Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

1967-07-01 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring, m. m., såvitt propositionen

hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 17 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 73, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december

1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m.,

dels besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras de

belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för vart och ett av åren 1965 och

1966 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,

överstiger 60 % av de under nämnda år i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

dels ock till Folkpensioner för budgetåret 1967/68 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 5 535 000 000 kr.

Propositionen har, såvitt angår anslag till folkpensioner, hänvisats till

statsutskottet och i övrigt till lagutskott.

I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av

propositionen väckta likalydande motionerna I; /48 av herr Hiibinette och

II: 935 av herr Ringaby.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr il

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 1 § samt 19 kap. 1 §

lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkringi skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

3

Försäkrade enligt denna lag äro

svenska medborgare, så ock de som

utan att vara svenska medborgare

äro mantalsskrivna i riket.

Såvitt angår------— -

§•

Försäkrade enligt denna lag äro

svenska medborgare, så ock de som

utan att vara svenska medborgare

äro bosatta i riket.

- — första stycket.

Inom folkpensioneringen — — —

Basbeloppet fastställes av Konungen

för varje månad och utgör fyratusen

kronor multiplicerat med det

tal, vilket angiver förhållandet mellan

det allmänna prisläget under

tredje månaden före den som basbeloppet

avser och prisläget i september

1957. Ändring av nämnda tal

må ej föranleda ändring av basbeloppet,

med mindre talet stigit eller

nedgått med minst tre procent sedan

närmast föregående ändring av basbeloppet

vidtogs. Det sålunda beräknade

basbeloppet avrundas till närmaste

hundratal kronor.

---ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av Konungen

för varje månad och utgör fyratusen

kronor multiplicerat med det

tal, vilket angiver förhållandet mellan

det allmänna prisläget under

andra månaden före den som basbeloppet

avser och prisläget i september

1957. Ändring av nämnda tal

må ej föranleda ändring av basbeloppet,

med mindre talet stigit eller

nedgått med minst tre procent sedan

närmast föregående ändring av basbeloppet

vidtogs. Det sålunda beräknade

basbeloppet avrundas till närmaste

hundratal kronor.

1 Senaste lydelse av 5 kap, 1 § se 1964:156 och av 19 kap. 1 § se 1966:350.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1967

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 kap.

1 §•

Svensk medborgare, som är mantalsskriven

i riket eller som varit

mantalsskriven härstädes för det år

varunder han fyllt sextiotvå år och

för de fem åren närmast dessförinnan,

är berättigad till folkpension

enligt vad nedan sägs.

Har barn, som är svensk medborgare,

till följd av sin ålder icke blivit

mantalsskrivet här i riket, äger barnet

likväl rätt till barnpension enligt

8 kap. 5 § och vårdbidrag i form av

invaliditetsersättning enligt 9 kap.

3 §■

Svensk medborgare, som är bosatt

i riket eller som varit mantalsskriven

härstädes för det år varunder

han fyllt sextiotvå år och för de fem

åren närmast dessförinnan, är berättigad

till folkpension enligt vad nedan

sägs.

19 kap.

1 §

Arbetsgivare skall — — -—- —--

Avgift till sjukförsäkringen —--

Avgift till försäkringen -— — -—- —

Vid beräkning av avgift enligt denna

paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året

ej uppgått till trehundra kronor, och

ej heller till arbetstagares lön eller

ersättning i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger det

vid årets ingång gällande basbeloppet.

Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

är för handen, vid beräkning av

avgift bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt

angår försäkringen för tilläggspension

skall bortses från arbetstagare,

som vid årets ingång uppnått

sextiofem års ålder, så ock från ar1*

— Bihang till riksdagens protokoll

för tilläggspension.

----utfört arbete.

— — samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna

paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året

ej uppgått till trehundra kronor, och

ej heller till arbetstagares lön eller

ersättning i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger det

vid årets ingång gällande basbeloppet.

Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

är för handen, vid beräkning av

avgift bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt

angår försäkringen för tilläggspension

skall bortses från arbetstagare,

som vid årets ingång uppnått

sextiofem års ålder, så ock från ar1967.

