Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning från allmän försäkringskassa för vård utomlands. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 113 av herr Kristiansson, Axel, och herr Larsson, Thorsten, samt nr II: 147 av herrar Börjesson i Falköping och Gomér.
1967-04-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning från allmän försäkringskassa för vård utomlands. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 113 av herr Kristiansson, Axel, och herr Larsson, Thorsten, samt nr II: 147 av herrar Börjesson i Falköping och Gomér.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ersättning
från allmän försäkringskassa för vård utomlands.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 113 av herr Kristiansson, Axel, och
herr Larsson, Thorsten, samt nr II: 147 av herrar Börjesson i Falköping och
Gomér.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om sådan
ändring av bestämmelserna om ersättning från försäkringskassan att ersättning
även kan utgå för vård utomlands i enlighet med vad i motionen
anförts».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 147.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från riksförsäkringsverket. På begäran av utskottet
har vidare yttrande avgivits av Svenska landstingsförbundet.
Motionerna
Motionärerna anför, att i eu av Svenska landstingsförbundet och Svenska
stadsförbundet år 1964 utfärdad rekommendation — för vilken nedan redogöres
-— begränsas verksamheten till försök med hälsoresor medan däremot
rehabiliteringsvård i sjukvårdsteknisk mening inte inbegripes, dock att
vårdbidrag bör ges för patienter vid stiftelsen Vintersols rehabiliteringsinstitution
å Teneriffa. Motionärerna hänvisar vidare till verksamheten vid
det på Teneriffa på privat väg finansierade hemmet för handikappade, Gasa
Suecia, samt anför, att om vissa frågor angående insyn och uttagning av
patienter kan regleras finns förutsättningar för en generell rekommendation
från förbunden också beträffande Casa Suecia. Slutligen anför motionärerna
följ ande.
Frågan om behandling utomlands kommer med stor sannolikhet att ytterligare
aktualiseras. Det är angeläget att alla möjligheter till en effektiv
och lyckobringande rehabilitering i gynnsam klimatisk miljö blir tillvaratagna.
Man bör då överväga vilka åtgärder som kan vidtagas från statens
sida. Man bör pröva frågan om ersättning från försäkringskassan för beBihang
till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 33
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
handling utomlands även då behandlingsbehovet förelegat före avresan
från Sverige. Landstingsförbundets och Stadsförbundets styrelser har aktualiserat
en sådan lösning beträffande sjukgymnastik behandling. Det är
enligt vår mening angeläget att man utreder frågan om ersättning från försäkringskassan
även för annan vård, som bedöms böra ges utomlands. Man
bör därvid inte bara utreda frågan om ersättning för själva vården i utlandet
utan också för resan och vården under resan.
Gällande bestämmelser ni. m.
Imagen om allmän försäkring och därtill anslutande författningar
Enligt 2 kap. lagen om allmän försäkring omfattar sjukvårdsersättning
från allmän försäkringskassa ersättning för utgifter för läkarvård, tandläkarvård
och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor. I
fråga om läkarvård gäller, att i princip tre fjärdedelar av utgifterna ersätts.
Ersättning för utgifter för sjukhusvård utgår då vården beretts å hemortssjukhus
med belopp, som motsvarar den för sådan vård vid sjukhuset tilllämpade
avgiften å allmän sal. För tandläkarvård utgår endast ersättning
för viss behandling.
