Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av sjukpenningen för husmödrar m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen 1) de likalydande motionerna nr 1:623 av herr Gustafsson, Nils-Eric, och nr II:565 av herr Lindberg rn. fl.; samt 2) motionen II :798 av herr Rubin.
1967-03-30 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av sjukpenningen för husmödrar m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen 1) de likalydande motionerna nr 1:623 av herr Gustafsson, Nils-Eric, och nr II:565 av herr Lindberg rn. fl.; samt 2) motionen II :798 av herr Rubin.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1967
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av sjukpenningen
för husmödrar m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 1:623 av herr Gustafsson, Nils-Eric, och nr
II:565 av herr Lindberg rn. fl.; samt
2) motionen II :798 av herr Rubin.
I motionerna 1:623 och 11:565 yrkas ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om en skyndsam utredning i avsikt att väsentligt förbättra sjukpenningen
för husmor med hemmavarande minderåriga barn, varvid beloppet differentieras
med hänsyn till barnens ålder och antal”.
I motionen II:798 yrkas ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning av möjligheterna att inom socialförsäkringssystemet vidtaga sådana förändringar
att arbete inom hemmet blir föremål för en högre ekonomisk uppskattning,
så att sjukpenning till hemmafru, ersättning till vårdare i hemmet och andra
liknande socialförmåner som avser gottgörelse för arbete i hemmet kan utgå med
tillräckligt stora belopp”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna
11:565 och 11:798.
Gällande bestämmelser m. m.
Hemmafruförsäkringen
I vissa fall kan enligt sjukförsäkringen försäkrade vara placerade i sjukpenningklass
och sålunda berättigade till sjukpenning utan att uppfylla det generella minimivillkoret
härför, nämligen en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 800 kr. Det
gäller kvinnlig försäkrad, som (a) är gift och stadigvarande sammanbor med maken
eller i annat fall (b) stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till henne
eller hennes make eller (c) stadigvarande sammanbor med man med vilken hon
varit gift eller har eller haft barn. Sådan försäkrad är placerad i sjukpenningklass
nr 1, som berättigar till en sjukpenning av sex kr. om dagen.
Enligt huvudregeln skall vid sjukhusvård sjukpenningen minskas med fem kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 29
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1967
dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. För kvinnlig försäkrad utgår emellertid
alltid sjukpenningen med lägst sex kr., om hon stadigvarande sammanbor med
barn under tio år till henne eller hennes make eller till någon, med vilken hon stadigvarande
sammanbor och med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Barntillägg
Försäkrad, som stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till honom (henne)
eller maken, äger att utöver sjukpenningen uppbära barntillägg. Enligt huvudregeln
utgår barntillägg till hel sjukpenning för dag räknat med 1 kr. för ett eller
två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn och 3 kr. för fem eller flera barn.
I fråga om kvinnlig försäkrad finns två särregler. Den ena regeln innebär att barntillägg
inte utgår för barn över 10 år till kvinna vars make är sjukpenningförsäkrad.
Försäkringskassa kan emellertid efter framställning medgiva, att barntillägg utgår
enligt huvudregeln. Sådant medgivande kan kassa lämna endast om hustruns arbetsinkomst
överstiger mannens. Har medgivande lämnats, äger mannen inte uppbära
barntillägg för barn över 10 år. Den andra särregeln innebär, att kvinnlig försäkrad
vid hel sjukskrivning är berättigad till barntillägg med minst 2 kr. för dag, om hon
stadigvarande sammanbor med barn under 10 år.
Frivillig sjukpenningförsäkring
Vid sidan av den allmänna försäkringen finns för kvinnor, som tillhör hemmafruförsäkringen
eller skulle ha tillhört denna, om inte deras inkomster utgjort hinder
därför, samt för vissa studerande en frivillig sjukpenningförsäkring. Bestämmelserna
härom återfinns i lagen om allmän försäkring och i kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring
hos allmän försäkringskassa. Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen
gäller, såvitt avser personer tillhörande hemmafruförsäkringen, i
huvudsak följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg om lägst en krona
och högst nio kronor för dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund av den allmänna
och frivilliga försäkringen får dock icke överstiga femton kronor om dagen.
Frivillig försäkring för hemmafruar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93 dagars karenstid.
Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller nr 2 äger välja även
försäkring utan karenstid. Viss möjlighet finns till kollektiv anslutning av medlemmar
i en sammanslutning. Avgifterna för den frivilliga försäkringen erlägges direkt till vederbörande
försäkringskassa. Till försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent av
kassans utgifter för sjukpenningtillägg.
Antalet frivilligt försäkrade hemmafruar varierar mycket obetydligt mellan olika
år. Vid slutet av år 1964 uppgick antalet försäkrade till 139 934.
