Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum. Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:42 av herr Tistad och nr 11:60 av herr Werbro.

1967-05-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum. Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:42 av herr Tistad och nr 11:60 av herr Werbro.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten

att anordna enskilda skyddsrum.

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 1:42 av herr Tistad och nr 11:60 av herr

Werbro.

Enligt 24 § 1 mom. civilförsvarslagen skall inom område eller å plats,

som bestämmes av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen,

anordnas enskilda skyddsrum vid vissa under fem punkter

angivna slag av anläggningar och byggnader till skydd för dem, som

uppehåller sig där. I 24 § 2 mom. angives när gemensamt skyddsrum skall

eller får anordnas.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att utredning måtte verkställas

dels beträffande omfattningen av skyldigheten att anordna enskilda

skyddsrum, dels att utformningen av § 24 i civilförsvarslagen omarbetas i

sin helhet, så att den fåi eu enhetlig tillämpning för hela landet».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 60.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i

Malmöhus lån.

Gällande bestämmelser

Allmänt

De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvaret finns i 1960

års civilförsvarslag (Cl). Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas

under Kungl. Maj :t av civilförsvarsstyrelsen. Styrelsen skall leda och övervaka

planläggningen av civilförsvaret i riket samt verka för att ett effektivt

civilförsvar upprätthålls. Styrelsen utfärdar föreskrifter och anvisningar

till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar och allmänheten.

I länet är länsstyrelsen civilförsvarsmyndighet. Beslut som meddelas

av länsstyrelse eller civilförsvarsstyrelsen i ärende enligt civilförsvarslagen

får överklagas hos KungL Maj it. Mål rörande inrättande av enskilda

skyddsrum prövas därvid i regeringsrätten.

0100817 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Allmänna riktlinjer för skyddsrumsbgggandet

Civilförsvarslagen föreskriver (4 kap.) att skyddsrum skall anordnas dels

för civilförsvarets verksamhet och dels för befolkningens skydd under krig.

Skyddsrummen är med hänsyn till den avsedda användningen antingen

allmänna skyddsrum för skydd av tjänstgörande civilförsvarspersonal och

av befolkningen i vissa områden eller enskilda skyddsrum i anläggningar

och byggnader för dem som uppehåller sig där.

De nu gällande riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet antogs av riksdagen

år 1956 (prop. 1956: 185). I stort sett innebär dessa riktlinjer — vad

gäller skyddet för befolkningen — att skyddsbehovet i innerområdena eller

eljest särskilt riskfyllda delar av de mest hotade orterna, i synnerhet sådana

som måste anses utsatta för risk för kärnvapenanfall, tillgodoses genom allmänna

befolkningsskyddsrum. I övriga delar av dessa orter och i de mindre

utsatta orterna inrättas enskilda skyddsrum i fastigheterna. Befolkningsskyddsrummen

skall i första hand förläggas och dimensioneras med hänsyn

till den verksamhet, som är avsedd att fortgå inom området under krig.

De kan också utgöra katastrofskydd för dem som inte hunnit utrymma

och i väntan på transportlägenhet måste kunna beredas skydd. De enskilda

skyddsrummen är såsom nämnts avsedda för skyddet av de i huset boende

och av dem som tillfälligt vistas där. I orter som är avsedda att praktiskt

taget helt utrymmas vid krig eller krigsfara är de enskilda skyddsrummen

främst att betrakta som katastrof skydd. Eljest skall de liksom befolkningsskyddsrummen

kunna inredas som bostäder för längre eller kortare vistelse.

Inom områden, som inte kan antas komma att vara anfallsmål, skall skyddsrum

inte inrättas.

I samband med att nu angivna riktlinjer för skyddsrumsbyggandet antogs

ändrades 24 § civilförsvarslagen så att det från den 1 januari 1957 ankommer

på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds bestämmande, civilförsvarsstyrelsen

att ange område eller plats, där enskilda skyddsrum skall

inrättas; beslut av detta slag, som grundar sig på en allmän riskbedömning,

ansågs böra meddelas centralt.

