Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående handläggningen av vissa ärenden rörande omhändertagande av barn. Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr II: 805, av herr Åkerlind.

1967-10-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:51, Utlåtande i anledning av väckt motion angående handläggningen av vissa ärenden rörande omhändertagande av barn. Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr II: 805, av herr Åkerlind.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

1

Nr 51

Utlåtande i anledning av väckt motion angående handläggningen

av vissa ärenden rörande omhändertagande av barn.

Andra lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott

hänvisad motion, nr II: 805, av herr Åkerlind.

I motionen föreslås att vissa bestämmelser i 1960 års barnavårdslag

om omhändertagande av barn kompletteras i olika avseenden. Sammanfattningsvis

anser motionären det önskvärt,

»att bestämmelse införes i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd måste

meddela beslut till sökande inom 60 dagar från den dag ansökan inkom till

nämnden i fråga och att i annat fall tillstånd till förlängd handläggningstid

skall meddelas av länsstyrelse,

att barnavårdsnämnd skall förvissa sig om att frågor, beslut och delgivning

inte missförstås på grund av språksvårigheter,

att i barnavårdslagen införes bestämmelse om att barn ej får omhändertagas

på grund av bostadens beskaffenhet, annat än högst tillfälligt,

att i samband med omhändertagande av barn under 15 år barnet skall ges

tillfälle att yttra sig om det kan antas förstå vad saken gäller samt att barnavårdsnämnd

därvid tar största möjliga hänsyn till barnets önskemål.»

Det förstnämnda förslaget tar närmast sikte på ansökningar om samhällsvårds

upphörande.

Motionen mynnar ut i ett yrkande »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte uttala att den av 1966 års höstriksdag begärda utredningen om

en översyn av barnavårdslagen jämväl måtte få i uppdrag att utreda de i

motionen framförda förslagen rörande omhändertagande av barn».

Över motionen bar utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från socialstyrelsen.

Gällande bestämmelser in. in.

Frågan om maximitid för barnavårdsnämnds handläggning av ansökan

om samhällsvårds upphörande

Barnavårdslagen den 20 april 1960 lägger ansvaret för samhällets vård

av barn och ungdom i första hand på den kommunala barnavårdsnämnden.

Enligt 3 § har nämnden att särskilt uppmärksamma sådana underåriga,

som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt

utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Beträffande sådana barn äger

barnavårdsnämnden föranstalta om vissa ingripanden.

Indikationerna för ingripande anges i bl. a. 25 §. Åtgärder skall vidtas

enligt punkten a) om någon som ej fyllt 18 år misshandlas i hemmet eller

eljest där behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga eller själsliga hälsa

utsättes för fara, eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas

eller annan fostrares olämplighet som fostrare eller bristande förmåga

att fostra honom. Enligt 25 § b) skall åtgärder vidtas om någon som ej fyllt

21 år på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet

att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska

medel eller av annan jämförlig anledning är i behov av särskilda tillrättaförande

åtgärder från samhällets sida. I första hand skall nämnden

söka åstadkomma rättelse genom förebyggande åtgärder. Dessa utgörs enligt

26 § av 1) hjälpåtgärder, innefattande råd och stöd, 2) förmaning och

varning, 3) föreskrifter rörande den underåriges levnadsförhållanden samt

4) övervakning. Om förebyggande åtgärder bedöms vara gagnlösa eller om

sådana åtgärder vidtagits utan att medföra rättelse, skall den underårige

enligt 29 § omhändertas för samhällsvård. Under vissa förutsättningar får

den underårige omhändertas för utredning, dock högst fyra veckor, i avbidan

på att ärendet kan slutligen avgöras (30 §).

Omhändertagande för samhällsvård kan vidare ske av värnlösa eller nödställda

barn enligt 31 §. Sådant omhändertagande får äga rum, om någon

som ej fyllt 18 år behöver vård och fostran på grund av att föräldrarna avlidit

eller övergivit honom eller underlåter att tillfredsställande sörja för

honom.

