Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954
1967-10-31 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:58, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1987
1
Nr 58
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen
den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel, jämte i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 12 maj 1967 dagtecknad proposition, nr 135, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den
4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet
väckta motioner, nämligen
A. vid riksdagens början väckta motioner:
1) de likalydande motionerna 1: 630 av fru Olsson, Elvy, och herr Peterson,
Eric Gustaf, samt II: 797 av herr Persson i Heden m. fl. om fria läkemedel
till vuxna neurosedynskadade;
B. i anledning av propositionen väckta motioner:
2) de likalydande motionerna 1:871 av herrar Blomquist och Edström
samt II: 1078 av fröken Wetterström och herr Carlshamre;
3) de likalydande motionerna I: 873 av herr Werner och II: 1077 av herr
Andersson i Luleå m. fl.; samt
4) motionen I: 872 av herr Kaijser.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 58
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
Det vid propositionen, fogade författningsförslaget är av följande lydelse
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1964 (nr 519)
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954 an
-
gående kostnadsfria eller prisnedsatta
delse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1 §
Läkemedel, varå recept utfärdats
av läkare, skall å apotek tillhandahållas
kostnadsfritt eller till nedsatt
pris enligt vad nedan sägs.
Med läkemedel —<------
Med läkare avses den som äger behörighet
att inom riket utöva läkar - yrket.
Rörande kostnadsfritt —----
3
I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är omfattad
av sjukförsäkring enligt lagen
om allmän försäkring eller här i riket
är i allmän eller enskild tjänst
vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning
av fastställt pris för läkemedlet
med hälften av det belopp,
varmed priset må överstiga tre kronor.
Har under en formel förskrivits
flera läkemedel, skall prisnedsättningen
avse den sammanlagda kost
-
läkemedel1 skall erhålla ändrad ly
(Föreslagen
lydelse)
Läkemedel, varå recept utfärdats
av läkare eller tandläkare, skall å
apotek tillhandahållas kostnadsfritt
eller till nedsatt pris enligt vad nedan
sägs.
--är tillämplig.
Med läkare avses den som äger behörighet
att inom riket utöva läkar - yrket och med tandläkare den som
äger behörighet att inom riket utöva
tandläkaryrket.
---- — särskilt stadgat.
I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är omfattad
av sjukförsäkring enligt lagen
om allmän försäkring eller här i riket
är i allmän eller enskild tjänst
vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning
av fastställt pris för samtidigt
förskrivna och inköpta läkemedel
med hälften av det belopp varmed
priset överstiger fem kronor och
hela det belopp varmed priset överstiger
tjugofem kronor. Är förskriv
-
Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se 1962:707.
3
Andra lagutskottets
(Nuvarande lydelse)
naden. Är förskrivning avsedd att
expedieras mer än en gång, skall
nedsättningen hänföra sig till varje
expedition.
utlåtande nr 58 år 1967
(Föreslagen lydelse)
ning avsedd att expedieras mer än
en gång, skall nedsättningen hänföra
sig till varje avsett expeditionstillfälle.
Vad nu —------- - —• vistas härstädes.
Från prisnedsättning--—-----—--stycket avses.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
Motionsyrkandena
I motionerna framställes följande yrkanden, nämligen
1) i motionerna I: 630 och II: 797, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om att den av Kungl. Maj :t utfärdade förteckningen
enligt vilken fria läkemedel utgår ändras i så måtto att även vuxna neurosedynskadade
erhåller fria läkemedel»;
2) i motionerna I: 871 och 11: 1078, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder att de
särskilda beställningsblanketterna för kostnadsfria läkemedel slopas»;
3) i motionerna 1:873 och II: 1077, »att riksdagen måtte hemställa, att
förslag utarbetas och förelägges 1968 års riksdag innebärande läkemedelsreformens
komplettering med bestämmelser om kostnadsfria läkemedel för
ålders- och förtidspensionärer med låga inkomster»; samt
4) i motionen I: 872 »att 3 § i det till propositionen nr 135/67 fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4
juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel
erhåller följ ande lydelse»:
(Propositionens förslag)
3
I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är omfattad
av sjukförsäkring enligt lagen
om allmän försäkring eller här i riket
är i allmän eller enskild tjänst
vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning
av fastställt pris för samtidigt
förskrivna och inköpta läkemedel
med hälften av det belopp
(Motionens förslag)
I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är omfattad
av sjukförsäkring enligt lagen
om allmän försäkring eller här i riket
är i allmän eller enskild tjänst
vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning
av fastställt pris för samtidigt
förskrivna och inköpta läkemedel
med tre fjärdedelar av det
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
(Propositionens förslag)
varmed priset överstiger fem kronor
och hela det belopp varmed priset
överstiger tjugofem kronor. Är förskrivningen
avsedd att expedieras
mer än en gång, skall nedsättningen
hänföra sig till varje avsett expeditionstillfälle.
