Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att den år 1956 begärda utredningen om en allmän försäkring för begravningshjälp fullföljes».
1967-04-25 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:44, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att den år 1956 begärda utredningen om en allmän försäkring för begravningshjälp fullföljes».
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967
1
Nr 44
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän grupplivförsäkring
m.m.
Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 176 av fru Hamrin-Thorell och herr
Sörenson samt II: 217 av herrar Hamrin i Kalmar och Jönsson i Ingemarsgården
om utredning angående en allmän försäkring för begravningshjälp;
samt
2) de likalydande motionerna I: 234 av herr Kristiansson, Axel, och fru
Olsson, Elvy, samt II: 297 av herrar Johansson i Skärstad och Lindberg om
en allmän grupplivförsäkring.
I motionerna I: 176 och II: 217 hemställs, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller att den år 1956 begärda utredningen om en allmän
försäkring för begravningshjälp fullföljes».
I motionerna I: 234- och II: 297 hemställs, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning angående införande av ett allmänt
försäkringsskydd liknande det som i form av grupplivförsäkring genom
kollektivavtal tillförsäkrats vissa grupper på arbetsmarknaden».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 234 och II: 217.
På utskottets begäran har beträffande motionerna I: 234 och II: 297 yttranden
avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen,
Tjänstemännens centralorganisation och Riksförbundet Landsbygdens folk.
Vidare har från Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag inkommit yttrande
över motionerna.
Gällande bestämmelser m.m.
Tjänstegrupplivförsäkring
Under 1960-talet har grupplivförsäkring trätt i kraft för stora grupper av
svenska folket. Som ett komplement till folkpensionen och den allmänna tillläggspensionen
infördes sålunda fr. o. m. år 1961 efter avtal mellan Svenska
arbetsgivareföreningen samt Svenska industritjänstemannaförbundet och
Sveriges arbetsledareförbund s. k. tjänstegrupplivförsäkring. Överenskommelsen
följdes av motsvarande uppgörelser för andra tjänstemannagrupper
l—0100867 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 44
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967
inom det privata näringslivet. Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa
försäkringsbolag. Efter avtal med Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen har fr. o. m. år 1963 tillkommit en grupplivförsäkring
för arbetare, såväl organiserade som oorganiserade. Försäkringen meddelas
i ett för ändamålet bildat bolag, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag
(AFA). Liknande grupplivförsäkring har efter avtal mellan Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet,
å ena sidan, samt Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
akademikers centralorganisation, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
Svenska kommunalarbetareförbundet m. fl., å andra, införts för de kommunalanställda
med verkan fr. o. m. år 1963. Även för denna försäkring har
bildats ett särskilt bolag, Kommunernas försäkringsaktiebolag. För arbetstagare
inom kooperationen meddelas tjänstegrupplivförsäkring i Kooperationens
pensionsanstalt (KP). Gemensamt för försäkringarna är att försäkringspremierna
erlägges av arbetsgivaren. Vidare har efter överenskommelse
med statstjänstemännens huvudorganisationer och efter Kungl. Maj :ts
och riksdagens godkännande fr. o. m. år 1963 införts en statens grupplivförsäkring
för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst. Bestämmelserna återfinns
i reglemente angående statens grupplivförsäkring (SFS 1962:698,
1965: 24 och 1966: 739). Premieinbetalningen anses ske genom arbete i anställningen.
Även för värnpliktiga finns tjänstegrupplivförsäkring.
I allt väsentligt gäller samma bestämmelser för de olika tjänstegrupplivförsäkringarna.
I det följande skall återgivas det huvudsakliga innehållet
i AFA:s tjänstegrupplivförsäkring.
Försäkringsbelopp utgöres av helt grundbelopp, högst 31 500 och lägst
4 000 kr., halvt grundbelopp, högst 15 750 och lägst 2 000 kr., eller begravningshjälp
med 2 000 kr. Vidare utgår i förekommande fall försäkringsbelopp
i form av helt tilläggsbelopp för omyndig, högst 9 000 och lägst 2 500
kr. för varje omyndig under 21 års ålder, eller halvt tilläggsbelopp för omyndig
med 3 500 kr. för varje omyndig under 17 års ålder.
