Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

1967-05-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:47, Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till arbetsgivare

för anmälan till allmän försäkringskassa.

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 1:356 av herr Lundberg och herr Nilsson,

Yngve, samt nr 11:443 av herrar Nilsson i Bästekille och Hedin.

1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att lagen om allmän

försäkring ändras så, att försäkringskassorna får möjlighet att utge ersättning

till arbetsgivare som med kassan träffar överenskommelse om

sjuk- och friskanmälan för kassans räkning, och att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl motionärerna anför till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:356.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från riksförsäkringsverket. Vidare

har Försäkringskasseförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen på utskottets

begäran yttrat sig över motionerna.

Gällande bestämmelser m.m.

De allmänna försäkringskassornas verksamhet

De allmänna försäkringskassorna har konstruerats som självständiga

juridiska personer. Inom sjukförsäkringen har de ställning av försäkringsgivare

med eget ekonomiskt ansvar för försäkringsrörelsen. I 18

kap. lagen om allmän försäkring meddelas grundläggande bestämmelser

rörande kassorna och deras verksamhet. Allmän försäkringskassa får ej

bedriva annan verksamhet än som angives i lagen eller i bestämmelser som

utfärdats med stöd av densamma (5 §). För försäkringskassas förbindelser

häftar endast kassans tillgångar. Utan riksförsäkringsverkets medgivande

lar allmän försäkringskassa ej överlåta eller med inteckning för gäld belasta

fast egendom och ej heller upptaga, övertaga eller ikläda sig ansvar

för lån eller åtaga sig annan förpliktelse, såvida ej denna har omedelbart

sammanhang med kassans verksamhet (4 §). Riksförsäkringsverket (RFV)

utövar tillsyn över de allmänna försäkringskassorna. Dessa skall ställa sig

verkets anvisningar till efterrättelse (2 §).

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

Försäkringskassornas sjukkontroll

Enligt lagen om allmän försäkring utgår sjukpenning vid sjukdom som

förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. För den

dag då sjukdomsfallet inträffade utgår sjukpenning endast om den försäkrade

på grund av sjukdomen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.

Sjukpenning må ej utgivas för tid, innan anmälan om

sjukdomsfallet gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där ej hinder

mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda att sjukpenning

bör utgå (3 kap. 10 §). Oriktiga uppgifter från den som är berättigad

till ersättning enligt lagen kan medföra indragning eller nedsättning av

ersättningen samt återbetalningsskyldighet. Försäkringskassorna måste ofta

ta kontakt med arbetsgivare för kontroll av de anställdas bortovaro från

arbetet. Arbetsgivarna är underkastade en allmän skyldighet att till försäkringskassa

lämna uppgift för namngiven person rörande förhållanden

som är av betydelse för lagens tillämpning och är sålunda skyldig att

medverka vid bl.a. sådan kontroll (20 kap. 9 §). Vid underlåtenhet att

lämna begärda uppgifter kan böter, högst 100 kr., ådömas.

Riksförsäkringsverket behandlar i ett den 20 december 1966 utfärdat

cirkulär (nr 19/1966) frågan om sjukkontrollen efter sjukförsäkringsreformens

ikraftträdande den 1 januari 1967. I cirkuläret anföres, att reformen

kan antas medföra ett ökat behov av närmare kontakt med sjukfallen

och att försäkringskassorna för detta ändamål måste intensifiera

sjukkontrollverksamheten. Sjukkontroll definieras som åtgärder vilka försäkringskassa

vidtar för att få underlag för en riktig utbetalning av sjukpenning.

De åtgärder som i detta hänseende främst bör komma i fråga

är bl.a. förfrågan hos arbetsgivare samt överenskommelse med vissa arbetsgivare

om sjuk- och friskanmälan genom arbetsgivarens försorg. Beträffande

förfrågan hos arbetsgivare anför RFV bl.a. att förfrågan helst

bör ske skriftligen. Kontroll av frånvarotid från arbetet bör ske stickprovsvis.

