Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan, om i vad mån ersättning för bilresor mellan bostad och arbetsplats skall kunna utgå i sådana fall då sjukskrivning härigenom skulle kunna undvikas, måtte överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning för att övervägas i samband med utredningens översyn av sjukförsäkringens reseersättningsbestämmelser».

1967-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:24, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan, om i vad mån ersättning för bilresor mellan bostad och arbetsplats skall kunna utgå i sådana fall då sjukskrivning härigenom skulle kunna undvikas, måtte överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning för att övervägas i samband med utredningens översyn av sjukförsäkringens reseersättningsbestämmelser».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24- år 1967

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den

allmänna försäkringen för resekostnader vid sjukdom.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:446 av fröken Stenberg och II: 567 av herr

Nordstrandh,

2) de likalydande motionerna 1:449 av herr Wikberg m. fl. och 11:564

av herr Larsson i Norderön m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:619 av herr Dahlberg m. fl. och 11:558

av herr Fagerlund m. fl.

I motionerna I: 446 och II: 567 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan, om i vad mån ersättning för bilresor

mellan bostad och arbetsplats skall kunna utgå i sådana fall då sjukskrivning

härigenom skulle kunna undvikas, måtte överlämnas till 1961 års

sjukförsäkringsutredning för att övervägas i samband med utredningens

översyn av sjukförsäkringens reseersättningsbestämmelser».

I motionerna I: U9 och II: 564 samt 1: 619 och II: 558 anföres, att bestämmelserna

i lagen om allmän försäkring och därtill anslutande författningar

medför att vid långa reseavstånd ersättningen för resekostnader blir avsevärt

mindre förmånlig för den försäkrade då läkaren besöker den sjuke än då

den senare uppsöker läkaren.

I motionerna I: 449 och II: 564 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att 1961 års sjukförsäkringsutredning

ges i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om den försäkrades kostnader

för läkares resa vid sjukbesök i enlighet med vad i motionen anförts».

I motionerna 1:619 och 11:558 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa att en översyn verkställes syftande till likformiga

bestämmelser i fråga om resor i samband med läkarvård.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 446, I: 449 och II: 558.

Gällande bestämmelser m. m.

Huvudreglerna om sjukvårdsersättning finns i 2 kap. lagen om allmän

försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för utgifter

för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband

därmed företagna resor.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Ersättning för läkares sjukresa

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock

högst med tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj :t fastställd

taxa. I utgifter för läkarvård inräknas kostnader för läkares resa och för

läkarintyg, som erfordras för utfående av sjukpenning. Med läkarvård

avses i detta sammanhang inte vård, som lämnas försäkrad vilken åtnjuter

sjukhusvård.

Kungl. Maj :t har den 28 maj 1959 fastställt taxa för beräkning av ersättning

för läkarvård och tandläkarvård enligt lagen om allmän försäkring

(SFS 1959:245, omtryckt 1962:515, ändrad 1964:833).

Läkarvårdstaxan — eller återbåringstaxan — är en s. k. ersättningstaxa,

d. v. s. den är inte bindande för läkares arvodesberäkning utan anger endast

det högsta belopp på vilket sjukförsäkringsersättningen beräknas. Ä

andra sidan finns läkare som är taxebundna i sin arvodessättning. De i

landstingskommunal tjänst anställda provinsialläkarna och läkarna vid

landstingssjukhusens mottagningar för öppen vård är på grund av avtal

mellan Svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund skyldiga att

hålla sina arvoden inom gränser som i stort sett överensstämmer med läkarvårdstaxa^.

Läkarna vid storstädernas sjukhuspolikliniker är också avtalsmässigt

bundna beträffande storleken av de arvoden som de får betinga

sig av patienterna. Privatläkarna och i stor utsträckning även stadsdistriktsläkarna

är däremot fria i sin prissättnng gentemot allmänheten.

Enligt läkarvårdstaxan är taxebeloppen i allmänhet högre för stockholmsområdet

än för riket i övrigt. Vidare gäller en taxa för läkarvård å

läkarens mottagning (2 §) och en taxa för läkarvård vid sjukbesök (4 §).

