Utlåtande i anledning av väckt motion angående angivandet av de tjänstemän som är undantagna från disciplinär bestraffning. Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11:563, av herrar Larsson i Norderön och Dockered.
1967-04-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:37, Utlåtande i anledning av väckt motion angående angivandet av de tjänstemän som är undantagna från disciplinär bestraffning. Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11:563, av herrar Larsson i Norderön och Dockered.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1967
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av väckt motion angående angivandet av de tjänstemän
som är undantagna från disciplinär bestraffning.
Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad
motion, nr 11:563, av herrar Larsson i Norderön och Dockered.
I motionen har hemställts, ”att riksdagen hos Kungl. Maj it måtte anhålla om förslag
till sådan ändring av 18 § statstjänstemannalagen, att angivandet av de tjänstemän,
som är undantagna från disciplinär bestraffning, sker medelst den lönegrad,
som gäller för byråchef”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet, i den
mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande
över motionen från statens avtalsverk. Yttranden har därjämte på utskottets begäran
avgivits av Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund
och TCO:s statstjänstemannasektion.
Gällande bestämmelser
I statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 lämnas grundläggande bestämmelser om
statstjänstemännens rättsställning. Lagen innehåller bestämmelser i frågor om anställning
av tjänsteman, åligganden i tjänsten, åtal och disciplinär bestraffning samt anställnings
upphörande. Även regler om rätt att vidta arbetsinställelse och om statstjänstemans
rätt till neutralitet vid arbetskonflikt är intagna i lagen.
Bestämmelser om disciplinär bestraffning av civila statstjänstemän har inarbetats
i statstjänstemannalagen med de tidigare gällande reglerna i allmänna verksstadgan
som förebild. I 19 § statstjänstemannalagen föreskrivs att tjänsteman, som av försummelse,
oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt lag, instruktion
eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, kan
dömas till disciplinstraff av den myndighet, under vilken tjänstemannen lyder. Disciplinstraff
kan utgöras av varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i
högst tre månader och för vissa tjänstemän avsättning. Vid grövre brottslighet eller
vid brott som kan följas av skadeståndstalan skall tjänstemannen anmälas till åtal i
stället för att bestraffas i disciplinär ordning (20 §). Vissa högre tjänstemän undantas
alltid från disciplinär bestraffning. Detta framgår av 18 § som föreskriver att
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 37
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1967
brott i tjänsten av den som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst
som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdepartement, central
förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse skall beivras efter åtal. Konungen äger
föreskriva att bestämmelsen skall gälla även för andra tjänstemän.
Historik
I propositionen nr 60 till 1965 års riksdag med bl. a. förslag till statstjänstemannalag
uttalade föredragande departementschefen att lagen borde innehålla ett särskilt
stadgande varav framgick inte endast att vissa högre tjänstemän var undantagna från
lagens bestämmelser om disciplinstraff utan även att ämbetsbrott av sådana tjänstemän
över huvud ej fick beivras annat än vid allmän domstol. Till ledning för tolkning
av uttrycket ”jämställd eller högre tjänst” uttalade departementschefen att därmed
avsågs inte en tjänsteman med lika hög eller högre lön utan en tjänsteman med
ställning som sido- eller överordnad.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen yrkades i en motion (11:838) att anknytningen
till byråchefsbegreppet vid angivandet i 18 § av tjänstemän undantagna
från disciplinär bestraffning skulle slopas och stadgandet i stället utformas med utgångspunkt
från den lägsta lönegrad som fick anses följa byråchefs ställning, vid den
tidpunkten B 1. Yrkandet motiverades av att byråchefstjänsterna i statsdepartementen
enligt förslag till samma års riksdag skulle slopas. Sammansatta konstitutions- och
andra lagutskottet avstyrkte motionen. I sitt utlåtande nr 1 anförde utskottet följande:
Utskottet
vill först erinra om att den med en tjänst förenade lönen enligt statstjänstemannalagen
är ett förhandlingsresultat och alltså inte ägnad att karakterisera
tjänsten i de avseenden varom nu är fråga. Föredragande departementschefen påpekar
också att med paragrafens uttryck jämställd eller högre tjänsteman inte avses
en tjänsteman med lika eller högre lön utan en tjänsteman med ställning som sidoeller
överordnad. Dessutom må framhållas att det stora flertalet byråchefstjänster,
nämligen i centrala förvaltningsmyndigheter, inte beröres av departementsreformen.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser avstyrker motionen.
Statens avtalsverk framhåller att sammankoppling av författningsbestämmelser
och lönegrader alltid är förenad med olägenheter, särskilt gäller detta beträffande bestämmelser
som har karaktär av lag. En sak är att i allmänna verksstadgan viss lönegrad
används för att ange kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t och myndigheterna,
en annan att låta bestraffningsreglerna i statstjänstemannalagen styras av ett förhandlingsresultat.
