Utlåtande i anledning av väckt motion angående handläggningen av vissa ärenden rörande omhändertagande av barn. Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr II: 805, av herr Åkerlind.
1967-10-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:51, Utlåtande i anledning av väckt motion angående handläggningen av vissa ärenden rörande omhändertagande av barn. Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr II: 805, av herr Åkerlind.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
1
Nr 51
Utlåtande i anledning av väckt motion angående handläggningen
av vissa ärenden rörande omhändertagande av barn.
Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr II: 805, av herr Åkerlind.
I motionen föreslås att vissa bestämmelser i 1960 års barnavårdslag
om omhändertagande av barn kompletteras i olika avseenden. Sammanfattningsvis
anser motionären det önskvärt,
»att bestämmelse införes i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd måste
meddela beslut till sökande inom 60 dagar från den dag ansökan inkom till
nämnden i fråga och att i annat fall tillstånd till förlängd handläggningstid
skall meddelas av länsstyrelse,
att barnavårdsnämnd skall förvissa sig om att frågor, beslut och delgivning
inte missförstås på grund av språksvårigheter,
att i barnavårdslagen införes bestämmelse om att barn ej får omhändertagas
på grund av bostadens beskaffenhet, annat än högst tillfälligt,
att i samband med omhändertagande av barn under 15 år barnet skall ges
tillfälle att yttra sig om det kan antas förstå vad saken gäller samt att barnavårdsnämnd
därvid tar största möjliga hänsyn till barnets önskemål.»
Det förstnämnda förslaget tar närmast sikte på ansökningar om samhällsvårds
upphörande.
Motionen mynnar ut i ett yrkande »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte uttala att den av 1966 års höstriksdag begärda utredningen om
en översyn av barnavårdslagen jämväl måtte få i uppdrag att utreda de i
motionen framförda förslagen rörande omhändertagande av barn».
Över motionen bar utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från socialstyrelsen.
Gällande bestämmelser in. in.
Frågan om maximitid för barnavårdsnämnds handläggning av ansökan
om samhällsvårds upphörande
Barnavårdslagen den 20 april 1960 lägger ansvaret för samhällets vård
av barn och ungdom i första hand på den kommunala barnavårdsnämnden.
Enligt 3 § har nämnden att särskilt uppmärksamma sådana underåriga,
som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 51
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt
utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Beträffande sådana barn äger
barnavårdsnämnden föranstalta om vissa ingripanden.
Indikationerna för ingripande anges i bl. a. 25 §. Åtgärder skall vidtas
enligt punkten a) om någon som ej fyllt 18 år misshandlas i hemmet eller
eljest där behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga eller själsliga hälsa
utsättes för fara, eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas
eller annan fostrares olämplighet som fostrare eller bristande förmåga
att fostra honom. Enligt 25 § b) skall åtgärder vidtas om någon som ej fyllt
21 år på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet
att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska
medel eller av annan jämförlig anledning är i behov av särskilda tillrättaförande
åtgärder från samhällets sida. I första hand skall nämnden
söka åstadkomma rättelse genom förebyggande åtgärder. Dessa utgörs enligt
26 § av 1) hjälpåtgärder, innefattande råd och stöd, 2) förmaning och
varning, 3) föreskrifter rörande den underåriges levnadsförhållanden samt
4) övervakning. Om förebyggande åtgärder bedöms vara gagnlösa eller om
sådana åtgärder vidtagits utan att medföra rättelse, skall den underårige
enligt 29 § omhändertas för samhällsvård. Under vissa förutsättningar får
den underårige omhändertas för utredning, dock högst fyra veckor, i avbidan
på att ärendet kan slutligen avgöras (30 §).
Omhändertagande för samhällsvård kan vidare ske av värnlösa eller nödställda
barn enligt 31 §. Sådant omhändertagande får äga rum, om någon
som ej fyllt 18 år behöver vård och fostran på grund av att föräldrarna avlidit
eller övergivit honom eller underlåter att tillfredsställande sörja för
honom.