9 samt. 2 avd. Nr 4/

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''ti år 1967

(Nuvarande lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan

ersättning till honom antingen enligt

It kap. 2 § sista stycket icke räknas

såsom inkomst av anställning eller,

om arbetstagaren icke är svensk

medborgare eller mantalsskriven

härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares------ — —

(Föreslagen lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan

ersättning till honom antingen enligt

It kap. 2 § sista stycket icke räknas

såsom inkomst av anställning eller,

om arbetstagaren icke är svensk

medborgare och ej heller är bosatt

härstädes, avser arbete utom riket.

--stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

Den nya lydelsen av 1 kap. 6 § skall dock tillämpas vid fastställande av

basbelopp för tid från och med augusti 1967.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före den

1 januari 1968.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967

5

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 10 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående

införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla samt att

11 § nämnda lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen

med riksdagen annorlunda förordnar,

i stället för bestämmelserna i

6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 §

och 8 kap. 4 § första stycket lagen

om allmän försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel

förtidspension eller änkepension

skall för år räknat utgöra tretusentvåliundrasjuttio

kronor eller, där

den försäkrade är gift och hans make

åtnjuter folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller

äger rätt till pension enligt 6 kap.

1 § första stycket nämnda lag samt

fall som nedan i tredje eller fjärde

stycket sägs ej är för handen, tvåtusenfemhundratrettiofem

kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen

skola för varje mångfald

av tre, varmed pensionspristalet

överstiger etthundra, förhöjas med

ett indextillägg. Varje sådant tillägg

För tiden intill utgången av juni

1968 skall i stället för bestämmelserna

i 6 kap. 2 § första stycket, 7

kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket

lagen om allmän försäkring gälla att

folkpension i form av ålderspension,

hel förtidspension eller änkepension

skall för år räknat utgöra åttiosex

och en halv procent av basbeloppet

enligt nämnda lag eller, där den försäkrade

är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger

rätt till pension enligt 6 kap. 1 §

första stycket samma lag samt fall

som nedan i andra eller tredje stycket

sägs ej är för handen, sextiosju

och en halv procent av basbeloppet.

1 Senaste lydelse av 11 § se 1966: 237.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr ål år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som

i första stycket sägs sextiofem kronor

och för annan pensionsberättigad

åttiofem kronor för år; dock

skola indextillägg, vilka motsvara så

många mångfalder av tre som pensions

pristalet 136 överstiger 100, utgöra

för gift pensionsberättigad fyrtio

kronor och för annan pensionsberättigad

femtio kronor för år samt

indextillägg, vilka motsvara så

många hela mångfalder av tre som

pensionspristalet för juni månad

1965 överstiger 136, utgöra för gift

pensionsberättigad sextio kronor och

för annan pensionsberättigad sjuttiofem

kronor för år. Därest pensionspristalet,

efter att hava stigit

med hel mångfald av tre, åter nedgår,

skola indextillägg utgå efter

oförändrade grunder, så länge pensionspristalet

överstiger närmast läg
-

re hela mångfald av tre.

Åtnjuter den ----—----------nämnda lag.

Åtnjuta makar —- -—- — —--—--allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Utan hinder av denna lag skall folkpension utgå med lägst det belopp

som skolat utgå för juli 1967, om äldre lag gällt med den ändringen att

de i 11 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring angivna

beloppen tretusentvåhundrasjuttio kronor och tvåtusenfemhundratrettiofem

kronor i stället utgjort tretusenfyrahundrafyrtio kronor och tvåtusensexhundrasextiofem

kronor.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat

utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall

pensionen höjas med belopp motsvarande pensionsförhöjning som föranledes

av denna lag.

Pensionspristal skall sista gången fastställas för juli 1967.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967

7

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 18 december 1959 angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsatserna

för avgiftsuttaget enligt lagen

om allmän försäkring högre eller

lägre än procentsatserna för det år

som den sålunda debiterade slutliga

avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den preliminära

avgiften.

Har slutlig---

Särskild beräkning

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsatserna

för avgiftsuttaget enligt lagen

om allmän försäkring högre eller

lägre än procentsatserna för det år

som den sålunda debiterade slutliga

avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den preliminära

avgiften. Konungen äger

förordna att hänsyn skall tagas även

till mera betydande ändring, som avgiftsunderlaget

kan antagas komma

att undergå till följd av den allmänna

löneutvecklingen.