De båda taxorna är inte direkt jämförbara. Läkarvård vid sjukhuset ersätts

dock genomgående med något högre belopp än sådan vård å läkarens

mottagning. Beträffande läkarvård vid sjukbesök å ort utanför Stockholm

gäller enligt läkarvårdstaxan i huvudsak följande. Grundarvodet uppgår

till 16 kronor. Vid viss mera krävande undersökning och behandling får

beräknas ett tilläggsarvode på 5 kronor. Om avståndet från läkarens bostad

eller annat ställe, där han uppehåller sig, till den sjuke är mer än fem

kilometer, får för varje påbörjad ytterligare sträcka av fem kilometer av

våglängden till den sjuke arvodet höjas med tre kronor. Om läkaren använder

annat färdmedel än bil får han alternativt beräkna det ytterligare

arvodet efter den tid som åtgått för färden eller del därav på så sätt att för

tid utöver en timme beräknas ytterligare arvode för varje påbörjad halvtimme

med sex kronor. Väntetid inräknas i allmänhet, dock ej tid som åtgår

för övernattning. Vid beräkning av här åsyftade tilläggsarvoden får avståndet

till den anlitade läkarens bostad inte beräknas med mer än en mil

överstiga avståndet från den sjuke till vederbörande tjänsteläkares bostad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Hänsyn får inte heller tas till utgifter för läkarens tidsspillan vid återfärd.

Ersättning för läkarens resa beräknas — såväl i stockholmsområdet som

i riket i övrigt — enligt för provinsialläkare i statens tjänst gällande grunder.

Ej heller vid denna beräkning får avståndet från den sjuke till den anlitade

läkarens bostad inte beräknas med mer än en mil överstiga avståndet

från den sjuke till vederbörande tjänsteläkares bostad.

Nyss angivna grunder finns bl. a. i Provinsialläkartaxan (SFS 1963:160

och 1964:844). Resekostnadsersättning utgår enligt denna taxa enligt i

allmänna resereglementet eller eljest stadgade grunder. Från riksförsäkringsverket

har upplysts, att vid tillämpning av läkarvårdstaxan läkare

regelmässigt anses berättigade att anlita taxi vid sjukbesök. Därest läkare

vid sjukbesök använder egen bil gäller inte de allmänna bestämmelserna i

2—6 §§ kungörelsen den 12 december 1952 ang. resekostnadsersättning

vid tjänsteresa med egen bil m. m., vilken kungörelse ansluter till allmänna

resereglementet. I stället gäller (enligt skrivelse från civildepartementet till

medicinalstyrelsen den 4 juni 1954) att resekostnadsersättning utgår med

30 öre per km om bilens tjänstevikt understiger 1 100 kg och eljest med

40 öre per km.

Ersättning för försäkrads resa till läkare

Enligt 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring äger försäkrad, som åtnjutit

läkarvård eller sjukhusvård, rätt även till ersättning för resor i samband

med vården. Detsamma gäller försäkrad, som vid sjukdom erhållit viss tandläkarvård

vid centralpoliklinik, tandläkarhögskola och allmänt sjukhus.

Däremot utgår icke ersättning vid mödratandvård. Reseersättning utgår ej,

där med hänsyn till resans längd samt den sjukes tillstånd skäligen kunnat

fordras att han gått eller färdats på annat sätt som icke krävt särskild

kostnad.

De närmare bestämmelserna rörande reseersättningar meddelas i förordningen

den 25 maj 1962 (nr 385) angående ersättning för sjukresor enligt

lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) samt i kungörelsen

samma dag (nr 386) med tillämpningsföreskrifter till sjukreseförordningen.

Nu angivna författningsbestämmelser kompletteras av föreskrifter, som utfärdats

av riksförsäkringsverket. För rätt till reseersättning fordras att resan

gjorts i samband med sådan vård, som är ersättningsbar enligt lagen. Försäkrads

resa för läkarbesök i syfte att få friskintyg ersättes inte och inte

heller resa för vård på sjukvårdsinrättning, som ej är sjukhus i lagens mening.

Den omständigheten att eljest ersättningsbar vård lämnas kostnadsfritt

utesluter emellertid inte från rätten till ersättning.

Huvudbestämmelserna om kostnadsersättning för resor till och från läkare

finns i 2 § sjukreseförordningen. Reseersättning tillkommer den som

åtnjutit läkarvård vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan

vård. Ersättning utgår endast i den mån resekostnaden överstiger ett ka
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

rensbelopp av i regel fyra kronor. Rätten till ersättning är därjämte maximerad

på så sätt att högre belopp icke får utges än som skulle ha utgått

vid besök hos den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt den

försäkrade vistas. Vidare föreskrives undantag från densamma därigenom

att ersättning i vissa fall får utgivas med belopp, som skulle ha utgått, om

läkarvården sökts vid närmaste allmänna sjukhus, där vården kunnat meddelas.

Denna högre ersättning utgår dock endast under vissa förutsättningar,

nämligen då den försäkrade erhållit hänvisning av läkare till sjukvårdsinrättning,

då den försäkrade på grund av olycksfall sökt läkarvård

vid allmänt sjukhus och trängande behov av sådan vård förelegat samt

då den försäkrade varit i trängande behov av läkarvård men vederbörande

provinsialläkare eller stadsläkare icke kunnat anträffas. Nu återgivna undantagsregler

gäller icke i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. I

dessa städer är karensbeloppet fem kronor (3 § tillämpningsföreskrifterna).