Konungen äger föreskriva, att ersättning enligt av Konungen fastställda
grunder skall utgå för försäkrads utgifter även för annan vård eller behandling
i anledning av sjukdom än som ovan avses. Föreskrifter i detta hänseende
har meddelats i kungörelsen den 25 maj 1962 ang. ersättning enligt
lagen om allmän försäkring för vissa utgifter för vård eller behandling i anledning
av sjukdom. Enligt kungörelsen utgår ersättning för utgifter för
konvalescentvård, sjukgymnastik behandling, behandling med kortvåg,
ultrakortvåg, mikrovåg eller ultraljud, som icke lämnas i samband med
sjukgymnastik behandling, tryckvariationsbehandling av arteriella genomblödningsrubbningar,
elektrisk retningsbehandling vid muskelförlamningar,
mekanisk sträckbehandling av ryggraden samt foniatrisk behandling. Ersättning
för utgifter för konvalescentvård utgår bara om vården varit erforderlig
på grund av sjukdom och föreskrivits av läkare samt meddelats å
konvalescenthem, som upptagits i en av riksförsäkringsverket fastställd
förteckning. Även i fråga om den behandling, som ovan sägs, finnes närmare
föreskrifter om vad som krävs för att vården skall vara ersättningsgill. Således
gäller bl. a., att den sjukgymnastiska behandlingen skall utföras av
legitimerad sjukgymnast eller vissa därmed jämställda personer, som upptagits
i en av riksförsäkringsverket fastställd förteckning. Såväl i fråga om
konvalescentvården som behandlingen gäller att endast viss del av kostnaden
ersätts av försäkringskassan. Resekostnader, som uppstår för den försäkrade
i samband med vården eller behandlingen, ersätts inte enligt kungörelsen.
De bestämmelser i lagen om allmän försäkring och i ovannämnda kun
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
3
görelse, för vilka nu redogjorts, avser i princip endast vård eller behandling
som meddelats inom riket samt resor som företagits inom riket. Enligt
2 kap. 9 § första stycket lagen om allmän försäkring utgår ersättning för
sjukvård utom riket endast i den utsträckning Konungen föreskriver. Sådana
föreskrifter har meddelats i kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) angående
ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring
samt i kungörelse samma dag (nr 389), vilken avser sjömans rätt till
sjukvårdsersättning i visst fall, och i gränssjukvårdskungörelsen nämnda
dag (nr 390), som avser ersättning för viss sjukvård i Finland och Norge.
Med de undantag som följer av de båda sistnämnda kungörelserna regleras
rätten till ersättning för sjukvård utom riket uteslutande av kungörelsen
1962: 388. I denna kungörelse är ersättningsrätten begränsad till utgifter
för läkarvård och sjukhusvård vid sjukdom, för vilken behov av vård
uppkommit under vistelse utom riket. Någon möjlighet för försäkringskassa
att utge ersättning för sjukvårdande åtgärder, exempelvis sjukgymnasti sk
behandling, utom riket finnes alltså ej och ej heller för resor i samband med
vård eller behandling utom riket.
Rekommendation av styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska
landstingsförbundet
Med anledning av att i olika sammanhang aktualiserats planer på s. k.
hälsoresor och på utbyggnad av behandlingsinstitutioner utomlands för patienter
lidande av olika invalidiserande sjukdomar tillsatte år 1963 styrelserna
för Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet en gemensam
kommitté med uppgift att utreda med sjukvård utomlands sammanhängande
problem. Sedan kommittén avgivit utlåtande den 29 april
1964 angående »Sjukvård utomlands», har förbundsstyrelserna rekommenderat
sjukvårdshuvudmännen att följa i utlåtandet uppdragna riktlinjer för
verksamheten. Sammanfattningsvis utmynnade kommitténs förslag i följande
:
»att sjukvårdshuvudmännen engagerar sig för en försöksverksamhet avseende
hälsoresor för främst patienter lidande av reumatiska sjukdomar
och organiska nervsjukdomar samt för härav berörda huvudmän mentalsj
ukvår dspatienter
att resegrupperna tillförsäkras biträde av sjuksköterskor och sjukgymnaster
från hemlandet men att härutöver i vad gäller de somatiska sjukdomsfallen
erforderliga hjälpkrafter — inklusive läkarvård för ev. akuta
sjukdomstillstånd — anskaffas på reseorten
att resorna i huvudsak förlägges till de delar av året som äro ur hälsosynpunkt
speciellt besvärliga i hemlandet, d. v. s. framför allt höst och vår
att för det praktiska genomförandet av resorna kontakt tages med vederhäftiga
resebyråföretag som härvid ges ingående anvisningar på de speciella
krav som måste anläggas på förläggningsförhållanden in. in. med hänsyn till
klientelets rörelsesvårigheter och ohälsa
att resedeltagarna uttagas efter ingående utredningar rörande hälsostatus
in. in. och att den medicinska bedömningen, som bör "ske såväl före som efter
resan, anförtros åt en härför av huvudmannen avdelad läkare, vilken tillförsäkras
erforderligt biträde av hjälpkrafter
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
att landsting och landstingsfria städer sinsemellan samverka i syfte att
ernå resegrupper av lämplig storlek och sammansättning
att, även om verksamheten enligt ovan i vart fal! tills vidare begränsas
till försök med hälsoresor och sålunda ej avser rehabiliteringsvård i sjukvårdsteknisk
bemärkelse, vårdbidrag dock må utges för patienter vårdade
vid stiftelsen Vintersols planerade rehabiliteringsinstitution å Teneriffa;
med rätt för stiftelsen att i driftkostnaderna även inräkna förräntning av
upplånat kapital och skälig amortering.»
