Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att förslag utarbetas att föreläggas 1967 års höstriksdag avseende sådan ändring i lagen den 25 maj 1962
1967-10-24 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:56, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att förslag utarbetas att föreläggas 1967 års höstriksdag avseende sådan ändring i lagen den 25 maj 1962
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
1
Nr 56
Utlåtande i anledning av väckta motioner om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:350 av herr Carlsson, Eric, m.fl. och
II: 440 av herr Larsson i Öskeviksby m. fl., samt
2) de likalydande motionerna I: 448 av herr Werner och 11: 566 av herr
Nilsson i Gävle m. fl.
Motionerna
I: 350 och II: UO
I motionerna yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om utredning och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala
bostadstillägget om 400 kronor för ensamstående pensionär och
600 kronor för två pensionsberättigade makar tillsammans i enlighet med
vad i motionen har anförts».
Motionärerna anför att antalet folkpensionärer varierar starkt mellan
olika kommuner. De enskilda kommunernas fullständiga övertagande av
kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen har haft betydande negativa
verkningar ur skatteutjämningssynpunkt. Enligt motionärerna har
dessa förhållanden medfört att kommuner med svagt skatteunderlag och
många folkpensionärer får svårigheter att utge tillräckligt stora bostadstillägg.
Detta motiverar enligt motionärerna att de kommunala bostadstilläggen
tillförs ett statligt grundbelopp.
Beträffande motionernas innehåll i övrigt hänvisas till motionen 1:350.
/.• U8 och II: 566
I motionerna yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om att förslag utarbetas att föreläggas 1967 års höstriksdag
avseende sådan ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension, att bestämmelserna om
minskning av dessa tillägg vid sidoinkomster enligt angivna gränser omarbetas
och att en kraftig höjning av dessa inkomstgränser sker».
Beträffande motionernas innehåll hänvisas till motionen 11:566.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 56
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
Gällande rätt
Kommunalt bostadstillägg
Kommunalt bostadstillägg utgår, där kommunen så beslutat, till den som
är mantalsskriven i kommunen och som åtnjuter folkpension i form av
ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg.
Bostadstillägg utgår dock inte vid förtida uttag av ålderspension. Tillägget
utgår enligt de grunder som kommunen bestämmer. Kommunens bestämmanderätt
är dock enligt en särskild lag begränsad i vissa avseenden,
bl. a. i fråga om inkomstprövning och beräkning av pensionsberättigads
årsinkomst. Kommunerna har i huvudsak utformat grunderna för det kommunala
bostadstillägget antingen så att det utgår med ett fixt belopp
oberoende av pensionärens bostadskostnad, eller så att tillägget i sin helhet
är anknutet till bostadskostnaden, eller genom en kombination av dessa
båda beräkningssystem.
Inkomstprövningen innebär för ogift pensionsberättigad, att pensionsförmånerna
minskas med en tredjedel av den del av årsinkomsten som
ligger mellan 1 700 och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomsten
däröver. För gift pensionsberättigad gäller i stället gränsbeloppen 1 200
och 1 700 kr. Förmögenhet, som för ogift överstiger 30 000 kr. och för gift
22 500 kr., medför vid beräkningen av årsinkomsten höjning av denna med
10 procent av vad förmögenheten överstiger nämnda belopp.
Bostadstillägg utgår i samtliga rikets kommuner och bestrids helt av
respektive kommun.
De kommunala bostadstilläggens maximibelopp för ensamstående förmånstagare
i januari 1964 och januari 1967 samt antalet pensionstagare i
juni 1966 fördelade på kommunerna efter tilläggens maximibelopp framgår
av följande tabeller.
Bostadstilläggets maxi- mibelopp i kr. per år
Antal kommuner
jan. 1964
jan. 1967
under 500..........
586
77
500— 999..........
302
502
1 000—1 499..........
69
170
1 500—1 999..........
39
88
2 000—2 499..........
10
37
2 500—2 999..........
—
9
3 000—3 499..........
—
11
3 500—3 999..........
—
3
4 000—4 499..........
—
1
4 500—4 999..........
—
1
5 000—5 500..........
