Sök i Ratio Lex

Utlåtande över väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hälsooch sjukvård samt motionsverlcsamhet för studerande.

1967-04-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:48, Utlåtande över väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hälsooch sjukvård samt motionsverlcsamhet för studerande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

1

Nr 48

Utlåtande över väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående hälso- och sjukvård samt motionsverlcsamhet

för studerande.

Genom en den 3 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 48, har Kungl. Maj:t

föreslagit ökat statligt stöd till hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet

för studerande vid högre utbildningsanstalter. Såvitt gäller hälso- och sjukvården

föreslås statsbidrag utgå till täckande av vissa baskostnader för en särskild

hälso- och sjukvårdsorganisation med inriktning mot psykiska och psyko-somatiska

sjukdomar för ifrågavarande studerande.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet.

I anledning av propositionen har väckts två motioner, nr I: 742 av herr

Olsson, Johan, och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 11:928 av herrar Elmstedt

och Mattsson, vilka motioner hänvisats till lagutskott och behandlats av

andra lagutskottet.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats att riksdagen vid sin behandling

av propositionen »måtte i princip besluta att studerande vid postgymnasiala

läroanstalter skall omfattas av obligatorisk sjukförsäkring och i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till närmare utformning av reglerna för

densamma i enlighet med de i motionen uppdragna riktlinjerna».

I det följande redovisas endast vissa delar av propositionen, det väsentliga

innehållet i motionerna samt viss tidigare behandling av den i motionerna aktualiserade

frågan.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (ändrad senast

1966: 236) är alla — sålunda även studerande — som har en viss årsinkomst

av förvärvsarbete obligatoriskt sjukpenningförsäkrade för dels en

grundsjukpenning, dels en tilläggssjukpenning som beror av inkomstens storlek.

Därjämte är gift kvinna samt ensamstående kvinna med hemmavarande barn

under 16 år obligatoriskt försäkrade för grundsjukpenning. En studerande som

inte alls eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete kan teckna

frivillig sjukpenningförsäkring eller försäkra sig för sjukpenningtillägg till den

obligatoriska sjukpenningförsäkring, vartill han eller hon är berättigad. Enligt

den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utgår grundsjukpenning med 6 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr i8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr bS år 1967

per dag medan tilläggssjukpenningens storlek varierar mellan 1 och 46 kr. per

dag. Försäkrade i de vanligaste inkomstlägena kompenseras för ca 80 % av

inkomstbortfallet. Sjukpenning på grund av den frivilliga försäkringen utgör

lägst 6 och högst 15 kr. per dag. Sjukpenningtillägg samt sjukpenning enligt den

obligatoriska försäkringen får tillsammans utgöra högst 15 kr. per dag. Karenstiden

för frivillig sjukpenningförsäkring samt sjukpenningtillägg är för studerande

18 dagar. Årsavgiften var år 1965 3 kr. för varje tillförsäkrat belopp om 1 kr.

sjukpenning eller sjukpenningtillägg. Frivillig försäkring kan meddelas individuellt

eller kollektivt. Individuell försäkring kan emellertid i regel endast tecknas

av den som har god hälsa och inte fyllt 55 år. Vid s. k. kollektivt inträde

i den frivilliga försäkringen lämnas dispens från ålders- och hälso villkoren. Enligt

riksförsäkringsverket var år 1964 drygt 5 000 studerande i åldersgruppen

20—24 år försäkrade inom den frivilliga försäkringen.

Viss redovisning av innehållet i propositionen

Statsmakterna beslöt år 1964 en omfattande studiesocial reform som innebar

bl. a. att staten tog på sig ansvaret att garantera de studerande vid postgymnasiala

utbildningslinjer erforderliga medel för att finansiera studierna (prop.

1964:138, SäU 1, rskr. 290). I propositionen anfördes att frågan om vissa s. k.

indirekta studiesociala åtgärder borde utredas. Med anledning härav har en arbetsgrupp

inom ecklesiastikdepartementet på Kungl. Maj:ts uppdrag lagt fram

förslag om hälsovård och motionsverksamhet för de studerande. Dessa förslag

ligger — efter remissbehandling — till grund för förevarande proposition.

Arbetsgruppens förslag beträffande de studerandes försäkringsskydd vid sjukdom

Arbetsgruppen konstaterar att de studerande i regel inte omfattas av den

obligatoriska sjukförsäkringen och att de inte heller i någon mera betydande

utsträckning anslutit sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Gruppen föreslår

att som villkor för erhållande av studiemedel skall gälla att den studerande

har sjukpenningsförsäkring för ett dagsersättningsbelopp av 15 kr. och med en

karenstid av 18 dagar. Därjämte bör enligt gruppen en studerande ha möjlighet

att frivilligt försäkra sig för en sjukpenning av totalt 20 kr. per dag.