Ersättning för vård i hemmet av sjuka och åldringar
I motionen II: 798 anföres, att de bidrag, som kan utgå till den som sköter åldring
i hemmet är låga och att kostnaderna för denna skötsel i hemmet blir relativt obetydliga
för samhället i jämförelse med de kostnader som uppstår, då åldringen in
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1967
3
tages för vård på en allmän inrättning. Motionären anför, att det synes rimligt att
den som åtar sig vård i hemmet, kommer i åtnjutande av en ersättning som på rimligt
sätt kompenserar vårdaren för det inkomstbortfall, som inträder därför att vårdaren
avstår från att tillhandhålla sin arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden.
I anledning av vad sålunda anförts har inhämtats vissa uppgifter rörande förhållanden,
som berör den av motionären behandlade frågan.
Från Svenska landstingsförbundet har upplysts följande.
Tidigare har landstingen varit mycket restriktiva i fråga om att utbetala ersättning
till personer som åtager sig att i hemmen ta hand om vårdbehövande sjuka. I
allmänhet har därvid krävts att vården utgjort ett alternativ till sluten långtidsvård,
som eljest varit erforderlig. Tidigare togs ofta hänsyn såväl till den vårdandes som
den vårdades ekonomi då frågan bedömdes om och i vad mån ersättning för vården
skulle utgå. Då vårdaren var en anhörig till den sjuke var man i allmänhet restriktiv
vid bestämmandet av ersättningarna. Numera torde landstingen vara liberalare
då det gäller att ersätta vårdare i åsyftade fall. Bestämmandet av ersättning till vårdare
torde i allt större utsträckning ske med hänsyn tagen endast till vårdbehovets
omfattning och efter arbetsmarknadsmässiga grunder. De månatliga ersättningsbelopp
som utgår till vårdare kan variera från ca 75 till ca 1 000 kr. i månaden eller
ännu mera vid särskilt arbetskrävande fall. Frågan om ersättningens storlek kan påverkas
av den omständigheten att det kan antagas att vårdaren, om han inte åtagit
sig vårduppgiften, skulle ha gått ut i den öppna arbetsmarknaden.
Från Svenska stadsförbundets och Svenska kommunförbundets sociala sektion har
beträffande åldringsvården i hemmet upplysts, att inom vissa kommuner tillämpas
det systemet, att vården ersätts efter samma regler som om hjälpen hade lämnats i
den ordinära hemsamaritverksamheten.
Från hemtjänstverksamheten inom socialnämnden i Stockholm har upplysts följande.
Socialnämnden betalar i princip ut lön till alla personer, som vårdar åldringar i
hemmet. Detta gäller numera även personer som inte skulle ha gått ut i förvärvslivet
om de inte haft sin vårduppgift. Man tar således endast hänsyn till det utförda
arbetet, då ersättningen bestämmes. Lönen bestämmes på så sätt att en tjänsteman
vid nämnden genom hembesök och annan utredning bedömer vårdbehovets omfattning
uttryckt i arbetstid för vårdaren. Lönen utgår under den sålunda beräknade
tiden efter samma normer, som för timanställd personal med motsvarande uppgifter
eller med 7 kr. 40 öre i timmen. Härtill kommer för vård under lördagar
och söndagar tillägg för arbete under obekväm arbetstid. Vid en del vårdkrävande
fall utgår ersättning under 42 timmar i veckan. Den månatliga ersättningen kan i
vissa fall uppgå till 1 800 kronor i månaden. Vid en utredning år 1965 framkom, att
av sammanlagt omkring 8 000 vårdfall vårdades 274 personer i hemmet av anhöriga.
De s. k. hemmadöttrarna
De vårduppgifter, som motionären berör i motionen 11:798, torde i väsentlig utsträckning
utföras av personer, som är s. k. hemmadöttrar. Denna grupps problem
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1967
liar i olika sammanhang varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. I detta hänseende
hänvisas till bl. a. andra lagutskottets utlåtande nr 35 ar 1966 samt till socialstyrelsens
Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor nr 172, vari behandlas hjälp till
hemmadöttrar.
Viss tidigare behandling av frågan om den ekonomiska värderingen
av arbete i hemmet
Riksdagsbehandling 1960 och 1961
Vid 1960 års riksdag väcktes motioner, vari yrkades bl. a. att eu utredning skulle
tillsättas med uppgift att företaga en ekonomisk värdering av hushållsarbetet.
Efter omfattande remissbehandling anförde andra lagutskottet i utlåtande nr 60
bl. a. följande.