Vid arbetstagarens frånfälle utgår helt grundbelopp om arbetstagaren vid
dödsfallet fyllt 21 men ej 67 år och efterlämnar vissa närstående såsom
make eller maka, sådant omyndigt barn eller adoptivbarn, som enligt lag
har arvsrätt efter honom, eller fader eller moder. Om arbetstagaren fyllt
21 men ej 55 år utgår helt grundbelopp med 31 500 kr. Grundbeloppet reduceras
härefter med stigande levnadsålder så att beloppet uppgår till endast
4 000 kr. om arbetstagaren fyllt 65 men ej 67 år. Om arbetstagare som nyss
sagts — mellan 21 och 67 år gammal — avlider och efterlämnar sådant omyndigt
barn eller adoptivbarn, som enligt lag har arvsrätt efter honom, eller
sådant omyndigt barn utom äktenskap, som saknar dylik arvsrätt men
gentemot vilket han vid tiden för dödsfallet var underhållsskyldig, utgår
helt tilläggsbelopp för omyndig. Om barnet vid arbetstagarens frånfälle ej
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967
3
fyllt 17 år bestämmes beloppet till 9 000 kr. På motsvarande sätt som i fråga
om grundbeloppet reduceras tilläggsbeloppet så att endast 2 500 kr. utgår om
barnet fyllt 20 men ej 21 år.
Försäkringsförmånerna för arbetstagare under 21 års ålder är numera
ovillkorliga samt likvärdiga med förmånerna för arbetstagare, som uppnått
nämnda ålder.
I fråga om arbetstagare över 67 år som alltjämt kvarstår i arbete vid
dödsfallet kan AFA medge begravningshjälp — 2 000 kr. — om arbetstagaren
innehaft arbetet avsevärd tid före nämnda ålder.
I allmänhet utgår försäkringsbelopp även vid arbetstagarens makes/makas
frånfälle. Som huvudregel gäller i detta avseende, att begravningshjälp
utgår med 2 000 kr. samt halvt tilläggsbelopp för omyndig med 4 500 kr.
för varje gemensamt, hemmavarande barn under 17 år.
I AFA-försäkringen har möjlighet öppnats för arbetsgivare och, i förekommande
fall, hans i företaget heltidsarbetande make/maka att inbegripas
i den för hans arbetstagare tecknade tjänstegrupplivförsäkringen.
Utvecklingen inom tjänstegrupplivförsäkringsområdet
AFA har upplyst följande rörande utvecklingen i angivna hänseende sedan
1963.
Den tjänstegrupplivförsäkring, som alltsedan år 1963 varit obligatorisk på
LO:s sektor av den kollektivavtalsreglerade delen utav den privata arbetsmarknaden
samt på statens, kommunernas och kooperationens områden,
har också blivit obligatorisk på i stort sett hela den kollektivavtalsreglerade
delen av tjänstemännens sektor utav den privata arbetsmarknaden. Även
icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare har parallellt med utvecklingen på
den kollektivavtalsreglerade delen av arbetsmarknaden funnit sig böra i erbjudna
löneförmåner inkludera utfästelse om tjänstgrupplivförsäkring i sådan
utsträckning, att det kan antagas att arbetstagarna i Sverige numera
regelmässigt täcks av försäkringsskydd från tjänstegrupplivförsäkring.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967
Den utveckling, som sedan år 1963 ägt rum på tjänstegrupplivförsäkringarnas
område, belyses av följande av AFA gjorda sammanställning
(där dock antalet försäkrade till följd av ofullständigt statistiskt underlag
delvis fått uppskattas).
Arbetstagar-
kategori
Försäkrings-
givare
Försäkrade
arbetstagare
år 1963
Försäkrade
arbetstagare
och medför- säkrade
makar år
1967
Arbetare på den privata
arbetsmarknaden
AFA
1 400 000
1 930 000
Tjänstemän på den pri- vata arbetsmarknaden
SPP, Förenade Liv,
Folksam, RIvA
380 000
670 000
Arbetstagare i statlig
tjänst
Statens Personal- pensionsverk
350 000
500 000
Arbetstagare i kommu- nal tjänst
Kommunernas
Försäkrings A/B
290 000
420 000
Arbetstagare inom
kooperationen
Kooperationens
Pensionsanstalt
75 000
105 000
Summa 2 495 000 3 625 000
Totalantalet av tjänstegrupplivförsäkring omfattade personer är emellertid
ej fullt så stort som sammanställningen ger vid handen, främst till
följd av att arbetstagare, som inom olika arbetsmarknadsområden innehar
hel- och deltidsanställningar, respektive två eller flera deltidsanställningar,
i regel åtnjuter försäkringsskydd inom varje sådant område, även om vid
dödsfall ej mer än högst ett helt försäkringsbelopp utbetalas.