—
1
Summa
1006
900
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
3
Bostadstilläggets
maximibelopp i kr.
år 1966
Antal
kommuner
Antal
pensions- tagare ca
under 500 ..
217
66 000
500—999 ____
542
213 300
1 000—1 499...
121
84 500
1 500—1 999.....
78
100 000
2 000—2 499..
30
no 000
2 500—2 999. . .
4
7 500
3 000—3 499...
2
5 000
3 500—3 999......
1
2 200
Summa
995
588 500
Medelbeloppet för år 1966 utgivna kommunala bostadstillägg utgjorde
810 kr. För år 1967 beräknas totalkostnaden för tilläggen till 590 milj. kr.
Pensionär sbostadsbidrag
Pensionarsbostadsbidrag kan utgå för lägenhet, som av kommun eller
under medverkan av kommun genom hyresavtal upplåtes till pensionär.
Bostaden skall uppfylla vissa standard- och utrymmeskrav. Bidrag får inte
utgå för lägenhet, bebodd av familj som åtnjuter familjebostadsbidrag.
Pensionärsbostadsbidrag beviljas av kommunalt förmedlingsorgan. Som
allmän förutsättning galler att bidraget behöves för att pensionären skall
kunna skaffa sig en lämplig bostad. Bidraget utgör mellan 175 och 625
kr. om året beroende på skatteunderlaget i kommunen. Bidraget tillgodofores
pensmnären genom att förmedlingsorganet tillser att i hyresavtalet
för lägenheten hyran upptages till högst det belopp, som motsvarar skillnaden
mellan å ena sidan den totala årskostnaden för lägenheten och dess
uppvärmning samt å andra sidan bidraget. Då pensionären hyr lägenhet
av annan än kommunen skall denna genom avtal med hyresvärden åtaga
sig att svara för återstående del av kostnaden för lägenheten.
För utgivna bidrag får kommunerna kalenderårsvis ersättnina av statsmedel.
För innevarande budgetår har beräknats att det skall utgivas 35 000
bidrag om sammanlagt ca 6 milj. kr.
Hustrutillägg
Hustrutillägg är en förmån som kan ges hustrun till den som får folkpension
i form av ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag. I princip
gäller som förutsättningar att äktenskapet varat minst 5 år och att
hustrun fyllt 60 år.
Hustrutillägget är inkomstprövat efter samma regler som gäller för det
kommunala bostadstillägget. Maximibeloppet utgör skillnaden mellan två
makars pension och en ensamståendes. Hustrutillägget finansieras helt
av statliga medel.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 56
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
Historik
Inkomstprövning
De kommunala bostadstilläggen i nuvarande fall har funnits sedan år
1954. Dessförinnan kunde folkpensioneringens grundförmåner höjas med
ett statligt inkomstprövat bostadstillägg och ett särskilt kommunalt bostadstillägg.
Det senare tillägget stod det kommunerna fritt att inrätta. Kommunerna
ägde själva bestämma efter vilka grunder tillägget skulle utgå.
De inkomstprövningsregler som infördes år 1954 innebar att pensionsförmåner
för en ensamstående pensionär skulle minskas med en tredjedel
om inkomsten översteg 1 000 kr. men ej 1 400 kr. och med ytterligare
en tredjedel av den inkomst som översteg sistnämnda belopp. För
makar gällde i stället för 1 000 kr. och 1 400 kr. 750 kr. resp. 1 050 kr. De
år 1954 införda inkomstprövningsreglerna gjordes tillämpliga även på
hustrutillägg. Vid bedömning av årsinkomstens storlek gällde särskilda
s. k. skärpningsregler för innehavare av förmögenhet. Dessa regler innehar
att vid uppskattning av förmögenhetens avkastning denna skulle höjas
med 10 procent av det belopp varmed förmögenheten överstiger för gift
7 500 kr. och för annan 10 000 kr.
Är 1957 justerades skärpningsreglerna. Procenttalet 10 höjdes till 20 och
fribeloppen för förmögenhet fördubblades. Vid 1960 års riksdag behandlades
inkomstprövningsreglerna i samband med reformering av änkepensioneringen.