— slutliga avgiften.

— omständighet föreligger.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Förordningen omtryckt 1962:396.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande kravet på mantalsskrivning för

utlännings tillhörighet till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen

ersätts av ett krav på bosättning i Sverige. Förslaget innebär att en utlänning

redan genom bosättning i Sverige kan få rätt till sjukvårdsförmåner och sjukpenning

samt att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas honom för

det kalenderår då han bosatt sig här. Det gällande mantalsskrivningskravet

för rätt till folkpension för svensk medborgare, som inte varit mantalsskriven

i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem åren närmast dessförinnan,

föreslås ersatt med ett krav på bosättning i Sverige.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som behövs

för genomförande av standardhöjningen och basbeloppsanknytningen av

folkpensioner i enlighet med förslag i statsverkspropositionen. Vid ett basbelopp

av 5 700 kr. blir fr. o. in. den 1 juli 1967 det årliga pensionsbeloppet

— bortsett från kommunalt bostadstillägg — för en ensam pensionär 4 920

kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa 7 680 kr. Ändring av

konsumentprisindex föreslås leda till ändring av pensionerna tidigare än

f. n. I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1967/68 till folkpensioner

beviljar ett förslagsanslag av 5 535 milj. kr.

I propositionen föreslås dessutom att vid bestämmande av arbetsgivarnas

preliminära avgift enligt lagen om allmän försäkring, in. in. hänsyn skall

kunna tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas

komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Propositionen innehåller slutligen förslag i fråga om fondering i allmänna

sjukförsäkringsfonden.

Motionsyrkandet

I motionerna I: 748 av herr Hiibinette och II: 935 av herr Ringaby hemställes,

»att riksdagen med avslag å proposition nr 73 såvitt avser förslaget

om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552)

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förnyad utredning samt

förslag i syfte att minska regleringsavgiften vid erläggande av arbetsgivaravgifter.

»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas

till motionen I: 748.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967 9

D epar tements chefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört följande.

Försäkringstillhörighet inom den allmänna försäkringen m. m.

Vid 1966 års riksdag slopades i huvudsak de regler inom tilläggspensioneringen

som var strängare för utlänningar än för svenska medborgare. En

kvarstående särregel för utlänning är stadgandet att den som inte är svensk

medborgare skall vara mantalsskriven i Sverige för att anses som forsakrad

enligt AFL. Svensk medborgare är försäkrad utan villkor om mantalsskrivning.

Det särskilda mantalsskrivningskravet är av betydelse för utlännings

tillhörighet till både sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Mantalsskrivningen

avser kalenderår och bygger i princip på bosättning den 1

november året dessförinnan. Med hänsyn till mantalsskrivningskravet kan

en invandrad utlänning alltså få vänta upp till 14 månader innan han kan få

del av sjukförsäkringens förmåner. För tilläggspensioneringens del innebär

mantalsskrivningskravet att utlänning inte tillgodoräknas pensionsgrundande

inkomst för invandringsåret.

Det gällande mantalsskrivningskravet för utlänning har genom internationella

överenskommelser i stor utsträckning satts ur kraft i vad avser

sjukförsäkringen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår

att det största antalet utländska invandrare till Sverige, bl. a. medborgare

i de nordiska länderna, inte behöver avvakta mantalsskrivning. De blir

sjukförsäkrade vid bosättningen i Sverige. För den som endast kan åberopa

den provisoriska europeiska överenskommelsen och det är bl. a. fallet med

en förhållandevis stor grupp av invandrare, nämligen medborgare i Västtyskland,

gäller dock en väntetid på sex månader såvida han inte blir

mantalsskriven dessförinnan.

Vid behandlingen i prop. 1966:59 av utlänningars ställning inom tillläggspensioneringen

gav jag uttryck för uppfattningen att starka skäl talar

för att mantalsskrivningskravet slopas både för sjukförsäkringens och tillläggspensioneringens

del. Riksförsäkringsverket har undersökt de administrativa

konsekvenserna av ett sådant steg och funnit att det inte föreligger

något hinder att ersätta mantalsskrivningskravet med ett krav på bosättning

i Sverige. Verkets förslag har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.