Skyldigheten att inrätta enskilda skyddsrum inom respektive län reglerades

härefter genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t år 1957. Besluten

avser omkring 200 tätorter. Såsom civilförsvarsstyrelsen anför i sitt remissyttrande

kan generellt sägas att skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum

föreligger i samtliga tätorter med mer än 5 000 invånare samt därutöver

i orter, vilka genom sin belägenhet eller genom förekomsten av försvarsviktiga

anläggningar bedömts utgöra sannolika anfallsmål.

Beskaffenheten av skyddsrum

Med avseende på beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast

skyddsrum eller som normalskyddsrum. Enskilt skyddsrum skall anordnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

3

som normalskyddsrum, om inte för särskilt fall Kungl. Maj :t förordnat,

att det skall fylla större krav på skyddsförmåga (28 § CD. Skulle sådant

förordnande ha meddelats, föreligger enligt 62 § Cl rätt för anordnaren att

erhålla skälig ersättning av statsmedel för de merkostnader som uppkommit

till följd av förordnandet.

Byggnader som skall förses med skyddsrum

I 24 § 1 mom. Cl regleras under fem punkter närmare vilka slag av

byggnader och anläggningar som inom de områden och platser där skyddsrumsskyldighet

föreligger skall förses med skyddsrum. De olika punkterna,

för vilka i det följande en närmare redogörelse kommer att lämnas,

har undergått endast mindre ändringar sedan år 1940, då lagen om skyldighet

för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m.m.

tillkom (prop. 1940:43, SFS 1940: 119). I 1944 års civilförsvarslag (prop.

1944: 268, SFS 1944: 536), som gällde intill dess nuvarande civilförsvarslag

trädde i kraft 1960, upptogs bestämmelserna i 24 §. Lagen, som fick en

till tiden begränsad giltighet, blev permanent genom beslut år 1948 och undergick

i samband därmed vissa ändringar, dock icke i fråga om vilka anläggningar

och byggnader, som skulle förses med skyddsrum. År 1951 reviderades

civilförsvarslagen i syfte att skapa en rättslig grundval för den utbyggnad

av skyddsrumsbeståndet med fullträffsäkra skyddsrum som ansågs

önskvärd. Byggandet av enskilda skyddsrum skulle fortgå efter i huvudsak

samma regler som ditintills. I sammanhanget skedde en utökning av

skyddsrumsskyldigheten vid industriella anläggningar (se prop. 1951:176

s. 82—83). År 1956 skedde ånyo ändringar i civilförsvarslagen. Ändringarna

avsåg bl. a. 24 § (se ovan) men någon ändring i fråga om vilka anläggningar

och byggnader, som skulle förses med skyddsrum, företogs inte.

I det följande lämnas en redogörelse för innehållet i de olika punkterna

i 24 § 1 mom. och i begränsad omfattning för bl. a. vad som förekom vid

civilförsvarslagens tillkomst år 1960 (prop. 1960: 5, ALU 1980: 3).

Punkt 1

I punkten upptas hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed

jämförliga anläggningar, som är av vikt för den allmänna samfärdseln.

Punkt 2

Enligt punkten skall skyddsrum anordnas för industriella anläggningar,

vid vilka i regel minst tjugofem personer samtidigt är sysselsatta eller som

tillsammans med annan eller andra närbelägna anläggningar utgör en grupp,

inom vilken i regel minst tjugofem personer är sysselsatta.

Beträffande begreppet »industriell anläggning» har civiiförsvarsstyrelsen

i skrivelse den 1 april 1985 till samtliga länsstyrelser rekommenderat föl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1967

jande tolkning som givits i den gängse kommentaren till 44 § 3 mom. byggnadsstadgan

(Bexelius m. fl.: Byggnadslagstiftningen, tredje upplagan, s.

424—425).

