Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att den år 1956 begärda utredningen om en allmän försäkring för begravningshjälp fullföljes».

1967-04-25 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:44, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att den år 1956 begärda utredningen om en allmän försäkring för begravningshjälp fullföljes».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän grupplivförsäkring

m.m.

Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 176 av fru Hamrin-Thorell och herr

Sörenson samt II: 217 av herrar Hamrin i Kalmar och Jönsson i Ingemarsgården

om utredning angående en allmän försäkring för begravningshjälp;

samt

2) de likalydande motionerna I: 234 av herr Kristiansson, Axel, och fru

Olsson, Elvy, samt II: 297 av herrar Johansson i Skärstad och Lindberg om

en allmän grupplivförsäkring.

I motionerna I: 176 och II: 217 hemställs, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhåller att den år 1956 begärda utredningen om en allmän

försäkring för begravningshjälp fullföljes».

I motionerna I: 234- och II: 297 hemställs, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning angående införande av ett allmänt

försäkringsskydd liknande det som i form av grupplivförsäkring genom

kollektivavtal tillförsäkrats vissa grupper på arbetsmarknaden».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 234 och II: 217.

På utskottets begäran har beträffande motionerna I: 234 och II: 297 yttranden

avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen,

Tjänstemännens centralorganisation och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Vidare har från Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag inkommit yttrande

över motionerna.

Gällande bestämmelser m.m.

Tjänstegrupplivförsäkring

Under 1960-talet har grupplivförsäkring trätt i kraft för stora grupper av

svenska folket. Som ett komplement till folkpensionen och den allmänna tillläggspensionen

infördes sålunda fr. o. m. år 1961 efter avtal mellan Svenska

arbetsgivareföreningen samt Svenska industritjänstemannaförbundet och

Sveriges arbetsledareförbund s. k. tjänstegrupplivförsäkring. Överenskommelsen

följdes av motsvarande uppgörelser för andra tjänstemannagrupper

l—0100867 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967

inom det privata näringslivet. Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa

försäkringsbolag. Efter avtal med Svenska arbetsgivareföreningen och

Landsorganisationen har fr. o. m. år 1963 tillkommit en grupplivförsäkring

för arbetare, såväl organiserade som oorganiserade. Försäkringen meddelas

i ett för ändamålet bildat bolag, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag

(AFA). Liknande grupplivförsäkring har efter avtal mellan Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet,

å ena sidan, samt Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

akademikers centralorganisation, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,

Svenska kommunalarbetareförbundet m. fl., å andra, införts för de kommunalanställda

med verkan fr. o. m. år 1963. Även för denna försäkring har

bildats ett särskilt bolag, Kommunernas försäkringsaktiebolag. För arbetstagare

inom kooperationen meddelas tjänstegrupplivförsäkring i Kooperationens

pensionsanstalt (KP). Gemensamt för försäkringarna är att försäkringspremierna

erlägges av arbetsgivaren. Vidare har efter överenskommelse

med statstjänstemännens huvudorganisationer och efter Kungl. Maj :ts

och riksdagens godkännande fr. o. m. år 1963 införts en statens grupplivförsäkring

för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst. Bestämmelserna återfinns

i reglemente angående statens grupplivförsäkring (SFS 1962:698,

1965: 24 och 1966: 739). Premieinbetalningen anses ske genom arbete i anställningen.

Även för värnpliktiga finns tjänstegrupplivförsäkring.

I allt väsentligt gäller samma bestämmelser för de olika tjänstegrupplivförsäkringarna.

I det följande skall återgivas det huvudsakliga innehållet

i AFA:s tjänstegrupplivförsäkring.

Försäkringsbelopp utgöres av helt grundbelopp, högst 31 500 och lägst

4 000 kr., halvt grundbelopp, högst 15 750 och lägst 2 000 kr., eller begravningshjälp

med 2 000 kr. Vidare utgår i förekommande fall försäkringsbelopp

i form av helt tilläggsbelopp för omyndig, högst 9 000 och lägst 2 500

kr. för varje omyndig under 21 års ålder, eller halvt tilläggsbelopp för omyndig

med 3 500 kr. för varje omyndig under 17 års ålder.