Riksdagen uttalade sig då för att regeln borde överses (L2U
1960: 20).
Kungl. Maj :t uppdrog åt socialförsäkringskommittén att överse reglerna.
Kommittén behandlade frågan i sitt betänkande (SOU 1961:29) och anförde
därvid.
Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen skulle enligt kommitténs
förslag alltjämt vara underkastade inkomstprövning. Vid
bifall till kommitténs förslag kom inkomstprövningen i övrigt att bibehållas
allenast beträffande änkepension till kvinnor som blivit änkor före
den 1 juli 1960. Den omständigheten att inkomstprövningen i fortsättningen
begränsades till de nyssnämnda förmånerna kunde, yttrade kommittén,
måhända ge fog för uppfattningen att frågan om inkomstprövningen numera
var av mindre vikt. Kommittén konstaterade emellertid att, även om
antalet inkomstprövade förmånsslag blev ringa, kunde dock ett mycket stort
antal personer beräknas komma att uppbära sådana förmåner. Enbart antalet
kommunala bostadstillägg beräknades sålunda till omkring 600 000
vid tiden för reformernas genomförande.
Beträffande inkomstprövningens utformning framhöll kommittén att,
om avdragsreglerna skulle uppmjukas, följden blev att flera personer erhöll
inkomstprövade förmåner och att dessa förmåner i många fall kom
att utgå med större belopp. Kommittén ifrågasatte, huruvida det var erforderligt
att öka de inkomstprövade förmånernas omfattning i ett läge, då
folkpensionernas standard successivt förbättrades och allmän tilläggspen
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967 5
sion kom att utges utöver folkpensionen. En uppmjukning av inkomstprövningsreglerna
skulle motarbeta önskemålet att i möjlig mån inskränka
inkomstprövningen inom pensionssystemet och gynnade vidare endast pensionärer,
som hade så stora inkomster att dessa enligt de nu gällande reglerna
verkade reducerande på de ifrågavarande pensionsförmånerna. Beträffande
synpunkten att pensionärernas arbetsvilja hämmades genom inkomstprövningen
framhöll kommittén, att stränga avdragsregler minskade bredden
av det inkomstskikt, inom vilket ökad inkomst till följd av avdragsreglerna
ledde till minskad pension. Vid en uppmjukning av avdragsreglerna
blev denna verkan av en inkomstökning märkbar för flera, och
effekten av uppmjukningen kunde alltså i vissa fall bli den motsatta mot att
stimulera till arbetsinsatser.
Kommittén utgick från att allmän tilläggspension liksom tjänstepension
skulle anses utgöra inkomst vid tillämpning av avdragsreglerna. I den mån
tilläggspension utgick kom den sålunda att helt eller delvis ta i anspråk
det s. k. avdragsfria beloppet. Skulle i dylika fall utformningen av avdragsreglerna
medföra någon stimulerande effekt på arbetsviljan, måste reglerna
uppenbarligen mildras i mycket hög grad, vilket skulle få till resultat att
även personer, som hade så stor icke inkomstprövad pension, att de rimligen
inte behövde inkomstprövade förmåner, skulle komma att få sådana förmåner.
Kommittén framhöll vidare, att varje uppmjukning ledde till en
ökning av folkpensionskostnaderna för såväl staten som kommunerna. Kommittén
fann de angivna skälen mot en uppmjukning av avdragsreglerna sä
vägande, att en generell ändring inte borde komma i fråga annat än i clt
avseende.
Härvid åsyftade kommittén de s. k. skärpningsreglerna, vilka innebar att
vid uppskattningen av förmögenhets avkastning denna skulle ökas med 20
jjrocent av det belopp, varmed förmögenheten översteg för gift pension sberättigad
15 000 kr. (för makar tillsammans 30 000 kr.) och för annan
pensionsberättigad 20 000 kr. Kommittén anförde, att den höga skärpningsprocenten
otvivelaktigt verkade hårt, något som särskilt framträdde om
taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle höjas mera avsevärt. På
grund härav föreslog kommittén, att skärpningsprocenten sänktes från 20
till 10.