Gruppen industriell rörelse inbegriper givetvis icke sådana verksamhetsgrenar

som jordbruk, skogsbruk och handelsrörelse men däremot binäringar

till dessa, såsom kvarnrörelse, mejeri- eller sågverksdrift etc. En anläggning,

som endast är avsedd för lagerhållning, t. ex. ett brädupplag, torde icke inbegripas

under förevarande stadgande, oavsett om anläggningen drives i

anslutning till annorstädes belägen industri. För att en verksamhet skall

kunna betecknas såsom industriell torde vidare krävas, att den har till

ändamål att frambringa en vara eller att förädla en råvara såsom ett led

på dess väg mot den slutliga produkten. Härigenom torde bl. a. flertalet

reparationsverkstäder och liknande uteslutas från tillämpning av förevarande

bestämmelser. Gränsdragningen gentemot hantverksmässigt bedriven

rörelse torde vara att träffa med hänsyn till den omfattning, vari maskinell

drivkraft kommer till användning. Ehuru även sådan verksamhet, som av

ålder brukat betecknas som hantverk, numera i stor utsträckning bedrives

med maskinella hjälpmedel, torde förekomsten av t. ex. kraftigare motorer

böra föranleda, att gränsen mellan hantverk och industriell verksamhet

anses ha överskridits.

Bidrag till tolkningen av den här aktuella punkten har även erhållits genom

ett utslag i regeringsrätten den 1 december 1965 (regeringsrättens årsbok

1965 referat nr 52), till vilket utslag civilförsvarsstyrelsen hänvisar i

sitt yttrande.

Punkt 3

Skyddsrum skall enligt denna punkt anordnas vid anläggningar, som inrymmer

undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och

är avsedda att hysa minst tjugofem personer.

Civilförsvarsstyrelsen har i cirkulär till länsstyrelserna förklarat att

skyddsrumsskyldighet föreligger i fråga om barnstugor. I svar på en enkel

fråga i andra kammaren den 2 februari i år, vilken fråga framställts i anledning

av styrelsens tolkning, uttalade statsrådet Lundkvist, att han avsåg

att tillsätta en utredning om vissa tekniskt-ekonomiska skyddsrumsfrågor.

Statsrådet Lundkvist anförde vidare att en viktig fråga som denna

utredning får ta ställning till gäller hur skyddsrumsbyggnadsskyldigheten

skall anpassas till moderna byggmetoder och de källarlösa byggnader som

numera är vanliga.

Punkt 4

Enligt denna punkt skall skyddsrum inrättas vid byggnader som är uppförda

i mer än två våningar och som till väsentlig del är avsedda för bostads-,

kontors- eller af färsändamål, dock ej en- eller tvåfamilj shus.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

5

Punkt 5

Vid andra anläggningar eller byggnader, inom vilka människor bor eller

eljest vanligen vistas, än som avses i 1—4 punkterna skall skyddsrum anordnas

om länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med hänsyn till

anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Vid remissbehandlingen av den utredning som ligger till grund för den

nuvarande civilförsvarslagen, fann civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen

i Hallands län det ej erforderligt att bibehålla föreskriften i denna punkt.

Civilförsvarsstyrelsen förklarade att motsvarande punkt i 1944 års civilförsvarslag

enligt erfarenheten saknade praktisk betydelse, särskilt sedan

styrelsen i anvisningar till länsstyrelserna uttalat att skyddsrum ej skulle

anordnas i råd- och kedjehus, medan länsstyrelsen hävdade att, om punkten

ej ansågs kunna helt utgå, de byggnader, som avsågs skola omfattas

av denna, borde närmare beskrivas med hänsyn till att tillämpningen varit

oenhetlig.

Departementschefen anförde att även om stadgandet självfallet ger utrymme

för en oenhetlig praxis —* vilket i och för sig är en olägenhet, som

emellertid bör kunna minskas genom centrala anvisningar —- syntes denna

möjlighet att individuellt pröva skyddsrumsbehovet böra bibehållas.

Remissyttranden

Civilförsvarsstyrelsen anför att den ordning som år 1956 beslutades i

fråga om den generella skyddsrumsbyggnadsskyldigheten enligt styrelsens

mening fungerat tillfredsställande och gjort det möjligt att hålla skyddsrumsberedskapen

på av statsmakterna avsedd nivå. Enligt styrelsens mening

föreligger alltså för närvarande ej något behov att ompröva riktlinjerna

för skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum. Styrelsen tillägger att

styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 maj 1966 föreslagit återinförande

av skyddsrumsplikten för fastighetsägare i de s.k. innerområdena

i våra största städer. Förslaget har inte ansetts kräva lagändring.

