsförsäkringen bygga på ett system

av statsunderstödda arbetslöshetskassor. I föreningsrättsligt hänseende

skulle dessa vara registrerade som understödsföreningar. Vidare skulle kassorna

för att komma i åtnjutande av statsbidrag antas till erkända arbetslöshetskassor.

I fråga om kassornas verksamhetsområde föreslogs inte någon

annan begränsning än att medlemmarna i kassorna skulle vara löntagare.

Närmare bestämmelser om understödsverksamheten och om statsbidrag

skulle regleras genom särskilda förordningar härom.

På grundval av de sakkunnigas förslag lade Kungl. Maj :t fram en proposition

med förslag till frivillig arbetslöshetsförsäkring vid 1933 års riksdag.

Propositionen föll i första kammaren, men återkom med vissa mindre

justeringar vid 1934 års riksdag. Förslaget bifölls efter en del smärre jämkningar,

och lagstiftning om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag

till dessa trädde i kraft den 1 januari 1935. Det system som då infördes är i

huvudsak gällande än i dag. Betydelsefulla ändringar har dock beslutats

vid riksdagarna åren 1941, 1944, 1946, 1953, 1956 — då den nuvarande lagstiftningen

antogs — och 1964.

År 1937 utsågs en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av

den svenska socialvården. Kommittén, som antog namnet socialvårdskommittén,

skulle bl. a. söka få till stånd en samordning av socialvårdens olika

grenar. Med utgångspunkt härifrån tog kommittén upp till behandling frågan

om införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslag härom

framlades år 1948 (SOU 1948:39). Kommittén redovisade två alternativ.

Alternativ I innebar ett enhetligt obligatoriskt system administrerat genom

kommunala socialförsäkringsnämnder, länsarbetsnämnder och arbetsmarknadsstyrelsen.

De försäkrade skulle utgöras av förvärvsarbetande i såväl

företagar- som arbetstagarställning. Alternativ II, till vilket kommitténs

majoritet anslöt sig, innebar att de erkända arbetslöshetskassorna skulle

bestå i oförändrade former. Personer, som icke var medlemmar av erkända

arbetslöshetskassor, skulle ha rätt till ersättning i form av ett enhetsbelopp,

som ej graderades efter inkomst. Försäkringen skulle administreras dels

genom kassorna, dels genom ett nyinrättat kommunalt organ, socialförsäkringsnämnden.

Vid remissbehandlingen av förslaget var meningarna starkt delade om

det lämpliga i att införa en obligatorisk försäkring. Från åtskilliga hål!

hävdades, att man i stället borde inrikta sig på att förbättra den frivilliga

försäkringen. F.örslaget föranledde ingen åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Frågan om utvidgning av arbetslöshetsförsäkringen till grupper som stod

utanför densamma aktualiserades på nytt 1969. I direktiven till den detta

år tillsatta arbetslöshets för säkring sutredningen uttalades att det alltjämt

fanns grupper med inte ringa arbetslöshetsrisk som stod utanför försäkringen.

Denna borde såvitt möjligt omfatta alla grupper med arbetslöshetsrisk.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1967

5

Utredningen (SOU 1963: 40) undersökte vilka grupper som förfarande

stod utanför försäkringen och koin fram till att de oförsäkrade utgjorde

omkring 1,4 milj., att hälften av dem hade möjlighet att bli medlemmar i

befintliga kassor men inte begagnat sig härav samt att visst begränsat behov

av arbetslöshetsförsäkring fanns bland de övriga. Utredningen övervägde,

huruvida det var möjligt att inrätta en allmän arbetslöshetskassa

för de kategorier arbetstagare, som ej hade möjlighet att ansluta sig till de

befintliga kassorna. Utredningen fann dock, att en sådan åtgärd skulle

innebära så stora administrativa och ekonomiska problem, att den icke

var ändamålsenlig. Utredningen ansåg att enda utvägen att öppna försäkringen

för alla var att göra den obligatorisk. Utredningen lämnade emellertid

inte något förslag på denna punkt. I en reservation till betänkandet

utvecklades tanken på en obligatorisk försäkring ytterligare.