I prop. 1962:90 gjorde föredragande departementschefen kommitténs
förslag till sitt. Riksdagen godkände förslaget. Vid 1983 års riksdag föreslogs
i prop. 1963: 12 en viss höjning av inkomstgränserna vid inkomstprövningen.
Inkomster under 1 700 kr. för ensamstående skulle inte medföra reduktion
av folkpensionsförmånerna, översteg inkomsten detta belopp skulle förmånen
minskas med en tredjedel om beloppet understeg 2 400 kr. och med
ytterligare en tredjedel i vad inkomsten översteg sistnämnda belopp. För
makar skulle gälla beloppen 1 200 kr. och 1 700 kr. I motioner föreslogs
att reduktionsfaktorn en tredjedel skulle gälla för all inkomst överstigande
minimibeloppen 1 700 kr. resp. 1 200 kr. I utlåtande 1963: 3 uttalade andra
lagutskottet att inkomstprövning med nödvändighet måste medföra att
i något inkomstskikt marginalbelastningen blir jämförelsevis stor. Utskottet
framhöll vidare att det kommunala bostadstillägget och hustrutiHägget
tillkommit med tanke på de mest behövande grupperna, d. v. s.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
pensionärer ntan eller med ringa sidoinkomster. För sådana pensionärer
innebar propositionens förslag väsentliga förbättringar. Med hänsyn härtill
och med tanke på de ökade kostnader motionärernas förslag skulle innebära,
inte minst för kommunerna, tillstyrkte utskottet propositionen. Riksdagen
biföll utskottets utlåtande. Andra lagutskottet behandlade dessutom
motioner med yrkande om höjning av de avdragsfria förmögenhetsbeloppen.
Utskottet avstyrkte även dessa yrkanden och riksdagen biföll utskottets
förslag.
Vid 196b års riksdag kom på nytt frågan upp om höjning av de avdragsfria
förmögenhetsbeloppen. Riksdagen intog samma ståndpunkt som året
dessförinnan. Vid följande riksdag föreslog emellertid Kungl. Maj :t en
höjning av fribeloppen från 20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär
och från 15 000 kr. till 22 500 kr. för en gift pensionär (prop. 1965: 45). Vid
behandling av propositionen hade andra lagutskottet att pröva motionsyrkanden
om högre avdragsfria belopp och om slopande av avdragsfaktorn
två tredjedelar. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända
utlåtande 1965: bl, att de i motionen berörda frågorna har sådant samband
med standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968 att det syntes
lämpligt att samtliga frågor blev utredda samtidigt.
Pensionsförsäkringskommittén fick i juni 1965 i uppdrag att utreda frågan
om folkpensionshöjningar efter den 1 juli 1968. Enligt direktiven är
det särskilt angeläget att pensionärer som inte alls eller i endast ringa mån
åtnjuter ATP eller andra pensioner utöver folkpensionen får sina förhållanden
förbättrade genom ökade folkpensionsförmåner. Kommittén skall överväga
om höjningarna bör bygga på inkomstprövning och i samband därmed
även ta upp olika spörsmål som står i samband med metodiken för
inkomstprövningen. Kommittén skall dessutom pröva om syftet med pensionärsbostadsbidraget
kan tillgodoses inom ramen för ett folkpensionssystem
med nya inkomstprövade förmåner.
Vid 1966 års riksdag väcktes på nytt motioner rörande inkomstprövningsreglerna.
I ett motionspar, som behandlades av andra lagutskottet (L2U
1966: 7), begärdes att reglerna om rätten till kommunalt bostadstillägg
skulle bli föremål för förutsättningslös utredning. I ett annat motionspar,
som behandlades av statsutskottet (SU 1966:96), yrkades utredning bl. a.
av frågan om höjning av gränsen för sidoinkomster, då reduktion av
bostadstilläggen inträder. Samtliga motioner avslogs av riksdagen under
hänvisning till att frågan var föremål för utredning inom pensionsförsäkringskommittén.