Utöver vad civilförsvarsstyrelsen sålunda uttalat uppehåller sig remissinstanserna

uteslutande vid innehållet i 24 § 1 mom. 2. och 5., mot vilka

punkter främst anföres kritik i motionerna.

Civilförsvarsstyrelsen vitsordar att i förarbetena till civilförsvarslagen inte

förekommer något uttalande om vad som är att anse som »industriell anläggning»

men anför, att de svårigheter som i anledning härav förelegat

torde ha övervunnits genom regeringsrättens ovannämnda utslag den 1

december 1965, där en byggnad inrymmande lokaler för bilutställning med

tillhörande försäljning och service — med hänsyn till den maskinella utrustningen

hos och arbetsuppgifterna i byggnaden — bedömts såsom industriell

anläggning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Vidare anför styrelsen följande.

Stadgandet i 24 § 1 mom. 5. civilförsvarslagen, enligt vilket länsstyrelse

i vissa fall äger besluta att enskilt skyddsrum skall anordnas om så bedöms

erforderligt med hänsyn till anläggnings eller byggnads beskaffenhet och

läge, upptogs redan i 1944 års civilförsvarslag och överfördes sedermera i

oförändrat skick till 1960 års lag. Åtgärder har vid flera tillfällen vidtagits

för åvägabringande av likformighet i de med stöd av detta stadgande regionalt

utfärdade bestämmelserna. Sålunda har Kungl. Maj:t efter förslag

av 1945 års civilförsvarsutredning i ämbetsskrivelse till samtliga länsstyrelser

den 10 maj 1946 förklarat att hinder inte mötte för dem att förordna,

att skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum i byggnader med

mindre än tre våningar tills vidare begränsades till byggnader, innehållande

12 eldstäder och fördelade å minst 3 bostadslägenheter. Civilförsvar sstyrelsen

har för sin del i skrivelse den 21 november 1961 rekommenderat länsstyrelserna

att med utgångspunkt från förenämnda ämbetsskrivelse i fortsättningen

tillämpa där angivna beräkningsgrunder. Styrelsen har samtidigt

förklarat, att av bl. a. ekonomiska skäl skyddsrum i regel ej bör krävas i

annan byggnad än där behovet av skyddsrumsplatser kan uppskattas vara

minst 25. Enligt vad civilförsvarsstyrelsen erfarit har flera länsstyrelser

med stöd av stadgandet i 24 g 1 mom. 5. utfärdat bestämmelser, innebärande

generell skyddsrumsskyldighet för ägare till byggnad med mindre än tre

våningar, som innehåller rumsenheter och bostadslägenheter till antal som

nyss sagts, under förutsättning att skyddsplatsbehovet uppgår till minst 25.

Lagligheten av sådana generella bestämmelser är för närvarande i åtminstone

två fall föremål för prövning av Kungl. Maj :t i regeringsrätten. Innan

utslag i de berörda målen föreligger, synes stäilning inte böra tas till en

eventuell ändring av lagbestämmelsen i fråga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar, såvitt avser tolkningen av begreppet

»industriell anläggning», till den tolkning som enligt det ovan sagda

rekommenderats av civilförsvarsstyrelsen i skrivelse den 1 april 1965 till

samtliga länsstyrelser. Enligt länsstyrelsens mening föreligger det med hänsyn

härtill inte något tolkningsproblem i detta hänseende, som kan motivera

utredning eller lagändring. Vidare anför länsstyrelsen följande.

Vad angår 24 § 1 mom. 5. föreligger onekligen svårigheter att ernå en

enhetlig tillämpning länsstyrelserna emellan. Ganska stor oenhetlighet i tilllämpningen

torde för närvarande råda. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid

om föreslagen utredning är ägnad att råda bot härpå. Ävenså ifrågasätter

länsstyrelsen om något står att vinna genom en omformulering av

paragrafen, i all synnerhet som det kan ifrågasättas om det är möjligt

finna en adekvatare formulering, med tanke på den allmänna utformning

stadgandet måste ha för att tillämpningen smidigt skall kunna anpassas

efter nya företeelser på byggnadsområdet.

