Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att förslag utarbetas att föreläggas 1967 års höstriksdag avseende sådan ändring i lagen den 25 maj 1962

1967-10-24 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:56, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att förslag utarbetas att föreläggas 1967 års höstriksdag avseende sådan ändring i lagen den 25 maj 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av väckta motioner om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Andra lagutskottet har behandlat fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:350 av herr Carlsson, Eric, m.fl. och

II: 440 av herr Larsson i Öskeviksby m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 448 av herr Werner och 11: 566 av herr

Nilsson i Gävle m. fl.

Motionerna

I: 350 och II: UO

I motionerna yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om utredning och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala

bostadstillägget om 400 kronor för ensamstående pensionär och

600 kronor för två pensionsberättigade makar tillsammans i enlighet med

vad i motionen har anförts».

Motionärerna anför att antalet folkpensionärer varierar starkt mellan

olika kommuner. De enskilda kommunernas fullständiga övertagande av

kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen har haft betydande negativa

verkningar ur skatteutjämningssynpunkt. Enligt motionärerna har

dessa förhållanden medfört att kommuner med svagt skatteunderlag och

många folkpensionärer får svårigheter att utge tillräckligt stora bostadstillägg.

Detta motiverar enligt motionärerna att de kommunala bostadstilläggen

tillförs ett statligt grundbelopp.

Beträffande motionernas innehåll i övrigt hänvisas till motionen 1:350.

/.• U8 och II: 566

I motionerna yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om att förslag utarbetas att föreläggas 1967 års höstriksdag

avseende sådan ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension, att bestämmelserna om

minskning av dessa tillägg vid sidoinkomster enligt angivna gränser omarbetas

och att en kraftig höjning av dessa inkomstgränser sker».

Beträffande motionernas innehåll hänvisas till motionen 11:566.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Gällande rätt

Kommunalt bostadstillägg

Kommunalt bostadstillägg utgår, där kommunen så beslutat, till den som

är mantalsskriven i kommunen och som åtnjuter folkpension i form av

ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg.

Bostadstillägg utgår dock inte vid förtida uttag av ålderspension. Tillägget

utgår enligt de grunder som kommunen bestämmer. Kommunens bestämmanderätt

är dock enligt en särskild lag begränsad i vissa avseenden,

bl. a. i fråga om inkomstprövning och beräkning av pensionsberättigads

årsinkomst. Kommunerna har i huvudsak utformat grunderna för det kommunala

bostadstillägget antingen så att det utgår med ett fixt belopp

oberoende av pensionärens bostadskostnad, eller så att tillägget i sin helhet

är anknutet till bostadskostnaden, eller genom en kombination av dessa

båda beräkningssystem.

Inkomstprövningen innebär för ogift pensionsberättigad, att pensionsförmånerna

minskas med en tredjedel av den del av årsinkomsten som

ligger mellan 1 700 och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomsten

däröver. För gift pensionsberättigad gäller i stället gränsbeloppen 1 200

och 1 700 kr. Förmögenhet, som för ogift överstiger 30 000 kr. och för gift

22 500 kr., medför vid beräkningen av årsinkomsten höjning av denna med

10 procent av vad förmögenheten överstiger nämnda belopp.

Bostadstillägg utgår i samtliga rikets kommuner och bestrids helt av

respektive kommun.

De kommunala bostadstilläggens maximibelopp för ensamstående förmånstagare

i januari 1964 och januari 1967 samt antalet pensionstagare i

juni 1966 fördelade på kommunerna efter tilläggens maximibelopp framgår

av följande tabeller.

Bostadstilläggets maxi- mibelopp i kr. per år

Antal kommuner

jan. 1964

jan. 1967

under 500..........

586

77

500— 999..........

302

502

1 000—1 499..........

69

170

1 500—1 999..........

39

88

2 000—2 499..........

10

37

2 500—2 999..........

—

9

3 000—3 499..........

—

11

3 500—3 999..........

—

3

4 000—4 499..........

—

1

4 500—4 999..........

—

1

5 000—5 500..........