Vad nu---------- vif
Från prisnedsättning-----
(Motionens förslag)
belopp varmed priset överstiger fem
kronor och hela det belopp varmed
priset överstiger etthundra kronor.
Är förskrivningen avsedd att expedieras
mer än en gång skall nedsättningen
hänföra sig till varje avsett
expeditionstillfälle.
as härstädes.
----stycket avses.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 797, II: 1078, II: 1077 och I: 872.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås förbättrade läkemedelsförmåner inom sjukförsäkringen.
Läkemedelsförmånerna skall enligt förslaget liksom hittills bestå av eu
kostnadsfri och en prisnedsatt del. Kostnadsfria läkemedel skall tillhandahållas
enligt samma principer som f. n. En utvidgning av förteckningen
över kostnadsfria läkemedel aviseras. Nya bestämmelser om prisnedsättning
på övriga läkemedel föreslås. De nya reglerna syftar till att tillgodose personer
som på grund av sjukdom har stora utgifter för medicin.
Karensbeloppet som f. n. beräknas för varje läkemedelspost föreslås i
stället avse alla vid ett expeditionstillfälle inköpta, samtidigt förskrivna
läkemedel. Karensbeloppet föreslås i samband härmed höjt till fem kr.
Den nuvarande rabattsatsen 50 % ovanför karensbeloppet behålls men
den del av priset som överstiger 25 kr. rabatteras helt.
De föreslagna reglerna innebär att inte någon behöver betala mer än 15 kr.
vid varje inköp av medicin på recept.
Även läkemedel föreskrivna av tandläkare föreslås bli omfattade av rabatteringen.
Kostnaderna för reformen beräknas till ca 60 milj. kr. för år 1968. Nuvarande
finansieringssystem behålls. Detta innebär en höjning av sjukförsäkringsavgifterna
med i genomsnitt knappt 15 kr. per år för varje avgiftspliktig.
Av propositionen återges i det följande endast vad föredragande departementschefen
anfört. Beträffande redogörelse för gällande bestämmelser,
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 5
1961 års sjukförsäkringsutrednings förslag och remissyttrandena över detta
får utskottet hänvisa till propositionen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anför i propositionen
följande:
»Rätt till ersättning för läkemedel, som ordinerats av läkare, har sedan
år 1955 utgått såsom en till sjukförsäkringen ansluten särskild förmån.
Enligt bestämmelserna tillhandahålls läkemedel i vissa fall kostnadsfritt
och i andra fall till nedsatt pris. Rätt till kostnadsfria läkemedel föreligger
vid vissa långvariga och allvarliga sjukdomar. Kungl. Maj :t bestämmer
vilka läkemedel som vid varje sådan sjukdom får lämnas ut kostnadsfritt.
Vid inköp av andra läkemedel som ordinerats av läkare sätts det fastställda
priset för läkemedlet ned med hälften av det belopp varmed priset
överstiger det s. k. karensbeloppet tre kronor. Karensbeloppet räknas
på varje läkemedelspost (recipe) för sig. Vid inköp av flera läkemedelsposter
vid samma expeditionstillfälle tas alltså ut ett karensbelopp för
varje post. År en förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, hänförs
prisnedsättningen till varje expedition.
Kostnaderna för läkmedelsförmånerna var år 1955 ca 39 milj. kr. År
1966 hade kostnaderna stigit till ca 207 milj. kr. dvs. mer än femdubblats.
Antalet verifikationer på ersättningsberättigande läkemedel har under samma
tid ungefär fördubblats. Till kostnaderna utgår statsbidrag med 1: 15 kr.
för var och en som är inskriven hos allmän försäkringskassa, vilket f. n.
ger ca 7 milj. kr. per år. I övrigt bestrids kostnaderna med de försäkrades
avgifter och i viss mån med arbetsgivaravgifter.
De starkt ökade kostnaderna har flera orsaker. Antalet läkarkonsultationer
och receptexpeditioner har liksom antalet förskrivna läkemedel per
individ och konsultationstillfälle ökat. Nya medel finns för behandling av
sjukdomstillstånd som inte tidigare var åtkomliga med läkemedelsterapi.
Flera olika läkemedel för skrivs oftare vid samma sjukdomsbild. Priserna
för läkemedlen ökar. Livslängden på standardläkemedel är relativt kort.
