Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954

1967-10-31 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:58, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1987

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen

den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel, jämte i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 12 maj 1967 dagtecknad proposition, nr 135, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den

4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet

väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna 1: 630 av fru Olsson, Elvy, och herr Peterson,

Eric Gustaf, samt II: 797 av herr Persson i Heden m. fl. om fria läkemedel

till vuxna neurosedynskadade;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

2) de likalydande motionerna 1:871 av herrar Blomquist och Edström

samt II: 1078 av fröken Wetterström och herr Carlshamre;

3) de likalydande motionerna I: 873 av herr Werner och II: 1077 av herr

Andersson i Luleå m. fl.; samt

4) motionen I: 872 av herr Kaijser.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Det vid propositionen, fogade författningsförslaget är av följande lydelse

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1964 (nr 519)

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 4 juni 1954 an
-

gående kostnadsfria eller prisnedsatta

delse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 §

Läkemedel, varå recept utfärdats

av läkare, skall å apotek tillhandahållas

kostnadsfritt eller till nedsatt

pris enligt vad nedan sägs.

Med läkemedel —<------

Med läkare avses den som äger behörighet

att inom riket utöva läkar - yrket.

Rörande kostnadsfritt —----

3

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är omfattad

av sjukförsäkring enligt lagen

om allmän försäkring eller här i riket

är i allmän eller enskild tjänst

vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning

av fastställt pris för läkemedlet

med hälften av det belopp,

varmed priset må överstiga tre kronor.

Har under en formel förskrivits

flera läkemedel, skall prisnedsättningen

avse den sammanlagda kost
-

läkemedel1 skall erhålla ändrad ly
(Föreslagen

lydelse)

Läkemedel, varå recept utfärdats

av läkare eller tandläkare, skall å

apotek tillhandahållas kostnadsfritt

eller till nedsatt pris enligt vad nedan

sägs.

--är tillämplig.

Med läkare avses den som äger behörighet

att inom riket utöva läkar - yrket och med tandläkare den som

äger behörighet att inom riket utöva

tandläkaryrket.

---- — särskilt stadgat.

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är omfattad

av sjukförsäkring enligt lagen

om allmän försäkring eller här i riket

är i allmän eller enskild tjänst

vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning

av fastställt pris för samtidigt

förskrivna och inköpta läkemedel

med hälften av det belopp varmed

priset överstiger fem kronor och

hela det belopp varmed priset överstiger

tjugofem kronor. Är förskriv
-

Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se 1962:707.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

naden. Är förskrivning avsedd att

expedieras mer än en gång, skall

nedsättningen hänföra sig till varje

expedition.

utlåtande nr 58 år 1967

(Föreslagen lydelse)

ning avsedd att expedieras mer än

en gång, skall nedsättningen hänföra

sig till varje avsett expeditionstillfälle.

Vad nu —------- - —• vistas härstädes.

Från prisnedsättning--—-----—--stycket avses.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Motionsyrkandena

I motionerna framställes följande yrkanden, nämligen

1) i motionerna I: 630 och II: 797, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om att den av Kungl. Maj :t utfärdade förteckningen

enligt vilken fria läkemedel utgår ändras i så måtto att även vuxna neurosedynskadade

erhåller fria läkemedel»;

2) i motionerna I: 871 och 11: 1078, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder att de

särskilda beställningsblanketterna för kostnadsfria läkemedel slopas»;

3) i motionerna 1:873 och II: 1077, »att riksdagen måtte hemställa, att

förslag utarbetas och förelägges 1968 års riksdag innebärande läkemedelsreformens

komplettering med bestämmelser om kostnadsfria läkemedel för

ålders- och förtidspensionärer med låga inkomster»; samt

4) i motionen I: 872 »att 3 § i det till propositionen nr 135/67 fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 4

juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

erhåller följ ande lydelse»:

(Propositionens förslag)

3

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är omfattad

av sjukförsäkring enligt lagen

om allmän försäkring eller här i riket

är i allmän eller enskild tjänst

vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning

av fastställt pris för samtidigt

förskrivna och inköpta läkemedel

med hälften av det belopp

(Motionens förslag)

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är omfattad

av sjukförsäkring enligt lagen

om allmän försäkring eller här i riket

är i allmän eller enskild tjänst

vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning

av fastställt pris för samtidigt

förskrivna och inköpta läkemedel

med tre fjärdedelar av det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

(Propositionens förslag)

varmed priset överstiger fem kronor

och hela det belopp varmed priset

överstiger tjugofem kronor. Är förskrivningen

avsedd att expedieras

mer än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje avsett expeditionstillfälle.