Frivillig grupplivförsäkring
AFA har beträffande frivillig grupplivförsäkring anfört följande.
För småföretagare och deras i rörelsen anställda hustrur finns försäkringsmöjligheter
i form av föreningstjänstegrupplivförsäkring, d. v. s. frivillig
gruppförsäkring för företagare eller studerande tillhörande en och
samma intresseorganisation. Därjämte finns försäkringsmöjligheter för arbetstagare
i den ordinära grupplivförsäkringens form, d. v. s. genom frivillig
grupplivförsäkring som kollektivt tecknas och bekostas av en grupp arbetstagare.
Ofta utgör dylik ordinär grupplivförsäkring ett komplement
till en för ifrågavarande arbetstagare gällande tjänstegrupplivförsäkring.
Föreningstjänstegruppliv- och de ordinära grupplivförsäkringarna har fått
en mycket stor utbredning; sålunda omfattade vid ingången av år 1967
Förenade Livs bestånd av dylika försäkringar 1 145 000 arbetstagare, företagare
och studerande jämte medförsäkrade hustrur samt Folksams bestånd
av ordinära grupplivförsäkringar 1 875 000 arbetstagare och pensionärer
jämte medförsäkrade hustrur.
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967 5
Frågans tidigare behandling in.m.
I 1942 års försäkringsutrednings år 1946 framlagda betänkande med
förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. del II (SOU 1946: 3b) framfördes
tanken på en obligatorisk dödsfallsförsäkring, som närmast var avsedd
att täcka begravningskostnaderna men till sin storlek avvägdes så att den
för de breda lagren även skulle bli till viss hjälp att övervinna de närmaste
anpassningssvårigheterna efter elt dödsfall inom familjen, framför allt
då familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänkte sig 1942 års utredning,
att försäkringsbeloppet inte skulle anpassas till de varierande individuella
behoven i annan mån än att beloppet skulle differentieras med hänsyn
till åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anfördes ett belopp av 500 kr.
vid dödsfall mellan 18 och 67 år samt 300 kr. vid dödsfall före 18 års eller
efter 67 års ålder.
Ett utarbetat förslag framlades sedermera i socialvårds kommitténs betänkande
XVIII med utredning och förslag angående begravningshjälpsförsäkring
(SOU 1951: 23). Enligt förslaget skulle alla i riket mantalsskrivna
svenska medborgare omfattas av en allmän begravningshjälpsförsäkring. Någon
differentiering av dödsfallsbeloppet avsågs ej annat än möjligen efter ålder
vid dödsfallet, och dödsfallsbeloppet borde enligt kommittén inte sättas
högre än som i varje enskilt fall alltid kunde anses behövligt för täckande av
skäliga utgifter i samband med dödsfallet. Kostnaderna för försäkringen
skulle enligt förslaget till en del bestridas genom särskilda avgifter från
de försäkrade, under det att återstoden skulle täckas av statsmedel. Försäkringen
skulle handhas av de allmänna sjukkassorna och tillsynsmyndigheten
för dessa. På grund av det vid förslagets framläggande rådande statsfinansiella
läget ansåg kommittén nödvändigt att uppskjuta förslagets förverkligande.
I första hand måste behovet av en obligatorisk och allmän
sjukförsäkring tillgodoses. Först när så skett borde en begravningshjälpsförsäkring
aktualiseras.
Vid 1956 års riksdag väcktes motioner (I: 342 och II: 282 samt I: 343 och
II: 2614 med förslag om utredning angående införande av en obligatorisk
dödsfallsförsäkring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan
av andra lagutskottet i utlåtande nr 57 — i skrivelse till Kungl.
Maj :t den 13 december 1956 att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en förutsättningslös
utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring
samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill
denna utredning kunde föranleda. Skrivelsen jämte andra lagutskottets utlåtande
har den 23 november 1962 överlämnats till yrkesskadeutredningen
att vara tillgänglig vid fullgörandet av utredningsuppdraget (beträffande
utredningens ställningstagande: se nedan).
Sedermera har vid 1963 års riksdag väckts motioner (I: 281 och II: 324)
6
Andra lagutskottets utlåtande nr U dr 1967
om utredning i syfte att bl. a. ordna en obligatorisk dödsfallsförsäkring omfattande
alla medborgare över 16 år.
Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 71
motionerna och anförde därvid följande.
De grupplivförsäkringar, som fr. o. m. ingången av år 1963 gäller på arbetsmarknaden,
har tillkommit såsom ett resultat av förhandlingar mellan
berörda parter. Försäkringarna har hittills varit i kraft under mycket begränsad
tid, men omfattar detta till trots mer än två miljoner försäkrade.
Hur utvecklingen på området kommer att gestalta sig är ännu för tidigt
att förutsäga. Enligt utskottets mening bör erfarenheter av denna försäkringsform
avvaktas och studeras innan överväganden av frågan om att införa
obligatorisk försäkring för att ersätta eller komplettera de redan befintliga
grupplivförsäkringarna sker. På grund härav kan utskottet icke
biträda motionsyrkandet.
I sitt betänkande »Yrkesskadeförsäkring» (SOU 1966: 54) anför yrkesskadeutredningen
beträffande frågan om allmän dödsfallsförsäkring följande.
Frågan om en allmän dödsfallsförsäkring — i första hand avsedd att
utgöra en begravningshjälp — har inte fått sin lösning. Med den utveckling
som grupplivförsäkringen erhållit torde också behovet av en allmän reglering
på området kunna sättas i fråga. Den till utredningen överlämnade
riksdagsskrivelsen torde i vart fall för utredningens vidkommande inte böra
föranleda till några särskilda anstalter i detta hänseende.
I motioner till 1966 års riksdag, vilka behandlades vid höstsessionen, framställdes
yrkande med väsentligen samma syfte som motionerna 1: 234 och
II: 297, vilka behandlas i detta utlåtande. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt
av riksdagen godkända utlåtande nr 62 motionerna. I utlåtandet framhölls,
att de grupplivförsäkringar, som torde utgöra mönster för motionsförslaget,
hade tillkommit avtalsvägen. Utskottet ställde sig avvisande till att lagstiftningsvägen
tillskapa någon likartad form av försäkring för hemmafruar
och andra grupper, som inte omfattades av sådant avtal. Utskottet framhöll
emellertid att frågan om förbättring och utökning av det sociala trygghetssystemet
för de grupper som uppmärksammats i motionerna var föremål
för utredning i olika avseenden. Därvid hänvisades särskilt till pensionsförsäkringskommitténs
arbete.
Remissyttrandena
Såväl Svenska arbetsgivareföreningen som Landsorganisationen åberopar
vad Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) uttalar i sitt
yttrande.
AFA hänvisar inledningsvis till yttrande, som AFA avgav år 1963 i ovan
angivna riksdagsärende (andra lagutskottets utlåtande nr 71). I yttrandet
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1967
7
år 1963 konstaterades, att det allmänna behovet av försäkringsskydd var i
betydande omfattning tillgodosett och att utvecklingen vid de betingelser
härför, som förelåg på arbetsmarknaden och inom försäkringsbranschen,
kunde förväntas gå snabbt i riktning mot fortsatt successiv utbyggnad till
ett allmänt försäkringsskydd, i den mån behov därav förefanns.
I det nu avgivna yttrandet uttalar AFA att vad som år 1963 kunde förutses
i fråga om utvecklingen på den svenska livförsäkringens område besannats.
AFA lämnar härefter en redogörelse för utvecklingen inom området
sedan år 1963, vilken redogörelse i allt väsentligt återgivits ovan.
AFA anför vidare att för hemmafruar i familjer där barn under 17 år ej
finns samt för folkpensionärer föreligger ej försäkringsskydd från tjänstegrupplivförsäkring
i någon av de utformningar, som denna försäkring
har i gällande centrala avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden, bortsett från
det fall då överårig arbetstagare kvarstår i arbete, som han innehaft sedan
avsevärd tid före 67 års ålder.
Härefter yttrar AFA följande.
Däremot täcks en mycket stor del av de från makeförsäkringen undantagna
hemmafruarna av skydd såsom medförsäkrade hustrur i föreningstjänstegruppliv-
och ordinär grupplivförsäkring; sålunda omfattade vid
ingången av år 1967 Förenade Livs och Folksams försäkringsbestånd
790 000 medförsäkrade hustrur. Även för pensionärer föreligger inom ramen
för de av fackförbunden i Folksam tecknade ordinära grupplivförsäkringarna
försäkringsskydd i icke obetydlig utsträckning, närmast av begravningshjälps
karaktär. Slutligen måste tagas i betraktande den mycket stora
utbredning, som den individuella livförsäkringen har vid sidan av grupplivförsäkringarna.