Finansiering
De statliga bostadstillägg, som fanns före år 1954, bestreds av staten med
bidrag av kommunerna. De särskilda bostadstillägg, som kommun kunde
inrätta, bekostades helt av kommunen.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
Den reform, som beslöts år 1952 och trädde i kraft år 1954, innebar att
det kommunala bostadstillägget skulle avlösa de tidigare formerna av
bostadstillägg. Kostnaden för bostadstilläggen skulle delas mellan stat och
kommun. Kommunernas bidrag utgick med viss andel — motsvarande
två procent för varje skattekrona per invånare i kommunen — av kostnaden
för de till pensionärer inom kommunen utgående bostadstilläggen, dock
högst 80 och lägst 25 % av nämnda kostnad. Den genomsnittliga bidragsprocenten
för budgetåret 1964/65 beräknades till ca 79 %. Enligt de regler
som infördes år 1954 skulle kommunen även bidraga till hustrutilläggen,
dock i mindre mån än i fråga om de kommunala bostadstilläggen. Kommun
skulle dessutom delta i finansieringen av förtidspensioner jämte barntilllägg
samt vissa änkepensioner.
Frågan om ändring av reglerna om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun aktualiserades redan vid 1954 års riksdag. Riksdagen uttalade sig
för att Kungl. Maj :t vid lämplig tidpunkt skulle låta verkställa utredning
av frågan. Motionerna jämte utskottsutlåtandet överlämnades i augusti
1958 till 1958 års socialförsäkringskommitté. Även vid riksdagarna 1957
och 1958 behandlades problemet. 1958 års riksdag hemställde om skyndsam
utredning (Sä U 1958:1).
År 1961 framlade 1958 års socialförsäkringskommitté förslag (SOU
1961. 29) i bland annat frågan om fördelningen av folkpensionskostnaderna
mellan staten och kommunerna. Kommittén uttalade att den i princip hade
den uppfattningen, att kommunerna borde bestrida kostnaderna för de
kommunala bostadstilläggen och staten svara för övriga folkpensionskostnader.
Emellertid ansåg kommittén, att denna lösning inte kunde uppnås
under de närmaste åren, och hänvisade därvid till att frågan var föremål
för prövning i andra sammanhang, bl. a. i 1958 års skatteutjämningskommitté
och i allmänna skatteberedningen. Enligt kommitténs mening borde
med hänsyn härtill de gällande grunderna för kostnadsfördelningen inte
rubbas i mera avsevärd mån.
I prop. 1962: 90 med förslag till lag om allmän försäkring följde departementschefen
vad socialförsäkringskommittén förordat. Vid riksdagsbehandlingen
av propositionen väcktes motioner med yrkande om annan fördelning
mellan stat och kommun av kostnaderna än vad som föreslogs i propositionen.
Riksdagen uttalade sig för att staten som ett första steg till en mera
genomgripande reform skulle överta samtliga kostnader för folkpensioneringen
— utom för de kommunala bostadstilläggen — till den del dessa
översteg 1 kr. per skattekrona. Frågan återkom vid 1963 års riksdag. Riksdagen
anslöt sig då till socialförsäkringskommitténs ståndpunkt, att staten
i princip bör svara för kostnaderna för folkpensioneringen med undantag
för kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Riksdagen begärde
att förslag till frågans lösning skulle framläggas sedan skatteutjämningskommittén
avslutat sitt arbete (L*U 1963: 24). Vid 1964 års riksdag väcktes
ånyo motioner syftande till att staten skulle överta en ökad del av folkpen
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
sionskostnaderna. Riksdagen hänvisade till att skatteutjämningskommittén
inte avslutat sitt arbete och avslog motionerna (L2U 1964: 9).
Vid 1965 års riksdag framlades omfattande reformförslag som byggde på
1958 års skatteutjämningskommittés och allmänna skatteutredningens arbete.
I anslutning till ett förslag om ökad kommunal skatteutjämning
föreslogs att staten skulle överta ansvaret för samtliga folkpensionsförmåner
utom de kommunala bostadstilläggen. Dessa skulle kommunerna själva helt
finansiera (prop. 1965:43, 1965:45). Föredragande departementschefen
anförde bl. a.