Barnavårdsnämnden skall förklara samliällsvården avslutad så snart

ändamålet med vården får anses uppnått. Senast skall den upphöra då den

unge fyller 18 år eller om han omhändertagits efter det han fyllt 15 år

senast tre år efter omhändertagandet (42 §). Regler finns även om villkorligt

upphörande av samhällsvården. För den som omhändertagits enligt 31 §

gäller att samhällsvården skall förklaras avslutad — utöver då ändamålet

med vården får anses uppnått — då föräldrarna begär det eller då den omhändertagne

begär det efter det att han fyllt 15 år och särskilda skäl inte

föranleder annat. Finner nämnden att samhällsvården inte kan upphöra

utan sådan fara för den omhändertagne som avses i 25 § a) skall nämnden

omhänderta vederbörande med stöd av 29 §. Fortsatt omhändertagande får

även beslutas om sådant fall föreligger som avses i 25 § b).

Om det åligger barnavårdsnämnd att i anledning av ansökan eller eljest

pröva viss fråga eller om nämnden genom anmälan eller på annat sätt fått

kännedom om fall, där nämndens åtgärd kan vara påkallad, skall erforderlig

utredning inledas utan dröjsmål (14 §). Utredningen skall bedrivas så skyndsamt

som förhållandena betingar. Någon tidsgräns för meddelande av nämn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1967

dens beslut i ärendet föreskrivs inte. I propositionen nr 10 till 1960 års riksdag

med förslag till barnavårdslagen uttalade föredragande statsrådet att

behovet av skyndsamhet av naturliga skäl framträdde med mycket olika

styrka i olika ärenden. Hon fortsatte:

Vid bedömningen av vilken skyndsamhet som är av nöden är att beakta

såväl ärendets art som omständigheterna i det särskilda fallet. Vid ifrågasatt

ingripande beträffande underårig är stor skyndsamhet regelmässigt

påkallad. Men även när det gäller besked eller annan åtgärd i anledning av

tillståndsansökning, anmälan eller annan framställningar det oftast önskvärt,

att utredning och prövning sker utan förhalning.

Detta uttalande har tillämpning även på sådana ansökningar som avser

att samhällsvård skall förklaras avslutad. En grupp ansökningar av detta

slag tilldrar sig i föreliggande sammanhang särskilt intresse. Det gäller ansökningar

från föräldrar att omhändertagande för samhällsvård av deras

barn enligt 31 § skall upphöra. Sådan ansökan kan som framgår av det tidigare

anförda aktualisera ett beslut om omhändertagande av den underårige

för samhällsvård enligt 29 §. Socialstgrelscn har i sina Råd och anvisningar

nr 133, Barnavårdslagen, gjort följande vägledande uttalanden:

Föräldrarnas begäran om samhällsvårdens upphörande skall i princip

efterkommas utan dröjsmål. Barnavårdsnämnden har icke befogenhet att

uppskjuta barnets återlämnande till tidpunkt, som nämnden kan anse lämpligare.

—

Liksom enligt den gamla barnavårdslagen samhällsvård under vissa förutsättningar

kunde övergå i skyddsuppfostran, kan samhällsvård, beslutad

enligt 31 §, övergå i samhällsvård jämlikt 29 §. Om barnavårdsnämnden

beträffande barn under 18 år finner, att samhällsvård, beslutad enligt 31 §,

icke kan upphöra utan sådana risker för barnet, som avses i 25 § a), skall

nämnden besluta, att barnet i fortsättningen skall vara omhändertaget enligt

29 §. Det kan vara en begäran av föräldrarna om att få taga hem barnet,

som aktualiserar frågan om fortsatt samhällsvård enligt 25 § a) och 29 §.

Även i sådant fall måste beslut i ärendet fattas utan dröjsmål. Krävs det

en mera omfattande utredning, innan barnavårdsnämnden kan taga definitiv

ställning till frågan om fortsatt samhällsvård, torde det i allmänhet finnas

möjlighet att först omhändertaga barnet för utredning enligt 30 §. I

särskilt brådskande fall kan ordföranden med stöd av It § fatta preliminärt

beslut angående sådant omhändertagande.

