Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan, om i vad mån ersättning för bilresor mellan bostad och arbetsplats skall kunna utgå i sådana fall då sjukskrivning härigenom skulle kunna undvikas, måtte överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning för att övervägas i samband med utredningens översyn av sjukförsäkringens reseersättningsbestämmelser».
1967-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:24, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan, om i vad mån ersättning för bilresor mellan bostad och arbetsplats skall kunna utgå i sådana fall då sjukskrivning härigenom skulle kunna undvikas, måtte överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning för att övervägas i samband med utredningens översyn av sjukförsäkringens reseersättningsbestämmelser».
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 24- år 1967
1
Nr 24
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den
allmänna försäkringen för resekostnader vid sjukdom.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:446 av fröken Stenberg och II: 567 av herr
Nordstrandh,
2) de likalydande motionerna 1:449 av herr Wikberg m. fl. och 11:564
av herr Larsson i Norderön m. fl.,
3) de likalydande motionerna 1:619 av herr Dahlberg m. fl. och 11:558
av herr Fagerlund m. fl.
I motionerna I: 446 och II: 567 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan, om i vad mån ersättning för bilresor
mellan bostad och arbetsplats skall kunna utgå i sådana fall då sjukskrivning
härigenom skulle kunna undvikas, måtte överlämnas till 1961 års
sjukförsäkringsutredning för att övervägas i samband med utredningens
översyn av sjukförsäkringens reseersättningsbestämmelser».
I motionerna I: U9 och II: 564 samt 1: 619 och II: 558 anföres, att bestämmelserna
i lagen om allmän försäkring och därtill anslutande författningar
medför att vid långa reseavstånd ersättningen för resekostnader blir avsevärt
mindre förmånlig för den försäkrade då läkaren besöker den sjuke än då
den senare uppsöker läkaren.
I motionerna I: 449 och II: 564 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att 1961 års sjukförsäkringsutredning
ges i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om den försäkrades kostnader
för läkares resa vid sjukbesök i enlighet med vad i motionen anförts».
I motionerna 1:619 och 11:558 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa att en översyn verkställes syftande till likformiga
bestämmelser i fråga om resor i samband med läkarvård.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 446, I: 449 och II: 558.
Gällande bestämmelser m. m.
Huvudreglerna om sjukvårdsersättning finns i 2 kap. lagen om allmän
försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för utgifter
för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 24
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967
Ersättning för läkares sjukresa
Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares
utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock
högst med tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj :t fastställd
taxa. I utgifter för läkarvård inräknas kostnader för läkares resa och för
läkarintyg, som erfordras för utfående av sjukpenning. Med läkarvård
avses i detta sammanhang inte vård, som lämnas försäkrad vilken åtnjuter
sjukhusvård.
Kungl. Maj :t har den 28 maj 1959 fastställt taxa för beräkning av ersättning
för läkarvård och tandläkarvård enligt lagen om allmän försäkring
(SFS 1959:245, omtryckt 1962:515, ändrad 1964:833).
Läkarvårdstaxan — eller återbåringstaxan — är en s. k. ersättningstaxa,
d. v. s. den är inte bindande för läkares arvodesberäkning utan anger endast
det högsta belopp på vilket sjukförsäkringsersättningen beräknas. Ä
andra sidan finns läkare som är taxebundna i sin arvodessättning. De i
landstingskommunal tjänst anställda provinsialläkarna och läkarna vid
landstingssjukhusens mottagningar för öppen vård är på grund av avtal
mellan Svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund skyldiga att
hålla sina arvoden inom gränser som i stort sett överensstämmer med läkarvårdstaxa^.
Läkarna vid storstädernas sjukhuspolikliniker är också avtalsmässigt
bundna beträffande storleken av de arvoden som de får betinga
sig av patienterna. Privatläkarna och i stor utsträckning även stadsdistriktsläkarna
är däremot fria i sin prissättnng gentemot allmänheten.
Enligt läkarvårdstaxan är taxebeloppen i allmänhet högre för stockholmsområdet
än för riket i övrigt. Vidare gäller en taxa för läkarvård å
läkarens mottagning (2 §) och en taxa för läkarvård vid sjukbesök (4 §).
