Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätten till semester. Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:440 av herrar Augustsson och Larsson, Åke, samt nr II :559 av herr Franzén i Motala m. fl.

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätten till semester. Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:440 av herrar Augustsson och Larsson, Åke, samt nr II :559 av herr Franzén i Motala m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätten till

semester.

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 1:440 av herrar Augustsson och Larsson, Åke,

samt nr II :559 av herr Franzén i Motala m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till sådan ändring i semesterlagen

att arbetstagare erhåller rätt till semesterledighet även om vederbörande

icke i sin aktuella anställning — men i tidigare sådan — kvalificerat

sig för semesterersättning».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 1:440.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 17 maj 1963 om semester har arbetstagare på grund av

det arbete, som han utfört för arbetsgivarens räkning under ett kalenderår

(kvalifikationsår), rätt att av arbetsgivaren erhålla semester. Som kvalifikationsår

kan gälla annan period av tolv månaders längd, om parterna har

träffat överenskommelse därom. Semestern skall utgå under året näst efter

kvalifikationsåret, överenskommelse kan dock träffas om åtnjutande av

semestern, helt eller delvis, tidigare. Under semestern skall arbetstagaren

åtnjuta lön (semesterlön). Om anställningen upphör innan arbetstagaren

fått ut den semester han är berättigad till, skall han ha ersättning därför

(semesterersättning). Genom denna ersättning får arbetstagaren möjlighet

att utan ekonomisk förlust bereda sig ledighet för semester vid en senare tidpunkt.

Semesterlönen motsvarar för tidavlönad arbetstagare den lön som belöper

på semestertiden. För annan arbetstagare utgör semesterlönen viss procent

av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret.

Semesterersättning beräknas i stort sett efter samma grunder.

Arbetsgivaren äger bestämma när semestern skall utgå. Den bör dock,

om arbetstagaren inte begär annat, såvitt möjligt förläggas till sommartid. I

princip bör semestern utgå i ett sammanhang. Arbetsgivaren skall i god tid

före semesterns början på lämpligt sätt underrätta arbetstagaren om tiden

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

för semestern. Underrättelse bör lämnas såvitt möjligt en månad före semesterns

början och inte senare än fjorton dagar dessförinnan.

Historik

Vid antagandet av den första semesterlagen här i landet år 1938 var frågan

om lämplig kvalifikationstid föremål för diskussion.

1936 års semestersakkunniga förordade i sitt förslag till semesterlagstiftning

att kalenderåret skulle utgöra kvalifikationsperiod för alla arbetstagare.

Detta var enligt de sakkunniga det naturliga i en för samtliga löntagare

gällande lag och torde även överensstämma med den allmänna uppfattningen.

De sakkunnigas förslag innebar, att semester skulle utgå per kalenderår

och att antalet semesterdagar skulle bestämmas med hänsyn till varje

arbetstagares anställnings- och arbetsförhållanden under det närmast följande

kalenderåret. Detta betydde i praktiken, att en arbetstagare, som anställdes

exempelvis den 1 oktober ett år, under påföljande kalenderår erhöll

så lång semester som belöpte på tiden oktober—december månader. Under

det därpå följande året erhöll han, om anställningen fortfarande var bestående,

full semester. En arbetstagare, som inte uppnått samma rätt till semester

som övriga med honom jämställda personer inom företaget, var enligt

de sakkunniga skyldig att finna sig i permittering utan någon ersättning

under de återstående semesterdagarna, för den händelse företaget tillämpade

metoden att under semestern helt nedlägga rörelsen.

I propositionen nr 286 till 1938 års riksdag med förslag till semesterlagen

framhöll föredragande departementschefen, att det givetvis var lämpligt att

förlägga kvalifikationstiden så nära den normala semesterperioden som

möjligt. Därigenom vann man mera utrymme för semesterrätten själv och

mindre för semesterersättning vid en anställnings upphörande. Departementschefen

sade sig därför ha varit benägen att tillstyrka en förläggning

av kvalifikationstiden till perioden den 1 maj—30 april. Eftersom han inte

föreslog någon bestämmelse om en särskild semesterperiod, var det emellertid

enligt hans mening inte gärna möjligt att i lagen lämna föreskrift om

annan kvalifikationstid än föregående kalenderår. För att likväl bereda

möjlighet att i de fall, då så kunde anses vara påkallat, förlägga kvalifikationstiden

till annan period, förordade han att det i lagen togs in en bestämmelse

om att så skulle kunna ske genom överenskommelse mellan parterna.

Vid antagandet av den nya semesterlagen 1945 föranledde kvalifikationstiden

ånyo vissa uttalanden.