—

1

Summa

1006

900

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

3

Bostadstilläggets

maximibelopp i kr.

år 1966

Antal

kommuner

Antal

pensions- tagare ca

under 500 ..

217

66 000

500—999 ____

542

213 300

1 000—1 499...

121

84 500

1 500—1 999.....

78

100 000

2 000—2 499..

30

no 000

2 500—2 999. . .

4

7 500

3 000—3 499...

2

5 000

3 500—3 999......

1

2 200

Summa

995

588 500

Medelbeloppet för år 1966 utgivna kommunala bostadstillägg utgjorde

810 kr. För år 1967 beräknas totalkostnaden för tilläggen till 590 milj. kr.

Pensionär sbostadsbidrag

Pensionarsbostadsbidrag kan utgå för lägenhet, som av kommun eller

under medverkan av kommun genom hyresavtal upplåtes till pensionär.

Bostaden skall uppfylla vissa standard- och utrymmeskrav. Bidrag får inte

utgå för lägenhet, bebodd av familj som åtnjuter familjebostadsbidrag.

Pensionärsbostadsbidrag beviljas av kommunalt förmedlingsorgan. Som

allmän förutsättning galler att bidraget behöves för att pensionären skall

kunna skaffa sig en lämplig bostad. Bidraget utgör mellan 175 och 625

kr. om året beroende på skatteunderlaget i kommunen. Bidraget tillgodofores

pensmnären genom att förmedlingsorganet tillser att i hyresavtalet

för lägenheten hyran upptages till högst det belopp, som motsvarar skillnaden

mellan å ena sidan den totala årskostnaden för lägenheten och dess

uppvärmning samt å andra sidan bidraget. Då pensionären hyr lägenhet

av annan än kommunen skall denna genom avtal med hyresvärden åtaga

sig att svara för återstående del av kostnaden för lägenheten.

För utgivna bidrag får kommunerna kalenderårsvis ersättnina av statsmedel.

För innevarande budgetår har beräknats att det skall utgivas 35 000

bidrag om sammanlagt ca 6 milj. kr.

Hustrutillägg

Hustrutillägg är en förmån som kan ges hustrun till den som får folkpension

i form av ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag. I princip

gäller som förutsättningar att äktenskapet varat minst 5 år och att

hustrun fyllt 60 år.

Hustrutillägget är inkomstprövat efter samma regler som gäller för det

kommunala bostadstillägget. Maximibeloppet utgör skillnaden mellan två

makars pension och en ensamståendes. Hustrutillägget finansieras helt

av statliga medel.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 56

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Historik

Inkomstprövning

De kommunala bostadstilläggen i nuvarande fall har funnits sedan år

1954. Dessförinnan kunde folkpensioneringens grundförmåner höjas med

ett statligt inkomstprövat bostadstillägg och ett särskilt kommunalt bostadstillägg.

Det senare tillägget stod det kommunerna fritt att inrätta. Kommunerna

ägde själva bestämma efter vilka grunder tillägget skulle utgå.

De inkomstprövningsregler som infördes år 1954 innebar att pensionsförmåner

för en ensamstående pensionär skulle minskas med en tredjedel

om inkomsten översteg 1 000 kr. men ej 1 400 kr. och med ytterligare

en tredjedel av den inkomst som översteg sistnämnda belopp. För

makar gällde i stället för 1 000 kr. och 1 400 kr. 750 kr. resp. 1 050 kr. De

år 1954 införda inkomstprövningsreglerna gjordes tillämpliga även på

hustrutillägg. Vid bedömning av årsinkomstens storlek gällde särskilda

s. k. skärpningsregler för innehavare av förmögenhet. Dessa regler innehar

att vid uppskattning av förmögenhetens avkastning denna skulle höjas

med 10 procent av det belopp varmed förmögenheten överstiger för gift

7 500 kr. och för annan 10 000 kr.

Är 1957 justerades skärpningsreglerna. Procenttalet 10 höjdes till 20 och

fribeloppen för förmögenhet fördubblades. Vid 1960 års riksdag behandlades

inkomstprövningsreglerna i samband med reformering av änkepensioneringen.