Vad nu---------- vif

Från prisnedsättning-----

(Motionens förslag)

belopp varmed priset överstiger fem

kronor och hela det belopp varmed

priset överstiger etthundra kronor.

Är förskrivningen avsedd att expedieras

mer än en gång skall nedsättningen

hänföra sig till varje avsett

expeditionstillfälle.

as härstädes.

----stycket avses.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 797, II: 1078, II: 1077 och I: 872.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förbättrade läkemedelsförmåner inom sjukförsäkringen.

Läkemedelsförmånerna skall enligt förslaget liksom hittills bestå av eu

kostnadsfri och en prisnedsatt del. Kostnadsfria läkemedel skall tillhandahållas

enligt samma principer som f. n. En utvidgning av förteckningen

över kostnadsfria läkemedel aviseras. Nya bestämmelser om prisnedsättning

på övriga läkemedel föreslås. De nya reglerna syftar till att tillgodose personer

som på grund av sjukdom har stora utgifter för medicin.

Karensbeloppet som f. n. beräknas för varje läkemedelspost föreslås i

stället avse alla vid ett expeditionstillfälle inköpta, samtidigt förskrivna

läkemedel. Karensbeloppet föreslås i samband härmed höjt till fem kr.

Den nuvarande rabattsatsen 50 % ovanför karensbeloppet behålls men

den del av priset som överstiger 25 kr. rabatteras helt.

De föreslagna reglerna innebär att inte någon behöver betala mer än 15 kr.

vid varje inköp av medicin på recept.

Även läkemedel föreskrivna av tandläkare föreslås bli omfattade av rabatteringen.

Kostnaderna för reformen beräknas till ca 60 milj. kr. för år 1968. Nuvarande

finansieringssystem behålls. Detta innebär en höjning av sjukförsäkringsavgifterna

med i genomsnitt knappt 15 kr. per år för varje avgiftspliktig.

Av propositionen återges i det följande endast vad föredragande departementschefen

anfört. Beträffande redogörelse för gällande bestämmelser,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 5

1961 års sjukförsäkringsutrednings förslag och remissyttrandena över detta

får utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anför i propositionen

följande:

»Rätt till ersättning för läkemedel, som ordinerats av läkare, har sedan

år 1955 utgått såsom en till sjukförsäkringen ansluten särskild förmån.

Enligt bestämmelserna tillhandahålls läkemedel i vissa fall kostnadsfritt

och i andra fall till nedsatt pris. Rätt till kostnadsfria läkemedel föreligger

vid vissa långvariga och allvarliga sjukdomar. Kungl. Maj :t bestämmer

vilka läkemedel som vid varje sådan sjukdom får lämnas ut kostnadsfritt.

Vid inköp av andra läkemedel som ordinerats av läkare sätts det fastställda

priset för läkemedlet ned med hälften av det belopp varmed priset

överstiger det s. k. karensbeloppet tre kronor. Karensbeloppet räknas

på varje läkemedelspost (recipe) för sig. Vid inköp av flera läkemedelsposter

vid samma expeditionstillfälle tas alltså ut ett karensbelopp för

varje post. År en förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, hänförs

prisnedsättningen till varje expedition.

Kostnaderna för läkmedelsförmånerna var år 1955 ca 39 milj. kr. År

1966 hade kostnaderna stigit till ca 207 milj. kr. dvs. mer än femdubblats.

Antalet verifikationer på ersättningsberättigande läkemedel har under samma

tid ungefär fördubblats. Till kostnaderna utgår statsbidrag med 1: 15 kr.

för var och en som är inskriven hos allmän försäkringskassa, vilket f. n.

ger ca 7 milj. kr. per år. I övrigt bestrids kostnaderna med de försäkrades

avgifter och i viss mån med arbetsgivaravgifter.

De starkt ökade kostnaderna har flera orsaker. Antalet läkarkonsultationer

och receptexpeditioner har liksom antalet förskrivna läkemedel per

individ och konsultationstillfälle ökat. Nya medel finns för behandling av

sjukdomstillstånd som inte tidigare var åtkomliga med läkemedelsterapi.

Flera olika läkemedel för skrivs oftare vid samma sjukdomsbild. Priserna

för läkemedlen ökar. Livslängden på standardläkemedel är relativt kort.

Prisnivån på nya preparat ligger ofta högre än på motsvarande äldre medel.

Läkarnas förskrivningsvanor inom olika indikationsgrupper förskjuts till

nya och ofta dyrare preparat.