Jag förordar att det genomförs. I enlighet härmed bör ändring

göras i 1 kap. 3 § och i 19 kap. 1 § AFL.

Riksförsäkringsverket har relativt utförligt behandlat frågan om bosättningsbegreppet

inom den allmänna försäkringen och folkbokföringen. Enligt

verkets mening är det angeläget att man får ett såvitt möjligt enhetligt

bosättningsbegrepp, som tillgodoser både den allmänna försäkringens och

folkbokföringens behov. En i betänkandet Ny folkbokföringsförordning

m. m. (SOU 1966: 16) aviserad översyn av bosättningsbegreppet bör enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1967

verkets mening ske utan dröjsmål och under medverkan av verket. Jag

delar verkets uppfattning men vill framhålla, att översynen inte bör föranleda

att den nu föreslagna reformen skjuts upp. Jag förordar att lagändringarna

träder i kraft den 1 januari 1968.

I avvaktan på att bosätlningsbegreppet blir föremål för översyn torde

försäkringskassorna för sjukförsäkringens del få följa den praxis som

de hittills tillämpat, när de haft att bedöma försäkringstillhörigheten

för invandrad utlänning som omfattas av en internationell överenskommelse.

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen beräknas

av de lokala skattemyndigheterna i efterhand för föregående kalenderår.

Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att de lokala skattemyndigheterna

regelmässigt bör kunna bedöma frågan om en utlänning varit

bosatt i Sverige under någon del av nämnda år med ledning av kyrkobokföringen.

Jag förutsätter att riksförsäkringsverket och centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden i samverkan når en tillfredsställande lösning

av frågan om aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse, lokal skattemyndighet

och allmän försäkringskassa.

Det tidigare generella kravet på mantalsskrivning för rätt till folkpension

mjukades upp i samband med tillkomsten av AFL. Enligt 5 kap.

1 § första stycket AFL föreligger rätt till folkpension dels för svensk medborgare

som är mantalsskriven i Sverige, dels för annan svensk medborgare

som varit mantalsskriven här för det år han fyllt 62 år och de fem

åren närmast dessförinnan. En svensk medborgare som inte uppfyller

sistnämnda förutsättningar och som återvänder till Sverige från vistelse

i utlandet, kan inte få folkpension förrän han blivit mantalsskriven. Trots

att han är bosatt i Sverige kan han få vänta upp till 14 månader innan

pension kan utgå. Riksförsäkringsverket har föreslagit sådan ändring

av 5 kap. 1 § första stycket AFL att rätt till folkpension skall föreligga för

svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven

här för det år då han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.

Förslaget avhjälper bl. a. vissa brister i socialförsäkringsskyddet för

svenskar som vänder hem från internationell biståndsverksamhet (jfr rskr

1965:414). Jag förordar förslaget.

I 5 kap. 1 § andra stycket AFL finns en bestämmelse som syftar till att

barn, som är svensk medborgare, skall kunna få folkpension i form av

barnpension och vårdbidrag redan under första levnadsåret. Med den nyss

förordade ändringen av paragrafens första stycke kan bestämmelsen utgå.

Förslagets ekonomiska verkningar blir enligt riksförsäkringsverkets bedömning

så ringa, att de inte behöver påverka anslagsberäkningen för folkpensioner.

Standardhöjning och basbeloppsankngtning av folkpensioner

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna

den 1 juli 1967 med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967

föi ett pensionärspar. Med 23 indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp

bli frånsett kommunalt bostadstillägg — 4 925 kr. för en ensam pensionär

och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Motsvarande höjningar inträder för hel

förtidspension och oreducerad änkepension.

I prop. 1967: 1 har jag vidare anmält att jag avser att föreslå ändringar i

fråga om värdesäkringen av folkpensionerna. Folkpensionsbeloppen är i

AFL uttryckta i procent av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter

ändringar i det allmänna prisläget. Ålderspensionen anges till 90 % av basbeloppet

för en ensam pensionär och till sammanlagt (67,5 + 67,5) 135 %

av basbeloppet för två pensionsberättigade makar. Av tekniska skäl har

folkpensionernas anknytning till basbeloppet hittills kunnat genomföras

endast i fråga om barnpension, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.

Folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension

och änkepension anges i stället i övergångsbestämmelser till AFL,

vilka är avsedda att gälla längst fram till den 1 juli 1968, i ett belopp i kronor.

Pensionsbeloppen värdesäkras genom indextillägg som utlöses vid viss

förändring av det s. k. pensionspristalet som i sin tur bestäms av konsumentprisindex.

Det finns nu möjlighet att byta ut den nuvarande anordningen

med indextillägg mot den form av värdesäkring som anges i AFL och som

innebär att pensionernas totalbelopp står i relation till det vid varje tidpunkt

gällande basbeloppet. Jag förordar att så sker fr. o. in. den 1 juli 1967.

De i AFL angivna andelarna av basbeloppet — 90 resp. 135 % — är avsedda

att nås år 1968 sedan de standardhöjningar som statsmakterna uttalat

sig för genomförts i sin helhet. Procentandelen av basbeloppet bör vid basbeloppsanknytning

den 1 juli 1967 lämpligen avvägas så att den med det

senast fastställda basbeloppet 5 700 kr. ger i stort sett samma pensionsbelopp

som vid 23 indextillägg skulle ha utgått för juli 1967 enligt äldre lagstiftning

vid en standardhöjning med 170 kr. resp. 260 kr., dvs. 4 925

kr. för en ensam pensionär och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Detta

resultat nås om pensionen för en ensam pensionär bestäms till 86,5 %

av basbeloppet och för var och en av två makar till 67,5 % av basbeloppet,

dvs. för makarna tillhopa 135 %. Under angiven förutsättning blir,

med tillämpning av 16 kap. 4 § AFL, pensionsbeloppet 4 920 kr. för en ensam

pensionär och 7 680 kr. för ett pensionärspar. Det procenttal som avsetts för

makar fr. o. m. juli 1968 skulle man alltså nå redan den 1 juli 1967. Detta

beror på att den i AFL angivna relationen mellan pensionen för en ensam

pensionär och pensionen för två makar inte överensstämmer med den nu

gällande. Enligt AFL skall pensionen till två pensionsberättigade makar motsvara

150 % av det för ensam pensionär gällande beloppet. F. n. utgör pensionen

för två makar omkring 156 % av det för ensam pensionär gällande

beloppet. Pensionsförsäkringskommittén har i uppdrag att ompröva den i

AFL angivna relationen mellan pensionsbeloppen för en ensam pensionär

och för makar. I tilläggsdirektiv till utredningen har jag uttalat att det torde

stå klart att denna relation bör justeras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1967

Jag föreslår att pensionen för tiden intill utgången av juni 1968 för en

ensam pensionär bestäms till 86,5 % av basbeloppet. För pensionen till var

och en av två pensionsberättigade makar bör den i AFL angivna procentsatsen

67,5 gälla. Förslaget kräver ändring av 11 § första stycket lagen angående

införande av AFL. Den andel av basbeloppet, varmed pensionen för

pensionsberättigade makar skall utgå fr. o. in. den 1 juli 1968, får man ta

ställning till när pensionsförsäkringskommittén lagt fram sitt förslag i

denna fråga.

Bestämmelserna om fastställande av pensionspristal i 10 § lagen angående

införande av AFL, om indextillägg i 11 § andra stycket samt om beräkning

och utbetalning av folkpension i vissa fall i 12 § blir obehövliga efter basbeloppsanknytningen.

Jag föreslår därför att 10 och 12 §§ upphävs samt att

andra stycket utesluts ur 11 §.

Skulle konsumentprisindex stiga på så sätt att ett tjugofjärde indextillägg

enligt nuvarande regler utlöses under tiden t. o. in. den månad då basbeloppsanknytningen

införs, dvs. juli 1967, bör en indexhöjning av pensionerna

ske även om nästa basbeloppsändring inträffar senare. Genom en sådan

anordning skapas garantier för att pensionen inte kan utgå med lägre belopp

än vad som enligt äldre lagstiftning skulle ha gällt för juli 1967 efter

en standardhöjning med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr. för ett

pensionärspar. Basbeloppsanknytningen bör därför kombineras med en garantiregel

av detta innehåll. Jag förordar att så sker genom en övergångsbestämmelse

till den tidigare förordade ändringen av lagen angående införande

av AFL.

