Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhandlingsrätt för pensionärer. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:68 av herr Palm m.fl. samt nr 11:93 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

1967-03-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhandlingsrätt för pensionärer. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:68 av herr Palm m.fl. samt nr 11:93 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhandlingsrätt för pensionärer.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till

lagutskott hänvisade motioner, nr 1:68 av herr Palm m.fl. samt nr 11:93 av herr

Gustafson i Göteborg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag till riksdagen rörande förhandlingsrätt

för arbetstagarorganisation beträffande medlemmar som gått i pension”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet, i

den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen 11:93.

Gällande bestämmelser

I lagen den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt garanteras

förenings- och förhandlingsrätten för å ena sidan arbetsgivare och å andra sidan arbetstagare

av alla kategorier. Från början ägde lagen inte tillämpning beträffande

sådana arbetstagare i statens och kommunernas tjänst som var underkastade ämbetsansvar.

Genom statsmakternas beslut 1965 har ändring skett på den punkten

från och med den 1 januari 1966.

Lagen upptar i 3 § bestämmelser om föreningsrätt och i 4—7 §§ bestämmelser angående

förhandlingsrätt. Dessförinnan fastslår lagen i 2 § att den med förening av

arbetstagare förstår en förening, som består av arbetstagare och enligt stadgarna har

till uppgift att tillvarata arbetstagarnas intressen rörande anställningsvillkor och förhållandet

i övrigt till arbetsgivaren. Med förening av arbetsgivare förstår lagen enligt

samma paragraf en motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan. Föreningsrätten

innebär att envar utan hinder av sin motpart har rätt att tillhöra en arbetsgivar-

respektive arbetstagarorganisation, rätt att utnyttja sitt medlemskap i föreningen

och rätt att arbeta för föreningen. Med förhandlingsrätt förstås rätt att påkalla

förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren och förhållandet i övrigt

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förhandlingsrätt tillkommer å ena sidan arbetsgivaren

eller förening av arbetsgivare, vari han är medlem, och å andra sidan

förening av arbetstagare, vari de ifrågavarande arbetstagarna är medlemmar. Förhandlingsrätt

för en part medför skyldighet för den andra parten att träda i förhandling.

Denna skyldighet innebär åliggande att själv eller genom ombud inställa

sig vid förhandlingssammanträde samt att, där så erfordras, med angivande av skäl

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

lägga fram förslag till lösning av den fråga som förhandlingen gäller. — Det torde

vara klart att en arbetstagarförening har förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkoren

för sådana arbetstagare som, när förhandlingarna inleds, alltjämt är anställda.

Däremot råder det ovisshet om huruvida det föreligger förhandlingsrätt rörande pensionsvillkoren

för sådana medlemmar som redan avgått från anställningen med pension.

Denna fråga har ännu inte blivit prövad i rättstillämpningen.

Historik

Frågan om arbetstagarförenings rätt att förhandla om pensionsvillkor för till föreningen

anslutna pensionärer togs på sin tid upp av Tjänstemännens centralorganisation

(TCO) i en framställning till Kungl. Maj:t i september 1943 om revision av

1940 års lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän. TCO hemställde att

lagen måtte ändras så att förhandlingsrätt beträffande redan pensionerad tjänsteman

inrymdes därunder.

TCO återkom till frågan i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 mars 1945. Spörsmålet

om förhandlingsrätt för pensionerade arbetstagare var, framhöll TCO, olöst

inte endast för kommunalanställda utan även för stats- och privatanställda.

Vid 1945 års riksdag yrkades i en motion att lagstiftningen angående förhandlingsrätt

skulle förtydligas så att den klart utvisade att förhandlingsrätt tillkom arbetstagarförening

beträffande medlemmar som gått i pension. Andra lagutskottet ansåg

i sitt utlåtande nr 33 att behov av förhandling kunde föreligga i åtskilliga fall,

t. ex. beträffande dyrtidskompensation, omreglering av pensionsvillkoren och tolkning

av gällande pensionsvillkor. Enligt utskottets mening borde fragan göras till

föremål för en förutsättningslös utredning. Riksdagen beslöt att anhålla om en sådan.