1 propositionen nr Ilo år 196''r angående ändrade grunder för den frivilliga

arbetslöshetsförsäkringen yttrade föredragande departementschefen att

alla som blir arbetslösa borde få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande

sätt. Eftersom svårigheter att få och behålla ett arbete berodde på

många olika faktorer, ansåg han det nödvändigt att undersöka arbetslöshetens

orsaker, innan man tog ställning till hur tryggheten borde ordnas.

Han framhöll också att försäkringen bara var en av många åtgärder i samband

med arbetslöshet. Departementschefen förordade att de allmänna arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, som kunde bli aktuella inom den närmaste

framtiden, skulle avvaktas innan ytterligare utredning om arbetslöshetsförsäkringen

företogs.

I samband med propositionen väcktes åtskilliga motioner, i vilka begärdes

utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring. Riksdagen ansåg — andra

lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964 — att en sådan utredning borde

tillsättas, sedan resultatet av 1960 års arbetsmarknadsutrednings arbete

hade framlagts.

1960 års arbetsmarknadsutredning avgav sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik»

(SOU 1965: 9) år 1964. Utredningen, som utgick ifrån att den

frivilliga arbetslöshetsförsäkringen skulle bibehållas, uttalade sig för vissa

förbättringar i den kommunala kontantunderstödsverksamheten. Utredningen

föreslog dessutom att frågorna om bättre försäkringsskydd, om förtidspensionering

av äldre ortsbundna arbetslösa i glesbygderna och om

samordningen av dessa båda stödformer skulle utredas särskilt.

Sedan arbetsmarknadsutredningen avlämnat sitt betänkande, har särskilda

sakkunniga tillkallats efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars

1966 för att utreda frågor om kontant stöd vid arbetslöshet. De sakkunniga

har antagit benämningen utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet

(KS A-utredning en ).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr l''i är 1967

KSA- utredningen

I direktiven för KSA-utredningen uttalas bl. a.

Ett av syftena med de förslag som framlagts i propositionen om arbetsmarknadspolitiken

är att minska riskerna för arbetslöshet och mildra arbetslöshetens

verkningar. Fortfarande finns emellertid enligt min mening

i vissa situationer behov av kontant stöd åt dem som blivit arbetslösa. För

att det skall vara möjligt att i det enskilda fallet sätta in den arbetsmarknadspolitiska

åtgärd som är lämpligast på lång sikt behöver arbetsmarknadsmyndigheterna

liksom den arbetslöse rådrum för undersökningar och

överväganden. Den arbetslöse behöver därför beredas kontant stöd under

eu övergångstid. Tidigare utredningar visar att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

f. n. inte fullt ut tillgodoser detta behov.

Som lösningar på det föreliggande problemet har föreslagits dels obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring eventuellt kompletterad med frivillig tillläggsförsäkring,

dels bibehållande av den frivilliga försäkringen men med

ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet. Obligatorisk försäkring torde

utesluta kontantunderstödsverksamhet i dess nuvarande form. Däremot

kan ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet i och för sig kombineras

med den frivilliga försäkringen. Eu sådan ordning torde komma att påverka

de frivilliga arbetslöshetskassornas betingelser.

Utredningen bör vara förutsättningslös. Den bör undersöka och föreslå

de former för kontant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast

med hänsyn till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de nämnda

gruppernas särskilda förhållanden.

Stor vikt måste läggas vid de erfarenheter, som de nuvarande arbetslöshetskassornas

verksamhet har givit. Dessa frivilligt organiserade kassor har

gjort synnerligen värdefulla insatser. Genom att de försäkrade själva har

haft inflytande i kassorna har det varit möjligt att i stort sett utan friktioner

lösa många känsliga problem. Det måste därför enligt min mening

kunna företes starka skäl om ett försäkringssystem som har visat sig vara

så värdefullt helt skall överges.

