Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om offentligt biträde i vissa intagningsoch utskrivningsärenden enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Andra lagutskottet liar till behandling förehaft en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11:786 av herrar Gustavsson i Alvesta och Nihlfors.

1967-03-14 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om offentligt biträde i vissa intagningsoch utskrivningsärenden enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Andra lagutskottet liar till behandling förehaft en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11:786 av herrar Gustavsson i Alvesta och Nihlfors.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion om offentligt biträde i vissa

intagnings- och utskrivningsärenden enligt lagen

om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Andra lagutskottet liar till behandling förehaft en inom riksdagen väckt,

till lagutskott hänvisad motion, nr 11:786 av herrar Gustavsson i Alvesta

och Nihlfors.

I motionen har hemställts,

»I. att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av lagen den

16 juni 1966 om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, att offentligt

biträde, arvoderat med allmänna medel, skall kunna anvisas intagen

i ärenden hos sjukhusnämnd; samt

II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet hänvisa till motionen.

Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321) har upphävts från årsskiftet.

I fortsättningen skall all frivillig vård för psykisk sjukdom regleras

av bestämmelserna i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242) på samma

sätt som kroppssjukvården. Den som själv söker sjukhusvård för psykisk

sjukdom skall inte i något fall kunna hållas kvar på sjukhuset mot sin

vilja.

Möjligheten att i vissa fall bereda psykiskt sjuka vård på sjukhus även

mot deras vilja kan inte helt undvaras. Bestämmelser om villkoren för att

detta skall få ske har fått sin plats i en särskild lag, benämnd lag om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Förutsättningen för att någon skall kunna beredas vård enligt lagen är att

han lider av psykisk sjukdom och att sluten psykiatrisk vård är oundgängligen

påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till att vissa

s. k. specialindikationer föreligger. Sådana specialindikationer är att den

sjuke är farlig för annans personliga säkerhet eller hälsa eller för eget liv,

att han är ur stånd att ta vård om sig själv eller att hans levnadssätt är grovt

störande för andra. Vidare kan intagning efter domstols förordnande i brottmål

ske i samma omfattning som tidigare.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Utöver vad nu sagts finns en s. k. medicinsk specialindikation. Denna

innebär att den sjuke kan beredas vård mot sin vilja om han uppenbarligen

saknar sjukdomsinsikt till följd av sjukdomen och kan få sitt tillstånd avsevärt

förbättrat genom vården eller avsevärt försämrat om den uteblir.

Med psykisk sjukdom jämställs psykisk abnormitet som inte är psykisk

sjukdom eller psykisk efterblivenhet.

Lagen innehåller utförliga regler om vem som får göra ansökan om intagning.

Ansökningen skall vara skriftlig. Vårdintyg av läkare skall bifogas.

Om den medicinska specialindikationen åberopas skall intyget vara utfärdat

av läkare som har specialistbehörighet i psykiatri.

Den tidigare principen att vårdbehovet skall prövas av två av varandra

oberoende läkare — den som utfärdar vårdintyget och överläkaren vid

sjukhuset — markeras starkare i den nya lagen. För intagning på visst

sjukhus får i princip inte godtas vårdintyg av läkare som är knuten till den

slutna psykiatriska vården vid det sjukhuset.

Vårdbehovsprövning skall göras av överläkaren inom i regel tio dagar efter

intagningen.

Såväl beslut om intagning som beslut vid vårdbehovsprövningen att patienten

alltjämt skall vara intagen på sjukhuset får överklagas till en lokal

utskrivningsnämnd.

När förutsättningarna för intagning mot patientens vilja inte längre föreligger

skall han omedelbart skrivas ut från sjukhuset. Enligt huvudregeln

beslutar överläkaren om utskrivning.

Vägrar överläkaren utskrivning eller utskrivning på försök kan beslutet

överklagas till den lokala utskrivningsnämnden. När det gäller patienter

som domstol överlämnat till vård och vissa med dem jämställda personer

ankommer det på utskrivningsnämnden att besluta om utskrivning i

första instans.