Kungl. Maj :t överlämnade riksdagens begäran om utredning till 1948 års förhandlingsrättskommitté

för att beaktas vid kommitténs uppdrag angående stats- och

kommunaltjänstemännens förhandlingsrätt. Kommittén fann det emellertid för sin

del otänkbart att komma med förslag till lösning av frågan om pensionärernas förhandlingsrätt

enbart för det statliga och kommunala området. Eftersom kommittén

inte hade direktiv att ta upp frågan till undersökning även för den privata arbetsmarknaden,

lämnade den hela frågan om förhandlingsrätten för pensionärer utan

behandling.

Vid 1953 års riksdag väcktes ånyo motioner som syftade till ett lagfästande av

förhandlingsrätten dels för arbetstagarorganisation beträffande medlem som gått i

pension, dels för förening av pensionerade arbetstagare i förhållande till arbetsgivare

som utgav pension. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 40, att en i

lag reglerad förhandlingsrätt skulle ge pensionärerna en starkare ställning förhandlingsmässigt

och kunna utgöra ett betydelsefullt stöd i strävan att tillgodose berättigade

intressen. Utskottet förutsatte att frågan om pensionärernas ställning i tillbörlig

utsträckning skulle beaktas vid den fortsatta undersökningen rörande förhandlingsfrågoma

i samband med prövningen av förhandlingsrättskommitténs förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967 3

Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening till känna vad utskottet

anfört.

Vid 1956 års riksdag återkom ånyo motionsyrkanden angående utredning av pensionärernas

förhandlingsrätt. Riksdagen ansåg att det inte fanns anledning att göra

någon förnyad framställning om utredning med hänsyn till det läge i vilket frågan

om förhandlingsrätten för stats- och kommunalanställda tjänstemän befann sig.

Riksdagen hänvisade också till att frågan kunde bli beroende av hur man löste problemet

angående en allmän pensionsförsäkring. Emellertid underströk riksdagen på

nytt (andra lagutskottets utlåtande nr 14) den betydelse riksdagen fäste vid att spörsmålet

om förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor fick en för pensionärerna tillfredsställande

lösning. Denna mening framförde riksdagen till Kungl. Maj:t.

Genom beslut den 30 december 1959 förordnade Kungl. Maj:t att de framställningar

riksdagen gjort i frågan åren 1945, 1953 och 1956 inte skulle föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Under förarbetena till den år 1965 beslutade reformen att utsträcka förhandlingsrätten

till statens och kommunernas anställda med ämbetsansvar togs frågan om pensionärernas

förhandlingsrätt inte upp till närmare behandling (jfr SOU 1960:10,

SOU 1963:51, prop. 1965:60 och sammansatta konstitutions- och andra lagutskottets

utlåtande 1965:1).

Frågans behandling vid 1966 års riksdag

I de likalydande motionerna 1:224 och 11:289 vid 1966 års riksdag yrkades att

riksdagen skulle hemställa om utredning av frågan om förhandlingsrätt beträffande

pensionsvillkor för arbetstagare som gått i pension. Motionerna behandlades av

andra lagutskottet, som inväntade remissyttranden från arbetsdomstolens ordförande,

socialstyrelsen, statens avtalsverk, SAF, SACO, SR, TCO, LO, Svenska landstingsförbundet,

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet. SAF, SACO och

SR avstyrkte motionerna, och avtalsverket uttalade tveksamhet över motionsförslaget.

Socialstyrelsen, TCO och LO tillstyrkte motionerna. De tre kommunförbunden förklarade

att de inte hade något att erinra mot den begärda utredningen.

En utförlig redogörelse för innehållet i remissvaren återfinns i andra lagutskottets

utlåtande nr 71 år 1966, till vilket hänvisas.

För egen del anförde utskottet följande:

Såsom vid olika tillfällen och senast vid remissbehandlingen av detta ärende påpekats,

är det oklart, huruvida det råder förhandlingsrätt i sådana fall, som avses i

motionerna. Den omständigheten, att frågan om förhandlingsrättsbegreppets innebörd

i förevarande hänseende ännu inte kommit upp i rättstillämpningen synes

emellertid, som arbetsdomstolens ordförande anfört, tala mot behovet av att lagstiftningsvägen

lösa problemet. En sådan utväg skulle även kunna få konsekvenser för arbetsrätten

i övrigt. Riksdagen har visserligen tidigare — senast år 1956 — ställt sig

positiv till en utredning av samma karaktär, som den nu begärda. Emellertid går utvecklingen

på hithörande område i den riktningen, att det praktiska behovet av di
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

rekta lagstiftningsåtgärder minskar. Av betydelse i sammanhanget är såsom Svenska

arbetsgivareföreningen påpekat bl. a. tillkomsten av tilläggspensioneringen och de avtalsmässiga

uppgörelser rörande pensioner som träffats och träffas på olika arbetsområden.