R emissyttr andena

Gruppens förslag om de studerandes försäkringsskydd vid

sjukdom tillstyrks i princip av nära nog samtliga remissinstanser men modifieringar

i vitt skilda avseenden förordas. I åtskilliga remissyttranden ifrågasätts

lämpligheten av att anknyta kravet på försäkring till erhållandet av studiemedel.

Flera remissinstanser förordar en utsträckning av kravet till att omfatta

även andra studerande än studiemedelstagare. Vidare påtalas att den av

gruppen föreslagna utformningen av försäkringssystemet kan komma att med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr JS år 1967

3

föra problem av administrativ och praktisk natur. I samband härmed diskuteras

möjligheterna till någon form av kollektiv anslutning till den frivilliga

sjukpenningförsäkringen. Flera remissinstanser förordar en högre sjukpenning

än den av gruppen föreslagna, 15 kr. per dag. Principiella invändningar riktas

mot att vid ett genomförande av förslaget en studerande kan komma att samtidigt

uppbära såväl studiemedel som sjukpenning.

Yttrande av departementschefen

Arbetsgruppen har i fråga om de studerandes försäkringsskydd vid

sjukdom föreslagit, att som villkor för erhållande av studiemedel skall uppställas

att den studerande är sjukpenningförsäkrad till en dagersättning av 15

kr., dvs. det högsta belopp som f. n. kan utgå vid frivillig studerandeförsäkring.

Vidare bör det enligt gruppen finnas möjlighet för de studerande att teckna försäkring

för ytterligare 5 kr. per dag. Som framgått av min redogörelse i det föregående

har remissinstanserna, som i huvudsak ställt sig positiva till en sådan

försäkring, rest invändningar mot vissa detaljer i förslaget. Bl. a. har flera instanser

förordat en högre sjukpenning. Från några håll har förts fram förslag

att försäkringen skall vara kollektiv. Vidare har några av remissinstanserna funnit

det mindre tillfredsställande att såväl studiemedel som sjukpenning kan komma

att utgå på samma gång. Enligt min mening bör bl. a. sistnämnda fråga närmare

utredas innan ställning tas till förslaget angående sjukpenningförsäkring

för ifrågavarande studerande. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå

Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksrevisionsverket att i samråd med bl. a. centrala

studiehjälpsnämnden och riksförsäkringsverket utreda vissa med en sådan sjukpenningförsäkring

sammanhängande frågor.

Tillkomsten av den frivilliga sjukpenningförsäkringen för

studerande in. m.

Med anledning av motioner anhöll 1946 års riksdag om utredning huruvida

lagen om allmän sjukförsäkring (SFL) lämpligen kunde kompletteras på sådant

sätt, att studerande och med dem jämställda, vilka kunde anses ha behov därav,

kom att omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utan hinder

av att de saknade förvärvsarbete eller att deras årsinkomst av sådant arbete ej

uppgick till 600 kr.

Den av riksdagen begärda utredningen utfördes av pensions styr elsen. Styrelsen

framhöll, att behovet av sjukpenning för studerande och med dem jämställda

inte är lika påtagligt som då det gäller förvärvsarbetande. Pensionsstyrelsen

fortsatte (SOU 1952: 39 s. 192).

En förvärvsarbetande förlorar i regel vid sjukdom helt eller delvis den inkomst,

varav han är beroende för sin egen och sina familjemedlemmars försörjning.

Och om en hustru är sjuk, måste ofta ersättning utgivas till någon utom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

stående, som anlitas för utförande av de nödvändiga hemsysslorna. För en studerande,

som åtnjuter sitt uppehälle på annat sätt än genom förvärvsarbete,

är hjälpbehovet vid sjukdom av ett annat slag. Något omedelbart behov av

kontanta medel såsom ersättning för förlorade inkomster kan det här ej bli

fråga om, liksom ej heller om utgifter till ersättare. Däremot kan ekonomiskt

avbräck uppkomma för en studerande i andra hänseenden, bl. a. genom att

studietiden förlänges och studiekostnaderna därigenom öka. Sjukdomar av kortare

varaktighet torde dock som regel icke medföra några sådana avbräck. Syftet

med en sjukpenningförsäkring för studerande kan därför angivas vara att

under sjukdom av sådan varaktighet, att studietiden förlänges, lämna ersättning

för härigenom uppkommande ekonomiska avbräck.