Utöver vad som i det föregående angivits får talan mot läkares beslut föras

hos utskrivningsnämnden om läkaren (1) lämnat begäran om tillstånd

att vistas på egen hand utom sjukhusområdet helt eller delvis utan bifall

eller återkallat sådant tillstånd, (2) i samband med utskrivning på försök

ålagt patient att iakttaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under

tillsyn eller (3) återintagit patient under utskrivning på försök.

Utskrivningsnämnd skall bestå av en jurist som ordförande, en läkare

som bör vara särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna

värv. Läkare som tjänstgör inom den slutna psykiatriska vården får

inte som ledamot delta i handläggningen av ärende som rör patient på det

sjukhus där han tjänstgör.

Talan mot utskrivningsnämnds beslut får föras om nämnden (1) ogillat

besvär över beslut om intagning eller beslut vid vårdbehovsprövning, (2)

avslagit ansökan om utskrivning eller om utskrivning på försök eller ogillat

besvär över läkares beslut om avslag på sådan ansökan eller (3) i sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

3

band med utskrivning på försök ålagt patient att iakttaga särskilda föreskrifter

eller ställt honom under tillsyn eller lämnat besvär över läkares beslut

i sådana frågor helt eller delvis utan bifall. Talan mot utskrivningsnämndens

beslut föres hos en central nämnd, psykiatriska nämnden. Denna

består av en lagfaren ordförande som är eller varit innehavare av ordinarie

domartjänst, två läkare som är särskilt kunniga i psykiatri och två personer

med erfarenhet i allmänna värv.

Beträffande förfarandet i nämnderna gäller följande. Patienten och överläkaren

skall vara närvarande vid sammanträde med utskrivningsnämnd, om

inte särskilda skäl föranleder annat. Om någon annan än patienten för talan,

skall den som för talan beredas tillfälle att närvara, om inte särskilda skäl föranleder

annat. Ärende som handlägges i patientens frånvaro får inte avgöras

utan att nämndens ledamöter före avgörandet skaffat sig personlig kännedom

om patienten. Är denne utskriven på försök, får dock ärendet avgöras, om

minst en av ledamöterna har sådan kännedom. I ärende hos psykiatriska

nämnden skall muntlig förhandling hållas, om ärendets beskaffenhet kräver

det. Därvid äger ovan återgivna bestämmelser om närvaro av patient eller annan,

som för talan, motsvarande tillämpning. I ärende hos utskrivningsnämnd

eller psykiatriska nämnden äger den som för talan anlita biträde (32 §). Om

biträde visar oskicklighet eller oförstånd eller om han är olämplig av annan

orsak skall nämnden avvisa honom. I ärende hos utskrivningsnämnd eller

psykiatriska nämnden får förhör anordnas med den som kan antas ha upplysningar

av betydelse att lämna. Vid förhöret skall patienten vara närvarande,

om inte särskilda skäl föranleder annat.

Fri rättegång m. in.

Möjlighet att erhålla fri rättegång finnes enligt gällande bestämmelser

hos de allmänna och särskilda domstolarna; däremot icke hos förvaltningsdomstolarna

eller hos några förvaltningsmyndigheter. Fri rättegång innebär

för den part som åtnjuter förmånen bl. a. att kostnad för personlig inställelse

och för bevisning utgår av allmänna medel samt att rättegångsbiträde

kan förordnas att bistå parten mot ersättning av allmänna medel. I

brottmål kan den tilltalade erhålla offentlig försvarare. Även i detta fall utgår

ersättningen av allmänna medel, och om den tilltalade icke blir fälld

stannar denna kostnad på statsverket. Har den tilltalade fri rättegång, kan

det ej heller om han blir fälld åläggas honom att gottgöra statsverket kostnaden

för försvararen.

Vid sidan av den fria rättegången finnes vissa särskilda anordningar för

meddelande av rättshjälp till mindre bemedlade med det allmännas stöd.

Detta slcer huvudsakligen genom rättshjälpsanstalter eller genom advoka
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

ter enligt avtal med vederbörande landsting. Fri rättshjälp i dessa former

står i princip till förfogande även i förvaltningsärenden.

Inom förvaltningen förekommer även i sällsynta fall att offentligt biträde

må förordnas åt enskild (se 41 § utlänningslagen).