Kommitténs förslag att staten helt skall överta kostnaderna för de av
staten fastställda folkpensionsförmånerna finner jag sakligt motiverat. Det
har i stort sett också lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag
förordar att detta förslag genomförs.
Kommittén har samtidigt föreslagit att kommunerna skall helt svara för
kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Flera remissinstanser har
rest invändningar mot kommitténs förslag i denna del. Man anser sålunda
att folkpensioneringen är en statlig angelägenhet och att staten därför bör
svara även för kostnaderna för dessa tillägg. De kommunala bostadstilläggen
utgör — förmenar man — en del av pensionssystemet och bör därför
fastställas med hänsyn till hela samhällets möjligheter att tillgodose folkpensionärernas
behov. Det föreslagna skatteutjämningssystemet skulle visserligen
medföra eu viss utjämning av kommunernas ekonomiska resurser
men denna skulle vara otillräcklig för att varje kommun skulle kunna bereda
sina pensionärer erforderligt stöd i förevarande avseende. Kommunernas
övertagande av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen i deras helhet
skulle, anser man, leda till att de mera skattetyngda kommunerna av
ekonomiska skäl nödgas avstå från att bevilja dessa tillägg eller minska de
redan utgående tilläggen.
De farhågor som sålunda anförts synes mig vara i hög grad överdrivna.
Jag vill framhålla att den av mig förordade utformningen av det allmänna
skatteutjämningssystemet innebär en betydligt längre gående utjämning av
de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna än kommitténs förslag skulle
ha kunnat medföra. Genom den långtgående garanti som lämnas varje
kommun i fråga om skatteunderlag och skatteutjämningsbidragen för hög
utdebitering torde även de i ekonomiskt hänseende eljest sämst ställda kommunerna,
bl. a. glesbygds- och avfolkningskommunerna, få förbättrade möjligheter
att ge sina pensionärer bostadstillägg. De olikheter i pensionärernas
standard som hittills orsakats av bosättningsorten skulle sålunda kunna
minskas genom bidragsgivningen i skatteutj ämnande syfte. Vidare bereds
kommunerna en mycket avsevärd lättnad i ekonomiskt hänseende genom att
staten såsom nu föreslagits helt övertar kostnaderna för de av staten fastställda
pensionsförmånerna. De ändrade finansieringsreglerna medför en
kostnadsökning för staten under nästa budgetår av ca 350 milj. kr. Även
den pågående reformen av kommunindelningen kan väntas komma att utjämna
de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna och därmed olikheterna
i möjligheterna att bevilja pensionärerna kommunala bostadstillägg.
Jag kan under hänvisning till det nu anförda inte ansluta mig till de framförda
förslagen att staten även i framtiden skall bära en del av kostnaderna
för ifrågavarande tillägg utan förordar kommitténs förslag även i denna del.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
Jag finner den av kommittén föreslagna fördelningen av folkpensionskostnaderna
väl motiverad även från den synpunkten att den innebär att
staten svarar för de förmåner statsmakterna fattar beslut om och kommunerna
för dem som kommunerna beslutar om.
Jag föreslår vidare att den ändrade fördelning av folkpensionskostnaderna
som jag nu förordat ges verkan fr. o. in. samma dag som skatteutjämningssystemet
är avsett att träda i kraft, dvs. fr. o. m. den 1 januari
1966. Detta innebär att de nya bestämmelserna för fördelningen gäller redan
för de på år 1965 belöpande kostnaderna eftersom dessa skall inbetalas till
statsverket först år 1966.
Vid behandlingen av propositionen väcktes motioner med yrkande att i de
kommunala bostadstilläggen skulle ingå ett statligt grundbelopp med 400
kr. för ensamstående pensionär och 600 kr. för makar. Även i andra motioner
framställdes yrkanden som syftade till att staten liksom dittills skulle
bidraga till finansieringen av de kommunala bostadstilläggen. Riksdagen
biföll propositionen (L2U 1965:44) och avslog således motionerna.