Skulle utredningen finna att någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

behövs, bör möjligheterna att samordna den med den nuvarande

frivilliga försäkringen undersökas. Är detta inte möjligt bör också andra

lösningar prövas. Självfallet måste också undersökas vilka finansieringsformer

som är lämpligast vid olika försäkringssystem. En obligatorisk försäkring

kommer att medföra en rad problem av försäkringsteknisk natur,

vilka måste klarläggas. Som exempel må nämnas frågorna hur ersättningens

storlek skall bestämmas för arbetssökande som inte tidigare har haft

någon inkomst av anställning samt hur kvalifikationssystemet skall ordnas

för dem som under lång tid har saknat arbete och inte genast efter ansökan

kan beredas arbete. Samordningen med andra socialförsäkringar bör också

undersökas liksom de administrativa frågorna.

Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finns i Norge sedan år 1939. Utredningen

bör tillgodogöra sig erfarenheterna av denna försäkring.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1967

7

Motioner vid 1966 års riksdag

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner som syftade till utredning av frågan

om införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring, i ett par av motionerna

betecknad som allmän sysselsättningsför säkring. Enligt motionerna

utgjorde den nuvarande ordningen inte tillfredsställande skydd vid arbetslöshet

åt alla grupper.

Andra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 70

om KSA-utredningens arbete och konstaterade att det i motionerna uttalade

önskemålet om utredning av frågan redan var tillgodosett. Utskottet

fann det för sin del lämpligt att motionerna överlämnades till den tillsatta

utredningen.

Utskottet

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen bygger på arbetstagarnas frivilliga

anslutning till arbetslöshetskassor. Som regel organiseras kassorna

av de försäkrades fackliga organisationer på olika yrkesområden. Rätt att

bli medlem i kassa tillkommer i princip alla anställda som är verksamma

inom det yrkesområde kassan representerar. Försäkringen omfattar över

1,5 milj. personer. I början av 1960-talet beräknades de oförsäkrade utgöra

omkring 1,4 milj. personer, varav hälften hade möjlighet att försäkra

sig i befintliga kassor.

I förevarande motioner anförs att den ökade frekvensen av företagsnedläggelser

och driftinskränkningar aktualiserat frågan om en trygghetsgaranti

för den enskilde mot inkomstbortfall på grund av arbetslöshet. En

garanti av det slaget är enligt motionärerna motiverad även för sådana

fall där den tekniska och vetenskapliga utvecklingen tvingar fram att en

arbetstagare får sluta sitt arbete för omskolning. Motionärerna menar att

nuvarande arbetslöshetsförsäkring inte är tillräckligt omfattande och vill

att frågan om en allmän inkomstförsäkring som garanterar arbetstagaren

trygghet vid arbetslöshet utredes.

Efter bemyndigande i mars förra året har chefen för inrikesdepartementet

tillkallat särskilda sakkunniga för att utreda frågor om kontant

stöd vid arbetslöshet. De sakkunniga, som arbetar under benämningen

KSA-utredningen, har enligt sina direktiv att bl. a. pröva frågan om arbetslöshetsskyddets

utsträckande till nya grupper yrkesutövare. Utredningen

har därvid att förutsättningslöst pröva huruvida problemet kan lösas med

en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, eventuellt kompletterad med frivillig

tilläggsförsäkring, eller med en frivillig försäkring kombinerad med

ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1967

Genom de uppgifter som sålunda ålagts KS A-utredningen får det i motionerna

framställda utredningsyrkandet redan anses tillgodosett. Motionerna

bör därför enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:635 och 11:791, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson*, Edström och

Blomquist;

från andra kammaren: herr Odhe, fröken Wetterström, herr Bengtsson

i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund i Stockholm, Jonsson*, fru

Skantz och herr Larsson i öskeviksby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 6/QD3»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.