Vid arbetstagarens frånfälle utgår helt grundbelopp om arbetstagaren vid

dödsfallet fyllt 21 men ej 67 år och efterlämnar vissa närstående såsom

make eller maka, sådant omyndigt barn eller adoptivbarn, som enligt lag

har arvsrätt efter honom, eller fader eller moder. Om arbetstagaren fyllt

21 men ej 55 år utgår helt grundbelopp med 31 500 kr. Grundbeloppet reduceras

härefter med stigande levnadsålder så att beloppet uppgår till endast

4 000 kr. om arbetstagaren fyllt 65 men ej 67 år. Om arbetstagare som nyss

sagts — mellan 21 och 67 år gammal — avlider och efterlämnar sådant omyndigt

barn eller adoptivbarn, som enligt lag har arvsrätt efter honom, eller

sådant omyndigt barn utom äktenskap, som saknar dylik arvsrätt men

gentemot vilket han vid tiden för dödsfallet var underhållsskyldig, utgår

helt tilläggsbelopp för omyndig. Om barnet vid arbetstagarens frånfälle ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967

3

fyllt 17 år bestämmes beloppet till 9 000 kr. På motsvarande sätt som i fråga

om grundbeloppet reduceras tilläggsbeloppet så att endast 2 500 kr. utgår om

barnet fyllt 20 men ej 21 år.

Försäkringsförmånerna för arbetstagare under 21 års ålder är numera

ovillkorliga samt likvärdiga med förmånerna för arbetstagare, som uppnått

nämnda ålder.

I fråga om arbetstagare över 67 år som alltjämt kvarstår i arbete vid

dödsfallet kan AFA medge begravningshjälp — 2 000 kr. — om arbetstagaren

innehaft arbetet avsevärd tid före nämnda ålder.

I allmänhet utgår försäkringsbelopp även vid arbetstagarens makes/makas

frånfälle. Som huvudregel gäller i detta avseende, att begravningshjälp

utgår med 2 000 kr. samt halvt tilläggsbelopp för omyndig med 4 500 kr.

för varje gemensamt, hemmavarande barn under 17 år.

I AFA-försäkringen har möjlighet öppnats för arbetsgivare och, i förekommande

fall, hans i företaget heltidsarbetande make/maka att inbegripas

i den för hans arbetstagare tecknade tjänstegrupplivförsäkringen.

Utvecklingen inom tjänstegrupplivförsäkringsområdet

AFA har upplyst följande rörande utvecklingen i angivna hänseende sedan

1963.

Den tjänstegrupplivförsäkring, som alltsedan år 1963 varit obligatorisk på

LO:s sektor av den kollektivavtalsreglerade delen utav den privata arbetsmarknaden

samt på statens, kommunernas och kooperationens områden,

har också blivit obligatorisk på i stort sett hela den kollektivavtalsreglerade

delen av tjänstemännens sektor utav den privata arbetsmarknaden. Även

icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare har parallellt med utvecklingen på

den kollektivavtalsreglerade delen av arbetsmarknaden funnit sig böra i erbjudna

löneförmåner inkludera utfästelse om tjänstgrupplivförsäkring i sådan

utsträckning, att det kan antagas att arbetstagarna i Sverige numera

regelmässigt täcks av försäkringsskydd från tjänstegrupplivförsäkring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967

Den utveckling, som sedan år 1963 ägt rum på tjänstegrupplivförsäkringarnas

område, belyses av följande av AFA gjorda sammanställning

(där dock antalet försäkrade till följd av ofullständigt statistiskt underlag

delvis fått uppskattas).

Arbetstagar-

kategori

Försäkrings-

givare

Försäkrade

arbetstagare

år 1963

Försäkrade

arbetstagare

och medför- säkrade

makar år

1967

Arbetare på den privata

arbetsmarknaden

AFA

1 400 000

1 930 000

Tjänstemän på den pri- vata arbetsmarknaden

SPP, Förenade Liv,

Folksam, RIvA

380 000

670 000

Arbetstagare i statlig

tjänst

Statens Personal- pensionsverk

350 000

500 000

Arbetstagare i kommu- nal tjänst

Kommunernas

Försäkrings A/B

290 000

420 000

Arbetstagare inom

kooperationen

Kooperationens

Pensionsanstalt

75 000

105 000

Summa 2 495 000 3 625 000

Totalantalet av tjänstegrupplivförsäkring omfattade personer är emellertid

ej fullt så stort som sammanställningen ger vid handen, främst till

följd av att arbetstagare, som inom olika arbetsmarknadsområden innehar

hel- och deltidsanställningar, respektive två eller flera deltidsanställningar,

i regel åtnjuter försäkringsskydd inom varje sådant område, även om vid

dödsfall ej mer än högst ett helt försäkringsbelopp utbetalas.