Det är uppenbarligen förenat med stora svårigheter att göra en rättvisande uppskattning
av värdet av husmoderns arbete i hemmet. Många av hennes arbetsuppgifter
torde sålunda sakna motsvarigheter inom arbetslivet i övrigt. Vidare tar åtskilliga
av arbetsuppgifterna inte kontinuerligt hela hennes arbetskraft i ansprak och
uträttas därför delvis samtidigt med andra uppgifter. Eu arbetsvärdering på tidsstudiebas
framstår följaktligen knappast såsom möjlig. En mera framkomlig väg är
måhända att utgå från kostnaden för lejd arbetskraft, men vid sådana beräkningar
måste bortses från några av husmoderns viktigaste uppgifter. Härvid tänker utskottet
på husmoderns insatser för att bereda barnen en lugn och trygg uppväxt samt för att
skapa trivsel i hemmet. Även om man inte tar hänsyn till att betydelsen av sadana
insatser skiftar från hem till hem, kan man inte komma ifrån att de är omöjliga att
skatta i pengar. Likväl måste det indirekta värdet härav antagas vara betydande.
Med hänsyn till dessa förhållanden saknades enligt utskottet anledning att antaga,
att man genom den i motionerna begärda utredningen skulle uppnå mera rättvisande
resultat än genom de uppskattningar, som gjorts av vissa tidigare utredningar, nämligen
bostadskollektiva kommittén och familjeutredningen eller som kunde göras
med ledning av lönen till en hemvårdarinna.
Motionerna avslogs i enlighet med utskottets hemställan av riksdagen.
Vid 1961 års riksdag väcktes ånyo motioner i frågan. Även dessa motioner avslogs
(andra lagutskottets utlåtande nr 6).
Överväganden vid tillkomsten av lagen om allmän försäkring
I prop. 1962:90 med förslag till lag om allmän försäkring, m. m. föreslogs att
grundsjukpenningen skulle höjas från tre till fem kronor. I syfte att förbättra hemmafruarnas
ställning inom sjukförsäkringen föreslogs, att en hemmafru med barn under
10 år i hemmet vid sjukdom alltid — således även vid sjukhusvistelse — skulle få obligatoriska
förmåner, grundsjukpenning och barntillägg, vilka sammanlagt skulle uppgå
till minst 7 kr. om dagen. Hon skulle därutöver, om hon så önskade, genom frivillig
försäkring kunna skaffa sig ett sjukpenningtillägg som uppgick till lika stort
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1967
5
belopp. Till grund för propositionen låg bl. a. ett betänkande av socialförsäkringskommittén.
I propositionen anförde föredragande departementschefen, såvitt här är
av intresse, följande (s. 272).
Socialförsäkringskommittén har ingående övervägt men slutligen förkastat tanken
att införa en obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring för hemmafruar. Kommittén
vill i stället lita till andra åtgärder för att förbättra hemmafruarnas ställning inom
sjukförsäkringen. I allmänhet har kommitténs ståndpunkt godtagits eller lämnats
utan erinran av remissorganen. Några av dessa anser dock att kommittéförslaget är
mindre tillfredsställande och hävdar, att hemmafruarnas sociala förmåner i sjukförsäkringshänseende
ej heller efter ett genomförande av kommitténs förslag kommer
att stå i paritet med andra medborgargruppers.
För egen del har jag kommit till samma uppfattning som socialförsäkringskommittén.
För mig, liksom för kommittén, har väsentligen två synpunkter varit bestämmande.
För det första kan man inte bortse från att stora svårigheter möter då det
gäller att finna säkra hållpunkter för en gradering i det enskilda fallet av sjukpenningens
storlek. Vanligen är ju tilläggssjukpenningen avsedd att ersätta en inkomst,
som faller bort på grund av sjukdom, men beträffande hemmafruarna skulle
man få bestämma tilläggssjukpenningen med ledning av en uppskattning av de merutgifter
i hemmet, som förorsakas av att husmoderns arbetsinsats bortfaller. Dessa
merutgifter varierar kraftigt efter en mångfald skiftande omständigheter, bland dem
barnantalet samt behovet av och kostnaden för lejd hjälp. Det skulle knappast vara
möjligt att inom ramen för schablonregler komma fram till en rättvisande beräkning
av dessa utgifter. För det andra har jag den uppfattningen att avgifterna för en försäkring
avseende tilläggssjukpenning åt husmodern för många familjer skulle bli
alltför betungande, om inte bidrag till försäkringen lämnades av statsmedel, något
som jag inte anser böra ske i fråga om en obligatorisk sådan försäkring.