Barnavårdsnämnden skall förklara samliällsvården avslutad så snart
ändamålet med vården får anses uppnått. Senast skall den upphöra då den
unge fyller 18 år eller om han omhändertagits efter det han fyllt 15 år
senast tre år efter omhändertagandet (42 §). Regler finns även om villkorligt
upphörande av samhällsvården. För den som omhändertagits enligt 31 §
gäller att samhällsvården skall förklaras avslutad — utöver då ändamålet
med vården får anses uppnått — då föräldrarna begär det eller då den omhändertagne
begär det efter det att han fyllt 15 år och särskilda skäl inte
föranleder annat. Finner nämnden att samhällsvården inte kan upphöra
utan sådan fara för den omhändertagne som avses i 25 § a) skall nämnden
omhänderta vederbörande med stöd av 29 §. Fortsatt omhändertagande får
även beslutas om sådant fall föreligger som avses i 25 § b).
Om det åligger barnavårdsnämnd att i anledning av ansökan eller eljest
pröva viss fråga eller om nämnden genom anmälan eller på annat sätt fått
kännedom om fall, där nämndens åtgärd kan vara påkallad, skall erforderlig
utredning inledas utan dröjsmål (14 §). Utredningen skall bedrivas så skyndsamt
som förhållandena betingar. Någon tidsgräns för meddelande av nämn
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1967
dens beslut i ärendet föreskrivs inte. I propositionen nr 10 till 1960 års riksdag
med förslag till barnavårdslagen uttalade föredragande statsrådet att
behovet av skyndsamhet av naturliga skäl framträdde med mycket olika
styrka i olika ärenden. Hon fortsatte:
Vid bedömningen av vilken skyndsamhet som är av nöden är att beakta
såväl ärendets art som omständigheterna i det särskilda fallet. Vid ifrågasatt
ingripande beträffande underårig är stor skyndsamhet regelmässigt
påkallad. Men även när det gäller besked eller annan åtgärd i anledning av
tillståndsansökning, anmälan eller annan framställningar det oftast önskvärt,
att utredning och prövning sker utan förhalning.
Detta uttalande har tillämpning även på sådana ansökningar som avser
att samhällsvård skall förklaras avslutad. En grupp ansökningar av detta
slag tilldrar sig i föreliggande sammanhang särskilt intresse. Det gäller ansökningar
från föräldrar att omhändertagande för samhällsvård av deras
barn enligt 31 § skall upphöra. Sådan ansökan kan som framgår av det tidigare
anförda aktualisera ett beslut om omhändertagande av den underårige
för samhällsvård enligt 29 §. Socialstgrelscn har i sina Råd och anvisningar
nr 133, Barnavårdslagen, gjort följande vägledande uttalanden:
Föräldrarnas begäran om samhällsvårdens upphörande skall i princip
efterkommas utan dröjsmål. Barnavårdsnämnden har icke befogenhet att
uppskjuta barnets återlämnande till tidpunkt, som nämnden kan anse lämpligare.
—
Liksom enligt den gamla barnavårdslagen samhällsvård under vissa förutsättningar
kunde övergå i skyddsuppfostran, kan samhällsvård, beslutad
enligt 31 §, övergå i samhällsvård jämlikt 29 §. Om barnavårdsnämnden
beträffande barn under 18 år finner, att samhällsvård, beslutad enligt 31 §,
icke kan upphöra utan sådana risker för barnet, som avses i 25 § a), skall
nämnden besluta, att barnet i fortsättningen skall vara omhändertaget enligt
29 §. Det kan vara en begäran av föräldrarna om att få taga hem barnet,
som aktualiserar frågan om fortsatt samhällsvård enligt 25 § a) och 29 §.
Även i sådant fall måste beslut i ärendet fattas utan dröjsmål. Krävs det
en mera omfattande utredning, innan barnavårdsnämnden kan taga definitiv
ställning till frågan om fortsatt samhällsvård, torde det i allmänhet finnas
möjlighet att först omhändertaga barnet för utredning enligt 30 §. I
särskilt brådskande fall kan ordföranden med stöd av It § fatta preliminärt
beslut angående sådant omhändertagande.