Genom anknytningen av pensionen till basbeloppet tillförsäkras de pensionärer,

som åtnjuter ATP, en pension i fast penningvärde. Efter hand som ATP-systemet

uppbygges kommer utgående ATP-belopp jämte folkpension att utgöra den

alltmera dominerande inkomstdelen för flertalet pensionärer. Denna omständighet

medför att den av motionärerna aktualiserade frågan efter hand kommer att minska

i vikt. Vissa arbetstagare kommer uppenbarligen i framtiden liksom för närvarande

att erhålla pensionsförmåner utöver dem, som utgår från den allmänna pensioneringen.

I sådana fall har naturligtvis arbetstagarna intresse av att få framföra synpunkter

på storleken av förmånerna. Av remissyttrandena framgår emellertid att arbetsmarknadens

parter samtidigt med de ordinarie löneförhandlingarna regelmässigt

överlägger om utgående pensionsförmåner. Det saknas enligt utskottets mening anledning

till annat antagande än att angivna möjligheter till överläggningar kommer

att bestå och måhända även ytterligare utvidgas i framtiden. Mot nu angivna bakgrund

anser utskottet, att så väsentliga fördelar inte skulle kunna vinnas genom ett

bifall till motionärernas förslag att den begärda utredningen är motiverad.

Med hänvisning till det anförda hemställde utskottet att motionerna inte måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en vid utskottsutlåtandet fogad reservation hemställdes om utredning rörande

”förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för arbetstagare som gått i pension”.

Till stöd för sin hemställan anförde reservanterna bl. a. följande:

Den oklarhet beträffande gällande rätt som nu råder finner utskottet otillfredsställande.

Uppenbart är att det finns ett starkt och legitimt behov av en förhandlingsrätt

för pensionärerna, antingen genom de fackliga organisationer som nu förhandlar

på arbetsmarknaden eller genom pensionärernas egna organisationer. Den

kompetensfördelningsfråga som härvid uppstår bör tas upp i samband med den utredning

som utskottet förordar. Visserligen kommer behovet av sådan förhandlingsrätt

att minska allteftersom ATP-systemet utbygges, men behovet av särskilda förhandlingar

torde ändå aldrig helt upphöra. Det dröjer dessutom länge innan ATPsystemet

är så utbyggt att behovet av särskilda förhandlingar för pensionärer väsentligt

reducerats.

Utskottet vill härjämte erinra om att flertalet remissinstanser ställt sig positiva till

eller icke haft något att erinra mot den föreslagna utredningen. Landsorganisationen

uttalar att LO, som vid remissbehandlingen av de år 1945 och 1953 i denna fråga

väckta motionerna ställde sig positiv till frågan, för sin del kan biträda det i de nu

aktuella motionerna framställda yrkandet. Tjänstemännens centralorganisation vill

tillstyrka att utredning kommer till stånd rörande arbetstagarorganisations förhandlingsrätt

för medlemmar som gått i pension. Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet

och Svenska landstingsförbundet anser att det skulle vara av intresse

att få olika avtalsrättsliga frågor i detta sammanhang belysta, varför styrelserna för

dessa förbund icke har något att erinra mot att den av motionärerna begärda utredningen

kommer till stånd. Socialstyrelsen finner det påkallat att frågan utreds.

Utskottet vill slutligen erinra om att riksdagen vid ett flertal tidigare tillfällen

begärt en utredning av samma karaktär som den i motionerna begärda, utan att

denna kommit till stånd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

Vid behandling av utskottets utlåtande i kamrarna framställdes yrkande att riksdagen

i anledning av motionerna skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en

något mer begränsad förhandlingsrätt för pensionärer än som innefattades i reservationen,

nämligen ”förhandlingsrätt för arbetstagarorganisation beträffande medlemmar

som gått i pension”.

Första kammaren biföll med 64 röster mot 62 vad utskottet hemställt, medan

andra kammaren med 129 röster mot 79 beslöt bifalla det under kammarbehandlingen

framställda yrkandet. I memorial nr 78 anmälde andra lagutskottet att man

vid prövning av frågan om sammanjämkning av kamrarnas beslut funnit skiljaktigheten

i besluten vara sådan att sammanjämkning dem emellan inte var möjlig.