1942 års semesterkommitté, som förberedde den nya lagen, fann det naturligt

att hänföra semestern till anställnings- och arbetsförhållandena under

en period av ett år med hänsyn till att semesterledigheten för att tjäna

sitt ändamål borde vara sammanhängande och av ej alltför kort varaktighet

samt fördenskull borde koncentreras till ett tillfälle årligen. Om rätten till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

3

semester dessutom betraktades som en förmån, vilken intjänades successivt

genom anställning och arbete under viss tidrymd, borde kvalifikationstiden

principiellt hänföra sig till förfluten tid. Enligt kommitténs mening

medförde detta att föregående kalenderår måste utgöra kvalifikationsår för

det löpande årets semester.

Föredragande departementschefen anförde i propositionen nr 273 till 1945

års riksdag att regeln om det föregående kalenderåret som kvalifikationsår

inneburit avsevärda fördelar. Han fann därför ingen anledning att frångå

densamma. Systemet hade emellertid en nackdel så till vida som kvalifikationstiden

kom att ligga långt före den tidpunkt, då frågan om semesterns

åtnjutande blev aktuell. Denna olägenhet framträdde särskilt beträffande

den första semester, som tillkom arbetstagaren efter det han tillträtt en

anställning. Till förekommande av denna olägenhet medgav lagen överenskommelser

om att annan tolvmånadersperiod än föregående kalenderår

skulle gälla såsom kvalifikationsår; en utväg som i praktiken kommit till

användning i ej obetydlig omfattning.

Utskottet

Arbetstagare har enligt huvudregeln i semesterlagen rätt till semester,

ledighet med lön, på grund av det arbete som han för arbetsgivarens

räkning utför under ett kalenderår (kvalifikationsåret). Semestern skall

utgå under året närmast efter kvalifikationsåret. Parterna har rätt att

träffa överenskommelse om att annan period av tolv månaders längd

än kalenderåret skall utgöra kvalifikationsår samt att semestern skall

åtnjutas tidigare än vad lagen stadgar. Arbetstagare som lämnar sin

anställning eller entledigas därifrån innan han åtnjutit honom tillkommande

semester skall erhålla ersättning härför, s. k. semesterersättning.

I förevarande motioner framhålles att en arbetstagare som byter anställning

i slutet av ett år till följd av gällande regler kan bli utan semesterledighet

nästkommande år. Arbetstagaren får visserligen semesterersättning

av sin förra arbetsgivare — och därmed möjlighet att utan

ekonomisk förlust vara ledig från arbetet påföljande år — men den

nya arbetsgivaren har inte någon i lag inskriven skyldighet att bevilja

honom ledighet från arbetet. Motionärerna hemställer därför om sådan

ändring av semesterlagen att arbetstagare skall ha rätt till semesterledighet

även om han inte i sin aktuella anställning — men väl i tidigare

sådan — kvalificerat sig för rätt till semester.

Semesterlagen bygger på den principen att rätt till semester är en

förmån som arbetstagaren intjänar successivt genom arbete hos arbetsgivaren.

För att semestern skall tjäna sitt syfte att ge tillfälle till vila

och rekreation bör den inte ha alltför kort varaktighet. Mot bakgrund

härav har det varit en lämplig utgångspunkt att grunda rätten till se
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

mester på det arbete som arbetstagaren utför under kalenderåret närmast

före det år då semestern skall åtnjutas. Detta system har dock den nackdelen

att arbetstagaren inte har rätt till semesterledighet det första anställningsåret

hos en arbetsgivare, oberoende av om han haft anställning

hos annan arbetsgivare året innan eller ej. För att undanröja denna

olägenhet medger semesterlagen parterna i tjänsteavtalet rätt att träffa

överenskommelse om annan kvalifikationstid än föregående kalenderår,

exempelvis löpande kalenderår eller anställningsår, samt om tidigare

uttag av semesterförmånen. Inom åtskilliga yrkesområden har i överensstämmelse

härmed överenskommits att arbetstagaren får åtnjuta semester

redan under det kalenderår, under vilket han blivit anställd. De problem

som berörs i motionerna bör enligt utskottets mening kunna lösas genom

att parterna vid tjänsteavtalets ingående eller senare träffar uppgörelse

antingen om obetald ledighet för arbetstagaren under semesterperioden

eller rätt till semester under löpande kalenderår. Med hänsyn härtill

finner utskottet inte skäl tillstyrka motionerna. Utskottet får därför

hemställa,

att förevarande motioner, 1:440 och 11:559, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den It april 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell,

fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström*, Wanhainen och Blomquist*;
från

andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,

Gustavsson i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Fredriksson,

Carlsson i Göteborg* och Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1967

670278

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.