Besvärssakkunniga

Besvärssakkunniga har i maj 1964 avlämnat sitt slutbetänkande Lag om

förvaltningsförfarandet (SOU 1964: 27). I lagförslagets 19 kap. lämnas bestämmelser

om gäldande av kostnad m. m. Det föreslås i 1 § att myndighets

kostnad för handläggning av förvaltningsärende skall stanna å det

allmänna och att för part i förvaltningsärende uppkommande kostnad skall

bestridas av parten själv i den mån icke annat stadgas. I 2 § uttalas emellertid

att om enskild part i ärende, som ej väsentligen avser tvist mellan

enskilda parter, haft särskild kostnad för sin medverkan vid utredningen,

må han, om det med hänsyn till sakens beskaffenhet, medverkans art, myndighets

åtgörande, ärendets utgång eller annat förhållande framstår som

uppenbart oskäligt att kostnaden bäres av honom, av allmänna medel erhålla

ersättning för kostnaden eller del därav. Även i annat fall må enligt

2 § för kostnad i besvärsärende, då särskilda skäl därtill är, ersättning av

allmänna medel utgå till enskild part, som vinner bifall till sin talan. Slutligen

sägs i 3 § att i ärende, som väsentligen avser tvist mellan enskilda parter,

part må åläggas att helt eller delvis ersätta motparts kostnad. Därvid

skall i tillämpliga delar 18 kap. i rättegångsbalken lända till efterrättelse.

I motiven till 2 § anför de sakkunniga på s. 694 följande av särskilt intresse

i förevarande sammanhang.

I rättegång är den möjlighet till fri rättegång, som står mindre bemedlade

till buds, av största värde för sådana personers rättsskydd. Talan vid domstol

är i allmänhet förenad med så stora kostnader, att en person med begränsade

tillgångar i praktiken skulle vara utestängd från att den vägen

hävda sin rätt, om fri rättegång ej stode till hans förfogande. Att föra talan

i förvaltningsförfarandet är däremot regelmässigt icke förenat med större

kostnader än att en enskild i allmänhet har tillräckliga medel därtill. Härtill

kommer att fri rättshjälp från rättshjälpsanstalt eller advokat enligt

landstingsavtal om sådan hjälp kan påräknas även i förvaltningsärenden.

Genom en lag om förvaltningsförfarandet skapas visserligen vissa tekniska

förutsättningar för införande av en motsvarighet till fri rättegång

för förvaltningsförfarandets del. Skulle ett sådant institut införas i förvaltningsförfarandet,

torde man dock icke kunna sträcka sig längre än som

skett beträffande domstolsärenden i lagen om fri rättegång. Tillämpningsområdet

skulle alltså bliva begränsat till ärenden, i vilka förhandling utsatts

eller där särskilda skäl eljest föreligga till ekonomiskt bidrag med

hänsyn till ärendets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Det är tydligt,

att detta tillämpningsområde på de väsentligaste punkterna skulle sammanfalla

med tillämpningsområdet för de förfaranderegler om kostnadser
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

sättning, som föreslagits i förevarande paragraf. Tillräckliga skäl föreligga

därmed knappast att för förvaltningsförfarandet i allmänhet införa något

mot fri rättegång svarande institut.

Det skall däremot ej förnekas, att behov av en motsvarighet till fri rättegång

kommer att föreligga i förvaltningsärenden hos domstol, i vilka muntlig

handläggning äger rum. Framför allt blir så naturligtvis fallet, därest

förslaget om att ärende skall kunna utsättas till handläggning vid huvudförhandling

genomföres. Även i vissa grupper av ärenden hos andra myndigheter

än domstolar, t. ex. i expropriations- och jorddelningsärenden, torde

visst behov göra sig gällande av en motsvarighet till fri rättegång. En

särskild utredning har emellertid tillsatts för revision av lagstiftningen om

rättshjälp i rättegång och därmed sammanhängande frågor. Resultatet av

denna utredning torde lämpligen böra avvaktas, innan ställning tages till

hur den processuella rättshjälpen hos domstol i förvaltningsärenden m. nr.

skall anordnas. De sakkunniga ha därför ansett sig icke böra utarbeta vare

sig förslag om utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om fri rättegång

till förvaltningsärenden hos domstol eller andra förslag syftande till

fri rättshjälp i förvaltningsärenden.