Tidigare riksdagsbehandling
I de likalydande motionerna till 1964- års riksdag I: 283 och II: 355 yrkades
bl. a. ändring av sjukresebestämmelserna inom den allmänna försäkringen
så att resekostnadsersättning skulle kunna utgå vid resa till utländskt
sjukhus, när resan föranletts av här i riket uppkommet vårdbehov.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 60 anförde andra lagutskottet
följande.
Även utskottet anser att ersättning för resekostnader bör kunna lämnas i
de fall en försäkrad för att få adekvat vård måste remitteras till utländskt
sjukhus eller specialist. I dylika fall bör emellertid — vilket också påpekats
av några remissorgan — även den utomlands meddelade vården ersättas
inom sjukförsäkringen. Till förhindrande av missbruk synes relativt snäva
gränser böra uppdragas för rätten att föreskriva sådan vård. Utskottet finner
det lämpligt, att frågan om ersättning för utomlands meddelad specialistvård
och för resekostnader i samband därmed utredes inom 1961 års
sjukförsäkringsutredning innan förslag i ämnet framlägges.
Utskottets uttalande bringades till Kungl. Maj :ts kännedom genom skrivelse,
som sedermera överlämnats till utredningen.
I motioner till 1963 års riksdag påkallas utredning med förslag rörande
lämpligt stöd från statens sida åt av landstingen beslutad vård utomlands av
kroniskt sjuka i sådana fall, där dylik vård av exempelvis klimatologiska
skäl får anses lämpligare än vård i hemlandet.
Andra lagutskottet, som inhämtade yttrande över motionerna från Svenska
stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet, anförde i utlåtande nr 76,
att den av sjukvårdshuvudmännen upptagna verksamheten, avseende s. k.
hälsoresor för vissa kategorier kroniskt sjuka, ännu befann sig på försöksstadiet
och icke kunde förutsättas medföra sådana kostnader, att statligt
stöd till verksamheten borde övervägas. Utskottet hemställde, att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll vad
utskottet hemställt.
Vid 1966 års riksdag väcktes en motion med väsentligen samma syfte som
de nästföregående år behandlade motionerna. Allmänna beredningsutskottet
avstyrkte motionerna i utlåtande nr 53 med följande motivering.
Allmänna beredningsutskottet får med anledning av den i år väckta
motionen erinra om det av statsmakterna fattade beslutet om skatteutjämning
som bl. a. avsågs skola förenkla och rationalisera bidragsgivningen till
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
5
kommunerna genom avlösning eller avskaffande av olika bidragsformer.
Ett särskilt förslag om en förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården
har vidare nyligen framlagts av tillkallade sakkunniga (SOU 1966: 6).
Förslaget, som syftar till att på längre sikt samtliga bidrag skall sammanföras
till ett totalbidrag är efter remissbehandling under prövning inom
Kungi. Maj :ts kansli. Utskottet anser sig i detta läge icke böra förorda
införande av en sådan ny bidragsform som avses i motionen.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I statsverkspropositionen (bil. 7, s. 138) till innevarande års riksdag har
framlagts förslag i anledning av den av allmänna beredningsutskottet åberopade
utredningen om förenklad statsbidragsgivning.