Standardhöjningar och indextillägg har de senaste åren fullt ut tillkommit

ålders- och förtidspensionärer, som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen

och vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket

lagen angående införande av AFL. Också de pensionshöjningar som inträffar

efter den 30 juni i år bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag

förordar en övergångsbestämmelse härom.

Basbelopp fastställs för varje månad och utgör 4 000 kr. multiplicerat

med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under

tredje månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september

1957. Pensionspristalet gäller också för tredje månaden efter den som beräkningen

av prisrelationen avser. Konsumentprisindex för en viss månad

föreligger under den närmast följande månaden, då prisrelationen också

beräknas. Tidigare har det inte varit tekniskt möjligt att använda det därvid

framkomna basbeloppet eller pensionspristalet redan vid den närmast följande

pension sutbetalningen utan man har måst vänta därmed en månad.

Det är enligt min mening önskvärt att pensionärerna så snabbt som möjligt

får den höjning av pensionen som skall ske vid en ändring av basbeloppet.

Enligt vad jag erfarit finns det nu tekniska förutsättningar att tillgodoföra

pensionärerna dessa pensionshöjningar utan det hittillsvarande upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1967

13

skovet på en månad. Pensionshöjningar som utlöses genom basbeloppets

böjning kan på så sätt komma pensionärerna till godo redan andra månaden

efter den som prisförändringen ägt rum. Jag föreslår att 1 kap. 6 § AFL

ändras så att basbeloppet fastställs på grundval av prisläget under andra

månaden före den som beloppet avser.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till omkring 190 milj.

kr. för budgetåret 1967/68. Årskostnaden för den tidigare utbetalningen av

pensionshöjningar vid ändringar av basbeloppet kan beräknas till ca 15

milj. kr.

Beräkning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivares avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsverket m. m. debiteras och uppbärs gemensamt.

Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på grundval av ett av verket

för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket motsvarar summan av

faktiskt utgivna löner in. m. efter vissa avdrag. För debitering och uppbörd

tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften på arbetsgivarens

skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma ordning som skatten. Enligt

den andra debiteras avgiften på en särskild räkning som verket tillställer

arbetsgivaren och avgiften uppbärs direkt av verket. Huvudregeln är

att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda avgiften uppgår till

högst 1 000 kr. och den senare i övriga fall. Verket kan dock göra undantag

i båda riktningarna.

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom

slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneutgifter

in. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift

skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt

huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken

debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året

före sistnämnda år. Om avgiftsprocenten enligt AFL för det år då den preliminära

avgiften tas ut är större eller mindre än för det år som den sålunda

debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid

bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att den slutliga

avgiften för t. ex. år 1966 debiteras år 1967 och erläggs under år 1968.

Från den slutliga avgiften dras den preliminära avgiften för år 1966 av.

Denna preliminära avgift är normalt lika med den slutliga avgift som debiterats

år 1965 och som alltså avser år 1964. Härav framgår att till grund för

den preliminära avgiften för ett visst år ligger i princip lönesummorna två år

tidigare.

Erfarenheten har visat att de gällande beräkningsreglerna leder till att

det uppkommer en avsevärd skillnad mellan den preliminära arbetsgivaravgiften

för ett visst år och den slutliga avgiften för samma år. Av departementspromemorian

framgår att skillnaden mellan de båda avgiftssum
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967

morna — den s. k. regleringsavgiften — för åren 1960—1965 motsvarade

i runt tal lägst 26 och högst 44 % av de preliminära avgifterna. 1 kronor

räknat har regleringsavgifterna under de aktuella åren varierat mellan

216 och 664 milj. kr. Det senare talet som avser år 1965 är ett uppskattat

belopp. Ett flertal omständigheter har medverkat till att regleringsavgifterna

blivit så stora. Den främsta orsaken torde vara den betydande allmänna

löneökningen från år till år. Redan en löneökning med 5 % om året

medför enligt gällande beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på omkring

10 % mellan underlaget för den preliminära avgiften för ett visst år

och underlaget för den slutliga avgiften för samma år.