Beaktande av utlännings språksvårigheter

Liksom inom domstolsväsendet handläggs inom förvaltningsförfarandet

ärende på svenska språket. Om parterna i barnavårdsärende inte behärskar

svenska, måste tolk tillgripas. Några bestämmelser som reglerar tolkförfarandet

återfinns inte i barnavårdslagen. Barnavårdsnämnderna torde dock

genomgående uppfatta det som en allmän skyldighet att informera, förhöra

och delge parter utredning och beslut på ett språk som de förstår.

Frågan om utlänningars språksvårigheter i rättsliga sammanhang, har

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet tidigare i år. I motionerna

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 2 avd. Nr 51

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

I: 108 och II: 143 hemställdes om utredning och förslag beträffande förfarandet

i sådana rättsliga sammanhang där utlänning är part i målet och

ej kan tänkas besitta erforderliga kunskaper i svenska språket. Motionerna

behandlades av första lagutskottet som i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 32 uttalade bl. a. följande:

Den lösning av hithörande problem som ligger närmast till hand och som

också synes ha föresvävat motionärerna är att föreskriva skyldighet för myndigheterna

att meddela sig med eu utlänning på hans modersmål i de fall,

då det kan antas att utlänningens svenska språkkunskaper är otillräckliga.

Som framhållits vid remissbehandlingen av motionerna torde det emellertid

varken från praktiska eller ekonomiska synpunkter vara möjligt att åstadkomma

en sådan ordning. En svårighet ligger redan däri att det oftast är

obekant för myndigheten om vederbörande behärskar svenska språket. Inte

sällan måste också tvekan uppstå om vilket språk som kan användas. Det

bör även framhållas att i Sverige för närvarande finns representanter för

ett hundratal olika nationer och att många talar ett språk som här behärskas

av blott ett fåtal personer.

I sammanhanget bör vidare beaktas att bristande språkkunskaper medför

olägenheter för invandrare inte bara i de rättsliga hänseenden motionärerna

omnämnt (mål och ärenden inför domstol, överexekutor och utmätningsman,

barnavårds- och nykterhetsvårdsärenden samt ärenden enligt lex

veneris) utan också på eu rad andra områden av samhällslivet såsom t. ex.

på arbetsmarknaden, på beskattningsområdet och inom sjuk-, hälso- och

socialvården. Det av motionärerna aktualiserade spörsmålet utgör endast ett

av de många problem som sammanhänger med utlänningars anpassning i

det svenska samhället och torde, som Advokatsamfundet uttalat i sitt remissyttrande,

inte i första hand böra ses som ett rättsvårdsproblem utan snarare

som en fråga om socialvård i vidsträckt bemärkelse. Flertalet av problemen

torde komma att övervägas av den arbetsgrupp för invandrarfrågor som tillsattes

år 1966 med uppgift bl. a. att kartlägga de kulturella, sociala och andra

problem som möter utlänningar vilka invandrat till Sverige. Arbetsgruppen

har i yttrande över motionerna framhållit att den anser det särskilt nödvändigt

att tolkfrågan löses samt att gruppen avser att efter hand bidra med

konkreta förslag till att så sker. Med hänsyn till redan pågående verksamhet

anser arbetsgruppen en särskild utredning i det av motionärerna angivna

hänseendet inte vara erforderlig för närvarande.

Spörsmålet har även uppmärksammats från andra utgångspunkter. Som

framgår av redogörelsen ovan innehåller besvärssakkunnigas slutbetänkande

om förvaltningsförfarandet åtskilliga förslag rörande myndigheternas handläggning

av ärenden, där utlänning är part. Betänkandet är efter remissbehandling

beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Vidare bör erinras om att

Nordiska rådet år 1966 rekommenderat regeringarna i de nordiska länderna

att utreda förutsättningarna för eu konvention, enligt vilken varje nordisk

medborgare skulle ha rätt att bruka det nordiska språk han räknar som sitt

i sina kontakter med domstol eller annan offentlig myndighet i Norden.