Frivillig grupplivförsäkring

AFA har beträffande frivillig grupplivförsäkring anfört följande.

För småföretagare och deras i rörelsen anställda hustrur finns försäkringsmöjligheter

i form av föreningstjänstegrupplivförsäkring, d. v. s. frivillig

gruppförsäkring för företagare eller studerande tillhörande en och

samma intresseorganisation. Därjämte finns försäkringsmöjligheter för arbetstagare

i den ordinära grupplivförsäkringens form, d. v. s. genom frivillig

grupplivförsäkring som kollektivt tecknas och bekostas av en grupp arbetstagare.

Ofta utgör dylik ordinär grupplivförsäkring ett komplement

till en för ifrågavarande arbetstagare gällande tjänstegrupplivförsäkring.

Föreningstjänstegruppliv- och de ordinära grupplivförsäkringarna har fått

en mycket stor utbredning; sålunda omfattade vid ingången av år 1967

Förenade Livs bestånd av dylika försäkringar 1 145 000 arbetstagare, företagare

och studerande jämte medförsäkrade hustrur samt Folksams bestånd

av ordinära grupplivförsäkringar 1 875 000 arbetstagare och pensionärer

jämte medförsäkrade hustrur.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967 5

Frågans tidigare behandling in.m.

I 1942 års försäkringsutrednings år 1946 framlagda betänkande med

förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. del II (SOU 1946: 3b) framfördes

tanken på en obligatorisk dödsfallsförsäkring, som närmast var avsedd

att täcka begravningskostnaderna men till sin storlek avvägdes så att den

för de breda lagren även skulle bli till viss hjälp att övervinna de närmaste

anpassningssvårigheterna efter elt dödsfall inom familjen, framför allt

då familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänkte sig 1942 års utredning,

att försäkringsbeloppet inte skulle anpassas till de varierande individuella

behoven i annan mån än att beloppet skulle differentieras med hänsyn

till åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anfördes ett belopp av 500 kr.

vid dödsfall mellan 18 och 67 år samt 300 kr. vid dödsfall före 18 års eller

efter 67 års ålder.

Ett utarbetat förslag framlades sedermera i socialvårds kommitténs betänkande

XVIII med utredning och förslag angående begravningshjälpsförsäkring

(SOU 1951: 23). Enligt förslaget skulle alla i riket mantalsskrivna

svenska medborgare omfattas av en allmän begravningshjälpsförsäkring. Någon

differentiering av dödsfallsbeloppet avsågs ej annat än möjligen efter ålder

vid dödsfallet, och dödsfallsbeloppet borde enligt kommittén inte sättas

högre än som i varje enskilt fall alltid kunde anses behövligt för täckande av

skäliga utgifter i samband med dödsfallet. Kostnaderna för försäkringen

skulle enligt förslaget till en del bestridas genom särskilda avgifter från

de försäkrade, under det att återstoden skulle täckas av statsmedel. Försäkringen

skulle handhas av de allmänna sjukkassorna och tillsynsmyndigheten

för dessa. På grund av det vid förslagets framläggande rådande statsfinansiella

läget ansåg kommittén nödvändigt att uppskjuta förslagets förverkligande.

I första hand måste behovet av en obligatorisk och allmän

sjukförsäkring tillgodoses. Först när så skett borde en begravningshjälpsförsäkring

aktualiseras.

Vid 1956 års riksdag väcktes motioner (I: 342 och II: 282 samt I: 343 och

II: 2614 med förslag om utredning angående införande av en obligatorisk

dödsfallsförsäkring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan

av andra lagutskottet i utlåtande nr 57 — i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 13 december 1956 att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en förutsättningslös

utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring

samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill

denna utredning kunde föranleda. Skrivelsen jämte andra lagutskottets utlåtande

har den 23 november 1962 överlämnats till yrkesskadeutredningen

att vara tillgänglig vid fullgörandet av utredningsuppdraget (beträffande

utredningens ställningstagande: se nedan).

Sedermera har vid 1963 års riksdag väckts motioner (I: 281 och II: 324)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr U dr 1967

om utredning i syfte att bl. a. ordna en obligatorisk dödsfallsförsäkring omfattande

alla medborgare över 16 år.

Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 71

motionerna och anförde därvid följande.

De grupplivförsäkringar, som fr. o. m. ingången av år 1963 gäller på arbetsmarknaden,

har tillkommit såsom ett resultat av förhandlingar mellan

berörda parter. Försäkringarna har hittills varit i kraft under mycket begränsad

tid, men omfattar detta till trots mer än två miljoner försäkrade.

Hur utvecklingen på området kommer att gestalta sig är ännu för tidigt

att förutsäga. Enligt utskottets mening bör erfarenheter av denna försäkringsform

avvaktas och studeras innan överväganden av frågan om att införa

obligatorisk försäkring för att ersätta eller komplettera de redan befintliga

grupplivförsäkringarna sker. På grund härav kan utskottet icke

biträda motionsyrkandet.

I sitt betänkande »Yrkesskadeförsäkring» (SOU 1966: 54) anför yrkesskadeutredningen

beträffande frågan om allmän dödsfallsförsäkring följande.

Frågan om en allmän dödsfallsförsäkring — i första hand avsedd att

utgöra en begravningshjälp — har inte fått sin lösning. Med den utveckling

som grupplivförsäkringen erhållit torde också behovet av en allmän reglering

på området kunna sättas i fråga. Den till utredningen överlämnade

riksdagsskrivelsen torde i vart fall för utredningens vidkommande inte böra

föranleda till några särskilda anstalter i detta hänseende.

I motioner till 1966 års riksdag, vilka behandlades vid höstsessionen, framställdes

yrkande med väsentligen samma syfte som motionerna 1: 234 och

II: 297, vilka behandlas i detta utlåtande. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt

av riksdagen godkända utlåtande nr 62 motionerna. I utlåtandet framhölls,

att de grupplivförsäkringar, som torde utgöra mönster för motionsförslaget,

hade tillkommit avtalsvägen. Utskottet ställde sig avvisande till att lagstiftningsvägen

tillskapa någon likartad form av försäkring för hemmafruar

och andra grupper, som inte omfattades av sådant avtal. Utskottet framhöll

emellertid att frågan om förbättring och utökning av det sociala trygghetssystemet

för de grupper som uppmärksammats i motionerna var föremål

för utredning i olika avseenden. Därvid hänvisades särskilt till pensionsförsäkringskommitténs

arbete.

Remissyttrandena

Såväl Svenska arbetsgivareföreningen som Landsorganisationen åberopar

vad Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) uttalar i sitt

yttrande.

AFA hänvisar inledningsvis till yttrande, som AFA avgav år 1963 i ovan

angivna riksdagsärende (andra lagutskottets utlåtande nr 71). I yttrandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967

7

år 1963 konstaterades, att det allmänna behovet av försäkringsskydd var i

betydande omfattning tillgodosett och att utvecklingen vid de betingelser

härför, som förelåg på arbetsmarknaden och inom försäkringsbranschen,

kunde förväntas gå snabbt i riktning mot fortsatt successiv utbyggnad till

ett allmänt försäkringsskydd, i den mån behov därav förefanns.

I det nu avgivna yttrandet uttalar AFA att vad som år 1963 kunde förutses

i fråga om utvecklingen på den svenska livförsäkringens område besannats.

AFA lämnar härefter en redogörelse för utvecklingen inom området

sedan år 1963, vilken redogörelse i allt väsentligt återgivits ovan.

AFA anför vidare att för hemmafruar i familjer där barn under 17 år ej

finns samt för folkpensionärer föreligger ej försäkringsskydd från tjänstegrupplivförsäkring

i någon av de utformningar, som denna försäkring

har i gällande centrala avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden, bortsett från

det fall då överårig arbetstagare kvarstår i arbete, som han innehaft sedan

avsevärd tid före 67 års ålder.

Härefter yttrar AFA följande.

Däremot täcks en mycket stor del av de från makeförsäkringen undantagna

hemmafruarna av skydd såsom medförsäkrade hustrur i föreningstjänstegruppliv-

och ordinär grupplivförsäkring; sålunda omfattade vid

ingången av år 1967 Förenade Livs och Folksams försäkringsbestånd

790 000 medförsäkrade hustrur. Även för pensionärer föreligger inom ramen

för de av fackförbunden i Folksam tecknade ordinära grupplivförsäkringarna

försäkringsskydd i icke obetydlig utsträckning, närmast av begravningshjälps

karaktär. Slutligen måste tagas i betraktande den mycket stora

utbredning, som den individuella livförsäkringen har vid sidan av grupplivförsäkringarna.