Remissyttrandena
Riksförsäkringsverket anför — efter en redogörelse för gällande bestämmelser
om ersättning för sjukvård utomlands och för behandlingen av de
vid 1964 års riksdag väckta motionerna I: 283 och II: 355 — följande.
Professorn Tore Broman, Göteborg, har i skrivelse till Konungen gjort
framställning om införande av sådana bestämmelser angående sjukvårdsersättning
att svenska medborgare, vilka bosatt sig utom riket på grund av
kronisk sjukdom, borde jämställas med i riket bosatta svenskar. I utlåtande
över framställningen den 12 oktober 1964 framhöll riksförsäkringsverket
bl. a. att den i framställningen aktualiserade frågan var än mer vittgående
och svårbedömd än den i motionerna I: 283 och II: 355 till 1964 års riksdag
väckta frågan. Verket hemställde, att framställningen måtte överlämnas till
1961 års sjukförsäkringsutredning för beaktande vid utredningsarbetet.
Kungl. Maj :t har därefter överlämnat även detta ärende till utredningen.
I motionerna har berörts av Svenska stadsförbundet samt Svenska landstingsförbundet
i skrivelser till riksförsäkringsverket den 10 februari respektive
den 23 februari 1965 gjorda framställningar rörande ersättning från
allmän försäkringskassa för utgifter för sjukgymnastik behandling meddelad
utom riket. I skrivelse till Konungen den 25 februari 1965 har riksförsäkringsverket
med överlämnande av framställningarna framhållit bl. a. att
mot en utvidgning av ersättningsrätten enligt kungörelsen 1962: 388 till att
avse jämväl utom riket utförd sjukgymnastik behandling numera intet
torde vara att erinra, dock under förutsättning dels att specialist vid sjukhus
inom landet tillrått sådan behandling vid vistelse på viss utrikes ort och dels
att behandlingen utföres av i Sverige legitimerad sjukgymnast eller s. k. förteckningsgymnast.
Verket som fann den berörda utvidgningen av ersättningsrätten
i och för sig välmotiverad såvitt angick sjukgymnastik behandling,
erinrade slutligen om att frågan om utvidgning av ersättningsrätten
enligt kungörelsen att avse jämväl fall, då vårdbehovet uppkommit inom
riket, aktualiserats genom ovannämnda motioner 1: 283 och II: 355 till 1964
års riksdag.
Styrelsen för Svenska landstingsförbundet hänvisar till den år 1964 utfärdade
rekommendationen till sjukvårdshuvudmännen, för vilken rekommendation
ovan redogjorts och i vilken huvudmännen uppmanats att enga
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
gera sig i en försöksverksamhet avseende hälsoresor för vissa grupper av
långtidssjuka. Styrelsen anför härefter följande.
Sådan verksamhet pågår alltjämt och sjukvårdshuvudmännen har som ett
led däruti förvärvat ett avgörande inflytande i stiftelsen Vintersol och dess
rehabiliteringsanläggning på Teneriffa. En för landstings- och stadsförbundens
styrelser gemensam kommitté tillsattes vid slutet av föregående år för
att med ledning av vunna erfarenheter bereda ett förnyat ställningstagande
till frågan om utnyttjande av sjukvårdsresurser utomlands.
Förbundsstyrelsen har gemensamt med styrelsen för Stadsförbundet i
skrivelse till riksförsäkringsverket den 23 februari 1965 ifrågasatt om icke
bestämmelserna om ersättning från försäkringskassa för sjukgymnastik
behandling bör kunna ges en sådan tolkning att ersättning kan utgå för behandling
utomlands även i de fall då behandlingsbeliov förelegat redan före
avresan från Sverige. Denna framställning är av riksförsäkringsverket utan
erinran ingiven till Kungl. Maj :t, men har hittills icke föranlett någon dess
åtgärd.
Enligt vad underhand inhämtats kommer 1961 års sjukförsäkringsutredning
att vid sin översyn av sjukförsäkringslagen även behandla försäkringsfrågor
i samband med sjukvård utomlands.