Pensionsstyrelsen ansåg emellertid att de principer på vilka den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen byggde inte kunde tillämpas beträffande en försäkring

för studerande. Styrelsen fann det inte möjligt att utforma en författningsbestämmelse,

som klart och rättvist avgränsade alla kategorier försäkrade med

behov av försäkring och som samtidigt medgav för sjukkassorna och de enskilda

att avgöra, när delaktighet i försäkringen skulle inträda eller upphöra. Med hänsyn

till svårigheterna att konstruera en tillhörighetsregel, som kunde tillämpas i

praktiken, måste man enligt pensionsstyrelsens mening ordna försäkringen för

studerande så, att tillhörigheten inte behövde prövas förrän i samband med

uppkommande anspråk på sjukpenning. En sådan förenkling av försäkringen

förutsatte emellertid, att avgiftsskyldigheten helt slopades. Styrelsen ansåg det

vidare principiellt betänkligt att utöver avgifter för obligatorisk sjukvårdsförsäkring

och folkpensionsavgift uttaga avgift för obligatorisk sjukpenningförsäkring

av personer som saknade inkomster. Eftersom någon påföljd inte skulle inträda

på grund av utebliven avgiftsbetalning, skulle dessutom många studerande

sannolikt underlåta att betala avgifterna. Det kunde därför inte uteslutas,

att det blev statsverket, som finge betala en stor del av avgifterna för de studerandes

sjukpenningförsäkring.

I sitt fortsatta resonemang erinrade pensionsstyrelsen om att sjukdomar av

kortare varaktighet i regel inte behövde medföra behov av sjukpenning för

studerande. Med en karenstid av 28 dagar ansåg styrelsen möjligheter föreligga

att lösa frågorna om de studerandes tillhörighet till sjukpenningförsäkringen

och deras avgiftsskyldighet. I så fall kunde avgifterna för de studerandes

sjukpenningförsäkring bestridas av statsmedel utan att de studerande gynnades

i statsbidragshänseende framför andra sjukpenningförsäkrade. Det belopp, som

erfordrades för finansieringen av en försäkring med nämnda karenstid för studerande,

översteg nämligen inte det statsbidrag, som utgavs enligt den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen med dess karenstid av tre dagar.

Pensionsstyrelsen föreslog, att sjukpenning och hempenning samt make- och

barntillägg borde vara desamma för försäkrade studerande som för andra sjukpenningförsäkrade

som fyllt 18 år. Två av pensionsstyrelsens byråchefer var av

skiljaktig mening. Enligt deras mening skulle det bli svårt för sjukkassorna att

avgöra, om en sjukhjälpssökande skulle anses som studerande eller inte, samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

att försäkringen blev administrativt tyngande. Enligt reservanternas mening

borde det övervägas om inte en frivillig sjukpenningförsäkring kunde lösa de studerandes

sjukpenningfrågor.

Frågan om de studerandes sjukpenningförsäkring prövades härefter av socialförsäkringsutredningen

i dess år 1952 avgivna betänkande »Sjukförsäkring och

Yrkesskadeförsäkring» (SOU 1952:39). Utredningen anförde i frågan bl. a.

följande.

Utredningen delar uppfattningen, att de studerandes behov av kontant hjälp

vid sjukdom bör tillgodoses inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Den

av pensionsstyrelsen föreslagna konstruktionen av de studerandes sjukpenningförsäkring

synes emellertid medföra alltför stor osäkerhet beträffande försäkringens

omfattning och även vara ur principiell och administrativ synpunkt

mindre tillfredsställande. Utredningen föreslår, att även studerande och med

dem jämställda skall kunna erhålla frivillig sjukpenningförsäkring.

Socialförsäkringsutredningens förslag i detta hänseende lades till grund för

prop. 1953:178, vari vidare föreslogs bl. a. att den uppskjutna sjukförsäkringsreformen

skulle sättas i kraft den 1 januari 1955. Propositionens förslag om frivillig

sjukpenningförsäkring för studerande godtogs av riksdagen (ALU 1953: 35).

Förslaget innebar att studerande kunde teckna sig för sjukpenning av 3, 4, 5

eller 6 kr. eller, om vederbörande redan var obligatoriskt sjukpenningförsäkrad,

sjukpenningtillägg så att han vid sjukdom kunde utfå högst 6 kr. per dag. Försäkringen

omfattade även barntillägg. Karenstiden bestämdes till 18 dagar.