Prisnivån på nya preparat ligger ofta högre än på motsvarande äldre medel.
Läkarnas förskrivningsvanor inom olika indikationsgrupper förskjuts till
nya och ofta dyrare preparat.
Utformningen av läkemedelsförmånerna prövades av utredningen om
läkemedelsrabatteringen, som år 1959 föreslog att ett s. k. självrisksystem
skulle införas. Innebörden härav var att den enskilde skulle intill ett visst
årligt belopp betala fullt pris för förskrivna läkemedel. Ovanför detta belopp
skulle en förhållandevis hög rabattsats gälla. Syftet med förslaget var att
söka bereda en mer effektiv hjälp åt personer med höga läkemedelskostnader
och samtidigt begränsa totalkostnaderna. Utredningens betänkande blev
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
föremål för mycket delade meningar vid remissbehandlingen. Då 1961 års
sjukförsäkringsntredning tillsattes uppdrogs åt denna att med utgångspunkt
i det tidigare utredningsarbetet och remissmaterialet söka lösa frågan.
Huvudlinjen skulle härvid vara att medborgaren skulle beredas skydd
mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för läkemedel samtidigt
som systemet skulle inrymma möjligheter att hålla totalkostnaderna
för läkemedelsförmånerna på en rimlig nivå.
Sjukförsäkringsutredningen har funnit att de nuvarande bestämmelserna
om prisnedsatta läkemedel i många fall inte ger den enskilde
ett tillfredsställande skydd. Den föreslår vissa förbättringar av förmånerna
inom nuvarande system. Utredningens förslag i fråga om prisnedsättningen
innebär att karensbeloppet avskaffas och att rabattsatsen höjs från nuvarande
50 till 75 %. Merkostnaderna härför beräknas till ca 140 milj. kr.
för år 1967. Med nuvarande finansieringssystem behövs en avgiftshöjning
på ca 35 kr. per avgiftspliktig försäkrad och år för att genomföra reformen.
Om förslaget med hänsyn till kostnaderna inte kan förverkligas förrän efter
någon längre tid, bör enligt utredningens mening en delreform nu komma
till stånd. Utredningens majoritet förordar därvid att karensbeloppet avskaffas
och att nuvarande rabattsats behålls. Merkostnaderna härför skulle
enligt utredningens beräkningar bli ca 45 milj. kr. för år 1967 och avgifterna
skulle behöva höjas med ca 10 kr. per försäkrad och år. En minoritet inom
utredningen förslår i stället att rabattsatsen höjs till 75 % och att det nuvarande
karensbeloppet behålls. Kostnadsökningen härför uppskattas till
ca 85 milj. kr. för år 1967 och behovet av avgiftshöjning till ca 20 kr. per
försäkrad och år.
Både i utredningens huvudförslag och i maj oritetsförslaget till delreform
förordas att systemet med karensbelopp vid inköp av rabatterade läkemedel
avskaffas. Enligt utredningens mening fyller karensbeloppet numera
knappast den ursprungligen avsedda funktionen att undandra en större
mängd läkemedelsinköp från rabattering. Ej heller anses karensbeloppet
bidra till att motverka läkemedelsmissbruk. Däremot kan förekomsten av
ett karensbelopp medverka till att alltför stora mängder läkemedel förskrivs
vid varje förskrivningstillfälle. Karensbeloppet orsakar ett ojämnt utfall
av prisnedsättningen. Vidare är det betungande för dem som har många
läkemedelsförskrivningar. Denna grupp skulle gynnas om karensbeloppet
avskaffades. Slutligen skulle en viss administrativ förenkling vinnas.
Även om jag har förståelse för de av utredningen anförda skälen kan jag
ändå inte biträda förslaget att avskaffa karensbeloppet. Anledningen härtill
är att en sådan åtgärd främst skulle gynna dem som har relativt små medicinkostnader.
Prisnedsättning skulle komma att tillämpas även på inköp
till mycket låg kostnad, vilket inte kan anses vara den angelägnaste förändringen.
En sådan reform blir också ganska dyrbar och minskar utrymmet
för behövliga förbättringar till personer med stora medicinkostnader.
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år i967
7
Jag förordax- alltså att systemet med karensbelopp vid prisnedsättning
på läkemedelsinköp behålls. Jag återkommer i det följande till frågan om
den närmare utformningen av bestämmelserna om karensbelopp.