Utformningen av läkemedelsförmånerna prövades av utredningen om

läkemedelsrabatteringen, som år 1959 föreslog att ett s. k. självrisksystem

skulle införas. Innebörden härav var att den enskilde skulle intill ett visst

årligt belopp betala fullt pris för förskrivna läkemedel. Ovanför detta belopp

skulle en förhållandevis hög rabattsats gälla. Syftet med förslaget var att

söka bereda en mer effektiv hjälp åt personer med höga läkemedelskostnader

och samtidigt begränsa totalkostnaderna. Utredningens betänkande blev

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

föremål för mycket delade meningar vid remissbehandlingen. Då 1961 års

sjukförsäkringsntredning tillsattes uppdrogs åt denna att med utgångspunkt

i det tidigare utredningsarbetet och remissmaterialet söka lösa frågan.

Huvudlinjen skulle härvid vara att medborgaren skulle beredas skydd

mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för läkemedel samtidigt

som systemet skulle inrymma möjligheter att hålla totalkostnaderna

för läkemedelsförmånerna på en rimlig nivå.

Sjukförsäkringsutredningen har funnit att de nuvarande bestämmelserna

om prisnedsatta läkemedel i många fall inte ger den enskilde

ett tillfredsställande skydd. Den föreslår vissa förbättringar av förmånerna

inom nuvarande system. Utredningens förslag i fråga om prisnedsättningen

innebär att karensbeloppet avskaffas och att rabattsatsen höjs från nuvarande

50 till 75 %. Merkostnaderna härför beräknas till ca 140 milj. kr.

för år 1967. Med nuvarande finansieringssystem behövs en avgiftshöjning

på ca 35 kr. per avgiftspliktig försäkrad och år för att genomföra reformen.

Om förslaget med hänsyn till kostnaderna inte kan förverkligas förrän efter

någon längre tid, bör enligt utredningens mening en delreform nu komma

till stånd. Utredningens majoritet förordar därvid att karensbeloppet avskaffas

och att nuvarande rabattsats behålls. Merkostnaderna härför skulle

enligt utredningens beräkningar bli ca 45 milj. kr. för år 1967 och avgifterna

skulle behöva höjas med ca 10 kr. per försäkrad och år. En minoritet inom

utredningen förslår i stället att rabattsatsen höjs till 75 % och att det nuvarande

karensbeloppet behålls. Kostnadsökningen härför uppskattas till

ca 85 milj. kr. för år 1967 och behovet av avgiftshöjning till ca 20 kr. per

försäkrad och år.

Både i utredningens huvudförslag och i maj oritetsförslaget till delreform

förordas att systemet med karensbelopp vid inköp av rabatterade läkemedel

avskaffas. Enligt utredningens mening fyller karensbeloppet numera

knappast den ursprungligen avsedda funktionen att undandra en större

mängd läkemedelsinköp från rabattering. Ej heller anses karensbeloppet

bidra till att motverka läkemedelsmissbruk. Däremot kan förekomsten av

ett karensbelopp medverka till att alltför stora mängder läkemedel förskrivs

vid varje förskrivningstillfälle. Karensbeloppet orsakar ett ojämnt utfall

av prisnedsättningen. Vidare är det betungande för dem som har många

läkemedelsförskrivningar. Denna grupp skulle gynnas om karensbeloppet

avskaffades. Slutligen skulle en viss administrativ förenkling vinnas.

Även om jag har förståelse för de av utredningen anförda skälen kan jag

ändå inte biträda förslaget att avskaffa karensbeloppet. Anledningen härtill

är att en sådan åtgärd främst skulle gynna dem som har relativt små medicinkostnader.

Prisnedsättning skulle komma att tillämpas även på inköp

till mycket låg kostnad, vilket inte kan anses vara den angelägnaste förändringen.

En sådan reform blir också ganska dyrbar och minskar utrymmet

för behövliga förbättringar till personer med stora medicinkostnader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år i967

7

Jag förordax- alltså att systemet med karensbelopp vid prisnedsättning

på läkemedelsinköp behålls. Jag återkommer i det följande till frågan om

den närmare utformningen av bestämmelserna om karensbelopp.