Beaktande av utlännings språksvårigheter
Liksom inom domstolsväsendet handläggs inom förvaltningsförfarandet
ärende på svenska språket. Om parterna i barnavårdsärende inte behärskar
svenska, måste tolk tillgripas. Några bestämmelser som reglerar tolkförfarandet
återfinns inte i barnavårdslagen. Barnavårdsnämnderna torde dock
genomgående uppfatta det som en allmän skyldighet att informera, förhöra
och delge parter utredning och beslut på ett språk som de förstår.
Frågan om utlänningars språksvårigheter i rättsliga sammanhang, har
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet tidigare i år. I motionerna
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 2 avd. Nr 51
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
I: 108 och II: 143 hemställdes om utredning och förslag beträffande förfarandet
i sådana rättsliga sammanhang där utlänning är part i målet och
ej kan tänkas besitta erforderliga kunskaper i svenska språket. Motionerna
behandlades av första lagutskottet som i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 32 uttalade bl. a. följande:
Den lösning av hithörande problem som ligger närmast till hand och som
också synes ha föresvävat motionärerna är att föreskriva skyldighet för myndigheterna
att meddela sig med eu utlänning på hans modersmål i de fall,
då det kan antas att utlänningens svenska språkkunskaper är otillräckliga.
Som framhållits vid remissbehandlingen av motionerna torde det emellertid
varken från praktiska eller ekonomiska synpunkter vara möjligt att åstadkomma
en sådan ordning. En svårighet ligger redan däri att det oftast är
obekant för myndigheten om vederbörande behärskar svenska språket. Inte
sällan måste också tvekan uppstå om vilket språk som kan användas. Det
bör även framhållas att i Sverige för närvarande finns representanter för
ett hundratal olika nationer och att många talar ett språk som här behärskas
av blott ett fåtal personer.
I sammanhanget bör vidare beaktas att bristande språkkunskaper medför
olägenheter för invandrare inte bara i de rättsliga hänseenden motionärerna
omnämnt (mål och ärenden inför domstol, överexekutor och utmätningsman,
barnavårds- och nykterhetsvårdsärenden samt ärenden enligt lex
veneris) utan också på eu rad andra områden av samhällslivet såsom t. ex.
på arbetsmarknaden, på beskattningsområdet och inom sjuk-, hälso- och
socialvården. Det av motionärerna aktualiserade spörsmålet utgör endast ett
av de många problem som sammanhänger med utlänningars anpassning i
det svenska samhället och torde, som Advokatsamfundet uttalat i sitt remissyttrande,
inte i första hand böra ses som ett rättsvårdsproblem utan snarare
som en fråga om socialvård i vidsträckt bemärkelse. Flertalet av problemen
torde komma att övervägas av den arbetsgrupp för invandrarfrågor som tillsattes
år 1966 med uppgift bl. a. att kartlägga de kulturella, sociala och andra
problem som möter utlänningar vilka invandrat till Sverige. Arbetsgruppen
har i yttrande över motionerna framhållit att den anser det särskilt nödvändigt
att tolkfrågan löses samt att gruppen avser att efter hand bidra med
konkreta förslag till att så sker. Med hänsyn till redan pågående verksamhet
anser arbetsgruppen en särskild utredning i det av motionärerna angivna
hänseendet inte vara erforderlig för närvarande.
Spörsmålet har även uppmärksammats från andra utgångspunkter. Som
framgår av redogörelsen ovan innehåller besvärssakkunnigas slutbetänkande
om förvaltningsförfarandet åtskilliga förslag rörande myndigheternas handläggning
av ärenden, där utlänning är part. Betänkandet är efter remissbehandling
beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Vidare bör erinras om att
Nordiska rådet år 1966 rekommenderat regeringarna i de nordiska länderna
att utreda förutsättningarna för eu konvention, enligt vilken varje nordisk
medborgare skulle ha rätt att bruka det nordiska språk han räknar som sitt
i sina kontakter med domstol eller annan offentlig myndighet i Norden.
