Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående sociala förmåner för adoptivföräldrar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 114 av herr Kristiansson, Axel och herr Svanström samt nr II: 148 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson i Alvesta.

1967-03-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående sociala förmåner för adoptivföräldrar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 114 av herr Kristiansson, Axel och herr Svanström samt nr II: 148 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson i Alvesta.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående sociala förmåner

för adoptivföräldrar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 114 av herr Kristiansson, Axel

och herr Svanström samt nr II: 148 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson

i Alvesta.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag

i syfte att ge adoptivföräldrar sociala förmåner motsvarande dem som nu

tillkommer övriga föräldrar i enlighet med vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 148.

Motionerna

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser — och i viss mån förarbetena

till dessa — om moderskapspenning och om rätt till tilläggssjukpenning

i samband med barnsbörd anför motionärerna följande.

För familjer med adoptivbarn gäller inte de bestämmelser som gäller för

övriga familjer. De sociala förmånerna kommer inte adoptivföräldrarna till

del i samma utsträckning som gäller för övriga. I betydande utsträckning

har emellertid familjer som adopterar små barn samma kostnader som familjer

med egna barn.

Vad gäller villkoren för moderskapspenningen, så har även adoptivföräldrarna

utgifter för barnet, för anskaffande av utstyrsel m. m. Motiveringen

med merutgifter, som uppstår på grund av att kvinnans arbetsinsats i

hemmet bortfaller, har inte samma relevans för adoptivföräldrarna, även

om man måste räkna med visst arbetsbortfall i hemmet vid adoption av ett

vårdnadskrävande litet barn.

Vad beträffar tilläggssjukpenningen, så borde samma förutsättningar förefinnas

för adoptivföräldrar som för andra föräldrar. Under barnets första

månader måste någon av föräldrarna avstå från förvärvsarbete. Svårigheterna

att få barnet placerat på daghem är fortfarande betydande. I sammanhanget

bör givetvis beaktas att i de flesta familjer där man adopterar

barn avstår en av föräldrarna från förvärvsarbete även efter det att barnet

kommit över 6 månaders ålder. Detta förhållande får emellertid inte ut
1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr IS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967

göra motiv för olikheter i fråga om sociala förmåner. Samma förhållande

gäller för ett stort antal familjer med egna barn.

Det är angeläget att föräldrar till adoptivbarn ges rätt till samma sociala

förmåner som föräldrar till egna barn, med de avvikelser som kan motiveras

av att arbetskraftssituationen i hemmet för adoptivföräldrarna inte

påverkas av någon sjukdom i samband med förlossning. I vilken utsträckning

de sociala förmånerna skall anknytas till nuvarande moderskapspenning

och tilläggssjukpenning bör bli föremål för utredning.

Gällande bestämmelser

Moder ska ps penning

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller

skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän

försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning

utgör 1 080 kr. Vid flerbörd tillkommer 540 kr. för varje barn utöver ett. Av

moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,

dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om en kvinna som

har rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt

till grundsjukpenning fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m. den tjugonionde

dagen därefter.

Tilläggssjukpenning vid barnsbörd

Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från

förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt

till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. En förutsättning

är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten

därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass

nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kr. i arbetsinkomst, eller skulle

ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning

som nu sagts utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen

så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock

högst för 180 dagar. Fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen

utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning

att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet

i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.

Adoptivbarns ställning enligt lagen om allmän försäkring

Enligt 20 kap. 2 § lagen om allmän försäkring likställes adoptivbarn med

eget barn. Denna bestämmelse har betydelse bl. a. för barntillägg inom sjukförsäkringen

och för familjepension.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967

3

Historik

Principerna för den nuvarande moderskapsförsäkringen drogs upp av

socialförsäkringsutredningen i dess betänkande »Moderskapsförsäkring

m. m.» (SOU 1954: 4). Utredningen föreslog bl. a. att en nybliven moder

skulle ha rätt till moderskapspenning i form av grundpenning om 270 kr.

och, om hennes inkomst av förvärvsarbete uppgick till minst 1 800 kr. årligen,

moderskapspenning i form av tilläggs penning under 90 dagar. Tillläggspenningen

anknöts beloppsmässigt till tilläggssjukpenningen.

Utredningens förslag genomfördes genom 1954 års lag om moder skapshjälp

(prop. 1954:144, L2U 1954:32).