De av motionärerna aktualiserade problemen bör enligt utskottet bli föremål

för närmare överväganden. Någon särskild utredning torde dock ej böra

tillsättas. Utskottet anser sig nämligen — mot bakgrunden av vad ovan anförts

— kunna utgå från att frågorna i huvudsak kommer att prövas vid den

nämnda arbetsgruppens fortsatta verksamhet. Utskottet förutsätter också att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967 5

Kungl. Maj :t, om så erfordras, tar ytterligare initiativ i den riktning motionerna

syftar.

I skrivelse till Kungl. Maj :t gav riksdagen till känna vad utskottet anfört.

Förbud mot omhändertagande av barn för samhällsvård på grund av

bostadens beskaffenhet

Om en familj inte lyckas anskaffa en med hänsyn till barnen godtagbar

bostad, ankommer det i främsta rummet på de socialvårdande myndigheterna

att hjälpa familjen lösa bostadsfrågan. I avvaktan på en sådan lösning

kan barnen omhändertas av barnavårdsnämnden för samhällsvård.

Omhändertagande kan ske enligt 29 § barnavårdslagen med hänvisning till

indikationen i 25 § a) att barnet behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga

eller själsliga hälsa utsätts för fara. Sadant omhändertagande kan göras

mot föräldrarnas vilja. I praktiken förekommer ofta att omhändertagande

för samhällsvård på grund av föräldrarnas hälsovådliga bostad sker med

stöd av 31 § andra stycket. Barnet anses i behov av vård utom hemmet på

grund av att föräldrarna inte kan bereda det vård eller underlåter att tillfredsställande

sörja för det. Omhändertagande enligt denna bestämmelse

förutsätter föräldrarnas samtycke. Beror omhändertagande för samhällsvård

uteslutande pa att bostadsförhållandena i föräldrahemmet är undermåliga,

skall samhällsvården upphöra så snart bostadsfrågan fått en godtagbar

lösning.

Hörande av barn under 15 år i b ar nav år ds är end en

I 15 § barnavårdslagen stadgas beträffande utredning i barnavårdsärende,

att envar som ärendet rör eller som antages kunna lämna upplysningar av

betydelse får höras under utredningen. Någon åldersgräns för hörande av

barn är inte angiven. Av reglerna om kallelseförfarandet i 15 § framgår att

barn under 15 år kan höras. Vilka barn som skall höras får bedömas med

hänsyn till barnets mognadsgrad, ärendets beskaffenhet och omständigheterna

i öviigt. Innan barnavårdsnämnden avgör ärende, skall nämnden

enligt 19 § underrätta part om vad som framkommit vid utredningen samt

bereda parten tillfälle att yttra sig över utredningen. Om ärendet rör barn

under 15 år, gäller delgivningsskyldigheten endast föräldrarna.

Ytterligare några bestämmelser i barnavårdslagen uppställer en åldersgräns

av 15 år. Sålunda föreskriver 23 § att beslut, mot vilket talan får fullföljas,

skyndsamt skall delges den det rör eller, då beslutet angår barn under

lo åi, barnets föräldrar. Enligt 24 § skall beslut, varigenom någon omhändertagits

för samhällsvård enligt 29 § eller för utredning enligt 30 §, skriftligen

delges honom själv, om han fyllt 15 år, och hans föräldrar. Den som delges

beslutet skall samtidigt anmodas att skriftligen förklara, huruvida han samtycker

till att beslutet verkställs. Lämnas inte samtycke av samtliga, skall

beslutet underställas länsstyrelsen för prövning. Omhändertagande för sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

liällsvård enligt 31 § får då det gäller någon som fyllt 15 år ske endast

om han själv samtyckt eller särskilda skäl föranleder åtgärden. Sådan samhällsvård

skall förklaras avslutad om den omhändertagna begär det efter det

han fyllt 15 år och särskilda skäl inte föranleder annat (42 §).