Särskild beräkning av preliminär avgift kan ske bl. a. om skillnaden

mellan preliminär avgift enligt vanliga regler och den slutliga avgift som

är att påräkna skulle bli mera betydande eller annan särskild omständighet

föreligger. Denna bestämmelse är emellertid inte avsedd att tillämpas

så generellt att man kan beakta den skillnad mellan preliminär och slutlig

avgift som beror på en fortgående löneökning. Den eftersträvade bättre

överensstämmelsen mellan den preliminära avgiften och den slutliga avgiften

torde inte heller kunna nås med tillämpning av reglerna om jämkning

av preliminär avgift.

Åtgärder bör därför vidtas så att skillnaden mellan de preliminära och

de slutliga avgiftsbeloppen kan bli mindre. I promemorian föreslås att 20 §

första stycket förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, m. in. kompletteras med en regel om att vid bestämmandet

av den preliminära avgiften hänsyn skall kunna tas till mera betydande

ändring som avgiftsunderlaget kan antas komma att undergå till

följd av den allmänna löneutvecklingen. Enligt förslaget bör det ankomma

på Kungl. Maj :t att förordna härom och att ange de generella grunder efter

vilka avgiftsunderlaget skall räknas upp.

Den bärande tanken i promemorieförslaget att den preliminära avgiften

bör kunna beräknas efter sådana grunder att den beloppsmässigt nära motsvarar

den slutliga avgiften har så gott som undantagslöst fått ett gynnsamt

mottagande vid remissbehandlingen. Jag förordar att förslaget genomförs.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1968.

A Ilmänna sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga

avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

utgjorde enligt nämnda paragraf och 19 kap. 4 § i lydelsen före den 1

januari 1967 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år räknat. Av avgiften

skulle 11/15 användas till bekostande av utgifterna för tilläggssjukpenning

i vad den svarade mot inkomst av anställning. Beloppet fördelas mellan

försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för sådan sjukpenning.

Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att viss del av beloppet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967 15

i stället skall ingå till en fond, allmänna sjvikförsäkringsfonden, vilken förvaltas

enligt grunder som fastställs i samma ordning. Före den 1 januari

1963 gällde i princip likartade bestämmelser i fråga om arbetsgivarnas

bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring

och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.

Fr. o. m. den 1 januari 1967 gäller enligt 19 kap. 1 och 4 §§ lagen om

allmän försäkring att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgör 2,6 %

av löner upp till sju och en halv gånger basbeloppet. Av avgiften skall 19/26

användas till bekostande av utgifterna för tilläggssjukpenning i vad den

svarar mot inkomst av anställning.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjukpenning

och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att

dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för

nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna

t. o. in. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till

utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning satt till 75 % av utgifterna.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det

överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för varje särskilt

år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren

1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda

delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959

ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden

det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg

60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren

1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp

varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg

60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning (prop. 1965: 45, L2U

41, rskr 229).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare överföring av

medel till fonden. Varket upplyser, att arbetsgivaravgifterna för åren 1965

och 1966 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas överstiga försäkringskassornas

utgifter för detta ändamål med omkring 35 respektive 20

milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni

1966 uppgick till 343,4 milj. kr.

Riksförsäkringsverket anser att intet talar emot att den nämnda 60-procentregeln

tillämpas även för åren 1965 och 1966. Verket förordar att till

allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivaravgift

för åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning för anställda överstiger

60 % av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för sådan sjukpenning.

Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra en reserv vid

tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, överskott av den art

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1967

som riksförsäkringsverket redogjort för har hittills överförts till fonden.

Någon anledning att överge denna praxis föreligger inte. Jag förordar att

till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivarnas

avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för vart och ett av åren

1965 och 1966 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning

under de angivna åren.