Besvärssakkunnigas betänkande har varit föremål för omfattande remissbehandling.

Utredningen om rättegångslijälp

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande i juni 1962 tillkallades sakkunniga

att verkställa utredning rörande revision av lagstiftningen om rättshjälp

i rättegång och därmed sammanhängande frågor.

Utredningen har i februari 1965 avgivit sitt betänkande Rättegångshjälp

(SOU 1965: 13). Betänkandet innefattar förslag om utökade möjligheter

till rättegångshjälp. Utredningen har uttalat (s. 61) att det är avsett att

den av utredningen föreslagna rättegångshjälpen i princip skall kunna beviljas

i samtliga mål och ärenden, som förekommer vid allmän underrätt,

ägodelningsrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol, krigsrätt, hovrätt,

högsta domstolen samt arbetsdomstolen. Däremot har utredningen framhållit

att frågan om rättshjälp inför administrativa myndigheter — bland

dem förvaltningsdomstolarna — torde falla utanför det för utredningen

utstakade området. Frågan härom lär emellertid enligt utredningen icke

kunna lösas enligt regler med det generella innehåll som föreslås för rättegångshjälp

inför de nyss uppräknade domstolarna. Slutligen må nämnas

att utredningen kommit till det resultatet, att genom försäkring i ena eller

andra formen, frivillig eller obligatorisk, behovet av lagstiftning om rättegångshjälp

icke kan avlägsnas.

Betänkandet har remissbehandlats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Tidigare behandling av frågan

Såvitt avser det mera vittomfattande problemet om kostnadsfri rättshjälp

vid administrativ process hänvisas till första lagutskottets utlåtande

nr 18 år 1965 samt till de vid innevarande års riksdag väckta motionerna

I: 171 och II: 237, vilka behandlas av samma utskott i utlåtande nr 21. Här

må även hänvisas till betänkandena Rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden

(SOU 1960: 19) och Förvaltningsrättskipning (SOU 1966:

70) samt till JO:s ämbetsberättelse 1967 s. 479.

Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall bygger på ett

betänkande (Mentalsjukvårdslag), som avgivits av sinnessjuklagstiftningskommittén

(SOU 1964: 40).

Beträffande den av motionärerna väckta frågan uttalade kommittén (s.

361) —- efter att på anförda skäl ha funnit befogat med en uttrycklig bestämmelse

om rätt för intagen att i ärende hos utskrivningsnämnd (enligt

kommittén benämnd sjukhusnämnd) anlita biträde eller företrädas av

ombud — följande.

Patient, som är intagen på mentalsjukhus och som ej av egna medel kan

bekosta biträde, torde för närvarande ha vissa möjligheter att erhålla önskat

bistånd genom den rättshjälpsverksamhet, som i skilda former bedrives av

landstingen och städerna utanför landsting. Möjligheterna att erhålla sådan

hjälp torde dock vara förhållandevis begränsade. Från principiella synpunkter

synes för övrigt knappast riktigt, att biträde av nu berört slag skall bekostas

av landstingen. På grund av det anförda har kommittén funnit sig

böra närmare överväga, huruvida möjlighet bör finnas att på det allmännas

bekostnad förordna biträde åt intagen. Såsom förut anförts kan i vissa

fall från rättssäkerhetssynpunkt vara av väsentlig betydelse, att intagen

har biträde. Kommittén vill särskilt framhålla de situationer, då frågan

om den intagnes kvarstannande på sjukhuset är beroende av viss utredning

angående faktiska förhållanden. Det synes obestridligt, att den intagne i

dylika fall ofta torde ha svårt att utan biträde tillvarataga sina intressen.

Särskilt bör framhållas, att han genom frihetsberövandet är förhindrad att

själv verkställa utredning utanför sjukhuset. Härutöver bör erinras om att

frihetsberövanden, varom nu är fråga, icke sällan kan sträcka sig över lång

tid. Det är otvivelaktigt angeläget, att intagen, som saknar förmåga att av

egna medel bekosta biträde eller som icke själv kan ombesörja ätt han erhåller

dylik hjälp, genom det allmännas försorg får det biträde han behöver.