Att barnavårdslagen i åtskilliga fall inskränker rätten för den som ännu

inte fyllt 15 år att påverka sitt ärende sammanhänger med brottsbalkens

regel om straffbarhetsålder. Enligt 33 kap. 1 § brottsbalken inträder denna

ålder den dag då vederbörande fyller 15 år. — Av intresse i sammanhanget

är också föräldrabalkens bestämmelser om verkställighet av dom eller beslut

rörande vårdnad. Enligt förslag i propositionen nr 138 till årets riksdag får

verkställighet inte ske mot barnets vilja, om barnet fyllt 15 år. Detsamma

gäller om barnet ännu ej fyllt 15 år men nått sådan mognad att dess vilja

bör beaktas på motsvarande sätt (FB 21: 4).

1966 års riksdags hemställan om översyn av barnavårdslagen

I motioner till 1966 års riksdag hemställdes att barnavårdslagen måtte bli

föremål för utredning och översyn. Motionärerna angav tre frågor eu sådan

utredning främst borde avse, nämligen frågan om hur omfattande delgivningsplikten

enligt 19 § borde vara, frågan om möjligheterna för barnavårdsnämnd

att vidta hjälpåtgärder och utge ekonomiskt stöd redan innan förutsättningarna

i 25 § för barnavårdsnämnds ingripande är för handen samt

frågan om placering av ungdomar som omhändertagits för utredning.

Andra lagutskottet lät inhämta socialstyrelsens yttrande över motionerna.

Styrelsen tillstyrkte motionärernas förslag om utredning men förordade att

barnavårdslagen gjordes till föremål för en allsidig översyn. Som stöd för

denna uppfattning hänvisade styrelsen till ett stort antal bestämmelser som

enligt styrelsens mening borde revideras. Här må nämnas regler angående

följande frågor: förvaring hos polisen (37 §), förbud mot flyttning av fosterbarn

(50 §), koncessionstvånget för fosterhem, besvärsrätt vid samhällsvård

enligt 31 § samt åtgärdsplikt enligt 34 §.

Utskottet instämde för sin del i önskemålen om en översyn av barnavårdslagen.

Enligt utskottets mening syntes det mindre lämpligt att begränsa en

sådan översyn till vissa frågor. I stället borde översynen få en mer allsidig

karaktär.

I enlighet med utskottets förslag i utlåtande nr 55 hemställde riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t om en allsidig översyn av barnavårdslagen.

Remissyttrandet

Socialstyrelsen erinrar i sitt yttrande om den hemställan, som fjolårets

riksdag gjorde angående en allsidig översyn av barnavårdslagen. Enligt styrelsens

mening är det i hög grad påkallat att en sådan översyn kommer till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

stånd snarast möjligt. Därvid synes — med vissa förbehåll -—• även böra

beaktas de frågor som tas upp i motionen.

Frågan om maximitid för barnavårdsnämnds handläggning av ansökan om

samhällsvårds upphörande

Styrelsen erinrar om att utredningar i barnavårdsärenden skall inledas

utan dröjsmål. Detta gäller också ansökningar om samhällsvårds upphörande.

Enligt styrelsen förekommer det att ärenden av detta slag förhalas på

ett otillbörligt sätt. Anledningen är i allmänhet bristande författningskännedom

hos barnavårdsnämnderna och deras medhjälpare. Styrelsen uttalar att

ett särskilt stadgande i barnavårdslagen angående maximitid för ärendenas

handläggning möjligen skulle bidra till ett bättre tillstånd. När det gäller

prövning av föräldrars begäran om upphörande av samhällsvård enligt

31 § anför styrelsen följande:

Det av socialstyrelsen i Råd och anvisningar använda uttrycket »utan

dröjsmål» är måhända för obestämt. En viss maximitid bör möjligen stipuleras,

t. ex. tio eller fjorton dagar, inom vilken beslut skall fattas om antingen

samhällsvårdens upphörande eller fortsatt omhändertagande för samhällsvård

(29 §) eller utredning (30 §). I händelse av fortsatt omhändertagande

bör det vara tillräckligt med ett preliminärt beslut av ordföranden (11 §)

inom den angivna tiden. Beslut varigenom samhällsvård förklaras avslutad

kan enligt nuvarande bestämmelser inte fattas preliminärt av nämndens

ordförande. Möjlighet finns emellertid för barnavårdsnämnden att, med fullmäktiges

medgivande, delegera rätten att fatta sådana beslut till särskild

inom nämnden bildad avdelning, till ledamot i nämnden — t. ex. ordföranden

— eller till befattningshavare i kommunens tjänst (12 §).