De båda taxorna är inte direkt jämförbara. Läkarvård vid sjukhuset ersätts
dock genomgående med något högre belopp än sådan vård å läkarens
mottagning. Beträffande läkarvård vid sjukbesök å ort utanför Stockholm
gäller enligt läkarvårdstaxan i huvudsak följande. Grundarvodet uppgår
till 16 kronor. Vid viss mera krävande undersökning och behandling får
beräknas ett tilläggsarvode på 5 kronor. Om avståndet från läkarens bostad
eller annat ställe, där han uppehåller sig, till den sjuke är mer än fem
kilometer, får för varje påbörjad ytterligare sträcka av fem kilometer av
våglängden till den sjuke arvodet höjas med tre kronor. Om läkaren använder
annat färdmedel än bil får han alternativt beräkna det ytterligare
arvodet efter den tid som åtgått för färden eller del därav på så sätt att för
tid utöver en timme beräknas ytterligare arvode för varje påbörjad halvtimme
med sex kronor. Väntetid inräknas i allmänhet, dock ej tid som åtgår
för övernattning. Vid beräkning av här åsyftade tilläggsarvoden får avståndet
till den anlitade läkarens bostad inte beräknas med mer än en mil
överstiga avståndet från den sjuke till vederbörande tjänsteläkares bostad.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967
Hänsyn får inte heller tas till utgifter för läkarens tidsspillan vid återfärd.
Ersättning för läkarens resa beräknas — såväl i stockholmsområdet som
i riket i övrigt — enligt för provinsialläkare i statens tjänst gällande grunder.
Ej heller vid denna beräkning får avståndet från den sjuke till den anlitade
läkarens bostad inte beräknas med mer än en mil överstiga avståndet
från den sjuke till vederbörande tjänsteläkares bostad.
Nyss angivna grunder finns bl. a. i Provinsialläkartaxan (SFS 1963:160
och 1964:844). Resekostnadsersättning utgår enligt denna taxa enligt i
allmänna resereglementet eller eljest stadgade grunder. Från riksförsäkringsverket
har upplysts, att vid tillämpning av läkarvårdstaxan läkare
regelmässigt anses berättigade att anlita taxi vid sjukbesök. Därest läkare
vid sjukbesök använder egen bil gäller inte de allmänna bestämmelserna i
2—6 §§ kungörelsen den 12 december 1952 ang. resekostnadsersättning
vid tjänsteresa med egen bil m. m., vilken kungörelse ansluter till allmänna
resereglementet. I stället gäller (enligt skrivelse från civildepartementet till
medicinalstyrelsen den 4 juni 1954) att resekostnadsersättning utgår med
30 öre per km om bilens tjänstevikt understiger 1 100 kg och eljest med
40 öre per km.
Ersättning för försäkrads resa till läkare
Enligt 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring äger försäkrad, som åtnjutit
läkarvård eller sjukhusvård, rätt även till ersättning för resor i samband
med vården. Detsamma gäller försäkrad, som vid sjukdom erhållit viss tandläkarvård
vid centralpoliklinik, tandläkarhögskola och allmänt sjukhus.
Däremot utgår icke ersättning vid mödratandvård. Reseersättning utgår ej,
där med hänsyn till resans längd samt den sjukes tillstånd skäligen kunnat
fordras att han gått eller färdats på annat sätt som icke krävt särskild
kostnad.
De närmare bestämmelserna rörande reseersättningar meddelas i förordningen
den 25 maj 1962 (nr 385) angående ersättning för sjukresor enligt
lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) samt i kungörelsen
samma dag (nr 386) med tillämpningsföreskrifter till sjukreseförordningen.
Nu angivna författningsbestämmelser kompletteras av föreskrifter, som utfärdats
av riksförsäkringsverket. För rätt till reseersättning fordras att resan
gjorts i samband med sådan vård, som är ersättningsbar enligt lagen. Försäkrads
resa för läkarbesök i syfte att få friskintyg ersättes inte och inte
heller resa för vård på sjukvårdsinrättning, som ej är sjukhus i lagens mening.
Den omständigheten att eljest ersättningsbar vård lämnas kostnadsfritt
utesluter emellertid inte från rätten till ersättning.
Huvudbestämmelserna om kostnadsersättning för resor till och från läkare
finns i 2 § sjukreseförordningen. Reseersättning tillkommer den som
åtnjutit läkarvård vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan
vård. Ersättning utgår endast i den mån resekostnaden överstiger ett ka
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967
rensbelopp av i regel fyra kronor. Rätten till ersättning är därjämte maximerad
på så sätt att högre belopp icke får utges än som skulle ha utgått
vid besök hos den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt den
försäkrade vistas. Vidare föreskrives undantag från densamma därigenom
att ersättning i vissa fall får utgivas med belopp, som skulle ha utgått, om
läkarvården sökts vid närmaste allmänna sjukhus, där vården kunnat meddelas.
Denna högre ersättning utgår dock endast under vissa förutsättningar,
nämligen då den försäkrade erhållit hänvisning av läkare till sjukvårdsinrättning,
då den försäkrade på grund av olycksfall sökt läkarvård
vid allmänt sjukhus och trängande behov av sådan vård förelegat samt
då den försäkrade varit i trängande behov av läkarvård men vederbörande
provinsialläkare eller stadsläkare icke kunnat anträffas. Nu återgivna undantagsregler
gäller icke i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. I
dessa städer är karensbeloppet fem kronor (3 § tillämpningsföreskrifterna).