I motioner till fjolårets riksdag hemställdes att riksdagen skulle anhålla
om utredning och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala
bostadstillägget om 400 kr. för ensamstående pensionär och 600 kr. för två
pensionsberättigade makar. Statsutskottet (SU 1966: 96), som behandlade
motionerna, föreslog att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen biföll denna hemställan.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas frågor som rör det kommunala bostadstillägget
till folkpension. Sådana tillägg inrättas och bestrides av de enskilda
kommunerna som i princip äger bestämma efter vilka grunder och
till vilka maximibelopp tilläggen skall utgå. Kommunernas bestämmanderätt
är dock begränsad i vissa avseenden. Genom en särskild lag har fastställts
regler för bl. a. inkomstprövning och bestämmande av bidragsberättigads
årsinkomst.
I motionerna I: 350 och II: 440 tas frågan om finansieringen av bostadstilläggen
upp. Motionärerna önskar införa ett statligt grundbelopp som skall
ingå i det kommunala bostadstillägget med 400 kr. för ensamstående och
600 kr. för två pensionsberättigade makar. Motionärerna menar att ett sådant
system skulle förbättra möjligheterna att utge tillägg i kommuner med
svagt skatteunderlag och ett stort antal pensionärer.
De nuvarande grunderna för finansiering av folkpensioneringen beslöts
vid 1965 års riksdag. Staten övertog samtliga folkpensionskostnader utom
kostnaden för de kommunala bostadstilläggen. Genom den nya ordningen
avlastades kommunerna en avsevärd del av sina tidigare kostnader för folkpensioneringen.
Riksdagsbeslutet utgjorde en del av en större reform an
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
gående kommunal skatteutjämning med sikte bl. a. på att förbättra de ekonomiska
förhållandena för de sämst ställda kommunerna. Vid riksdagsbehandlingen
prövades motioner av samma innebörd som de förevarande.
Motionerna avslogs med hänvisning bl. a. till att de sämst ställda kommunerna
genom det nya kommunala skatteutjämningssystemet ansågs få
förbättrade möjligheter att ge sina pensionärer bostadstillägg. Yrkandet om
ett statligt grundbelopp återkom vid fjolårets riksdag och avslogs även då.
Enligt utskottets mening har motionärerna inte förebragt några vägande
skäl för en ändring av den för endast två år sedan fastställda kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna.
De i motionerna påtalade ekonomiska svårigheterna för kommuner med
svagt skatteunderlag är förtjänta av uppmärksamhet, men problemen bör
ses i ett större sammanhang. En åtgärd som är liänförlig enbart till folkpensionskostnaderna
och som får konsekvenser inte endast för kommuner
med svag ekonomi utan även för andra kommuner kan inte anses vara den
mest ändamålsenliga. I sammanhanget må i fråga om de ekonomiskt sämst
ställda pensionärernas situation framhållas att pensionsförsäkringskommittén
skall överväga införandet av särskilda förmåner för dem som endast
åtnjuter folkpension.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionsförslaget.
I motionerna 1:448 och 11:566 behandlas bestämmelserna om inkomstprövning
för kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg. Reglerna innebär
för ogift pensionsberättigad att pensionsförmånerna minskas med en tredjedel
av årsinkomst mellan 1 700 och 2 400 kr. och med två tredjedelar av
inkomst däröver. För gift pensionsberättigad gäller gränsbeloppen 1 200
och 1 700 kr. Förmögenhet som för ogift överstiger 30 000 kr. och för gift
22 500 kr. medför vid beräkning av årsinkomst en höjning av denna med
10 procent av vad förmögenheten överstiger nämnda belopp. Som inkomst
räknas bland annat allmän tilläggspension.
I motionerna I: 448 och II: 566 begäres en höjning av inkomstgränserna
och en ändring av reduceringsfaktorerna, en tredjedel till en fjärdedel och
två tredjedelar till en halv.
