Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsersättning och invaliditetstillägg för döva. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:233 av herrar Bengtson och Dahlén samt nr II: 298 av herrar Ohlin och Hedlund.

1967-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsersättning och invaliditetstillägg för döva. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:233 av herrar Bengtson och Dahlén samt nr II: 298 av herrar Ohlin och Hedlund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsersättning

och invaliditetstillägg för döva.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:233 av herrar Bengtson och

Dahlén samt nr II: 298 av herrar Ohlin och Hedlund.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande möjligheterna

för de döva att erhålla invaliditetsersättning och invaliditetstillägg».

Motiveringen för yrkandet är intagen i motionen II: 261.

Gällande bestämmelser m. m.

Invaliditetstillägg är en förmån, som jämlikt lagen om allmän försäkring

i vissa fall kompletterar ålders- eller förtidspension. Sådant tillägg utgår

jämlikt 9 kap. 2 § i lagen, om den försäkrade är ur stånd att reda sig

själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av

hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllt

63 år. Tillägget utgår vidare, om den försäkrade är blind och blindheten

inträtt innan den försäkrade uppnått 63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår

slutligen till försäkrad, som uppbär partiell förtidspension, om den försäkrade

utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i

kroppsorganens funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan

person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra

hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgår ej till

försäkrade, som stadigvarande vårdas på vissa anstalter. Tillägget utgör

för år räknat trettio procent av basbeloppet, som för närvarande är 5 500

kronor.

Invaliditetsersättning utgår till vissa försäkrade som ej åtnjuter pension.

Sådan ersättning tillkommer dels försäkrad som är blind, om blindheten

inträtt innan han fyllde 63 år, dels försäkrad som utför förvärvsarbete, om

han på grund av höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion behöver

avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande

merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra förvärvsarbetet.

Vårdbidrag i form av invaliditetsersättning tillkommer försäkrad som

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967

ej fyllt 16 år, därest han på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är

i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget utgår ej för tid då barnet

stadigvarande vistas på vissa offentliga anstalter och ej heller vid vistelse

utom dessa anstalter om inte tiden härför uppgår till minst 14 dagar i en

följd.

Invaliditetsersättningen för år räknat kan utgå antingen med 60 % av basbeloppet

eller med 30 % av detta belopp. Beloppets storlek är beroende av

hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek. Till blinda utgår

invaliditetsersättningen alltid med 60 % av basbeloppet. Vårdbidraget utgör

likaså alltid 60 % av basbeloppet.

Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning infördes år 1962 genom lagen

om allmän försäkring. Dessförinnan kunde folkpension till blinda och

andra svårt invalidiserade förhöjas med tillägg. Tilläggen kallades blindtillägg,

vårdtillägg och hjälplöshetstillägg.

Det särskilda ekonomiska stödet till blinda har funnits sedan år 1935.

Åren 1935—1947 var det reglerat i en särskild författning och kallades

blindhetsersättning. Bestämmelserna överfördes år 1948 till folkpensionslagen.

De blinda intog enligt den lagstiftningen en särställning i förhållande

till andra invalider i så måtto att någon invaliditetsprövning beträffande

blinda ej förekom i annan mån än att de med läkarintyg måste styrka

att de förlorat ledsyn före 60 års ålder. De blinda skulle alltid anses lida av

så höggradig nedsättning av arbetsförmågan som i andra fall krävdes för

rätt till invalidpension. Förutom denna pension erhöll de blindtillägg. Vid

införandet av lagen om allmän försäkring jämställdes de blinda med övriga

invalider i fråga om rätt till förtidspension (tidigare invalidpension). Beträffande

invaliditetstillägg och invaliditetsersättning bestämdes emellertid

att de blinda skulle ha rätt till dessa förmåner utan särskild invaliditetsbedömning.

Åldersgränsen för blindhetens inträde höjdes från 60 till 63 år.