Grundpenningen (nu moderskapspenningen)

Grundpenningen borde enligt socialförsäkring sutredningen utgå oberoende

av om vederbörande avstod från att utföra förvärvsarbete eller inte. Den

borde delvis avse anskaffningar och dylika merutgifter i anledning av

barnsbörden. I övrigt borde grundpenningen anses utgöra ersättning för

minskad arbetsförmåga under tiden närmast före och efter nedkömsten.

Schematiskt borde man kunna anse att hälften av grundpenningen hänförde

sig till vartdera ändamålet (SOU 1954:4 s. 92). Grundpenningens belopp,

270 kr., motsvarade grundsjukpenning under 90 dagar.

Sedermera prövades reformbehovet i fråga om moderskapshjälp av socialpolitiska

kommittén. Kommittén föreslog att grundpenningen skulle

höjas till 800 kr. vid enkelbörd. Förslaget utgick från en grundsjukpenning

på 4 kr. Grundsjukpenning under en tid av 180 dagar — tilläggssjukpenning

skulle enligt förslaget kunna utgå under denna tid — skulle således

uppgå till 720 kr. Härtill borde enligt kommitténs mening läggas 60 kr.

motsvarande barntillägg under 30 dagar. Kommittén avrundade beloppet till

800 kr.

Departementschefen föreslog i propositionen angående lagen om allmän

försäkring, att grundsjukpenningen skulle fastställas till 5 kr. och att detta

borde föranleda att grundpenningen inom moderskapshjälpen höjdes till

900 kr. (prop. 1962: 90). Förslaget godtogs av riksdagen (L2U 1962: 27).

Vid 1966 års riksdag beslöts, att moderskaps penningen (motsvarande

den tidigare grundpenningen) skulle höjas till 1 080 kr. I propositionen

(1966: 113) hade föreslagits, att beloppet skulle bestämmas till 1 000 kr.

men andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 47, att även om det inte direkt framgick av lagbestämmelser att det

fanns en bestämd relation mellan moderskapspenning och grundsjukpenning

hade denna, som höjdes till 6 kr., ändå uppfattats som normgivande

för moderskapspenningen och några särskilda skäl för att frångå denna

ordning hade inte anförts i propositionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967

Tiiläggspenningen (nu tilläggssjukpenningen)

Då 1954 års reform inom förevar ande område genomfördes avsåg existerande

hjälpåtgärder endast att bereda lindring i utgifter som föranleddes

av havandeskap och barnsbörd. Beträffande ersättning för inkomstbortfall

anförde socialförsäkringsutredningen bl. a. följande (SOU 1954: 4 s. 73).

Barnsbörden och barnsängstiden medför fysisk arbetsoförmåga hos kvinnan.

Kvinnan är vidare under det sista skedet av havandeskapet ovig, och

risken för överansträngning är stor. Det kan därför —- beroende på vilket

slags arbete kvinnan har — ej sällan vara nödvändigt eller önskvärt att

bon då avstår från arbetet. Efter förlossningen dröjer det alltid en tid,

innan kvinnan hinner återhämta krafterna. Man har alltså att räkna med

även en viss nedsättning av arbetsförmågan under tiden omkring nedkomsten.

Till detta kommer amningen och vården i övrigt av barnet. Full enighet

råder om att det ur medicinsk synpunkt är av största vikt att barnet under

den första tiden av sin levnad ammas av modern. Skall amningen och

vården av barnet fullgöras riktigt, tar detta så stor del av kvinnans tid i

anspråk och styckar till den grad sönder hennes arbetsdag, att det är förenat

med stora faktiska svårigheter för henne att samtidigt ägna sig åt ett

mera kontinuerligt förvärvsarbete. Olägenheterna från hälsosynpunkt av

en dylik anordning ligger också i öppen dag i fråga om både mor och barn.

Dessa omständigheter har inte föranlett lagstiftning i annan mån än att

man för kvinnliga arbetstagare har infört vissa bestämmelser av arbetarskyddsrättslig

art, som föreskriver eller öppnar möjligheter till ledighet

för kvinnan i samband med nedkomsten. Enligt arbetarskyddslagen gäller

sålunda förbud för barnaföderska att under de sex första veckorna efter

nedkomsten arbeta i vissa yrken, främst industriellt arbete. Vidare har

kvinnan enligt samma lag rätt till ledighet under de sex veckorna närmast

före barnsbörden. Kvinna har dessutom, enligt lagen 1945 om förbud mot

arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.,

oberoende av arbetets art rätt till högst sex månaders ledighet i samband

med nedkomsten, förutsatt att hon sedan minst ett år varit stadigvarande

anställd hos arbetsgivaren.