Kommittén föreslår därför, att möjlighet införes att förordna offentligt

biträde åt intagen. Finnes för tillvaratagande av intagens rätt vara erforderligt,

att han erhåller dylikt biträde, bör sålunda sjukhusnämnd eller

ordförande i sådan nämnd kunna förordna lämplig person att biträda honom.

En bestämmelse av sådant innehåll har upptagits i 37 § andra stycket.

Avser nämndens bedömning rent medicinska frågor, synes en viss restriktivitet

med avseende å förordnande av offentligt biträde vara motiverad.

Fråga om förordnande av offentligt biträde bör upptagas, då framställning

därom göres eller sjukhusnämnden eljest finner anledning därtill.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

7

Sjukhusnämnd bör, då intagen önskar fullfölja talan hos mentalsjuknämnden,

vara oförhindrad att förordna offentligt biträde även efter det nämnden

skilt saken från sig. Särskilda behörighetsregler för offentligt biträde

har icke ansetts erforderliga. Valet av offentligt biträde bör dock självfallet

ske med största omsorg och med beaktande av att den som utses äger förutsättningar

att kunna på tillfredsställande sätt fullgöra uppdraget. Frånvaron

av särskilda kompetensregler i nu berört hänseende medger sålunda

möjlighet att till offentligt biträde förordna person som, ehuru i avsaknad

av särskilda formella meriter, är väl lämpad för uppdraget. I mera komplicerade

ärenden torde dock till offentligt biträde företrädesvis böra ifrågakomma

person med juridisk utbildning. I den mån så finnes möjligt, bör

givetvis den intagnes önskemål beaktas vid personvalet, och det må särskilt

framhållas, att hinder icke bör möta mot att till offentligt biträde utse person,

till vilken den intagne redan vänt sig. Befattningshavare vid sjukhuset

bör icke kunna ifrågakomma till förordnande som offentligt biträde.

Kravet på att prövningen hos sjukhusnämnd bör ske under sådana former

att en objektiv och från rättssäkerhetssynpunkt betryggande utredning

säkras bör icke hindra, att den informella handläggningsanordning som utvecklat

sig vid de lokala nämnderna i allt väsentligt bibehålies. Uppenbart

är sålunda, att ett så formlöst förfarande som möjligt i allmänhet bäst lämpar

sig för de ärenden, varom här är fråga, och det bör på allt sätt undvikas,

att förfarandet erhåller någon rättegångsliknande prägel. Ofta torde vara

lämpligast, att förhandlingen inför nämnden närmast ges karaktären av

ett informellt samtal rörande de frågor som är under bedömande. Härigenom

torde i åtskilliga fall, då den ansvarige överläkaren motsätter sig utskrivning,

kunna förhindras, att förtroendeförhållandet mellan honom och

den intagne rubbas eller att ett redan föreliggande motsatsförhållande onödigtvis

skärpes. Den ordning för förhandling inför sjukhusnämnd som kommittén

i enlighet med det anförda förordar motiveras i främsta hand av det

vanligtvis starka medicinska inslaget i bedömningen. Förfarandet bör dock

självfallet modifieras efter vad i det särskilda fallet befinnes lämpligt. Det

synes icke möjligt att meddela närmare bestämmelser i nu berörda hänseende.

Vissa allmänna normer bör dock föreskrivas. Det torde sålunda som

regel vara lämpligast, att förfarandet inledes med en kortfattad redogörelse

för vad ärendet gäller. Denna bör givetvis lämnas av nämndens ordförande.

I övrigt synes andra regler icke böra ges än att de närvarande i den ordning

och på sätt nämnden finner lämpligt skall beredas tillfälle att utveckla sina

synpunkter. Fn uttrycklig bestämmelse rörande nu berörda huvudprinciper

för förhandlingen har upptagits i förslaget (38 §).