Det kan emellertid icke sägas, att försäkringsskyddet för
hemmafruar i familjer utan barn under 17 år och för pensionärer ännu är
utbyggt i optimal omfattning.
Det primära behovet av ett allmänt försäkringsskydd tar sikte på tillgodoseendet
av de efterlevandes skyddsbehov. De personer, som för sin försörjning
varit beroende av den avlidnes arbetsförtjänst, bör i möjlig mån
skyddas under en rimligt tilltagen övergångstid från de ekonomiska verkningarna
av dödsfallet. I proposition nr 46 till årets riksdag har Kungl.
Maj :t föreslagit, att ett belopp om 32 000 kronor vid förmånstagarförvärv
genom livförsäkring av sedvanlig karaktär skall vara fritt från arvsskatt.
Vid beaktande härav och med hänsyn till grupplivförsäkringarnas och de individuella
livförsäkringarnas omfattning synes efterlevandeskyddet i dagens
läge väl tillgodosett. En allmän samhällelig grupplivförsäkring med
samma förmånsnivå som den nuvarande tjänstegrupplivförsäkringens skulle
bereda avsevärda försäkringsförmåner, som — även om behov av efterlevandeskydd
i det övervägande antalet försäkringsfall föreligger — också
skulle komma att tillhandahållas i fall, där dylikt behov är mera vagt eller
ej alls framträdande, t. ex. där de efterlevande ej är försörjningsberoende
eller där individuella livförsäkringar eller frivilliga grupplivförsäkringar
redan täcker skyddsbehovet.
En allmän livförsäkring till täckande av begravningskostnader kan i och
8
Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1967
för sig te sig socialt önskvärd ur synpunkten av att ett dödsfall icke bör
åsamka annan person kostnader för den avlidnes begravning. Det bör emellertid
ihågkommas, att tjänstegrupplivförsäkringarnas och ofta också de
ordinära grupplivförsäkringarnas och individuella livförsäkringarnas belopp
avvägts på sådant sätt, att de avser att vid sidan av efterlevandeskyddet
täcka även begravningskostnaderna. Detta har kommit till explicit uttryck
i bl. a. makeförsäkringen, som utgår med dels begravningshjälp, dels ett belopp
för varje barn under 17 år. Med den täckning av såväl begravningshjälps-
som efterlevandeskyddsbehovet, som svensk livförsäkring av i dag
ger, och med beaktande dels av den möjlighet, som gällande sociallagstiftning
bereder att i förekommande behovsfall få begravningskostnaderna
täckta genom samhällets försorg, dels av den betydande kostnad, som en utbetalning
av allmän begravningshjälp oansett behovet därav skulle dra,
synes införandet av en allmän livförsäkring till täckande av begravningskostnader
icke tillhöra de mera angelägna reformbehoven, när det gäller att
på lämpligaste sätt disponera de för dylika behov tillgängliga kapitalresurserna.
Ehuru en omfattande utbyggnad av t jänstegrupplivför säkringarna och
övriga livförsäkringsformer ägt rum från och med år 1963, är den ännu icke
fullbordad. Utvecklingen på detta område går, såsom visats, mycket snabbt,
och Sverige intar nu i fråga om framsteg på livförsäkringsområdet en ledande
ställning. Det torde därför föreligga skäl att fortsatt avvakta och studera
denna utveckling såväl kostnads- som verkningsmässigt, innan slutsatser
om behovet av kompletterande eller ersättande försäkringsformer
dragés.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) uttalar följande.
Enligt TCO:s mening måste det primära syftet med en allmän grupplivförsäkring
vara att skydda dem som varit ekonomiskt beroende av den
avlidne. När en försörjare avlider måste de efterlevande under en relativt
lång tid skyddas från verkningarna av inkomstbortfallet så att de har möjlighet
att möta den uppkomna situationen.
Försäkringsskyddet i form av grupplivförsäkring kan anses tillfyllest
för flertalet arbetstagare genom de kollektivavtal som träffats mellan respektive
arbetsgivare och arbetstagarparter på statens, kommunernas och det enskilda
näringslivets områden. Många arbetstagare, även på områden där
tjänstegrupplivförsäkring inte förekommer, är dessutom täckta av frivilliga
grupplivförsäkringar. Egna företagare har möjligheter att antingen tillhöra
den tjänstegrupplivförsäkring som tecknats för hans arbetstagare eller
teckna en frivillig grupplivförsäkring för företagare.