Som tidigare nämnts har utredningen enligt sina direktiv haft att söka
lösa frågan hur den enskilde skall kunna beredas skydd mot alltför stora
utgifter för läkemedelsinköp. Utredningen anser att en individuell prövning
av läkemedelsutgifterna för att hjälpa de stora förbrukarna måste uteslutas
av praktiska skäl. Det administrativa arbetet skulle bli alltför vidlyftigt och
tungrott. Utredningen har också övervägt frågan att införa högre rabattering
för äldre personer som genomsnittligt har högre medicinkostnader än
yngre. Utredningen avvisar också ett sådant system. Enligt utredningens
mening är läkemedelsbehovet hos äldre personer liksom bland befolkningen
i övrigt starkt differentierat. Vidare har yngre personer också i stor utsträckning
höga läkemedelsutgifter. Ett högkostnadsskydd för en viss grupp skulle
därför leda till att andra grupper med behov av ökat skydd skulle missgynnas.
Utredningen har avstått ifrån att bygga in ett särskilt högkostnadsskydd
i sina förslag till prisnedsättning och förordar både i sitt huvudförslag och
i förslagen till delreform att prisnedsättningen utgår med samma procentuella
andel av medicinkostnaderna oavsett deras storlek.
Av utredningens undersökningar framgår att ett relativt litet antal personer
svarar för en stor del av egenkostnaderna för prisnedsatta läkemedel.
Av samtliga personer som fått prisnedsatta läkemedel hade 9,4 % egenkostnader
över 100 kr. Dessa svarade för nära 40 % av de totala egenkostnaderna.
För att få ett ytterligare underlag för bedömningen av en lämplig utformning
av läkemedelsx-abatteringen har jag låtit riksförsäkringsverket
utföra en undersökning med anlitande av 1966 års receptmaterial. Undersökningen
har omfattat nära 12 000 recept från sex olika apotek. Läkemedelsersättningarna
till apotek utgjorde 207 milj. kr. för år 1966. För åren
1967 och 1968 beräknas ersättningarna xxppgå till 230 resp. 260 milj. kr.
Undersökningen visar bl. a. följande. Av totalkostnaderna under åren 1966—-
1968 kan det antas att 160, 175 resp. 200 milj. kr. hänför sig till prisnedsatta
läkemedel. Genomsnittskostnaden i det undersökta materialet var för prisnedsatta
läkemedel ca 15 kr. per recipe och ca 20 kr. för expeditionstillfälle.
Av antalet expeditionstillfällen belöpte sig ca 25 % på belopp över
25 kr. Dessa svarade för inte mindre än ca 50 % av de totala kostnaderna.
Medicinkostnader på mer än 50 kr. förelåg vid ca 5 % av antalet expeditionstillfällen.
Dessa svarade för ca 20 % av totalkostnaderna.
Enligt min uppfattning bör frågan att förbättra förmånerna för personer
med höga läkemedelsutgifter lösas i första hand. Utredningens förslag till
lösning av frågan på längre sikt — borttagande av karensbeloppet och en
rabatt på 75 % — skulle visserligen ge ett gott skydd för dessa personer.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
Det skulle emellertid också medföra stora kostnader för ökad rabattering till
de många som har små eller relativt obetydliga utgifter för läkemedel. Ett
genomförande av förslaget skulle f. n. ställa sig alltför kostsamt. Frågan
bör därför lösas på annat sätt. Vad beträffar utredningens förslag till delreform
har detta som ett stort antal remissinstanser anfört inte tillräckligt
beaktat rabatteringsbehovet för personer med höga läkemedelskostnader.
De stora förbrukarnas problem skulle kunna lösas genom en individuell
prövning. I likhet med utredningen anser jag att detta måste uteslutas redan
av praktiska skäl. Det administrativa arbetet skulle uppenbarligen bli alltför
omfattande och personalkrävande.
Inte heller bör frågan om skydd mot liöga läkemedelsutgifter lösas genom
ett självrisksystem av den typ som föreslogs av utredningen om läkemedelsrabatteringen.
Det synes inte möjligt att belasta försäkringskassorna eller
apoteken med det omfattande administrativa merarbete som ett sådant
system skulle föra med sig. Frågan om ett högkostnadsskydd bör så långt
möjligt lösas med generella metoder som inte medför något betydande administrativt
merarbete.
Av riksförsäkringsverkets undersökning framgår att en betydande del av
de totala kostnaderna för inköp av rabatterade läkemedel belöper på relativt
dyrbara sådana. Det synes antagligt att personer som måste köpa dyrbara
läkemedel också ofta bär stora sammanlagda årliga läkemedelskostnader.