Beträffande handläggningen hos psykiatriska nämnden (enligt kommittén

benämnd mentalsjuknämnden) uttalade kommittén såvitt angår bl. a.

förevarande fråga att vad i kommitténs förslag föreskrivits rörande förfarandet

hos sjukhusnämnd borde äga motsvarande tillämpning.

Enligt kommittén (s. 371) borde offentligt biträde vara berättigat att efter

vad som prövades skäligt erhålla ersättning för sitt uppdrag i form av

arvode ävensom gottgörelse för kostnad och tidsspillan.

Propositionen (1966:53) upptog icke något förslag om förordnande av

offentligt biträde. Beträffande remissuttalanden över kommitténs förslag

i denna fråga hänvisas till prop. s. 147—148.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Departementschefen uttalade vid remiss till lagrådet att han ansåg reglerna

om förfarandet vid sjukhusnämnderna vara av synnerlig vikt för den enskildes

rättssäkerhet. Vidare anförde han följande (prop. 1966: 53 s. 210).

Det är eu mycket svår uppgift att avväga dessa regler så att de blir tillfredsställande

ur rättssäkerhetssynpunkt utan att man samtidigt hamnar i

ett förfarande som blir så rättegångsliknande att det alltför mycket fjärmar

mentalsjukvården från annan sjukvård. Kommitténs förslag, som i huvudsak

rönt ett positivt mottagande under remissbehandlingen, synes mig som

helhet utgöra en lycklig avvägning mellan dessa båda intressen, och jag kan

i stort sett ansluta mig till förslaget och till de motivuttalanden kommittén

gjort i anslutning därtill. Jag kan dock inte biträda förslaget om möjlighet

för nämnden att förordna offentligt biträde. Någon sådan möjlighet

finns inte när det gäller övriga administrativa frihetsberövanden. Frågan

sammanhänger nära med möjligheten att erhålla fri rättegångshjälp i förvaltningsprocessen,

och i avvaktan på en samlad bedömning av dessa spörsmål

finner jag mig inte böra förorda att möjlighet öppnas att förordna

offentligt biträde på det nu aktuella området.

I anledning av propositionen i ämnet väcktes en motion (II: 841) med

samma syfte som den som nu är föremål för utskottets behandling. Andra

lagutskottet uttalade i utlåtande nr 44 år 1966 följande.

I motionen II: 841 har hemställts, att intagen skall få rätt att erhålla

offentligt biträde i den omfattning som föreslagits av kommittén.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att man måste försöka

undvika att införa ett alltför rättegångsliknande förfarande som fjärmar

mentalsjukvården från annan sjukvård. Dessutom instämmer utskottet i

departementschefens uttalande, att man i avvaktan på en samlad bedömning

av möjligheten att erhålla fri rättegång i förvaltningsprocessen inte bör

införa offentligt biträde på det nu aktuella området. Motionen 11:841

bör med hänsyn till det anförda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid behandlingen i kamrarna stannade dessa i olika beslut i frågan.

Första kammaren biföll vad utskottet hemställt med 88 röster mot 44 medan

andra kammaren biföll en reservation, vari yrkades bifall till motionen,

med 114 röster mot 94.

Andra lagutskottet (betänkande nr 50) fann skiljaktigheten i besluten

vara sådan, att sammanjämkning dem emellan i denna del icke var möjlig,

vilket anmäldes för riksdagen.

Utskottet

Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall trädde i kraft

vid årsskiftet. Enligt lagen kan vård på sjukhus beredas den som är psykiskt

sjuk även mot dennes vilja. Förutsättningen härför är att sluten psykiatrisk

vård är oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art

och grad och till att vissa s. k. specialindikationer föreligger. En av special
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

9

indikationerna är att vederbörande till följd av sjukdomen är farlig för annans

personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv.

Intagning kan också ske efter domstols förordnande i brottmål. Patient skall

utskrivas omedelbart när förutsättningarna för intagning mot patientens

vilja inte längre föreligger.

Beslut om intagning på sjukhus skall senast inom 10 dagar efter intagningen

följas av s. k. vårdbehovsprövning, som utförs av överläkaren. Såväl beslut

om intagning som beslut vid vårdbehovsprövning att patienten alltjämt

skall vara intagen får överklagas till en lokal ut skrivning snämnd. I

allmänhet beslutar överläkaren om utskrivning. Beslutet kan överklagas till

utskrivningsnämnden. I vissa fall, bl. a. då patient intagits efter förordnande

av domstol, beslutar nämnden om utskrivning i första instans.