När det gäller gruppen icke-yrkesverksamma, dvs. personer utan arbetsinkomst,
föreligger i regel inte lika stort behov av grupplivförsäkringar
eftersom dödsfallet oftast inte medför inkomstbortfall. Det kan emellertid
nämnas att även denna grupp har vissa möjligheter att deltaga i olika
grupplivförsäkringar. Således är numera makeförsäkring obligatorisk för
försäkrad arbetstagare om gemensamt hemmaboende barn under 17 år finns.
Övriga icke-yrkesverksamma har i relativt stor utsträckning utnyttjat de
möjligheter som finns att på frivillig väg skaffa sig ett försäkringsskydd.
TCO har i olika sammanhang påtalat de brister som för närvarande
finns i ATP-systemet dels beträffande försäkringarnas nivå och omfattning
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967
9
och dels beträffande efterlevandeskyddet. TCO anser mot bakgrunden av
vad som ovan anförts, att det är ett angelägnare behov att avhjälpa de
brister som finns i ATP-systemet än att införa en allmän grupplivförsäkring.
TCO vill däremot inte motsätta sig, att en allmän kartläggning görs beträffande
förekomst och omfattning av grupplivförsäkringar i landet.
Riksförbundet Landsbygdens folk anför följande.
Som framhålles i motionerna är det en angelägen uppgift för samhället
att ansvara för att det finns ett ekonomiskt grundskydd för medborgarna.
Allt eftersom standarden stiger måste också anspråken på detta grundskydd
höjas. Ett successivt reformarbete måste därför bedrivas. I motionerna
har pekats på en brist i grundtryggheten som snarast bör utfyllas,
nämligen frågan om änklingspension som för närvarande är föremål för
utredning. Riksförbundet vill i sammanhanget föra fram frågan om en
allmän begravningsförsäkring som varande en synnerligen angelägen reform,
Det är en avvägningsfråga hur snabbt reformarbetet i fråga om grundskyddet
skall bedrivas och därmed vilken ambitionsgrad som skall gälla.
För riksförbundet förefaller det dock icke möjligt att för dagen välja en
sådan ambitionsgrad att den genom kollektivavtal ordnade tjänstegrupplivförsäkringen
skulle kunna inordnas i grundskyddet. Denna försäkring
måste i allt väsentligt ses som ett komplement till den grundtrygghet som
bör lagfästas.
Som anförs i motionerna finns det personer i samhället som för närvarande
ej synes ha möjlighet att inordnas i en dylik kompletterande grupplivförsäkring.
Dessa grupper befinner sig utan tvivel i ett sämre läge än
de som genom kollektivavtal eller på annat sätt kan komma med i en sådan
försäkringsform. Det vore därför värdefullt att få en kartläggning av
förhållandena och en undersökning rörande möjligheterna att på likvärdiga
villkor åstadkomma motsvarande försäkringsformer för alla i samhället.
Måhända kan problemen lösas enbart genom vissa ändringar av de
bestämmelser som gäller för grupplivförsäkringen.
Utskottet
Under 1960-talet har på en mycket stor del av såväl den enskilda som
den offentliga arbetsmarknaden tecknats tjänstegrupplivförsäkring för arbetstagarna.
Avgifterna erläggs av arbetsgivarna. I allmänhet berättigar försäkringen
till följande förmåner. Då en arbetstagare, som fyllt 21 men ej
55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp om 31 500 kr. Om arbetstagaren
är 55 år eller äldre reduceras beloppet. Tilläggsbelopp med högst 9 000 kr.
utgår för omyndigt barn, som den avlidne efterlämnar. Numera utgår
ofta samma förmåner även för arbetstagare som är yngre än 21 år. För
arbetstagare som är äldre än 67 år men som kvarstår i arbetet även efter
denna tidpunkt kan begravningshjälp utgå efter särskild prövning. Försäkringsbelopp
utfaller i vissa fall även vid arbetstagarens makes frånfälle.
Som huvudregel gäller därvid, att begravningshjälp utgår med 2 000 kr.
samt halvt tilläggsbelopp med 4 500 kr. för varje gemensamt hemmava
-
10 Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1967
rande barn under 17 år. Även arbetsgivare har i vissa fall möjlighet att ansluta
sig till den försäkring som gäller för de anställda i företaget.