De av motionärerna aktualiserade problemen bör enligt utskottet bli föremål
för närmare överväganden. Någon särskild utredning torde dock ej böra
tillsättas. Utskottet anser sig nämligen — mot bakgrunden av vad ovan anförts
— kunna utgå från att frågorna i huvudsak kommer att prövas vid den
nämnda arbetsgruppens fortsatta verksamhet. Utskottet förutsätter också att
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967 5
Kungl. Maj :t, om så erfordras, tar ytterligare initiativ i den riktning motionerna
syftar.
I skrivelse till Kungl. Maj :t gav riksdagen till känna vad utskottet anfört.
Förbud mot omhändertagande av barn för samhällsvård på grund av
bostadens beskaffenhet
Om en familj inte lyckas anskaffa en med hänsyn till barnen godtagbar
bostad, ankommer det i främsta rummet på de socialvårdande myndigheterna
att hjälpa familjen lösa bostadsfrågan. I avvaktan på en sådan lösning
kan barnen omhändertas av barnavårdsnämnden för samhällsvård.
Omhändertagande kan ske enligt 29 § barnavårdslagen med hänvisning till
indikationen i 25 § a) att barnet behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga
eller själsliga hälsa utsätts för fara. Sadant omhändertagande kan göras
mot föräldrarnas vilja. I praktiken förekommer ofta att omhändertagande
för samhällsvård på grund av föräldrarnas hälsovådliga bostad sker med
stöd av 31 § andra stycket. Barnet anses i behov av vård utom hemmet på
grund av att föräldrarna inte kan bereda det vård eller underlåter att tillfredsställande
sörja för det. Omhändertagande enligt denna bestämmelse
förutsätter föräldrarnas samtycke. Beror omhändertagande för samhällsvård
uteslutande pa att bostadsförhållandena i föräldrahemmet är undermåliga,
skall samhällsvården upphöra så snart bostadsfrågan fått en godtagbar
lösning.
Hörande av barn under 15 år i b ar nav år ds är end en
I 15 § barnavårdslagen stadgas beträffande utredning i barnavårdsärende,
att envar som ärendet rör eller som antages kunna lämna upplysningar av
betydelse får höras under utredningen. Någon åldersgräns för hörande av
barn är inte angiven. Av reglerna om kallelseförfarandet i 15 § framgår att
barn under 15 år kan höras. Vilka barn som skall höras får bedömas med
hänsyn till barnets mognadsgrad, ärendets beskaffenhet och omständigheterna
i öviigt. Innan barnavårdsnämnden avgör ärende, skall nämnden
enligt 19 § underrätta part om vad som framkommit vid utredningen samt
bereda parten tillfälle att yttra sig över utredningen. Om ärendet rör barn
under 15 år, gäller delgivningsskyldigheten endast föräldrarna.
Ytterligare några bestämmelser i barnavårdslagen uppställer en åldersgräns
av 15 år. Sålunda föreskriver 23 § att beslut, mot vilket talan får fullföljas,
skyndsamt skall delges den det rör eller, då beslutet angår barn under
lo åi, barnets föräldrar. Enligt 24 § skall beslut, varigenom någon omhändertagits
för samhällsvård enligt 29 § eller för utredning enligt 30 §, skriftligen
delges honom själv, om han fyllt 15 år, och hans föräldrar. Den som delges
beslutet skall samtidigt anmodas att skriftligen förklara, huruvida han samtycker
till att beslutet verkställs. Lämnas inte samtycke av samtliga, skall
beslutet underställas länsstyrelsen för prövning. Omhändertagande för sam
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
liällsvård enligt 31 § får då det gäller någon som fyllt 15 år ske endast
om han själv samtyckt eller särskilda skäl föranleder åtgärden. Sådan samhällsvård
skall förklaras avslutad om den omhändertagna begär det efter det
han fyllt 15 år och särskilda skäl inte föranleder annat (42 §).