Som tidigare nämnts har utredningen enligt sina direktiv haft att söka

lösa frågan hur den enskilde skall kunna beredas skydd mot alltför stora

utgifter för läkemedelsinköp. Utredningen anser att en individuell prövning

av läkemedelsutgifterna för att hjälpa de stora förbrukarna måste uteslutas

av praktiska skäl. Det administrativa arbetet skulle bli alltför vidlyftigt och

tungrott. Utredningen har också övervägt frågan att införa högre rabattering

för äldre personer som genomsnittligt har högre medicinkostnader än

yngre. Utredningen avvisar också ett sådant system. Enligt utredningens

mening är läkemedelsbehovet hos äldre personer liksom bland befolkningen

i övrigt starkt differentierat. Vidare har yngre personer också i stor utsträckning

höga läkemedelsutgifter. Ett högkostnadsskydd för en viss grupp skulle

därför leda till att andra grupper med behov av ökat skydd skulle missgynnas.

Utredningen har avstått ifrån att bygga in ett särskilt högkostnadsskydd

i sina förslag till prisnedsättning och förordar både i sitt huvudförslag och

i förslagen till delreform att prisnedsättningen utgår med samma procentuella

andel av medicinkostnaderna oavsett deras storlek.

Av utredningens undersökningar framgår att ett relativt litet antal personer

svarar för en stor del av egenkostnaderna för prisnedsatta läkemedel.

Av samtliga personer som fått prisnedsatta läkemedel hade 9,4 % egenkostnader

över 100 kr. Dessa svarade för nära 40 % av de totala egenkostnaderna.

För att få ett ytterligare underlag för bedömningen av en lämplig utformning

av läkemedelsx-abatteringen har jag låtit riksförsäkringsverket

utföra en undersökning med anlitande av 1966 års receptmaterial. Undersökningen

har omfattat nära 12 000 recept från sex olika apotek. Läkemedelsersättningarna

till apotek utgjorde 207 milj. kr. för år 1966. För åren

1967 och 1968 beräknas ersättningarna xxppgå till 230 resp. 260 milj. kr.

Undersökningen visar bl. a. följande. Av totalkostnaderna under åren 1966—-

1968 kan det antas att 160, 175 resp. 200 milj. kr. hänför sig till prisnedsatta

läkemedel. Genomsnittskostnaden i det undersökta materialet var för prisnedsatta

läkemedel ca 15 kr. per recipe och ca 20 kr. för expeditionstillfälle.

Av antalet expeditionstillfällen belöpte sig ca 25 % på belopp över

25 kr. Dessa svarade för inte mindre än ca 50 % av de totala kostnaderna.

Medicinkostnader på mer än 50 kr. förelåg vid ca 5 % av antalet expeditionstillfällen.

Dessa svarade för ca 20 % av totalkostnaderna.

Enligt min uppfattning bör frågan att förbättra förmånerna för personer

med höga läkemedelsutgifter lösas i första hand. Utredningens förslag till

lösning av frågan på längre sikt — borttagande av karensbeloppet och en

rabatt på 75 % — skulle visserligen ge ett gott skydd för dessa personer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Det skulle emellertid också medföra stora kostnader för ökad rabattering till

de många som har små eller relativt obetydliga utgifter för läkemedel. Ett

genomförande av förslaget skulle f. n. ställa sig alltför kostsamt. Frågan

bör därför lösas på annat sätt. Vad beträffar utredningens förslag till delreform

har detta som ett stort antal remissinstanser anfört inte tillräckligt

beaktat rabatteringsbehovet för personer med höga läkemedelskostnader.

De stora förbrukarnas problem skulle kunna lösas genom en individuell

prövning. I likhet med utredningen anser jag att detta måste uteslutas redan

av praktiska skäl. Det administrativa arbetet skulle uppenbarligen bli alltför

omfattande och personalkrävande.

Inte heller bör frågan om skydd mot liöga läkemedelsutgifter lösas genom

ett självrisksystem av den typ som föreslogs av utredningen om läkemedelsrabatteringen.

Det synes inte möjligt att belasta försäkringskassorna eller

apoteken med det omfattande administrativa merarbete som ett sådant

system skulle föra med sig. Frågan om ett högkostnadsskydd bör så långt

möjligt lösas med generella metoder som inte medför något betydande administrativt

merarbete.

Av riksförsäkringsverkets undersökning framgår att en betydande del av

de totala kostnaderna för inköp av rabatterade läkemedel belöper på relativt

dyrbara sådana. Det synes antagligt att personer som måste köpa dyrbara

läkemedel också ofta bär stora sammanlagda årliga läkemedelskostnader.

Enligt min mening bör en ordentlig förbättring för personer med generellt

sett stora läkemedelskostnader eftersträvas. Eventuella risker för överkonsumtion

av läkemedel i vissa fall bör inte mötas av en konstruktion av

rabattsystemet som missgynnar sjuka med stora läkemedelskostnader. Läkemedelsförmånerna

måste bygga på att läkarnas ordinationer förestavas av

medicinska skäl. Det bör vara den nya medicinalstyrelsens uppgift att genom

ökad information till läkarna göra dem mer prismedvetna och bidra till

väl avvägda förskrivningar.