Förbundsstyrelsen förutsätter att de av motionärerna aktualiserade frågorna
ges en tillfredsställande lösning.
1961 års sjukförsäkringsutredning
Utredningen skall enligt direktiven (se riksdagsberättelsen 1963 s. 128)
behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens område. Den har till
uppgift att söka nå fram till ytterligare förbättringar i den enskildes skydd
i den utsträckning så befinnes möjligt. Bland de frågor som utredningen
bör upptaga framhålles spörsmålet om ersättning från sjukförsäkringen för
annan sjukvård än läkarvård och sjukhusvård. Härmed avses s. k. merprestationer,
d. v. s. sjukgymnastik och viss annan behandling samt konvalescentvård.
Utredningen skall även pröva i vilken utsträckning reseersättning
bör utgå i samband med sådana åtgärder. Frågan om ersättning
från sjukförsäkringen vid vissa former av s. k. halvöppen sjukvård bör även
undersökas av utredningen. Härvid avses särskilt vård på s. k. dagsjukhus
samt vård vid rehabiliteringsavdelningar av icke inneliggande patienter.
I direktiven anförs vidare bl. a. att det bör stå utredningen fritt att utöver
särskilt angivna frågor upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under
översynen och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.
Utskottet
Enligt lagen om allmän försäkring och därtill anslutande författningar
erhåller försäkrad i princip ersättning för sjukvård endast om vården meddelas
inom riket eller om vårdbehovet uppkommit under vistelse utom
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
lands. Resekostnader i samband med sjukvård ersättes endast i de fall då
vården åtnjutes inom riket.
I motionerna påpekas inledningsvis, att sjukvårdshuvudmännen engagerat
sig i en försöksverksamhet avseende hälsoresor för främst patienter som
lider av reumatiska sjukdomar och organiska nervsjukdomar. Eftersom frågan
om behandling utomlands med stor sannolikhet kommer att ytterligare
aktualiseras bör det prövas om ersättning för behandlingen kan utgå från
den allmänna försäkringen även i de fall då behandlingsbehovet förelegat
före avresan från Sverige. Enligt motionärerna bör samtidigt frågan om
ersättning för patienternas resa och vård under resan utredas.
I anledning av motioner till 1964 års riksdag ställde sig riksdagen positiv
till en utredning av ersättningsmöjligheterna vid sjukvård utomlands. Riksdagen
uttalade, att då en försäkrad för att få adekvat vård måste remitteras
till utländskt sjukhus eller specialist såväl vården som resekostnaden
borde ersättas men att, till förhindrande av missbruk, relativt snäva gränser
borde uppdragas för rätten att föreskriva vården. Utredning i frågan
har anförtrotts 1961 års sjukförsäkringsutredning. Till denna utredning
har Kungl. Maj :t även överlämnat en framställning om förbättrade sjukvårdsförmåner
för svenska medborgare, som bosatt sig utomlands på grund
av kronisk sjukdom.
1 enlighet med vad riksdagen uttalade år 1964 synes en liberalisering av
gällande ersättningsregler för vård utomlands vara motiverad. Som skäl
härför kan åberopas inte bara hänsyn till de försäkrades intresse att erhålla
bästa möjliga vård utan även att vård utomlands i vissa fall torde ställa sig
mindre kostnadskrävande för det allmänna än motsvarande vård inom landet,
trots att betydande resekostnader kan uppstå vid vården utomlands.
Frågan om utvidgning av gällande ersättningsregler är som framgår av det
sagda redan föremål för överväganden inom 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Vid sådant förhållande föreligger enligt utskottets mening inte skäl
för riksdagen att ånyo göra någon framställning om utredning inom förevarande
område.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner, I: 113 och II: 147, inte måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 april 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1967
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Hiibinette, Wanhainen, Erik Filip Petersson, Kilsmo* och fru Elvy Olsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,
fröken Sandell, herrar Fredriksson, Gomér*, fru Svensson, herrar Svensson
i Kungälv* och Ringaby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 67
714672
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.