Att barnavårdslagen i åtskilliga fall inskränker rätten för den som ännu
inte fyllt 15 år att påverka sitt ärende sammanhänger med brottsbalkens
regel om straffbarhetsålder. Enligt 33 kap. 1 § brottsbalken inträder denna
ålder den dag då vederbörande fyller 15 år. — Av intresse i sammanhanget
är också föräldrabalkens bestämmelser om verkställighet av dom eller beslut
rörande vårdnad. Enligt förslag i propositionen nr 138 till årets riksdag får
verkställighet inte ske mot barnets vilja, om barnet fyllt 15 år. Detsamma
gäller om barnet ännu ej fyllt 15 år men nått sådan mognad att dess vilja
bör beaktas på motsvarande sätt (FB 21: 4).
1966 års riksdags hemställan om översyn av barnavårdslagen
I motioner till 1966 års riksdag hemställdes att barnavårdslagen måtte bli
föremål för utredning och översyn. Motionärerna angav tre frågor eu sådan
utredning främst borde avse, nämligen frågan om hur omfattande delgivningsplikten
enligt 19 § borde vara, frågan om möjligheterna för barnavårdsnämnd
att vidta hjälpåtgärder och utge ekonomiskt stöd redan innan förutsättningarna
i 25 § för barnavårdsnämnds ingripande är för handen samt
frågan om placering av ungdomar som omhändertagits för utredning.
Andra lagutskottet lät inhämta socialstyrelsens yttrande över motionerna.
Styrelsen tillstyrkte motionärernas förslag om utredning men förordade att
barnavårdslagen gjordes till föremål för en allsidig översyn. Som stöd för
denna uppfattning hänvisade styrelsen till ett stort antal bestämmelser som
enligt styrelsens mening borde revideras. Här må nämnas regler angående
följande frågor: förvaring hos polisen (37 §), förbud mot flyttning av fosterbarn
(50 §), koncessionstvånget för fosterhem, besvärsrätt vid samhällsvård
enligt 31 § samt åtgärdsplikt enligt 34 §.
Utskottet instämde för sin del i önskemålen om en översyn av barnavårdslagen.
Enligt utskottets mening syntes det mindre lämpligt att begränsa en
sådan översyn till vissa frågor. I stället borde översynen få en mer allsidig
karaktär.
I enlighet med utskottets förslag i utlåtande nr 55 hemställde riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t om en allsidig översyn av barnavårdslagen.
Remissyttrandet
Socialstyrelsen erinrar i sitt yttrande om den hemställan, som fjolårets
riksdag gjorde angående en allsidig översyn av barnavårdslagen. Enligt styrelsens
mening är det i hög grad påkallat att en sådan översyn kommer till
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
stånd snarast möjligt. Därvid synes — med vissa förbehåll -—• även böra
beaktas de frågor som tas upp i motionen.
Frågan om maximitid för barnavårdsnämnds handläggning av ansökan om
samhällsvårds upphörande
Styrelsen erinrar om att utredningar i barnavårdsärenden skall inledas
utan dröjsmål. Detta gäller också ansökningar om samhällsvårds upphörande.
Enligt styrelsen förekommer det att ärenden av detta slag förhalas på
ett otillbörligt sätt. Anledningen är i allmänhet bristande författningskännedom
hos barnavårdsnämnderna och deras medhjälpare. Styrelsen uttalar att
ett särskilt stadgande i barnavårdslagen angående maximitid för ärendenas
handläggning möjligen skulle bidra till ett bättre tillstånd. När det gäller
prövning av föräldrars begäran om upphörande av samhällsvård enligt
31 § anför styrelsen följande:
Det av socialstyrelsen i Råd och anvisningar använda uttrycket »utan
dröjsmål» är måhända för obestämt. En viss maximitid bör möjligen stipuleras,
t. ex. tio eller fjorton dagar, inom vilken beslut skall fattas om antingen
samhällsvårdens upphörande eller fortsatt omhändertagande för samhällsvård
(29 §) eller utredning (30 §). I händelse av fortsatt omhändertagande
bör det vara tillräckligt med ett preliminärt beslut av ordföranden (11 §)
inom den angivna tiden. Beslut varigenom samhällsvård förklaras avslutad
kan enligt nuvarande bestämmelser inte fattas preliminärt av nämndens
ordförande. Möjlighet finns emellertid för barnavårdsnämnden att, med fullmäktiges
medgivande, delegera rätten att fatta sådana beslut till särskild
inom nämnden bildad avdelning, till ledamot i nämnden — t. ex. ordföranden
— eller till befattningshavare i kommunens tjänst (12 §).