Utredningen anförde vidare — efter att ha konstaterat, att de flesta förvärvsarbetande

kvinnor inte bereddes någon ersättning för den inkomst de

mister i samband med att de föder barn — följande.

I likhet med bl. a. social vårdskommittén och befolkningsutredningen anser

socialförsäkringsutredningen det vara ofrånkomligt, att de kvinnor som

omfattas av det lagstadgade arbetsförbudet vid nedkomst tillförsäkras ersättning

för den förlorade inkomsten. Det finns emellertid ingen anledning

att stanna därvid, emedan kvinnornas möjligheter att ägna sig åt förvärvsarbete

under denna tid mindre beror av arbetets art än av de för alla gemensamma

fysiska betingelserna och vården om barnet, vilka omständigheter

också utgör grunden för den vidgade rätten till ledighet enligt 1945

års lag. Det bör härvid erinras om att statsmakterna vid 1948 års revision

av arbetarskyddslagstiftningen fann det vara av vikt att såvitt möjligt tillförsäkra

alla förvärvsarbetande kvinnor erforderlig ledighet vid barnsbörd

oavsett verksamhetens art men att en utsträckning av arbetsförbudet till

att avse arbetarskyddslagens hela tillämpningsområde inte borde ske utan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967

5

att frågan om kompensation i någon form för inkomstbortfallet samtidigt

löstes. Man bör dessutom minnas, att de ifrågavarande bestämmelserna av

arbetarskyddsrättslig art — särskilt 1945 års lag med dess större räckvidd

i fråga om personkretsen — alla också i grunden avser att skänka kvinnan

ekonomisk trygghet genom att garantera henne rätt att efter barnsbörden

återvända till arbetet och återfå arbetsinkomsten. Beredes kvinnan ersättning

för den inkomst hon förlorar under tiden från avbrottet i arbetet tills

det kan återupptas, betyder detta otvivelaktigt endast ett fullföljande av

samma syfte.

Främst på grund av nu anförda men även av abort profglaktiska skäl föreslog

utredningen att moderskapspenningen förutom av grundpenning skulle

bestå av tilläggs penning. Utredningen fann 90 dagar vara en lämpligt avvägd

tidsperiod för tilläggs penningen (se SOU 1954: 4 s. 85).

Socialpolitiska kommittén upptog till prövning även frågan om iilläggspenningen.

Beträffande 90-dagarsregeln anförde kommittén — efter en redogörelse

för socialförsäkringsutredningens ovan återgivna synpunkter -—

i huvudsak följande (SOU 1961:38 s. 71).

Bland barnaföderskorna utgör kvinnorna med förvärvsarbete en växande

andel. Mer än fyra barnaföderskor av tio har numera arbetsanställning och

rätt til! tilläggspenning. Det måste betraktas som otillfredsställande, att

samhället å ena sidan tillförsäkrar kvinnliga löntagare rätt till sex månaders

ledighet i samband med barnsbörd men å andra sidan inte bereder dem

ekonomiska möjligheter att utnyttja ledigheten till mer än hälften.

Redan vid behandlingen av det förslag som resulterade i den nämnda lagen

av 1945 påpekades, att arbetstagaren i ett stort antal fall skulle kunna

begagna rätten att avhålla sig från arbete »endast om hon genom moderskapsförsäkring

eller på annat sätt erhåller garanti för sitt uppehälle under

bortovaron» (prop. 1945: 368, s. 23). Föredragande statsrådet yttrade i riksdagsdebatten,

att han under den beredning som frågan undergått i socialdepartementet

haft klart för sig att lagen, om den skulle få en verkligt generell

tillämpning, måste kompletteras med sådana ekonomiska åtgärder, som

beredde den förvärvsarbetande kvinnan möjlighet att utnyttja de rättigheter

som lagen medgav (FK prot. 18 dec. 1945, nr 41, s. 35).

Problemet skulle kunna lösas, om man i moderskapsförsäkringen utsträckte

tiden för åtnjutande av tilläggspenning från 90 till 180 dagar. Kommittén

anser det på nu angivna grunder önskvärt, att en sådan utsträckning

av tiden för uppbärande av tilläggspenning kommer till stånd snarast.

Ett annat skäl, som enligt kommitténs mening talar för att förvärvsarbetande

barnaföderskor får ersättning för mistad arbetsinkomst åtminstone

under ett halvår, hänför sig till möjligheten att placera barnet på daghem.