Riksdagen uttalade sig då för att regeln borde överses (L2U

1960: 20).

Kungl. Maj :t uppdrog åt socialförsäkringskommittén att överse reglerna.

Kommittén behandlade frågan i sitt betänkande (SOU 1961:29) och anförde

därvid.

Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen skulle enligt kommitténs

förslag alltjämt vara underkastade inkomstprövning. Vid

bifall till kommitténs förslag kom inkomstprövningen i övrigt att bibehållas

allenast beträffande änkepension till kvinnor som blivit änkor före

den 1 juli 1960. Den omständigheten att inkomstprövningen i fortsättningen

begränsades till de nyssnämnda förmånerna kunde, yttrade kommittén,

måhända ge fog för uppfattningen att frågan om inkomstprövningen numera

var av mindre vikt. Kommittén konstaterade emellertid att, även om

antalet inkomstprövade förmånsslag blev ringa, kunde dock ett mycket stort

antal personer beräknas komma att uppbära sådana förmåner. Enbart antalet

kommunala bostadstillägg beräknades sålunda till omkring 600 000

vid tiden för reformernas genomförande.

Beträffande inkomstprövningens utformning framhöll kommittén att,

om avdragsreglerna skulle uppmjukas, följden blev att flera personer erhöll

inkomstprövade förmåner och att dessa förmåner i många fall kom

att utgå med större belopp. Kommittén ifrågasatte, huruvida det var erforderligt

att öka de inkomstprövade förmånernas omfattning i ett läge, då

folkpensionernas standard successivt förbättrades och allmän tilläggspen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967 5

sion kom att utges utöver folkpensionen. En uppmjukning av inkomstprövningsreglerna

skulle motarbeta önskemålet att i möjlig mån inskränka

inkomstprövningen inom pensionssystemet och gynnade vidare endast pensionärer,

som hade så stora inkomster att dessa enligt de nu gällande reglerna

verkade reducerande på de ifrågavarande pensionsförmånerna. Beträffande

synpunkten att pensionärernas arbetsvilja hämmades genom inkomstprövningen

framhöll kommittén, att stränga avdragsregler minskade bredden

av det inkomstskikt, inom vilket ökad inkomst till följd av avdragsreglerna

ledde till minskad pension. Vid en uppmjukning av avdragsreglerna

blev denna verkan av en inkomstökning märkbar för flera, och

effekten av uppmjukningen kunde alltså i vissa fall bli den motsatta mot att

stimulera till arbetsinsatser.

Kommittén utgick från att allmän tilläggspension liksom tjänstepension

skulle anses utgöra inkomst vid tillämpning av avdragsreglerna. I den mån

tilläggspension utgick kom den sålunda att helt eller delvis ta i anspråk

det s. k. avdragsfria beloppet. Skulle i dylika fall utformningen av avdragsreglerna

medföra någon stimulerande effekt på arbetsviljan, måste reglerna

uppenbarligen mildras i mycket hög grad, vilket skulle få till resultat att

även personer, som hade så stor icke inkomstprövad pension, att de rimligen

inte behövde inkomstprövade förmåner, skulle komma att få sådana förmåner.

Kommittén framhöll vidare, att varje uppmjukning ledde till en

ökning av folkpensionskostnaderna för såväl staten som kommunerna. Kommittén

fann de angivna skälen mot en uppmjukning av avdragsreglerna sä

vägande, att en generell ändring inte borde komma i fråga annat än i clt

avseende.

Härvid åsyftade kommittén de s. k. skärpningsreglerna, vilka innebar att

vid uppskattningen av förmögenhets avkastning denna skulle ökas med 20

jjrocent av det belopp, varmed förmögenheten översteg för gift pension sberättigad

15 000 kr. (för makar tillsammans 30 000 kr.) och för annan

pensionsberättigad 20 000 kr. Kommittén anförde, att den höga skärpningsprocenten

otvivelaktigt verkade hårt, något som särskilt framträdde om

taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle höjas mera avsevärt. På

grund härav föreslog kommittén, att skärpningsprocenten sänktes från 20

till 10.