Ersättning för försäkrads resekostnad får beräknas högst efter det billigaste
vanligen förekommande färdsätt, som med hänsyn till den sjukes
tillstånd kunnat användas. Såsom sådant färdsätt anses det som medför den
lägsta sammanlagda utgiften. Försäkrads resekostnad skall beräknas vid
resa med fortskaffningsmedel, som går i allmän trafik, enligt därför gällande
taxa. Vid resa med egen bil, som ej går i allmän trafik, beräknas kostnaden
till 25 öre per kilometer.
1961 års sjukförsäkringsutredning
Utredningen skall enligt direktiven (se riksdagsberättelsen 1963 s. 128)
behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens område. Den har till
uppgift att söka nå fram till ytterligare förbättringar i den enskildes skydd
i den utsträckning så bc-finnes möjligt. Bland de frågor som utredningen
bör upptaga framhålles spörsmålet om ersättning från sjukförsäkringen för
annan sjukvård än läkarvård och sjukhusvård. Härmed avses s. k. merprestationer,
d. v. s. sjukgymnastik och viss annan behandling samt konvalescentvård.
Utredningen skall även pröva i vilken utsträckning reseersättning
bör utgå i samband med sådana åtgärder.
I direktiven anförs vidare bl. a. att det bör stå utredningen fritt att utöver
särskilt angivna frågor upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under
översynen och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.
Utredningen för översyn av sjukförsäkringens återbäringstaxa
I direktiven till utredningen, som tillkallades i början av år 1965, anföres
(se riksdagsberättelsen 1966 s. 148) att återbäringen från den allmänna
sjukförsäkringen på de ersättningar som de försäkrade erlagt till läkarna
sjunkit, relativt sett, under den tid som den nuvarande läkarvårdstaxan
varit i kraft. Vidare anföres bl. a. att en förutsättningslös utredning av taxan
bör komma till stånd och att därvid även behovet av ändringar av själva
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967
5
konstruktionen av taxan bör undersökas. Syftet med den allmänna försäkringens
förmåner i form av ersättning för läkarvård är att den försäkrade
i normala fall skall kunna få återbäring med 3/4 av vad han faktiskt betalat
till läkaren. De taxebelopp — anföres vidare i direktiven — som fastställts
för olika slag av undersökningar och behandlingar, bör med hänsyn härtill
täcka omkostnaderna för läkaren och bereda honom skälig ersättning för
hans arbete. Vid de analyser som blir erforderliga för att undersöka olika
konstruktionsalternativ, torde det — anföres det — bli nödvändigt att ägna
omkostnadsfrågorna särskild uppmärksamhet. Utredningen är oförhindrad
att vid utarbetandet av en ny läkarvårdstaxa ta upp även andra frågor än
dem som särskilt nämnts i direktiven, men själva grunderna för den allmänna
försäkringens förmåner bör inte omprövas av utredningen.
Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under 1967.
Motionerna
Motionerna I: 4-16 och II: 567
Såsom grund för sin hemställan anför motionärerna i huvudsak följande.
Enligt lagen om allmän försäkring kan ersättning beviljas för färd i taxi
vid besök hos läkare, för så vitt läkare intygar att behov av detta färdmedel
föreligger. En allmän princip måste vara att sjukskrivning icke skall behöva
tillgripas annat än då den är nödvändig. Detta är av betydelse både för att
ta vara på arbetskraftstillgången och, med de höga sjukersättningsbelopp
som numera föreligger (högst 52 kr. per dag), även ur besparingssynpunkt.
Inom tjänstemannayrkena torde det förekomma fall — särskilt gällande
skador å de nedre extremiteterna — där svårigheten att förflytta sig från
bostaden till arbetsplatsen kan vara motiv för sjukskrivning. Om ersättning
för resa med bil till och från arbetsplatsen kunde erhållas, är det möjligt
att ifrågavarande tjänsteman inte skulle behöva lämna sitt arbete.
Motionerna I: 449 och II: 564
Motionärerna lämnar inledningsvis en redogörelse för det väsentliga innehållet
i ovan återgivna regler om ersättning för läkares sjukresa (3/4 av kostnaden)
och för den försäkrades resa till läkare (full ersättning utöver karensbeloppet)
samt anför vidare följande.
Av vad som ovan angivits framgår att försäkrad, som befinner sig i sådant
tillstånd att han kan besöka läkaren på dennes mottagning, icke har
större kostnad för resan än 4 kr., då kostnad därutöver ersättes av den allmänna
försäkringskassan, under det att försäkrad, som befinner sig i sådant
tillstånd att han icke kan besöka läkaren på dennes mottagning utan
läkaren måste göra sjukbesök i den försäkrades bostad, själv får erlägga
V4 av läkarens resekostnader.