När det gäller omfattningen av denna stickprovskontroll kan helt

allmänt sägas att den i flertalet kassor bör ske i betydligt större utsträckning

än tidigare. Som regel bör kontrollen omfatta minst tio procent av

samtliga sjukpenningfall. Utöver kontrollen av frånvarotid bör kontroll

ske av uppgifter som har betydelse för tillämpningen av den s.k. fridagsregeln.

RFV framhåller, att nu angivna kontrollmetod, som sker med användande

av särskilda blanketter, inte skall ske i fall där överenskommelse

träffats om sjuk- och friskanmälan genom arbetsgivarens försorg.

Överenskommelse med vissa arbetsgivare om sjuk- och friskanmälan genom

arbetsgivarens försorg

Ovannämnda cirkulär innehåller närmare anvisningar rörande här avsedda

överenskommelser. RFV rekommenderar försäkringskassorna att från

såväl kontroll- och rationaliseringssynpunkt för kassorna som ser
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

3

vicesynpunkt för de försäkrade träffa överenskommelse med sådan arbetsgivare,

som har ordnad personalredovisning om att arbetsgivaren skall

ta emot sjuk- och friskanmälan från sina anställda i egenskap av ombud

för kassan och vidarebefordra anmälningarna till kassan. Vid cirkuläret har

fogats formulär till sådan överenskommelse som här avses. RFV framhåller,

att arbetsgivare bör göras uppmärksamma på att de, innan avtal

slutes, bör samråda med de anställdas lokala fackliga organisationer. Vidare

anföres, att det också bör klargöras att de anställda måste göra sjukanmälan

till kassan, när arbetsgivaren på grund av att företaget är stängt

saknar möjlighet att mottaga sådan anmälan. I fall då anställd gjort

sjukanmälan direkt till kassan, skall kassan underrätta arbetsgivaren om

tidpunkten för den anställdes sjukanmälan till kassan, om av sjukanmälan

från arbetsgivaren framgår att sjukanmälan till denne gjorts vid en senare

tidpunkt. Den kontakt som erhålles med arbetsgivare, vilken slutit avtal

med kassan, bör även i övrigt utnyttjas vid kassornas kontrollverksamhet,

t.ex. vid planeringen av extern sjukkontroll.

I det följande återges ingressen samt vissa av de punkter, som upptagits

i det formulär till överenskommelse, som upprättats av RFV:

Överenskommelse

I syfte att undvika att de anställda skall behöva göra sjuk- och friskanmälan

till både försäkringskassan och arbetsgivaren har mellan---— —

allmänna försäkringskassa (nedan kallad kassan) och-----(ne
dan

kallad arbetsgivaren) följande överenskommelse träffats.

1. Kassan befullmäktigar arbetsgivaren att i sitt ställe mottaga sjuk- och

friskanmälan från samtliga hos honom anställda, som är sjukpenningförsäkrade

i kassan.

Dagen för den anställdes sjukanmälan till arbetsgivaren skall räknas

som sjukanmälningsdag till kassan.

2. Sjuk- och friskanmälan vidarebefordras till kassan av arbetsgivaren.

6. Den anställde har att tillse att läkarintyg kommer kassan till handa när

sådant intyg erfordras.

8. Under tid, då arbetsgivaren har stängt och inte har särskild anordning

för mottagande av sjukanmälan från anställd, är denne oförhindrad att göra

sjukanmälan direkt till kassan.

9. Överenskommelsen träder i kraft den-----och gäller tills vidare.

Överenskommelsen upphör att gälla tre månader efter uppsägning.

Formuläret innehåller icke någon klausul om ersättning till arbetsgivaren

för dennes åtagande.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 47

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr i7 år 1967

Viss tidigare riksdagsbehandling

Såsom framgår av föregående avsnitt avser förevarande motioner frågan

om ersättning till arbetsgivare för uppgifter som lämnas efter frivilligt

åtagande. Frågan om ersättning då det föreligger uppgifts- eller uppbördsskyldighet

till det allmänna för arbetsgivaren har upprepade gånger varit

föremål för riksdagens prövning.