Beaktande av utlännings språksvårigheter
Socialstyrelsen understryker att ett ärende, som rör utlänning med ringa
eller ingen som helst kunskap i svenska språket, självklart skall handläggas
av barnavårdsnämnderna på samma sätt och med samma hänsynstagande till
den enskildes rätt som ärende rörande svensktalande person. Enligt styrelsens
mening bör det ankomma på barnavårdsnämnderna att handlägga ärende
på ett språk som parterna förstår. Uppgiften kan emellertid ställa nämnderna
inför betydande praktiska svårigheter. Det kan också bli fråga om
avsevärda kostnader. Styrelsen anser det därför påkallat med en utredning
om hur behovet av tolk- och översättningshjälp i barnavårdsärenden bäst
skall tillgodoses.
Samma ställningstagande gjorde socialstyrelsen i yttrande till första lagutskottet
i anledning av de ovan nämnda motionerna I: 108 och II: 143.
Förbud mot omhändertagande av barn för samhällsvård på grund av
bostadens beskaffenhet
Enligt socialstyrelsens mening är det inte lämpligt att i barnaA^årdslagen
föra in ett förbud mot omhändertagande — annat än högst tillfälligt —- av
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
barn för samliällsvård på grund av bostadens beskaffenhet i enlighet med
motionärens förslag. Barnen skall, framhåller styrelsen, ha rätt till skydd i
form av samliällsvård så länge de behöver skydd, oavsett om faran för dem
består i en hälsovådlig bostad eller i något annat. Någon betydelse som pådrivare
på myndigheterna att lösa föräldrarnas bostadsfråga tror styrelsen
inte den föreslagna bestämmelsen skulle ha. Där får man enligt styrelsens
mening i stället lita till regler om förtur vid bostadsförmedlingarna.
Hörande av barn under 15 år i barnavårdsärende
Styrelsen betonar att barn under 15 år självfallet bör höras som ett led
i utredningen och att dess önskemål bör beaktas, om det kan antas att
barnet nått sådan mognad att det kan väntas förstå vad saken gäller. Styrelsen
ställer frågan om motionären avser att slopa 15-årsgränsen i de ovan
angivna §§ 19, 23, 24, 31 och 42 och fortsätter:
Om motionären syftar till att åldersgränsen 15 år skall slopas i alla ovan
angivna situationer, skulle reformen betyda t. ex. att frågan, huruvida vederbörande
barn skall delges och beredas tillfälle att yttra sig över det hopbragta
utredningsmaterialet in. m. (19 §), samt frågan huruvida, i förekommande
fall, barnets vägran att samtycka till omhändertagande enligt 29 eller 30 §
skall föranleda underställelse av beslutet (24 §), finge avgöras med hänsyn,
inte till barnets biologiska ålder utan till om barnet kunde »antas förstå
vad saken gäller». Frågan om delgivning, underställning m. m. finge alltså
avgöras efter prövning från fall till fall av barnets mognadsgrad. Såvitt
socialstyrelsen kan finna, skulle detta medföra betydande praktiska och
andra svårigheter för barnavårdsnämnderna i deras arbete. Även om det i
och för sig kunde vara rimligt, att barn under 15 år, vilka nått en någorlunda
mognad, finge en lagstadgad rätt till inflytande på de barnavårdsärenden, i
vilka de är parter, synes behovet härav inte vara så stort, att det uppväger
nackdelarna med en ordning som den ovan nämnda. Det bör beaktas att i
fall, där fråga är om ingripande med stöd av 25 § a) barnavårdslagen, utredningen
ej sällan innehåller uppgifter om barnets föräldrar, vilka barnet av
humanitära skäl bör slippa få de! av.