Enligt min mening bör en ordentlig förbättring för personer med generellt
sett stora läkemedelskostnader eftersträvas. Eventuella risker för överkonsumtion
av läkemedel i vissa fall bör inte mötas av en konstruktion av
rabattsystemet som missgynnar sjuka med stora läkemedelskostnader. Läkemedelsförmånerna
måste bygga på att läkarnas ordinationer förestavas av
medicinska skäl. Det bör vara den nya medicinalstyrelsens uppgift att genom
ökad information till läkarna göra dem mer prismedvetna och bidra till
väl avvägda förskrivningar.
I samband med den reform jag syftar till bör en ändrad anknytning av
karensbeloppet övervägas. F. n. beräknas detta på varje läkemedelspost.
Denna metod är till nackdel för dem som samtidigt får recept på flera läkemedel.
Dessa personer måste sålunda med nuvarande bestämmelser betala
flera karensbelopp vid ett och samma expeditionstillfälle. Det är önskvärt
att karensbeloppet är detsamma, oavsett om ett eller flera läkemedel ordinerats
för att behandla en sjukdom. Bland dem som ordineras flera läkemedel
på en gång — vilket sker i så stor utsträckning att det i genomsnitt går
1,4 recipen per recept — torde finnas många som är stora förbrukare och
bär höga kostnader. Det synes motiverat med en beräkning av karensbeloppet
som är mer gynnsam för dem som har flera läkemedel på samma förskrivning.
Denna effekt nås om karensbeloppet knyts till varje expeditionstillfälle.
Vissa administrativa skäl talar visserligen mot en sådan ändrad anknytning
av karensbeloppet. Riksförsäkringsverket har dock i sitt remissytt
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år i967 9
rande anfört att dessa inte bör utgöra hinder mot att genomföra anordningen
om väsentliga fördelar vinns med den. Jag vill för min del förorda
att karensbeloppet beräknas per expeditionstillfälle i stället för på varje
läkemedelspost. Förslaget innebär att endast ett karensbelopp skall beräknas
när en person samtidigt köper flera läkemedel, som ordinerats honom
vid ett och samma tillfälle. Karensbeloppet beräknas således på den sammanlagda
kostnaden för läkemedlen. Rabatt beräknas sedan på återstoden
av kostnaden. Är receptet avsett att expedieras mer än en gång, bör karensbelopp
beräknas för varje avsett inköpstillfälle.
I samband med att karensbeloppet anknyts till varje expeditionstillfälle
i stället för varje läkemedelspost bör beloppet höjas från 3 till 5 kr. Ett
karensbelopp på 5 kr. anknutet till expeditionstillfälle bör jämföras med att
det nuvarande karensbeloppet beräknat per expeditionstillfälle i genomsnitt
motsvarar drygt 4 kr.
Vid bestämmande av rabattsatsens storlek utgår jag från vad jag nyss
sagt om önskvärdheten av att ge personer med höga läkemedelskostnader
ett bättre skydd samtidigt som kostnadsökningen för försäkringen hålls inom
rimliga gränser. Härvid bör man även beakta kostnader för en viss utvidgning
av förteckningen över kostnadsfria läkemedel, som jag kommer att
beröra i det följande.
Skyddet mot höga läkemedelskostnader bör ges en sådan utformning att
alla som har sådana kostnader får del av skyddet i samma utsträckning.
Jag föreslår att reglerna ändras så att nedsättning av fastställt pris för samtidigt
förskrivna och inköpta läkemedel utgår med hälften av det belopp,
varmed priset överstiger 5 kr., och hela det belopp, varmed priset överstiger
25 kr. Förslaget innebär att ingen behöver betala mer än 15 kr. vid varje
expeditionstillfälle.
Den nuvarande läkemedelsrabatteringen omfattar endast läkemedel som
förskrivits av läkare. Utredningen har i ett tidigare avgivet betänkande med
förslag om tandvårdsförsäkring (SOU 1965: 4) föreslagit att även läkemedel,
varå recept utfärdats av tandläkare, skall omfattas av förmånerna. Förslaget
förutsattes bli genomfört samtidigt med att tandvårdsförsäkringen infördes.
Medicinalstyrelsen har i sitt remissyttrande föreslagit att denna fråga
löses redan nu. Jag biträder medicinalstyrelsens förslag och förordar alltså
att även läkemedel varå recept utfärdats av tandläkare skall tillhandahållas
till nedsatt pris efter samma regler som gäller läkemedel förskrivna
av läkare. Med tandläkare avses därvid den som äger behörighet att inom
riket utöva tandläkaryrket.
Utredningen anser att rätt till kostnadsfria läkemedel bör
behållas efter nuvarande principer. Någon erinran häremot har inte gjorts
vid remissbehandlingen. Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt.