Utskottet

Med förhandlingsrätt förstås enligt 1936 års lag i ämnet rätt att påkalla förhandling

rörande anställningsvillkoren och förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och

arbetstagare. Sådan rätt tillkommer å ena sidan arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare,

i vilken han är medlem, och å andra sidan förening av arbetstagare. Förhandlingsrätt

för den ena parten medför förhandlingsplikt för motparten. Det åligger

denne att inställa sig vid förhandlingssammanträde och vid behov lägga fram förslag

till lösning av de problem förhandlingen gäller.

Frågan i vilken omfattning förhandlingsrätt föreligger angående pensionsvillkor

är inte på ett klart sätt löst. Det torde numera vara ostridigt att en arbetstagarorganisation

har förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för sådana medlemmar som

alltjämt är i arbetsgivarens tjänst. Däremot är det tveksamt om organisationen har

förhandlingsrätt beträffande medlemmar som redan lämnat sin anställning med pension.

Under hänvisning till denna oklarhet hemställes i förevarande motioner om utredning

och förslag rörande förhandlingsrätt för arbetstagarorganisation i fråga om

medlem som gått i pension.

Riksdagen har sedan år 1945 vid upprepade tillfällen understrukit betydelsen av

att frågan om förhandlingsrätt angående pensionsvillkor för redan pensionerade arbetstagare

blir föremål för utredning. Bakom dessa uttalanden har legat den uppfattningen

att arbetstagarorganisationerna i många fall får anses ha ett berättigat intresse

av förhandlingar med arbetsgivarparten om t. ex. dyrtidskompensation, omreglering

av pensionsvillkoren eller tolkning av gällande pensionsbestämmelser. Även

om arbetsgivarsidan ofta går med på att förhandla om dylika frågor, ger en i lag

reglerad förhandlingsrätt pensionerade föreningsmedlemmar en betydligt starkare

förhandlingsposition.

Riksdagens framställningar i frågan har inte lett till några resultat. Oklarheten

beträffande förhandlingsrättens omfattning uppfattas emellertid alltjämt på många

håll inom arbetsmarknaden som otillfredsställande. Landsorganisationen och Tjänstemännens

centralorganisation har i anledning därav i yttranden över motioner om

pensionärernas förhandlingsrätt vid förra årets riksdag tillstyrkt utredning av frågan.

Samma inställning har redovisats av socialstyrelsen och de tre kommunförbunden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967

Mot en utredning av frågan har anförts att tillkomsten av tilläggspensioneringen

gjort behovet av praktiska lagstiftningsåtgärder mindre. Man har pekat på att tilläggspension

genom sin anknytning till basbeloppet är värdebeständig och att den,

när systemet efter hand utbyggs, kommer att jämte folkpension utgöra den dominerande

inkomstdelen för flertalet pensionärer. Visst fog får denna invändning anses

ha. Å andra sidan kompletteras de allmänna pensionerna för en mängd arbetstagare

med pensioner som utbetalas genom arbetsgivarnas försorg. Ett behov av särskilda

förhandlingar beträffande dessa pensioner kommer, såsom utskottet bedömer saken i

dagens läge, att vara påtagligt lång tid framöver.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda att övervägande skäl talar för att frågan

om förhandlingsrätt beträffande pensionerade arbetstagare närmare klarlägges.

En utvidgning av den lagstadgade förhandlingsrätten till pensionärernas förhållanden

kan såsom påpekats vid tidigare riksdagsbehandlingar återverka på andra delar

av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Spörsmål angående föreningsrätten och kollektivavtalsbegreppet

kan t. ex. komma in i bilden. Ett klarläggande av pensionärernas

förhandlingsrätt kräver därför en grundlig utredning av frågan. Enligt utskottets

mening bör en sådan utredning komma till stånd. Utredningen bör, såsom motionärerna

föreslagit, begränsas till förhandlingsrätt för sådana pensionärer som har

medlemskap i en arbetstagarförening.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:68 och

II :93, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

rörande förhandlingsrätt för arbetstagarorganisation beträffande

medlemmar som gått i pension.

Stockholm den 14 mars 1967

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Hiibinette, fru Hamrin-Thorell,

herrar Edström, Dahlberg, Högström och fru Elvy Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru Ekendahl,

herr Gustavsson i Alvesta, fröken VVetterström, herrar Bengtsson i Varberg*, Fredriksson

och Göransson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1920 a1 i texten