I likhet med socialförsäkringskommittén finner jag det dock angeläget att hemmafruarnas
och de ensamma mödrarnas förmåner inom sjukförsäkringen förbättras. I
det följande ämnar jag föreslå åtgärder, som medför att en hemmafru med barn
under 10 år i hemmet vid sjukdom alltid skall få obligatoriska förmåner, grundsjukpenning
och barntillägg, vilka sammanlagt uppgår till minst 7 kr. om dagen. Vidare
bör hon, om hon så önskar, genom frivillig försäkring kunna skaffa sig ett sjukpenningtillägg
som uppgår till lika stort belopp. I flertalet fall innebär dessa förslag
för hemmafrun en ökning av de obligatoriska förmånerna med 4 kr. och en förstärkning
av de högsta sammanlagda förmånerna från obligatorisk och frivillig försäkring
med 6 kr. om dagen. Förmåner av denna storlek finner jag beaktansvärda. Som
jämförelse kan nämnas att en ensamstående förvärvsarbetande måste ha en årsinkomst
av förvärvsarbete överstigande 8 400 kr. för att få en högre sjukpenning än de
12 kr. om dagen, som varje hemmafru enligt detta förslag kan komma upp till.
Riksdagen biföll med vissa smärre ändringar propositionen (andra lagutskottets
utlåtande 27).
Nu gällande bestämmelser inom förevarande område, för vilka ovan redogjorts,
gäller från årsskiftet.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1967
U tskottet
Förevarande motioner syftar till en förbättring av sjukpenningen för husmödrarna,
i synnerhet för dem med hemmavarande minderåriga barn. Motionen 11:798 syftar
också till att arbete i hemmet även i andra sammanhang inom socialförsäkringssystemet
skall bli föremål för en högre ekonomisk uppskattning. I sistnämnda hänseende
anför motionären särskilt att den som vårdar en åldring i hemmet bör få en rimlig
kompensation för sin arbetsinsats.
Gift kvinna som inte har förvärvsarbete har i princip rätt till grundsjukpenning om
sex kronor per dag. Om hon har barn under tio år utgår barntillägg med två eller tre
kronor om dagen. Genom anslutning till den frivilliga sjukpenningförsäkringen har
kvinnan möjlighet att försäkra sig så att den sammanlagda sjukpenningen per dag
uppgår till högst 15 kr. Till den frivilliga försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent
av kostnaden.
Såsom påpekats i motionerna torde inte sällan de merkostnader, som uppstår vid
husmoderns sjukdom, överstiga vad som utgår i form av grundsjukpenning och barntillägg.
Detta är framförallt fallet då familjen har barn, som kräver regelbunden tillsyn.
Genom den frivilliga försäkringen kan emellertid familjen erhålla ett avsevärt
förstärkt försäkringsskydd vid husmoderns sjukdom. Utskottet kan icke finna, att
några väsentliga fördelar står att vinna genom att införa en likartad obligatorisk försäkring.
Man kan nämligen inte bortse från att bland hemmafruarna finns ett högst
varierande försäkringsbehov och att det ur denna synpunkt är lämpligt med en frivillig
försäkring. I samband med tillkomsten av lagen om allmän försäkring avvisades
också tanken på en obligatorisk försäkring. Därvid åberopades även att avgifterna för
många familjer skulle bli alltför betungande. Den frivilliga försäkringen har erhållit
en ringa anslutning, trots att avgifterna genom statsbidrag hållits på en lägre nivå.
Detta kan visserligen antas delvis bero på bristande kännedom om försäkringen men
kostnadsfrågan torde även vara av betydelse i sammanhanget. Utskottet avstyrker på
grund av det anförda motionerna i denna del.
Kostnaden för vården av åldringar och långtidssjuka kan såsom påpekats i motionen
II :798 i vissa fall hållas nere genom att de vårdbehövande i stället för att tas in
på anstalt får stanna i hemmet och där vårdas av anhöriga eller andra närstående.
Att möjligheterna till sådan vård tillvaratas är givetvis angeläget med hänsyn till den
rådande platsbristen på många anstalter. För många åldringar och sjuka är det även
av särskilt värde att få stanna i hemmet och få en mera personlig vård än vad som
eljest står till buds. En naturlig konsekvens av det anförda är att närstående i princip
bör få samma ersättning som andra för vård av åldringar och långtidssjuka. Även om
så inte alltid är fallet för närvarande, synes huvudmännen för vården alltmera övergå
till att bestämma ersättningen enbart med hänsyn till vårdbehovets omfattning och
med bortseende från om vården ombesörjes av en anhörig eller annan närstående.
Enligt utskottets uppfattning bör landstingen och kommunerna, på vilka ansvaret för
vården vilar, liksom hitintills ha frihet att utan ingripande utforma sina normer för
vårdersättningen. Ersättningsfrågorna bör i vart fall inte lösas inom ramen för social
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1967
7
försäkringssystemet. Utskottet avstyrker alltså det i motionen 11:798 framställda utredningsyrkandet
även i denna del.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, nämligen
a) motionerna 1:623 och 11:565 samt
b) motionen 11:798,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Hiibinette, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson,
Edström*, Dahlberg, Högström* och Wirtén*;
från andra kammaren: herr Rimmerfors*, fru Ekendahl, herr Gustavsson i Alvesta,
fröken Sandell, herr Ringaby, fru Skantz, herrar Göransson och Ullsten.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.