Utskrivningsnämnd skall bestå av en jurist som ordförande, en läkare

som bör vara särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna

värv.

Beslut i intagnings- och utskrivningsfrågor, som fattats av utskrivningsnämnd,

kan överklagas till en central nämnd, psykiatriska nämnden. Ordföranden

i denna nämnd skall vara en jurist som är eller varit innehavare

av ordinarie domartjänst. Vidare ingår i nämnden två läkare som är särskilt

kunniga i psykiatri och två personer med erfarenhet i allmänna värv.

I lagen finns närmare föreskrifter om förfarandet i nämnderna. Som regel

skall patienten och överläkaren vara närvarande vid sammanträde med

utskrivningsnämnd. I sista instans, hos psykiatriska nämnden, skall muntlig

förhandling hållas om ärendets beskaffenhet kräver det.

Såväl i ärende hos utskrivningsnämnd som hos psykiatriska nämnden

äger den som för talan anlita biträde.

I förevarande motion hemställes om lagändring så att patient i ärende hos

utskrivningsnämnd och psykiatriska nämnden skall kunna få offentligt biträde,

som ersätts för sitt uppdrag av allmänna medel.

I intagnings- och utskrivningsärenden är icke sällan avgörande för beslutet

hur vissa faktiska förhållanden närmare gestaltat sig. Så är exempelvis

fallet då omständigheterna i samband med visst handlande är avgörande

för om patienten uppfyller det s. k. farlighetsrekvisitet. I sådana situationer

är det från rättssäkerhetssynpunkt av synnerlig vikt att patienten, som till

följd av frihetsberövandet icke själv kan verkställa utredning utanför sjukhuset,

har möjlighet att få hjälp av biträde. För att denna rätt inte skall bli

illusorisk i fall då patient saknar förmåga att av egna medel bekosta biträde

eller då patient inte själv kan ombesörja att han erhåller dylik hjälp, är det

angeläget att patienten genom det allmännas försorg kan få det biträde han

behöver. Möjlighet att förordna offentligt biträde bör därför enligt utskottets

mening införas. Kostnaden för sådant biträde bör bäras av det allmänna.

Vad ovan anförts om behovet att kunna förordna offentligt biträde står i

överensstämmelse med vad sinnessjuldagstiftningskommittén uttalat i det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

förslag, som ligger till grund för den nya lagen. Utskottet delar i allt väsentligt

även de övriga synpunkter, som av kommittén framförts i frågan. Således

synes en viss restriktivitet med avseende å förordnande av offentligt biträde

vara motiverad i de fall då nämndens bedömning avser rent medicinska

frågor. Vad angår personvalet bör särskilda behörighetsregler inte

uppställas. I mera okomplicerade ärenden torde det ofta inte vara erforderligt

att person med juridisk utbildning förordnas till offentligt biträde. Frågor

hos utskrivningsnämnd rörande utseende av offentligt biträde och ersättning

till sådant biträde bör kunna överklagas hos psykiatriska nämnden.

Mot att införa möjlighet till offentligt biträde i inskrivnings- och utskrivningsärenden

åt personer, som berövats friheten enligt lagen om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, har tidigare invänts att frågan inte

bör lösas separat utan i samband med likartade frågor inom förvaltningsprocessen

i övrigt. Enligt utskottets mening är denna invändning inte bärande.

Den begränsade reform som nu förordas behöver enligt utskottets

mening inte inverka menligt på lösningen av den större frågan om ersättning

för kostnader och rätt till offentligt biträde i förvaltningsprocessen i

allmänhet.