Pensionsförsäkringskommittén har i uppdrag att utreda frågan om framtida
höjningar av folkpensionerna. Enligt direktiven är det särskilt angeläget
att pensionärer som inte alls eller endast i ringa mån kommer i åtnjutande
av ATP eller andra pensioner utöver folkpensionen får sina pensionsförhållanden
förbättrade genom ökade folkpensionsförmåner. Kommittén
skall överväga om höjningarna bör bygga på inkomstprövning. I det
sammanhanget skall kommittén även ta upp olika frågor som står i samband
med metodiken för inkomstprövningen. Enligt utskottets mening bör
man avvakta resultatet av kommitténs arbete, innan man tar ställning till
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
frågor av den art som aktualiseras i motionerna. Utskottet avstyrker därför
även dessa motioner.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa
A) att motionerna I: 350 och II: 440 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, samt
B) att motionerna I: 448 och II: 566 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 oktober 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Carlqvist (s), herrar
Lars Larsson (s), Hubinette (h), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Eric
Carlsson (ep), Wanhainen (s) och Erik Filip Petersson (fp);
från andra kammaren: herr Lundberg (s), fröken Sandell (s), fru
Svensson (s)*, herrar Jönsson i Ingemarsgården (fp), Ringaby (h), Jonsson
(fp), Göransson (s) och Larsson i öskeviksby (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
vid utskottets hemställan under A
I
av herrar Eric Carlsson (ep) och Larsson i Öskeviksby (ep), vilka ansett,
dels att de avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 9 med orden
»De nuvarande» och slutar med orden »till motionsförslaget» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet vill erinra om den stora betydelse för pensionärernas standard
som de kommunala bostadstilläggen har. Genom statens övertagande av kostnaderna
för övriga folkpensionsförmåner och genom ett allmänt skatteutjämnande
bidragssystem torde en del kommuner ha fått vidgade möjligheter
att lämna kommunala bostadstillägg. Kommuner med svagt skatteunderlag
och ett stort antal pensionärer har emellertid fortfarande svårigheter
att lämna bostadstillägg i den omfattning som bör eftersträvas för
att ge de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna en tillfredsställande standardhöjning.
De kommunala bostadstilläggen bör därför utformas med ett
statligt grundbelopp. Utskottet anser att folkpensioneringen i princip är en
statlig angelägenhet. Riksdagen bör därför hemställa om så skyndsam prövning
av frågan om införande av ett statligt grundbelopp i det kommunala
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967
bostadstillägget att redan till 1968 års riksdag förslag kan framläggas i syfte
att ge de pensionärer som nu icke har en tillfredsställande pensionering en
önskvärd standardförbättring. Utskottet förutsätter att övriga här berörda
frågor utreds av pensionsförsäkringskommittén.»
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen med bifall till motionerna I: 350 och II: 440
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala
bostadstillägget.»
n
av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Erik Filip Petersson (fp), Jönsson i
Ingemar sgården (fp) och Jonsson (fp), vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s, 9 med orden
»De nuvarande» och slutar med orden »till motionsförslaget» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Någon fullt tillfredsställande ordning beträffande de kommunala bostadstilläggen
kan inte anses råda f. n. I en del kommuner betyder dessa
en mycket allvarlig finansiell belastning och tilläggens storlek påverkas i
hög grad av detta förhållande. Frågan om ett statligt bidrag som skulle
möjliggöra en mera naturlig avvägning och en förbättring av tilläggen för
dem som särskilt är i behov därav har därför rätt länge debatterats — och
beröres i motionerna nr I: 350 och II: 440 — men har inte gjorts till föremål
för någon närmare undersökning. Spörsmålet får ses i samband med frågan
om den allmänna förbättring av folkpensionerna genom pensionärernas
deltagande i den allmänna standardhöjningen även efter 1968 som från
mittenpartiernas sida länge krävts. Detta spörsmål är f. n. föremål för utredning.
Enligt utskottets mening bör — sedan denna senare fråga blivit
löst — spörsmålet om ett eventuellt statligt bidrag till de kommunala bostadstilläggen
upptas till prövning. Utan att i förväg acceptera denna tanke
vill utskottet alltså förorda en förutsättningslös prövning. Denna utskottets
mening bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»
dels att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen i anledning av motionerna I: 350 och II: 440
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening ge till
känna vad utskottet anfört.»
ESSELTE AB. STHLM 67
714911
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.