Medicinalstyrelsen har avgett två förslag om att utvidga förteckningen över
kostnadsfria läkemedel med nya sjukdomar och läkemedel. Det är min av
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
[0 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
sikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj :t att utfärda en ny sådan
förteckning på grundval av medicinalstyrelsens förslag och kompletterande
utredningar. Jag utgår ifrån att medicinalstyrelsen i framtiden — såsom
förordats av flera remissinstanser — fortlöpande ser över förteckningen.
Sjukförsäkringsutredningen anser i fråga om finansieringen att
i princip statsbidrag till kostnaderna för läkemedelsförmåner bör utgå efter
samma regler, som gäller för övriga sjukvårdsförmåner inom den allmänna
sjukförsäkringen utom sjukhusvård. Med hänsyn till att utredningens förslag
i återstående frågor som den har i uppdrag att utreda kan komma att
medföra kostnadsökningar bör dock enligt utredningens mening frågan
om en ändring av finansieringsreglerna prövas i ett annat och vidare sammanhang.
Kostnaderna för en reform nu bör därför helt bäras av de försäkrade
i form av höjda avgifter.
Jag har förståelse för att betänkligheter kan finnas mot att höja den del
av sjukförsäkringsavgiften, som avser sjukvårdsersättning, läkemedelsförmånerna
inbegripna. Denna avgiftsdel är lika för alla avgiftspliktiga och får
betalas även av personer med låga inkomster. Med hänsyn till att den reform
jag föreslår håller sig inom en kostnadsram, som bara kräver en måttlig
avgiftshöjning, anser jag dock att några ändrade finansieringsregler inte
påkallas av detta reformförslag. På grund av beräkningar som riksförsäkringsverket
utfört kan de av mig förordade förslagen beräknas medföra en
ökning av de totala kostnaderna för läkemedelsförmånerna med ca 60 milj.
kr. för år 1968 i förhållande till de beräknade kostnaderna under samma
år med nuvarande förmånssystem. Detta medför att sjukförsäkringsavgifterna
på grund av reformen behöver höjas med knappt 15 kr. per år och
avgiftspliktig försäkrad.»
Utskottet
Enligt förordning från år 1954 erhåller den som tillhör den allmänna
sjukförsäkringen läkemedel, som ordinerats av läkare, kostnadsfritt eller
till nedsatt pris. Kostnadsfria läkemedel utgår vid vissa långvariga och allvarliga
sjukdomar. I en särskild förteckning anges vilka dessa sjukdomar
är och vilka läkemedel som kommer i fråga. Beträffande övriga läkemedel
rabatteras priset så, att den försäkrade endast behöver betala ett karensbelopp,
maximerat till tre kronor, samt hälften av det belopp varmed priset
överstiger karensbeloppet. Karensbeloppet räknas på varje läkemedelspost
för sig.
Kostnaderna för läkemedelsförmånerna uppgick 1966 till ca 207 milj. kr.
De bestrides till en mindre del med statsbidrag och i övrigt med de försäkrades
och i viss mån arbetsgivarnas avgifter.
I förevarande proposition föreslås förbättringar av läkemedelsförmånerna
i syfte att tillgodose personer som har stora utgifter för av läkare ordinerad
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
11
medicin. Förutom att en utvidgning av förteckningen över kostnadsfria
läkemedel aviseras föreslås ändrade regler för rabatteringen av övriga läkemedel.
Karensbeloppet föreslås sålunda knutet till alla vid ett expeditionstillfälle
inköpta, samtidigt för skrivna läkemedel och ej till varje läkemedelspost
för sig. I samband därmed föreslås karensbeloppet höjt till fem
kronor. Priset närmast ovanför karensbeloppet rabatteras, liksom nu är
fallet, med 50 procent. Den del av priset som ligger över 25 kr. rabatteras
helt. På så vis kommer den enskildes utgift för medicin på recept att vid
varje expeditionstillfälle kunna uppgå till högst 15 kr. Kostnaderna för
reformen beräknas till ca 60 milj. kr. för år 1968. Finansieringen föreslås
ske genom höjning av de försäkrades sjukförsäkringsavgifter.
Till grund för propositionen ligger ett av 1961 års sjukförsäkringsutredning
i maj 1966 framlagt förslag. Enligt detta bör läkemedelskostnaderna
betraktas som en med övriga sjukvårdskostnader sammanhängande del
och ersättning för läkemedelskostnader lämnas efter samma principer som
för läkarvårdskostnader. Utredningen förordar att karensbeloppet avskaffas
och att rabatt på 75 procent lämnas på hela läkemedelskostnaden. Utredningens
förslag har frånträtts i propositionen, eftersom det icke ansetts
i tillräcklig grad ge skydd mot stora utgifter för läkemedelsinköp.