Statsbidrag skulle utgå med 20 procent av utgifterna för sjukpenning och med

75 procent för barntillägg.

År 1961 ändrades den frivilliga studerandeförsäkringen så att sjukpenningbeloppets

maximum blev 8 kr. (prop. 1961:45, ALU 1961:45). Då lagen om allmän

försäkring tillkom 1962 höjdes detta maximum till 12 kr. (prop. 1962: 90,

ALU 1962:27). Föregående år skedde höjningen till nuvarande maximala 15

kr. i sjukpenningersättning för dag (prop. 1966:113, ALU 1966:47). Ändringen

trädde i kraft vid årsskiftet.

I anledning av prop. 1962: 90 väcktes en motion II: 773 av herrar Fälldin och

Larsson i Norderön, vari hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte

anhålla att frågan om de studerandes ställning inom den allmänna sjukförsäkringen

skyndsamt skulle utredas i syfte att införa en obligatorisk, med skattemedel

finansierad grundsjukpenningförsäkring för studerande.

Motionen avslogs av riksdagen. Andra lagutskottet anförde beträffande motionsyrkandet

följande (utlåtande nr 27 s. 219).

Enligt utskottets mening kan det anföras skäl för att de studerande erhåller

ett tillfredsställande skydd vid sjukdom. Detta gäller i synnerhet sådana studerande

som lämnat föräldrahemmet och som finansierar sina studier på annat

sätt än genom bidrag från föräldrarna. Med hänsyn härtill framstår den i propositionen

föreslagna utbyggnaden av den frivilliga sjukförsäkringen för studerande

med en höjning av maximum för sjukpenningen från 8 till 12 kr. såsom

värdefull.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen för studerande har hittills fått en relativt

ringa anslutning. Måhända kommer höjningen av sjukpenningmaximum

att göra försäkringen mera lockande och därmed bidraga till ökad anslutning,

men sannolikt blir detta inte fallet i någon större omfattning. Anledningen till

att de studerande avstått från att begagna sig av den frivilliga försäkringen

torde i många fall vara de därmed förenade kostnaderna. Visserligen har dessa

i och för sig hållits på en förhållandevis låg nivå, men de har antagligen likväl

varit tillräckligt höga för att avhålla de studerande från att deltaga i försäkringen.

Enligt utskottets mening är det därför otänkbart att införa en obligatorisk

sjukförsäkring, för vilken de studerande själva skall erlägga avgifter. Motionärernas

förslag om fullständig finansiering med skattemedel innebär å andra

sidan ett avsteg från nuvarande principer för sjukpenningförsäkringens finansiering.

Frågan om en omläggning av gällande finansieringssystem prövas för

närvarande i större sammanhang, bl. a. inom den allmänna skatteberedningen.

Utskottet anser därför lämpligt att ställningstagandet till de i motionen aktualiserade

problemen får anstå till dess finansieringsfrågan i stort fått sin lösning.

Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Motionerna

I motionerna anföres bl. a. följande.

Det är mycket betydelsefullt att de studerande får ett fullgott försäkringsskydd.

Studerande som drabbas av sjukdom kan konfronteras med synnerligen

allvarliga ekonomiska problem. Det måste vara samhällets uppgift att

medverka till att garantera en större trygghet i detta avseende. Den nuvarande

ordningen torde också göra studerande som borde sjukskriva sig obenägna att

göra detta. Inte minst de som drabbas av psykiska sjukdomstillstånd kan tänkas

fortsätta studierna i stället för att på ett tidigt stadium söka läkarhjälp.

Studieresultaten torde i sådana fall bli dåliga. Följden blir en förlängning av

studietiden som är kostsam såväl för det allmänna som för den enskilde.

Motionärerna delar departementschefens uppfattning att ytterligare utredning

är nödvändig innan ställning tas till de studerandes försäkringsskyddsfråga.

Enligt motionärernas mening hindrar detta emellertid inte att riksdagen redan nu

fattar ett principbeslut i frågan. Vidare anför motionärerna att den av arbetsgruppen

förordade sammankopplingen av studiemedlen och sjukförsäkringen synes

svår att motivera. Starka skäl talar i stället för att de studerande omfattas

av en obligatorisk sjukförsäkring inom ramen för den allmänna försäkringen.

Motionärerna föreslår, att den obligatoriska studerandeförsäkringen skall berättiga

till en sjukpenning av 20 kr. om dagen. Det bör övervägas att fastställa

karenstiden till endast 7 dagar. Finansieringen av försäkringen bör ske enligt

samma principer som gäller för den nuvarande frivilliga försäkringen. Uppbörden

av försäkringstagarnas avgifter bör handhas av de studerandes egna organisationer.