Utskottet biträder således motionsförslaget. Detta föranleder ändringar av

26 och 32 §§ i lagen. Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1967.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion, II: 786,

måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 26 och 32 §§ lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om

beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom förordnas att 26 och 32 §§ lagen den 16 juni 1966 om beredande

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

26

Talan mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd

avvisat biträde enligt

32 § eller utlåtit sig om ersättning

som avses i 33 § tredje stycket,

(Föreslagen lydelse)

§•

Talan mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd

enligt 32 § avvisat

biträde, lämnat begäran om offentligt

biträde utan bifall, förordnat an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967 11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

föres hos psykiatriska nämnden ge- nan person till sådant uppdrag än

nom besvär. den som föreslagits eller utlåtit sig

om ersättning till offentligt biträde,

föres hos psykiatriska nämnden genom

besvär. Vad nu sagts gäller

även beslut, varigenom utskrivningsnämnd

utlåtit sig om ersättning som

avses i 33 § tredje stycket.

Besvären skola inges till utskrivningsnämnden.

32 §.

I ärende hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden äger den

som för talan anlita biträde. Visar biträde oskicklighet eller oförstånd eller

är han olämplig av annan orsak, skall nämnden avvisa honom.

Om det behövs för tillvaratagande

av patients rätt, får utskrivningsnämnd

eller psykiatriska nämnden

förordna offentligt biträde åt patienten.

Sådant förordnande får, till dess

talan fullföljts, meddelas av utskrivningsnämnd

även efter det att nämnden

skilt saken från sig. Beslut som

avses i detta stycke får meddelas av

ordföranden på nämndens vägnar.

Offentligt biträde äger av allmänna

medel åtnjuta arvode samt gottgörelse

för kostnad och tidsspillan

efter vad som prövas skäligt. Ersättningen

skall stanna på statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Stockholm den 14 mars 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström, Blomquist* och Kilsmo*;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström,

herrar Wiklund i Stockholm*, Fredriksson, Gomér, Svensson i Kungälv,

fru Skantz och herr Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Fredriksson,

Svensson i Kungälv, fru Skantz och herr Göransson, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med orden

»I intagnings- och utskrivningsärenden» och slutar på s. 10 med orden

»1 juli 1967» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I ärenden inom förvaltningsområdet finns i allmänhet inte möjlighet att

åt enskilda förordna biträde som erhåller ersättning av allmänna medel.

Frågan om att skapa sådana möjligheter har varit föremål för bedömande

av besvärssakkunniga, vilkas betänkande för närvarande är föremål för bearbetning

inom Kungl. Maj :ts kansli. Detsamma gäller ett utredningsförslag,

som avser den fria rättshjälpen vid de allmänna domstolarna.

Vid riksdagens behandling av propositionen med förslag till förevarande

lag väcktes en motion med samma syfte som den nu aktuella. Andra lagutskottet

avstyrkte motionen med en hänvisning till departementschefens

uttalande i propositionen, att man i avvaktan på en samlad bedömning av

möjligheten att erhålla fri rättegång i förvaltningsprocessen inte borde införa

offentligt biträde på mentalsjukvårdens område. Utskottet framhöll,

att man måste försöka undvika att införa ett alltför rättegångsliknande

förfarande som fjärmade mentalsjukvården från annan sjukvård.

Enligt utskottets mening har sedan fjolåret inte inträffat någon omständighet

som bör föranleda ett ändrat ställningstagande till frågan. Personer,

som berövats friheten enligt lagen, intar enligt utskottets mening inte en

sådan särställning i förevarande hänseende att en omedelbar lagändring

enligt motionens syfte är motiverad. Med fullt ut samma styrka kan i fråga

om andra administrativa frihetsberövanden — exempelvis inom nykterhetsvården

— hävdas att offentligt biträde bör kunna förordnas. Att vid sådant

förhållande införa en särbestämmelse inom mentalsjukvårdens område ter

sig mindre välbetänkt. En särskild lagstiftning på detta område — som

skulle bringa reglerna att nära överensstämma med dem som gäller vid de

allmänna domstolarna -— synes ej heller önskvärd med hänsyn till att lagstiftningen

i praktiken skulle kunna försvåra möjligheterna att bibehålla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

13

det formlösa förfarande som ansetts önskvärt i utskrivningsnämnderna

och som tillämpats i motsvarande nämnder tidigare. Utskottet anser sig

på grund av det ovan anförda böra avstyrka motionen.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att förevarande motion, 11:786, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.