Beaktande av utlännings språksvårigheter

Socialstyrelsen understryker att ett ärende, som rör utlänning med ringa

eller ingen som helst kunskap i svenska språket, självklart skall handläggas

av barnavårdsnämnderna på samma sätt och med samma hänsynstagande till

den enskildes rätt som ärende rörande svensktalande person. Enligt styrelsens

mening bör det ankomma på barnavårdsnämnderna att handlägga ärende

på ett språk som parterna förstår. Uppgiften kan emellertid ställa nämnderna

inför betydande praktiska svårigheter. Det kan också bli fråga om

avsevärda kostnader. Styrelsen anser det därför påkallat med en utredning

om hur behovet av tolk- och översättningshjälp i barnavårdsärenden bäst

skall tillgodoses.

Samma ställningstagande gjorde socialstyrelsen i yttrande till första lagutskottet

i anledning av de ovan nämnda motionerna I: 108 och II: 143.

Förbud mot omhändertagande av barn för samhällsvård på grund av

bostadens beskaffenhet

Enligt socialstyrelsens mening är det inte lämpligt att i barnaA^årdslagen

föra in ett förbud mot omhändertagande — annat än högst tillfälligt —- av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

barn för samliällsvård på grund av bostadens beskaffenhet i enlighet med

motionärens förslag. Barnen skall, framhåller styrelsen, ha rätt till skydd i

form av samliällsvård så länge de behöver skydd, oavsett om faran för dem

består i en hälsovådlig bostad eller i något annat. Någon betydelse som pådrivare

på myndigheterna att lösa föräldrarnas bostadsfråga tror styrelsen

inte den föreslagna bestämmelsen skulle ha. Där får man enligt styrelsens

mening i stället lita till regler om förtur vid bostadsförmedlingarna.

Hörande av barn under 15 år i barnavårdsärende

Styrelsen betonar att barn under 15 år självfallet bör höras som ett led

i utredningen och att dess önskemål bör beaktas, om det kan antas att

barnet nått sådan mognad att det kan väntas förstå vad saken gäller. Styrelsen

ställer frågan om motionären avser att slopa 15-årsgränsen i de ovan

angivna §§ 19, 23, 24, 31 och 42 och fortsätter:

Om motionären syftar till att åldersgränsen 15 år skall slopas i alla ovan

angivna situationer, skulle reformen betyda t. ex. att frågan, huruvida vederbörande

barn skall delges och beredas tillfälle att yttra sig över det hopbragta

utredningsmaterialet in. m. (19 §), samt frågan huruvida, i förekommande

fall, barnets vägran att samtycka till omhändertagande enligt 29 eller 30 §

skall föranleda underställelse av beslutet (24 §), finge avgöras med hänsyn,

inte till barnets biologiska ålder utan till om barnet kunde »antas förstå

vad saken gäller». Frågan om delgivning, underställning m. m. finge alltså

avgöras efter prövning från fall till fall av barnets mognadsgrad. Såvitt

socialstyrelsen kan finna, skulle detta medföra betydande praktiska och

andra svårigheter för barnavårdsnämnderna i deras arbete. Även om det i

och för sig kunde vara rimligt, att barn under 15 år, vilka nått en någorlunda

mognad, finge en lagstadgad rätt till inflytande på de barnavårdsärenden, i

vilka de är parter, synes behovet härav inte vara så stort, att det uppväger

nackdelarna med en ordning som den ovan nämnda. Det bör beaktas att i

fall, där fråga är om ingripande med stöd av 25 § a) barnavårdslagen, utredningen

ej sällan innehåller uppgifter om barnets föräldrar, vilka barnet av

humanitära skäl bör slippa få de! av.