Ersättning för försäkrads resekostnad får beräknas högst efter det billigaste

vanligen förekommande färdsätt, som med hänsyn till den sjukes

tillstånd kunnat användas. Såsom sådant färdsätt anses det som medför den

lägsta sammanlagda utgiften. Försäkrads resekostnad skall beräknas vid

resa med fortskaffningsmedel, som går i allmän trafik, enligt därför gällande

taxa. Vid resa med egen bil, som ej går i allmän trafik, beräknas kostnaden

till 25 öre per kilometer.

1961 års sjukförsäkringsutredning

Utredningen skall enligt direktiven (se riksdagsberättelsen 1963 s. 128)

behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens område. Den har till

uppgift att söka nå fram till ytterligare förbättringar i den enskildes skydd

i den utsträckning så bc-finnes möjligt. Bland de frågor som utredningen

bör upptaga framhålles spörsmålet om ersättning från sjukförsäkringen för

annan sjukvård än läkarvård och sjukhusvård. Härmed avses s. k. merprestationer,

d. v. s. sjukgymnastik och viss annan behandling samt konvalescentvård.

Utredningen skall även pröva i vilken utsträckning reseersättning

bör utgå i samband med sådana åtgärder.

I direktiven anförs vidare bl. a. att det bör stå utredningen fritt att utöver

särskilt angivna frågor upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under

översynen och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.

Utredningen för översyn av sjukförsäkringens återbäringstaxa

I direktiven till utredningen, som tillkallades i början av år 1965, anföres

(se riksdagsberättelsen 1966 s. 148) att återbäringen från den allmänna

sjukförsäkringen på de ersättningar som de försäkrade erlagt till läkarna

sjunkit, relativt sett, under den tid som den nuvarande läkarvårdstaxan

varit i kraft. Vidare anföres bl. a. att en förutsättningslös utredning av taxan

bör komma till stånd och att därvid även behovet av ändringar av själva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

5

konstruktionen av taxan bör undersökas. Syftet med den allmänna försäkringens

förmåner i form av ersättning för läkarvård är att den försäkrade

i normala fall skall kunna få återbäring med 3/4 av vad han faktiskt betalat

till läkaren. De taxebelopp — anföres vidare i direktiven — som fastställts

för olika slag av undersökningar och behandlingar, bör med hänsyn härtill

täcka omkostnaderna för läkaren och bereda honom skälig ersättning för

hans arbete. Vid de analyser som blir erforderliga för att undersöka olika

konstruktionsalternativ, torde det — anföres det — bli nödvändigt att ägna

omkostnadsfrågorna särskild uppmärksamhet. Utredningen är oförhindrad

att vid utarbetandet av en ny läkarvårdstaxa ta upp även andra frågor än

dem som särskilt nämnts i direktiven, men själva grunderna för den allmänna

försäkringens förmåner bör inte omprövas av utredningen.

Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under 1967.

Motionerna

Motionerna I: 4-16 och II: 567

Såsom grund för sin hemställan anför motionärerna i huvudsak följande.

Enligt lagen om allmän försäkring kan ersättning beviljas för färd i taxi

vid besök hos läkare, för så vitt läkare intygar att behov av detta färdmedel

föreligger. En allmän princip måste vara att sjukskrivning icke skall behöva

tillgripas annat än då den är nödvändig. Detta är av betydelse både för att

ta vara på arbetskraftstillgången och, med de höga sjukersättningsbelopp

som numera föreligger (högst 52 kr. per dag), även ur besparingssynpunkt.

Inom tjänstemannayrkena torde det förekomma fall — särskilt gällande

skador å de nedre extremiteterna — där svårigheten att förflytta sig från

bostaden till arbetsplatsen kan vara motiv för sjukskrivning. Om ersättning

för resa med bil till och från arbetsplatsen kunde erhållas, är det möjligt

att ifrågavarande tjänsteman inte skulle behöva lämna sitt arbete.

Motionerna I: 449 och II: 564

Motionärerna lämnar inledningsvis en redogörelse för det väsentliga innehållet

i ovan återgivna regler om ersättning för läkares sjukresa (3/4 av kostnaden)

och för den försäkrades resa till läkare (full ersättning utöver karensbeloppet)

samt anför vidare följande.

Av vad som ovan angivits framgår att försäkrad, som befinner sig i sådant

tillstånd att han kan besöka läkaren på dennes mottagning, icke har

större kostnad för resan än 4 kr., då kostnad därutöver ersättes av den allmänna

försäkringskassan, under det att försäkrad, som befinner sig i sådant

tillstånd att han icke kan besöka läkaren på dennes mottagning utan

läkaren måste göra sjukbesök i den försäkrades bostad, själv får erlägga

V4 av läkarens resekostnader.