Enhetlighet i tillämpningen bör kunna vinnas genom anvisningar och rekommendationer

av central instans, men för åstadkommandet av sådana

synes någon utredning av den omfattning, motionären tycks avse, ej erforderlig

liksom ej heller någon lagändring.

För främjandet av ifrågavarande enhetlighet i tillämpningen har såväl

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Kungl. Maj :t som civilförsvarsstyrelsen redan utfärdat vissa anvisningar

och rekommendationer. Dessa är emellertid ej uttömmande och för övrigt

i vissa delar förlegade. Länsstyrelsen finner det angeläget att samlade och

uttömmande anvisningar utfärdas i förevarande hänseende och att problemet

kontinuerligt ägnas uppmärksamhet med hänsyn till den snabba utvecklingen

i fråga om anläggningars och byggnaders typer och användningsområden.

Utskottet

De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvaret finns i 1960 års

civilförsvarslag. I lagen meddelas föreskrifter rörande anordnande av allmänna

och enskilda skyddsrum. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bestämmande, civilförsvarsstyrelsen avgör inom vilka områden eller vilka

platser enskilda skyddsrum skall anordnas. Generellt kan sägas att skyldighet

att anordna enskilda skyddsrum föreligger i tätorter med mer än 5 000

invånare — dock inte i storstädernas innerområden — samt därutöver i

orter, vilka bedömts utgöra sannolika anfallsmål. Inom område eller plats,

där skyddsrumsskyldighet sålunda föreligger, skall skyddsrum anordnas

till skydd för dem som uppehåller sig i vissa anläggningar och byggnader,

som närmare angives under fem punkter i 24 § 1 mom. civilförsvarslagen.

Enligt dessa skall skyddsrum anordnas vid vissa kommunikationsanläggningar,

industriella anläggningar vid vilka i regel minst tjugofem personer

samtidigt är sysselsatta, undervisnings- och vårdanstalter samt bostads-,

kontors- och affärsfastigheter med mer än två våningar. Länsstyrelsen äger

vidare föreskriva att enskilt skyddsrum skall anordnas vid andra anläggningar

eller byggnader, inom vilka människor bo eller eljest vanligen vistas,

om så finns erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens

beskaffenhet och läge.

I motionerna kritiseras i vissa avseenden innehållet och utformningen av

24 § civilförsvarslagen. Motionärerna anmärker på att bestämmelserna är

svårtolkade och pekar därvid särskilt på begreppet industriell anläggning,

som erhållit mycket olika tolkning i olika delar av landet. Likaledes gör

motionärerna gällande att en följd av att länsstyrelserna fått befogenhet

att i viss utsträckning bestämma omfattningen av skyddsrumsskyldigheten

blivit att den enskilde kan behandlas mycket olika beroende på i vilket län

han är bosatt. Mot bakgrunden av det anförda vill motionärerna att en utredning

skall verkställas beträffande omfattningen av skyddsrumsskyldigheten

och att 24 § civilförsvarslagen skall omarbetas så att den får en enhetlig

tillämpning över hela landet.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj :t för avsikt att inom den

närmaste tiden tillsätta en utredning för översyn av vissa skyddsrumsbestämmelser.

Denna översyn har befunnits motiverad främst av utvecklingen

i fråga om samhällsplanering och byggnadsproduktion och behovet att an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1967

pass» skyddsrumsbyggandet härtill. Utredningen konnner att få i uppgift

att bland annat pröva om den nu gjorda avgränsningen i 24 § 1 mom.

civilförsvarslagen av vilka slag av anläggningar och byggnader som skall

förses med skyddsrum behöver överses och ändras. Med hänsyn till vad sålunda

upplysts kan utskottet inte finna att något riksdagens initiativ är

påkallat i anledning av motionerna.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, 1: 42 och II: 60, inte måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,

Hiibinette, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson och

Wirtén;

från andra kammaren: herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson,

fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemar sgården, Johansson i Skärstad,

Ringahy, Jonsson och fru Skamtz.

KL Beckmans Tryckerier AB- Stockholm 0100817

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.