I samband med den reform jag syftar till bör en ändrad anknytning av

karensbeloppet övervägas. F. n. beräknas detta på varje läkemedelspost.

Denna metod är till nackdel för dem som samtidigt får recept på flera läkemedel.

Dessa personer måste sålunda med nuvarande bestämmelser betala

flera karensbelopp vid ett och samma expeditionstillfälle. Det är önskvärt

att karensbeloppet är detsamma, oavsett om ett eller flera läkemedel ordinerats

för att behandla en sjukdom. Bland dem som ordineras flera läkemedel

på en gång — vilket sker i så stor utsträckning att det i genomsnitt går

1,4 recipen per recept — torde finnas många som är stora förbrukare och

bär höga kostnader. Det synes motiverat med en beräkning av karensbeloppet

som är mer gynnsam för dem som har flera läkemedel på samma förskrivning.

Denna effekt nås om karensbeloppet knyts till varje expeditionstillfälle.

Vissa administrativa skäl talar visserligen mot en sådan ändrad anknytning

av karensbeloppet. Riksförsäkringsverket har dock i sitt remissytt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år i967 9

rande anfört att dessa inte bör utgöra hinder mot att genomföra anordningen

om väsentliga fördelar vinns med den. Jag vill för min del förorda

att karensbeloppet beräknas per expeditionstillfälle i stället för på varje

läkemedelspost. Förslaget innebär att endast ett karensbelopp skall beräknas

när en person samtidigt köper flera läkemedel, som ordinerats honom

vid ett och samma tillfälle. Karensbeloppet beräknas således på den sammanlagda

kostnaden för läkemedlen. Rabatt beräknas sedan på återstoden

av kostnaden. Är receptet avsett att expedieras mer än en gång, bör karensbelopp

beräknas för varje avsett inköpstillfälle.

I samband med att karensbeloppet anknyts till varje expeditionstillfälle

i stället för varje läkemedelspost bör beloppet höjas från 3 till 5 kr. Ett

karensbelopp på 5 kr. anknutet till expeditionstillfälle bör jämföras med att

det nuvarande karensbeloppet beräknat per expeditionstillfälle i genomsnitt

motsvarar drygt 4 kr.

Vid bestämmande av rabattsatsens storlek utgår jag från vad jag nyss

sagt om önskvärdheten av att ge personer med höga läkemedelskostnader

ett bättre skydd samtidigt som kostnadsökningen för försäkringen hålls inom

rimliga gränser. Härvid bör man även beakta kostnader för en viss utvidgning

av förteckningen över kostnadsfria läkemedel, som jag kommer att

beröra i det följande.

Skyddet mot höga läkemedelskostnader bör ges en sådan utformning att

alla som har sådana kostnader får del av skyddet i samma utsträckning.

Jag föreslår att reglerna ändras så att nedsättning av fastställt pris för samtidigt

förskrivna och inköpta läkemedel utgår med hälften av det belopp,

varmed priset överstiger 5 kr., och hela det belopp, varmed priset överstiger

25 kr. Förslaget innebär att ingen behöver betala mer än 15 kr. vid varje

expeditionstillfälle.

Den nuvarande läkemedelsrabatteringen omfattar endast läkemedel som

förskrivits av läkare. Utredningen har i ett tidigare avgivet betänkande med

förslag om tandvårdsförsäkring (SOU 1965: 4) föreslagit att även läkemedel,

varå recept utfärdats av tandläkare, skall omfattas av förmånerna. Förslaget

förutsattes bli genomfört samtidigt med att tandvårdsförsäkringen infördes.

Medicinalstyrelsen har i sitt remissyttrande föreslagit att denna fråga

löses redan nu. Jag biträder medicinalstyrelsens förslag och förordar alltså

att även läkemedel varå recept utfärdats av tandläkare skall tillhandahållas

till nedsatt pris efter samma regler som gäller läkemedel förskrivna

av läkare. Med tandläkare avses därvid den som äger behörighet att inom

riket utöva tandläkaryrket.

Utredningen anser att rätt till kostnadsfria läkemedel bör

behållas efter nuvarande principer. Någon erinran häremot har inte gjorts

vid remissbehandlingen. Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt.