Vid 1965 års riksdag begärdes i motionerna 1:346 och 11:416 utredning

och förslag dels beträffande samordning och förenkling av de uppgifts- och

uppbördsskyldigheter, som av det allmänna ålägges företagen, dels ock om

bestämmelser genom vilka arbetsgivare skulle medges rätt till ersättning

för de uppbörds- och uppgiftsskyldigheter, till det allmänna, vilka dittills

icke varit ersättningsgrundande. Allmänna beredningsutskottet, vars utlåtande

(nr 30) godkändes av riksdagen, tillstyrkte motionerna i vad avsåg

samordning och förenkling av uppgifts- och uppbördsskyldigheten medan

utskottet inte fann skäl för bifall till motionerna i övrigt. I sistnämnda hänseende

anförde utskottet, att företagarnas skyldighet att lämna uppgifter i

princip icke avviker från den skyldighet i detta hänseende som i dagens samhälle

i stor utsträckning åvilar varje medborgare utan att ersättning utgår.

Utskottet kunde därför inte ansluta sig till motionärernas förslag om ersättning

för uppgiftsskyldigheten. I fråga om åligganden med uppbörd av

skatt erinrade utskottet om att ersättning redan utgår för uppbörd av

varuskatt. Vidare framhölls att även i fråga om källskatt en viss ersättning

kan sägas utgå genom att företagen äger under viss tid disponera och tillgodogöra

sig ränta å innehållna skattemedel.

I motioner till såväl 1966 års riksdag som till innevarande års riksdag

har framställts likartade yrkanden som det år 1965 framställda yrkandet

om rätt för arbetsgivarna till ersättning för uppgifts- och uppbördsskyldigheten.

Allmänna beredningsutskottet anförde i sina av riksdagen godkända

utlåtanden (1966:10 och 1967:4) att såvitt utskottet kunnat finna

hade under den tid som förflutit sedan frågan sist prövades av riksdagen

icke förekommit något som borde föranleda ett ändrat ställningstagande.

Utskottet erinrade i sitt i år avgivna utlåtande även om att det pågående

arbetet med rationalisering av skattesystemet och skatteadministrationen

kan komma att medföra lättnader i arbetsgivarnas åligganden.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket anför efter en redogörelse för vissa hithörande

bestämmelser i lagen om allmän försäkring följande.

För att uppnå en effektivisering av försäkringskassornas kontrollverksamhet

genom samordning med den kontroll rörande frånvaro, som det

är i arbetsgivarnas eget intresse att utöva, har det under senare år förekommit

att kassor sökt intressera större företag att för de anställdas räk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

5

ning ombesörja sjuk- och friskanmälningar till kassan, och åtskilliga överenskommelser

av denna innebörd har träffats. Sådana anordningar har förutom

för kassorna och de anställda medfört åtskilliga fördelar för företagen.

Dessa har sålunda erhållit en snabbare och fullständigare rapportering av

frånvaro från arbetet på grund av sjukdom, och även en minskad tendens

till olovlig frånvaro torde ha konstaterats. Vidare har antalet utredningar

på grund av särskilda förfrågningar från kassorna avsevärt minskat. Någon

särskild ersättning till företagen för det merarbete, som dylika åtaganden

medfört, har i allmänhet ej ifrågasatts och har inte förekommit.

Riksförsäkringsverket redogör härefter för innehållet i dess ovannämnda

cirkulär av den 20 december 1966 samt fortsätter.