Under riksdagsbehandlingen har ett tredje alternativ till läkemedelsrabattering
lagts fram. I motionen I: 872 framföres farhågor för att propositionens
förslag med hundraprocentig rabatt på den del av priset som överstiger
25 kronor kan medföra risk för missbruk. Samtidigt framhålles att
höjningen av karensbeloppet betyder en viss ökning av läkemedelskostnaderna
för den som vid många tillfällen skall köpa relativt billig medicin.
För att motverka dessa konsekvenser av propositionens förslag föreslås
att rabatt skall lämnas med 75 procent på den del av priset som överstiger
karensbeloppet, fem kronor, och med 100 procent på den del av priset som
överstiger 100 kronor. Högsta kostnad vid varje expeditionstillfälle skulle
med detta förslag utgöra 28 kr. 75 öre.
Av undersökningar, som sjukförsäkringsutredningen låtit sammanställa,
beträffande läkemedelsförbrukningen i landet framgår att den enskildes
kostnader för läkemedel i åtskilliga fall uppgår till avsevärda belopp. För
den som därutöver drabbas av utgifter i samband med sjukdom kan kostnaderna
bli betungande. De nuvarande bestämmelserna om rabattering av
läkemedel kan såsom framhålles i propositionen inte anses bereda den
sjuke ett helt tillfredsställande skydd. Behov av förbättringar har allmänt
omvittnats och utskottet vill för sin del tillstyrka att en reform beträffande
läkemedelsförmånerna nu kommer till stånd. En sådan reform bör ta sikte
på att inom ramen för en rimlig kostnadsnivå bereda sjuka ett skydd mot
alltför höga utgifter för medicin. Särskilt bör man beakta problemen för
dem som belastas med jämförelsevis stora läkemedelskostnader.
Det i propositionen framlagda förslaget till förbättring av läkemedelsför
-
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
månerna utgör euligt utskottets mening en godtagbar avvägning mellan
förmåner och kostnader. Samtidigt ger det en acceptabel lösning på den
komplicerade frågan om ett effektivt högkostnadsskydd, såväl i det fall där
de höga kostnaderna beror på inköp av dyrbara läkemedel som i det fall
där de höga kostnaderna beror på täta inköp av billigare läkemedel. Motionsförslaget
ger visserligen ett något bättre skydd än propositionsförslaget
vid inköp under 45 kr. men ett sämre skydd vid inköp över detta belopp.
Mot propositionens förslag kan möjligen anföras att det i viss mån kan
stimulera till inköp av onödig medicin. En hundraprocentig rabattering
på priset över 25 kronor vid ett och samma expeditionstillfälle skulle kunna
föranleda inköp av för stora förpackningar eller inte absolut nödvändiga
preparat. Som departementschefen emellertid framhåller gäller rabatteringen
endast för av läkare förskriven medicin. Någon anledning till antagande
att läkarna i framtiden skulle ordinera medicin på andra än rent medicinska
grunder torde inte föreligga. Med hänsyn till den förskjutning som
tydligen skett av förskrivningsvanorna mot dyrare preparat kan det dock
vara motiverat att såsom departementschefen anför genom information
via medicinalstyrelsen göra läkarna mer prismedvetna. Med det anförda vill
utskottet således uttala sin anslutning till propositionens förslag. Motionen
I: 872 avstyrkes därmed.
I motionerna I: 873 och II: 1077 föreslås att man i anslutning till den
nu föreslagna förbättringen av läkemedelsförmånerna överväger, huruvida
inte ålders- och förtidspensionärer med låga inkomster borde komma i
åtnjutande av fri medicin. Yrkandet i motionerna går ut på att riksdagen
måtte hemställa hos Kungl. Maj :t om ett sådant förslag till nästa års riksdag
Av
utredningarna angående läkemedelsförbrukningen framgår att inköpen
av och kostnaderna för medicin stiger med högre ålder. För åtskilliga
pensionärer kan medicinkostnaderna uppgå till betydande belopp. Uppenbart
är att dessa kostnader många gånger blir betungande. De förbättringar
av läkemedelsförmånerna som föreslås i propositionen kommer emellertid
att i särskilt hög grad beröra just dessa läkemedelskonsumenter. Att därutöver
tillerkänna pensionärer speciella förmåner skulle framstå som en
ur rättvisesynpunkt diskutabel åtgärd, om inte samtidigt andra grupper i
samma inkomstskikt fick del av förmånerna. I detta sammanhang vill utskottet
också framhålla att många pensionärer redan i dag erhåller fri
medicin genom den slutna långtidsvården. På kommunalt initiativ tillkommer
fri medicin även en del pensionärer som omfattas av den öppna
långtidsvården. Utskottet har därjämte inhämtat att sjukförsäkringsutredningen
överväger frågan om förbättrade läkemedelsförmåner inom den
öppna långtidsvården. Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker
utskottet bifall till motionerna I: 873 och II: 1077.