Det kan emellertid icke sägas, att försäkringsskyddet för

hemmafruar i familjer utan barn under 17 år och för pensionärer ännu är

utbyggt i optimal omfattning.

Det primära behovet av ett allmänt försäkringsskydd tar sikte på tillgodoseendet

av de efterlevandes skyddsbehov. De personer, som för sin försörjning

varit beroende av den avlidnes arbetsförtjänst, bör i möjlig mån

skyddas under en rimligt tilltagen övergångstid från de ekonomiska verkningarna

av dödsfallet. I proposition nr 46 till årets riksdag har Kungl.

Maj :t föreslagit, att ett belopp om 32 000 kronor vid förmånstagarförvärv

genom livförsäkring av sedvanlig karaktär skall vara fritt från arvsskatt.

Vid beaktande härav och med hänsyn till grupplivförsäkringarnas och de individuella

livförsäkringarnas omfattning synes efterlevandeskyddet i dagens

läge väl tillgodosett. En allmän samhällelig grupplivförsäkring med

samma förmånsnivå som den nuvarande tjänstegrupplivförsäkringens skulle

bereda avsevärda försäkringsförmåner, som — även om behov av efterlevandeskydd

i det övervägande antalet försäkringsfall föreligger — också

skulle komma att tillhandahållas i fall, där dylikt behov är mera vagt eller

ej alls framträdande, t. ex. där de efterlevande ej är försörjningsberoende

eller där individuella livförsäkringar eller frivilliga grupplivförsäkringar

redan täcker skyddsbehovet.

En allmän livförsäkring till täckande av begravningskostnader kan i och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1967

för sig te sig socialt önskvärd ur synpunkten av att ett dödsfall icke bör

åsamka annan person kostnader för den avlidnes begravning. Det bör emellertid

ihågkommas, att tjänstegrupplivförsäkringarnas och ofta också de

ordinära grupplivförsäkringarnas och individuella livförsäkringarnas belopp

avvägts på sådant sätt, att de avser att vid sidan av efterlevandeskyddet

täcka även begravningskostnaderna. Detta har kommit till explicit uttryck

i bl. a. makeförsäkringen, som utgår med dels begravningshjälp, dels ett belopp

för varje barn under 17 år. Med den täckning av såväl begravningshjälps-

som efterlevandeskyddsbehovet, som svensk livförsäkring av i dag

ger, och med beaktande dels av den möjlighet, som gällande sociallagstiftning

bereder att i förekommande behovsfall få begravningskostnaderna

täckta genom samhällets försorg, dels av den betydande kostnad, som en utbetalning

av allmän begravningshjälp oansett behovet därav skulle dra,

synes införandet av en allmän livförsäkring till täckande av begravningskostnader

icke tillhöra de mera angelägna reformbehoven, när det gäller att

på lämpligaste sätt disponera de för dylika behov tillgängliga kapitalresurserna.

Ehuru en omfattande utbyggnad av t jänstegrupplivför säkringarna och

övriga livförsäkringsformer ägt rum från och med år 1963, är den ännu icke

fullbordad. Utvecklingen på detta område går, såsom visats, mycket snabbt,

och Sverige intar nu i fråga om framsteg på livförsäkringsområdet en ledande

ställning. Det torde därför föreligga skäl att fortsatt avvakta och studera

denna utveckling såväl kostnads- som verkningsmässigt, innan slutsatser

om behovet av kompletterande eller ersättande försäkringsformer

dragés.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) uttalar följande.

Enligt TCO:s mening måste det primära syftet med en allmän grupplivförsäkring

vara att skydda dem som varit ekonomiskt beroende av den

avlidne. När en försörjare avlider måste de efterlevande under en relativt

lång tid skyddas från verkningarna av inkomstbortfallet så att de har möjlighet

att möta den uppkomna situationen.

Försäkringsskyddet i form av grupplivförsäkring kan anses tillfyllest

för flertalet arbetstagare genom de kollektivavtal som träffats mellan respektive

arbetsgivare och arbetstagarparter på statens, kommunernas och det enskilda

näringslivets områden. Många arbetstagare, även på områden där

tjänstegrupplivförsäkring inte förekommer, är dessutom täckta av frivilliga

grupplivförsäkringar. Egna företagare har möjligheter att antingen tillhöra

den tjänstegrupplivförsäkring som tecknats för hans arbetstagare eller

teckna en frivillig grupplivförsäkring för företagare.