I prop. 1962:90 gjorde föredragande departementschefen kommitténs

förslag till sitt. Riksdagen godkände förslaget. Vid 1983 års riksdag föreslogs

i prop. 1963: 12 en viss höjning av inkomstgränserna vid inkomstprövningen.

Inkomster under 1 700 kr. för ensamstående skulle inte medföra reduktion

av folkpensionsförmånerna, översteg inkomsten detta belopp skulle förmånen

minskas med en tredjedel om beloppet understeg 2 400 kr. och med

ytterligare en tredjedel i vad inkomsten översteg sistnämnda belopp. För

makar skulle gälla beloppen 1 200 kr. och 1 700 kr. I motioner föreslogs

att reduktionsfaktorn en tredjedel skulle gälla för all inkomst överstigande

minimibeloppen 1 700 kr. resp. 1 200 kr. I utlåtande 1963: 3 uttalade andra

lagutskottet att inkomstprövning med nödvändighet måste medföra att

i något inkomstskikt marginalbelastningen blir jämförelsevis stor. Utskottet

framhöll vidare att det kommunala bostadstillägget och hustrutiHägget

tillkommit med tanke på de mest behövande grupperna, d. v. s.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

pensionärer ntan eller med ringa sidoinkomster. För sådana pensionärer

innebar propositionens förslag väsentliga förbättringar. Med hänsyn härtill

och med tanke på de ökade kostnader motionärernas förslag skulle innebära,

inte minst för kommunerna, tillstyrkte utskottet propositionen. Riksdagen

biföll utskottets utlåtande. Andra lagutskottet behandlade dessutom

motioner med yrkande om höjning av de avdragsfria förmögenhetsbeloppen.

Utskottet avstyrkte även dessa yrkanden och riksdagen biföll utskottets

förslag.

Vid 196b års riksdag kom på nytt frågan upp om höjning av de avdragsfria

förmögenhetsbeloppen. Riksdagen intog samma ståndpunkt som året

dessförinnan. Vid följande riksdag föreslog emellertid Kungl. Maj :t en

höjning av fribeloppen från 20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär

och från 15 000 kr. till 22 500 kr. för en gift pensionär (prop. 1965: 45). Vid

behandling av propositionen hade andra lagutskottet att pröva motionsyrkanden

om högre avdragsfria belopp och om slopande av avdragsfaktorn

två tredjedelar. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända

utlåtande 1965: bl, att de i motionen berörda frågorna har sådant samband

med standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968 att det syntes

lämpligt att samtliga frågor blev utredda samtidigt.

Pensionsförsäkringskommittén fick i juni 1965 i uppdrag att utreda frågan

om folkpensionshöjningar efter den 1 juli 1968. Enligt direktiven är

det särskilt angeläget att pensionärer som inte alls eller i endast ringa mån

åtnjuter ATP eller andra pensioner utöver folkpensionen får sina förhållanden

förbättrade genom ökade folkpensionsförmåner. Kommittén skall överväga

om höjningarna bör bygga på inkomstprövning och i samband därmed

även ta upp olika spörsmål som står i samband med metodiken för

inkomstprövningen. Kommittén skall dessutom pröva om syftet med pensionärsbostadsbidraget

kan tillgodoses inom ramen för ett folkpensionssystem

med nya inkomstprövade förmåner.

Vid 1966 års riksdag väcktes på nytt motioner rörande inkomstprövningsreglerna.

I ett motionspar, som behandlades av andra lagutskottet (L2U

1966: 7), begärdes att reglerna om rätten till kommunalt bostadstillägg

skulle bli föremål för förutsättningslös utredning. I ett annat motionspar,

som behandlades av statsutskottet (SU 1966:96), yrkades utredning bl. a.

av frågan om höjning av gränsen för sidoinkomster, då reduktion av

bostadstilläggen inträder. Samtliga motioner avslogs av riksdagen under

hänvisning till att frågan var föremål för utredning inom pensionsförsäkringskommittén.