Som av det anförda framgår innebär verkets rekommendation i princip

ingen ändring i vad som redan förut tillämpats av en del kassor utom

däri, att i standardformuläret för överenskommelse arbetsgivarens handhavande

formellt grundats på en av kassan i överenskommelsen lämnad

fullmakt. Denna konstruktion har medfört, att verket ansett sig kunna

medge att dagen för den anställdes sjukanmälan till arbetsgivaren räknas

som sjukanmälningsdag till kassan.

Lagen om allmän försäkring torde i och för sig inte lägga hinder i vägen

för ersättningar i viss utsträckning från försäkringskassa till arbetsgivare

för arbete som denne utför för kassans räkning. Rörande de för- och

nackdelar, som för arbetsgivare och anställda resp. sjukförsäkringens administration

kan vara förenade med att sjuk- och friskanmälningar görs

till arbetsgivaren i stället för till försäkringskassan, föreligger emellertid

efter sjukpenningreformens genomförande ännu inte sådana erfarenheter,

att man kan bilda sig någon uppfattning om hur stor en eventuell ersättning

till arbetsgivaren borde vara. Innan sådana erfarenheter vunnits

saknas enligt verkets mening anledning att utge ersättning av förevarande

slag.

Försäkringskasseförbundet yttrar följande.

Systemet med sjuk- och friskanmälan genom arbetsgivares medverkan

har tillämpats på många håll alltsedan den allmänna sjukförsäkringens

genomförande år 1955. Fördelarna med ett sådan system var för arbetsgivarna,

att de därigenom bl.a. fick uppgift om de anställdas sjukpenningdagar

för beräknande av sjuklön och semesterunderlag, för de anställda

medförde det ett förenklat anmälningsförfarande, eftersom anmälan eljest

måste göras till såväl försäkringskassa som arbetsgivare, och för kassorna

innebar denna ordning att de inte behövde administrativt belastas av de fall

som avslutades under den intill 1 januari 1967 gällande 3-dagars karenstiden.

Ett relativt stort antal överenskommelser av här nämnt slag har

träffats under årens lopp.

Genomförandet av lagändringen den 1 januari 1967 medförde, att vissa

kassor måste företa en översyn av sina sjukanmälningsrutiner. Bl.a. har

nu kassorna allmänt installerat bandspelare för mottagning av sjukanmälningar

under icke kontorstid och har därmed utrustning för att ta emot

samtliga sjukanmälningar från sina försäkrade. Lagändringen har dessutom

medfört, att den administrativa vinst kassorna tidigare hade av överenskommelser

med arbetsgivare om sjuk- och friskanmälan till största

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

delen bortfallit i och med att sjukpenning som regel skall utgå från och med

dagen efter insjuknandedagen.

Det har dock ansetts värdefullt, inte minst ur kontrollsynpunkt, att

även framdeles upprätthålla de goda kontakter, som skapats mellan försäkringskassorna

och arbetsgivarna, varför riksförsäkringsverket rekommenderat

kassorna att även fortsättningsvis träffa överenskommelser av

här aktuellt slag. Enligt vad förbundet erfarit från försäkringskassorna har

inte heller några betänkligheter från de enskilda arbetsgivarna framförts

vid förnyandet av överenskommelserna vid årsskiftet. De administrativa

kostnaderna för arbetsgivarna torde även uppgå till relativt blygsamma

belopp.

Enligt förbundets uppfattning vore det också ur principiell synpunkt

mindre lämpligt att tillskapa en sådan ordning, som motionärerna föreslår,

att ersättning skall kunna utgå till arbetsgivare för kostnader för

sådan administration, som enligt lagen åvilar försäkringskassorna. Konsekvenserna

av en sådan lagstiftning är svåra att i förväg överblicka.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller att behovet av kontrollåtgärder

från försäkringskassornas sida ökat genom sjukförsäkringsreformen.

Härefter anför föreningen följande.