På grund av den läkarbrist som förekommer i åtskilliga delar av landet
och framför allt i Norrland samt på grund av de stora jourområden, som
med anledning härav måste inrättas, har försäkrad vid läkarbesök i hemmet
många gånger onormalt höga utgifter för att åtnjuta läkarvård.
Enligt vår mening bör fördenskull ovannämnda bestämmelser ändras på
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967
så sätt, att den försäkrades kostnader för läkarens resa vid sjukbesök begränsas
till 4 kr., d. v. s. till samma belopp som den försäkrade skulle ha
fått erlägga, om han besökt läkaren på dennes mottagning.
Motionerna 1: 619 och II: 558
I dessa motioner anförs väsentligen samma synpunkter som i motionerna
I: 449 och II: 564. Motionärerna framhåller bl. a. följande.
Under de senaste åren har en förändring i fråga om tjänsteläkarnas
jourtjänst över helgdagar börjat tillämpas inom ett flertal landstingsområden.
Denna förändring innebär att den tjänstgörande läkaren över en
helg har mer än ett provinsialläkardistrikt som sitt verksamhetsområde.
För den försäkrade innebär detta att resekostnaderna ökar vid behov av
läkarvård under helgdagar. På grund av distriktens utformning måste ofta
taxibil anlitas vid resor till och från läkare, och även läkaren använder
ofta taxi vid sina sjukresor.
Utskottet
De motioner som behandlas i detta utlåtande avser frågor om ersättning
från den allmänna försäkringen för resekostnader som uppstår vid sjukdom.
Då en försäkrad uppsöker en läkare för vård utgår ersättning för resan
till och från läkaren. Den försäkrade får i princip full ersättning för den del
av resekostnaden som överstiger ett karensbelopp om i regel fyra kronor.
För den läkarvård, som en försäkrad åtnjuter, utgår ersättning från försäkringskassan
med tre fjärdedelar av utgifterna maximerade enligt den
s. k. läkarvårdstaxan. Då läkare gör en sjukresa inräknas resekostnaden i
kostnaden för vården. Den försäkrade får således ersättning för tre fjärdedelar
av läkarens resekostnad.
I motionsparen I: 449 och II: 564 samt I: 619 och II: 558 anföres att ovan
återgivna bestämmelser medför att den försäkrade vid långa avstånd till
läkare belastas med betydligt större kostnader då läkaren gör hembesök
än då den försäkrade har möjlighet att besöka läkaren. Med hänsyn till de
stora områden som läkarna numera ofta har att svara för vid jourtjänst,
framför allt i Norrland, drabbas enligt motionärerna de försäkrade många
gånger av onormalt höga utgifter, då läkarvård erfordras i hemmet. I motionerna
1:449 och 11:564 hemställes, att 1961 års sjukförsäkringsutredning
skall ges i uppdrag att skyndsamt utreda frågan. I motionsparet I: 619
och II: 558 framställes yrkanden av samma innebörd.
I motionerna 1:446 och 11:567 anföres i huvudsak följande. En allmän
princip måste vara att sjukskrivning inte skall tillgripas annat än då den
är nödvändig. Principen är av betydelse med hänsyn såväl till intresset att
ta till vara arbetskraften som till att sparsamhet med sjukförsäkringens
medel bör iakttagas. Inom tjänstemannayrkena torde det förekomma fall —
särskilt vid skador å de nedre extremiteterna — där svårigheten att förflytta
sig från bostaden till arbetsplatsen kan vara motiv för sjukskrivning.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967
Om ersättning för resa med bil till och från arbetsplatsen kunde erhållas, är
det möjligt att ifrågavarande tjänsteman inte skulle behöva lämna sitt arbete.
Motionärerna yrkar att frågan om ersättning från sjukförsäkringen
för bilresor i dylika fall skall överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Sjukförsäkringsutredningen skall behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens
område. Såvitt avser de s. k. merprestationerna — såsom
sjukgymnastik — har i direktiven särskilt anmärkts, att utredningen
skall pröva i vilken utsträckning reseersättning bör utgå. Under utredningsarbetet
har aktualiserats ytterligare reseersättningsfrågor, bl. a. genom att
till utredningen överlämnats motioner. Med hänsyn härtill synes det befogat,
att även förevarande motioner överlämnas till utredningen.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
I: 446 och II: 567, I: 449 och II: 564 samt I: 619 och II: 558,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna
överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning; samt
2) att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1967
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Hubinette,
fru Hamrin-Thorell, herrar Edström, Dahlberg, Högström och fru Elvy
Olsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru
Ekendahl, herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg*, Fredriksson,
Ringaby och Göransson.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 67
714633
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:125 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning från den allmänna försäkringen för resekostnader vid sjukdom. a1 i texten