Finansiering

De statliga bostadstillägg, som fanns före år 1954, bestreds av staten med

bidrag av kommunerna. De särskilda bostadstillägg, som kommun kunde

inrätta, bekostades helt av kommunen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Den reform, som beslöts år 1952 och trädde i kraft år 1954, innebar att

det kommunala bostadstillägget skulle avlösa de tidigare formerna av

bostadstillägg. Kostnaden för bostadstilläggen skulle delas mellan stat och

kommun. Kommunernas bidrag utgick med viss andel — motsvarande

två procent för varje skattekrona per invånare i kommunen — av kostnaden

för de till pensionärer inom kommunen utgående bostadstilläggen, dock

högst 80 och lägst 25 % av nämnda kostnad. Den genomsnittliga bidragsprocenten

för budgetåret 1964/65 beräknades till ca 79 %. Enligt de regler

som infördes år 1954 skulle kommunen även bidraga till hustrutilläggen,

dock i mindre mån än i fråga om de kommunala bostadstilläggen. Kommun

skulle dessutom delta i finansieringen av förtidspensioner jämte barntilllägg

samt vissa änkepensioner.

Frågan om ändring av reglerna om kostnadsfördelningen mellan stat och

kommun aktualiserades redan vid 1954 års riksdag. Riksdagen uttalade sig

för att Kungl. Maj :t vid lämplig tidpunkt skulle låta verkställa utredning

av frågan. Motionerna jämte utskottsutlåtandet överlämnades i augusti

1958 till 1958 års socialförsäkringskommitté. Även vid riksdagarna 1957

och 1958 behandlades problemet. 1958 års riksdag hemställde om skyndsam

utredning (Sä U 1958:1).

År 1961 framlade 1958 års socialförsäkringskommitté förslag (SOU

1961. 29) i bland annat frågan om fördelningen av folkpensionskostnaderna

mellan staten och kommunerna. Kommittén uttalade att den i princip hade

den uppfattningen, att kommunerna borde bestrida kostnaderna för de

kommunala bostadstilläggen och staten svara för övriga folkpensionskostnader.

Emellertid ansåg kommittén, att denna lösning inte kunde uppnås

under de närmaste åren, och hänvisade därvid till att frågan var föremål

för prövning i andra sammanhang, bl. a. i 1958 års skatteutjämningskommitté

och i allmänna skatteberedningen. Enligt kommitténs mening borde

med hänsyn härtill de gällande grunderna för kostnadsfördelningen inte

rubbas i mera avsevärd mån.

I prop. 1962: 90 med förslag till lag om allmän försäkring följde departementschefen

vad socialförsäkringskommittén förordat. Vid riksdagsbehandlingen

av propositionen väcktes motioner med yrkande om annan fördelning

mellan stat och kommun av kostnaderna än vad som föreslogs i propositionen.

Riksdagen uttalade sig för att staten som ett första steg till en mera

genomgripande reform skulle överta samtliga kostnader för folkpensioneringen

— utom för de kommunala bostadstilläggen — till den del dessa

översteg 1 kr. per skattekrona. Frågan återkom vid 1963 års riksdag. Riksdagen

anslöt sig då till socialförsäkringskommitténs ståndpunkt, att staten

i princip bör svara för kostnaderna för folkpensioneringen med undantag

för kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Riksdagen begärde

att förslag till frågans lösning skulle framläggas sedan skatteutjämningskommittén

avslutat sitt arbete (L*U 1963: 24). Vid 1964 års riksdag väcktes

ånyo motioner syftande till att staten skulle överta en ökad del av folkpen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

sionskostnaderna. Riksdagen hänvisade till att skatteutjämningskommittén

inte avslutat sitt arbete och avslog motionerna (L2U 1964: 9).

Vid 1965 års riksdag framlades omfattande reformförslag som byggde på

1958 års skatteutjämningskommittés och allmänna skatteutredningens arbete.

I anslutning till ett förslag om ökad kommunal skatteutjämning

föreslogs att staten skulle överta ansvaret för samtliga folkpensionsförmåner

utom de kommunala bostadstilläggen. Dessa skulle kommunerna själva helt

finansiera (prop. 1965:43, 1965:45). Föredragande departementschefen

anförde bl. a.