Medicinalstyrelsen har avgett två förslag om att utvidga förteckningen över

kostnadsfria läkemedel med nya sjukdomar och läkemedel. Det är min av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

[0 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

sikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj :t att utfärda en ny sådan

förteckning på grundval av medicinalstyrelsens förslag och kompletterande

utredningar. Jag utgår ifrån att medicinalstyrelsen i framtiden — såsom

förordats av flera remissinstanser — fortlöpande ser över förteckningen.

Sjukförsäkringsutredningen anser i fråga om finansieringen att

i princip statsbidrag till kostnaderna för läkemedelsförmåner bör utgå efter

samma regler, som gäller för övriga sjukvårdsförmåner inom den allmänna

sjukförsäkringen utom sjukhusvård. Med hänsyn till att utredningens förslag

i återstående frågor som den har i uppdrag att utreda kan komma att

medföra kostnadsökningar bör dock enligt utredningens mening frågan

om en ändring av finansieringsreglerna prövas i ett annat och vidare sammanhang.

Kostnaderna för en reform nu bör därför helt bäras av de försäkrade

i form av höjda avgifter.

Jag har förståelse för att betänkligheter kan finnas mot att höja den del

av sjukförsäkringsavgiften, som avser sjukvårdsersättning, läkemedelsförmånerna

inbegripna. Denna avgiftsdel är lika för alla avgiftspliktiga och får

betalas även av personer med låga inkomster. Med hänsyn till att den reform

jag föreslår håller sig inom en kostnadsram, som bara kräver en måttlig

avgiftshöjning, anser jag dock att några ändrade finansieringsregler inte

påkallas av detta reformförslag. På grund av beräkningar som riksförsäkringsverket

utfört kan de av mig förordade förslagen beräknas medföra en

ökning av de totala kostnaderna för läkemedelsförmånerna med ca 60 milj.

kr. för år 1968 i förhållande till de beräknade kostnaderna under samma

år med nuvarande förmånssystem. Detta medför att sjukförsäkringsavgifterna

på grund av reformen behöver höjas med knappt 15 kr. per år och

avgiftspliktig försäkrad.»

Utskottet

Enligt förordning från år 1954 erhåller den som tillhör den allmänna

sjukförsäkringen läkemedel, som ordinerats av läkare, kostnadsfritt eller

till nedsatt pris. Kostnadsfria läkemedel utgår vid vissa långvariga och allvarliga

sjukdomar. I en särskild förteckning anges vilka dessa sjukdomar

är och vilka läkemedel som kommer i fråga. Beträffande övriga läkemedel

rabatteras priset så, att den försäkrade endast behöver betala ett karensbelopp,

maximerat till tre kronor, samt hälften av det belopp varmed priset

överstiger karensbeloppet. Karensbeloppet räknas på varje läkemedelspost

för sig.

Kostnaderna för läkemedelsförmånerna uppgick 1966 till ca 207 milj. kr.

De bestrides till en mindre del med statsbidrag och i övrigt med de försäkrades

och i viss mån arbetsgivarnas avgifter.

I förevarande proposition föreslås förbättringar av läkemedelsförmånerna

i syfte att tillgodose personer som har stora utgifter för av läkare ordinerad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

11

medicin. Förutom att en utvidgning av förteckningen över kostnadsfria

läkemedel aviseras föreslås ändrade regler för rabatteringen av övriga läkemedel.

Karensbeloppet föreslås sålunda knutet till alla vid ett expeditionstillfälle

inköpta, samtidigt för skrivna läkemedel och ej till varje läkemedelspost

för sig. I samband därmed föreslås karensbeloppet höjt till fem

kronor. Priset närmast ovanför karensbeloppet rabatteras, liksom nu är

fallet, med 50 procent. Den del av priset som ligger över 25 kr. rabatteras

helt. På så vis kommer den enskildes utgift för medicin på recept att vid

varje expeditionstillfälle kunna uppgå till högst 15 kr. Kostnaderna för

reformen beräknas till ca 60 milj. kr. för år 1968. Finansieringen föreslås

ske genom höjning av de försäkrades sjukförsäkringsavgifter.

Till grund för propositionen ligger ett av 1961 års sjukförsäkringsutredning

i maj 1966 framlagt förslag. Enligt detta bör läkemedelskostnaderna

betraktas som en med övriga sjukvårdskostnader sammanhängande del

och ersättning för läkemedelskostnader lämnas efter samma principer som

för läkarvårdskostnader. Utredningen förordar att karensbeloppet avskaffas

och att rabatt på 75 procent lämnas på hela läkemedelskostnaden. Utredningens

förslag har frånträtts i propositionen, eftersom det icke ansetts

i tillräcklig grad ge skydd mot stora utgifter för läkemedelsinköp.