På grund av den läkarbrist som förekommer i åtskilliga delar av landet

och framför allt i Norrland samt på grund av de stora jourområden, som

med anledning härav måste inrättas, har försäkrad vid läkarbesök i hemmet

många gånger onormalt höga utgifter för att åtnjuta läkarvård.

Enligt vår mening bör fördenskull ovannämnda bestämmelser ändras på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

så sätt, att den försäkrades kostnader för läkarens resa vid sjukbesök begränsas

till 4 kr., d. v. s. till samma belopp som den försäkrade skulle ha

fått erlägga, om han besökt läkaren på dennes mottagning.

Motionerna 1: 619 och II: 558

I dessa motioner anförs väsentligen samma synpunkter som i motionerna

I: 449 och II: 564. Motionärerna framhåller bl. a. följande.

Under de senaste åren har en förändring i fråga om tjänsteläkarnas

jourtjänst över helgdagar börjat tillämpas inom ett flertal landstingsområden.

Denna förändring innebär att den tjänstgörande läkaren över en

helg har mer än ett provinsialläkardistrikt som sitt verksamhetsområde.

För den försäkrade innebär detta att resekostnaderna ökar vid behov av

läkarvård under helgdagar. På grund av distriktens utformning måste ofta

taxibil anlitas vid resor till och från läkare, och även läkaren använder

ofta taxi vid sina sjukresor.

Utskottet

De motioner som behandlas i detta utlåtande avser frågor om ersättning

från den allmänna försäkringen för resekostnader som uppstår vid sjukdom.

Då en försäkrad uppsöker en läkare för vård utgår ersättning för resan

till och från läkaren. Den försäkrade får i princip full ersättning för den del

av resekostnaden som överstiger ett karensbelopp om i regel fyra kronor.

För den läkarvård, som en försäkrad åtnjuter, utgår ersättning från försäkringskassan

med tre fjärdedelar av utgifterna maximerade enligt den

s. k. läkarvårdstaxan. Då läkare gör en sjukresa inräknas resekostnaden i

kostnaden för vården. Den försäkrade får således ersättning för tre fjärdedelar

av läkarens resekostnad.

I motionsparen I: 449 och II: 564 samt I: 619 och II: 558 anföres att ovan

återgivna bestämmelser medför att den försäkrade vid långa avstånd till

läkare belastas med betydligt större kostnader då läkaren gör hembesök

än då den försäkrade har möjlighet att besöka läkaren. Med hänsyn till de

stora områden som läkarna numera ofta har att svara för vid jourtjänst,

framför allt i Norrland, drabbas enligt motionärerna de försäkrade många

gånger av onormalt höga utgifter, då läkarvård erfordras i hemmet. I motionerna

1:449 och 11:564 hemställes, att 1961 års sjukförsäkringsutredning

skall ges i uppdrag att skyndsamt utreda frågan. I motionsparet I: 619

och II: 558 framställes yrkanden av samma innebörd.

I motionerna 1:446 och 11:567 anföres i huvudsak följande. En allmän

princip måste vara att sjukskrivning inte skall tillgripas annat än då den

är nödvändig. Principen är av betydelse med hänsyn såväl till intresset att

ta till vara arbetskraften som till att sparsamhet med sjukförsäkringens

medel bör iakttagas. Inom tjänstemannayrkena torde det förekomma fall —

särskilt vid skador å de nedre extremiteterna — där svårigheten att förflytta

sig från bostaden till arbetsplatsen kan vara motiv för sjukskrivning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Om ersättning för resa med bil till och från arbetsplatsen kunde erhållas, är

det möjligt att ifrågavarande tjänsteman inte skulle behöva lämna sitt arbete.

Motionärerna yrkar att frågan om ersättning från sjukförsäkringen

för bilresor i dylika fall skall överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning.

Sjukförsäkringsutredningen skall behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens

område. Såvitt avser de s. k. merprestationerna — såsom

sjukgymnastik — har i direktiven särskilt anmärkts, att utredningen

skall pröva i vilken utsträckning reseersättning bör utgå. Under utredningsarbetet

har aktualiserats ytterligare reseersättningsfrågor, bl. a. genom att

till utredningen överlämnats motioner. Med hänsyn härtill synes det befogat,

att även förevarande motioner överlämnas till utredningen.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

I: 446 och II: 567, I: 449 och II: 564 samt I: 619 och II: 558,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna

överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning; samt

2) att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1967

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Hubinette,

fru Hamrin-Thorell, herrar Edström, Dahlberg, Högström och fru Elvy

Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru

Ekendahl, herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg*, Fredriksson,

Ringaby och Göransson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 67

714633

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:125 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning från den allmänna försäkringen för resekostnader vid sjukdom. a1 i texten