Kommitténs förslag att staten helt skall överta kostnaderna för de av

staten fastställda folkpensionsförmånerna finner jag sakligt motiverat. Det

har i stort sett också lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag

förordar att detta förslag genomförs.

Kommittén har samtidigt föreslagit att kommunerna skall helt svara för

kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Flera remissinstanser har

rest invändningar mot kommitténs förslag i denna del. Man anser sålunda

att folkpensioneringen är en statlig angelägenhet och att staten därför bör

svara även för kostnaderna för dessa tillägg. De kommunala bostadstilläggen

utgör — förmenar man — en del av pensionssystemet och bör därför

fastställas med hänsyn till hela samhällets möjligheter att tillgodose folkpensionärernas

behov. Det föreslagna skatteutjämningssystemet skulle visserligen

medföra eu viss utjämning av kommunernas ekonomiska resurser

men denna skulle vara otillräcklig för att varje kommun skulle kunna bereda

sina pensionärer erforderligt stöd i förevarande avseende. Kommunernas

övertagande av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen i deras helhet

skulle, anser man, leda till att de mera skattetyngda kommunerna av

ekonomiska skäl nödgas avstå från att bevilja dessa tillägg eller minska de

redan utgående tilläggen.

De farhågor som sålunda anförts synes mig vara i hög grad överdrivna.

Jag vill framhålla att den av mig förordade utformningen av det allmänna

skatteutjämningssystemet innebär en betydligt längre gående utjämning av

de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna än kommitténs förslag skulle

ha kunnat medföra. Genom den långtgående garanti som lämnas varje

kommun i fråga om skatteunderlag och skatteutjämningsbidragen för hög

utdebitering torde även de i ekonomiskt hänseende eljest sämst ställda kommunerna,

bl. a. glesbygds- och avfolkningskommunerna, få förbättrade möjligheter

att ge sina pensionärer bostadstillägg. De olikheter i pensionärernas

standard som hittills orsakats av bosättningsorten skulle sålunda kunna

minskas genom bidragsgivningen i skatteutj ämnande syfte. Vidare bereds

kommunerna en mycket avsevärd lättnad i ekonomiskt hänseende genom att

staten såsom nu föreslagits helt övertar kostnaderna för de av staten fastställda

pensionsförmånerna. De ändrade finansieringsreglerna medför en

kostnadsökning för staten under nästa budgetår av ca 350 milj. kr. Även

den pågående reformen av kommunindelningen kan väntas komma att utjämna

de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna och därmed olikheterna

i möjligheterna att bevilja pensionärerna kommunala bostadstillägg.

Jag kan under hänvisning till det nu anförda inte ansluta mig till de framförda

förslagen att staten även i framtiden skall bära en del av kostnaderna

för ifrågavarande tillägg utan förordar kommitténs förslag även i denna del.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Jag finner den av kommittén föreslagna fördelningen av folkpensionskostnaderna

väl motiverad även från den synpunkten att den innebär att

staten svarar för de förmåner statsmakterna fattar beslut om och kommunerna

för dem som kommunerna beslutar om.

Jag föreslår vidare att den ändrade fördelning av folkpensionskostnaderna

som jag nu förordat ges verkan fr. o. in. samma dag som skatteutjämningssystemet

är avsett att träda i kraft, dvs. fr. o. m. den 1 januari

1966. Detta innebär att de nya bestämmelserna för fördelningen gäller redan

för de på år 1965 belöpande kostnaderna eftersom dessa skall inbetalas till

statsverket först år 1966.

Vid behandlingen av propositionen väcktes motioner med yrkande att i de

kommunala bostadstilläggen skulle ingå ett statligt grundbelopp med 400

kr. för ensamstående pensionär och 600 kr. för makar. Även i andra motioner

framställdes yrkanden som syftade till att staten liksom dittills skulle

bidraga till finansieringen av de kommunala bostadstilläggen. Riksdagen

biföll propositionen (L2U 1965:44) och avslog således motionerna.