Liksom hittills måste försäkringskassornas kontroll huvudsakligen ske

genom förfrågningar hos arbetsgivarna. Det är därför naturligt att kassorna

funnit det angeläget att få till stånd samarbetsöverenskommelser av

det slag, som behandlas i motionerna och som innebär att företaget åtar

sig att för kassans räkning mottaga sjuk- och friskanmälningar av de

anställda. Riksförsäkringsverket har rekommenderat försäkringskassorna

att söka träffa sådana överenskommelser med arbetsgivare, som har ordnad

personalredovisning.

Den anställde är skyldig att snarast möjligt meddela arbetsgivaren frånvaro

på grund av sjukdom. Trots detta har arbetsgivaren intresse av att

erhålla information om den anställde gjort sjukanmälan till försäkringskassan

och i så fall tidpunkten för detta. Arbetsgivaren har bl.a. möjlighet

att för utbetalning av sjuklön och semesterlön begära att den anställde

uppvisar intyg från försäkringskassan. Ett sådant intygsförfarande — som

hittills endast torde ha tillämpats i begränsad utsträckning — har aktualiserats

i samband med de nya sjukpenningreglerna. Med hänsyn till det

omfattande administrativa merarbete och de ökade kostnader, som försäkringskassorna

skulle åsamkas, har föreningen under förhandenvarande

omständigheter avstått från att generellt rekommendera företagen att kräva

sådana intyg. Föreningen har undersökt möjligheterna att på andra vägar

nå ett effektivt — men för ingendera parten alltför betungande — informationsutbyte

mellan försäkringskassa och företag. Föreningens överväganden

har främst gällt den i motionerna behandlade typen av överenskommelser.

Som motionärerna påpekar har systemet med central sjukanmälan

via arbetsgivaren fördelar även för denne även om de största fördelarna

kommer försäkringskassan till godo.

Företag, som åtagit sig att ombesörja sjuk- och friskanmälningar, får

räkna med jämförelsevis höga kostnader. Föreningen har därför ansett

det angeläget att få till stånd en kostnadsfördelning, som beaktar både

företagets och försäkringskassans intresse av samarbetet. Under hösten

1966 fördes överläggningar mellan föreningen och riksförsäkringsverket,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

7

dock utan att leda till positivt resultat. Tveksamhet beträffande kassornas

rätt att utge sådan ersättning till företagen torde härvid ha varit avgörande.

I samband med nämnda överläggningar gjorde föreningen -— på grundval

av kontakter med ett antal företag som träffat överenskommelser — en

överslagsmässig kalkyl beträffande företagens självkostnader. Dessa beräknades

för innevarande år komma att i genomsnitt uppgå till drygt 10 kr.

per anställd och år. Till detta kommer närmare 2 000 kr. i engångskostnader

för inköp och installation av den apparatur, som krävs för telefonmottagning

på icke arbetstid (utan sådan telefonmottagning kommer med

de nya bestämmelserna en stor del av sjukanmälningarna att gå direkt till

försäkringskassan, vilket medför att företagen icke kan tillgodogöra sig

de viktigaste fördelar som samarbetet erbjuder). Vid överläggningarna

begärde föreningen, att riksförsäkringsverket skulle rekommendera kassorna

att dels bekosta apparatur för telefonmottagning, dels ersätta cirka

halva kostnaden för företagets administrativa merarbete, varvid ersättningen

dock borde utgå efter generella grunder och baseras på en genomsnittlig

beräkning av kostnaden per årsanställd. En sådan kostnadsfördelning måste

anses fullt skälig. Möjligheterna att erhålla en viss ersättning från kassorna

kan också förutsättas medföra att ett ökat antal företag skulle vara

villiga att ingå överenskommelser av angivet slag.

Utskottet

Vid årsskiftet trädde väsentliga ändringar i kraft inom sjukförsäkringslagstiftningen.

Ändringarna innebar att karensdagarna slopades,

sjukpenningskalan utbyggdes och sjukpenningbeloppen höjdes. Riksförsäkringsverket

har rekommenderat försäkringskassorna att i anslutning

till den företagna utbyggnaden av försäkringen intensifiera sjukkontrollen.