Under riksdagsbehandlingen har ett tredje alternativ till läkemedelsrabattering

lagts fram. I motionen I: 872 framföres farhågor för att propositionens

förslag med hundraprocentig rabatt på den del av priset som överstiger

25 kronor kan medföra risk för missbruk. Samtidigt framhålles att

höjningen av karensbeloppet betyder en viss ökning av läkemedelskostnaderna

för den som vid många tillfällen skall köpa relativt billig medicin.

För att motverka dessa konsekvenser av propositionens förslag föreslås

att rabatt skall lämnas med 75 procent på den del av priset som överstiger

karensbeloppet, fem kronor, och med 100 procent på den del av priset som

överstiger 100 kronor. Högsta kostnad vid varje expeditionstillfälle skulle

med detta förslag utgöra 28 kr. 75 öre.

Av undersökningar, som sjukförsäkringsutredningen låtit sammanställa,

beträffande läkemedelsförbrukningen i landet framgår att den enskildes

kostnader för läkemedel i åtskilliga fall uppgår till avsevärda belopp. För

den som därutöver drabbas av utgifter i samband med sjukdom kan kostnaderna

bli betungande. De nuvarande bestämmelserna om rabattering av

läkemedel kan såsom framhålles i propositionen inte anses bereda den

sjuke ett helt tillfredsställande skydd. Behov av förbättringar har allmänt

omvittnats och utskottet vill för sin del tillstyrka att en reform beträffande

läkemedelsförmånerna nu kommer till stånd. En sådan reform bör ta sikte

på att inom ramen för en rimlig kostnadsnivå bereda sjuka ett skydd mot

alltför höga utgifter för medicin. Särskilt bör man beakta problemen för

dem som belastas med jämförelsevis stora läkemedelskostnader.

Det i propositionen framlagda förslaget till förbättring av läkemedelsför
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

månerna utgör euligt utskottets mening en godtagbar avvägning mellan

förmåner och kostnader. Samtidigt ger det en acceptabel lösning på den

komplicerade frågan om ett effektivt högkostnadsskydd, såväl i det fall där

de höga kostnaderna beror på inköp av dyrbara läkemedel som i det fall

där de höga kostnaderna beror på täta inköp av billigare läkemedel. Motionsförslaget

ger visserligen ett något bättre skydd än propositionsförslaget

vid inköp under 45 kr. men ett sämre skydd vid inköp över detta belopp.

Mot propositionens förslag kan möjligen anföras att det i viss mån kan

stimulera till inköp av onödig medicin. En hundraprocentig rabattering

på priset över 25 kronor vid ett och samma expeditionstillfälle skulle kunna

föranleda inköp av för stora förpackningar eller inte absolut nödvändiga

preparat. Som departementschefen emellertid framhåller gäller rabatteringen

endast för av läkare förskriven medicin. Någon anledning till antagande

att läkarna i framtiden skulle ordinera medicin på andra än rent medicinska

grunder torde inte föreligga. Med hänsyn till den förskjutning som

tydligen skett av förskrivningsvanorna mot dyrare preparat kan det dock

vara motiverat att såsom departementschefen anför genom information

via medicinalstyrelsen göra läkarna mer prismedvetna. Med det anförda vill

utskottet således uttala sin anslutning till propositionens förslag. Motionen

I: 872 avstyrkes därmed.

I motionerna I: 873 och II: 1077 föreslås att man i anslutning till den

nu föreslagna förbättringen av läkemedelsförmånerna överväger, huruvida

inte ålders- och förtidspensionärer med låga inkomster borde komma i

åtnjutande av fri medicin. Yrkandet i motionerna går ut på att riksdagen

måtte hemställa hos Kungl. Maj :t om ett sådant förslag till nästa års riksdag
Av

utredningarna angående läkemedelsförbrukningen framgår att inköpen

av och kostnaderna för medicin stiger med högre ålder. För åtskilliga

pensionärer kan medicinkostnaderna uppgå till betydande belopp. Uppenbart

är att dessa kostnader många gånger blir betungande. De förbättringar

av läkemedelsförmånerna som föreslås i propositionen kommer emellertid

att i särskilt hög grad beröra just dessa läkemedelskonsumenter. Att därutöver

tillerkänna pensionärer speciella förmåner skulle framstå som en

ur rättvisesynpunkt diskutabel åtgärd, om inte samtidigt andra grupper i

samma inkomstskikt fick del av förmånerna. I detta sammanhang vill utskottet

också framhålla att många pensionärer redan i dag erhåller fri

medicin genom den slutna långtidsvården. På kommunalt initiativ tillkommer

fri medicin även en del pensionärer som omfattas av den öppna

långtidsvården. Utskottet har därjämte inhämtat att sjukförsäkringsutredningen

överväger frågan om förbättrade läkemedelsförmåner inom den

öppna långtidsvården. Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker

utskottet bifall till motionerna I: 873 och II: 1077.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Som ovan nämnts aviseras i propositionen en utvidgning av förteckningen