I motioner till fjolårets riksdag hemställdes att riksdagen skulle anhålla

om utredning och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala

bostadstillägget om 400 kr. för ensamstående pensionär och 600 kr. för två

pensionsberättigade makar. Statsutskottet (SU 1966: 96), som behandlade

motionerna, föreslog att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens

åtgärd. Riksdagen biföll denna hemställan.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågor som rör det kommunala bostadstillägget

till folkpension. Sådana tillägg inrättas och bestrides av de enskilda

kommunerna som i princip äger bestämma efter vilka grunder och

till vilka maximibelopp tilläggen skall utgå. Kommunernas bestämmanderätt

är dock begränsad i vissa avseenden. Genom en särskild lag har fastställts

regler för bl. a. inkomstprövning och bestämmande av bidragsberättigads

årsinkomst.

I motionerna I: 350 och II: 440 tas frågan om finansieringen av bostadstilläggen

upp. Motionärerna önskar införa ett statligt grundbelopp som skall

ingå i det kommunala bostadstillägget med 400 kr. för ensamstående och

600 kr. för två pensionsberättigade makar. Motionärerna menar att ett sådant

system skulle förbättra möjligheterna att utge tillägg i kommuner med

svagt skatteunderlag och ett stort antal pensionärer.

De nuvarande grunderna för finansiering av folkpensioneringen beslöts

vid 1965 års riksdag. Staten övertog samtliga folkpensionskostnader utom

kostnaden för de kommunala bostadstilläggen. Genom den nya ordningen

avlastades kommunerna en avsevärd del av sina tidigare kostnader för folkpensioneringen.

Riksdagsbeslutet utgjorde en del av en större reform an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

gående kommunal skatteutjämning med sikte bl. a. på att förbättra de ekonomiska

förhållandena för de sämst ställda kommunerna. Vid riksdagsbehandlingen

prövades motioner av samma innebörd som de förevarande.

Motionerna avslogs med hänvisning bl. a. till att de sämst ställda kommunerna

genom det nya kommunala skatteutjämningssystemet ansågs få

förbättrade möjligheter att ge sina pensionärer bostadstillägg. Yrkandet om

ett statligt grundbelopp återkom vid fjolårets riksdag och avslogs även då.

Enligt utskottets mening har motionärerna inte förebragt några vägande

skäl för en ändring av den för endast två år sedan fastställda kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna.

De i motionerna påtalade ekonomiska svårigheterna för kommuner med

svagt skatteunderlag är förtjänta av uppmärksamhet, men problemen bör

ses i ett större sammanhang. En åtgärd som är liänförlig enbart till folkpensionskostnaderna

och som får konsekvenser inte endast för kommuner

med svag ekonomi utan även för andra kommuner kan inte anses vara den

mest ändamålsenliga. I sammanhanget må i fråga om de ekonomiskt sämst

ställda pensionärernas situation framhållas att pensionsförsäkringskommittén

skall överväga införandet av särskilda förmåner för dem som endast

åtnjuter folkpension.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionsförslaget.

I motionerna 1:448 och 11:566 behandlas bestämmelserna om inkomstprövning

för kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg. Reglerna innebär

för ogift pensionsberättigad att pensionsförmånerna minskas med en tredjedel

av årsinkomst mellan 1 700 och 2 400 kr. och med två tredjedelar av

inkomst däröver. För gift pensionsberättigad gäller gränsbeloppen 1 200

och 1 700 kr. Förmögenhet som för ogift överstiger 30 000 kr. och för gift

22 500 kr. medför vid beräkning av årsinkomst en höjning av denna med

10 procent av vad förmögenheten överstiger nämnda belopp. Som inkomst

räknas bland annat allmän tilläggspension.

I motionerna I: 448 och II: 566 begäres en höjning av inkomstgränserna

och en ändring av reduceringsfaktorerna, en tredjedel till en fjärdedel och

två tredjedelar till en halv.