När det gäller gruppen icke-yrkesverksamma, dvs. personer utan arbetsinkomst,

föreligger i regel inte lika stort behov av grupplivförsäkringar

eftersom dödsfallet oftast inte medför inkomstbortfall. Det kan emellertid

nämnas att även denna grupp har vissa möjligheter att deltaga i olika

grupplivförsäkringar. Således är numera makeförsäkring obligatorisk för

försäkrad arbetstagare om gemensamt hemmaboende barn under 17 år finns.

Övriga icke-yrkesverksamma har i relativt stor utsträckning utnyttjat de

möjligheter som finns att på frivillig väg skaffa sig ett försäkringsskydd.

TCO har i olika sammanhang påtalat de brister som för närvarande

finns i ATP-systemet dels beträffande försäkringarnas nivå och omfattning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967

9

och dels beträffande efterlevandeskyddet. TCO anser mot bakgrunden av

vad som ovan anförts, att det är ett angelägnare behov att avhjälpa de

brister som finns i ATP-systemet än att införa en allmän grupplivförsäkring.

TCO vill däremot inte motsätta sig, att en allmän kartläggning görs beträffande

förekomst och omfattning av grupplivförsäkringar i landet.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför följande.

Som framhålles i motionerna är det en angelägen uppgift för samhället

att ansvara för att det finns ett ekonomiskt grundskydd för medborgarna.

Allt eftersom standarden stiger måste också anspråken på detta grundskydd

höjas. Ett successivt reformarbete måste därför bedrivas. I motionerna

har pekats på en brist i grundtryggheten som snarast bör utfyllas,

nämligen frågan om änklingspension som för närvarande är föremål för

utredning. Riksförbundet vill i sammanhanget föra fram frågan om en

allmän begravningsförsäkring som varande en synnerligen angelägen reform,

Det är en avvägningsfråga hur snabbt reformarbetet i fråga om grundskyddet

skall bedrivas och därmed vilken ambitionsgrad som skall gälla.

För riksförbundet förefaller det dock icke möjligt att för dagen välja en

sådan ambitionsgrad att den genom kollektivavtal ordnade tjänstegrupplivförsäkringen

skulle kunna inordnas i grundskyddet. Denna försäkring

måste i allt väsentligt ses som ett komplement till den grundtrygghet som

bör lagfästas.

Som anförs i motionerna finns det personer i samhället som för närvarande

ej synes ha möjlighet att inordnas i en dylik kompletterande grupplivförsäkring.

Dessa grupper befinner sig utan tvivel i ett sämre läge än

de som genom kollektivavtal eller på annat sätt kan komma med i en sådan

försäkringsform. Det vore därför värdefullt att få en kartläggning av

förhållandena och en undersökning rörande möjligheterna att på likvärdiga

villkor åstadkomma motsvarande försäkringsformer för alla i samhället.

Måhända kan problemen lösas enbart genom vissa ändringar av de

bestämmelser som gäller för grupplivförsäkringen.

Utskottet

Under 1960-talet har på en mycket stor del av såväl den enskilda som

den offentliga arbetsmarknaden tecknats tjänstegrupplivförsäkring för arbetstagarna.

Avgifterna erläggs av arbetsgivarna. I allmänhet berättigar försäkringen

till följande förmåner. Då en arbetstagare, som fyllt 21 men ej

55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp om 31 500 kr. Om arbetstagaren

är 55 år eller äldre reduceras beloppet. Tilläggsbelopp med högst 9 000 kr.

utgår för omyndigt barn, som den avlidne efterlämnar. Numera utgår

ofta samma förmåner även för arbetstagare som är yngre än 21 år. För

arbetstagare som är äldre än 67 år men som kvarstår i arbetet även efter

denna tidpunkt kan begravningshjälp utgå efter särskild prövning. Försäkringsbelopp

utfaller i vissa fall även vid arbetstagarens makes frånfälle.

Som huvudregel gäller därvid, att begravningshjälp utgår med 2 000 kr.

samt halvt tilläggsbelopp med 4 500 kr. för varje gemensamt hemmava
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1967

rande barn under 17 år. Även arbetsgivare har i vissa fall möjlighet att ansluta

sig till den försäkring som gäller för de anställda i företaget.