över kostnadsfria läkemedel. Utskottet finner en sådan utvidgning

angelägen och vill för sin del understryka vikten av att förteckningen i

fortsättningen blir föremål för kontinuerlig översyn.

I detta sammanhang har utskottet behandlat ett vid riksdagens början i

motionerna 1:630 och 11:797 väckt yrkande om sådan utvidgning av förteckningen

att vuxna neurosedynskadade erhåller fria läkemedel. Frågan

har behandlats av sjukförsäkringsutredningen som avvisat förslaget på

inrådan av medicinalstyrelsen. I ett yttrande till utredningen har styrelsen

anfört att ett bifall till förslaget skulle innebära en ny princip som grund

för tillhandahållande av fria läkemedel. Förutsättningen skulle inte vara en

särskild sjukdom utan ett sjukdomstillstånd uppkommet genom användande

av ett läkemedel. Det syntes inte styrelsen möjligt att, om framställningen

bifölls, begränsa förmånen till endast skador förorsakade av

neurosedyn. Skador av andra läkemedel liksom skador i allmänhet förorsakade

av läkare borde i så fall också bli förmånsgrundande.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till de synpunkter medicinalstyrelsen

och utredningen anfört. Kostnadsfria läkemedel bör även i fortsättningen

tillhandahållas efter nuvarande principer. Då bifall till motionsyrkandet

skulle innebära ett väsentligt avsteg från dessa principer, avstyrker utskottet

motionerna.

I motionerna 1: 871 och II: 1078 aktualiseras en fråga som rör det administrativa

förfarandet vid utlämnande av kostnadsfria läkemedel. Enligt

gällande tillämpningsföreskrifter skall den som har rätt till kostnadsfria

läkemedel först av vederbörande läkare erhålla förskrivning av läkemedlet

på särskilt receptformulär, s. k. läkemedelskort. Patienten skall därefter

visa upp läkemedelskortet hos försäkringskassan, som efter registrering

utlämnar beställningsblanketter till det antal som motsvarar det enligt läkemedelskortet

medgivna antalet expeditioner. Mot avlämnande av beställningsblankett

kan läkemedlet sedan erhållas kostnadsfritt på apotek.

I motionerna framhålles att anskaffandet av beställningsblankett medför

en onödig omgång för allmänheten. Den kontroll mot missbruk av läkemedelsförmånerna,

som försäkringskassornas arbete med läkemedelskorten

syftar till, kan enligt motionärernas mening undvaras, eftersom någon tendens

till missbruk icke har kunnat påvisas. Motionärerna föreslår att kravet

på beställningsblankett slopas.

Sjukförsäkringsutredningen har i sitt betänkande ägnat det administrativa

förfarandet vid tillhandahållande av kostnadsfria läkemedel grundlig

uppmärksamhet och därvid föreslagit att försäkringskassornas kontrollverksamhet

via beställningsblanketterna kan upphöra. Utskottet, som förra

året — i anslutning till ett motionsyrkande av samma innebörd som det

nu föreliggande — uttalade att alla möjligheter att förenkla det administra
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

tiva förfarande bör tillvarafas, vill för sin del ansluta sig till utredningens

och motionärernas förslag. Denna mening torde böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag på motionen 1:872 måtte

bifalla förevar ande proposition, nr 135;

B. att riksdagen i anledning av motionerna I: 871 och

11:1078 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

ge till känna vad utskottet anfört angående beställningsblanketter

för kostnadsfria läkemedel; samt

C. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:630 och 11:797 samt

2) motionerna 1:873 och 11:1077,

inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 oktober 1967

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s),

Hiibinette (h), Eric Carlsson (ep), Edström (fp)*, Wanhainen (s)*, Erik

Filip Petersson (fp) och Högström (s);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors

(fp), fru Elcendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Johansson

i Södertälje (s), Fredriksson (s), Ringaby (h) och Göransson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 67

714928

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:338 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om avveckling av statsbidraget till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet m. m. a1 i texten