Pensionsförsäkringskommittén har i uppdrag att utreda frågan om framtida

höjningar av folkpensionerna. Enligt direktiven är det särskilt angeläget

att pensionärer som inte alls eller endast i ringa mån kommer i åtnjutande

av ATP eller andra pensioner utöver folkpensionen får sina pensionsförhållanden

förbättrade genom ökade folkpensionsförmåner. Kommittén

skall överväga om höjningarna bör bygga på inkomstprövning. I det

sammanhanget skall kommittén även ta upp olika frågor som står i samband

med metodiken för inkomstprövningen. Enligt utskottets mening bör

man avvakta resultatet av kommitténs arbete, innan man tar ställning till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

frågor av den art som aktualiseras i motionerna. Utskottet avstyrker därför

även dessa motioner.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

A) att motionerna I: 350 och II: 440 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd, samt

B) att motionerna I: 448 och II: 566 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 oktober 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Carlqvist (s), herrar

Lars Larsson (s), Hubinette (h), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Eric

Carlsson (ep), Wanhainen (s) och Erik Filip Petersson (fp);

från andra kammaren: herr Lundberg (s), fröken Sandell (s), fru

Svensson (s)*, herrar Jönsson i Ingemarsgården (fp), Ringaby (h), Jonsson

(fp), Göransson (s) och Larsson i öskeviksby (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

vid utskottets hemställan under A

I

av herrar Eric Carlsson (ep) och Larsson i Öskeviksby (ep), vilka ansett,

dels att de avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 9 med orden

»De nuvarande» och slutar med orden »till motionsförslaget» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om den stora betydelse för pensionärernas standard

som de kommunala bostadstilläggen har. Genom statens övertagande av kostnaderna

för övriga folkpensionsförmåner och genom ett allmänt skatteutjämnande

bidragssystem torde en del kommuner ha fått vidgade möjligheter

att lämna kommunala bostadstillägg. Kommuner med svagt skatteunderlag

och ett stort antal pensionärer har emellertid fortfarande svårigheter

att lämna bostadstillägg i den omfattning som bör eftersträvas för

att ge de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna en tillfredsställande standardhöjning.

De kommunala bostadstilläggen bör därför utformas med ett

statligt grundbelopp. Utskottet anser att folkpensioneringen i princip är en

statlig angelägenhet. Riksdagen bör därför hemställa om så skyndsam prövning

av frågan om införande av ett statligt grundbelopp i det kommunala

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

bostadstillägget att redan till 1968 års riksdag förslag kan framläggas i syfte

att ge de pensionärer som nu icke har en tillfredsställande pensionering en

önskvärd standardförbättring. Utskottet förutsätter att övriga här berörda

frågor utreds av pensionsförsäkringskommittén.»

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 350 och II: 440

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala

bostadstillägget.»

n

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Erik Filip Petersson (fp), Jönsson i

Ingemar sgården (fp) och Jonsson (fp), vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s, 9 med orden

»De nuvarande» och slutar med orden »till motionsförslaget» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Någon fullt tillfredsställande ordning beträffande de kommunala bostadstilläggen

kan inte anses råda f. n. I en del kommuner betyder dessa

en mycket allvarlig finansiell belastning och tilläggens storlek påverkas i

hög grad av detta förhållande. Frågan om ett statligt bidrag som skulle

möjliggöra en mera naturlig avvägning och en förbättring av tilläggen för

dem som särskilt är i behov därav har därför rätt länge debatterats — och

beröres i motionerna nr I: 350 och II: 440 — men har inte gjorts till föremål

för någon närmare undersökning. Spörsmålet får ses i samband med frågan

om den allmänna förbättring av folkpensionerna genom pensionärernas

deltagande i den allmänna standardhöjningen även efter 1968 som från

mittenpartiernas sida länge krävts. Detta spörsmål är f. n. föremål för utredning.

Enligt utskottets mening bör — sedan denna senare fråga blivit

löst — spörsmålet om ett eventuellt statligt bidrag till de kommunala bostadstilläggen

upptas till prövning. Utan att i förväg acceptera denna tanke

vill utskottet alltså förorda en förutsättningslös prövning. Denna utskottets

mening bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna I: 350 och II: 440

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening ge till

känna vad utskottet anfört.»

ESSELTE AB. STHLM 67

714911

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.