För personer, som inte omfattas av tjänstegrupplivförsäkring eller som

vill ytterligare förstärka sitt försäkringsskydd vid dödsfall, finns ofta

möjlighet att till låg kostnad ansluta sig till en frivillig grupplivförsäkring.

Sådan försäkring meddelas till anställda i visst eller vissa företag,

studerande, medlemmar i organisationer och föreningar samt till åtskilliga

andra kollektiv. I dylika grupplivförsäkringar finns ofta möjlighet att

medförsäkra maken till den som ingår i gruppen. Även den frivilliga grupplivförsäkringen

har fått stor spridning.

I motionerna I: 234 och II: 297 anföres, att det inte är tillfredsställande

att vissa grupper såsom hemarbetande kvinnor samt anställda och företagare

som ej tillhör något ur försäkringssypunkt acceptabelt kollektiv ställs

utanför det efterlevandeskydd som grupplivförsäkringarna ger. Motionärerna

hemställer därför att en utredning skall tillsättas med uppgift att

undersöka möjligheterna att införa ett allmänt försäkringsskydd med de

grupplivförsäkringar som mönster, vilka tillkommit genom kollektivavtal.

Enligt motionärerna bör även de avtalsvägen tillkomna försäkringarna ersättas

av samhälleliga.

Riksdagen har tidigare prövat den genom motionerna aktualiserade

frågan. År 1903 uttalade riksdagen att det var för tidigt att förutsäga hur

utvecklingen på detta försäkringsområde skulle komma att gestalta sig och

att erfarenheter av försäkringsformen borde avvaktas och studeras, innan

överväganden skedde av frågan om att införa obligatorisk försäkring som

ersättning eller komplettering av de redan befintliga grupplivförsäkringarna.

Även vid föregående års höstriksdag avvisades motioner med samma

syfte som de förevarande.

Utvecklingen beträffande grupplivförsäkringar har gått snabbt. Antalet

arbetstagare som omfattas av tjänstegrupplivförsäkringar är i dag avsevärt

fler än för fyra år sedan, då försäkringsformen fick sitt genombrott.

Framför allt har försäkringsskyddet blivit effektivare genom att flertalet

grupplivförsäkringar kompletterats så att även för make till försäkrad

ges ett icke obetydligt skydd i de fall då minderåriga barn finns i familjen.

Härigenom har motionärernas syfte att bereda försäkringsskydd vid hemarbetande

hustrus död väsentligen tillgodosetts i varje fall då verkligt behov

därav föreligger. Beträffande personer som ej har tjänstegrupplivförsäkring

vill utskottet framhålla att vederbörande genom frivillig grupplivförsäkring

i regel kan få samma skydd som en tjänstegrupplivförsäkring erbjuder

och att det endast i sällsynta fall torde förhålla sig så, att den som är

intresserad av att erhålla ett försäkringsskydd på kollektiv basis är betagen

denna möjlighet. Mot angivna bakgrund och med hänsyn till vad utskottet

framhöll vid riksdagsbehandlingen 1966 — nämligen att frågan om förbättring

och utökning av det sociala trygghetssystemet är föremål för ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967

11

redning i olika avseenden — kan utskottet inte finna det motiverat att ingripa

på området lagstiftningsvägen. Det är självfallet ur allmän synpunkt

av värde att medborgarna söker förbättra sitt efterlevandeskydd utöver det

som erbjuds genom samhälleliga åtgärder. Det är därför önskvärt att en

god anslutning erhålles till de olika försäkringsformer, som finns på området.

Bristande kännedom om existerande försäkringsmöjligheter kan medverka

till att vissa människor ej av eget initiativ förbättrar sitt försäkringsskydd.

Det finns dock anledning räkna med att försäkringsanstalterna liksom

hitintills kommer att föra en aktiv upplysningsverksamhet på detta

område.

I motionerna I: 176 och II: 217 behandlas frågan om en allmän försäkring

för begravningshjälp. År 1956 hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t

ville föranstalta om en förutsättningslös utredning angående införandet

av en allmän dödsfallsförsäkring. Riksdagen anförde därvid, att de förefintliga

formerna av begravningshjälp var otillräckliga och att det därför

var en angelägen uppgift att nå fram till en bättre ordning på detta område.