För personer, som inte omfattas av tjänstegrupplivförsäkring eller som
vill ytterligare förstärka sitt försäkringsskydd vid dödsfall, finns ofta
möjlighet att till låg kostnad ansluta sig till en frivillig grupplivförsäkring.
Sådan försäkring meddelas till anställda i visst eller vissa företag,
studerande, medlemmar i organisationer och föreningar samt till åtskilliga
andra kollektiv. I dylika grupplivförsäkringar finns ofta möjlighet att
medförsäkra maken till den som ingår i gruppen. Även den frivilliga grupplivförsäkringen
har fått stor spridning.
I motionerna I: 234 och II: 297 anföres, att det inte är tillfredsställande
att vissa grupper såsom hemarbetande kvinnor samt anställda och företagare
som ej tillhör något ur försäkringssypunkt acceptabelt kollektiv ställs
utanför det efterlevandeskydd som grupplivförsäkringarna ger. Motionärerna
hemställer därför att en utredning skall tillsättas med uppgift att
undersöka möjligheterna att införa ett allmänt försäkringsskydd med de
grupplivförsäkringar som mönster, vilka tillkommit genom kollektivavtal.
Enligt motionärerna bör även de avtalsvägen tillkomna försäkringarna ersättas
av samhälleliga.
Riksdagen har tidigare prövat den genom motionerna aktualiserade
frågan. År 1903 uttalade riksdagen att det var för tidigt att förutsäga hur
utvecklingen på detta försäkringsområde skulle komma att gestalta sig och
att erfarenheter av försäkringsformen borde avvaktas och studeras, innan
överväganden skedde av frågan om att införa obligatorisk försäkring som
ersättning eller komplettering av de redan befintliga grupplivförsäkringarna.
Även vid föregående års höstriksdag avvisades motioner med samma
syfte som de förevarande.
Utvecklingen beträffande grupplivförsäkringar har gått snabbt. Antalet
arbetstagare som omfattas av tjänstegrupplivförsäkringar är i dag avsevärt
fler än för fyra år sedan, då försäkringsformen fick sitt genombrott.
Framför allt har försäkringsskyddet blivit effektivare genom att flertalet
grupplivförsäkringar kompletterats så att även för make till försäkrad
ges ett icke obetydligt skydd i de fall då minderåriga barn finns i familjen.
Härigenom har motionärernas syfte att bereda försäkringsskydd vid hemarbetande
hustrus död väsentligen tillgodosetts i varje fall då verkligt behov
därav föreligger. Beträffande personer som ej har tjänstegrupplivförsäkring
vill utskottet framhålla att vederbörande genom frivillig grupplivförsäkring
i regel kan få samma skydd som en tjänstegrupplivförsäkring erbjuder
och att det endast i sällsynta fall torde förhålla sig så, att den som är
intresserad av att erhålla ett försäkringsskydd på kollektiv basis är betagen
denna möjlighet. Mot angivna bakgrund och med hänsyn till vad utskottet
framhöll vid riksdagsbehandlingen 1966 — nämligen att frågan om förbättring
och utökning av det sociala trygghetssystemet är föremål för ut
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1967
11
redning i olika avseenden — kan utskottet inte finna det motiverat att ingripa
på området lagstiftningsvägen. Det är självfallet ur allmän synpunkt
av värde att medborgarna söker förbättra sitt efterlevandeskydd utöver det
som erbjuds genom samhälleliga åtgärder. Det är därför önskvärt att en
god anslutning erhålles till de olika försäkringsformer, som finns på området.
Bristande kännedom om existerande försäkringsmöjligheter kan medverka
till att vissa människor ej av eget initiativ förbättrar sitt försäkringsskydd.
Det finns dock anledning räkna med att försäkringsanstalterna liksom
hitintills kommer att föra en aktiv upplysningsverksamhet på detta
område.
I motionerna I: 176 och II: 217 behandlas frågan om en allmän försäkring
för begravningshjälp. År 1956 hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t
ville föranstalta om en förutsättningslös utredning angående införandet
av en allmän dödsfallsförsäkring. Riksdagen anförde därvid, att de förefintliga
formerna av begravningshjälp var otillräckliga och att det därför
var en angelägen uppgift att nå fram till en bättre ordning på detta område.