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
Som ovan nämnts aviseras i propositionen en utvidgning av förteckningen
över kostnadsfria läkemedel. Utskottet finner en sådan utvidgning
angelägen och vill för sin del understryka vikten av att förteckningen i
fortsättningen blir föremål för kontinuerlig översyn.
I detta sammanhang har utskottet behandlat ett vid riksdagens början i
motionerna 1:630 och 11:797 väckt yrkande om sådan utvidgning av förteckningen
att vuxna neurosedynskadade erhåller fria läkemedel. Frågan
har behandlats av sjukförsäkringsutredningen som avvisat förslaget på
inrådan av medicinalstyrelsen. I ett yttrande till utredningen har styrelsen
anfört att ett bifall till förslaget skulle innebära en ny princip som grund
för tillhandahållande av fria läkemedel. Förutsättningen skulle inte vara en
särskild sjukdom utan ett sjukdomstillstånd uppkommet genom användande
av ett läkemedel. Det syntes inte styrelsen möjligt att, om framställningen
bifölls, begränsa förmånen till endast skador förorsakade av
neurosedyn. Skador av andra läkemedel liksom skador i allmänhet förorsakade
av läkare borde i så fall också bli förmånsgrundande.
Utskottet kan för sin del ansluta sig till de synpunkter medicinalstyrelsen
och utredningen anfört. Kostnadsfria läkemedel bör även i fortsättningen
tillhandahållas efter nuvarande principer. Då bifall till motionsyrkandet
skulle innebära ett väsentligt avsteg från dessa principer, avstyrker utskottet
motionerna.
I motionerna 1: 871 och II: 1078 aktualiseras en fråga som rör det administrativa
förfarandet vid utlämnande av kostnadsfria läkemedel. Enligt
gällande tillämpningsföreskrifter skall den som har rätt till kostnadsfria
läkemedel först av vederbörande läkare erhålla förskrivning av läkemedlet
på särskilt receptformulär, s. k. läkemedelskort. Patienten skall därefter
visa upp läkemedelskortet hos försäkringskassan, som efter registrering
utlämnar beställningsblanketter till det antal som motsvarar det enligt läkemedelskortet
medgivna antalet expeditioner. Mot avlämnande av beställningsblankett
kan läkemedlet sedan erhållas kostnadsfritt på apotek.
I motionerna framhålles att anskaffandet av beställningsblankett medför
en onödig omgång för allmänheten. Den kontroll mot missbruk av läkemedelsförmånerna,
som försäkringskassornas arbete med läkemedelskorten
syftar till, kan enligt motionärernas mening undvaras, eftersom någon tendens
till missbruk icke har kunnat påvisas. Motionärerna föreslår att kravet
på beställningsblankett slopas.
Sjukförsäkringsutredningen har i sitt betänkande ägnat det administrativa
förfarandet vid tillhandahållande av kostnadsfria läkemedel grundlig
uppmärksamhet och därvid föreslagit att försäkringskassornas kontrollverksamhet
via beställningsblanketterna kan upphöra. Utskottet, som förra
året — i anslutning till ett motionsyrkande av samma innebörd som det
nu föreliggande — uttalade att alla möjligheter att förenkla det administra
-
14 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967
tiva förfarande bör tillvarafas, vill för sin del ansluta sig till utredningens
och motionärernas förslag. Denna mening torde böra bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.
Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
A. att riksdagen med avslag på motionen 1:872 måtte
bifalla förevar ande proposition, nr 135;
B. att riksdagen i anledning av motionerna I: 871 och
11:1078 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
ge till känna vad utskottet anfört angående beställningsblanketter
för kostnadsfria läkemedel; samt
C. att följande motioner, nämligen
1) motionerna 1:630 och 11:797 samt
2) motionerna 1:873 och 11:1077,
inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 31 oktober 1967
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s),
Hiibinette (h), Eric Carlsson (ep), Edström (fp)*, Wanhainen (s)*, Erik
Filip Petersson (fp) och Högström (s);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors
(fp), fru Elcendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Johansson
i Södertälje (s), Fredriksson (s), Ringaby (h) och Göransson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 67
714928
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:338 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om avveckling av statsbidraget till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet m. m. a1 i texten