Sedermera överlämnades riksdagens skrivelse till yrkesskadeutredningen

för att vara tillgänglig vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

I sitt under fjolåret avgivna huvudbetänkande upptog utredningen inte frågan

till närmare prövning. Motionärerna vill nu att den begärda utredningen

skall fullföljas.

Enligt utskottets mening är fortfarande de skäl, som låg bakom utredningskravet

år 1956, bärande. Tillkomsten av tjänste- och andra grupplivförsäkringar

— vilka i regel gäller endast till 67-årsåldern — har inte

undanröjt behovet av en försäkring som ger ersättning för begravningskostnader.

Utskottet anser därför att den begärda utredningen bör fullföljas.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

1) att motionerna 1:234 och 11:297 inte måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

2) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 176 och

11:217, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en

utredning rörande allmän försäkring för begravningshjälp.

Stockholm den 25 april 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,

Hiibinette, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson och Wirtén;
från

andra kammaren: herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson,

fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Johansson i Skärstad,

Ringaby, Jonsson och fru Skantz.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 44- år 1967

Reservationer

I

vid utskottets hemställan under 1)

av herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson, Wirtén, Jönsson i Ingemarsgården,

Johansson i Skärstad och Jonsson, vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med orden

»Utvecklingen beträffande grupplivförsäkringar» och slutar med orden »på

detta område »bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utvecklingen beträffande grupplivförsäkringar har gått snabbt. Antalet

arbetstagare som omfattas av tjänstgrupplivförsäkringar är i dag avsevärt

fler än för fyra år sedan, då försäkringsformen fick sitt genombrott.

Denna positiva utveckling till trots är det dock stora grupper som

fortfarande står utanför ifrågavarande försäkringssystem. Det är inte tillfredsställande

att grupper som inte genom en stark facklig position på

arbetsmarknaden kan göra sin röst hörd, exempelvis hemarbetande kvinnor

samt anställda och företagare som ej tillhör något ur försäkringssynpunkt

acceptabelt kollektiv skall ställas utan ett väsentligt försäkringsskydd. Därför

bör utredning företagas syftande till en kartläggning av behovet av ökat

skydd genom grupplivförsäkring. Utredningen bör även undersöka möjligheterna

till lagstiftning om ett allmänt försäkringsskydd. De avtalsvägen

tillkomna grupplivförsäkringarna kan därvid tjäna som mönster. Givetvis

skall alla som nu är grupplivförsäkrade garanteras förmåner som ej är

sämre än de nuvarande. Eftersom en eventuell reform kan hänföras till

grundtrygghetsområdet kan skattefinansiering av densamma övervägas,

men utredningen bör även pröva andra vägar för finansiering, exempelvis

arbetsgivaravgifter i kombination med egenavgifter. Om utredningen skulle

visa att reformen är av sådan storlek att inte det samhällsekonomiska läget

medger att den i sin helhet kan införas med en gång, bör man överväga

ett successivt genomförande.»

dels att utskottet bort hemställa,

»a) att riksdagen i anledning av motionerna I: 234 och

II: 297 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en kartläggning

av behovet av ökat skydd genom grupplivförsäkring

samt om en utredning avseende möjligheterna att införa ett

allmänt försäkringsskydd liknande det som i form av grupplivförsäkring

genom kollektivavtal tillförsäkrats vissa grupper

på arbetsmarknaden, samt

b) att motionerna I: 234 och II: 297, i den mån de inte besvarats

genom vad utskottet under a) hemställt, inte måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr H dr 1967 13

n

vid utskottets hemställan under 2)

av herrar Hubinette och Ringaby, vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. It med orden

»Enligt utskottets mening» och slutar med orden »utredningen bör fullföljas»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet vill inte bestrida att det 1956 fanns ett behov av att utreda

frågan om en allmän dödsfallsförsäkring. Sedan dess har emellertid en

mycket omfattande utbyggnad ägt rum på försäkringsområdet som inte

gör behovet av en dödsfallsförsäkring lika aktuellt i dag som 1956. Utskottet

anser också att vid den prioritering som i dagens ekonomiska situation

måste göras vid införandet av olika sociala trygghetsanordningar, framstår

inte en obligatorisk dödsfallsförsäkring som det mest angelägna just nu.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att motionerna I: 176 och II: 217 inte måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i familjebidragsförordningen den 29 mars 19Jt6 a1 i texten