Bland de former som därvid särskilt bör uppmärksammas

är förfrågan hos arbetsgivare om anställdas frånvarotid från arbetet.

Arbetsgivaren är enligt lagen om allmän försäkring skyldig att till försäkringskassa

lämna uppgift för namngiven person rörande förhållanden

som är av betydelse för lagens tillämpning och är således skyldig att

medverka vid sådan kontroll. Utöver nu angivna kontrollmetod rekommenderar

riksförsäkringsverket kassorna att — från såväl kontrolloch

rationaliseringssynpunkt för kassorna som från servicesynpunkt

för de försäkrade — träffa överenskommelse med arbetsgivare, som har

ordnad personalredovisning, att arbetsgivaren i egenskap av ombud för

kassan skall ta emot sjuk- och friskanmälan från de anställda och vidarebefordra

anmälningarna till kassan. Riksförsäkringsverket tillhandahåller

formulär till sådan överenskommelse. Formuläret innehåller bl. a.

anvisningar om att dagen för den anställdes sjukanmälan till arbetsgivaren

räknas som sjukanmälningsdag till kassan, att den anställde

själv har att tillse att läkarintyg kommer kassan till handa när sådant

intyg erfordras samt att under tid, då arbetsgivaren har stängt och inte

har särskild anordning för mottagande av sjukanmälan från anställd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

denne är oförhindrad att göra sjukanmälan direkt till kassan. I formuläret

förutsättes att eventuell överenskommelse löper med en uppsägningstid

av tre månader. Bestämmelser om ersättning till arbetsgivaren

för dennes åtagande saknas.

Motionärerna anför, att det inte varit möjligt för arbetsgivare att

erhålla ersättning för det arbete de åtar sig enligt ovan angivna överenskommelser.

Det är därför förståeligt att många arbetsgivare tvekar att

träffa nya överenskommelser eller att förnya sådana som träffats tidigare.

Anledningen till att arbetsgivarna hittills inte kunnat få någon ersättning

från försäkringskassorna är enligt uppgift att lagen om allmän

försäkring lägger hinder i vägen härför. Motionärerna anser att detta

hinder bör undanröjas genom lagändring. De förordar att ersättning

skall kunna utgå med visst enhetligt belopp per årsanställd som är sjukpenningförsäkrad

i vederbörande kassa.

Lagen om allmän försäkring hindrar inte, att allmän försäkringskassa

lämnar ersättning för arbetsuppgift som arbetsgivare utför för

kassans räkning. Frågan huruvida ersättning skall utgå måste uppenbarligen

bedömas med utgångspunkt från förhållandena i de enskilda

fallen. Bland de omständigheter som vid en sådan bedömning kan vara

av betydelse må framhållas omfattningen av arbetsgivarens åtagande och

den omläggning av arbetsgivarens rutiner som kan erfordras. Vid bedömningen

måste också beaktas att systemet med sjuk- och friskanmälan

genom arbetsgivaren medför fördelar även för arbetsgivaren genom att,

som riksförsäkringsverket påpekat, denne erhåller en snabbare och fullständigare

rapportering av de anställdas frånvaro på grund av sjukdom.

Vidare kan särskilda förfrågningar från försäkringskassan rörande sjukanmälda

minskas. I sammanhanget bör även tas hänsyn till att sjukoch

friskanmälan genom arbetsgivarens försorg är att se som en serviceåtgärd

från arbetsgivaren gentemot de anställda.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna. Något

initiativ från riksdagens sida synes enligt utskottets mening inte vara

erforderligt i anledning av dessa.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1: 356 och II: 443, inte måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Lars Larsson, Hubinette, fru

Nilsson, herrar Eric Carlsson, Wanhainen, Erik Filip Petersson och

Wirtén;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Gustavsson i Alvesta, fröken Wetterström, fröken Sandell, herr Johansson

i Södertälje, fru Svensson och fru Skantz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.