Motionärerna anför slutligen, att den begärda utredningen om utformningen

av den obligatoriska försäkringen bör göras i samarbete med dessa organisationer.

Beträffande de skäl motionärerna i övrigt anfört hänvisas till motionen II: 928.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

Utskottet

Förevarande motioner, som väckts i anledning av proposition nr 48, behandlar

frågan om sjukförsäkringsskyddet för studerande vid de högre utbildningsanstalterna.

Studerande omfattas inte av den obligatoriska sjukförsäkringen, såvida de

inte jämsides med studierna har inkomst av förvärvsarbete. De har däremot

enligt lagen om allmän försäkring och en därtill anslutande kungörelse rätt att

teckna frivillig försäkring för eu sjukpenning av lägst G och högst 15 kr. per

dag. Karenstiden för den frivilliga försäkringen är 18 dagar. Försäkringen kan

meddelas individuellt eller kollektivt.

I propositionen föreslås ökat statligt stöd till hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet

för ovannämnda studerande. Till grund för propositionen ligger

förslag som utarbetats av en arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet.

I fråga om de studerandes försäkringsskydd vid sjukdom föreslår arbetsgruppen

att de studerande bör ha möjlighet att frivilligt försäkra sig för en sjukpenning

av totalt 20 kr. per dag. Gruppen föreslår också att som villkor för

erhållande av studiemedel skall gälla att den studerande har sjukpenningförsäkring

för ett dagsersättningsbelopp av 15 kr. Karenstiden bör som hittills vara

18 dagar. Gruppens förslag tillstyrks i princip av nära nog samtliga remissinstanser.

Modifieringar i vitt skilda avseenden föreslås emellertid. Flera instanser

förordar en högre sjukpenning. Från några håll förs fram förslag att försäkringen

skall vara kollektiv. Vidare finner några av remissinstanserna det mindre tillfredsställande

att såväl studiemedel som sjukpenning kan komma att utgå på

samma gång. Departementschefen anför i propositionen, att bl. a. sistnämnda

fråga bör närmare utredas innan ställning tas till förslaget angående de studerandes

sjukpenningförsäkring. Han förklarar vidare, att han avser att i annat

sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksrevisionsverket att i samråd

med bl. a. centrala studiehjälpsnämnden och riksförsäkringsverket utreda

vissa med en sådan sjukpenningförsäkring sammanhängande frågor.

Motionärerna yrkar, att riksdagen redan nu skall fatta ett principbeslut att

studerande vid postgymnasiala läroanstalter skall omfattas av obligatorisk sjukförsäkring.

Vidare vill motionärerna att riksdagen skall anhålla om förslag till

närmare utformning av reglerna för en sådan försäkring i enlighet med riktlinjer

som dras upp i motionerna. Sålunda föreslås att försäkringen skall berättiga

till en sjukpenning av 20 kr. per dag. Det bör övervägas att fastställa

karenstiden till endast 7 dagar. Finansieringen av försäkringen bör ske enligt

samma principer som gäller för den nuvarande frivilliga försäkringen. Uppbörden

av försäkringstagarnas avgifter bör handhas av de studerandes egna organisationer.

Såsom framhållits under remissbehandlingen av det här aktuella förslaget rörande

sjukförsäkring för studerande är lösandet av frågan förknippad med åtskilliga

svårigheter. Detta gäller såväl spörsmål av principiell som av praktisk

natur. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att frågan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1967

om trygghet vid sjukdom för studerande vid universitet, universitetsfilialer,

högskolor och andra postgymnasiala utbildningsanstalter snarast får en tillfredsställande

lösning. Utskottet anser det emellertid mindre lämpligt att på grundval

av nu föreliggande material fatta något principbeslut. Frågans ändamålsenliga

lösning synes bättre betjänt av att det i propositionen förutskickade utredningsarbetet

får ske i så fria former som möjligt. Utskottet kan alltså inte tillstyrka

motionerna.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1:742 och II: 928, inte måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Lars Larsson, Hiibinette, fru Nilsson,

herrar Wanhainen, Erik Filip Petersson, Thorsten Larsson och Wirtén;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Gustavsson i Alvesta, fröken

Wetterström, herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fru Svensson, herr Jönsson

i Ingemarsgården och fru Skantz.

Ivar Hfflggströms Tryckeri AB • Stockholm 1967

670762

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.