Avtalsverket gör också gällande att orden ”jämställd eller högre
tjänst” får ett annat innehåll än f. n., om kretsen av tjänstemän undantagna från
disciplinstraff anges med användandet av byråchefs lönegrad.
Statstjänstemannens riksförbund understryker som sin allmänna inställning att en
lagbestämmelse inte bör vara ”upphängd” på ett förhållande som kan förändras ge
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1967
nom kollektivavtal. 18 § statstjänstemannalagen bör därför grundas på tjänstemannens
ställning i myndighetens organisation och inte på hans lönemässiga förhållanden.
Sistnämnda konstaterande görs också av TCO:s statstjänstemannasektion.
Sveriges akademikers centralorganisation avstyrker motionen under åberopande av
dels utredningen om tjänstebegreppets närmare innebörd, dels ämbetsansvarskommittén.
Den sistnämnda utredningen skall behandla frågan om ämbetsansvar och disciplinärt
ansvar i offentlig tjänst.
Utskottet
Tjänsteman som gör sig skyldig till brott i tjänsten kan enligt statstjänstemannalagen
bestraffas disciplinärt genom beslut av den myndighet under vilken tjänstemannen
lyder. Från disciplinär bestraffning undantas vissa högre tjänstemän. Har
sådan tjänsteman gjort sig skyldig till brott i tjänsten kan det beivras endast efter åtal
inför allmän domstol. Dessa tjänstemän utgörs enligt föreskrift i 18 § statstjänstemannalagen
av dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som
byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i statsdepartement, central förvaltningsmyndighet
eller länsstyrelse.
Vid statstjänstemannalagens antagande för två år sedan yrkades i en motion att anknytningen
till byråchefsbegreppet skulle slopas och 18 § statstjänstemannalagen i
stället utformas med utgångspunkt från den lägsta lönegrad som fick anses följa med
byråchefs ställning. Yrkandet motiverades av den samma år beslutade departementsreformen,
varigenom byråchefstjänsterna slopades i statsdepartementen. Riksdagen
avslog motionsyrkandet under erinran om att den med en tjänst förenade lönen var
ett förhandlingsresultat och därmed inte ägnad att karakterisera tjänsten i en fråga
som angick den disciplinära bestraffningsrätten. Riksdagen framhöll också att det
stora flertalet byråchefstjänster, nämligen i centrala förvaltningsmyndigheter, inte berördes
av departementsreformen.
I förevarande motion anförs att Kungl. Maj:t under år 1966 i två olika fall valt att
avgränsa en grupp tjänstemän med ledning av den för byråchef gällande lönegraden i
stället för en anknytning till byråchefs tjänsteställning. Detta har skett dels vid gränsdragningen
för riksdagens medverkan vid inrättandet av nya tjänster, dels vid angivandet
av kompetensfördelningen i allmänna verksstadgan mellan Kungl. Maj :t och vederbörande
myndighet i fråga om tillstånd till viss längre sammanhängande ledighet av
annat slag än ledighet för semester, sjukdom eller offentligt uppdrag. Under hänvisning
härtill föreslår motionärerna att motsvarande avgränsning genomförs i 18 §
statstjänstemannalagen. Deras yrkande går ut på att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall
anhålla om förslag till en sådan lagändring.
Motionsyrkandet har vid av utskottet företagen remissbehandling erhållit ett genomgående
negativt mottagande. Statens avtalsverk och de tre löntagarorganisationer,
som bland sina medlemmar kan räkna med statsanställda tjänstemän på byråchefsplanet,
har alla avstyrkt motionen. Det främsta skälet härför är att bestraffningsreglerna
i statstjänstemnnalagen enligt remissinstansernas mening inte bör grun
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1967
das på förhållanden som utgör ett förhandlingsresultat och som vid en senare avtalsomgång
kan komma att ändras. Utskottet kan för egen del instämma i denna uppfattning.
Frågan huruvida en tjänsteman skall vara undantagen från disciplinär bestraffning
bör avgöras med utgångspunkt från den anställdes tjänsteställning och inte
från hans lönemässiga förhållanden. Denna princip lade riksdagen till grund för sitt
beslut i ärendet år 1965. De av motionärerna åberopade avgränsningarna under ar
1966 utgör enligt utskottet mening inte skäl för riksdagen att frångå denna princip.
Upplysningsvis vill utskottet nämna att ämbetsansvarskommitten, som tillkallades
förra året för att utreda frågan om disciplinärt ansvar i offentlig tjänst, under sitt
arbete kommer att få behandla frågan om gränsdragningen mellan tjänstemän som
är underkastade disciplinär bestraffning och tjänstemän som inte är underkastade sådan
bestraffning.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II :563, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 18 april 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Hiibinette, fru HamrinThorell,
fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Wanhainen* och Kilsmo*;
från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl*, fröken Sandell,
herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson, Edlund, Jonsson och Larsson i Öskeviksby,
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1967
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.