Utskottet
I förevarande motion framföres vissa förslag till komplettering eller ändring
av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av barn för
samliällsvård. Förslagen går i huvudsak ut på att omhändertagande inte
skall få ske — annat än högst tillfälligt — av den anledningen att föräldrarnas
bostad är av dålig beskaffenhet, att barn under 15 år alltid skall
ges tillfälle att yttra sig i ärende som rör honom själv, om han kan antas
förstå vad saken gäller, samt att barnavårdsnämnd i ärende, som anhängiggjorts
genom ansökan, skall meddela beslut inom 60 dagar från den dag
ansökan inkommit till nämnden. Vidare understrylces i motionen betydelsen
av att vederbörande myndigheter beaktar utlänningars språksvårigheter vid
handläggningen av ärenden enligt barnavårdslagen.
Motionären erinrar om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hösten
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
1966 hemställt om en allsidig översyn av barnavårdslagen. Han yrkar att
denna översyn måtte avse bl. a. de av honom aktualiserade frågorna.
Över motionen bär utskottet låtit inhämta yttrande från socialstyrelsen.
1 sitt yttrande framhåller styrelsen att det i hög grad är påkallat att en översyn
av barnavårdslagen snarast möjligt kommer till stånd. Även om styrelsen
inte på alla punkter kan ansluta sig till de av motionären framlagda förslagen,
är det styrelsens uppfattning att de frågor förslagen berör bör beaktas
vid översynen.
När det gäller problemet med utlänningars bristande språkkunskaper
i barnavårdsärenden vill utskottet erinra om den behandling riksdagen i
våras ägnade frågan om utlänningars språksvårigheter i rättsliga sammanhang.
Vid denna behandling framkom att den arbetsgrupp, som förra året
av chefen för inrikesdepartementet tillkallades för att överväga vilka åtgärder
som bör vidtas för att underlätta utlänningars anpassning i det
svenska samhället, efter hand kommer att bidra med konkreta förslag till
lösning av tolkfrågan. Utskottet har inhämtat att dessa förslag kommer att
avse även barnavårdsärenden, där icke svensktalande utlänning är part.
När det gäller övriga av motionären aktualiserade frågor kan utskottet
i stort sett ansluta sig till den av socialstyrelsen redovisade meningen. Gällande
bestämmelser om omhändertagande av barn för samhällsvård är inte
i alla avseenden helt tillfredsställande utformade. I viss utsträckning överlåtes
åt de tillämpande myndigheterna att genom sin tolkning ge bestämmelserna
närmare innehåll. Följden har blivit att praxis i barnavårdsärenden
kan växla från kommun till kommun. Så tycks vara fallet beträffande såväl
frågan om hörande av barn under 15 år som frågan om handläggningstidens
längd i ärenden, anhängiggjorda genom ansökan. Även när det gäller omhändertagande
av barn för samhällsvård på grund av föräldrarnas bostadsförhållanden
kan praxis variera alltefter de olika nämndernas uppfattning av
vad som skall anses som hälsovådlig bostad.
Utskottet är inte berett att utan närmare utredning ta ställning till de
förslag till lagändringar som motionären förordat. De frågor till vilka förslagen
ansluter bör emellertid enligt utskoltets bedömande bli föremål för
utredning. Lämpligen kan detta ske i samband med den översyn av barnavårdslagen,
som riksdagen redan begärt. Utskottet förutsätter att en sådan
översyn kommer till stånd utan tidsutdräkt. Vad utskottet sålunda uttalat
torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Med hänvisning härtill får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen, II: 805, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening ge till känna vad
utskottet anfört.
Stockholm den 18 oktober 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar Lars
Larsson (s), Hubinette (h), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s), Erik Filip
Petersson (fp) och Kilsmo (fp);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg
(s), Rimmerfors (fp), fröken Sandell (s), herr Gomér (ep), fru Svensson
(s), fru Skantz (s) och herr Åkerlind (h).
ESSELTE AB, STHLM 67
714912
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig medverkan vid fastställande av anställningseller arbetsvillkor för vissa arbet a1 i texten