För många kvinnor, som behöver eller eljest önskar återuppta förvärvsarbetet

efter ett barns födelse, har denna placeringsmöjlighet stor och ej sällan

avgörande betydelse. På daghem kan man normalt inte ta emot barn före

sex månaders ålder. Åtskilliga kvinnor ställes otvivelaktigt inför försörjningssvårigheter

under den mellantid som uppkommer från det att hjälpen

från moderskapsförsäkringen upphör till dess de kan placera barnet och

börja arbeta igen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967

Kommittén föreslog således, att tiden för åtnjutande av tilläggspenning

skulle utsträckas till 180 dagar. Förslaget genomfördes år 1962 genom

lagen om allmän försäkring, då även den terminologiska skillnaden mellan

tilläggspenning och tilläggssjukpenning hävdes.

Utskottet

I samband med barnsbörd utgår enligt lagen om allmän försäkring vissa

förmåner till modern. Således utbetalas moderskapspenning vid enkelbörd

med 1 080 kr. samt vid flerbörd med detta belopp ökat med 540 kr. för varje

barn utöver ett. Förvärvsarbetande kvinna kan även vara berättigad till

tilläggssjukpenning i samband med barnsbörd under högst 180 dagar. En

förutsättning härför är att hon avhåller sig från förvärvsarbete. Hon skall

vidare omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tiden därför under

minst 270 dagar i följd ha varit placerad i lägst sjukpenningklass 3, d. v. s.

haft minst 2 600 kr. i årlig arbetsinkomst. Tilläggssjukpenning kan utgå

tidigast fr. o. in. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för

nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen. Fr. o. in. den trettionde

dagen efter förlossningsdagen utgår tilläggssjukpenning i anledning av

barnsbörd endast om kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad

åt! ha barnet i sin vård.

I förevarande motioner framhålles att vid adoption av spädbarn kan utgå

varken moderskapspenning eller tilläggssjukpenning till förälder som avstår

från förvärvsarbete för att vårda barnet. Motionärerna hävdar att det i

princip bör råda jämställdhet mellan adoptivföräldrar och andra föräldrar

i fråga om sociala förmåner. De hemställer om utredning och förslag som

skall förverkliga detta syfte. Utredningen bör enligt motionärerna klarlägga

i vilken utsträckning de sociala förmånerna skall anknytas till moderskapspenningen

och tilläggssjukpenningen.

Det torde vara ovanligt att adoption sker av ett nyfött barn. De som önskar

adoptera ett barn får visserligen relativt ofta hand om barnet redan

under dess första levnadstid men barnet överlämnas då som fosterbarn i avvaktan

på adoptionsbeslutet. Ett sådant arrangemang är lämpligt ur flera

synpunkter. Det underlättar myndigheternas bedömning om adoption är

lämplig och det ger möjlighet för föräldrarna att under en viss tid känna

sig för. Den omständigheten att det blivande adoptivbarnet första tiden betraktas

som fosterbarn medför att fosterbarnslega kan utgå för barnet samt

att barnet erhåller viss utrustning på det allmännas bekostnad.

Avsikten med moderskapspenningen är att den skall täcka dels merkostnader

för familjen som uppstår till följd av moderns minskade arbetsförmåga

under tiden närmast före och efter nedkomsten, dels utgifter för viss

utrustning till barnet. Med hänsyn till att det ej föreligger nedsatt arbets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1967

7

förmåga vid adoption samt till vad ovan anförts om bidrag till fosterbarnskostnad

kan det ej anses motiverat att tillerkänna adoptivföräldrar någon

förmån motsvarande moderskapspenning, detta i synnerhet som enligt gällande

regler moderskapspenning utbetalas till barnets moder utan reduktion

även om barnet bortadopteras. Utskottet menar att det inte är möjligt

att som motionärerna förordar låta en förmån av moderslcapspenningens

karaktär utgå i samband med adoption. Moderskapsförsäkringen är nämligen

konstruerad på ett sådant sätt att det från principiella utgångspunkter

skulle te sig främmande att låta förmåner i form av moderskapspenning

och tilläggssjukpenning utgå utom i samband med barnsbörd. Beträffande

rätten till tilläggssjukpenning från försäkringen kan dessutom anföras att

adoption av barn regelmässigt kommer till stånd vid en sådan tidpunkt, att

det enligt gällande regler normalt ej skulle bli möjligt att utge tilläggssjukpenning.

Utskottet kan alltså inte tillstyrka motionerna utan får med hänvisning

till det anförda hemställa,

att förevarande motioner, I: 114 och II: 148, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson*, Edström, Blomquist och Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Wiklund i Stockholm,

Fredriksson, Gomér, Ringaby, fru Skantz och herr Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

41ARCUS BOKTR. STHLMI967 670031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.