Utskottet

I förevarande motion framföres vissa förslag till komplettering eller ändring

av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av barn för

samliällsvård. Förslagen går i huvudsak ut på att omhändertagande inte

skall få ske — annat än högst tillfälligt — av den anledningen att föräldrarnas

bostad är av dålig beskaffenhet, att barn under 15 år alltid skall

ges tillfälle att yttra sig i ärende som rör honom själv, om han kan antas

förstå vad saken gäller, samt att barnavårdsnämnd i ärende, som anhängiggjorts

genom ansökan, skall meddela beslut inom 60 dagar från den dag

ansökan inkommit till nämnden. Vidare understrylces i motionen betydelsen

av att vederbörande myndigheter beaktar utlänningars språksvårigheter vid

handläggningen av ärenden enligt barnavårdslagen.

Motionären erinrar om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hösten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

1966 hemställt om en allsidig översyn av barnavårdslagen. Han yrkar att

denna översyn måtte avse bl. a. de av honom aktualiserade frågorna.

Över motionen bär utskottet låtit inhämta yttrande från socialstyrelsen.

1 sitt yttrande framhåller styrelsen att det i hög grad är påkallat att en översyn

av barnavårdslagen snarast möjligt kommer till stånd. Även om styrelsen

inte på alla punkter kan ansluta sig till de av motionären framlagda förslagen,

är det styrelsens uppfattning att de frågor förslagen berör bör beaktas

vid översynen.

När det gäller problemet med utlänningars bristande språkkunskaper

i barnavårdsärenden vill utskottet erinra om den behandling riksdagen i

våras ägnade frågan om utlänningars språksvårigheter i rättsliga sammanhang.

Vid denna behandling framkom att den arbetsgrupp, som förra året

av chefen för inrikesdepartementet tillkallades för att överväga vilka åtgärder

som bör vidtas för att underlätta utlänningars anpassning i det

svenska samhället, efter hand kommer att bidra med konkreta förslag till

lösning av tolkfrågan. Utskottet har inhämtat att dessa förslag kommer att

avse även barnavårdsärenden, där icke svensktalande utlänning är part.

När det gäller övriga av motionären aktualiserade frågor kan utskottet

i stort sett ansluta sig till den av socialstyrelsen redovisade meningen. Gällande

bestämmelser om omhändertagande av barn för samhällsvård är inte

i alla avseenden helt tillfredsställande utformade. I viss utsträckning överlåtes

åt de tillämpande myndigheterna att genom sin tolkning ge bestämmelserna

närmare innehåll. Följden har blivit att praxis i barnavårdsärenden

kan växla från kommun till kommun. Så tycks vara fallet beträffande såväl

frågan om hörande av barn under 15 år som frågan om handläggningstidens

längd i ärenden, anhängiggjorda genom ansökan. Även när det gäller omhändertagande

av barn för samhällsvård på grund av föräldrarnas bostadsförhållanden

kan praxis variera alltefter de olika nämndernas uppfattning av

vad som skall anses som hälsovådlig bostad.

Utskottet är inte berett att utan närmare utredning ta ställning till de

förslag till lagändringar som motionären förordat. De frågor till vilka förslagen

ansluter bör emellertid enligt utskoltets bedömande bli föremål för

utredning. Lämpligen kan detta ske i samband med den översyn av barnavårdslagen,

som riksdagen redan begärt. Utskottet förutsätter att en sådan

översyn kommer till stånd utan tidsutdräkt. Vad utskottet sålunda uttalat

torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Med hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen, II: 805, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening ge till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 18 oktober 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar Lars

Larsson (s), Hubinette (h), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s), Erik Filip

Petersson (fp) och Kilsmo (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg

(s), Rimmerfors (fp), fröken Sandell (s), herr Gomér (ep), fru Svensson

(s), fru Skantz (s) och herr Åkerlind (h).

ESSELTE AB, STHLM 67

714912

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig medverkan vid fastställande av anställningseller arbetsvillkor för vissa arbet a1 i texten