Lagrådet

Lagrådet, som haft att uttala sig om förslag till 1) lag angående ändring

i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och 2) lag om

ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring, har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet

I propositionen föreslås att mantalsskrivning som villkor för utlännings

tillhörighet till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen skall ersättas

med ett krav på bosättning i Sverige. Även inom folkpensioneringen föreslås

en lättnad i fråga om mantalsskrivningsvillkoret. Den nuvarande huvudregeln

om mantalsskrivning som villkor för rätt till folkpension för svensk

medborgare föreslås ersatt med ett krav på bosättning i riket. Propositionen

innehåller vidare förslag om standardhöjning av folkpensionen fr. o. m. den

1 juli 1967 samt anknytning av pensionerna till basbeloppet. Med nuvarande

basbelopp kommer pensionsbeloppet för ensam pensionär att uppgå till

4 920 kr. och för två pensionsberättigade makar till 7 680 kr.

Förutom ovanstående frågor behandlas ett problem som rör beräkning av

arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring. Arbetsgivaravgifter

som överstiger 1 000 kr. inbetalas av arbetsgivaren direkt till riksförsäkringsverket

i delposter sex gånger om året. Avgiften erläggs som preliminär

avgift det år arbetsgivaren haft de löneutgifter som ingår i avgiftsunderlaget.

Året därefter fastställes den definitiva avgiften. Den preliminära

avgiften skall enligt huvudregeln utgå med ett belopp som motsvarar den

slutliga avgiften under nästföregående år. Om avgiftsprocenten enligt lagen

om allmän försäkring höjts tas dock hänsyn härtill. Systemet innebär att

den preliminära avgiften för t. ex. år 1967 beräknas med utgångspunkt från

löneförhållandena år 1965. Någon hänsyn till exempelvis generella lönehöjningar

tas i princip inte, men det finns möjlighet att i det individuella fallet

göra särskild beräkning av den preliminära avgiften om avvikelsen från den

slutliga avgiften blir mera betydande.

Det nuvarande systemet bar lett till att avsevärda skillnader uppstått

mellan de belopp arbetsgivarna erlagt preliminärt och de slutligt fastställda.

Under senare år bar skillnaden årligen totalt överstigit 600 milj. kr. Enligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1967

17

propositionen bör den uppkomna skillnaden främst tillskrivas det förhållandet

att man vid bestämmande av den preliminära avgiften ej kunnat ta hänsyn

till mera betydande ändringar som avgiftsunderlag kan antas undergå

till följd av den allmänna löneutvecklingen. I propositionen föreslås en regel

som innebär att Kungl. Maj :t bemyndigas förordna härom och ange de generella

grunder efter vilka avgiftsunderlaget skall beräknas.

I motionerna I: 748 av herr Hubinette och II: 935 av herr Ringaby reses

invändningar mot att Kungl. Maj :t får befogenhet att utan närmare reglering

bestämma om underlaget för aA^giftsuttaget. Motionärerna anser det

olämpligt att basera avgiftsuttaget på något slags prognosmetod. De delar

visserligen uppfattningen att skillnaden mellan preliminär och slutlig avgift

bör reduceras men hävdar att det bör ske genom någon annan metod än den

som föreslås i propositionen. De yrkar därför avslag på propositionen i

denna del och hemställer, att riksdagen skall begära förnyad utredning av

frågan.

Utskottet kan för sin del instämma i uppfattningen att det är angeläget

att nå bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga avgiften.

Ett sätt att nå detta syfte är att som propositionen förordar justera det preliminära

avgiftsuttaget efter den allmänna löneutvecklingen. Utskottet anser

sig kunna utgå från att Kungl. Maj :t vid angivandet av de grunder efter

vilka avgiftsunderlaget skall beräknas går till väga med erforderlig försiktighet.

Det är av vikt att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på

verkningarna av det nya systemet och snabbt vidtar de åtgärder som kan

påkallas av förhållandena. Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet

kunna biträda propositionens förslag i förevarande del. Därav följer att

motionerna inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen och

de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna I: 748 och II: 935

måtte bifalla förevarande proposition, nr 73, såvitt den hänvisats

till lagutskott.

Stockholm den It maj 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Lars Larsson, Hubinette, fru

Nilsson, herrar Eric Carlsson, Wanhainen, Erik Filip Petersson och Wirtén;

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1967

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Gustavsson i Alvesta, fröken Wetterström, herr Bengtsson i Varberg, fröken

Sandell, fru Svensson och fru Skantz.

ESSELTE AB. STHLM 67

714741

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i s. 8 i texten