Vid 1966 års riksdag begärdes i motioner lagändring innebärande att

invaliditetsersättning och invaliditetstillägg skulle utgå till döva på samma

villkor som nu gäller för blinda. Motionerna avslogs av riksdagen. I utlåtande

nr 41 anförde andra lagutskottet om motionerna.

Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning till förvärvsarbetande handikappade

har till uppgift att kompensera dessa för merkostnader, som förvärvsarbetet

i allmänhet drar med sig. Invaliditetstillägg som utgår till svårt

invalidiserade, som icke bär förvärvsarbete, är avsett att täcka vårdkostnader

i anledning av invaliditeten. Invaliditetsersättning och invaliditetstillägg

är alltså i princip ej någon gottgörelse för lyte. Även om denna princip

inte är strikt upprätthållen då det gäller blinda, anser utskottet att den

inte i enlighet med motionärernas förslag bör uppmjukas. De döva bör

alltså vara jämställda med handikappade i allmänhet i fråga om rätten

till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg. Utskottet avstyrker således

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967

3

de nu aktuella motionsyrkandena. Utskottet vill emellertid helt instämma

i motionernas syfte att bryta de dövas isolering. Hur man skall komma till

rätta med detta problem utreds för närvarande av den under fjolåret tillsatta

handikapputredningen.

Utskottet

Handikappade som har folkpension kan erhålla ett särskilt tillägg kallat

invaliditetstillägg. Det utgår dels till pensionärer, som inte kan reda sig

själva och dagligen är i behov av hjälp av annan, dels till förvärvsarbetande

med partiell förtidspension, som har särskilda utgifter för att kunna arbeta

eller har omfattande behov av hjälp av annan. Invaliditetstillägget utgår

med 30 % av basbeloppet.

Förvärvsarbetande med handikapp som i och för sig skulle berättiga till

förtidspension och invaliditetstillägg men som på grund av storleken av

sina förvärvsinkomster ej får sådan pension har rätt till invaliditetsersättning.

Sådan ersättning utgår med 30 eller 60 % av basbeloppet beroende på

hjälpbehovets omfattning eller mer utgifternas storlek.

Försäkrade som är blinda har alltid rätt till invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning

utan prövning om de är i behov av särskild hjälp eller har

speciella merutgifter. Fn allmän förutsättning för rätt till invaliditetstillägg

eller invaliditetsersättning är att invaliditeten eller blindheten inträffat före

63 års ålder.

I förevarande motioner hemställes om utredning rörande möjligheterna

för de döva att erhålla invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.

Riksdagen avslog i fjol motioner med yrkande att döva skulle jämställas

med blinda i fråga om rätten till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande över motionerna att invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning har till uppgift att täcka vissa kostnader för

handikappade försäkrade. Ersättningen och tillägget skulle i princip inte

betraktas som gottgörelse för lyte. Utskottet ansåg därför att de döva borde

vara jämställda med handikappade i allmänhet i fråga om rätten till ifrågavarande

ersättning och tillägg.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att de dövas handikapp är särskilt

betungande på grund av den isolering dövheten i olika hänseenden

medför. Handikappet är emellertid inte av den natur att det generellt kan

sägas nedsätta förvärvsförmågan eller förorsaka merutgifter i sådan omfattning

att det kan anses befogat att låta de döva inta en särställning i förhållande

till handikappade i allmänhet i fråga om rätt till invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning. Med hänsyn härtill och då utskottet alltjämt är av

den åsikten att invaliditetstillägg och invaliditetsersättning ej bör vara en

gottgörelse för lyte anser sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna. Såsom

utskottet antydde i fjol bör de dövas problem i första rummet angripas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1967

genom praktiska åtgärder för att underlätta deras möjligheter till kontakt

med omvärlden. Frågor av den arten prövas av den år 1965 tillsatta handikapputredningen.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:233 och 11:298, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson*, Edström och Blomquist;
från

andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken

Wetterström, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wiklund i

Stockholm, fru Skantz och herr Larsson i öskeviksby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.