Sedermera överlämnades riksdagens skrivelse till yrkesskadeutredningen
för att vara tillgänglig vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.
I sitt under fjolåret avgivna huvudbetänkande upptog utredningen inte frågan
till närmare prövning. Motionärerna vill nu att den begärda utredningen
skall fullföljas.
Enligt utskottets mening är fortfarande de skäl, som låg bakom utredningskravet
år 1956, bärande. Tillkomsten av tjänste- och andra grupplivförsäkringar
— vilka i regel gäller endast till 67-årsåldern — har inte
undanröjt behovet av en försäkring som ger ersättning för begravningskostnader.
Utskottet anser därför att den begärda utredningen bör fullföljas.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
1) att motionerna 1:234 och 11:297 inte måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
2) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 176 och
11:217, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en
utredning rörande allmän försäkring för begravningshjälp.
Stockholm den 25 april 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Hiibinette, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson och Wirtén;
från
andra kammaren: herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson,
fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Johansson i Skärstad,
Ringaby, Jonsson och fru Skantz.
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 44- år 1967
Reservationer
I
vid utskottets hemställan under 1)
av herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson, Wirtén, Jönsson i Ingemarsgården,
Johansson i Skärstad och Jonsson, vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med orden
»Utvecklingen beträffande grupplivförsäkringar» och slutar med orden »på
detta område »bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utvecklingen beträffande grupplivförsäkringar har gått snabbt. Antalet
arbetstagare som omfattas av tjänstgrupplivförsäkringar är i dag avsevärt
fler än för fyra år sedan, då försäkringsformen fick sitt genombrott.
Denna positiva utveckling till trots är det dock stora grupper som
fortfarande står utanför ifrågavarande försäkringssystem. Det är inte tillfredsställande
att grupper som inte genom en stark facklig position på
arbetsmarknaden kan göra sin röst hörd, exempelvis hemarbetande kvinnor
samt anställda och företagare som ej tillhör något ur försäkringssynpunkt
acceptabelt kollektiv skall ställas utan ett väsentligt försäkringsskydd. Därför
bör utredning företagas syftande till en kartläggning av behovet av ökat
skydd genom grupplivförsäkring. Utredningen bör även undersöka möjligheterna
till lagstiftning om ett allmänt försäkringsskydd. De avtalsvägen
tillkomna grupplivförsäkringarna kan därvid tjäna som mönster. Givetvis
skall alla som nu är grupplivförsäkrade garanteras förmåner som ej är
sämre än de nuvarande. Eftersom en eventuell reform kan hänföras till
grundtrygghetsområdet kan skattefinansiering av densamma övervägas,
men utredningen bör även pröva andra vägar för finansiering, exempelvis
arbetsgivaravgifter i kombination med egenavgifter. Om utredningen skulle
visa att reformen är av sådan storlek att inte det samhällsekonomiska läget
medger att den i sin helhet kan införas med en gång, bör man överväga
ett successivt genomförande.»
dels att utskottet bort hemställa,
»a) att riksdagen i anledning av motionerna I: 234 och
II: 297 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en kartläggning
av behovet av ökat skydd genom grupplivförsäkring
samt om en utredning avseende möjligheterna att införa ett
allmänt försäkringsskydd liknande det som i form av grupplivförsäkring
genom kollektivavtal tillförsäkrats vissa grupper
på arbetsmarknaden, samt
b) att motionerna I: 234 och II: 297, i den mån de inte besvarats
genom vad utskottet under a) hemställt, inte måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»
Andra lagutskottets utlåtande nr H dr 1967 13
n
vid utskottets hemställan under 2)
av herrar Hubinette och Ringaby, vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. It med orden
»Enligt utskottets mening» och slutar med orden »utredningen bör fullföljas»
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet vill inte bestrida att det 1956 fanns ett behov av att utreda
frågan om en allmän dödsfallsförsäkring. Sedan dess har emellertid en
mycket omfattande utbyggnad ägt rum på försäkringsområdet som inte
gör behovet av en dödsfallsförsäkring lika aktuellt i dag som 1956. Utskottet
anser också att vid den prioritering som i dagens ekonomiska situation
måste göras vid införandet av olika sociala trygghetsanordningar, framstår
inte en obligatorisk dödsfallsförsäkring som det mest angelägna just nu.»
dels att utskottet bort hemställa,
»att motionerna I: 176 och II: 217 inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i familjebidragsförordningen den 29 mars 19Jt6 a1 i texten